Back to EUR-Lex homepage

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search
You are here

Document 52012IP0476

Europaparlamentets resolution av den 11 december 2012 om jurisdiktion vid patenttvister (2011/2176(INI))

OJ C 434, 23.12.2015, p. 34–38 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

23.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 434/34

P7_TA(2012)0476

Jurisdiktion vid patenttvister

Europaparlamentets resolution av den 11 december 2012 om jurisdiktion vid patenttvister (2011/2176(INI))

(2015/C 434/04)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av rådets beslut 2011/167/EU av den 10 mars 2011 om bemyndigande av ett fördjupat samarbete på området skapande av ett enhetligt patentskydd (1),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd (COM(2011)0215),

—

med beaktande av förslaget till rådets förordning om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd när det gäller tillämpliga översättningsarrangemang (COM(2011)0216),

—

med beaktande av domstolens yttrande 1/09 av den 8 mars 2011 (2),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi samt utskottet för konstitutionella frågor (A7-0009/2012), och av följande skäl:

A.

Ett effektivt patentsystem i Europa är en nödvändig förutsättning för att stimulera tillväxt genom innovation och för att hjälpa europeiska företag, särskilt små och medelstora företag, att hantera den ekonomiska krisen och den globala konkurrensen.

B.

Genom rådets beslut 2011/167/EU om bemyndigande av ett fördjupat samarbete på området skapande av ett enhetligt patentskydd har Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Grekland, Frankrike, Cypern, Lettland, Litauen, Luxemburg, Ungern, Malta, Nederländerna, Österrike, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Finland, Sverige och Förenade kungariket bemyndigats att fördjupa sitt samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd genom tillämpning av relevanta fördragsbestämmelser.

C.

Den 13 april 2011 antog kommissionen på grundval av rådets bemyndigande ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd och ett förslag till rådets förordning om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd när det gäller tillämpliga översättningsarrangemang.

D.

Den 8 mars 2011 yttrade sig domstolen över förslaget om en domstol för europeiska patent och gemenskapspatent och konstaterade att förslaget inte var förenligt med unionslagstiftningen.

E.

Ett effektivt enhetligt patentskydd kan bara garanteras genom ett fungerande system för patenttvister.

F.

Efter domstolens yttrande påbörjade de medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet arbetet med att inrätta en enhetlig domstol för patenttvister med hjälp av ett internationellt avtal.

G.

I detta sammanhang föreligger en väsentlig skillnad mellan vanliga internationella avtal och EU:s grundfördrag, såtillvida att de sistnämnda har skapat en ny rättsordning som förfogar över sina egna institutioner, till vilkas förmån staterna har begränsat sina suveräna rättigheter på allt vidare områden. Det är inte bara medlemsstaterna utan även deras medborgare som omfattas av denna rättsordning, och det åligger EU:s domstol och medlemsstaternas allmänna domstolar att skydda den.

H.

Den enhetliga patentdomstolen måste fullt ut respektera och tillämpa unionsrätten i samarbete med Europeiska unionens domstol, precis som de nationella domstolarna.

I.

Den enhetliga patentdomstolen bör förlita sig på domstolens rättspraxis genom att begära förhandsavgöranden i enlighet med artikel 267 i EUF-fördraget.

J.

Unionsrättens företräde och korrekt tillämpning av unionsrätten bör säkerställas på grundval av artiklarna 258, 259 och 260 i EUF-födraget.

K.

Den enhetliga patentdomstolen bör vara en del av de avtalsslutande medlemsstaternas rättssystem och ha exklusiv behörighet för europeiska patent med enhetlig verkan och för europeiska patent som berör en eller flera avtalsslutande medlemsstater.

L.

Ett effektivt domstolssystem behöver en decentraliserad förstainstansrätt.

M.

Hur pass effektivt systemet för patenttvister är beror på domarnas kvalitet och erfarenhet.

N.

En och samma uppsättning rättegångsregler bör vara tillämplig på förfaranden i alla avdelningar och instanser inom patentdomstolen.

O.

Den enhetliga patentdomstolen bör sträva efter att komma med avgöranden av högsta kvalitet utan onödiga förseningar i förfarandet och bör hjälpa framför allt små och medelstora företag att tillvarata sina rättigheter eller att försvara sig mot ogrundade anspråk eller patent som behöver återkallas.

1.

Europaparlamentet begär att det inrättas ett enhetligt system för patenttvister, eftersom en splittrad marknad för patent och skillnader i tillämpning av lagen hindrar innovation och framsteg på den inre marknaden, försvårar användningen av patentsystem, är kostsamma och hindrar ett effektivt skydd av patenträttigheter, särskilt för små och medelstora företag.

2.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att avsluta förhandlingarna och ratificera det internationella avtalet (”avtalet”) mellan dessa medlemsstater (”de avtalsslutande medlemsstaterna”) för att inrätta en enhetlig patentdomstol (”domstolen”) utan onödiga förseningar. Spanien och Italien uppmuntras att överväga att delta i förfarandet för fördjupat samarbete.

3.

Europaparlamentet insisterar på att EU-domstolen, i egenskap av väktare av unionslagstiftningen, måste garantera enhetligheten i unionens rättsordning och unionsrättens företräde i detta sammanhang.

4.

Europaparlamentet anser att de medlemsstater som ännu inte beslutat att delta i det fördjupade samarbetet med att inrätta ett enhetligt patentskydd kan delta i det enhetliga systemet för patenttvister när det gäller europeiska patent som gäller på deras territorium.

5.

Europaparlamentet betonar att den enhetliga patentdomstolen bör prioritera att öka rättssäkerheten och förbättra efterlevnaden av patent, samtidigt som den åstadkommer en rättvis balans mellan rättsinnehavarnas och de berörda parternas intressen.

6.

Europaparlamentet betonar att det behövs ett kostnadseffektivt tvistlösningssystem som finansieras på ett sådant sätt att det garanterar möjlighet till rättslig prövning för alla patentinnehavare, särskilt för små och medelstora företag, enskilda och ideella organisationer.

Generell strategi

7.

Europaparlamentet anser att inrättandet av ett sammanhängande system för patenttvister i de medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet bör åstadkommas med hjälp av avtalet.

8.

Europaparlamentet påpekar därför följande:

i)

Avtalsslutande medlemsstater kan endast vara medlemsstaterna i Europeiska unionen.

ii)

Avtalet bör träda i kraft när minst tretton av de avtalsslutande medlemsstaterna, däribland de tre medlemsstater där det största antalet europeiska patent var i kraft året före det år då den diplomatiska konferensen för undertecknande av avtalet äger rum, har ratificerat avtalet.

iii)

Domstolen bör vara gemensam för de avtalsslutande medlemsstaterna och omfattas av samma skyldigheter som de nationella domstolarna när det gäller efterlevnaden av unionslagstiftningen. Domstolen ska således exempelvis samarbeta med EU-domstolen genom att tillämpa artikel 267 i EUF-fördraget.

iv)

Domstolen bör agera i överensstämmelse med unionslagstiftningen och respektera dess företräde. För den händelse att appellationsdomstolen överträder unionslagstiftningen bör de avtalsslutande medlemsstaterna gemensamt vara ansvariga för skada som uppstår för parterna i respektive förfarande. Överträdelseförfaranden i enlighet med artiklarna 258, 259 och 260 i EUF-fördraget mot samtliga avtalsslutande medlemsstater bör tillämpas.

9.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av ett skiljedoms- och medlingscentrum inom ramen för avtalet.

Strukturen i systemet för patenttvister

10.

Europaparlamentet menar att en effektiv domstol och ett effektivt system för tvister bör präglas av decentralisering och anser följande:

i)

Domstolens system för tvister bör bestå av en första instans (”förstainstansrätt”) och en instans för överklaganden (”appellationsdomstol”). För att undvika ineffektivitet och långdragna förfaranden bör inga fler instanser läggas till.

ii)

En decentraliserad första instans bör, i tillägg till en central avdelning, också bestå av lokala och regionala avdelningar.

iii)

Ytterligare lokala avdelningar i första instans bör inrättas i en avtalsslutande medlemsstat på dess begäran när fler än hundra patentmål par kalenderår har inletts i denna avtalsslutande medlemsstat under tre år i följd före eller efter den dag då avtalet träder i kraft. Vidare föreslås att antalet avdelningar i varje avtalsslutande medlemsstat inte bör vara fler än fyra.

iv)

En regional avdelning bör inrättas för två eller flera avtalsslutande medlemsstater på deras begäran.

Domstolens sammansättning och domarnas kvalifikationer

11.

Europaparlamentet understryker att effektiviteten i systemet för patenttvister framför allt beror på domarnas kvalitet och erfarenhet.

12.

I detta avseende menar Europaparlamentet följande:

i)

Parlamentet anser att appellationsdomstolen och förstainstansrätten bör ha en multinationell sammansättning. När det gäller deras sammansättning bör hänsyn tas till befintliga domstolsstrukturer, med beaktande av att det överordnade målet är en ny domstol som verkligen är enhetlig. Parlamentet föreslår därför att sammansättningen av de lokala avdelningarna bör bli multinationell snarast möjligt, men att motiverade undantag från denna grundprincip kan göras efter godkännande av den administrativa kommittén under en övergångsperiod på maximalt fem år, samtidigt som man måste se till att kvalitets- och effektivitetsstandarderna i de befintliga strukturerna inte minskas. Femårsperioden bör användas till intensiv utbildning och förberedelse av domarna.

ii)

Parlamentet anser att domstolen bör bestå av domare med både juridiska och tekniska kvalifikationer. Domarna bör ha högsta kompetens och dokumenterad erfarenhet av patenttvister och antitrustlagstiftning. Dessa kvalifikationer bör styrkas bland annat med relevant arbetslivserfarenhet och yrkesutbildning. Juridiskt kvalificerade domare bör uppfylla de villkor som krävs för utnämning till domarämbeten i en avtalsslutande medlemsstat. Tekniskt kvalificerade domare bör ha en universitetsexamen och sakkunskap på ett tekniskt område samt kunskaper om civilrätt och civilrättsliga förfaranden.

iii)

Parlamentet föreslår att avtalets bestämmelser om domstolens sammansättning inte bör ändras efter ikraftträdandet om inte målen med systemet för tvister, det vill säga högsta möjliga kvalitet och effektivitet, inte uppfylls på grund av dessa bestämmelser. Parlamentet föreslår att beslut om domstolens sammansättning bör fattas enhälligt av det behöriga organet.

iv)

Parlamentet anser att avtalet bör innehålla säkerhetsklausuler som garanterar att domare är valbara endast om deras neutralitet inte kan ifrågasättas, särskilt om de tjänstgjort som ledamöter av överklagandeinstanser vid nationella patentverk eller Europeiska patentverket.

Förfarandet

13.

När det gäller förfarandefrågorna anser Europaparlamentet följande:

i)

En och samma uppsättning rättegångsregler bör vara tillämplig på förfaranden i alla avdelningar och instanser inom domstolen.

ii)

Förfaranden inför domstolen, vilka består av ett skriftligt, ett tillfälligt och ett muntligt förfarande, ska omfattas av den flexibilitet som är lämplig med beaktande av målen om förfarandenas snabbhet och effektivitet.

iii)

Rättegångsspråket vid lokala eller regionala avdelningar bör vara det officiella språket i den avtalsslutande medlemsstat där avdelningen finns, eller det officiella språk som fastställts av de avtalsslutande medlemsstater som delar på en regional avdelning. Parterna bör kunna välja det språk som använts för beviljande av patentet som rättegångsspråk, under förutsättning att den behöriga avdelningen ger sitt samtycke. Rättegångsspråket vid den centrala avdelningen bör vara det språk på vilket det berörda patentet beviljats. Rättegångsspråket vid appellationsdomstolen bör vara det rättegångsspråk som användes vid förstainstansrätten.

iv)

Domstolen bör ha befogenhet att preliminärt bevilja förbudsförelägganden för att förhindra varje hot om intrång, samt att förbjuda att det påstådda intrånget fortsätter. Denna befogenhet får dock inte leda till orättvist så kallat forum shopping.

v)

Parterna bör företrädas enbart av advokater som är behöriga att uppträda inför domstol i någon av de avtalsslutande medlemsstaterna. Parternas företrädare kan assisteras av patentadvokater, som bör få tala under utfrågningar vid domstolen.

Behörighet och domstolsbeslutens verkan

14.

Europaparlamentet understryker följande:

i)

Domstolen bör ha exklusiv behörighet när det gäller europeiska patent med enhetlig verkan och europeiska patent som berör en eller flera avtalsslutande medlemsstater. För att uppnå detta måste förordning (EG) nr 44/2001 (3) ändras.

ii)

Käranden bör väcka talan vid den lokala avdelningen i den avtalsslutande medlemsstat där intrånget skett eller kan ske, eller där svaranden har sin hemvist eller är etablerad, eller vid den regionala avdelning som den avtalsslutande medlemsstaten deltar i. Om den berörda avtalsslutande medlemsstaten inte har någon lokal avdelning och inte deltar i någon regional avdelning, ska käranden väcka talan vid den centrala avdelningen. Parterna bör få komma överens på förhand om vid vilken avdelning av förstainstansrätten (lokal, regional eller central) talan kan väckas.

iii)

I fall av genkäromål om upphävande bör den lokala eller regionala avdelningen ha möjlighet att fortsätta med intrångsförfarandet, oberoende av om avdelningen också fortsätter behandla genkäromålet eller om den hänvisar detta till den centrala avdelningen.

iv)

Bestämmelserna om domstolens behörighet bör efter ikraftträdandet inte ändras om inte målen med systemet för tvister, det vill säga högsta möjliga kvalitet och effektivitet, inte uppfylls på grund av dessa bestämmelser om behörighet. Parlamentet föreslår att beslut om domstolens behörighet bör fattas enhälligt av det behöriga organet.

v)

Beslut i alla avdelningar i förstainstansrätten och beslut i appellationsdomstolen bör vara verkställbara i alla avtalsslutande medlemsstater utan att det ska behövas någon verkställbarhetsförklaring.

vi)

Förhållandet mellan avtalet och förordning (EG) nr 44/2001 bör tydliggöras i avtalet.

Materiell rätt

15.

Europaparlamentet anser att domstolen bör grunda sina beslut på unionslagstiftningen, avtalet, den europeiska patentkonventionen och nationell lagstiftning som antagits i enlighet med den europeiska patentkonventionen, bestämmelser i internationella avtal som är tillämpliga på patent och bindande för alla avtalsslutande medlemsstater samt nationell lagstiftning i de avtalsslutande medlemsstaterna, i ljuset av tillämplig unionslagstiftning.

16.

Europaparlamentet betonar att ett europeiskt patent med enhetlig verkan bör ge dess patentinnehavare rätt att förebygga direkt och indirekt användning av uppfinningen genom tredje part som saknar innehavarens samtycke på de avtalsslutande medlemsstaternas territorium. Patentinnehavaren bör ha rätt till ersättning för skada i fall av otillåten användning av uppfinningen. Patentinnehavaren bör ha rätt till antingen den vinst som han eller hon gått miste om på grund av intrånget och annan förlust, en lämplig licensavgift eller den vinst som uppstått till följd av en otillåtna användningen av uppfinningen.

o

o o

17.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)  EUT L 76, 22.3.2011, s. 53.

(2)  EUT C 211, 16.7.2011, s. 2.

(3)  Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 16.1.2001, s. 1).

Top