19.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 17/45

—

Biovetenskap och bioteknik bidrar i stor utsträckning till att nå EU:s centrala politiska mål om att främja hälsa, hållbar utveckling och ekonomisk tillväxt samt skapa arbetstillfällen.

—

Övergången till en bioekonomi är en förutsättning för att EU ska kunna inta en ledande ställning inom bioekonomin på det internationella planet, särskilt med avseende på innovation och konkurrenskraft.

—

Bioekonomin karaktäriseras tillsammans med livsmedelsförsörjning och hållbart jordbruk som en "samhällelig utmaning" i Horisont 2020, med en av kommissionen föreslagen budget på 4,5 miljarder euro, vilket ReK välkomnar.

—

Det kommer att ta minst 25 år innan bioekonomin kan konkurrera med den fossilbaserade ekonomin, och det krävs långsiktiga investeringar (i forskning och utveckling), strategier (även efter 2020) och samarbete mellan samtliga berörda aktörer i värdekedjan i syfte att uppnå kunskapsöverföring.

—

Bioekonomin ger EU:s värdekedja – inklusive jordbrukssektorn – nya affärs- och innovationsmöjligheter.

—

Politiska instrument för fysisk planering är betydelsefulla för bevarande av lantbruks- och skogsbruksarealer.

—

Den handlingsplan som kommissionen har föreslagit innehåller inte några åtgärder för en effektivare användning av naturtillgångar.

Föredragande

Rogier VAN DER SANDE (NL–ALDE), provinsråd i Zuid-Holland

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Innovation för hållbar tillväxt: En bioekonomi för Europa

COM(2012) 60 final

1.

Regionkommittén välkomnar detta meddelande från Europeiska kommissionen där man föreslår att vi ska övergå till en mer omfattande och hållbar användning av förnybara resurser och efterlyser en övergång från ett fossilbaserat till ett biobaserat samhälle med stöd från forskning och innovation.

2.

ReK instämmer i kommissionens åsikt att bioekonomi är en huvudfaktor för smart och grön tillväxt och att den bidrar till målen i Europa 2020-strategin och till flaggskeppsinitiativen om innovationsunionen och ett resurseffektivt Europa. ReK vill åter framhålla att biovetenskap och bioteknik i stor utsträckning bidrar till att nå EU:s centrala politiska mål om att främja hälsa, hållbar utveckling och ekonomisk tillväxt samt skapa arbetstillfällen (1).

3.

Övergången till en bioekonomi är en förutsättning för att EU ska kunna inta en ledande ställning inom bioekonomin på det internationella planet, särskilt med avseende på innovation och konkurrenskraft. Bioekonomin erbjuder stora möjligheter att skapa nya arbetstillfällen, inte bara inom jordbrukssektorn. Världens naturtillgångar minskar och EU kommer att tvingas att öka takten för att även i fortsättningen vara konkurrenskraftigt på området bioekonomi, eftersom andra länder runt om i världen håller på att utforma liknande strategier och aktivt stimulerar olika marknadsinitiativ (t.ex. Kina och USA). ReK anser att EU till stöd för bioekonomin behöver kraftfulla europeiska insatser baserade på innovation.

4.

Kommittén anser att den handlingsplan som föreslås i meddelandet saknar praktiska åtgärder och instrument för att hantera eventuella hinder eller risker vid övergången till en bioekonomi. Man bör särskilt uppmärksamma bestämmelser som överlappar eller står i strid med varandra samt tillgången till riskkapital.

5.

Vi välkomnar att bioekonomin tillsammans med livsmedelsförsörjning och hållbart jordbruk karakteriseras som en "samhällelig utmaning" i Horisont 2020 (2), med en av kommissionen föreslagen budget på 4,5 miljarder euro, vilket gör det möjligt att genom innovativa åtgärder hantera frågorna om tryggad livsmedelsförsörjning, bristande naturresurser, hållbart jordbruk, beroende av fossila naturtillgångar, markbördighet och klimatförändringar, samtidigt som man uppnår en hållbar ekonomisk tillväxt. Vi vill emellertid påpeka att begränsningen av användningen av dessa medel till området "Livsmedelsförsörjning, hållbart jordbruk, havsforskning och maritim forskning samt bioekonomi" innebär en stor inskränkning i förhållande till de sektorer som kommissionen i sitt meddelande definierar som bioekonomi. Det kommer att ta minst 25 år innan bioekonomin kan konkurrera med den fossilbaserade ekonomin, och det krävs långsiktiga investeringar (i forskning och utveckling), strategier (även efter 2020) och samarbete mellan samtliga berörda aktörer i värdekedjan i syfte att uppnå kunskapsöverföring.

6.

Till följd av övergången från en fossilbaserad till en biobaserad ekonomi anser ReK att jordbrukssektorn, som sörjer för livsmedelstryggheten, också skulle kunna leverera många olika biobaserade produkter (för annan användning än i livsmedel), utan att detta undergräver sektorns grundläggande roll som livsmedelsleverantör, vilket skulle kunna leda till en hållbarare jordbrukssektor. Bioekonomin ger EU:s värdekedja – inklusive jordbrukssektorn – nya affärs- och innovationsmöjligheter. För att utnyttja naturtillgångarna på ett optimalt sätt fordras en nära samverkan mellan jordbrukssektorn, bioekonomin och forskningssektorn (3) för att skapa en hållbar och effektivare jordbrukssektor. I det sammanhanget bör en intensifiering av primärproduktionen inte ställas mot hållbarhetsprincipen. Vi betonar betydelsen av politiska instrument för fysisk planering för bevarande av lantbruks- och skogsbruksarealer.

7.

Kommittén instämmer i att tillförlitlig och tillräcklig tillgång till hållbara och högkvalitativa biobaserade produkter i kombination med resurseffektiva primärproduktionssystem är förutsättningar för att man ska kunna påskynda övergången till en hållbar europeisk bioekonomi. Kommittén påpekar att den handlingsplan som kommissionen har föreslagit dock inte innehåller några åtgärder för en effektivare användning av naturtillgångar.

8.

Det krävs större fokus på strategier och politik, bestämmelser och incitament på det bioekonomiska området. Vidare behövs det en fortlöpande samordning, tydliga politiska åtaganden och ytterligare integration mellan de europeiska strategierna (Horisont 2020, sammanhållningspolitiken, den gemensamma jordbrukspolitiken, direktivet om förnybara energikällor och ramdirektivet om avfall) och sektorerna för att undvika motstridigheter i de politiska målsättningarna och säkerställa att lika spelregler gäller för alla aktörer.

9.

ReK välkomnar kommissionens insatser för och ambition att skapa ett integrerat, sektorsövergripande och tvärvetenskapligt strategiskt synsätt med avseende på bioekonomin, men noterar att det krävs en stark politisk samordning från kommissionens sida och att ambitionerna ännu inte tar hänsyn till omfattningen av det praktiska genomförande som erfordras på lokal och regional nivå.

10.

Regionkommittén stöder kommissionens försök att skapa en gemensam och bred definition av bioekonomin. På grund av bioekonomins sektorsövergripande karaktär kan innebörden i begreppet bioekonomi skilja sig åt mellan de olika europeiska, nationella och regionala aktörer som är aktiva inom bioekonomin. Vi anser att biomassepyramiden (figur 1) (4) skulle kunna bilda underlag för att på ett mer strukturerat sätt diskutera värden och vilken användning av biomassa som är att föredra.

11.

ReK anser att EU bör utveckla och genomföra en egen tydlig och långsiktig vision för bioekonomin som baseras på de olika segmenten i biomassepyramiden (se figur 1), där de högre segmenten motsvarar högre värden. EU bör följa en "värdestrategi" som fokuserar på de högre segmenten i biomassepyramiden och ge företräde åt användningen av den andra och slutligen den tredje generationens biomassa (5). Vi inser att investeringar i den första generationens biomassa är ett nödvändigt steg i övergången till den andra och slutligen den tredje generationens biomassa. Dessa EU-mål bör ingå i all sektorsövergripande politik med anknytning till bioekonomin.

12.

Kommittén anser att EU bör ta och hålla ledningen när det gäller att utveckla hållbarhetskriterier i syfte att optimera tillgången och efterfrågan på biomassa (eller "förnybara biologiska resurser"), främja en hållbar markanvändning med tanke på den ökade jordbruksproduktionskapaciteten och den tilltagande användningen av andra- och, slutligen, tredjegenerationsbiomassa, minimera de eventuella negativa effekterna av en icke-hållbar användning av första generationens biomassa och reda ut debatten om mat kontra bränsle.

13.

ReK ger kommissionen rådet att skapa en gemensam färdplan för bioekonomin, med en analys av de kommande stegen i utvecklingen av en europeisk bioekonomi och med hänsyn tagen till ett synsätt grundat på värdekedjan och till befintligt arbete (inom europeiska teknikplattformar, OECD m.fl.). Vi anser att praktiska åtgärder och instrument bör tas med, samtidigt som man måste beakta regionernas olika profiler. Vi vill understryka den potential som ett mellanregionalt samarbete innebär för värdekedjan.

14.

ReK vill påpeka att bioekonomin omfattar en rad politikområden inom kommissionen. För att underlätta tillgången till bioekonomirelaterade EU-initiativ och EU-program föreslår kommittén därför ett tillvägagångssätt grundat på "one-stop-shop"-tanken, dvs. att förfrågningar hanteras av en enda kontaktpunkt vid kommissionen.

15.

ReK välkomnar att man i kommissionens meddelande tar hänsyn till bioekonomins regionala dimension, och vi anser att meddelandet och samtliga förslag i handlingsplanen för bioekonomi är i linje med subsidiaritetsprincipen.

16.

Få medlemsstater i EU har bedrivit verksamhet till stöd för utvecklingen av bioekonomin, och strategierna har i huvudsak utvecklats av de nationella myndigheterna. Ett bra exempel är den gemensamma regionala bioekonomiska strategi som fastställts av Biobased Delta Europe (sydvästra Nederländerna och Flandern). ReK anser att det behövs ett integrerat ramverk och en EU-strategi som i högre grad präglas av samarbete. Vi måste stärka lokala och regionala initiativ genom att införa bioekonomiska strategier på samtliga samarbetsnivåer (inom EU och på nationell, regional och lokal nivå) och genom att samordna sektorsövergripande aktiviteter. Det bör inrättas mekanismer för att samordna alla relevanta (sektorsövergripande) politikområden som rör bioekonomin på europeisk, nationell och regional nivå.

17.

ReK stöder kommissionens förslag att inrätta en bioekonomipanel som ska bidra till att öka synergin och konsekvensen mellan olika strategier samt diskutera och utvärdera den praktiska påverkan av de insatser som hör samman med bioekonomin. Kommittén anser att det exakta syftet med panelen ännu är oklart när det gäller hur den ska fungera i praktiken och hur regionernas deltagande ska se ut. Vi vill framhålla att det bör vara ett flerpartsforum där företrädare samlas enligt den så kallade trippel helix-modellen (samarbete mellan näringsliv, forskningsinstitut och lokala och regionala myndigheter) för att dela kunskap och idéer och diskutera lösningar för det biobaserade samhället och praktiska åtgärder för en övergång från en fossilbaserad ekonomi till en bioekonomi. Vi anser att många olika företrädare för en bred uppsättning sektorer bör ingå i plattformen, eftersom det kan ge en god grund för att underlätta en sektorsövergripande infallsvinkel inom bioekonomin.

18.

Det kan finnas skillnader i hur nationella, regionala och lokala bioekonomiplattformar fungerar och vilken roll de spelar, och ReK uppmanar därför kommissionen att skapa särskilda riktlinjer som beskriver vilka uppgifter de nationella, regionala och lokala bioekonomipanelerna ska ha. Bioekonomipanelerna bör svara för samordningen mellan politik, forskning och företag i syfte att komma fram till åtgärder som ska vidtas i det skede som föregår det konkurrensutsatta stadiet. Vi efterlyser ett platsorienterat synsätt där man tar hänsyn till geografiska, utvecklingsmässiga, miljömässiga och regionala förhållanden och prioriteringar och där man beaktar befintliga regionala initiativ. Vi anser att varje region bör "skriva sin egen historia" och utveckla sin egen bioekonomiska strategi.

19.

ReK vill understryka att de lokala och regionala myndigheterna spelar en avgörande roll när det gäller att införa och utveckla bioekonomin. De lokala och regionala myndigheterna är av grundläggande betydelse när man ska kartlägga risker och eventuella hinder för genomförandet på fältet, och ReK vill därför uppmuntra deras aktiva engagemang och deltagande när bioekonomipanelen inrättas, organiseras och tas i bruk. Kommittén uppmanar kommissionen att se till att det finns tillräcklig flexibilitet samt att klargöra vilken funktion och roll de regionala och/eller nationella panelerna ska ha, på vilket sätt de ska interagera och hur regionala och/eller lokala erfarenheter ska avspeglas i EU:s bioekonomipanel.

20.

Om övergången till en bioekonomi ska lyckas måste det civila samhället delta aktivt i planeringen och genomförandet. Det är mycket viktigt att det finns en medvetenhet hos allmänheten, och kommissionen bör lägga stor vikt vid relationerna mellan vetenskap, samhälle och utformning av politiken samt vid lokala och regionala myndigheters viktiga roll i denna övergång.

21.

Övergången till en bioekonomi kan bara lyckas i ett "biobaserat samhälle" och därför bör icke-statliga organisationer och organisationer i det civila samhället spela en framträdande roll i början av övergången och vara företrädda i panelerna.

22.

Bioekonomin har stor potential för tillväxt och skapande av arbetstillfällen i Europa, och högkvalificerade personer behövs för att utveckla de innovationer och den kunskap som skapar grunden för bioekonomin. Det är viktigt att utvecklingen inom bioekonomi görs till en ordinarie del av läroplanen på grundskolenivå samt inom yrkesutbildning och högre utbildning genom utbildningar och kurser om jordbruk, kemi och livsmedel. Enligt artikel 165 i EUF-fördraget faller dock utbildning inom medlemsstaternas befogenheter och det går därför inte att fastställa några krav på detta område på EU-nivå.

23.

Samarbete på grundval av trippel helix-modellen är avgörande för att man ska kunna utnyttja innovation och kunskap på bioekonomiområdet. Trippel helix-modellen behöver dock moderniseras och utvecklas i syfte att göra de regionala ekosystemen för innovation effektiva. Frågan får på ett naturligt sätt brett allmänt stöd, och är därmed synnerligen lämplig som europeisk föregångare när det gäller forskningsintensiv innovationsverksamhet som samtidigt är användarvänlig.

24.

Offentlig-privata partnerskap är mycket betydelsefulla för att påskynda övergången till en bioekonomi, och de små och medelstora företagen spelar en viktig roll när det gäller att omvandla vetenskaplig forskning till tillämpningar som släpps ut på marknaden i form av nya produkter och ny teknik. De regionala små och medelstora företagens roll när det gäller innovation kan inte nog framhävas, och det behövs ett starkt och strukturerat stöd för att stimulera deras verksamhet.

25.

Det är nödvändigt att underlätta de små och medelstora företagens tillgång till finansiering genom investeringar i nystartade företag, riskkapital och stöd för tekniköverföring samt enklare regler och kunskapsutnyttjande på det bioekonomiska området. Det bör inrättas en panel med små och medelstora företag som kan ge råd till bioekonomipanelen och säkerställa ett företagsinriktat synsätt.

26.

Det är oroväckande att den nuvarande politiska och ekonomiska ramen inom EU inte stöder industriell användning av biomassa som (rå)vara.

27.

Övergången till en biobaserad ekonomi måste ligga i linje med genomförandet av den inre marknaden samt handelspolitiken.

28.

Regionkommittén välkomnar framkomsten av ledande europeiska regionala nätverk och kluster inom bioekonomi, t.ex. samarbetet mellan Flandern (Belgien) och sydvästra Nederländerna, nordvästra Frankrike, Nordrhein-Westfalen (Tyskland), Helsingforsregionen (Finland), Steiermark (Österrike) och initiativen i Sverige, Estland och Ungern. Kommissionen bör stödja sådana nätverk och kluster i syfte att främja utbyte av erfarenheter och gemensam hantering av projektansökningar med andra europeiska regioner och involvera dem i bioekonomipanelen. Ömsesidigt lärande om inrättande av investeringsfonder och tekniköverföring är viktigt.

29.

Initiativ nedifrån och upp är betydelsefulla för skapandet av ett biobaserat samhälle, och det är avgörande att strategin drivs på av företagen och efterfrågan med hjälp av regeringarna.

30.

De regioner som producerar biomassa bör kunna utnyttja tekniska innovationer och inte bara ses som leverantörer av biomassa. Särskild uppmärksamhet bör alltså ägnas åt tekniköverföring och utnyttjande av kunskap. Ett nära förhållande mellan stadsområden och jordbruksregioner är av stor vikt för att tekniköverföring och utnyttjande av kunskap ska kunna ske.

31.

En del av medlen från den gemensamma jordbrukspolitiken bör – i kombination med Horisont 2020 – användas till stöd för det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket i syfte att överbrygga klyftan mellan FoU och jordbruksmetoder så att man kan öka kunskapsbasen och kunskapsutnyttjandet (6).

32.

Kommissionen bör underlätta sammanfattning och kartläggning av bästa praxis, befintlig verksamhet och tillgängliga biobaserade produkter från regionala kluster och regioner med utgångspunkt i arbete som redan har utförts och resultat som har uppnåtts genom befintliga program, t.ex. ABC-Europe, Cluster-IP som finansieras genom GD Näringsliv (7), Interreg som finansieras genom regionalpolitiken och Kunskapsregioner i det sjunde ramprogrammet (8), och främja flerfondsprogram.

33.

Regionkommittén välkomnar kommissionens förslag om att öronmärka en del av Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) för projekt för "en koldioxidsnål ekonomi" i mindre utvecklade regioner, utvecklade "övergångsregioner" och rikare regioner. Detta torde ha en positiv inverkan på övergången mot ett europeiskt biobaserat samhälle. Strategier för smart specialisering har stor potential när det gäller att göra det möjligt för regioner att tillämpa en mer strategisk och integrerad strategi avseende bioekonomi.

34.

Regioner som är mer utvecklade på bioekonomiområdet bör stödjas genom att man vidtar de åtgärder som krävs av de bioekonomiska värdekedjorna och kopplar samman dem med mindre utvecklade regioner. Mer utvecklade och mindre utvecklade regioner bör tillsammans främja pilotanläggningar där (nystartade) företag kan testa nya produkter i en skyddad miljö. Denna trappstegsmetod till spetskompetens skulle leda till ett effektivt resursutnyttjande och samtidigt främja sammanhållning. Regionkommittén stöder initiativ som Kunskapsregioner som tillhandahåller användbara verktyg för kunskapsutbyte, i hög grad främjar effektivt ibruktagande och effektiv tillämpning av forskningsresultat i regionerna och resulterar i nytt forskningssamarbete.

35.

Både kunskaps- och innovationsgrupperna och de regionala innovations- och genomförandegrupperna tar itu med långsiktiga samhällsförändringar och identifierar och uppmärksammar nya innovationsmöjligheter i Europa. Därför bör kommissionen inrätta en kunskaps- och innovationsgrupp med inriktning på bioekonomi inom ramen för den nya vågen av kunskaps- och innovationsgrupper under perioden 2014–2020 (9).

36.

Mot bakgrund av ovanstående tror kommittén att det finns en påtaglig känsla av brådska bland alla aktörer på europeisk, nationell, regional och lokal nivå när det gäller att utveckla en koldioxidsnål ekonomi/bioekonomi. Att staka ut vägen till detta mål och omsätta det i praktiken kräver en revolution i vårt sätt att tänka och handla. Eftersom regionerna är centrala i det konkreta genomförandet ställer ReK sin sakkunskap till förfogande och uttalar sin beredvillighet att samarbeta tätt med kommissionen för att ta EU:s bioekonomiska strategi till nästa fas.

37.

Vi ber kommissionen att vidta följande åtgärder på EU-nivå:

Ytterligare utveckla en EU-strategi med inriktning på följande:

38.

Vi anser att regionerna har följande att erbjuda: