52012DC0751

1.         Inledning

Ihållande makroekonomiska obalanser, som återspeglas i stora och varaktiga underskott eller överskott gentemot omvärlden, utdragna förluster av konkurrenskraft och ökad skuldsättning, har utgjort centrala inslag i den ekonomiska krisen och det nuvarande arbetet med att avveckla och justera obalanserna formar det ekonomiska landskapet. Dessa obalanser utgör fortfarande en ram för de berörda medlemsstaternas makroekonomiska problem och har också spridningseffekter, som förvärrar de rådande hoten mot euroområdet. I december 2011 trädde paketet med sex lagstiftningsåtgärder i kraft, däribland de två förordningarna om inrättande av förfarandet vid makroekonomiska obalanser[1]. Övervakningen av obalanser inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser ingår i den europeiska planeringsterminen, som syftar till en integrerad och framåtblickande strategi för makroekonomisk övervakning. Förfarandet vid makroekonomiska obalanser genomfördes till fullo för första gången 2012. Den 14 februari 2012 togs det första steget när kommissionen offentliggjorde den första rapporten om förvarningsmekanismen[2]. Den 30 maj 2012 offentliggjordes fördjupade granskningar av tolv medlemsstater[3] och slutsatser fastställdes om förekomsten av makroekonomiska obalanser i de granskade medlemsstaterna. Åtgärder för att rätta till identifierade obalanser inbegreps i de landspecifika rekommendationer som rådet utfärdade i juli inom ramen för den europeiska planeringsterminen[4].

Detta är den andra rapporten om varningsmekanismen och inleder förfarandet vid makroekonomiska obalanser för 2013 års europeiska planeringstermin.

Rapporten om varningsmekanismen är ett inledande granskningsverktyg med vilket kommissionen fastställer i vilka medlemsstater den anser att utvecklingen motiverar en fördjupad vidare analys av huruvida obalanser föreligger eller riskerar att uppstå. Det bör understrykas att det inte är i rapporten utan i de påföljande fördjupade granskningarna som drivkrafterna bakom den observerade utvecklingen analyseras i detalj[5]. Med utgångspunkt i de fördjupade granskningarna drar kommissionen slutsatser om huruvida obalanser eller alltför stora obalanser föreligger och lämnar politiska rekommendationer. I denna andra omgång av förfarandet vid makroekonomiska obalanser införlivas slutsatserna från den föregående omgången och beaktas att de allmänna ekonomiska villkoren inte har förbättrats. De fördjupade granskningarna ska enligt plan offentliggöras våren 2013, före paketet i maj angående den europeiska planeringsterminen.

Rapporten om varningsmekanismen utgår från en resultattavla med indikatorer. Bedömningen av den potentiella förekomsten av eller risken för obalanser i medlemsstaterna grundas inte på en mekanisk tillämpning av indikatorerna i resultattavlan. Resultattavlan kompletteras av ytterligare uppgifter och indikatorer som beaktar landspecifika omständigheter och institutioner och som även beaktar slutsatserna i de fördjupade granskningarna från maj 2012. När det gäller resultattavlans utformning har en indikator som rör finanssektorn lagts till den ursprungliga uppsättningen av tio indikatorer, som ett svar på rådets och Europaparlamentets begäran att i större utsträckning beakta denna sektor. I bilaga 1 anges ytterligare förklaringar och bakgrund till detta års resultattavla.

I avsnitt 2 diskuteras några övergripande och tematiska budskap som kan utläsas ur resultattavlan. I avsnitt 3 analyseras resultattavlan land för land. I avsnitt 4 anges slutsatser.

2.         Framsteg med omläggning och korrigering av obalanser

EU:s ekonomier har fortsatt stora problem med att korrigera externa och interna obalanser som byggts upp under perioden före krisen. I flera medlemsstater finns ett tryck att minska skuldsättningen i både den privata och offentliga sektorn. Detta tryck återspeglar behovet av att avveckla ackumulerade finansiella obalanser som är knutna till de tidigare ohållbara utgifts- och skuldnivåerna. Den samtidiga skuldneddragningen pressar ner tillväxten i det att utgifter sänks och inkomster används för återbetalning av skulder, medan en korrigering av underskotten gentemot omvärlden förutsätter ytterligare förbättringar av den relativa konkurrenskraften, bl.a. genom kostnadssänkningar och produktivitetsökningar, för att korrigeringen ska bli fullständig och varaktig. Denna justering av ackumulerade interna och externa obalanser förväntas bli en utdragen process som påverkar ekonomin under flera år framåt och utgör en ram för övervakningen enligt förfarandet vid makroekonomiska obalanser. De nuvarande tillväxtförutsättningarna, inklusive utsikterna för nästa år, är märkbart sämre än prognoserna vid tiden för den föregående rapporten om varningsmekanismen tidigare i år, men framsteg med omläggning kommer att skapa möjligheter till tillväxt och konvergens.

Det finns positiva tecken på att EU:s ekonomier fortsätter att läggas om, vilket visas av kommissionens senaste prognoser. Reformansträngningarna verkar bära frukt, inte bara i programländerna. Bytesbalansunderskotten minskar i de länder som har de största externa obalanserna, med draghjälp av en förbättrad konkurrenskraft. De justeringar som vissa länder med stora bytesbalansunderskott måste göra är dock fortfarande betydande och behöver stödjas av de produktivitetshöjande strukturreformer som överenskommits i samband med ekonomiska anpassningsprogram och i landspecifika rekommendationer. En ytterligare omläggning inom euroområdet (och inom EU) skulle få draghjälp av en dynamisk utveckling av inhemsk efterfrågan och löner i överskottsländer.

När det gäller de olika områden som täcks av resultattavlan kan följande mer specifika observationer göras:

· Omläggningen av bytesbalanssaldon inom euroområdet (och inom EU) fortskrider. Hittills är detta främst ett resultat av justeringar i de sårbara ekonomierna, även om utvecklingen i medlemsstater med stora bytesbalansöverskott också bidrar till omläggningen inom euroområdet (och EU). I underskottsländerna har exporten ökat tack vare en förbättrad konkurrenskraft och omallokering av resurser till exportindustrier, men den inhemska efterfrågan och importen har också minskat starkt. Även om denna utveckling har både konjunkturrelaterade och strukturella inslag, verkar den strukturella korrigeringen dominera i flertalet länder. Parallellt med justeringarna i de medlemsstater som har stora bytesbalansunderskott har de externa balanserna i flera överskottsmedlemsstater minskat i omfattning, låt vara i en lägre takt. Den ökande betydelsen av inhemsk efterfrågan i överskottsländernas ekonomiska aktivitet och de relativt dynamiska löneökningarna tyder på att överskottsländernas bidrag till omläggning kan öka de kommande åren.

· Den externa justeringen av bytesbalansunderskotten är dock ännu inte tillräcklig för att få till stånd hållbara och sunda utlandsskulder. En majoritet av medlemsstaterna har en (negativ) nettoutlandsställning som överstiger det indikativa tröskelvärdet. Hur mycket detta tröskelvärde överskrids varierar emellertid mellan länderna: i Tjeckien, Estland, Litauen, Polen, Slovenien, Slovakien och Rumänien överskrids tröskelvärdet blygsamt, medan överskridandet i Bulgarien, Spanien, Cypern, Lettland, Ungern, Irland, Grekland och Portugal är avsevärt. I ekonomier som befinner sig i en upphämtningsfas är nettoutlandsskulden generellt lägre än nettoutlandsställningen, vilket återspeglar betydelsen av utländska direktinvesteringar (Bulgarien, Tjeckien, Slovakien, Litauen och Lettland). I många länder har de negativa nettoutlandsställningarna fortsatt att öka, eller i de fall de sjunkit har detta främst berott på värderingseffekter (Spanien, Cypern, Grekland och Portugal), i synnerhet till följd av minskade marknadsvärden för inhemskt emitterade värdepapper som innehas av utlänningar.

· Exportresultatet har förbättrats något i en situation av svagare global efterfrågan. Med undantag av medlemsstater som befinner sig i en upphämtningsfas (Estland, Malta, Slovakien, Bulgarien, Lettland, Litauen, Polen och Rumänien) har majoriteten av medlemsstaterna under de fem senaste åren förlorat exportmarknadsandelar i en takt som med råge överskrider det indikativa tröskelvärdet. Om man ser till en längre period avspeglar dessa förluster delvis en EU-övergripande trend i det globala sammanhanget och bör ses mot bakgrund av en utvidgad världshandel. Förlusten av marknadsandelar sker dock ofta i lägre takt än det föregående året.

· Utvecklingen av priskonkurrenskraften och den icke-prisrelaterade konkurrenskraften har bidragit positivt till att minska externa obalanser. Att priskonkurrenskraften och den icke-prisrelaterade konkurrenskraften återhämtas är avgörande för anpassningsprocessen i ekonomier med stora bytesbalansunderskott. Många strukturreformer har redan antagits. Även om reformernas fulla effekter för de viktigaste makroekonomiska variablerna normalt kan observeras först efter viss fördröjning har de omfattande arbetsmarknadsreformerna börjat omsättas i betydande konkurrenskraftsförbättringar i flera medlemsstater. Förändrade utvecklingstendenser för relativ enhetsarbetskostnad och real effektiv växelkurs underbygger redan resultatet i fråga om konkurrenskraftsförbättringar i flertalet medlemsstater. I resultattavlan överskrider indikatorn för enhetsarbetskostnad (nominell förändring 2009–2011) tröskelvärdet i enbart fyra medlemsstater (Bulgarien, Luxemburg, Rumänien och Finland), vilket kan jämföras med det dubbla antalet medlemsstater i den föregående rapporten och återspeglar ett nedåtgående tryck på lönetillväxten under de två senaste åren.

· Hittills har priskonkurrenskraften främst förbättrats i medlemsstater med stora obalanser, under ett intensivt marknadstryck. Sedan 2010 har den nominella enhetsarbetskostnaden stigit långsammare i euroområdets periferi än i kärnländerna med överskott. Den minskade enhetsarbetskostnaden i sårbara länder jämfört med euroområdets kärnländer har sin grund i produktivitetsökningar, ett ökat konkurrenstryck, uppsägningar av arbetskraft som nu uppväger hamstringen av arbetskraft under de senaste åren samt sänkta nominella löner i flera sektorer.

· Ett tryck på minskad skuldsättning i den privata sektorn kvarstår i många medlemsstater. I finanskrisens kölvatten inleddes en avveckling av alltför stor skuldsättning i den privata sektorn, i både företag och hushåll. Den privata sektorns skuldnivå överskrider det indikativa tröskelvärdet (160 % av BNP) i en majoritet av medlemsstaterna (Österrike, Belgien, Cypern, Danmark, Finland, Frankrike, Ungern, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Spanien, Sverige, Förenade kungariket, Irland och Portugal). På sektorsnivå är företagens skuldsättning särskilt hög i vissa länder (mer än 120 % av BNP i Belgien, Bulgarien, Cypern, Malta, Spanien, Sverige, Irland och Portugal). I övriga fall, exempelvis Slovenien och Spanien, står byggföretag för huvuddelen av de icke-finansiella företagens skulder och ytterligare korrigeringar av bostadsmarknaderna kan medföra en ökning av andelen osäkra lån och osäkra tillgångar i företagssektorn. Om man ser till hushållen finns ett synligt tryck på minskad skuldsättning i flera medlemsstater (Cypern, Danmark, Nederländerna, Spanien, Sverige, Förenade kungariket, Irland och Portugal), vilket främst är knutet till ett uppsving på bostadsmarknaden före krisen. Risker för att hushållens balansräkningar och konsumtionen ska försämras är kopplade till potentiella ytterligare korrigeringar på bostadsmarknaderna.

· Utlåningen till den privata sektorn förblir svag och privata kreditflöden är dämpade. Under 2011 var kredittillväxten i allmänhet lägre än tröskelvärdet, vilket förklaras av både utbuds- och efterfrågerelaterade faktorer på kreditmarknaden. Å ena sidan minskade bankerna sina balansomslutningar och ökade avsättningen till reserver. Generellt sett ökade den finansiella sektorns skulder blott i liten omfattning under 2011. De strukturella och likviditetsrelaterade problemen i finanssektorn påverkade också kreditutbudet. Å andra sidan höll försämrade tillväxtutsikter i förening med stor osäkerhet tillbaka efterfrågan, särskilt i de länder som har de största anpassningsbehoven.

· Komplicerade sektoriella kopplingar inom den offentliga och privata sektorn och banksektorn förvärrar ofta de underliggande obalanserna. Den starka landskopplingen mellan finanssektorn och inhemska statspapper medför att bankerna har en stor exponering mot statspapper genom innehav av statsobligationer. Höga räntor på statspapper kan också påverka företagen via banksektorn och på så sätt inverka negativt på deras finansieringsvillkor. Mot denna bakgrund har finansieringskostnaderna för både den offentliga och privata sektorn i ökande utsträckning börjat skilja sig åt mellan medlemsstaterna, vilket medfört uppsplittring av finansmarknaderna längs nationella gränser. Statsskuldkrisen har lett till kapitalutflöden från vissa sårbara länder och medfört ett ökat finansierings- och likviditetstryck på dessa länders privata sektorer. Små och medelstora företag riskerar att drabbas av detta i högre grad, eftersom de är starkt beroende av bankkrediter. I detta sammanhang är trycket på minskad skuldsättning i den privata sektorn ett ännu större bekymmer när det sker parallellt med en kontinuerlig och nödvändig skuldneddragning i den offentliga sektorn (Belgien, Spanien, Ungern, Italien, Irland, Grekland och Portugal).

· Bostadsmarknaderna behöver fortfarande korrigeras, med olika konsekvenser beroende på dynamiken i byggindustrin. I nästan samtliga medlemsstater sjönk de reala bostadspriserna under 2011, med noterbara undantag i form av de baltiska staterna, som befann sig i en situation av återhämtning från tidigare perioder av kraftiga uppgångar och nedgångar. Bostadsprisökningarna översteg följaktligen inte i något land det indikativa tröskelvärdet. Denna korrigering har tagit fart i vissa länder som redan känt av betydande ackumulerade nedgångar i bostadspriserna (Cypern, Spanien och Irland) mot bakgrund av en kraftig försämring av de ekonomiska villkoren. I vissa fall har detta medfört en nödvändig nedskärning av byggindustrin, men också högre arbetslöshet och försämrade balansräkningar för bankerna (Slovenien, Spanien och Irland). Ytterligare justeringar nedåt kan inte uteslutas (Danmark, Nederländerna och Förenade kungariket), i en situation av skärpta kreditvillkor och ekonomisk osäkerhet.

· Den pågående justeringen av obalanser är nödvändig men kostsam på kort sikt och har lett till högre arbetslöshet. Justeringar äger rum men det är fortfarande långt kvar till en fullständig och hållbar omläggning. Reformer av lönesättningssystemen börjar visar sig effektiva genom att förbättra konkurrenskraften på kostnadssidan. Hög eller stigande arbetslöshet i flera medlemsstater, mot bakgrund av en dämpad aggregerad efterfrågan, tyder på att anpassningsprocessen på arbetsmarknaden alltjämt är ofullständig. Svag ekonomisk aktivitet och, i vissa fall, nedskärning av viktiga sektorer som byggindustrin (Slovenien, Spanien och Irland) ingår i anpassningsprocessen och innefattar en överflyttning av resurser från sektorer som inte är exponerade för internationell handel till sektorer som är exponerade för internationell handel och ett utgiftsskifte till inhemskt producerade varor. Utformningen av ett utgiftsskifte för att återställa tillväxt, skapande av arbetstillfällen och justeringar gentemot omvärlden bygger i väsentliga avseenden på varaktiga strukturreformer på både arbets- och produktmarknader samt påskyndade insatser för att genomföra lagstiftning för finanssektorn. Detta är desto viktigare i en situation av ett stort internt tryck på minskad skuldsättning.

3.         Landspecifika kommentarer till resultattavlan

I det följande kommenteras inte de medlemsstater som omfattas av övervakning enligt ekonomiska anpassningsprogram som stöds av offentlig finansiering. Så är fallet med Grekland, Irland och Portugal inom euroområdet och Rumänien utanför euroområdet[6].

Belgien: I maj 2012 fastställde kommissionen att Belgien hade makroekonomiska obalanser, särskilt när det gäller extern konkurrenskraft och skuldsättning. I den uppdaterade resultattavlan överskrider indikatorerna förändring av exportmarknadsandelar, den privata sektorns bruttoskuld och den offentliga sektorns skuldsättning de indikativa tröskelvärdena. När det gäller balanserna mot omvärlden har Belgien fortsatt att tappa exportmarknadsandelar, dock i lägre takt. Den fortsatta förlusten av exportmarknadsandelar har sin grund i en försämring av varubalansen sedan 2003, som delvis uppvägts av en stadig förbättring av tjänstebalansen. Bytesbalansen väntas ligga nära jämvikt under de kommande åren. En viktig faktor som förklarar förlusten av exportmarknadsandelar är försämringen av konkurrenskraften på kostnadssidan, som bland annat beror på högre ackumulerade ökningar av enhetsarbetskostnader än genomsnittet i euroområdet. Denna trend förväntas hålla i sig. När det gäller interna obalanser ligger indikatorn för den privata sektorns skuld högt över tröskelvärdet, även om detta i stor utsträckning beror på långivning mellan företag. Långivningen växte relativt starkt under 2011 men har på senare tid minskat, både till följd av minskad efterfrågan och skärpta kreditvillkor för företag. Statsskulden är hög och stigande, beroende på ackumulering av stora underskott under de senaste åren och interventioner i finanssektorn. Bostadspriserna ökade snabbt före krisen och risken för en korrigering behöver undersökas ytterligare, däribland effekten av en sådan korrigering för hållbarheten hos hushållens hypotekslån. Under 2011 minskade finanssektorns soliditet på grund av förluster i sektorn. Sammantaget anser kommissionen, också med hänsyn till att obalanser konstaterats i maj, att det är lämpligt att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller avvecklas.

Bulgarien: I maj 2012 fastställde kommissionen att Bulgarien hade makroekonomiska obalanser, särskilt i fråga om utlandsskuld, skuldneddragning i företagssektorn och anpassningsprocessen på arbetsmarknaden. I den uppdaterade resultattavlan överskrider indikatorerna nettoutlandsställning och enhetsarbetskostnader de indikativa tröskelvärdena, medan indikatorn för den privata sektorns skuld nu ligger under tröskelvärdet. När det gäller balanserna mot omvärlden har bytesbalansen förbättrats snabbt: den nådde jämvikt 2011 och väntas under prognosperioden ligga under tröskelvärdet. Trots en förbättring som återspeglar kraftiga korrigeringar av bytesbalansen väntas den negativa nettoutlandsställningen ligga kvar på en nivå väsentligt över det indikativa tröskelvärdet, och nettoutlandsställningen utgör följaktligen en sårbarhetsfaktor inom överskådlig framtid. Denna indikator bör dock ses tillsammans med den mycket stora stocken av utländska direktinvesteringar, vilket medför en väsentligt lägre nettoutlandsskuld. För det första var inflödet av utländska direktinvesteringar dämpat under 2011 och uppgången nyligen väntas förbli blygsam, även om stocken av utländska direktinvesteringar är hög. För det andra har Bulgarien erövrat exportmarknadsandelar mot en bakgrund av högre produktivitet, en sjunkande real effektiv växelkurs samt, under den senaste tiden, blygsamma ökningar av enhetsarbetskostnader, även om indikatorn ligger ovanför tröskelvärdet, och ökningen av löner och enhetsarbetskostnader väntas bli relativt stark under den närmaste framtiden. De nedåtgående anpassningarna på bostadsmarknaden fortsätter, efter de tidigare kraftiga bostadsprisfallen. Kreditvillkoren är stabila och möjliggör en utvidgning av utlåningen, även om den höga nivån på nödlidande lån skulle kunna hindra detta. Den privata sektorn har snabbt minskat sin skuldsättning (uppgifter för 2011 tyder på en snabb minskning av kortfristiga lån till icke-finansiella företag), men är ändå förhållandevis skuldsatt för en ekonomi som befinner sig i en upphämtningsfas, främst på grund av gränsöverskridande lån från företag till icke-finansiella företag. Eftersom justeringen av externa obalanser delvis har uppnåtts genom en kraftig minskning av den inhemska efterfrågan, däribland investeringar, finns det risk för att ekonomin låses fast i låg tillväxt, vilket gör det svårare att sänka skuldnivåerna, däribland nettoutlandsställningen. Problemen med landets långfristiga potentiella tillväxt hänger också samman med brister på arbetsmarknaden, som avspeglas i svaga resultat på arbetsmarknaden med negativ tillväxt, stigande arbetslöshet och hög strukturell arbetslöshet. Sammantaget anser kommissionen, också med hänsyn till att obalanser konstaterats i maj, att det är lämpligt att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller avvecklas.

Tjeckien: I den föregående omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser identifierades Tjeckien inte som ett land med obalanser. I den uppdaterade resultattavlan ligger nettoutlandsställningen över det indikativa tröskelvärdet. Nettoutlandsställningen har försämrats på grund av ihållande, låt vara låga, underskott i bytesbalansen på ca 3 % av BNP under de tre senaste åren, i huvudsak till följd av ett utflöde av utdelningar på den stora stocken av utländska direktinvesteringar. Sammantaget är risken för sårbarhet gentemot omvärlden begränsad till följd av den relativt låga bruttoutlandsskulden. Handelsbalansen noterade ett hälsosamt överskott 2011, men ökningen av exportmarknadsandelar avtar gradvis, vilket återspeglar den minskande andelen nya projekt inom utländska direktinvesteringar. Samtidigt väntas importökningen också avta. Eftersom den inhemska efterfrågan förblir svag beräknas bytesbalansunderskottet fortsätta att minska under de kommande åren, vilket väntas bidra till att nettoutlandsställningen stabiliseras kring den nuvarande nivån. I motsats till den apprecieringstrend som noterades före den globala finanskrisen har den reala effektiva växelkursen i stort sett varit stabil sedan 2009. Inflödet av kapital till Tjeckien har gått hand i hand med en betydande löneökning i alla sektorer av ekonomin, trots att produktivitetsökningarna mestadels varit begränsade till de sektorer som är exponerade för internationell handel. Medan ökningen av den aggregerade nominella enhetsarbetskostnaden avtagit till nära 3 % under de tre senaste åren, och förväntas vara dämpad inom den närmaste framtiden, kan det ackumulerade produktivitetsgapet i de sektorer som inte är exponerade för internationell handel dra ner ekonomins konkurrenskraft. För det första, på grund av att de sektorer som inte är exponerade för internationell handel levererar insatsvaror till andra sektorer och således direkt påverkar dessas konkurrenskraft. För det andra, eftersom en högre lönetillväxt i de sektorer som inte är exponerade för internationell handel kan hindra överflyttning av arbetskraft till exportindustrier med större möjligheter till produktivitetsökningar. Anpassningar, åtföljda av fallande reala bostadspriser, är på gång i byggindustrin och fastighetssektorn, som främjades av relativt förmånliga utlåningsvillkor före krisen: banklånens storlek i proportion till förädlingsvärdet inom dessa sektorer fördubblades under perioden 2005–2008. Den till stor del utlandsägda banksektorn i Tjeckien har varit motståndskraftig och den låga skuldsättningen inom både den privata och offentliga sektorn har hindrat uppkomsten av negativa kedjereaktioner. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Danmark: I maj 2012 fastställde kommissionen att Danmark hade makroekonomiska obalanser, särskilt i fråga om utvecklingen av den externa konkurrenskraften och hushållens skuldsättning. I den uppdaterade resultattavlan ligger indikatorerna förändring av exportmarknadsandelar och den privata sektorns skuld ovanför de indikativa tröskelvärdena. Förlusten av exportmarknadsandelar ligger högt över tröskelvärdet och var av samma storleksordning 2011 som 2010. I den fördjupade granskningen från maj 2012 fastställdes att Danmarks konkurrenskraft och svaga resultat i fråga om varuexport hängde samman med ökade enhetsarbetskostnader, jämfört med huvudkonkurrenterna. Konkurrenskraften på kostnadssidan, mätt som den procentuella förändringen av den nominella enhetsarbetskostnaden under tre år, har emellertid förbättrats och ligger under tröskelvärdet. Under de kommande åren är prognosen att enhetsarbetskostnaderna kommer att fortsätta att utvecklas försiktigt. Den procentuella förändringen under tre år av den reala effektiva växelkursen visar en depreciering sedan 2009, vilken väntas fortsätta under de kommande åren. Den ihållande minskningen av marknadsandelar trots den förbättrade konkurrenskraften på kostnadssidan kan tyda på att förbättringen av konkurrenskraften på kostnadssidan ännu inte räcker till för att återhämta de ackumulerade konkurrenskraftsförluster som ägt rum under det senaste decenniet. Bytesbalansöverskottet har dock fortsatt att stiga, särskilt till följd av utvecklingen av varu- och tjänstehandelsbalansen – delvis på grund av olje- och gasexport som gynnats av stigande oljepriser – men även till följd av ett inflöde av inkomster från utländska direktinvesteringar. Eftersom bytesbalanssaldot delvis återspeglar ett stort sparande i den privata sektorn, väntas det emellertid försämras under de kommande åren, i takt med att den inhemska efterfrågan gradvis återhämtar sig. Den privata sektorns skuldkvot ligger avsevärt över tröskelvärdet. Den har visserligen minskat två år i rad, vilket delvis återspeglar en minskande skuldsättning hos hushållen, men är ändå bland de högsta. Utvecklingen på bostadsmarknaden har bidragit till att hushållens skulder nått ohållbara nivåer och potentiellt kan förvärra riskerna för finansiell och ekonomisk instabilitet. Även om risken för finansiell instabilitet kan vara relativt liten verkar riskerna för den ekonomiska instabiliteten vara mer utpräglade. De kraftiga svängningarna i bostadspriser och de höga hushållsskulderna, som bidragit till stora variationer i den privata konsumtionen, hindrar nu ekonomins återhämtningsförmåga, eftersom hushållen måste minska sin skuldsättning för att gå vidare. De reala bostadspriserna sjönk igen under 2011, efter att ha stabiliserats under 2010. Även om det kan hävdas att de ligger nära sin långsiktiga trend, är marknaden sårbar i ett klimat av strama kreditvillkor och låga löneökningar, vilket tyder på att det finns risk för ytterligare justeringar nedåt med tanke på de ekonomiska utsikterna. Sammantaget anser kommissionen, också med hänsyn till att obalanser konstaterats i maj, att det är lämpligt att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller avvecklas.

Tyskland: I den föregående omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser identifierades Tyskland inte som ett land med obalanser. I den uppdaterade resultattavlan ligger indikatorerna förändring av exportmarknadsandelar och den offentliga sektorns skuldsättning ovanför de indikativa tröskelvärdena. När det gäller balanserna mot omvärlden är de förlorade exportmarknadsandelarna ett resultat av förluster som noterades under 2010 och i mindre omfattning fortsatte 2011. Dessa förluster är sammantaget inte särskilt stora och är förenliga med den pågående minskningen av bytesbalansöverskottet. Som i den senaste rapporten om varningsmekanismen låg indikatorn för bytesbalansöverskottet precis nedanför tröskelvärdet under 2011. Minskningen av bytesbalansöverskottet under de senaste åren ingår i omläggningsprocessen och beror framför allt på ett sjunkande handelsöverskott gentemot resten av euroområdet. Enligt de senaste prognoserna kommer bytesbalansöverskottet att minska måttligt under perioden 2012–2014, i det att privat konsumtion och privata investeringar åter tar fart. Enhetsarbetskostnaderna har stigit under de senaste åren och väntas fortsätta att stiga mer än genomsnittet i euroområdet under de kommande åren, med stöd av en alltjämt stabil arbetsmarknad. Trots stigande arbetskraftskostnader deprecieras fortfarande den reala effektiva växelkursen, mot bakgrund av företagens begränsade möjligheter att övervältra högre löner på konsumenterna. När det gäller de interna balanserna beräknas statsskulden sjunka från och med 2013, och Tyskland gör framsteg med att uppfylla riktmärket för skuldminskning enligt stabilitets- och tillväxtpakten. Den privata sektorns skuldsättning och kreditaktivitet ligger på måttliga nivåer. Bostadspriserna har ökat något och har i vissa stadsområden stigit mer kraftigt. I framtiden väntas investeringarna i bostäder öka markant. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Estland: I den föregående omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser identifierades Estland inte som ett land med obalanser. I den uppdaterade resultattavlan ligger indikatorerna nettoutlandsställning och arbetslöshet ovanför de indikativa tröskelvärdena. En tredje indikator, den privata sektorns skuld, underskrider nu tröskelvärdet med god marginal (133 % av BNP under 2011). När det gäller balanserna mot omvärlden har landet nu fullföljt huvuddelen av den mycket kraftiga justeringen av de höga obalanser gentemot omvärlden som ackumulerades 2005–2007. Under 2011 fortsatte bytesbalansen att uppvisa ett stort överskott och den väntas ligga nära jämvikt på medellång sikt, med stöd av ökade exportmarknadsandelar. Även om den negativa nettoutlandsställningen avsevärt överskrider tröskelvärdet håller den på att förbättras snabbt, vilket avspeglar det ihållande bytesbalansöverskottet och en ”nämnare-effekt” i det att nominella BNP ökar stadigt. Hälften av nettoutlandsskulden utgörs vidare av utländska direktinvesteringar, vilket bidrar till att begränsa de externa likviditetsrelaterade riskerna; nettoutlandsskulden motsvarar bara 6 % av BNP. Den privata sektorns skuldsättning är visserligen fortfarande hög men minskade avsevärt under perioden 2010–2011, beroende på kontinuerlig skuldneddragning och BNP-tillväxt. Som ett resultat av detta och även om den privata sektorns skuldneddragning kanske snart upphör väntas den privata sektorns skuldsättning ha sjunkit ytterligare under 2012. Den privata sektorns relativt höga skuldnivå kan inte desto mindre hindra tillväxten på medellång sikt. Arbetslösheten nådde en topp på nästan 20 % under det första kvartalet 2010, men minskade därefter snabbt och uppgick till 10,2 % under det andra kvartalet 2012. Den väntas minska ytterligare, dock i lägre takt, till följd av ett återuppstående kompetensglapp och blygsammare produktionstillväxt. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Spanien: Kommissionen drog i maj 2012 slutsatsen att Spanien hade drabbats av mycket allvarliga obalanser, särskilt när det gäller utvecklingen för utlandsställningen, skuldnivåerna i den privata sektorn samt den finansiella sektorn.  I den uppdaterade resultattavlan ligger flera indikatorer över de indikativa tröskelvärdena, nämligen bytesbalansunderskottet, exportmarknadsandelar, netto utlandsställning, den privata sektorns skuldsättning, offentlig skuld och arbetslöshet. När det gäller affärerna med utlandet har bytesbalansunderskottet reducerats mot bakgrund av en återhämtning av exporten och sjunkande inhemsk efterfrågan. Indikatorn för bytesbalansen ligger fortfarande över tröskelvärdet men bytesbalansen väntas gå mot balans under de kommande åren. Sjunkande enhetsarbetskostnader och en viss depreciering av den reala effektiva växelkursen  bidrar till att återhämta en del av den förlust av konkurrenskraft som ackumulerades under högkonjunkturen. Detta har bidragit till att minska förlusterna av exportmarknadsandelar, samtidigt som indikatorn fortfarande överskrider tröskelvärdet. Enhetsarbetskostnaderna beräknas minska ytterligare i år och tillväxten väntas bli svag under de kommande åren. Även om flödesanpassningen pågår är den ackumulerade skuldsättningen gentemot utlandet fortfarande omfattande, vilket avspeglas i den kraftigt negativa nettoutlandsställningen och nettoutlandsskulden. Detta är särskilt bekymmersamt eftersom den spanska ekonomin är utsatt för likviditetsrisker. I förening med en snabbt stigande statsskuld medför hög skuldsättning i den privata sektorn betydande skuldneddragningspåfrestningar. I den privata sektorn inleddes skuldneddragningen under 2011 och kommer tydligt att fortsätta, vilket håller tillbaka den ekonomiska återhämtningen på grund av dämpad inhemsk efterfrågan. Banksektorn är fortsatt bräcklig till följd av den spruckna fastighets- och byggbubblan och den onda cirkeln med en negativ återkoppling till de offentliga finanserna. Banksektorns svaghet håller på att åtgärdas inom ramen för anpassningsprogrammet för den finansiella sektorn, som tillhandahåller offentlig finansiering för omstruktureringen och rekapitaliseringen av spanska banker. Trots sjunkande enhetsarbetskostnader har arbetsmarknaden försämrats med rekordhög och stigande arbetslöshet, långt över tröskelvärdet, och fortsatt slakt på arbetstillfällen. Detta utgör ett ytterligare hot mot den pågående anpassningen, via dess effekter på skuldneddragningen, och påverkar även budgetsaneringsansträngningarna negativt. Sammantaget anser kommissionen, också med hänsyn till att en mycket allvarlig obalans konstaterats i maj, att det är lämpligt att i en fördjupad analys fortsätta granskningen av de inbegripna riskerna och de framsteg som görs för att avveckla obalanser.

Frankrike: Kommissionen drog i maj 2012 slutsatsen att Frankrike hade drabbats av allvarliga obalanser, särskilt när det gäller export- och konkurrenskraftutvecklingen. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett antal indikatorer över sina indikativa tröskelvärden, nämligen förändringen av exportmarknadsandelar, den offentliga skuldsättningen och den privata sektorns skuldsättning. På den externa sidan har Frankrike fortsatt förlorat exportmarknadsandelar om än i långsammare takt och indikatorn överstiger betydligt tröskelvärdet. Förlusten av marknadsandelar väntas fortgå om inga beslutsamma politiska åtgärder vidtas. Dessa förluster avspeglas i en gradvis försämring av handelsbalansen, liksom bytesbalansen samt en negativ nettoutlandsställning, även om de båda sistnämnda indikatorerna fortfarande ligger under sina respektive indikativa tröskelvärden. Denna utveckling är kopplad till den ihållande försämringen av såväl priskonkurrenskraft som andra mått på konkurrenskraft.  Enhetsarbetskostnadsindikatorn ligger under tröskelvärdet men trots de åtgärder som vidtagits den senaste tiden för att sänka skatten på arbete väntas ökningstakten i enhetsarbetskostnader framgent närma sig genomsnittet i euroområdet på kort sikt, vilket tyder på att inga relativa förbättringar skulle uppnås under den närmaste framtiden. De franska företagens minskade lönsamhet, som gick ned till historiskt låga nivåer under 2011, hämmar deras investeringspotential och innovationsförmåga, vilket inverkar menligt på deras konkurrenskraft med andra faktorer än pris. Företagens låga lönsamhet hämmar för övrigt deras skuldneddragningskapacitet och bidrar därför till hela den privata sektorns höga skuldsättningsgrad, som nu överskrider det indikativa tröskelvärdet. Arbetslösheten har ökat och väntas komma att ligga över tröskelvärdet under de kommande åren. Hushållens skuldsättning är fortfarande tämligen låg, men bostadspriserna ökade före krisen och även under 2011. Möjligheten och följderna av en korrigering på fastighetsmarknaden behöver ytterligare undersökas. Ökningen av den privata skuldsättningsgraden är särskilt oroande mot bakgrund av den offentliga sektorns alltjämt ökande skuldsättning, som nu uppgår till nästan 90 % av BNP.  Sammantaget anser kommissionen, också med hänsyn till att en mycket allvarlig obalans konstaterats i maj, att det är lämpligt att i en fördjupad analys fortsätta granskningen av de inbegripna riskerna och de framsteg som görs för att avveckla obalanser.

Italien: Kommissionen drog i maj 2012 slutsatsen att Italien hade drabbats av allvarliga obalanser, särskilt när det gäller export- och konkurrenskraftutvecklingen och konsekvenserna av den höga statsskulden.   I den uppdaterade resultattavlan överträder ett antal indikatorer sina indikativa tröskelvärden, nämligen förlusten av exportmarknadsandelar och den offentliga skuldsättningen. Särskilt sedan euron infördes har konkurrenskraftsförluster gradvis ackumulerats såväl vad gäller kostnadskonkurrenskraft som andra aspekter av konkurrenskraft, och detta avspeglas i en betydande förluster av exportmarknadsandelar, som betydligt överstiger nivån för tröskelvärdet. Italiens bytesbalansunderskott minskar dock och handelsbalansen väntas visa ett överskott 2012. Detta förklaras huvudsakligen av det kraftiga fallet för importen, som ett resultat av den svaga inhemska efterfrågan i den rådande recessionen, men också tack vare att exporten utvecklats positivt, särskilt till handelspartner utanför EU. En svag produktivitetsutveckling förblir det främsta hindret för en varaktig förbättring av Italiens konkurrenskraftsställning och ekonomiska tillväxtutsikter. De nyligen antagna strukturreformerna – som syftade till att främja marknadsmässig konkurrens, åtgärda segmenteringen av arbetsmarknaden, göra skattesystemet mer tillväxtfrämjande och förbättra företagsklimatet – bör medverka till att blåsa nytt liv i produktivitetstillväxten på medellång sikt. Än så länge följer fortfarande lönerna inte tillräckligt nära produktivitetsutvecklingen. Nominella enhetsarbetskostnader väntas öka under de kommande åren nära i takt med genomsnittet i euroområdet. Den höga offentliga skulden utgör alltjämt en stor börda för den italienska ekonomin, särskilt mot bakgrund av landets svaga tillväxtutsikter. Samtidigt som låga tillväxttal gör det svårare att uppnå och bibehålla de stora primära överskott som krävs för att få in skuldkvoten på en stadigt minskande bana framöver, lägger det nuvarande och väntade höga skattetryck som krävs för de höga skuldbetalningarna en hämsko på den inhemska efterfrågan och den ekonomiska aktiviteten. Mot bakgrund av en finansmarknad som är splittrad över nationsgränserna påverkar de relativt höga räntorna till följd av riskpremien för den offentliga skulden dessutom finansieringsvillkoren för den privata sektorn och förvärrar den inhemska banksektorns finansieringsproblem. Positivt är att den privata sektorns skuldsättning förblir relativt tyglad i Italien. Särskilt är de italienska hushållens finansiella ställning relativt stark, även om deras sparkvot har uppvisat en nedåtgående trend under mer än två decennier.  Sammantaget anser kommissionen, också med hänsyn till att en mycket allvarlig obalans konstaterats i maj, att det är lämpligt att i en fördjupad analys fortsätta granskningen av de inbegripna riskerna och de framsteg som görs för att avveckla obalanser.

Cypern: Kommissionen drog i maj 2012 slutsatsen att Cypern hade drabbats av mycket allvarliga obalanser, särskilt vad gäller utvecklingen för utlandsställningen, de offentliga finanserna och den finansiella sektorn. I den uppdaterade resultattavlan överskrider flera indikatorer sina indikativa tröskelvärden, nämligen bytesbalansunderskottet, nettoutlandsställningen, exportmarknadsandelar, kreditflöde till den privata sektorn, den privata sektorns skuldsättning och offentlig skuld. På den externa sidan ligger bytesbalansindikatorn fortsatt över det negativa tröskelvärdet, trots den senaste tidens kraftiga nedgång i importen på grund av krympande inhemsk efterfrågan, främst på grund av att varubalansens trendmässiga utveckling är fortsatt negativ, medan Cypern fortsätter att redovisa överskott i tjänstehandeln. Bytesbalansunderskottet bedöms totalt sett minska under de kommande åren. Förluster i pris- och kostnadskonkurrenskraft har den senaste tiden avtagit genom att frysa löner i den offentliga sektorn bidrog till en återhållsam löneutveckling i den privata sektorn och exportinriktade sektorer. Strukturella reformer till stöd för uthålliga förbättringar av konkurrenskraften har emellertid ännu inte tagit fast form. Parallellt med denna utveckling försämras nettoutlandsställningen snabbt, vilket fortsätter ge upphov till farhågor beträffande hållbarheten i landets affärer med utlandet.  Nettoutlandsställningen har försämrats till följd av bytesbalansunderskotten, men också på grund av värderingsförluster på banktillgångar utomlands. På det inhemska planet har den högt belånade privata sektorn fortsatt att dra ned sina stora utestående skulder. Detta illustreras också av det betydligt lägre värdet på indikatorn på kreditströmmarna till den privata sektorn jämfört med året tidigare.  Det faktum att kreditindikatorn ligger kvar över tröskelvärdet sammanhänger främst med den låneomläggningsprocess som pågår, genom att omlagda lån behandlas som nya flöden, i stället för tillhandahållande av nya krediter. För hushållen uppvägs skuldnivåerna av betydande tillgångar, men dessa har drabbats av en fortlöpande nedgång i reala och nominella bostadspriser. Den offentliga skulden överstiger också fördragets tröskelvärde och väntas öka kraftigt. Samtidigt har arbetslösheten på Cypern ökat kraftigt den senaste tiden och väntas öka ytterligare framgent, vilket visar på strukturella förändringar förutom konjunkturfaktorer. Alla ytterligare negativa effekter av den cypriotiska banksektorns exponering mot Grekland och ytterligare försämring av den ekonomiska aktiviteten kommer att förvärra riskerna och göra strukturella anpassningar svårare. Situationen förvärras ytterligare av onda cirklar som uppstår mellan utvecklingen på fastighetsmarknaden, i finanssektorn och för de offentliga finanserna.  Cyperns finansiella sektor är också en av de mest skuldtyngda i hela EU. Efter att ha inkommit med en formell begäran om finansiering den 25 juni 2012 är Cypern för närvarande i färd med att förhandla om ett ekonomisk-politiskt program för att åtgärda landets finansiella, finanspolitiska och strukturella utmaningar.  Sammantaget anser kommissionen, också med hänsyn till att en mycket allvarlig obalans konstaterats i maj, att det är lämpligt att i en fördjupad analys fortsätta granskningen av de inbegripna riskerna och de framsteg som görs för att avveckla obalanser.

Lettland: I den tidigare omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades Lettland inte ha obalanser. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett par indikatorer över sina indikativa tröskelvärden, nämligen beträffande nettoutlandsställningen och arbetslösheten. Efter en ackumulering av obalanser i de utrikes affärerna och en hårdlandning 2008–2009 förbättrades den externa konkurrenskraften väsentligt genom den interna anpassningsprocessen, som inbegrep lönesänkningar och anställningsnedskärningar, finanspolitisk sanering, skuldnedragning i den privata sektorn samt en lång rad tillväxtfrämjande strukturreformer. Efter en återgång till höga tillväxtnivåer under 2011–2012 föll bytesbalansen tillbaka till att visa ett svagt underskott som väntas bestå under de kommande åren. Landets nettoskuld, mätt som nettoutlandsställningen, uppvisade en fortsatt nedåtgående trend om än från en relativt hög nivå. Den stora negativa nettoutlandsställningen förklaras i stor utsträckning av nettobeståndet utländska direktinvesteringar (omkring hälften av nettoutlandsställningen), medan utlandsskuldkomponenten snabbt minskar. Efter det att programmet för betalningsbalansstöd framgångsrikt slutförts i början av 2012 har avkastningen på statsskuldspapper stadigt sjunkit, vilket bidrar till att ytterligare reducera risker rörande landet utlandsställning. När det gäller interna indikatorer har den offentliga skulden stabiliserats på en nivå på drygt 40 % av BNP, medan fastighetspriser och kredittillväxt långsamt återhämtar sig från den kraftiga korrigeringen under krisen. Trots återhämtningen ligger fastighetspriserna kvar betydligt under 2005 -2007 års nivåer före krisen, samtidigt som ett mer påtagligt uppsving endast kan konstateras inom nybyggnadssegmentet. Inom den finansiella sektorn har den kommersiella utlåningen i termer av godkända nya lån nu stabiliserats i hushållssektorn och ökar svagt i företagssegmentet. Den privata skulden som andel av BNP har fortlöpande sjunkit till 125 % av BNP 2011, men privata investeringar ökade trots det i snabb takt med hjälp av en stark vinstutveckling i företagen. Arbetslösheten ligger kvar högt över genomsnittet i EU och det indikativa tröskelvärdet, men börjar nu minska gradvis, en trend som väntas hålla i sig under de kommande åren med stöd av återhämtningen i ekonomin och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Den låga andelen lediga jobb utgör inget tecken på väsentliga strukturella brister i arbetsmarknadens funktion, samtidigt som både sysselsättning och arbetsmarknadsdeltagande visar en uppåtgående trend. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Litauen: I den tidigare omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades Litauen inte ha obalanser. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett par indikatorer över de indikativa tröskelvärdena, nämligen de som gäller nettoutlandsställningen och arbetslösheten. Litauen har fortsatt att ta exportmarknadsandelar i takt med den reala effektiva växelkursens depreciering, med stöd av väsentligt lägre lönekostnader.  Enhetsarbetskostnaden sjönk, men den väntas att växa i långsammare takt under de kommande åren. Även om bytesbalansindikatorn ligger nära noll stimulerade en stark inhemsk efterfrågan importen och en negativ handelsbalans gjorde att bytesbalansen åter svängde tillbaka till ett underskott på nästan 4 % av BNP 2011, vilket huvudsakligen täcktes av överföringar relaterade till EU-budgeten och utländska direktinvesteringar. Under tiden pekar statistik fram till september 2012 på att bytesbalansunderskottet är på väg att reduceras och stabiliseras sett framåt. Nettoutlandsställningen har förbättrats, men är fortsatt negativ och överskrider det indikativa tröskelvärdet. Nettoutlandsskulden, som tar hänsyn till finansieringsstabiliteten genom utländska direktinvesteringar, är mycket lägre. Dessutom ligger den offentliga skulden fortfarande på måttliga nivåer och den privata sektorn har fortsatt att minska sin skuldsättning; inhemsk kredittillväxt har varit negativ för hushållen, medan den svängt om till att bli svagt positiv för icke finansiella företag och staten. Efter en betydande korrigering under tidigare år är fastighetspriserna stabila i reala termer. Arbetslösheten utgör emellertid alltjämt ett problem och den väntas ligga kvar på tvåsiffriga tal under de kommande åren även om den har sjunkit sedan 2011 och beräknas minska ytterligare Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Luxemburg: I den tidigare omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades  Luxemburg inte ha obalanser. I den uppdaterade resultattavlan överskrider en rad indikatorer sina indikativa tröskelvärden, bland annat gäller det bytesbalansen, den nominella enhetsarbetskostnaden, den privata sektorns skuldsättning samt denna gång även indikatorn över exportmarknadsandelar. På den externa sidan väntas det varaktigt stora bytesbalansöverskottet, som överskrider det indikativa tröskelvärdet, minska under de kommande åren. Det förefaller inte vara relaterat till en alltför återhållsam nivå på den inhemska efterfrågan utan främst vara resultatet av den mycket höga ekonomiska aktiviteten förlagd i Luxemburg, främst i den finansiella sektorn, attraherad av en allmänt gynnsam miljö (inklusive skattesystemet). Även om det inte är troligt att bytesbalansöverskottet utgör en skadlig obalans för Luxemburg eller dess handelspartner, skymmer det ett varaktigt underskott i varubalansen, vilket avspeglar förluster i totala exportmarknadsandelar.  Samtidigt fortsätter Luxemburg att vinna exportmarknadsandelar på tjänstesidan. De nominella enhetsarbetskostnadernas utveckling utgör den troliga förklaringen till varuhandelns svaga utveckling;  den nominella enhetsarbetskostnaden har faktiskt stigit betydligt snabbare än i euroområdet sedan år 2000 och mer än fem gånger snabbare än i Tyskland. Enhetsarbetskostnaden väntas dessutom växa i snabbare takt än för euroområdet i genomsnitt under de kommande åren, trots de åtgärder som regeringen vidtagit nyligen på lönesidan. Detta förklaras främst av storskalig ut- och inlåning på internationella icke-finansiella företag, snarare än en överdriven skuldsättning inom den privata sektorn. Hushållens skuldnivå är relativt begränsad och främst kopplad till fastighetslån. Ökningstakten i bostadspriserna, som noterade en kraftig ackumulerad ökning under det gångna decenniet,  är nu på väg att dämpas och återspeglar huvudsakligen samspelet mellan stark efterfrågan och begränsat utbud. Slutligen, även om den finansiella sektorn på det hela taget är fortsatt sund tycks den finansiella krisen ha försvagat dess tillväxtpotential. Med tanke på dess betydande storlek i förhållande till den totala ekonomin uppstår frågan om hur en mindre dynamisk sektor påverkar sysselsättning och hållbarhet i de offentliga finanserna. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Ungern: Kommissionen drog i maj 2012 slutsatsen att Ungern hade drabbats av allvarliga obalanser, särskilt vad gäller utvecklingen för nettoutlandsställningen och konsekvenserna av en hög statsskuld. I den uppdaterade resultattavlan ligger emellertid flera indikatorer över sina indikativa tröskelvärden, närmare bestämt, i likhet med förra året, nettoutlandsställningen och den offentliga skulden, och i år ligger även indikatorerna för arbetslösheten och den privata sektorns skuldsättning något över sina tröskelvärden. De externa obalanserna har reducerats, bytesbalansen visar överskott för det tredje året i rad och nettoutlandsställningen förbättras stadigt, även om den indikatorn fortfarande ligger betydligt över tröskelvärdet. Detta väntas bli fallet även under de närmaste par åren. Omsvängningen i bytesbalansen var främst resultatet av en nedgång i den inhemska efterfrågan. Exportkonkurrenskraften har inte väsentligt förändrats. Efter en markant försämring under konjunkturnedgången 2009, har underskottet i faktorsinkomsten börjat att vidgas igen, även om det fortfarande ligger mycket under nivåerna före krisen. Båda frågorna tyder på att korrigeringen i de utrikes affärerna delvis är konjunkturbetingad. Skuldneddragningen i den privata sektorn är nödvändig för att korrigera obalanser främst i hushållssektorn. Parallellt med denna utveckling har snabbt sjunkande företagskrediter, mot bakgrund av politisk osäkerhet och extra pålagor på den finansiella sektorn,  bidragit till historiskt låga investeringsnivåer, som i sin tur har urholkat landets tillväxtpotential. Investeringarna väntas sjunka ytterligare under 2012 och bedöms först om några år stabiliseras. Den svagt sjunkande men fortfarande betydande statsskulden, i förening med en politik som inverkar negativt på affärsklimatet, medför ökad sårbarhet även avspeglat i en relativt hög finansieringskostnad för både den offentliga och den privata sektorn. Uppgången i arbetslösheten kan utgöra ett mindre problem än vad statistiken ger vid handen, eftersom den i huvudsak avspeglar ett ökat arbetskraftsdeltagande i takt med att sysselsättningen återgår till de nivåer som gällde före krisen. I november 2011 framförde regeringen en formell begäran om diskussioner om förebyggande ekonomiskt stöd. Dessa diskussioner har emellertid inte gjort väsentliga framsteg. Sammantaget anser kommissionen, också med hänsyn till att en mycket allvarlig obalans konstaterats i maj, att det är lämpligt att i en fördjupad analys fortsätta granskningen av de berörda riskerna och de framsteg som görs för att avveckla obalanser.

Malta: I den tidigare omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades inte Malta ha obalanser. I den uppdaterade resultattavlan överstiger en rad indikatorer sina indikativa tröskelvärden, bland annat den privata sektorns skuldsättning, bytesbalanssaldot och statsskulden. Den privata sektorns skuldsättningsgrad ligger nu på mer än 200 % av BNP, huvudsakligen till följd av att långivningen till icke finansiella företag ökade i snabb takt under högkonjunkturåren. Den privata sektorn tycks dock inte vara överbelånad i nuläget med tanke på att hushåll och företag har betydande finansiella tillgångar och förfallsstrukturen på upplåningen är relativt gynnsam, omkring två tredjedelar av den är långsiktig upplåning.   Bytesbalansen har redovisat betydande underskott under det gångna decenniet, men den senaste tidens utveckling tyder på att en korrigering, som också avspeglas i nya exportmarknadsandelar, är på gång, tack vare högre sparande och mer måttliga ökningar i enhetsarbetskostnaderna. Under de kommande åren väntas bytesbalansen fortsatt visa ett litet överskott och enhetsarbetskostnaderna väntas öka i en takt som ligger nära genomsnittet i euroområdet.  Hållbarheten i Maltas ställning gentemot utlandet gynnas vidare av dess ställning som ett land med nettofordringar på utlandet och en positiv nettoutlandsställning. Med hänsyn till den betydande storleken på dessa tillgångar är det inte desto mindre nödvändigt att noga övervaka deras sårbarhet för en ogynnsam händelseutveckling. Den finansiella sektorn är mycket stor i förhållande till den inhemska ekonomin, med totala skulder på närmare 900 % av BNP 2011. De totala finansiella skulderna har vuxit i en takt som överstiger det indikativa tröskelvärdet flerfalt under det gångna decenniet och till följd av detta överstiger den ackumulerade tillväxten 2011 genomsnittet för euroområdet. Risker för onda cirklar förefaller vara begränsade eftersom en väsentlig del av dessa inflöden har varit till internationellt orienterade banker som har mycket liten exponering mot den inhemska ekonomin. I takt med att det rådande ekonomiska läget förvärras finns det emellertid fog för en noggrann övervakning av det inhemska banksystemet på grund av dess stora exponering mot fastighetsmarknaden, som har upplevt en mycket snabb prisökningstakt följt av en relativt begränsad korrigering under det gångna decenniet, samt  den de låga nivån på reserveringarna för kreditförluster. Statsskuldkvoten överskrider också det indikativa tröskelvärdet.  Sammantaget anser kommissionen att det är lämpligt att i en fördjupad analys fortsätta granskningen av de berörda riskerna för att bedöma huruvida det föreligger en obalans.

Nederländerna: I den tidigare omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades  inte Nederländerna ha obalanser. I mellantiden har det skett en försämring i tillväxtutsikterna kopplat till den inhemska efterfrågan, vilket diskuterades i kommissionens senaste prognos. I den uppdaterade resultattavlan överträder ett antal indikatorer sina indikativa tröskelvärden, nämligen förändringen av exportmarknadsandelar, den privata sektorns skuldsättning och den offentliga skulden. På den externa sidan är drivkrafterna bakom det ihållande stora bytesbalansöverskottet, som betydligt överskrider det indikativa tröskelvärdet, främst handelsbalansen, inklusive en positiv nettogasexport. Överskotten kan också i ökande utsträckning förklaras av ett stigande överskott i tjänstehandeln och växande inkomster från direktinvesteringar i utlandet, medan Nederländerna har förlorat exportmarknadsandelar överstigande det indikativa tröskelvärdet.  Detta avspeglar i synnerhet den positiva trenden för erhållna vinster från utlandet, som ger en skjuts åt sparandet i de icke finansiella företagen. Som en reaktion på dessa trender har Nederländernas nettoutlandsställning förbättrats avsevärt de senaste åren. Framåt i tiden pekar de tillgängliga prognoserna mot att bytesbalansöverskottet ökar ytterligare till nästan 10 procent av BNP. Måttliga förluster i konkurrenskraft för varor och tjänster som produceras inom landet har i stort sett uppvägts av den livaktiga återexporten. Den totala förlusten av exportmarknadsandelar har varit måttlig. Enhetsarbetskostnadsindikatorn ligger under tröskelvärdet och enhetsarbetskostnaden väntas växa i linje med euroområdet i genomsnitt i det korta perspektivet. Risker för Nederländernas ekonomi sammanhänger främst med bostadsmarknaden och höga privata bolåneskulder, vilket lett till att indikatorn för den privata sektorns skuldsättning betydligt överskrider det indikativa tröskelvärdet. Trots att hushållen har en stark finansiell nettoförmögenhet, fortsätter skuldsättningskvoten att öka och detta är en riskkälla för hushållens balansräkningar. Hushållens höga hypoteksskulder i förhållande till deras disponibla inkomst beror i stor utsträckning på skatteincitament, som under många år uppmuntrade dem att ta upp stora hypotekslån, samt på finansiella innovationer som underlättade tillgången till krediter. Detta har bidragit till ökningen i bostadspriserna. Sedan krisen har emellertid bostadspriserna fallit. Prisfallet har tilltagit det senaste året och kommer troligen att fortsätta ännu någon tid. Även om den inkommande regeringen har enats om reformåtgärder, väntas utsikterna för bostadsmarknaden förbli ogynnsamma så länge som de ekonomiska aspekterna förblir oklara. Detta får konsekvenser för den reala ekonomin via förmögenhets- och förtroendeeffekter liksom, indirekt,  för den finansiella sektorn, vilket innebär att riskerna i detta sammanhang bör övervakas noga. Sammantaget anser kommissionen att det är lämpligt att i en fördjupad analys fortsätta granskningen av de berörda riskerna för att bedöma huruvida det föreligger en obalans.

Österrike: I den tidigare omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades Österrike inte ha obalanser.  I den uppdaterade resultattavlan överträder ett antal indikatorer sina indikativa tröskelvärden, nämligen förändringen av exportmarknadsandelar, den privata sektorns skuldsättning och den offentliga skuldsättningen. Österrikes globala exportmarknadsandel minskade med 11½ % 2006–2011 men förlusten av marknadsandelar verkar ha upphört 2011. Indikatorerna för real effektiv växelkurs och enhetsarbetskostnader pekar inte på några problem med pris- och kostnadskonkurrenskraften och ökningen av enhetsarbetskostnaderna förväntas ligga avsevärt under det indikativa tröskelvärdet under perioden 2012–2014. Österrike har upprätthållit en stark ställning vad gäller absolut produktivitet (BNP mätt genom köpkraftsstandard per anställd) samt vad gäller export per anställd. Likväl har bytesbalansöverskottet nyligen minskat, tämligen plötsligt 2010-11 då exporten låg kvar under nivån före krisen. Detta gör att man inte bör ha en alltför optimistisk syn på situationen och kan signalera ett behov av att öka den österrikiska ekonomins kapacitet för innovation och diversifiering. Om vi tittar framåt förväntas överskottet vara fortsatt stabilt i takt med att nettoexporten gradvis återfår sin styrka. Den offentliga skuldsättningen är hög på 72,3 % av BNP. Trots att landet verkar vara på rätt väg vad gäller korrigeringen av det alltför höga underskottet beräknas skuldkvoten inte minska före 2014 och kommer att kräva en oförminskad finanspolitisk kraftansträngning. Medan risken för negativa återkopplingar mellan den offentliga och den finansiella sektorn begränsas är förfarandet för omstrukturering av de nationaliserade bankerna fortfarande föremål för en viss grad av risk för förseningar. Den privata sektorns skuldsättning rörde sig något över det indikativa tröskelvärdet 2010 efter en varaktig ökning av företagens skulder under flera år. 2011 ökade de finansiella skulderna hos både hushållen och företagen långsammare än BNP. Den privata sektorns kredittillväxt avtog 2011, och ytterligare 2012, då företagens och hushållens upplåning var dämpad. Å ena sidan ackumulerade företagen en stor mängd eget kapital, å andra sidan har investeringarna och efterfrågan från konsumenterna minskat. Följaktligen låg skuldkvoten 2011 bara marginellt över tröskelvärdet, på 160,7 % av BNP, och det är troligt att den kommer att krypa ner ytterligare då efterfrågan på krediter fortfarande är svag. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Polen: I den tidigare omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades Polen inte ha obalanser.  I den uppdaterade resultattavlan ligger ett par indikatorer över deras indikativa tröskelvärden, nämligen bytesbalansen och nettoutlandsställningen. Bytesbalansunderskottet, som ligger något över tröskelvärdet, har huvudsakligen finansierats genom relativt stabila inflöden av utländska direktinvesteringar och EU-medel, som stöder expansionen av den exportorienterade tillverkningen och utvecklingen av ett modernt transportinfrastrukturnät. Bytesbalansunderskottet förväntas dessutom krympa gradvis inom en nära framtid till följd av en svag inhemsk efterfrågan, vilket leder till en press på importen och förbättrad konkurrenskraft på kostnadssidan. Medan nettoutlandsställningen ligger över tröskelvärdet är nettoutlandsskulden mer begränsad, även om statens växande beroende av utländska långivare kan ge upphov till risk. Polen har haft vissa begränsade konkurrenskraftsförluster på prisområdet under åren 2006–2008, till följd av en nominell appreciering av växelkursen. Tendensen har dock vänt något sedan 2009, i takt med att den ökade globala riskovilligheten har ökat volatiliteten och lett till en depreciering av den inhemska valutan. Trots dessa förluster har Polen noterat stora (även om de är minskande) ökningar av exportmarknadsandelarna och begränsade ökningar av den nominella enhetsarbetskostnaden, vilken förväntas avta ytterligare i takt med att arbetsmarknadssituationen försämras. Andelen privat skuld i BNP är fortfarande ganska blygsam, trots en avsevärd kredittillväxt under perioden 2006–2009. Tidigare upptogs en betydande andel av de nya lånen, särskilt hypotekslånen, i utländsk valuta, vilket ökade stabilitetsriskerna i bank- och hushållssektorerna, särskilt under den senaste tidens period av intensifierad volatilitet och valutadepreciering. Den totala kredittillväxten mattades dock avsevärt och utbudet av nya lån i utländska valutor minskade kraftigt 2010–2012. Bostadspriserna har fallit stadigt sedan 2008, även om takten har varit måttlig, och återverkningarna på finanssektorn har varit hanterbara, med nödlidande lån som huvudsakligen härstammar från företagssektorn och konsumtionskrediter. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Slovenien: Kommissionen drog i maj 2012 slutsatsen att Slovenien hade drabbats av allvarliga makroekonomiska obalanser, särskilt vad gäller skuldneddragning i bolagssektorn, bankstabiliteten och i viss utsträckning även den externa konkurrenskraften.  Slovenien har därefter gjort vissa framsteg med bankrekapitaliseringar och finanspolitisk sanering men situationen är fortfarande bräcklig. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett par indikatorer över deras indikativa tröskelvärden, nämligen nettoutlandsställningen och i år även ändringar i exportmarknadsandelarna. På den externa sidan är nettoutlandsställningen fortfarande över men nära det indikativa tröskelvärdet. I avsaknad av några stora värdeändringar skulle den beräknade ökningen i bytesbalansöverskottet tendera att minska denna obalans. Enhetsarbetskostnadsindikatorn ligger inte längre över det indikativa tröskelvärdet, till följd av den fortsatta stabiliteten hos de nominella lönerna kombinerad med fortsatt ökad arbetsproduktivitet och denna trend förväntas fortsätta. Samtidigt har indikatorn för förluster av exportmarknadsandelar rört sig marginellt till alldeles ovanför tröskelvärdet. Slovenien är emellertid mer sårbart än vad dessa indikatorer antyder, på grund av de betydande risker som härrör från banksystemet och svårigheterna med den pågående skuldneddragningen, som inte fullt ut fångas in i den måttliga nedgången i den nya indikatorn för finanssektorns skulder. Byggsektorn har krympt till en bråkdel av dess storlek före krisen men höga bostadspriser och låga transaktionsvolymer tyder på att bostadsmarknaden fortfarande inte kommit i balans. Detta skulle kunna innebära potentiella ytterligare anpassningar, särskilt vad gäller värderingarna av säkerheter. Icke-finansiella företag är fortfarande överbelånade och problemlånen i dessa segment fortsätter att hämma banksektorn. Slutligen, i ett sammanhang som präglas av ökade svårigheter med den statliga finansieringen är svårigheterna med att faktiskt genomföra reformer ett ständigt skäl till sårbarhet. Sammantaget anser kommissionen, också med hänsyn till att en mycket allvarlig obalans konstaterats i maj, att det är lämpligt att i en fördjupad analys fortsätta granskningen av de inbegripna riskerna och de framsteg som görs för att avveckla obalanser.

Slovakien: I den tidigare omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades Slovakien inte ha obalanser. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett par indikatorer över de indikativa tröskelvärdena, nämligen nettoutlandsställningen och arbetslösheten. 2011 noterade nettoutlandsställningen en marginell förbättring, men de flesta av utlandsskulderna utgör inte upplåning (särskilt utländska direktinvesteringar, som har riktats huvudsakligen mot den exportinriktade industrin). En förbättrad position vad gäller varu- och tjänstebalansen och ett ökat utflöde av inkomster har bidragit till en stabil bytesbalans sedan 2009. Tack vare en kraftig ökning av tillverkningsexporten förväntas handelsbalansen och bytesbalansen förbättras från och med 2012. Indikatorerna för real effektiv växelkurs och nominell enhetsarbetskostnad ligger nu under sina respektive tröskelvärden, eftersom inverkan från den kraftiga nominella apprecieringen före antagandet av euron och produktivitetsfallet tack vare konjunkturnedgången 2009 klingar av. Med en arbetslöshet som förväntas ligga kraftigt över förkrisnivån under de kommande åren beräknas lönetrycket därför hållas under kontroll. Den fortsatt relativt gynnsamma utvecklingen av konkurrenskraftsindikatorerna speglas också genom en kontinuerlig ökning av arbetsproduktiviteten och exportmarknadsandelarna. Den huvudsakligen utlandsägda banksektorn undvek en kraftig expansion av utlåningen vilket besparade Slovakien problemen med alltför hög kredittillväxt och bidrog till att hålla den offentliga och privata skulden relativt begränsad. Den offentliga skuldkvoten har emellertid ökat kraftigt under de senaste åren. Arbetslösheten – högt över tröskelvärdet – är fortfarande ett av de mest trängande strukturella problem som hämmar den inhemska ekonomin. En stadigt hög arbetslöshet speglar bristen på förbättringar i arbetsmarknaden sedan krisen bröt ut och de varaktiga regionala skillnaderna i ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Finland: Kommissionen drog i maj 2012 slutsatsen att Finland hade drabbats av makroekonomiska obalanser, särskilt när det gäller konkurrenskraftutvecklingen. Ett antal av resultattavlans indikatorer ligger över de indikativa tröskelvärdena, nämligen förändringar av exportmarknadsandelar, nominella enhetsarbetskostnader, den privata sektorns skuldsättning och ökningstakten i den finansiella sektorns skulder. På den externa sidan kvarstår konkurrensfrågorna och Finland fortsätter att lida stora förluster på exportmarknaderna, även om takten är något lägre jämfört med de kraftiga fallen 2009–2010. Före 2009 skedde det små årliga minskningar av Finlands exportmarknadsandelar, vilka ibland avbröts av små ökningar. Under åren 2009–2010 registrerades dock stora förluster och 2011 gjordes ytterligare förluster, även om takten var långsammare. Minskningen av Finlands exportmarknadsandelar speglar delvis de utmaningar som är kopplade till de icke prisrelaterade konkurrenskraftsfaktorerna och den fallande exporten i elektroniksektorn. Denna utveckling har åtföljts av ökade nominella enhetsarbetskostnader och en gradvis rörelse från bytesbalansöverskott till ett litet bytesbalansunderskott 2011. Enhetsarbetskostnaderna beräknas fortsätta att öka snabbare än genomsnittet i euroområdet och bytesbalansunderskottet förväntas finnas kvar och öka något. På det inhemska planet verkar ekonomin vara mer balanserad än förra året: den privata sektorns skuldsättning (för icke-finansiella företag) minskar men ligger fortfarande över tröskelvärdet. Den icke-finansiella företagssektorn har börjat dra ned skulderna och hushållen väntas börja att svagt dra ned skulderna 2013. Under tiden har de reala bostadspriserna, som steg över det indikativa tröskelvärdet 2010, i stället fallit något 2011, vilket stöder bedömningen i den tidigare fördjupade granskningen att det fanns en begränsad risk för överhettning på bostadsmarknaden. Den finansiella sektorn är fortfarande stark med stabil soliditet medan likviditeten skulle kunna förbättras. Det har skett en kraftig tillväxt av de finansiella skulderna i den finansiella sektorn men en stor del av tillväxten beror på beslutet av ett finansinstitut att centralisera sina derivat i det finska dotterbolaget. Sammantaget anser kommissionen, också med hänsyn till att obalanser konstaterats i maj, att det är lämpligt att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller avvecklas.

Sverige: Kommissionen drog i maj 2012 slutsatsen att Sverige hade drabbats av makroekonomiska obalanser, särskilt när det gäller utvecklingen av den privata sektorns skuldsättning och bostadsmarknaden. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett antal indikatorer över sina indikativa tröskelvärden, nämligen bytesbalansöverskottet, förändringen av exportmarknadsandelar och den privata sektorns skuldsättning. Bytesbalansöverskottet har haft en nedåtgående trend sedan 2007 och förväntas minska ytterligare på medellång sikt. De kraftiga överskotten speglar de ambitiösa finanspolitiska bestämmelserna och hushållens höga pensionssparande snarare än politiska åtgärder som på ett konstgjort sätt skulle hålla tillbaka den inhemska efterfrågan. De betydande minskningarna av exportmarknadsandelarna 2005–2009 mattades av avsevärt 2010–2011. Dessa minskningar verkar inte bero på inhemsk ogynnsam pris- och kostnadsutveckling eftersom priserna och enhetsarbetskostnaderna har ökat långsammare än för landets viktigaste handelspartner. Liksom för andra medlemsstater speglar minskningarna i stället integreringen av snabbväxande ekonomier i den globala marknaden. Om vi tittar framåt förväntas enhetsarbetskostnaderna öka i måttlig takt. På det inhemska planet bör den privata sektorns höga skuldsättningsnivå uppmärksammas och den ligger avsevärt över tröskelvärdet. Företagsskulderna korrigerades något 2009–2011 men de är fortfarande höga även om företagsinterna lån exkluderas. Nivån på hushållsskulderna innebär, trots en del lindrande faktorer, en ökad risk för den makroekonomiska stabiliteten genom att den gör hushållens balansräkningar känsligare för negativa störningar. Trots att bostadspriserna stabiliserades 2011 och att den fördjupade granskningen 2012 inte hittade någon betydande avvikelse i bostadspriserna manar de tidigare ökningarna i bostadspriser till försiktighet. Bostadsmarknaden fortsätter att vara föremål för en obalanserad utveckling på grund av den politik som tenderar att skapa ett tryck uppåt på priserna och bidra till uppbyggnaden av hushållsskulder. Trots den höga privata skuldnivån begränsas riskerna för bankerna av deras höga kapitalisering och likviditetsbuffertar, företagens och hushållens goda skuldtjänstförmåga och en lång period av en mycket låg andel fallissemang. Å andra sidan gör den höga nivån på de privata skulderna att de svenska bankerna är mer sårbara för eventuella förluster i investerarförtroendet i händelse av ett större fall i bostadspriserna. På kort till medellång sikt är det troligt att förhållandet mellan den privata sektorns skuldsättning och BNP samt de nominella bostadspriserna ligger på i stort sett en stabil nivå med hänsyn till den avtagande kredittillväxten till hushåll och företag och den senaste tidens politiska åtgärder på bostadsmarknaden. Sammantaget anser kommissionen, också med hänsyn till att obalanser konstaterats i maj, att det är lämpligt att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller avvecklas.

Förenade kungariket: Kommissionen drog i maj 2012 slutsatsen att Förenade kungariket hade drabbats av makroekonomiska obalanser, särskilt vad gäller utvecklingen av hushållens skulder, bostadsmarknaden och i viss utsträckning även den externa konkurrenskraften.  I den uppdaterade resultattavlan ligger ett antal indikatorer över sina indikativa tröskelvärden, nämligen förändringen av exportmarknadsandelarna, den offentliga skuldsättningen och den privata sektorns skuldsättning. På den externa sidan har exportmarknadsandelarna minskat kraftigt 2007–2008, vilket drog upp indikatorn till långt över tröskelvärdet, även om de i stort sett var fortsatt stabila under 2011. Bytesbalansunderskottet var 1,9 % av BNP 2011, vilket bidrog till att hålla indikatorn inom tröskelvärdet. Bytesbalansen kommer emellertid troligtvis att försämras 2012 på grund av svagare nettohandelsutfall än förväntat 2012, vilket i sin tur förklaras av den svaga externa efterfrågan och överraskande starka importen. Under de kommande åren förväntas underskottet emellertid att minska i takt med att ekonomin fortsätter att läggas om mot nettoexport, även om det fortsätter att vara ett stort underskott i varuhandeln. Förenade kungariket står fortfarande inför viktiga strukturella utmaningar när det gäller att förbättra sina handelsresultat. Bland dessa ingår behovet av att öka produktiviteten och den icke prisrelaterade konkurrenskraften i den varuproducerande sektorn, bevara den dynamik som fanns före krisen i tjänsteexporten och fortsätta att omorientera exporten mot snabbväxande marknader. Förenade kungarikets nettoställning gentemot utlandet är något negativ men hållbar, och nettoutlandsställningen förbättrades 2011. Vad gäller den interna dimension, fortsatte hushållen att gradvis avveckla skulderna då aktiviteten på bostadsmarknaden var på en låg nivå och kreditgivningen till den privata sektorn fortfarande var mycket svag. Den privata sektorns skulder ligger emellertid avsevärt över indikatortröskelvärdet. Skuldneddragningen kan tappa fart om ekonomin återhämtar sig eftersom ett begränsat utbud av bostäder innebär att bostadspriserna troligtvis kommer att fortsätta att vara höga på medellång sikt och hypoteksskulderna kan återigen öka då kreditvillkoren förbättras. Om å andra sidan bostadspriserna skulle falla kraftigt kan det slå mot den privata konsumtionen och skapa risker för långivarna. Den höga och stigande nivån på den offentliga skulden är fortfarande ett problem och även om det offentliga underskottet fortfarande beräknas minska gradvis har framstegen med den finanspolitiska saneringen mattats i en situation med svag ekonomisk tillväxt. Den fortsatta saneringen av finanssektorns balansräkningar – den hör till de högst belånade i EU – innebär att bankernas skulder inte förväntas öka snabbt, även om den försämrade kredittillgången i sin tur håller tillbaka den ekonomiska tillväxten och således framstegen med den finanspolitiska saneringen. Sammantaget anser kommissionen, också med hänsyn till att obalanser konstaterats i maj, att det är lämpligt att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller avvecklas.

4.         Slutsatser

Makroekonomiska obalanser som stora och varaktiga underskott och överskott gentemot omvärlden, minskad konkurrenskraft, och uppbyggnaden av privata och offentliga skulder har bidragit till att förvärra krisen. Den andra omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser äger rum mot bakgrund av fortsatta finansiella spänningar, osäkerhet och låga tillväxtutsikter. Korrigeringen av obalanser formar det ekonomiska landskapet.  Medlemsstaterna fortsätter att anpassa sig till krisens verkningar, även om deras enskilda utmaningar och spridningseffekter skiljer sig vad gäller omfattning och allvar. Som förklaras i kommissionens offentliggjorda årliga tillväxtöversikt[7] måste unionen och medlemsstaterna, förutom att korrigera de betydande obalanser som byggts upp under föregående år, även hantera andra relaterade problem. Dessa handlar om låg tillväxt och hög arbetslöshet, om att säkra hållbara offentliga finanser och att återställa stabiliteten i finanssystemet. En välfungerande inre marknad bidrar också till att förbättra tillväxtpotentialen och korrigera obalanser[8].

I många medlemsstater justeras nu de makroekonomiska obalanserna, särskilt i de medlemsstater som har eller har haft stora underskott i de utrikes affärerna och stora obalanser i hushållens och/eller företagens finanser och i sin offentliga sektor. Denna process är ännu inte avslutad och har i flera medlemsstater lett till betydligt ökad arbetslöshet och minskad ekonomisk aktivitet på kort sikt.

I den tidigare omgången identifierade kommissionen tolv medlemsstater för vilka det krävdes en fördjupad analys[9] och i alla dessa fall bekräftades förekomsten av obalanser enligt den preventiva aspekten i förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Detta bredare angreppssätt genomfördes för första gången förra året och motiveras av att det här övervakningsförfarandet därför också måste sörja för en justering av tidigare ackumulerade obalanser. Vissa medlemsstater måste korrigera ackumulerade obalanser både internt och externt. Detta innebär att de måste sänka sin höga skuldsättning och återvinna konkurrenskraften så de kan förbättra sina tillväxtutsikter och sin export. En fördjupad analys kan bidra till ökad förståelse av vad som driver på produktivitet, konkurrenskraft och handel och av vad ökad skuldsättning och graden av relaterade obalanser leder till i flera medlemsstater. Några länder genomgår en snabb anpassning som delvis beror på att de befinner sig i en upphämtningsfas och denna utveckling kräver också en närmare granskning.

Mot bakgrund av slutsatserna från maj 2012 om förekomsten av makroekonomiska obalanser och den uppdaterade resultattavlan anser kommissionen att det är nödvändigt att närmare analysera utvecklingen i samband med uppbyggnaden och korrigeringen av de risker som hänger samman med detta i 14 medlemsstater: Belgien, Bulgarien, Danmark, Spanien, Frankrike, Italien, Cypern, Ungern, Malta, Nederländerna, Slovenien, Finland, Sverige och Förenade kungariket. Länder som för närvarande genomför ett reformprogram som förhandlats fram med kommissionen och som får externt finansiellt stöd omfattas redan av en förstärkt övervakning av sin ekonomiska situation och politik, och de granskas inte i enlighet med förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Detta gäller Grekland, Irland, Portugal och Rumänien.

De 14 medlemsstater för vilka kommissionen avser att inleda en fördjupad granskning har olika problem och potentiella risker inklusive spridningseffekter. De fördjupade granskningarna kommer att bidra till att man kan utvärdera de risker som föreligger, vilka av dessa medlemsstater har obalanser eller alltför stora obalanser, och framstegen med att korrigera obalanserna.

Inom ramen för den multilaterala övervakningen och enligt artikel 3.5 i förordningen uppmanar kommissionen rådet och Eurogruppen att diskutera denna rapport. Kommissionen ser även fram emot återkoppling från Europaparlamentet och andra intressenter. Med beaktande av dessa diskussioner kommer kommissionen att börja förbereda fördjupade granskningar av berörda medlemsstater.

Bilaga 1: Förvarningsmekanismens resultattavla: definitioner och vidare utveckling

Resultattavlan för förfarandet vid makroekonomiska obalanser fastställs och offentliggörs av kommissionen i linje med artikel 4 i förordning nr 1176/2011. I rapporten om förvarningsmekanismen från februari 2012 bestod resultattavlan av tio indikatorer som täcker tillämpningsområdet för övervakningen i linje med artikel 4.3 i förordningen[10].  Som tidigare överenskommits har i årets granskningsrunda en elfte indikator på ökningstakten i den finansiella sektorns skulder lagts till med anknytning till resultattavlan[11].  Definitionerna för de övriga tio indikatorerna är oförändrade.

Även om den första versionen av resultattavlan för förfarandet vid makroekonomiska obalanser redan fångade upp en rad finansiella problemställningar (som exempelvis kreditflödet till den privata sektorn, den privata sektorns skuldsättning och offentlig skuld) stödde Europaparlamentet[12] och rådet[13] kommissionens avsikt att, i tid för den andra omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser, komplettera resultattavlan med ytterligare en indikator som syftar till att bättre fånga upp samverkan mellan den reala ekonomin och den finansiella sektorn[14]. Europeiska systemrisknämnden gav också kommentarer och sina synpunkter på resultattavlans ursprungliga utformning samt på planerna om att lägga till en ytterligare indikator för den finansiella sektorn[15].  

Resultattavlans syfte är att göra det möjligt att upptäcka obalanser på ett tidigt stadium. Därför inriktas valet av indikatorer på de följande mest relevanta aspekterna på externa och interna obalanser: Den innehåller särskilt uppgifter på bytesbalans, nettoutlandsställning, reala effektiva växelkurser, exportmarknadsandelar, liksom även tillgångspriser, inklusive bostäder, offentlig och privat skuldsättning, kreditökningstakt och arbetslöshet. De indikativa tröskelvärdena har satts på betryggande nivåer för att undvika alltför många ”falsklarm”, men de är inte så snävt satta att problemen identifieras först sedan de redan har blivit bestående[16].

Definitionerna av resultattavlans indikatorer visas i tabell A1. Tabell A2 visar värdena på resultattavlans uppdaterade indikatorer samt de respektive indikativa tröskelvärdena. Värdena på indikatorerna för tidigare år anges i den beledsagande statistiska bilagan[17]. De skuggade fälten markerar var indikatorvärdet överskrider det indikativa tröskelvärdet. Dessa tröskelvärden är desamma för alla länder (förutom indikatorerna för reala effektiva växelkurser och enhetsarbetskostnader, där åtskillnad görs mellan de länder som ingår i euroområdet och de som står utanför). I bedömningen tas dessutom hänsyn till de allra senaste uppgifterna samt de ekonomiska utsikterna i kommissionens vårprognos som offentliggjordes den 7 november 2012[18].

Bedömningen av obalanser – eller mer exakt, bedömningen av huruvida situationen i en given medlemsstat påkallar en mer detaljerad genomgång i en fördjupad granskning – härrör inte från en mekanisk tillämpning av resultattavlans indikatorer och de tillhörande tröskelvärdena. En sådan bedömning av kommissionen är resultatet av en ekonomisk uttolkning av resultattavlan kompletterad med ytterligare information och indikatorer som på lämpligt sätt tar hänsyn till landspecifika omständigheter och institutioner, och även beaktar slutsatserna i de fördjupade granskningarna från maj 2012.     

I linje med förordningen beaktas ytterligare indikatorer; dessa anges i tabell A3. Dessa ytterligare indikatorer täcker in aspekter som sammanhänger med den allmänna makroekonomiska situationen (inklusive ekonomisk aktivitet och investeringar), nominell och real konvergens inom och utanför euroområdet, inklusive tillkommande aspekter på handelsresultat, samt mer detaljerade uppgifter om utlandsskulderna, inklusive utländska direktinvesteringar och netto utlandsskuld. Indikatorerna avspeglar även eventuella risker för en utveckling av obalanser samt ekonomiernas anpassningskapacitet, till exempel produktivitet. I uppsättningen extra indikatorer ingår nu även en ytterligare indikator på graden av skuldfinansiering i den finansiella sektorn, som bör vara till hjälp vid tolkningen av den nya indikatorn på ökningstakten i den finansiella sektorns skulder.  

Resultattavlan är och bör förbli ett enkelt och tydligt verktyg och fungerar som ett filter som gör det lättare att ställa in skärpan på övervakningen inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. I detta sammanhang är stabilitet över tiden värdefullt. I dagsläget planerar kommissionen inte komplettera resultattavlan med nya indikatorer. Detta sagt har kommissionen föresatt sig att förbättra resultattavlans kvalitet. I detta syfte kommer kommissionen att samverka på teknisk nivå med medlemsstaterna, ECB och Europeiska systemrisknämnden för att se till att resultattavlan hålls aktuell i sin utformning. Detta kan medföra tekniska justeringar i definitionerna av resultattavlans variabler. Kommissionen (Eurostat) har vidare åtagit sig att garantera ett tillförlitligt och rättsligt bindande kvalitetsförfarande vad gäller resultattavlans statistiska uppgifter och övriga uppgifter som är av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser[19].

Tabell A1. Resultattavlans indikatorer och deras indikativa tröskelvärden

|| Externa obalanser och konkurrenskraft || Interna obalanser

Indikator || Bytesbalans-saldo (treårigt genomsnitt) (i % av BNP) || Netto utlands-ställning (i % av BNP) || Förändring i % (under tre år)  av real effektiv växelkurs, HIKP-deflatorer i förhållande till 35 industriländer (a) || Förändring i % (under fem år) av exportmark-nadsandelar || Förändring i %  (under 3 år) av nominell enhetsarbets-kostnad (b) || Årlig  förändring i % i deflaterade huspriser (c) || Kreditflöde till den privata sektorn i % av BNP (d), (e) || Arbetslöshet treårigt genomsnitt || Den privata sektorns skuldsättning i % av BNP (d), (e) || Den offentliga skulden i % av BNP) (f) || Årlig  förändring i % av den finansiella sektorns totala skulder,  icke konsoliderade uppgifter

Uppgifts-källa || Eurostat (betalnings-balansstatistik) || Eurostat (betalnings-balansstatistik) || GD ECFIN  (databas över pris- och kostnadskon-kurrenskraft). || Eurostat (betalnings-balansstatistik) || Eurostat (national-räkenskaper) || Eurostat. || Eurostat (national-räkenskaper) || Eurostat (arbetskraftsundersökning) || , Eurostat (national-räkenskaper) || Eurostat (förfarandet vid alltför stora överskott – definitionen i fördraget) || , Eurostat (national-räkenskaper)

Indikativa tröskel-värden || -4/+6 % Lägre kvartilen (används även som referens för övre tröskelvärde) || -35 % Lägre kvartilen || +/–5 % för euroområdet +/-11% för övriga EU Lägre och övre kvartilerna Euroområdet -/+ standard-avvikelse för Euroområdet || -6 % Lägre kvartilen || +9 % för euroområdet +12 % för övriga EU Övre kvartilen euroområdet || +6 % Övre kvartilen || +15 % Övre kvartilen || +10 % || 160 % Övre kvartilen || +60 % || 16.5 %

Period för beräk-ning av tröskel-värden || 1970-2007 || Första tillgängliga år (mitten av 1990-talet)–2007 || 1995-2007 || 1995-2007 || 1995-2007 || Första tillgängliga året - 2007 || 1995-2007 || 1994-2007 || 1994-2007 || || 1991-2007

Vissa komplet-terande indikato-rer som ska användas i den ekono-miska analysen || Nettoutlåning/ nettoinlåning jämfört med övriga världen (bytesbalans + kapitalbalans i % av BNP) || Netto utlandsskuld i % av BNP || Real effektiv växelkurs i förhållande till övriga euroområdet || Exportmark-nadsandelar baserade på varuvolymer; Arbets-produktivitet; Trendmässig tillväxt i total faktor-produktivitet || Nominella enhets-arbetskostnader (förändringar över 1, 5, 10 år), Effektiv enhetsarbets-kostnad i förhållande till resten av euroområdet || Reala förändringar i fastighetspriser(kumulerat över 3 år) Nominellt fastighetspris-index Mervärde i bostads-byggande || Förändring i privat skuldsättning || || Den privata sektorns skuld baserat på konsoliderade uppgifter || || skuldsättningsgrad

Anmärkningar:     a) För EU:s handelspartner används HIKP. För länder som inte handlar med EU grundas deflatorn på en KPI som ligger nära HIKP metodologiskt sett. b) Index som visar kvoten mellan nominell ersättning per anställd och real BNP per anställd person. c) Förändringar i fastighetspriser i förhållande till Eurostats konsumtionsdeflator, d) Den privata sektorn definieras som icke finansiella företag; hushåll och ideella organisationer som betjänar hushållen; e) Summan av lån, samt värdepapper förutom aktier;. icke-konsoliderade skulder; f) De offentliga finansernas hållbarhet kommer inte att bedömas inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, eftersom detta område redan omfattas av stabilitets- och tillväxtpakten. Denna indikator ingår dock i resultattavlan, eftersom de offentliga skulderna bidrar till landets totala skuldsättning, och därigenom till dess sårbarhet generellt sett.

Tabell A2: Resultattavlan för förfarandet vid makroekonomiska obalanser med värden för 2010

|| Externa obalanser och konkurrenskraft || Interna obalanser

Budgetår 2011 || Bytesbalans-saldo (trerigt genomsnitt)    i % av BNP || Netto utlands- ställning I  % av BNP || Förändring i % (under tre år) av real effektiv växelkurs med HIKP-deflatorer || Förändring i % under fem år) av exportmark-nadsandelar ||  Förändring i % (under tre år) av nominell enhetsarbets-kostnad (b) || Årlig förändring i % av deflaterade huspriser || Kreditflöde till den privata sektorn i % av BNP || Den privata sektorns skuldsättning(i % av BNP || Den offentliga skulden i % av BNP || Arbets-löshet treårigt genomsnitt || Årlig  förändring i % av den finansiella sektorns totala skulder,  icke konsoliderade uppgifter

Tröskelvärden || -4/+6 % || -35 % || ±5 % & ±11 % || -6 % || +9 %  & +12 % || +6 % || 15 % || 160 % || 60 % || 10 % || 16.5%

BE || -0.3 || 65.7 || -0.5 || -10.2 || 6.2 || -0.1 || 11.6 || 236 || 98 || 7.8 || 4.7

BG || -3.4 || -85.6 || 3.1 || 17.2 || 20.3 || -9.0 || -6.7 || 146 || 16 || 9.4 || 5.6

CZ || -3.0 || -49.3 || 0.3 || 8.4 || 3.3 || 0.0 || 2.5 || 78 || 41 || 6.9 || 3.8

DK || 5.0 || 24.5 || -1.7 || -16.9 || 4.7 || -4.9 || -2.2 || 238 || 47 || 7.0 || 4.7

DE || 5.9 || 32.6 || -3.9 || -8.4 || 5.9 || 1.4 || 4.8 || 128 || 81 || 6.9 || 2.1

EE || 2.8 || -57.8 || 0.8 || 11.1 || -6.2 || 3.3 || 6.8 || 133 || 6 || 14.4 || -4.4

IE || 0.0 || -96.0 || -9.1 || -12.2 || -12.8 || -15.2 || 4.0 || 310 || 106 || 13.3 || -0.6

EL || -10.4 || -86.1 || 3.1 || -18.7 || 4.1 || -5.1 || -5.5 || 125 || 171 || 13.2 || -3.4

ES || -4.3 || -91.7 || -1.3 || -7.6 || -2.1 || -10.0 || -4.1 || 218 || 69 || 19.9 || 3.7

FR || -1.6 || -15.9 || -3.2 || -11.2 || 6.0 || 3.8 || 4.0 || 160 || 86 || 9.6 || 7.3

IT || -2.9 || -20.6 || -2.1 || -18.4 || 4.4 || -2.0 || 2.6 || 129 || 121 || 8.2 || 3.8

CY || -8.4 || -71.3 || -0.9 || -16.4 || 8.8 || -8.5 || 16.1 || 288 || 71 || 6.6 || -0.2

LV || 3.1 || -73.3 || -0.6 || 23.6 || -15.0 || 4.9 || -2.5 || 125 || 42 || 18.1 || -4.5

LT || 0.0 || -52.6 || 3.6 || 25.2 || -8.4 || 2.4 || -0.8 || 70 || 39 || 15.6 || 8.9

LU || 7.5 || 107.8 || 0.8 || -10.1 || 12.5 || 1.5 || 2.5 || 326 || 18 || 4.8 || 11.3

HU || 0.6 || -105.9 || -3.3 || -2.8 || 3.7 || -4.1 || 6.4 || 167 || 81 || 10.7 || -2.6

MT || -4.3 || 5.7 || -3.0 || 11.7 || 5.8 || -2.3 || 2.2 || 210 || 71 || 6.8 || 1.4

NL || 7.5 || 35.5 || -1.6 || -8.2 || 5.8 || -4.0 || 0.7 || 225 || 66 || 4.2 || 7.2

AT || 2.2 || -2.3 || -1.0 || -12.7 || 5.9 || -8.0 || 4.1 || 161 || 72 || 4.4 || -0.3

PL || -4.6 || -63.5 || -10.9 || 12.8 || 4.3 || -5.7 || 7.1 || 80 || 56 || 9.2 || 4.4

PT || -9.1 || -105.0 || -1.9 || -9.5 || 0.9 || -3.6 || -3.2 || 249 || 108 || 11.9 || -0.7

RO || -4.3 || -62.5 || -2.4 || 22.8 || 12.9 || -18.9 || 1.8 || 72 || 33 || 7.2 || 4.3

SI || -0.4 || -41.2 || -0.3 || -6.1 || 8.3 || 1.0 || 1.9 || 128 || 47 || 7.1 || -1.3

SK || -2.1 || -64.4 || 4.3 || 20.9 || 4.4 || -5.6 || 3.3 || 76 || 43 || 13.4 || 1.2

FI || 0.6 || 13.1 || -1.3 || -22.9 || 9.1 || -0.3 || 4.6 || 179 || 49 || 8.1 || 30.8

SE || 6.6 || -8.3 || 3.9 || -11.6 || 1.2 || 1.0 || 6.3 || 232 || 38 || 8.1 || 3.6

UK || -2.2 || -17.3 || -7.1 || -24.2 || 8.1 || -5.4 || 1.0 || 205 || 85 || 7.8 || 8.5

Anmärkning: Brytdatum var den 1 november 2012.

Tabell A3: Ytterligare indikatorer som använts i den ekonomiska tolkningen av 2011 års resultattavla för förfarandet vid makroekonomiska obalanser

|| Real BNP-tillväxt på årsbasis || Fasta brutto-investeringar i % av BNP || FoU-utgifter, brutto i % av BNP || Bytes-balans-saldo i % av BNP bytes-balanssta-tistik || Nettout-låning/in-låning i % av BNP, betalningsbalans-statistik || Netto-utlands-skuld i % av BNP || Utländ-ska direkt-investeringar i % av BNP || Nettohan-delsbalans för energiprodukter i % av BNP || Föränd-ring i %  (under tre år) i real effektiv växelkurs i förhållan-de till euroområdet (EU-17) || Årlig föränd-ring i % av exportmarknadsandelar (i volym) || Årlig ökning av arbetsproduktivitet (i %) || Årlig sysselsätt-nings-ökning i % || Förändring i %(under tio år) i nominell enhets-arbets-kostnad || Föränd-ring i % (under 10 år) i effektiv enhets-arbets-kostnad i förhållan-de till euro-området (EU 17) || Förändring i % (under tre år) i nominella fastighetspriser || Bostadsbyggan-de i % av BNP || Den privata sek-torns skuld-sättning  i procent av BNP, konsoliderade uppgifter || Den finansiella sektorns skuldsättningsgrad

Budgetår || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011

BE || 1.8 || 20.7 || 2.0 || -1.4 || -1.7 || -127.6 || 20.1 || -3.7 || 1.4 || -1.6 || 0.4 || 1.3 || 20.3 || 3.7 || 5.1 || na || 143 || 641

BG || 1.7 || 20.9 || 0.6 || 0.3 || 1.6 || 33.9 || 4.5 || -0.6 || || 5.2 || 6.1 || -4.2 || 69.5 || || -32.4 || na || 136 || 414

CZ || 1.9 || 23.9 || 1.8 || -2.8 || -2.5 || 1.1 || 2.5 || -1.4 || 5.2 || 1.6 || 0.6 || 23.2 || -5.0 || 3.8 || 73 || 624

DK || 0.8 || 17.2 || 3.1 || 5.6 || 5.9 || 18.0 || 3.8 || 0.7 || 1.2 || 1.2 || -0.5 || 29.3 || -11.9 || 4.7 || 238 || 377

DE || 3.0 || 18.1 || 2.8 || 5.7 || 5.7 || -2.9 || 1.1 || -19.8 || -0.9 || 2.5 || 1.6 || 1.4 || 5.5 || -14.1 || 5.4 || 5.6 || 109 || 524

EE || 8.3 || 21.7 || 2.4 || 2.1 || 6.3 || 6.5 || 1.2 || na || 3.2 || 25.7 || 1.2 || 6.7 || 64.4 || 44.8 || -28.0 || 3.5 || 132 || 373

IE || 1.4 || 10.1 || 1.7 || 1.1 || 1.0 || -339.2 || 5.2 || na || -6.5 || -1.7 || 3.6 || -2.1 || 15.4 || 0.1 || -38.7 || 2.6 || 281 || 158

EL || -7.1 || 15.1 || na || -9.9 || -8.6 || -98.0 || 0.4 || -2.7 || 4.6 || -6.0 || -1.6 || -5.6 || 31.1 || 11.5 || -3.5 || 4.7 || 125 || 2728

ES || 0.4 || 21.1 || 1.3 || -3.5 || -3.0 || 93.5 || 2.0 || -8.5 || 0.4 || 3.2 || 2.2 || -1.6 || 25.3 || 4.3 || -15.3 || 6.4 || 204 || 941

FR || 1.7 || 20.1 || 2.3 || -2.0 || -2.0 || 36.1 || 1.5 || -12.7 || -0.4 || -0.8 || 1.2 || 0.5 || 22.3 || 5.1 || 3.5 || 6.1 || 139 || 461

IT || 0.4 || 19.6 || 1.3 || -3.1 || -3.0 || 49.0 || 1.6 || -13.9 || 0.9 || -0.2 || 0.3 || 0.3 || 28.3 || 11.1 || 0.4 || 5.5 || 126 || 1172

CY || 0.5 || 16.3 || 0.5 || -4.7 || -4.5 || 37.9 || 5.5 || na || 0.7 || -2.3 || 0.0 || 0.4 || 34.6 || 12.4 || -16.7 || 5.0 || 281 || 2539

LV || 5.5 || 21.3 || 0.7 || -2.2 || 0.0 || 46.4 || 5.1 || -0.2 || || 6.8 || 14.8 || -8.4 || 94.4 || || -38.7 || 1.5 || 118 || 704

LT || 5.9 || 17.8 || 0.9 || -3.7 || -1.3 || 32.3 || 3.4 || -0.5 || 7.9 || 3.8 || 2.0 || 33.6 || -30.8 || 1.8 || 67 || 633

LU || 1.7 || 19.0 || 1.4 || 7.1 || 6.8 || -3022.2 || 645.3 || na || 2.0 || -2.2 || -1.2 || 2.6 || 35.7 || 14.0 || 6.5 || 3.4 || 267 || 50

HU || 1.6 || 17.9 || 1.2 || 0.9 || 3.3 || 52.6 || 3.7 || -1.4 || || 2.7 || 1.2 || 0.8 || 44.3 || || -8.5 || 1.8 || 147 || 562

MT || 1.9 || 14.8 || 0.7 || -0.3 || 0.7 || -158.3 || 4.7 || 0.0 || 1.8 || -4.8 || -0.5 || 2.5 || 23.7 || 7.0 || -4.6 || 2.5 || 169 || 362

NL || 1.0 || 17.7 || 2.0 || 9.7 || 9.7 || 36.8 || 1.6 || -4.6 || 0.0 || -1.9 || 0.5 || 0.6 || 20.0 || 3.2 || -7.5 || 4.9 || 224 || 231

AT || 2.7 || 21.4 || 2.8 || 0.6 || 0.4 || 24.4 || 3.5 || -2.8 || 1.2 || 0.9 || 1.3 || 1.7 || 13.2 || -1.6 || -2.9 || 4.4 || 146 || 378

PL || 4.3 || 20.3 || 0.8 || -4.9 || -2.9 || 35.8 || 3.7 || na || || 1.5 || 3.3 || 1.1 || 5.7 || || -7.6 || 2.6 || 77 || 377

PT || -1.7 || 18.1 || na || -6.5 || -5.3 || 83.4 || 4.4 || na || -0.5 || 2.7 || -0.1 || -1.9 || 19.4 || 1.4 || 2.0 || 3.4 || 223 || 542

RO || 2.5 || 24.6 || 0.5 || -4.4 || -3.9 || 38.0 || 1.3 || -0.7 || || 4.1 || 2.0 || -1.3 || 154.9 || || -39.5 || na || 71 || 662

SI || 0.6 || 18.5 || 2.5 || 0.0 || -0.3 || 37.5 || 2.0 || -0.5 || 0.4 || 1.0 || 2.2 || -1.4 || 38.9 || 21.0 || -6.8 || 3.0 || 116 || 639

SK || 3.2 || 23.1 || 0.7 || 0.1 || 1.3 || 21.7 || 2.2 || -1.0 || 5.0 || 5.0 || 1.4 || 1.5 || 28.8 || 12.6 || -17.8 || 2.3 || 76 || 1079

FI || 2.7 || 19.6 || 3.8 || -1.6 || -1.5 || 30.9 || 1.0 || -1.4 || 2.2 || -6.6 || 1.6 || 1.1 || 21.9 || 3.8 || 11.1 || 6.8 || 153 || 616

SE || 3.9 || 18.4 || 3.4 || 6.4 || 6.3 || 62.4 || 2.7 || -1.6 || || 0.6 || 1.6 || 2.2 || 8.1 || || 13.8 || 3.7 || 216 || 305

UK || 0.9 || 14.2 || 1.8 || -1.9 || -1.7 || 45.2 || 2.3 || -2.2 || -1.2 || 0.4 || 0.5 || 26.2 || -2.0 || 3.2 || na || 1187

Anmärkning: Brytdatum var den 1 november 2012. Källa: Eurostat utom för deflaterade fastighetspriser (Uppgifter från Eurostat kompletterade av ECB), exportmarknadsandelar i volym (WEO, IMF), real effektiv växelkurs med HKPI- deflatorer (GD ECFIN), effektiv enhetsarbetskostnad i förhållande till euroområdet (GD ECFIN).

[1]       Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1176/2011 och (EU) nr 1174/2011 (EUT L 306, 23.11.2011, s. 25 respektive s. 8).

[2]       COM(2012) 68 final, 14.2.2012.

[3]       Dessa medlemsstater var Belgien, Bulgarien, Danmark, Spanien, Frankrike, Italien, Cypern, Ungern, Slovenien, Finland, Sverige och Förenade kungariket (se European Economy – Occasional Papers, 99–110, och meddelandet från kommissionen Insatser för stabilitet, tillväxt och arbetstillfällen – COM(2012) 299 final, 30.5.2012).

[4]       Rådets rekommendationer av den 10 juli 2012 (2012/C 219/01 till 27) (EUT C 219, 24.7.2012).

[5]       Medlemsstaterna och kommissionen arbetar kontinuerligt i kommittén för ekonomisk politik för att förstärka analysramar och verktyg för att granska obalanser. Detta innefattar t.ex. frågor som rör bostäder, skuldsättning och bedömning av balanserna gentemot omvärlden.

[6]       Detta  arbetssätt, som gör att man undviker dubblerade förfaranden och rapporteringsskyldigheter, är förenligt med kommissionens förslag till förordning om skärpning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om deras finansiella stabilitet i euroområdet (KOM(2011) 819 slutlig, 23.11.2011), som ingår i ”paketet med två lagstiftningsakter”. För en detaljerad diskussion av den ekonomiska situationen och framstegen med att avveckla makroekonomiska obalanser, se de senaste efterlevnadsrapporterna: European Economy­ — Occasional Papers, 94 (Grekland), 115 (Irland), 116 (Rumänien) och 117 (Portugal). Spanien diskuteras i denna rapport även om landet får offentlig finansiering för bankrekapitalisering, se The Financial Sector Adjustment Programme for Spain, European Economy — Occasional Papers, 118. Även Ungern och Cypern behandlas. Ungern begärde formellt i november 2011 förhandlingar om ett förebyggande ekonomiskt stöd. Dessa förhandlingar har dock inte kommit särskilt långt. Cypern ansökte om offentlig finansiering den 25 juni 2012 och förhandlingar om ett program pågår för närvarande.

[7]       KOM (2012)…. av den 28 november 2012.

[8]       Detta kräver ett snabbt vidtagande av nyckelåtgärderna i inremarknadsakterna I och II och ökade reformansträngningar på landsnivå, såsom fastställts i meddelandet om den årliga rapporten om integreringen av den inre marknaden (KOM (2012)….av den 28 november 2012.

[9]       Dessa länder var Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Slovenien, Spanien, Sverige, Förenade kungariket och Ungern.

[10]     Se även 'Scoreboard for the Surveillance of Macroeconomic Imbalances,' (resultattavlan för övervakningen av makroekonomiska obalanser) European Economy¬—Occasional Papers, 92.

[11]     Se det beledsagande dokumentet om komplettering av resultattavlan för förfarandet avseende makroekonomiska obalanser  ”Completing the Scoreboard for the MIP” Financial Sector Indicator,' SWD (2012) 389.

[12]     Punkt 9 i Europaparlamentets resolution från den 15 december 2011. ”Europaparlamentet (…)noterar kommissionens avsikt att före utgången av 2012, och i god tid före nästa europeiska planeringstermin, fastställa en ny uppsättning indikatorer och relaterade tröskelvärden för finanssektorn”.

[13]     Punkt 9 i Ecofinrådets slutsatser från den  8 november 2011. ”(…) Kommissionen ombeds också, före utgången av 2012 och i linje med förordningen,  lägga fram förslag på en indikator som har samband med den finansiella sektorn, i syfte att inkludera den i 2013 års europeiska planeringstermin”.

[14]     Artikel 4.3 a i förordning (EU) nr 1176/2011 föreskrivs att resultattavlan bland annat ska omfatta ”(...) interna obalanser,inklusive obalanser som kan växa fram till följd av offentlig och privat skuldsättning, utvecklingen på finansmarknaderna och tillgångsmarknaderna, inbegripet fastighetsmarknaden (...)”              

[15]     Views of the ESRB on the Envisaged Scoreboard Indicators Relevant for Financial Market Stability, (Europeiska systemrisknämnden synpunikter på för resultattavlan föreslagna relavanta indikatorer för finansmarknadsstabilitet)  återfinns på  http://www.esrb.europa.eu/pub/html/index.en.html.

[16]     Resultattavlans tröskelvärden har behållits på samma nivåer som i den tidigare rapporten om förvarningsmekanismen (”AMR”). Tröskelvärdet för den nya indikatorn har definierats som den tredje kvartilen av den tillgängliga fördelningen. Deta är samma statistiska metod som används för de övriga indikatorerna (förutom indikatorn på offentlig skuld).

[17]     Se det beledsagande dokumentet  Statistical Annex to the Alert Mechanism Report - SWD(2012) 421 se även Eurostat News Release av den 28 november 2012.

[18]     European Economy nr 8/2012.

[19]     Under loppet av 2012 har kommisionen (Eurostat) fullföljt arbetet när det gäller en rad statistiska frågeställningar som identifierades under den första omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser, särskilt statistiken över den privata sektorns skuldsättning och kreditflöden. När det gäller specialföretag gnomförde Eurostat uppdrag i flera medlemsstater för att samla in detaljerade uppgifter och information om vilka statistiska källor och metoder som används. När det gäller företagsinterna lån utfördes arbetet inom ECB:s undergrupp om privat skuldsättning. Den information som samlades in i dessa undersökningar kommer att stödja arbetet i de båda arbetsgrupper som inrättats för att utveckla mer specifika riktlinjer beträffande holdingbolag, huvudkontor och specialföretag, samt beträffande  icke konsoliderade kontra konsoliderade uppgifter. När det gäller husprisindex pågår arbete i samarbete mellan kommissionen (Eurostat), OECD, ECB och BIS för att utsträcka kvartalsserierna tillbaka i tiden samt förbättra metadata. Medan flera huvudindikatorer omfattas av en detaljerad kvalitetskontrollram kräver andra huvudindikatorer och kompletterande relevanta indikatorer mer noggranna kvalitetsövervakningsramar och förbättringsåtgärder.