52012DC0375

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

ÅRSRAPPORT 2011 OM FÖRBINDELSERNA MELLAN EUROPEISKA KOMMISSIONEN OCH DE NATIONELLA PARLAMENTEN

1.           INLEDNING

Den sjunde årsrapporten om förbindelserna mellan kommissionen och de nationella parlamenten handlar främst om den politiska dialogen med nationella parlament i bred bemärkelse. Den omfattar all relevant samverkan och utbyte av information och synpunkter mellan kommissionen och de nationella parlamenten. De särskilda aspekter som rör subsidiaritetskontrollmekanismen (genom vilken de nationella parlamenten granskar om utkast till rättsakter är förenliga med subsidiaritetsprincipen) behandlas i den årliga rapport om subsidiaritet och proportionalitet, som offentliggörs parallellt[1] med den här rapporten och därför bör ses som ett komplement till denna.

Den politiska dialogen mellan kommissionen och de nationella parlamenten är en fortlöpande diskussion om kommissionens arbetsprogram och EU:s politiska prioriteringar; ett skriftligt utbyte av synpunkter om specifika kommissionsdokument (lagstiftningsdokument eller andra) och diskussioner om en rad olika policyfrågor i Cosac, gemensamma parlamentariska möten, interparlamentariska utskottsmöten och gemensamma utskottssammanträden. Dialogen omfattar också allt fler bilaterala kontakter på administrativ eller politisk nivå; bland annat har kommissionärer vid flera tillfälle besökt de nationella parlamenten. Det faktum att nästan alla nationella parlament från och med 2011 har ständiga representanter i Bryssel har bidragit till att förstärka just den aspekten av den politiska dialogen.

År 2010 präglades kommissionens förbindelser med de nationella parlamenten fortfarande av Lissabonfördragets ikraftträdande. Fokus låg på tillämpningen av bestämmelserna i det nya fördraget, särskilt den nya subsidiaritetskontrollmekanismen, och de nationella parlamenten anpassade sina kontrollprocesser och sitt politiska fokus.

År 2011 präglades situationen av ökande ekonomisk, social och politisk instabilitet. När den globala ekonomiska krisen drabbade euroområdet inriktades de nationella politiska debatterna alltmer på innehållet i EU-politiken. Det övergripande budskapet från den politiska dialogen med de nationella parlamenten under 2011 har varit att förväntningarna på kommissionen är stora.

Den politiska dialogen i bredare bemärkelse omfattar naturligt nog ett brett spektrum av frågor och politikområden. Under 2011 utkristalliserades dock två stora frågor av gemensamt intresse. De nationella parlamenten utarbetade yttranden och utbytte synpunkter på en rad lagstiftningsåtgärder som föreslagits som svar på den ekonomiska och finansiella krisen (t.ex. med anknytning till budgetförordningen, den inre marknaden och ekonomisk styrning) och deltog också i debatten om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 på den övergripande nivån, men framför allt om de sektoriella förslagen.

2.           Att bygga upp en gemensam förståelse för svårigheterna

Under 2011 stod det allt klarare att det utöver den normala parlamentariska kontrollen av EU-frågor i 40 nationella kamrar behövs ett strukturerat meningsutbyte, både med de nationella parlamenten och mellan dessa inbördes, i syfte att komma fram till en gemensam syn på viktiga EU-frågor och utmaningar för EU.

Utöver de olika interparlamentariska konstellationer som leds av Europaparlamentet och parlamentet i den medlemsstat som innehar ordförandeskapet i rådet har den metod som hittills använts inom Cosac gått ut på att fokusera på subsidiaritetskontrollen, på grundval av en samordnad granskning av kommissionens arbetsprogram. Under 2010 började dock ett skifte av fokus. Vid Cosac-mötet i Madrid i maj 2010 föreslogs att kommissionens ordförande skulle lägga fram kommissionens arbetsprogram för innevarande år vid Cosacs första halvårsvisa möte, och presentera en översikt av genomförandet vid det andra halvårsvisa mötet.

Med utgångspunkt i dessa diskussioner framförde ordförande José Manuel Barroso vid Cosac-mötet i Bryssel i oktober 2010 ännu en gång kommissionens ståndpunkt att enskilda yttranden från nationella parlament eller kollektiva bidrag via Cosac bör lämnas in så att de kan beaktas när kommissionens arbetsprogram utarbetas, och komplettera kommissionens formella strukturerade dialog med Europaparlamentet. De nationella parlamenten skulle således kunna bidra till att skapa ett verkligt samförstånd om vad EU:s politik och resurser bör inriktas på under de kommande åren.

Under det första halvåret 2011 delades denna åsikt av det ungerska ordförandeskapet i Cosac och diskussionerna fördes i enlighet med detta. Vid Cosac-mötet i Budapest i maj 2011 kom man fram till att kommissionen årligen, under årets senare hälft, bör lägga fram sitt arbetsprogram för det kommande året och det rådde i princip enighet om idén om en allmän politisk debatt som ska bidra till den strategiska planeringsprocessen – även om flera parlament fortfarande hyste tvivel om att en förhandsdiskussion i Cosac var genomförbar, eftersom man då inte skulle ha något dokument som underlag för diskussionen.

Redan vid det tillfället upprepade kommissionens vice ordförande Maroš Šefčovič kommissionens åsikt att de nationella parlamenten skulle kunna inrikta sig på den viktiga frågan om ekonomisk styrning, som ett första steg i denna riktning. Genom att gemensamt delta i den europeiska planeringsterminen skulle de nationella parlamenten och Europaparlamentet uppmuntras att tillsammans diskutera huvuddragen i EU-politiken, såsom de formulerades i Europa 2020-strategin och återspeglas i de nationella reformprogrammen och de landsspecifika rekommendationerna, eller i den årliga tillväxtöversikten för det aktuella året.

Vice ordföranden nämnde också budgeten som ett annat uppenbart fall där en gemensam bedömning skulle kunna bidra till ett bredare perspektiv. På så sätt skulle man bäst utnyttja mervärdet av det interparlamentariska samarbetet, dvs. att få en överblick över vad som händer i andra medlemsstater och möjligheter att utbyta bästa praxis och att kunna öka de inbördes påtryckningar som krävs för att få till stånd resultat.

Under andra halvåret 2011 inriktade sig de nationella parlamenten under det polska Cosac-ordförandeskapet på kommissionens förslag till den fleråriga budgetramen 2014–2020. Som en uppföljning anordnade rådets polska ordförandeskap tillsammans med Europaparlamentet och kommissionen en första högnivåkonferens i oktober 2011 om den fleråriga budgetramen efter 2013. Den riktade sig särskilt till de nationella parlamenten, som deltog aktivt. En av de mest diskuterade frågorna var frågan om egna medel.

Det arbete som de nationella parlamenten, Europaparlamentet och kommissionen lagt ner under de senaste två åren för att samordna prioriteringarna på europeisk nivå väntas fortsätta. Den ekonomiska styrningen och nästa fleråriga budgetram kommer sannolikt att också i fortsättningen utgöra två av de viktigaste utmaningarna för den gemensamma politiken (se kapitel 5).

3.           Yttranden från de nationella parlamenten (politisk dialog)

Deltagande

Det skriftliga utbytet av yttranden och svar mellan nationella parlament och kommissionen, som lanserades av kommissionens ordförande Barroso 2006, har stadigt ökat i omfattning under de senaste sex åren. Det inkom sammanlagt 622 yttranden, inbegripet yttranden inom ramen för subsidiaritetskontrollmekanismen, från de nationella parlamenten 2011. Det motsvarar en ökning med cirka 60 % jämfört med 2010 (387), då det redan hade skett en ökning med 55 % jämfört med 2009 (250). Denna uppåtgående trend har fortsatt under 2012 med mer än 400 yttranden mottagna i juni 2012.

De allra flesta av de 622 yttranden från 2011 innehöll konkreta synpunkter och frågor om innehållet i kommissionens förslag och initiativ. Liksom tidigare år utgjorde bara ett relativt litet antal (64) av yttrandena motiverade yttranden i den mening som avses i protokoll nr 2, dvs. en anmälan av subsidiaritetsprincipen.

Antalet yttranden ökade särskilt från det portugisiska parlamentet, från båda de rumänska kamrarna, den svenska riksdagen, den tjeckiska senaten och det bulgariska parlamentet[2]. Det var bara fyra kamrar som inte alls deltog i den politiska dialogen 2011 (jämfört med tio 2010).

Sedan starten har den politiska dialogen bidragit till att göra EU:s beslutsprocess öppnare och föra EU-politiken närmare den offentliga debatten i medlemsstaterna och därmed öka den allmänna medvetenheten om vissa av de viktigaste europeiska politiska frågorna. Kommissionen fortsätter att uppmana de parlament som av olika skäl hittills valt att inte delta aktivt i ett direkt utbyte med kommissionen om innehållet i kommissionens förslag och strategiska initiativ, att göra detta.

Den politiska dialogen omfattar bland annat utbyte av synpunkter under den första fasen av lagstiftningsprocessen, t.ex. i samband med offentliga samråd, i form av riktade kontakter och diskussioner på både politisk nivå och expertnivå. Dessa utgör ett särskilt effektivt sätt för de nationella parlamenten att konstruktivt bidra till utformningen av framtida EU-initiativ och EU-lagstiftning, vilket det finns flera konkreta exempel på. Kommissionen har antytt att den är öppen för att undersöka möjligheterna att systematiskt meddela de nationella parlamenten när offentliga samråd inleds, och att mer specifikt lyfta fram de nationella parlamentens bidrag. Som uppföljning till sitt meddelande Smart lagstiftning i Europeiska unionen (KOM(2010) 543) gör kommissionen nu en översyn av sin samrådspolitik. Vid översynen kommer man bland annat att titta närmare på behovet av att öka samrådens räckvidd och göra informationen om resultaten av samråden bättre och öppnare för insyn, och hur detta kan uppnås.

Räckvidd

Yttrandena från de nationella parlamenten har många olika fokus. I de 622 yttranden från 2011 behandlades ett stort antal kommissionsdokument, främst lagstiftningsdokument, men de flesta förslagen föranledde bara mellan ett och tre yttranden. Antalet kommissionsdokument som omfattades av synpunkter från mer än fyra kamrar (67) har dock ökat avsevärt jämfört med 2010 (25).

De förslag som gav upphov till flest synpunkter 2011[3] var också de som föranledde det högsta antalet motiverade yttranden inom ramen för subsidiaritetskontrollmekanismen, t.ex. förslag som gällde den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen[4] (17 yttranden, inbegripet nio motiverade yttranden), tillfälligt återinförande av gränskontrollerna vid de inre gränserna vid exceptionella omständigheter[5] (11 yttranden 2011, varav sex motiverade yttranden), förslaget om domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap[6] (åtta yttranden, varav fyra motiverade yttranden) samt den gemensamma europeiska köplagen[7] (sju yttranden 2011, varav fem motiverade yttranden).

År 2011 svarade fem politikområden för mer än hälften av de yttranden som mottogs inom ramen för den politiska dialogen, nämligen inre marknaden och tjänster, rättsliga frågor, jordbruk, inrikes frågor samt beskattning.

Trots att kommissionen har uppmanat de nationella parlamenten att se kommissionens arbetsprogram som ett strategiskt verktyg som ska bidra till att skapa samförstånd om inriktningen på EU:s politik under det kommande året (de kommande åren) är det mycket få nationella parlament som har lämnat synpunkter på 2011 års arbetsprogram inom ramen för den politiska dialogen.

Den politiska dialogen om viktiga ämnen

Utöver de många frågorna om ekonomisk styrning och den fleråriga budgetramen ägnade de nationella parlamenten särskild uppmärksamhet åt följande initiativ och förslag under 2011:

· Energieffektivitetsdirektivet[8]

I de tio yttranden som lämnades in 2011 (ytterligare fyra i början av 2012) gav de parlamentariska kamrarna uttryck för liknande ståndpunkter. De oroade sig dels för den ekonomiska och administrativa bördan, men efterlyste samtidigt ett mer specifikt landsbaserat upplägg med mer handlingsfrihet för nationella och lokala myndigheter. De fruktade att EU-åtgärder på administrativ nivå inte skulle ge utrymme för lösningar som är anpassade till nationella och regionala förhållanden. Två nationella parlament lämnade in ett motiverat yttrande i detta avseende och gjorde gällande att subsidiaritetsprincipen åsidosatts. De nationella parlamenten var dock överens om att primärenergibesparingar på 20 % var ett centralt mål i Europa 2020-strategin.

· Beskattning av energiprodukter och elektricitet[9]

I hälften av de tio yttranden som mottogs 2011 hävdades att den konsekvensbedömning som åtföljde förslaget inte var tillräckligt grundlig och inte innehöll tillräckligt många kvalitativa och kvantitativa indikatorer för att förslaget skulle följa subsidiaritetsprincipen. I flera yttranden framhölls att bestämmelserna i förslaget skulle kunna äventyra konkurrenskraften för EU:s ekonomi. Även potentiella administrativa, ekonomiska och skattemässiga bördor och de eventuellt negativa sociala effekterna oroade.

· Meddelande om förfarandena för den kontroll av Europols verksamhet som Europaparlamentet utför under medverkan av de nationella parlamenten[10]

Kommissionen mottog nio yttranden, där man välkomnar kommissionens meddelande. De flesta kamrarna föredrog att utnyttja de befintliga interparlamentariska utskottsmötena för att säkerställa en noggrann kontroll av Europol i stället för att skapa nya forum eller konferenser. De förordade större effektivitet och flexibilitet och föreslog att samma strukturer skulle användas för den parlamentariska kontrollen av Eurojust. De nationella parlamenten ville också att storleken på de parlamentariska delegationerna i den nya tillsynsmyndigheten skulle fastställas på ett balanserat sätt, även om tolkningen av balanserat varierar.

4.           Kontakter och besök

Liksom under tidigare år har utbytet av skriftliga yttranden och svar mellan de nationella parlamenten och kommissionen kompletterats av ett stort antal personliga kontakter och möten, på både politisk nivå och på tjänstemannanivå.

Vice ordföranden med ansvar för kontakter mellan institutionerna, Maroš Šefčovič, fortsatte sina regelbundna besök vid de nationella parlamenten i linje med sin målsättning att ha besökt alla nationella parlament åtminstone en gång under sin mandatperiod. Under 2011 besökte kommissionsledamöter 24 av de 27 nationella parlamenten.

Kommissionen företräddes på politisk nivå vid alla större interparlamentariska möten under 2011, däribland Cosac-mötena och de gemensamma parlamentariska mötena. Den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik/kommissionens vice ordförande, Catherine Ashton, närvarade vid eller var företrädd vid möten i Cofacc och Codacc[11].

Konferensen om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, som anordnades av kommissionen i oktober 2011, och den första högnivåkonferensen om den fleråriga budgetramen för 2014–2020, som anordnades gemensamt av rådets ordförandeskap, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen den 20–21 oktober 2011, riktade sig särskilt till de nationella parlamenten, vars ledamöter deltog aktivt.

Kommissionstjänstemän fortsatte också att, på begäran, utfrågas av nationella parlamentsutskott, och att regelbundet träffa de nationella parlamentens ständiga representanter i Bryssel för att diskutera kommande initiativ eller ärenden under behandling.

Under 2011 träffade de nationella parlamentens ständiga representanter vice ordförande Maroš Šefčovič två gånger, och vice ordförande Siim Kallas och kommissionsledamot Kristalina Georgieva en gång. Under 2011 intensifierades också kontakterna mellan kommissionen och de nationella parlamenten som ett led i förberedelserna för den nya förordningen om den demokratiska kontrollen av Europol. Ett möte mellan berörda parter, inbegripet företrädare för de nationella parlamenten, i januari 2011 utgjorde ett tillfälle till ett första utbyte av åsikter i frågan.

5.           Framtidsutsikter: Gemensamma politiska utmaningar

Att ta itu med följderna av den ekonomiska krisen, främja tillväxt och nya arbetstillfällen, särskilt för ungdomar, och ytterligare stärka den europeiska ekonomiska styrningen kommer att stå kvar högst upp på EU:s politiska dagordning under 2012. Vid det interparlamentariska utskottsmötet i Bryssel i februari 2012 bekräftades att det finns ett stort intresse både från de nationella parlamentens och kommissionens sida för ett intensivare utbyte av åsikter, inte minst eftersom den europeiska planeringsterminen fortfarande är en relativt ny mekanism som fortfarande utvecklas.

De finansiella och ekonomiska kriserna och statsskuldkriserna har visat varför det är nödvändigt med närmare samordning mellan medlemsstaterna. I dessa strävanden måste man dock inse att många aspekter av den ekonomiska politiken fortfarande är en nationell behörighet. Nationella berörda parter, särskilt de nationella parlamenten, måste vara helt på det klara med sammanhangen på EU-nivå och i euroområdet om de ska kunna fatta välgrundade beslut om den ekonomiska politiken.

Införandet av den europeiska planeringsterminen 2011 var ett viktigt steg framåt i detta avseende. I kommissionens årliga tillväxtsöversikt, som inleder planeringsterminen varje år, fastställs den övergripande politiska vägledningen ur EU- och euroområdesperspektiv som medlemsstaterna måste ta hänsyn till när de utformar den nationella politiken. Ett mått för framgången med den europeiska planeringsterminen är hur väl de landsspecifika rekommendationerna återspeglas i det nationella beslutsfattandet under andra halvåret – den nationella planeringsterminen – då budgetar och reformprogram föreslås av regeringarna och antas av parlamenten.

De nationella parlamentens roll för att förklara ofta svåra politiska beslut som får effekter utanför det egna landets gränser är oerhört viktig, samtidigt som en stark känsla av nationellt egenansvar är nödvändig för att skapa de politiska förutsättningarna för att lyckas med reformer. Mot denna bakgrund är kommissionen fast besluten, vilket kommissionen framhållit under hela 2011, att stärka den politiska dialogen med de nationella parlamenten, särskilt när det gäller ekonomisk styrning.

Mer konkret, vilket kommissionen också framförde vid Cosac-mötet i Köpenhamn i april 2012, ser kommissionen särskilt två tillfällen under den europeiska planeringsterminen då en intensifierad dialog med de nationella parlamenten kan ge ett verkligt mervärde: det första efter offentliggörandet av kommissionens årliga tillväxtsöversikt, där de övergripande prioriteringarna för EU som helhet för det kommande året fastställs, och det andra, så snart kommissionen har lagt fram och Europeiska rådet godkänt de landsspecifika riktlinjerna på grundval av medlemsstaternas nationella reformprogram och stabilitets- och konvergensprogram. I dessa viktiga skeden är kommissionen är redo och villig att diskutera både övergripande och landspecifika frågor som rör ekonomisk styrning med de nationella parlamenten och att lämna ytterligare förtydliganden.

Den 30 maj 2012, under 2012 års europeiska planeringstermin överlämnade kommissionen landsspecifika rekommendationer till rådet, med beaktande av situationen i varje medlemsstat. Kommissionen har också utfärdat rekommendationer för euroområdet som helhet och presenterar sin vision om de politiska åtgärder på EU-nivå som krävs för att komplettera de nationella åtgärderna i syfte att åstadkomma ett långtgående och tvådelat EU-initiativ för tillväxt[12].

Utöver frågan om ekonomisk styrning kommer diskussionerna och förhandlingarna om den fleråriga budgetramen 2014–2020 att 2012 nå ett långt framskridet skede. Den andra konferensen om den fleråriga budgetramen i mars 2012 bekräftade behovet av nära och ändamålsenlig kommunikation mellan kommissionen och de nationella parlamenten om utformningen av nästa fleråriga budgetram och därmed om den framtida omfattningen och effekterna av EU:s politik.

Slutligen kommer förberedelserna för det kommande lagstiftningsförslaget om den demokratiska kontrollen av Europol på grundval av artikel 88 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt att intensifieras under 2012. Till följd av de nationella parlamentens reaktion på kommissionens meddelande från november 2010 (se kapitel 3) hölls ett konstruktivt högnivåmöte med kommissionen, de nationella parlamenten och Europaparlamentet i april 2012. Kommissionen kommer att fortsätta att samarbeta nära både med de nationella parlamenten och Europaparlamentet i de pågående överläggningarna och i de lagstiftningsförberedande diskussionerna.

Eftersom beslutsfattandet på EU-nivå blir alltmer komplext och allmänhetens stöd är nödvändigt inför för de genomgripande och ofta svåra reformer som väntar, är kommissionen fast besluten att uppmuntra initiativ som bidrar till att stärka den demokratiska kontrollen av EU:s politiska processer och öka det nationella egenansvaret för våra gemensamma politiska ställningstaganden.

Bilaga 1 Sammanlagt antal yttranden per land/kammare (politisk dialog och subsidiaritetskontrollmekanismen)

Nationellt parlament || Kammare || Totalt antal yttranden (politisk dialog) || Motiverade yttranden (protokoll 2)

Portugal || Assembleia da República || 184 || 1

Italien || Senato della Repubblica || 76 || 3

Tjeckien || Senát || 43 || 0

Sverige || Riksdag || 42 || 11

Rumänien || Camera Deputaţilor || 40 || 2

Rumänien || Senatul || 33 || 2

Tyskland || Bundesrat || 33 || 1

Italien || Camera dei Deputati || 28 || 2

Bulgarien || Narodno Sabranie || 19 || 2

Förenade kungariket || House of Lords || 16 || 1

Danmark || Folketing || 14 || 1

Luxemburg || Chambre des Députés || 14 || 7

Förenade kungariket || House of Commons || 8 || 3

Österrike || Nationalrat || 7 || 0

Tyskland || Bundestag || 6 || 1

Nederländerna || Eerste Kamer || 6 || 0

Polen || Sejm || 5 || 5

Tjeckien || Poslanecká sněmovna || 5 || 0

Polen || Senat || 4 || 4

Litauen || Seimas || 4 || 0

Belgien || Chambre des Représentants || 4 || 1

Frankrike || Sénat || 4 || 1

Grekland || Vouli ton Ellnion || 4 || 0

Österrike || Bundesrat || 3 || 1

Nederländerna || Båda kamrarna || 3 || 2

Spanien || Båda kamrarna || 2 || 2

Finland || Eduskunta || 2 || 1

Belgien || Sénat || 2 || 1

Frankrike || Assemblée nationale || 2 || 1

Malta || Kamra tad-Deputati || 2 || 2

Slovakien || Národná Rada || 2 || 2

Irland || Dail Eireann || 1 || 1

Rumänien || Båda kamrarna || 1 || /

Nederländerna || Tweede Kamer || 1 || 1

Cypern || Vouli ton Antiprosopon || 1 || 1

Lettland || Saeima || 1 || 0

Estland || Riikikogu || 0 || 0

Slovenien || Državni svet || 0 || 0

Slovenien || Državni zbor || 0 || 0

Ungern || Országgyülés || 0 || 0

|| Totalt || 622 || 64

Bilaga 2 De förslag och initiativ från kommissionen som gav upphov till flest yttranden inom ramen för den politiska dialogen (2011)

Kommissionens dokument || Titel || Totalt antal yttranden (politisk dialog) || Motiverade yttranden (protokoll 2)

KOM(2011) 121 || En gemensam konsoliderad bolagsskattebas || 17 || 9

KOM(2011) 560 || Tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna vid exceptionella omständigheter || 11[13] || 6

KOM(2011) 370 || Energieffektivitet || 10[14] || 2

KOM(2011) 169 || Gemenskapsram för beskattning av energiprodukter och elektricitet || 10 || 2

KOM(2011) 32 || PNR-uppgifter || 9[15] || /

KOM(2010) 776 || Kontroll av Europols verksamhet som Europaparlamentet utför under medverkan av de nationella parlamenten || 9 || /

KOM(2011) 127 || Domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap || 8 || 4

KOM(2010) 206 || På väg mot en inremarknadsakt – Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi || 8 || /

KOM(2011) 608 || Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter || 7[16] || 3

KOM(2011) 635 || Gemensam europeisk köplag || 7[17] || 5

KOM(2011) 594 || Skatt på finansiella transaktioner || 7[18] || 3

[1]               COM(2012) 373.

[2]               Se tabell i bilaga 1.

[3]               Se bilaga 2.

[4]               KOM(2011)121.

[5]               KOM(2011) 560.

[6]               KOM(2011) 127.

[7]               KOM(2011) 635.

[8]               KOM(2011) 370.

[9]               KOM(2011) 169.

[10]             KOM(2010) 776.

[11]             Konferens mellan ordförandena i utrikesutskotten och konferens mellan ordförandena i försvarsutskotten.

[12]             Meddelande om insatser för stabilitet, tillväxt och arbetstillfällen {COM(2012) 299}.

[13]             I mitten av maj 2012 hade kommissionen mottagit totalt 12 yttranden om detta förslag.

[14]             I mitten av maj 2012 hade kommissionen mottagit totalt 12 yttranden om detta förslag.

[15]             I mitten av maj 2012 hade kommissionen mottagit totalt 10 yttranden om detta förslag.

[16]             I mitten av maj 2012 hade kommissionen mottagit totalt 9 yttranden om detta förslag.

[17]             I mitten av maj 2012 hade kommissionen mottagit totalt 11 yttranden om detta förslag.

[18]             I mitten av maj 2012 hade kommissionen mottagit totalt 11 yttranden om detta förslag.