52013DC0499

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Den europeiska högre utbildningen i världen

1.           EUROPA OCH DEN GLOBALA JAKTEN PÅ KOMPETENS

Till följd av globaliseringen och den tekniska utvecklingen håller förutsättningarna för högre utbildning på att förändras i grunden. Under de kommande tjugo åren förväntas efterfrågan på högre utbildning växa exponentiellt, från dagens 99 miljoner studerande världen över till 414 miljoner[1] år 2030. Kina har haft den största ökningen under de senaste åren, följt av Brasilien och Indien. Strävan efter kunskaper och social rörlighet i tillväxtekonomierna kommer att göra högre utbildning tillgänglig för hundratals miljoner medborgare världen över.

Tekniken och studenternas förväntningar förändras också, i och med att studenterna förväntar sig att i allt högre grad kunna välja vad de vill lära sig och hur och var inlärningen ska äga rum, med utgångspunkt i deras individuella behov och intressen. De kan tänka sig att studera i sina hemländer, utomlands och genom kurser på internet eller genom blandade inlärningsformer som kombinerar alla dessa alternativ.

Utbildning, och särskilt högre utbildning, ligger i centrum av för Europa 2020-strategin och för Europeiska unionens strävan att bli en smart och hållbar och ekonomi för alla: utbildning är avgörande för individers och samhällens utveckling. Genom utbildningens inverkan på innovation och forskning tillhandahåller den det högkvalificerade humankapital som kunskapsbaserade ekonomier behöver för att skapa tillväxt och välstånd. Detta meddelande, som bygger på de aktuella initiativen om modernisering av Europas system för högre utbildning[2] och om en ny syn på utbildning[3], och som utgör ett svar på rådets slutsatser av den 11 maj 2010 om internationaliseringen av högre utbildning[4], syftar till att bidra till att nå målen för Europa 2020-strategin genom att hjälpa medlemsstaterna och högskolorna[5] att utveckla strategiska partnerskap som gör det möjligt för Europa att mer effektivt hantera globala utmaningar.

Samarbete på EU-nivå och i ett bredare europeiskt sammanhang har redan underlättat utvecklingen av en hög nivå av jämförbarhet, förenlighet och utbyte mellan högskolorna och systemen för högre utbildning inom det europeiska området för högre utbildning. Genom Bolognaprocessen, program som exempelvis Tempus, Erasmus Mundus och Marie Curie, och genom verktyg för ökad tydlighet som exempelvis det europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS) samt den europeiska referensramen för kvalifikationer har EU:s nationella utbildningssystem i hög grad internationaliserats inom EU. Men internationalisering får också en global dimension: utöver samarbetet inom EU och de rörlighetsfrågor som behandlas i meddelandet om modernisering av Europas system för högre utbildning, analyseras i detta meddelande de ömsesidigt gynnsamma möjligheter som erbjuds inom ett bredare sammanhang, och där så är lämpligt förespråkas användningen av europeiska processer och verktyg för en global målgrupp. Europa är fortfarande attraktivt för rörliga studenter och har en stabil andel på omkring 45 %[6] av den internationellt rörliga studentpopulationen, som förväntas växa från dagens omkring 4 miljoner studenter till 7 miljoner i slutet av årtiondet. Om de europeiska högskolorna vill fortsätta att vara det främsta studiealternativet i den allt större konkurrensen från Asien, Mellanöstern och Latinamerika, måste de agera strategiskt för att dra nytta av Europas renommé när det gäller tillhandahållande av högre utbildning av högsta kvalitet. De måste öka sin attraktionskraft, aktivt främja internationell rörlighet för studenter och anställda, erbjuda innovativa läroplaner i världsklass samt utmärkta undervisnings- och forskningsmöjligheter, samt bedriva samarbete och ingå strategiska partnerskap med andra anstalter för högre utbildning, statliga institutioner, den privata sektorn och det civila samhället världen över. De måste även i högre grad bidra till den ekonomiska tillväxten genom att främja innovation och se till att den högre utbildningen motsvarar arbetsmarknadsbehoven[7]. Digital utbildning, och i synnerhet en uppsjö av öppna kurser på internet, tillför även nya incitament för strategiska partnerskap mellan utbildningsinstitutionerna, och nya möjligheter att nå potentiella studenter som kanske inte kan resa eller ta tjänstledigt, men som gärna vill ta del av högre utbildningsmöjligheter utanför sitt land. Medlemsstaterna måste stödja dessa insatser genom att skapa gynnsamma villkor för internationalisering på nationell och regional nivå och genom att hantera de kvarstående rättsliga och administrativa hindren för rörlighet.

Medan världsekonomierna eftersträvar en starkare konkurrenskraft, är det inte längre ett mål för enbart ett fåtal länder eller internationellt erkända högskolor att utbilda och locka till sig de bästa studenterna. Många högskolor är beslutna att öka kvaliteten på sina kurser för att locka till sig och behålla toppbegåvningarna. Oavsett om de europeiska studenterna beger sig utomlands eller stannar i Europa kommer internationaliseringen av den högre utbildningen att bidra till att förbereda dem på att leva i en global värld, vilket förbättrar deras erfarenheter, kunskaper, anställbarhet, produktivitet och inkomstmöjligheter. Som det betonas i meddelandet om att förbättra och fokusera unionens internationella samarbete inom forskning och innovation[8], har denna globala utveckling inneburit nya möjligheter för högskolorna när det gäller att främja strategiska partnerskap om forskning och innovation.

I avsnitt 2 i detta meddelande fastställs de viktigaste prioriteringarna för de högskolor och de medlemsstater som vill öka sina insatser för internationalisering. De specifika åtgärder som EU kommer att vidta för att tillföra ett mervärde som stöd för dessa internationaliseringsinsatser presenteras i avsnitt 3, medan de därpå följande stegen presenteras i avsnitt 4.

2.           DE VIKTIGASTE PRIORITERINGARNA FÖR HÖGSKOLORNA OCH MEDLEMSSTATERNA: MOT OMFATTANDE INTERNATIONALISERINGSSTRATEGIER

Flera medlemsstater och högskolor har redan infört internationaliseringsstrategier för högre utbildning[9], varav en stor del dock är inriktade på studenters rörlighet: det internationella akademiska samarbetet är fortfarande ofta fragmenterat, och sker på initiativ av enskilda akademiker eller forskningslag, och är inte nödvändigtvis kopplat till en institutionell eller nationell strategi. Effektiva strategier bör även omfatta utvecklingen av internationella läroplaner, strategiska partnerskap, nya sätt att leverera innehåll och säkerställa komplementaritet med bredare nationella åtgärder för externt samarbete, internationell utveckling, migration, handel, sysselsättning, regional utveckling, forskning och innovation. Av en aktuell studie av European University Association (EUA) framgår att en majoritet av högskolorna anser att nationella och institutionella strategier för internationalisering har en positiv inverkan på deras internationaliseringsinsatser[10].

Att utarbeta en omfattande internationaliseringsstrategi innebär framför allt att man måste positionera högskolorna, deras studenter, forskare och anställda samt de nationella systemen med avseende på alla relevanta verksamheter för forskning, innovation och högre utbildning på den internationella arenan, med utgångspunkt i deras individuella profiler samt arbetsmarknadsbehoven i förändring och landets ekonomiska strategi. I det avseendet finns det inte någon strategi som passar alla, och medlemsstaterna bör därför skräddarsy sina nationella strategier för att förbättra sina styrkor, öka sin internationella närvaro och locka till sig begåvningar, med hänsyn till de konstaterade nationella och interkulturella kompetensbristerna och med beaktande av kunskaps- och forskningsbehoven i partnerutvecklingsländerna. De föreslagna viktigaste prioriteringarna för högskolorna och medlemsstaterna bör därför ses som en verktygslåda för åtgärder som bör kombineras inom ramen för en omfattande strategi och mot bakgrund av deras behov.

En omfattande internationaliseringsstrategi bör omfatta viktiga områden som kan delas upp i följande tre kategorier: rörlighet för internationella studenter och anställda; internationalisering och förbättring av läroplaner och digitalt lärande; samt strategiskt samarbete, partnerskap och kapacitetsuppbyggnad. Dessa kategorier bör inte ses som isolerade, utan som integrerade delar av en omfattande strategi.

2.1.        Främja internationell rörlighet för studenter och anställda

Nivån för den internationella rörligheten för studenter, som är det vanligaste och fortfarande troligen mest kraftfulla verktyget för internationalisering, genomgår en dramatisk förändring när det gäller dess omfattning och karaktär, och har i vissa fall blivit en avgörande viktig inkomstkälla för högskolorna. Varje år reser 7 % fler högskolestudenter utomlands, varav en stor andel kommer från Kina, Indien och Sydkorea. OECD-länderna tar emot 77 % av den totala efterfrågan, och Asien står för närvarande för 52 % av alla internationellt rörliga studenter inom hela utbildningar. Andelen rörliga studenter som väljer att studera i Australien, Nya Zeeland och Ryssland växer snabbt. Samtidigt förblir Nordamerika (USA och Kanada) en attraktiv region med 21 % av de rörliga studenterna. Ursprungsländerna blir i allt högre grad även mottagarländer. Kina är inte bara det största ursprungslandet, utan tar redan emot 7 % av världens internationellt rörliga studentpopulation. Om man ser till den totala andelen inåtriktad rörlighet lockar tre EU-medlemsstater, Erasmus +, Frankrike och Tyskland, till sig 63 % av alla studenter som kommer från länder utanför området för europeisk högre utbildning.[11]

Rörlighet för anskaffning av studiepoäng som en del av inhemska examina ökar, genom utbytesprogrammen i Europa och genom programmen för utlandsstudier i USA. Liknande system tas fram och blir allt mer omfattande också i andra delar av världen och denna typ av rörlighet bidrar i hög grad till internationaliseringen.

Med hänsyn till dessa allt större rörlighetsflöden bör tydlighet för och erkännande av studier i andra länder vara en central prioritet. De insatser som redan gjorts för att utveckla kvalitativa ramar för rörlighet inom EU och inom ramen för den vidare Bolognaprocessen innebär att Europa är den globala region som gjort störst framsteg på detta område. Erasmusstadgan[12], där de grundläggande principerna och minimikraven för högskolor vid genomförandet av Erasmus-utbytessystemet, samt tillägg till examensbevis och användningen av ECTS, är alla potentiellt globalt attraktiva. Världsomspännande erkännande av studiepoäng bör också starkt uppmuntras för att öka tydligheten och ”överförbarheten” hos studieresultat över gränserna.

Rörlighet avser inte bara studenter: rörlighet för anställda medför flera fördelar för institutionerna och på individnivå. Det är ett instrument som möjliggör förvärv av ny kompetens, språk och införande av nya undervisningsmetoder samt inrättande av internationella nätverk. Högskolorna bör uppmuntra de anställda att öka sina internationella erfarenheter och bör belöna de anställda på lämpligt sätt vid karriärbedömningar. Att införliva incitament och belöningar i en institutionell strategi har grundläggande betydelse när det gäller att nå en framgångsrik rörlighet för anställda.

Rörlighet, och i synnerhet rörlighet för anskaffning av högskolepoäng, bör användas som ett starkt incitament för att öka kvaliteten hos den europeiska högre utbildningen. Högskolorna bör utveckla bättre tjänster för att sända och ta emot internationella studenter eller forskare, däribland individuell rådgivning om karriärmöjligheter för att underlätta integrationen i en stad/en region/ett land, i kombination med språkundervisning om lämpligt. Anstalterna för högre utbildning bör jämföra och uppdatera sina läroplaner med utgångspunkt i läroplaner vid andra institutioner för att förbättra undervisningen och stärka det institutionella ledarskapet och ledningen. Internationella studentutbyten inom ramen för program kommer att utgöra ett incitament för erkännande av utländska examina. Rörligheten kommer således att inverka inte bara på individers utveckling och anställbarhet, utan även på institutionerna. Samtidigt är starka lokala band mellan universiteten och ekonomin avgörande för att använda forsknings- och utvecklingspotentialen hos universitet för att främja innovation och tillväxt.

Reglerna om invandring för medborgare från tredjeland bör stödja insatser vid högskolorna som syftar till att förbättra högskolornas internationella profil, i stället för att skapa hinder för rörligheten som försämrar bilden av Europa utomlands. Den tid och kostnad som krävs för att få de nödvändiga viseringarna och/eller tillstånden samt de stora skillnaderna i praxis mellan EU-länderna kan ha avskräckande effekt när det gäller att välja EU för att bedriva studier eller forskning. I en aktuell studie från European Migration Network med titeln Immigration of International Students to the EU[13] anges att trots att medlemsstaterna underlättat tillträdet för studenter från tredjeland till EU i enlighet med direktiv 2004/114/EG, kvarstår fortfarande problem till följd av nationella regler och/eller förfaranden.

Kommissionens aktuella förslag[14] om en omarbetning av direktiven 2005/71/EG och 2004/114/EG om villkor för inresa, vistelse och rättigheter för tredjelandsmedborgare för forskning och studier etc., bör göra det lättare och mer attraktivt för studenter och forskare från länder utanför EU att resa in i och vistas i EU i perioder som överskrider 90 dagar. I förslaget fastställs bland annat tydliga tidsfrister för de nationella myndigheternas beslut om ansökningar, fler möjligheter införs för tillträde till arbetsmarknaden under studievistelser och rörligheten inom EU underlättas.

De viktigaste prioriteringarna för rörlighet för högskolorna och medlemsstaterna är följande: – Inrikta internationaliseringsstrategierna på en tydlig rörlighet för studenter, forskare och anställda, i kombination med en kvalitativ ram för väglednings- och rådgivningstjänster. – Inrätta utbytesprogram med länder utanför EU, som omfattar en stor mängd ämnesområden och som är inriktade på områden med kompetensbrister. – Stödja rättvist och formellt erkännande av kompetenser som förvärvats utomlands för internationellt rörliga studenter, forskare och anställda, däribland en bättre användning av verktyg för tydlighet och jämförbarhet och ett ökat fokus på studieresultat. – Anta, införliva och genomföra förslaget till omarbetat direktiv om sammanslagning av direktiven 2005/71/EG och 2004/114/EG.

2.2.        Främja internationalisering på hemmaplan och digitalt lärande

Fastställandet av en lämplig nivå och ett lämpligt mönster för internationell rörlighet, för såväl anställda som studenter, bör ingå i alla internationaliseringsstrategier. Men internationalisering bör inte bara gynna den minoritet av högskolestudenterna och de anställda vid högskolor som studerar utomlands.

Erfarenheterna visar[15] att de främsta prioriteringarna för internationaliseringspolitiken i EU:s medlemsstater och vid enskilda högskolor fortfarande är utåtriktad rörlighet för studenter, studentutbyten och att locka till sig internationella studenter. Rörligheten kommer dock alltid att vara begränsad till en relativt liten andel av studenterna och de anställda: politiken för högre utbildning måste i högre grad vara inriktad på integration av den globala dimensionen av utformningen och innehållet i alla läroplaner och av undervisnings-/inlärningsprocesserna (vilket ibland kallas ”internationalisering på hemmaplan”), för att se till att den stora majoriteten av studenterna, de 80–90 % som inte är internationellt rörliga antingen när det gäller examina eller högskolepoäng, ändå kan förvärva den internationella kompetens som krävs i en globaliserad värld.

Det är viktigt att det finns internationella och utländska lärare/forskare vid högskolorna vid sidan av de utländska studenterna för att ge merparten av de studenter som inte är rörliga ett internationellt synsätt. Därigenom förbättras högskolornas resultat och utbildning genom utbyte av kursmaterial och genom att en effektiv användning av virtuella campus, programvara för utbildning och samarbete underlättas allt mer. Ämnesnätverk och tvärvetenskapliga nätverk kan ligga till grund för utbyten av anställda och för internationaliserade läroplaner.

Integreringen av en internationell dimension i läroplanerna betonar vikten av språk. Å ena sidan är goda kunskaper i engelska en förutsättning för alla internationaliseringsstrategier för studenter, lärare och institutioner, och vissa medlemsstater har infört eller håller på att införa riktade kurser på engelska (särskilt på magisternivå) som en del av sin strategi för att locka till sig begåvningar som annars inte skulle komma till Europa. Å andra sidan är flerspråkighet en viktig europeisk tillgång: det är högt värdesatt av internationella studenter[16] och bör uppmuntras i undervisningen och forskningen inom hela läroplanen för högre utbildning. Kunskaper i flera europeiska språk förbättrar karriärmöjligheterna och avgör delvis om kompetenta utexaminerade studenter eller forskare väljer att stanna i Europa efter examen. Detta betonas också av de Erasmus Mundus-studenter som ska ta gemensamma examina och som kommer från länder utanför EU och studerar i minst två europeiska länder. För att fullgöra dessa studenters potential att framgångsrikt integreras i värdlandet behöver utbytesstudenter, forskare och lärare särskilt språkinlärningsstöd, däribland en möjlighet att lära sig det lokala språket, oavsett om det används för kursen eller forskningen.

Digitalt lärande och en utökad användning av IKT kan öka tillgången till de europeiska högskolorna och införliva kunskaper, material och inlärningsmetoder från hela världen i läroplanerna, främja nya former av partnerskap, synergier och utbyten mellan olika ämnen och institutioner som annars vore svåra att åstadkomma. En ökad öppenhet och tillgång genom teknik kommer att öka konkurrensen och öppenheten, och göra det möjligt för högskolorna att anpassa undervisningsmetoderna och undervisningsmaterialet till behoven hos studenterna, som kommer att arbeta på en globaliserad arbetsmarknad.

Detta kommer att leda till en djupgående förändring av högskolornas affärsmodell, genom att införa en möjlighet för helt nya målgrupper (exempelvis internationella studenter utanför campus, studenter som läser en enstaka kurs istället för ett helt program och olika åldersgrupper) och för nya tjänster (exempelvis inlärningsstöd som ges av lärare, bedömning och certifiering). Det förändrar institutionernas sociala roll som tillhandahållare av kunskap och innovation och som bidragande aktörer till utvecklingen, vilket ökar trycket på högskolorna att omvärdera sitt samhällsansvar i ett lokalt, nationellt och regionalt sammanhang, däribland sitt ansvar att bygga kapacitet i världens tillväxtekonomier och i utvecklingsländerna.

Europa har några av de bästa universiteten för distansundervisning, som tillhandhåller distansundervisning och blandad undervisning samt andra icke-traditionella undervisningsmetoder. Öppna utbildningsresurser[17] och i synnerhet öppen programvara för utbildning [18] och öppna kurser på internet har uppkommit och snabbt utvecklats under senare år, och blir allt mer sofistikerade och välorganiserade[19].

Kurser och examensutbildningar på internet är inte något nytt, men den exponentiella ökningen av utbudet av utbildningsmaterial och digitalt material på nätet, samt det ökade tillhandahållandet av bedömning, validering och akademiska poäng via utvalda öppna kurser på internet (en allt vanligare trend, särskilt vid många högskolor i länder som USA och Australien) kan radikalt omvandla den högre utbildningen. Nya trender inom digital utbildning och uppkomsten av öppna kurser på nätet bör uppmuntra högskolorna att se över sina kostnadsstrukturer och möjligen även sitt uppdrag, och inleda världsomspännande partnerskap för att öka kvaliteten på innehållet och inlärningsupplevelsen genom blandad undervisning.

EU måste ta täten i de globala insatserna för att utnyttja potentialen hos digital utbildning, däribland tillgången till IKT, användningen av öppna utbildningsresurser och tillhandahållandet av öppna kurser på internet, och för att övervinna de kvarstående systemiska hindren för kvalitetssäkring, studentbedömning och erkännande, samt finansiering. Denna potential och dessa hinder kommer att behandlas i ett kommande kommissionsinitiativ.

De viktigaste prioriteringarna för internationalisering på hemmaplan och digitalt lärande för högskolorna och medlemsstaterna är följande: – Dra nytta av de internationella erfarenheterna och kompetensen hos de anställda vid högskolorna för att ta fram internationella läroplaner till förmån för såväl studenter som inte deltagit i utbytesprogram som utbytesstudenter. – Öka möjligheterna för studenter, forskare och anställda att fördjupa sina språkkunskaper, särskilt genom undervisning i lokala språk för personer som tar kurser på engelska, för att dra maximal nytta av den europeiska språkliga mångfalden. – Utveckla möjligheter till internationellt samarbete via lärande på internet och utöka användningen av IKT och öppna utbildningsresurser för nya undervisningsmetoder i syfte att öka tillgången till undervisning, internationalisera läroplanerna och bana väg för nya partnerskapsformer.

2.3.        Stärka strategiska samarbeten, partnerskap och kapacitetsbyggnad

Ny utveckling, exempelvis i form av specialiserade universitet och högre utbildning online, samt uppkomsten av nya kunskapsnationer, håller på att förändra balansen mellan samarbete och konkurrens inom ramen för internationaliseringsstrategierna. Den ekonomiska betydelsen av internationell högre utbildning ökar allt snabbare. Ett fåtal länder, däribland populära länder som exempelvis Förenade kungariket, Kanada, USA och Australien, fäster stor vikt vid att högre utbildning ska vara en tjänst som ger upphov till betydande inkomster (8,25 miljarder GBP i Förenade kungariket och 15,5 miljarder AUD i Australien 2010).

I vissa EU-medlemsstater, som exempelvis Nederländerna, Sverige och Danmark, har betydande undervisningsavgifter införts för studenter från länder utanför EU som institutionerna använder för att öka inkomstnivåerna, vilket gör att de kan erbjuda riktade stipendier för studenter från tillväxt- och utvecklingsländer. Andra medlemsstater har fattat tydliga politiska beslut om att tillämpa låga eller inga undervisningsavgifter för tredjelandsmedborgare som en del av sina internationaliseringsstrategier och som ett sätt att locka till sig fler internationella studenter.

Internationella studenter har en positiv ekonomisk inverkan på värdlandet, oavsett om de betalar undervisningsavgifter eller inte. Av en studie från 2012[20] som beställts av den nederländska regeringen framgår att om endast 2,5 % av de internationella utexaminerade studenterna skulle stanna för att arbeta i landet skulle det få positiva långsiktiga effekter på de offentliga finanserna som skulle överskrida de täckta investeringarna.

De europeiska systemen för högre utbildning erbjuder ett antal konkurrensfördelar som bör utnyttjas, som exempelvis ett starkt och framgångsrikt resultat för såväl gemensamma som dubbla examina, doktorandutbildningar, doktorsexamina inom näringslivet och den aktuella utvecklingen av kunskaps- och innovationsgrupper vid Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT)[21] på områden av global betydelse. Internationalisering kräver dock mer samarbete, med nya center för högre utbildning på andra kontinenter.

De europeiska anstalterna för högre utbildning bör positionera sig utifrån sina styrkor inom utbildning, forskning och innovation, och inleda partnerskap i och utanför Europa för att stärka och komplettera sina profiler genom gemensamma projekt och gemensam forskningsverksamhet, kurser på internet som kombinerar traditionella och nya distributions- och genomförandekanaler, däribland gemensamma eller specialiserade universitet i länder utanför EU. Etablerade forskningsnätverk bör utgöra en språngbräda för inledande av nya undervisningssamarbeten, och väl utvecklade utbildningspartnerskap bör ge upphov till nya forskningsprojekt.

Erfarenheten visar att gemensamma och dubbla examina är kraftfulla verktyg när det gäller att främja kvalitetssäkring och ömsesidigt erkännande av kvalifikationer, att locka till sig begåvningar och fördjupa partnerskap, samt att stärka utexaminerade studenters internationella erfarenheter, interkulturella kompetens och anställbarhet. EU och medlemsstaterna bör därför tillhandahålla starka incitament för att stärka betydelsen av gemensamma och dubbla examina i de europeiska högskolornas internationaliseringsstrategier, med utgångspunkt i erfarenheterna från nästan 700 europeiska och utomeuropeiska högskolor som redan utnyttjat gemensamma och dubbla examina inom ramen för Erasmus Mundus-programmet. Två särskilda hinder försvårar genomförandet av gemensamma program för högskolorna, såväl akademiskt som administrativt, och måste åtgärdas: institutionella regler (ackrediteringsförfaranden, betygssystem, examinations- och avhandlingsregler, inskrivningsförfaranden eller regler för undervisningsavgifter) och nationell lagstiftning (särskilt om utfärdandet av gemensamma examina).

Internationella strategiska partnerskap med ett balanserat deltagande av näringslivet och högskolor är viktigt för att gränsöverskridande innovationer ska kunna åtgärda globala utmaningar. Det är särskilt fallet i tillväxtekonomier där Europa måste utveckla ett balanserat samarbete med kompetenscentrum för att garantera en starkare och varaktig lokal närvaro. Partnerskap som syftar till att främja företagande och innovationer, som främjar innovativa synsätt, entreprenörsfärdigheter och entreprenörssynsätt hos studenter, kommer att gynna såväl den europeiska konkurrenskraften som partnerländerna. Främjande av prisöverkomliga och innovationer för alla har särskilt stor potential, och kan hjälpa tillväxtländerna att hantera sina samhällsutmaningar samt främja marknadstillträdet, handeln och investeringarna för europeiska företag.

Samarbete med utvecklingsländer och deras högskolor bör ingå i alla internationaliseringsstrategier, i kombination med innovativa partnerskapsmodeller i syfte att stärka samarbetet mellan såväl nord-syd som syd-syd, i form av exempelvis gemensamma program och utbildningsrörlighet samt rörlighet för anställda.

Det finns gott om bevis[22] för att högre utbildning är centralt när det gäller att uppfylla de kunskapskrav som krävs för ekonomisk utveckling genom sysselsättningsskapande, bättre styrning, ökat entreprenörskap, rörlighet mellan generationer och ett starkare civilt samhälle. De europeiska högskolorna är medvetna om att de spelar en central roll när det gäller att stödja moderniseringsinsatserna i världens tillväxt- och utvecklingsregioner, samt att bidra till att hitta lösningar på globala utmaningar som klimatförändringar eller att minska utvecklingsklyftorna mellan människor och nationer. Därför stöder merparten av medlemsstaterna program för samarbete och kapacitetsuppbyggnad som får EU-stöd på detta område. Studenter, anställda och forskare som arbetar eller studerar vid europeiska värdanstalter för högre utbildning främjar ofta samarbetet med sina heminstitutioner och hemländer i syfte att utveckla, samordna och följa upp internationella samarbetsprojekt.

Utöver specifika och traditionella kapacitetsuppbyggnadsinsatser har själva rörligheten och i synnerhet rörlighet för anskaffning av högskolepoäng stor potential när det gäller att öka kvaliteten på den högre utbildningen i utvecklingsländerna genom att påskynda utarbetandet av internationaliseringsstrategier och öka användningen av tydlighets- och erkännandeverktyg, och genom att hjälpa institutionerna att utveckla bättre tjänster för att sända och ta emot utländska studenter och forskare samt främja erkännandet av utländska examina.

Som det påpekas i projektet Access to Success[23], betonas utvecklingssamarbetet inte alltid tillräckligt i högskolornas uppdragsbeskrivningar. Ändå kan högskolornas bidrag till kapacitetsuppbyggnaden i länder utanför EU samtidigt vara akademiskt gynnsamt för de europeiska institutionerna och utgöra en del av deras samhällsansvar. Samarbete med anstalter för högre utbildning i de länder där behovet är som störst, som exempelvis stater som genomgått konflikter, och inrättande av partnerskap med mindre välutrustade institutioner, gör att de europeiska högskolorna i hög grad kan bidra till utvecklingen av en särskild region och därigenom inrätta en långsiktig strategisk koppling till densamma. I en värld i snabb utveckling förändras möjligheterna snabbt och dagens utvecklingsländer kommer att vara morgondagens tillväxtekonomier.

De viktigaste prioriteringarna för partnerskap för högskolorna och medlemsstaterna är följande: – Att stärka kapaciteten hos högre utbildning och forskning att ta itu med globala utmaningar genom att delta i innovationsinriktade internationella partnerskap och allianser. – Att hantera de kvarstående hindren för utvecklingen och genomförandet av program för gemensamma och dubbla examina, såväl på institutionell som på nationell nivå, och förbättra bestämmelserna för kvalitetssäkring och gränsöverskridande erkännande. – Att tillhandahålla entreprenörsinriktade och innovativa läroplaner med överförbara kunskaper, och skapa internationella utbildningsmöjligheter genom att samarbeta med arbetsgivare i och utanför EU. – Att garantera en samstämmighet mellan internationaliseringsstrategierna och EU:s politik för utvecklingssamarbete genom att beakta principerna om rättvisa och egenansvar för partnerländer. Att använda studenter, forskare och anställda från länder utanför EU som vektorer för samarbetet med anstalterna för högre utbildning i dessa länder.

3.           EU:S BIDRAG TILL INTERNATIONALISERINGEN AV DEN HÖGRE UTBILDNINGEN

Medlemsstaterna och högskolor ansvarar för reformen av sina system för högre utbildning och för att stödja internationaliseringsstrategierna. Europeiska unionen tillför ett mervärde, i samarbete med medlemsstaterna och med full respekt för högskolornas självständighet, särskilt genom Europa 2020 och Erasmus +-programmet inom ramen för den fleråriga budgetramen 2014–2020[24], genom att tillhandahålla ett starkare politiskt stöd och finansiella incitament för internationaliseringsstrategier.

Erasmus +-programmet för perioden 2014–2020 kommer att innebära avsevärda EU-investeringar på centrala områden av internationaliseringsstrategierna: internationell rörlighet, gemensamma examina och internationella samarbetspartnerskap, däribland kapacitetsuppbyggnad och personalutveckling i världens tillväxt- och utvecklingsregioner. Genom att externa instrument tas med i Erasmus + stoppas den nuvarande fragmenteringen av de olika befintliga externa högre utbildningsprogrammen och EU:s åtgärder blir synligare, mer sammanhängande och attraktiva.

Horisont 2020-ramprogrammet för forskning och innovation och dess utbildningsdelar – Marie Skłodowska-Curie-insatser för rörlighet bland forskare och Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT), kommer att stärka betydelsen och bilden av EU som en anordnare av högre utbildning av hög kvalitet och med socialt ansvar samt tilldela ytterligare strategiska medel för såväl inåtriktad som utåtriktad rörlighet för studenter, forskare och anställda till och från länder utanför EU. Omkring 20 % av Marie Skłodowska-Curie-stipendiaterna kommer att komma från länder utanför Europa och främja forskningsbaserade kontakter med partner världen över genom rörlighetsperioder.

För att bidra till internationaliseringsstrategierna under perioden 2014–2020 genom EU-finansiering kommer kommissionen att göra följande: – Ge ökat finansiellt stöd genom det nya programmet Erasmus + för rörlighet till och från länder utanför EU, vilket omfattar upp till 135 000 studenter och anställda, samt ge upp till 15 000 forskare från länder utanför EU en möjlighet att inleda eller fullfölja en karriär i Europa genom Marie Skłodowska-Curie-insatser inom ramen för Horisont 2020. – Stödja internationella konsortier med anstalter för högre utbildning i syfte att utveckla gemensamma master- och doktorsexamina genom Erasmus + och Marie Skłodowska-Curie-insatserna och ge upp till 60 000 studenter med kandidatexamen stipendier på hög nivå för att delta. – Stödja strategiska partnerskap för samarbete och innovation, däribland upp till 1 000 partnerskap för kapacitetsuppbyggnad mellan högskolor i EU och i länder utanför EU.

EU:s bidrag kommer att vara inriktat på två politiska målsättningar: att göra den europeiska högre utbildningen mer attraktiv genom ökad kvalitet och tydlighet och fördjupa det globala samarbetet om innovation och utveckling genom partnerskap, dialog och kapacitetsuppbyggnad.

3.1.        Öka attraktionskraften hos den europeiska högre utbildningen genom ökad kvalitet och tydlighet

För att öka erkännandet av utländska kvalifikationer kommer EU att fortsätta att föra internationella dialoger om politiken för högre utbildning med viktiga partnerländer och regioner världen över. EU kommer att främja en bättre förståelse för europeiska standarder och verktyg, som den europeiska referensramen för kvalifikationer, Tuning, ECTS, tillägg till examensbevis, nätverket av nationella informationscentrum för akademiskt erkännande (Naric), och Erasmusstadgan, i syfte att stärka användningen av dessa europeiska instrument och deras potential som globala standarder. Samtidigt bör EU stärka den politiska dialogen och kunskaperna om partnerländernas utbildningssystem och instrument, däribland genom den mellanstatliga Bolognaprocessen, som ett sätt att utveckla EU:s egna standarder och verktyg.

För att internationalisering ska leda till ökad kvalitet inom högre utbildning krävs ett närmare samarbete med likvärdiga system i andra regioner i världen i fråga om kvalitetssäkring, som omfattar tjänster av kvalitet till rörliga studenter, kvalitetssäkring av akademiskt kursinnehåll och av gemensamma projekt och program. Ett närmare samarbete bör även inledas om ackrediteringsförfaranden för utbildningar som leder till universitetsexamen.

I och med den allt större betydelsen av rankning av universitet och rankningens inverkan på universiteten som varumärken och därmed på studenternas val av studieort, stöder kommissionen utvecklingen av ett verktyg för öppenhet som ett alternativ och komplement till de traditionella betygen som huvudsakligen är inriktade på forskning. De första resultaten av den nya användardrivna, flerdimensionella och internationella rankningen för högskolor, ”U-Multirank”, kommer att publiceras i början av 2014. Från och med 2016/2017 kommer en oberoende organisation att genomföra rankningen. Den nya rankningsstrategin kommer att betona de europeiska högskolornas mångfald med avseende på deras profil, utbildnings- och forskningsstyrkor och specialiseringar, och vara öppen för deltagande av högskolor i länder utanför EU på lika villkor.

”U-Multirank” kommer att göra det möjligt för högskolorna att positionera sig i fråga om ett flertal indikatorer, som sin internationella profil, och att identifiera kompletterande och likasinnade samarbetspartner. Rankningen kommer även att göra det möjligt för politiska beslutsfattare, högskolor och studenter att rangordna enskilda högskolor eller program utifrån vad de uppfattar som viktigast. Genom att göra de europeiska högskolornas profil tydligare kommer denna rankning att underlätta matchningen av potentiella internationella studenters eller forskares behov, och därigenom bidra till att öka attraktionskraften hos fler europeiska högskolor.

Om Europa ska fortsätta att vara en mycket attraktiv destination för internationella utbytesstudenter mot bakgrund av de allt fler nya regionala naven för högre utbildning, bör därför fler insatser göras för att främja den globala medvetenheten om den europeiska högre utbildningens höga kvalitet och rika kulturella och språkliga mångfald.

Internationella informations- och marknadsföringskampanjer på EU-nivå har hittills anordnats på traditionella sätt, som deltagande vid internationella studentmässor med mottot Study in Europe, webbplatserna Study in Europe och Destination Europe[25] och relaterade kommunikationsverktyg, en rad mässor för europeisk högre utbildning i Asien och Latinamerika och verksamhet inom ramen för Erasmus Mundus-programmet. Kommissionen kommer att samarbeta med nationella marknadsföringsbyråer och aktörer för att komplettera de nationella informations- och marknadsföringsinsatserna för studier och finansieringsmöjligheter, särskilt i medlemsstater med färre internationella studenter. Den kommer även att främja den europeiska dimensionen av högre utbildning utanför Europa, med hjälp av EU-delegationer och utbildnings- och forskningsrådgivare vid medlemsstaternas ambassader.

Merparten av EU-medlemsstaterna har tagit fram webbplatser på engelska som fungerar som en enda kontaktpunkt där utbytesstudenter eller forskare kan få information eller hjälp. De nationella webbplatserna med information om studie- eller arbetsmöjligheter och finansiering, i exempelvis Finland och Nederländerna[26], kompletteras på EU-nivå. Kommissionen kommer att fortsätta att finansiera portaler för högre utbildning[27] som främjar samtliga EU:s utbildnings- och stipendiemöjligheter, utöver EURAXESS[28]-portalen, som innehåller information om lediga forskningstjänster och länkar till olika tjänster med praktisk information om att bo i olika länder, immigrationstips och information om socialförsäkringssystemen. EU:s immigrationsportal[29] ger skräddarsydd information på såväl EU-nivå som nationell nivå om immigrationsförfarandena för studenter från tredjeland. Innovativa metoder kommer att användas effektivt, exempelvis via student- och alumniorganisationer som fungerar som ambassadörer och företrädare för EU:s högre utbildning, samt via nya medier som når en digitalt kompetent målgrupp.

Alumninätverk med internationella utbildningsprogram bör användas som värdefulla instrument för mjuk diplomati för att påverka och engagera nya målgrupper på ett sätt som främjar de enskilda medlemsstaternas eller EU:s intressen, och kommissionen kommer att samarbeta med medlemsstaterna för att fastställa bästa praxis.

Kommissionen kommer att göra följande: – Främja jämförbarhet hos kvalifikationer, poäng och registreringssystem genom internationellt samarbete och dialog. – Öka kvaliteten hos rörligheten genom en förbättrad Erasmusstadga i slutet av 2013, däribland genom riktlinjer för högskolors självbedömning och övervakning. – Främja genomförandet av det nya flerdimensionella och internationella rankningsverktyget för högskolor, ”U-Multirank”, som syftar till att öka tydligheten, jämförbarheten och riktmärkningen mellan högskolor. – Stödja samarbetet med de nationella marknadsföringsbyråerna och alumnsammanslutningarna genom utbyte av information och samordning av gemensamma åtgärder för att marknadsföra Europa som en högkvalitativ studie- och forskningsdestination (exempelvis genom studentmässor och utformning av gemensamma marknadsföringsverktyg).

3.2.        Fördjupat globalt samarbete för innovation och utveckling

Programmen för gemensamma och dubbla examina är en särskilt framgångsrik aspekt av EU:s internationella samarbete, och bygger på internationella nätverk med spetskompetens för undervisning, inlärning och forskning[30]. Gemensamma mastersprogram kommer att få stöd och bli fler inom ramen för Erasmus för alla. Dessa gemensamma program, som kompletterar master- och doktorandutbildningar inom EIT:s kunskaps- och innovationscentrum, kommer att garantera en utmärkt och kvalitativ utbildning med ett starkt fokus på den kompetens som framtida arbetsgivare efterfrågar. Innovationer och det internationella utbytet mellan högskolor och företagspartner kommer att stärkas, och studenterna och forskarna kommer att få möjlighet att arbeta i ett annat land och få erfarenheter från såväl den akademiska som den privata sektorn. Marie Skłodowska-Curie-insatserna, däribland gemensamma doktorandutbildningar, innovativa utbildningsnätverk och europeiska doktorsexamina inom näringslivet, kommer att hjälpa högskolorna att främja forskningsbaserade kontakter med partner världen över samt att stärka kunskapstriangeln mellan högskolor, näringslivet och forskning.

På samma sätt kommer kunskapsallianserna inom Erasmus + att främja innovation och stärka förbindelserna mellan arbetsgivare och deltagande högskolor, också på internationell nivå.

Politisk dialog är ett utbyte mellan system med länder eller regioner utanför EU om gemensamma utmaningar. Det leds inom EU av kommissionen och har flera mål beroende på de internationella partnerna, och bör stärkas som ett flexibelt instrument för samarbete och mjuk diplomati. I det syftet kommer kommissionen att främja lärande av varandra, kapacitetsuppbyggnad på båda sidor och utbyte av god praxis inom ramen för dessa dialoger, däribland genom deltagande av viktiga aktörer. Kommissionen kommer även att hjälpa partnerna att bättre utnyttja möjligheterna till sådana utbyten inom ramen för de nya EU-programmen. Den politiska dialogen om högre utbildning med internationella partner bör anpassas till EU:s yttre prioriteringar, och bör äga rum inom de befintliga samarbetsramarna, som utvidgningsstrategin, den europeiska grannskapspolitiken (exempelvis inom ramen för det östliga partnerskapet) eller de olika (flersektoriella) partnerskapsavtalen med tillväxtländer eller industriländer, som högnivådialogen människor emellan mellan EU och Kina, utbildningsdialogen inom EU, det strategiska partnerskapet med Brasilien samt de gemensamma områdena EU-Ryssland.[31]

Internationella partnerskap för kapacitetsuppbyggnad kommer att vara grundläggande när det gäller att hjälpa länder utanför EU att öka kvaliteten på de högre utbildningssystemen och att stödja dessa länder i deras moderniserings- och internationaliseringsinsatser, som förberedelse inför ett framtida akademiskt samarbete och forskningssamarbete, för att hantera gränsöverskridande frågor och för att fördjupa kunskaperna om lokala marknader.

Kommissionen kommer att stärka det evidensbaserade politiska beslutsfattandet inom internationell utbildning, och se till att de politiska åtgärderna bygger på de senaste kunskaperna om gränsöverskridande tillhandahållande av högre utbildning. Det finns ett särskilt behov av förbättrad insamling av uppgifter om internationella flöden av studenter, forskare och anställda, och om internationellt akademiskt samarbete. Nya samarbetsverktyg, som exempelvis öppna utbildningsresultat, kommer att kräva noggrann uppföljning för att deras inverkan på studenter och utbildningsanordnare ska kunna mätas på lämpligt sätt. För att nå dessa mål kommer kommissionen att samarbeta med nationella och internationella myndigheter i syfte att kartlägga och åtgärda kunskapsbrister genom forskning om och insamling och analys av statistik, och genom dialoger med experter på området från EU och andra länder.

Kommissionen kommer att göra följande: – Föra bilaterala och multilaterala politiska dialoger med centrala internationella partner. – Främja EIT och dess kunskaps- och innovationsgrupper för att stödja internationellt samarbete inom högre utbildning och innovation i syfte att hantera samhällsutmaningar, i synergi med annan EU-verksamhet och nationell verksamhet inom forskning och innovation. – Stärka det evidensbaserade beslutsfattandet inom internationell utbildning, genom forskning, insamling och analys av statistik samt dialog med experter. – Under hösten 2013 lägga fram ett initiativ för främjande av digitalt lärande och bättre användning av IKT och öppna utbildningsresurser inom utbildning.

4.           NÄSTA STEG

Detta meddelande syftar till att bidra till att nå målen för Europa 2020-strategin, genom att hjälpa medlemsstaterna och anstalterna för högre utbildning att utveckla strategier och partnerskap som kan göra det möjligt för EU att hantera de globala utmaningarna mer effektivt.

Omfattande internationaliseringsstrategier kommer endast att vara framgångsrika om de är ett resultat av en gemensam insats. I utarbetandet av sina förslag har kommissionen informellt rådfrågat en bred samling aktörer, däribland viktiga organisationer som högskolor, arbetsgivare, studenter och alumnnätverk, experter på området och företrädare för utbildningsministerierna i och utanför EU. Kommissionen kommer att fortsätta sin dialog med dessa aktörer, och kommer nu att göra Europaparlamentet, de övriga EU-institutionerna och EU-medlemsstaterna delaktiga i syfte att föra detta initiativ framåt, samt ge uppföljningsgruppen för Bolognaprocessen i uppdrag att genomföra de föreslagna åtgärderna.

Utvecklingen och uppföljningen av de politiska riktlinjer och åtgärder som föreslås i slutet av varje avsnitt i detta meddelande kommer att ske genom genomförandeinstrumenten inom ramen för Erasmus+- och Horisont-2020-programmen, genom den gemensamma rapporteringen om den strategiska ramen för det europeiska utbildningssamarbetet (Utbildning 2020), genom styrningsbestämmelserna i Europa 2020-strategin och EU:s årliga utbildningsöversikt, samt genom Bolognaprocessen och den politiska dialogen med viktiga internationella aktörer.

[1]               www.oecd.org/edu/highereducationandadultlearning/highereducationto2030vol1demography.htm

[2]               KOM(2011) 567 slutlig.

[3]               COM(2012) 669 final.

[4]               http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:135:0012:0014:SV:PDF

[5]               Med högskolor avses här alla slags anstalter för högre utbildning, inklusive anstalter för tillämpad vetenskap, tekniska högskolor, franska elithögskolor (grandes écoles), handelshögskolor, tekniska skolor, yrkeshögskolor, yrkesinriktade högskolor, yrkesskolor, polytekniska institut och akademier.

[6]               Unescos statistikinstitut.

[7]               En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning: COM(2012) 582.

[8]               COM(2012) 497 final.

[9]               ec.europa.eu/education/external-relation-programmes/doc/mapping_en.pdf

[10]             http://www.eua.be/Libraries/Publications_homepage_list/EUA_International_Survey.sflb.ashx

[11]             The European Higher Education Area in 2012: Bologna Process Implementation Report, s. 154.

[12]             ec.europa.eu/education/erasmus/euc_en.htm

[13]             http://www.emnbelgium.be/sites/default/files/publications/0_immigration_of_international_ students_to_the_eu_sr_10april2013_finalpublic_0.pdf

[14]             http://europa.eu/rapid/press-release_IP-13-275_en.htm?locale=en

[15]             www.iau-aiu.net/content/global-surveys

[16]             ec.europa.eu/dgs/education_culture/evalreports/education/2012/mundus_en.pdf

[17]             Öppna utbildningsresurser är alla typer av utbildningsmaterial som är allmän egendom eller åtföljs av en licens för fri användning. Detta öppna material innebär att alla lagligt och fritt kan kopiera, använda, anpassa eller dela det. Öppna utbildningsresurser omfattar läroböcker, läroplaner, kursplaner, föreläsningsanteckningar, uppgifter, tester, projekt, audio- och videomaterial samt animerat material.

[18]             En öppen programvara för utbildning är en kostnadsfri och öppen digital publikation av hög kvalitet med utbildningsmaterial för högskolenivå. Den är indelad i kurser, och omfattar ofta kursplaneringsmaterial och utvärderingsverktyg samt tematiskt innehåll. Öppen programvara kan användas fritt av vem som helst när som helst via internet.

[19]             Se exempelvis www.coursera.org; www.udacity.com; www.edx.org

[20]             www.rijksoverheid.nl/documenten-en-publicaties/rapporten/2012/05/16/de-economische-effecten-van-internationalisering-in-het-hoger-onderwijs.html

[21]             Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT) är ett EU-organ som inrättades i mars 2008 i syfte att öka den europeiska hållbara tillväxten och konkurrenskraften genom att stärka EU:s innovationskapacitet.

[22]             http://chet.org.za/papers/higher-education-and-economic-development-review-literature

[23]             http://www.accesstosuccess-africa.eu/images/finalconference/eua_whitepaper_eng_web.pdf

[24]             Europeiska kommissionen lade fram sina förslag till en ny flerårig budgetram för budgetcykeln 2014–2020 under andra halvåret 2011.

[25]             http://ec.europa.eu/research/iscp/index.cfm?pg=destinationEurope

[26]             www.studyinfinland.fi; www.studyinholland.nl

[27]             Exempelvis ec.europa.eu/education/study-in-europe;www.study-info.eu; www.distancelearningportal.eu

[28]             ec.europa.eu/euraxess, däribland EURAXESS LINKS-nätverken för forskare från EU och andra länder i USA, Kina, Japan, Indien, ASEAN-länderna och Brasilien som syftar till att främja EU som en attraktiv destination för forskare.

[29]             http://ec.europa.eu/immigration/

[30]             www.iie.org/en/Research-and-Publications/Publications-and-Reports/IIE-Bookstore/Joint-Degree-Survey-Report-2009

[31]             ec.europa.eu/education/external-relation-programmes/doc/china/joint12_en.pdf