29.6.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/134

---

Yttrande från Europeiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – En övergripande strategi för migration och rörlighet”

COM(2011) 743 final

2012/C 191/23

Föredragande: Luis Miguel PARIZA CASTAÑOS

Medföredragande: Brenda KING

Den 18 november 2011 beslutade kommissionen att, i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – En övergripande strategi för migration och rörlighet”

COM(2011) 743 final.

Facksektionen för yttre förbindelser, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 4 april 2012.

Vid sin 480:e plenarsession den 25–26 april 2012 (sammanträdet den 25 april) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 125 röster för, 1 röst emot och 7 nedlagda röster.

1.   Slutsatser

1.1   Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) ställer sig bakom den övergripande strategin för migration och rörlighet, genom vilken det upprättas en nära förbindelse mellan EU:s invandrings- och asylpolitik och EU:s utrikespolitik.

1.2   EESK anser att EU:s utrikespolitik bör innehålla ett starkt engagemang för att stimulera en förvaltning på global nivå av den internationella migrationen inom ramen för FN på grundval av, bland övriga tillämpliga internationella rättsliga instrument, den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, FN:s internationella konvention om skydd av alla migrerande arbetares och deras familjers rättigheter (som kommittén har föreslagit att EU ska ratificera (1)), konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och ILO:s konventioner.

1.3   Kommittén uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport om det nuvarande läget för EU:s diskussioner om FN-konventionen. Kommissionen bör bana väg för ratificeringen av denna konvention, och EESK kan bidra genom att utarbeta ett nytt yttrande på eget initiativ.

1.4   Kommittén föreslår att EU ska spela en mycket aktiv roll vid utvecklingen av FN:s högnivådialog om internationell migration och utveckling.

1.5   Huvudmålet för EU:s dialoger om migration och rörlighet med tredjeländer bör vara att främja en laglig och ordnad migration, garantera den internationella asylrätten, minska den olagliga invandringen och bekämpa kriminella nätverk som ägnar sig åt människohandel.

1.6   Partnerskapen för rörlighet, som är gemensamma politiska förklaringar, bör omvandlas till internationella avtal. Enligt EESK:s mening kan EU bidra till förhandlingarna med tredjeländer på ett mycket värdefullt sätt.

1.7   Kommittén vill betona vikten av att ge ny fart åt dialogen med de regionala institutionerna och att bredda innehållet i de nuvarande avtalen så att de även omfattar rörlighet och migration.

1.8   Partnerskapen för rörlighet bör omfatta den övergripande strategins fyra pelare, d.v.s. organisering och underlättande av laglig migration och rörlighet, förebyggande och minskning av irreguljär migration och människohandel, främjande av internationellt skydd och stärkande av asylpolitikens externa dimension, samt maximering av migrationens och rörlighetens utvecklingseffekter.

1.9   Arbetskraftsinvandringsavtalen utgör den främsta utmaningen, och arbetsmarknadens parter i såväl EU som tredjeländer bör medverka på detta område. Kommittén stöder ILO:s principer och icke bindande riktlinjer avseende en strategi för arbetskraftsinvandring (2), och föreslår att dessa ska beaktas av partnerskapen för rörlighet.

1.10   Partnerskapen för rörlighet bör ta hänsyn till genusaspekten, eftersom kvinnliga migranter ibland befinner sig i ett mer utsatt läge och ofta utsätts för övergrepp, diskriminering och hänsynslöst utnyttjande. Kvinnliga migranter spelar också en mycket viktig roll för den ekonomiska och sociala utvecklingen i ursprungsländerna (3).

1.11   För att undvika att migrationen får en negativ inverkan på den ekonomiska och sociala utvecklingen i ursprungsländerna måste EU vara särskilt uppmärksamt på de negativa konsekvenserna av kunskapsflykt och införa kompensationsmekanismer.

1.12   EU bör stödja diasporagrupperna, och EESK föreslår att man inrättar en stödtjänst för dessa grupper.

1.13   Skyddet av de mänskliga rättigheterna måste respekteras i samband med kontrollen av gränserna och förebyggandet av olaglig invandring. Frontex behöver få mer resurser och dess verksamhet bör utvärderas av byrån för de grundläggande rättigheterna och omfattas av Europaparlamentets demokratiska kontroll.

1.14   EU:s politik för att ta emot invandrare måste vara öppen och utgå från en strategi på medellång sikt, bortom den rådande ekonomiska krisen, och ta hänsyn till den demografiska situationen. Förfarandena avseende arbetskraftsinvandring måste vara lagenliga och öppna för insyn, och man måste göra det lättare för arbetsmarknadens parter i EU och ursprungsländerna att delta.

1.15   EESK anser att lagstiftningen på EU-nivå och nationell nivå måste garantera att principen om likabehandling gäller på området arbetsrelaterade och sociala rättigheter. Systemen för cirkulär invandring får inte användas på ett diskriminerande sätt för att kringgå principen om likabehandling.

1.16   Vad gäller förfarandena för återvändande ska partnerskapen för rörlighet åta sig att i första hand använda förfarandet för frivilligt återvändande och tillhörande stödsystem (4). När man i undantagsfall måste inleda tvångsavvisningsförfaranden måste man fullt ut respektera varje individs mänskliga rättigheter och beakta Europarådets rekommendationer (5).

1.17   EESK anser att EU bör införa ett gemensamt asylsystem som bygger på en omfattande rättslig harmonisering. Kommittén stöder även att EU samarbetar med tredjeländer för att förbättra deras asylsystem och uppfylla internationella normer. Avtalen mellan EU och tredjeländer bör omfatta förfaranden som effektivt garanterar rätten till internationellt skydd för de personer som begär detta.

1.18   De tredjeländer med vilka partnerskap för rörlighet ingås ska ha skrivit under Genèvekonventionen om flyktingars ställning, ha lämpliga strukturer för asyl och vara säkra länder i fråga om de mänskliga rättigheterna. De bör också ha ratificerat FN:s konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess tilläggsprotokoll om människohandel och smuggling av migranter (6).

1.19   EU måste förstärka integrationsåtgärderna samt kampen mot rasism, främlingsfientlighet och diskriminering av invandrare och minoriteter. Kommittén föreslår att EU:s institutioner ska vara mycket aktiva när det gäller att bekämpa rasism, främlingsfientlighet och diskriminering, i synnerhet när dessa tendenser underblåses av makthavare och lagstiftare i medlemsstaterna (7).

1.20   EESK, i samarbete med Europeiska kommissionen, kommer även i fortsättningen att stödja europeiska integrationsforumets verksamhet, eftersom kommittén bedömer att integrationen under de kommande åren kommer att vara en utmaning av strategiskt intresse för Europa, personer med invandrarbakgrund och befolkningen som helhet.

2.   Allmänna kommentarer

2.1   Meddelandet utgör ett nytt initiativ från kommissionen, och syftet med det är att strategin för migrationspolitik ska bli mer övergripande och samstämmig med annan EU-politik, särskilt utrikespolitiken.

2.2   EESK värdesätter denna strategi, som tar hänsyn till de förslag som EESK har utarbetat under de senaste åren. Flera yttranden har en direkt anknytning till detta meddelande (8).

2.3   EESK har föreslagit att EU ska utveckla en gemensam asylpolitik med en harmoniserad lagstiftning och en gemensam invandringspolitik med en lagstiftning som ger utrymme för laglig invandring via gemensamma och öppna förfaranden, som beaktar EU:s och ursprungsländernas intressen och respekterar de grundläggande rättigheterna.

2.4   Sedan 2006 utarbetas en ny internationell strategi för att hantera migration, särskilt i samband med FN:s högnivådialog om internationell migration och utveckling (9). EESK har deltagit i de regeringskonferenser som anordnats av det globala forumet för migration och utveckling, där även en rad civilsamhällsorganisationer deltar (10). EESK föreslår att EU ska spela en mycket aktiv roll vid utvecklingen av FN:s högnivådialog.

2.5   Det är förvånande att EU:s medlemsstater fortfarande inte har ratificerat den internationella konventionen om skydd av alla migrerande arbetares och deras familjers rättigheter, som antogs av FN:s generalförsamling genom resolution 45/158 av den 18 december 1990 och som trädde i kraft den 1 juli 2003. EESK har redan i ett initiativyttrande (11) föreslagit att EU och dess medlemsstater ska ratificera konventionen. Kommittén uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport om det nuvarande läget för debatten och medlemsstaternas ståndpunkter för att bana väg för ratificeringen av denna konvention.

2.6   EESK föreslår att kommissionen, Europaparlamentet och rådet inom ramen för utrikespolitiken ska främja en internationell lagstiftningsram avseende migration som bygger på genomförandelagstiftning, i synnerhet den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, FN:s internationella konvention om skydd av alla migrerande arbetares och deras familjers rättigheter, konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Denna internationella lagstiftningsram bör även omfatta följande:

—	Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

—	Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering.

—	Konventionen om barnets rättigheter.

—	ILO:s konvention om migrerande arbetstagare (C 97 och C 143).

—	Konvention C 100 om lika lön för män och kvinnor.

—	Konvention C 189 om kvinnliga hushållsarbetare.

—	ILO:s deklaration om principer och grundläggande rättigheter i arbetslivet.

—	ILO:s multilaterala bestämmelser avseende arbetskraftsinvandring.

—	Durban-deklarationen och handlingsprogrammet från FN:s världskonferens mot rasism 2001.

2.7   Under de senaste åren har EU:s gemensamma invandrings- och asylpolitik utvecklats, men de rättsliga och politiska instrumenten är fortfarande otillräckliga. Medlemsstaterna driver var och en sin egen politik, som emellanåt strider mot EU:s strategier och avtal. EESK uppmanar samtliga medlemsstater att ansluta sig till den gemensamma politiken, som fastställs i fördraget och i Stockholmsprogrammet.

2.8   Det krävs en strategi på medellång sikt eftersom EU trots den rådande ekonomiska krisen och stigande arbetslöshet behöver en öppnare politik för mottagande av nyinvandrad arbetskraft, vilket EESK konstaterade i sitt förberedande yttrande (12)”Den legala invandringens roll mot bakgrund av den demografiska utmaningen”, som utarbetades på begäran av det belgiska ordförandeskapet i EU. I meddelandet anser även kommissionen att det kommer att bli nödvändigt att ta emot nya invandrare mot bakgrund av den demografiska situationen och arbetsmarknaderna.

2.9   EESK anser att EU inte kan möta denna nya etapp med en restriktiv och osammanhängande migrationspolitik, liknande den som medlemsstaterna har utvecklat i det förflutna. EU:s invandringspolitik måste befrias från gamla restriktioner och anpassas till de rådande behoven.

2.10   I kommissionens meddelande föreslås en övergripande strategi för migration och rörlighet som är anpassad till en bredare och mer sammanhängande politik, vilken bör utvecklas i samarbete med de länder där invandringen har sitt ursprung samt med transitländerna.

2.11   Meddelandets centrala inslag och mervärde utgörs av partnerskapen för rörlighet mellan EU och tredjeländer eller grupper av länder i vissa regioner, såsom södra Medelhavsområdet, Östeuropa, AVS-länderna, Latinamerika osv., med vilka EU har grannskaps- och partnerskapsförbindelser.

2.12   EESK har redan i ett annat yttrande (13) lagt fram ett antal förslag som bör beaktas i samband med partnerskapen för rörlighet, däribland flexibla visumbestämmelser, en öppnare mottagningslagstiftning, erkännande av yrkeskvalifikationer, undvikande av kompetensflykt samt rätten till social trygghet.

2.13   Kommittén stödjer denna övergripande strategi eftersom den anser att det är nödvändigt att skapa en starkare koppling mellan den inre och yttre dimensionen av politiken för migration och rörlighet. Dessutom är samstämmighet mellan EU:s invandrings- och asylpolitik och politiken för utvecklingssamarbete en av den övergripande strategins operativa prioriteringar.

2.14   Migration och rörlighet är två olika begrepp. Tredjelandsmedborgares rörlighet över EU:s yttre gränser är inte liktydigt med arbetskraftsinvandring. Huvuddelen av de personer som passerar dessa gränser gör det som besökare, turister och för att göra affärer, dvs. kortvariga vistelser som inte utgör ett migrationsprojekt. Invandring av ekonomiska skäl förutsätter tillträde till arbetsmarknaden.

2.15   EESK ser positivt på en förstärkning av dialogerna om visering inom ramen för den övergripande strategin för migration och rörlighet. Den dialog om visering som EU för med tredjeländer och EU:s gemensamma viseringspolitik gäller både kortvariga vistelser och migration.

2.16   Hittills har det varit lättare att uppnå överenskommelser om viseringar för kortare vistelse, men svårare vad gäller viseringar som innebär migration (för att bo och arbeta), där medlemsstaterna fortfarande har behörighet. Nyligen har en överenskommelse uppnåtts i rådet och parlamentet avseende direktivet om ett ”kombinerat tillstånd” som kommer att innebära en viss rättslig harmonisering av förfarandena för inresetillstånd. Lagstiftning håller också på att utarbetas i fråga om specifika migrantkategorier (säsongsarbetare, utstationerad personal).

2.17   Om den hittillsvarande situationen består kommer det bli svårt att göra framsteg inom den övergripande strategin. Risken finns att partnerskapen för rörlighet bara kommer att tjäna till att förbättra förvaltningen av korta vistelser, utan att i någon större utsträckning förbättra förfarandena för arbetskraftsinvandring.

2.18   De bilaterala överenskommelser som redan finns med tredjeländer avseende migration (som inbegriper inresa för arbetskraft, förebyggande av olaglig invandring, återtagande osv.) är överenskommelser som ingåtts mellan regeringarna i medlemsstaterna och tredjeländerna. EU har även inlett några pilotprojekt. EESK hoppas att utvecklingen av den övergripande strategin ska utgöra ett steg framåt i utvecklingen mot bilaterala ramar mellan EU och tredjeländer.

2.19   EESK anser att den regionala dimensionen är avgörande och föreslår därför att de befintliga regionala institutionerna – i synnerhet de som EU har associeringsavtal och samarbetsavtal med – ska delta i den övergripande strategin för migration och rörlighet. Ett antal regionala institutioner i Sydamerika, Asien och Afrika håller på att utarbeta interna avtal om rörelsefrihet, immigration och rörlighet, som också kan göra det lättare att organisera migrationen i Europa.

2.20   EESK stödjer kommissionens geografiska prioriteringar och instämmer i att de regionala dialogerna ska utgå från EU:s grannskapspolitik, i synnerhet partnerskapet med södra Medelhavsområdet och det östliga partnerskapet. Partnerskapet mellan EU och Afrika och med de 19 länder som ingår i Pragprocessen bör också prioriteras. Likaledes bör förhållandet till de 27 länderna i Rabatprocessen samt till länderna vid Afrikas horn prioriteras.

2.21   EESK föreslår att dialogen med AVS-länderna ska stärkas vad gäller migrations- och rörlighetsfrågor och att dialoger även ska inledas med länderna i Central- och Sydamerika.

De bilaterala dialogerna med kandidatländerna på Balkan samt Turkiet bör förstärkas, liksom med Ryssland, Indien och Kina.

Dialogen med USA, Kanada och Australien är av särskild karaktär.

2.22   De fyra pelare som den övergripande strategin bygger på i kommissionens förslag är följande:

—	Organisering och underlättande av laglig migration och rörlighet

—	Förhindrande och minskning av irreguljär migration och människohandel.

—	Främjande av internationellt skydd och stärkande av asylpolitikens externa dimension.

—	Maximering av migrationens och rörlighetens utvecklingseffekter.

2.23   EESK instämmer i att detta utgör de pelare utifrån vilka en övergripande strategi som hänger samman med andra politikområden bör utvecklas, såsom skyddet av de mänskliga rättigheterna, asylpolitiken, politiken för utvecklingssamarbete respektive för kampen mot människohandel och människosmuggling osv.

3.   Organisering och underlättande av laglig migration och rörlighet

3.1   Partnerskapen för rörlighet med tredjeländer bör ha som främsta målsättning att underlätta att migrationen sker på ett lagligt och organiserat sätt. De invandringsmöjligheter som EU erbjuder måste vara trovärdiga och förfarandena måste vara öppna, så att man i ursprungsländerna kan stärka uppfattningen att laglig migration är möjlig och att man bör avstå från olagliga tillvägagångssätt.

3.2   För närvarande är dialogen med tredjeländerna starkt begränsad eftersom behörigheten att ta emot nya invandrare tillhör medlemsstaterna. EESK föreslår att medlemsstaterna och rådet ska ge kommissionen större befogenhet i dessa frågor eftersom EU kan bidra på ett mycket värdefullt sätt.

3.3   Mottagningen av arbetskraft från tredjeländer är i dag starkt begränsad av nationella lagar. Utarbetandet av EU-lagstiftningen medför stora politiska svårigheter. De direktiv som antagits måste införas i nationell lagstiftning och andra direktiv håller fortfarande på att förhandlas fram mellan rådet och parlamentet.

3.4   EESK har i ett annat yttrande (14) dragit slutsatsen att EU med hänsyn till vissa nationella skillnader behöver en öppen lagstiftning som möjliggör arbetskraftsinvandring via lagliga och öppna kanaler, både vad gäller högkvalificerad arbetskraft och för mindre kvalificerade verksamheter. Många invandrare kommer att få långvariga tillstånd medan andras tillstånd kommer att vara tillfälliga. Detta är något som partnerskapen för rörlighet alltid måste ta hänsyn till.

3.5   Inom ramen för partnerskapen för rörlighet bör man införa ”beledsagningssystem” för invandrare, från det att de lämnar ursprungslandet till dess att de integreras i arbetslivet och samhället i mottagarlandet. Beledsagningssystemen bör hanteras inte bara av de offentliga myndigheterna utan också av fackföreningar, arbetsgivarorganisationer, diasporagrupper och andra organisationer i civilsamhället. De bör inbegripa information och rådgivning under hela migrationsprocessen samt undervisning i landets språk, lagar och sedvänjor och bruk.

3.6   EESK upprepar sitt förslag från andra yttranden om att systemen för erkännande av kvalifikationer hos invandrad arbetskraft samt för godkännande av examensbevis och kunskaper bör förbättras och omfattas av partnerskapen för rörlighet.

3.7   I enlighet med EESK:s förslag i tidigare yttranden bör man på ett effektivt sätt garantera möjligheten att överföra invandrares socialförsäkringsförmåner inom EU och i ursprungsländerna, och av denna anledning måste socialförsäkringsfrågorna inbegripas i partnerskapen för rörlighet. Även om de europeiska invandringslagarna begränsar rätten till socialförsäkringsförmåner kan dessa avtal användas för att lösa många problem. Detta är ännu en anledning till att partnerskapen för rörlighet bör vara rättligt bindande instrument.

3.8   EESK vill framhålla integrationsinsatsernas betydelse. EESK engagerar sig starkt i att stimulera integration och i den roll som civilsamhällets organisationer har. Europeiska integrationsforumet, som sammanträder var sjätte månad i EESK:s lokaler, är ett mycket viktigt instrument för EU:s institutioner. Integrationsfonden är ett centralt finansiellt instrument som bör utvidgas.

3.9   Integrationspolitiken omfattar såväl invandrarna som värdsamhällena. Den utgör en grund för jämlika rättigheter och skyldigheter, främjar dialog mellan kulturella, etniska och religiösa grupper samt har en koppling till skyddet av grundläggande rättigheter och kampen mot rasism, främlingsfientlighet och diskriminering. EESK vill framhålla att EU:s invandringslagstiftning måste garantera den invandrade arbetskraften likabehandling på arbetsmarknaden och på det sociala området (15).

3.10   EESK har i sina yttranden föreslagit att invandrade arbetstagares arbetsrelaterade och sociala rättigheter ska omfattas av den europeiska lagstiftningen för att garantera anständiga arbetsvillkor och förhindra att människor utnyttjas som arbetskraft.

3.11   Situationen är särskilt svår för ”papperslösa” invandrare. Yrkesinspektionen bör övervaka arbetsmarknadsnormernas efterlevnad i samarbete med arbetsmarknadens parter. EESK vill erinra om den rapport som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter i Wien har utarbetat om situationen för invandrade arbetstagare som befinner sig illegalt i EU (16).

3.12   EESK har föreslagit att familjeåterföreningsdirektivet ska ändras eftersom det är otillräckligt. Kommissionen har publicerat en grönbok om vilken EESK håller på att utarbeta ett yttrande (17).

3.13   Under de senaste åren har vi bevittnat händelser, uttalanden och politiska beslut som är mycket oroväckande eftersom de tyder på att en gammal och välkänd sjukdom bland européerna än en gång håller på att spridas i Europa: främlingsfientlighet och en nationalism som utesluter andra. Minoriteter och invandrare förringas och utsätts för förolämpningar och en aggressiv och diskriminerande politik.

3.14   Tidigare spreds främlingsfientlighet och populism bara från extrema politiska grupper i minoritetsställning. I dagsläget finns denna politik emellertid med på dagordningen och i programmen för vissa regeringar som använder politiken mot invandrare och minoriteter som vapen i valkampanjer. EESK uppmanar EU:s institutioner att se till att EU:s dagordning inte smittas av främlingsfientlighet och populism.

4.   Förebyggande och minskning av irreguljär migration och människohandel

4.1   EESK delar kommissionens uppfattning att förebyggande av irreguljär invandring är mycket viktig.

4.2   Det är nödvändigt att bekämpa odeklarerat arbete och att inom nationell lagstiftning effektivt tillämpa direktivet om sanktioner mot arbetsgivare som utnyttjar illegala invandrare (18). Invandrare som befinner sig illegalt i Europa utnyttjas ofta som arbetskraft och bör betraktas som offer. Arbetsmarknadens parter bör tillsammans med yrkesinspektionen samarbeta för att motverka svartarbete och utnyttjande av arbetskraft.

4.3   EESK har påpekat (19) att EU behöver en politik för de yttre gränserna som är trovärdig, effektiv, legitim och som omfattas av demokratisk kontroll och oberoende utvärderingar. Medlemsstaterna bör ge Frontex större operativa befogenheter och självständighet vad gäller dess verksamheter och resurser (teknisk utrustning).

4.4   Gemensamma insatser som samordnas av Frontex och deras konsekvenser för de grundläggande rättigheterna samt de förvaltningsmässiga garantier som föreskrivs i kodex om Schengengränserna måste dock vara underställda demokratisk kontroll av parlamentet och Europeiska unionens byrå för de grundläggande rättigheterna. Detta måste åtföljas av en fortlöpande utvärdering, särskilt av Frontex verksamheter i och överenskommelser med tredjeländer, samt av de gemensamma insatsernas effektivitet och riskanalysernas kvalitet.

4.5   EESK anser att det är avgörande att Frontex uppfyller sina skyldigheter avseende tillgången till internationellt skydd för asylsökande och principen att ingen som riskerar förföljelse ska avvisas (”non-refoulement”).

4.6   I sitt meddelande påpekar kommissionen att ”[om] inte gränskontrollerna fungerar väl, den irreguljära migrationen minskar och återvändandepolitiken är effektiv, blir det omöjligt för EU att erbjuda fler möjligheter till laglig migration och rörlighet” (20). EESK delar denna uppfattning, men påpekar att situationerna är nära förbundna.

4.7   EESK har i flera yttranden (21) redan påvisat ett klart samband mellan laglig invandring och irreguljär invandring, eftersom den irreguljära invandringen ökar när det saknas adekvata, öppna och flexibla kanaler för laglig invandring.

4.8   Samtidigt som de flesta personer som befinner sig i EU som irreguljära invandrare har rest in på laglig väg, är andra offer för kriminella nätverk. I partnerskapen för rörlighet bör EU ta upp kampen mot kriminella nätverk samt människohandel och människosmuggling. Skyddet av offren bör garanteras.

4.9   Dialogerna bör även omfatta förfaranden för återvändande och återtagande, vilka alltid bör grundas på respekt för de mänskliga rättigheterna. EESK föreslår att Europeiska unionens byrå för de grundläggande rättigheterna ska utarbeta en etisk uppförandekod för tvångsavvisningar på basis av de 20 principer för påtvingat återvändande som Europarådets ministerkommitté har utarbetat (22).

4.10   Vad gäller förvar av irreguljära invandrare instämmer EESK i kommissionens synpunkt att ”[åtgärder] bör vidtas för att garantera anständiga levnadsvillkor för migranter vid mottagningsanläggningarna och för att undvika förvar som är godtyckligt eller inte tidsbestämt” (23). EESK anser inte att personer som befinner sig i en administrativt sett irreguljär situation är brottslingar och beklagar att direktivet om återvändande, som enligt EESK:s mening bör ändras för att skydda de grundläggande rättigheterna på ett lämpligt sätt, missbrukas i samband med vissa nationella åtgärder.

4.11   EESK förkastar särskilt att minderåriga ska kunna inhysas i samma mottagningsanläggningar som vuxna, eftersom minderåriga bör leva i öppna sociala miljöer och alltid med sina familjer om det är möjligt.

4.12   Kampen mot människohandel bör prioriteras och ingå i alla dialoger. Man bör kräva att de länder som har för avsikt att ingå ett partnerskap för rörlighet med EU först ska ratificera och i sin lagstiftning tillämpa FN:s konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess tilläggsprotokoll om människohandel och smuggling av migranter.

4.13   EESK kräver att myndigheterna ska skärpa kampen mot brottsliga organisationer som tjänar pengar på människohandel och smuggling av invandrare. Personer som råkar ut för dessa nätverk bör betraktas som offer och måste erbjudas skydd.

5.   Främjande av internationellt skydd och stärkande av asylpolitikens externa dimension

5.1   I många fall lyckas de asylsökande inte lägga fram sina ansökningar inom EU:s territorium, eftersom de kontroller som införts för att bekämpa den irreguljära invandringen hindrar dem från att komma in i EU. Det föreligger en uppenbar motsättning mellan de åtgärder som vidtagits i kampen mot den irreguljära invandringen och rätten till asyl.

5.2   Principen att ingen som riskerar förföljelse ska avvisas (”non-refoulement”) måste garanteras vid gränsen, så att alla personer som behöver internationellt skydd får möjlighet att lägga fram sina ansökningar inom EU för behandling av behöriga nationella myndigheter.

5.3   EESK stödjer kommissionens arbete för att förbättra EU:s asyllagstiftning (24), som bör leda till att lagstiftningen harmoniseras i hög grad, på basis av enhetliga regler och öppna och effektiva förfaranden. Personer som befinner sig inom EU av skyddsskäl eller för att söka asyl bör ges möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden på villkor som tryggar likabehandling.

5.4   EESK stödjer även samarbetet med tredjeländer för att förstärka deras asylsystem och för att de ska uppfylla internationella normer.

5.5   Samtidigt måste de tredjeländer med vilka partnerskap för rörlighet ingås ha skrivit under Genèvekonventionen om flyktingars ställning, ha tillgång till asylstrukturer och vara säkra länder i fråga om de mänskliga rättigheterna. EU bör samarbeta med dessa länder för att förbättra deras asylsystem.

5.6   EESK stödjer utvecklingen av de regionala skyddsprogrammen och anser att förbättringen av tredjeländernas asylstrukturer inte får förhindra att asylsökande som behöver lägga fram sina ansökningar i ett EU-land ska kunna göra det.

5.7   Partnerskapen för rörlighet behöver inte innebära att partnerskapsländerna ska stå för hela kostnaden för asylförfarandet för de personer som passerar deras territorium. EU bör samarbeta genom asylfonderna.

5.8   EU måste fortsätta att ta emot asylsökande och bevilja asyl samt förstärka solidariteten mellan medlemsstaterna och utöka programmen för vidarebosättning.

6.   Maximering av migrationens och rörlighetens utvecklingseffekter

6.1   EU bör samarbeta för att se till att arbetsvillkoren i migranternas ursprungsländer är anständiga för alla arbetstagare, vilket skulle kunna främja frivillig migration, eftersom migration i nuläget inte är ett frivilligt val för de flesta människor. Kommittén stöder ILO:s insatser för att främja anständiga arbetsvillkor.

6.2   EESK ser med tillfredsställelse på att kommissionen har upprättat en tydlig förbindelse mellan politiken för mottagande av högkvalificerad arbetskraft och politiken för utvecklingssamarbete, med målet att bland annat förhindra kompetensflykt och förlust av mänskliga resurser i ursprungsländerna.

6.3   EESK efterlyser emellertid ett större åtagande. Kommissionen pekar på behovet av särskilda ansträngningar för att minska kompetensflykt, men när det gäller politiken i fråga om inresa för arbetskraft har man som mål att göra särskilda satsningar för att locka till sig kvalificerade invandrare i den globala konkurrensen om talanger. Dessa två mål står ofta i strid med varandra. I meddelandet fastställs dock inte några gränser för rekryteringen av talanger för att uppnå målet om att minska kompetensflykten. Det finns bara en hänvisning till detta dilemma i samband med omnämnandet av sjukvårdpersonal, där man stödjer WHO:s uppförandekod och satsar på sjukvårdpersonalens cirkulära migration.

6.4   Kunskapsflykten sker dock inte enbart på sjukvårdsområdet och följaktligen behövs det en mer omfattande uppförandekod som begränsar rekryteringen av högkvalificerad arbetskraft i vissa länder och inom vissa yrken. EESK anser att partnerskapen för rörlighet bör begränsa kompetensflykten, för att på så sätt göra migrationsprocessen positiv för båda parter.

6.5   EU bör upprätta kompensationssystem för länder som på grund av emigration till EU förlorar mänskliga resurser. Denna kompensation bör bland övriga åtgärder omfatta stöd till utbildningssystemen och till utvecklingen av arbetsmarknadsinstitutioner för att skapa nya arbetstillfällen och förbättra arbetsvillkoren.

6.6   EESK har föreslagit att direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning ska bli mer flexibelt för att möjliggöra cirkulär rörlighet för många yrkesarbetande mellan EU och ursprungsländerna, utan att de förlorar rätten till permanent uppehållstillstånd, så att man därmed kan upprätthålla och stärka förbindelser som kan vara till stor nytta för utvecklingen.

6.7   För närvarande leder systemen för cirkulär migration till en förlust av mänskliga resurser i ursprungsländerna eftersom migrationen till övervägande del sker under oorganiserade former. EESK anser att man kan stärka de mänskliga resurserna genom välstrukturerade förfaranden som kombinerar utbildning, yrkeskvalifikationer, sociala rättigheter och anställning.

6.8   Kommittén är i likhet med ILO bekymrad över att det finns en risk för att cirkulär migration kan användas för att inskränka arbetsrelaterade och sociala rättigheter och hindra personer från att få permanent uppehållstillstånd. Därför föreslår EESK att man ska garantera att principen om likabehandling i fråga om löner och arbetsvillkor även gäller för tillfälliga invandrare.

6.9   EESK har i tidigare yttranden (25) pekat såväl på den betydelse som diasporagrupperna har som på deras roll i utvecklingen. EU bör stödja diasporagruppernas verksamhet.

6.10   Dessutom bör man fortsätta med initiativen för att sänka kostnaden för penningöverföringar och för att använda dessa i utvecklingssyften. EESK stödjer inrättandet av ett årligt forum om penningöverföringar och av en gemensam portal.

6.11   EESK föreslår att det inrättas en stödtjänst för diasporagrupper, som ska främja samordningen mellan alla de organisationer som arbetar för utvecklingen i ett land eller en region samt dess samordning med internationella organisationer för utvecklingssamarbete. Denna tjänst bör kanalisera resurser till projekten. EU bör stödja diasporagrupperna och underlätta upprättandet av representativa plattformar.

7.   Finansiering och utvärdering

7.1   Genomförandet av den övergripande strategin bör främjas genom den framtida programplaneringen för de finansiella instrumenten. Kommittén håller på att utarbeta ett yttrande på uppmaning av kommissionen.

7.2   EESK föreslår att det genomförs en oberoende undersökning om effektiviteten hos och inverkan av de befintliga partnerskapen för rörlighet. EESK stödjer kommissionens initiativ i fråga om att se till att partnerskapen för rörlighet har en effektiv utvärderingsmekanism.

7.3   De bilaterala avtal som hittills har genomförts visar att partnerskapen för rörlighet används för att underlätta visering för kortare vistelse och för avtal om återtagande, medan de andra aspekterna av den övergripande strategin hamnar i bakgrunden. I utvärderingen av partnerskapen bör den övergripande strategins fyra pelare beaktas.

7.4   Samtidigt är partnerskapen för rörlighet, som utgör gemensamma politiska förklaringar, inte rättsligt bindande för de undertecknande staterna, varför EESK föreslår att de ska omvandlas till rättsligt bindande internationella avtal.

---

(1)  EESK:s initiativyttrande av den 30 juni 2004 om ”Internationella konventionen om migrerande arbetstagare” (föredragande: Luis Miguel Pariza Castaños), EUT C 302, 7.12.2004.

(2)  ILO:s multilaterala bestämmelser avseende arbetskraftsinvandring, 2007.

(3)  EESK:s förberedande yttrande om ”Hälsa och migration”, EUT 2007 C 256, 27.10.2007.

(4)  I samarbete med Internationella migrationsbyrån.

(5)  ”20 principer för påtvingat återvändande”, CM(2005)40.

(6)  Palermoprotokollen från 2000.

(7)  Med utgångspunkt i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

(8)  EUT C 248, 25.8.2011, s. 135–137, EESK:s yttrande av den 15 juni 2011 om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Meddelande om migration” COM(2011) 248 final. Huvudföredragande: Luis Miguel Pariza Castaños.

EUT C 120, 16.5.2008, s. 82–88, EESK:s yttrande av den 12 december 2007 om ”Migration och utveckling: möjligheter och utmaningar” (initiativyttrande). Föredragande: Sukhdev Sharma.

EUT C 48, 15.2.2011, s. 6–13, EESK:s yttrande av den 15 september 2010 om ”Den legala invandringens roll mot bakgrund av den demografiska utmaningen” (förberedande yttrande). Föredragande: Luis Miguel Pariza Castaños.

EUT C 44, 16.2.2008, s. 91–102, EESK:s yttrande av den 25 oktober 2007 om ”EU:s invandringspolitik och utvecklingssamarbete med ursprungsländerna” (initiativyttrande). Föredragande: Luis Miguel Pariza Castaños.

EUT C 128, 18.5.2010, s. 29–35, EESK:s yttrande av den 4 november 2009 om ”Respekten för de grundläggande rättigheterna i EU:s politik och lagstiftning i fråga om invandring” (initiativyttrande). Föredragande: Luis Miguel Pariza Castaños.

(9)  Den 14–15 september 2006.

(10)  Konferenser i Bryssel, Manilla och Aten.

(11)  EESK:s initiativyttrande av den 30 juni 2004 om ”Internationella konventionen om migrerande arbetstagare”. Föredragande: Luis Miguel Pariza Castaños. EUT C 302, 7.12.2004.

(12)  EUT C 48, 15.2.2011, s. 6–13.

(13)  EUT C 120, 16.5.2008, s. 82.

(14)  EUT C 48, 15.2.2011, s. 6–13.

(15)  EESK:s yttrande om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om Europeiska året för interkulturell dialog (2008)”, EUT 2006 C 185, 8.8.2006.

(16)  Rapport från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter om ”Migrants in an irregular situation employed in domestic work: Fundamental rights challenges for the European Union and its Member States” [Irreguljära migranter anställda som hushållsarbetare: utmaningar för EU och medlemsstaterna avseende grundläggande rättigheter] (juli 2011), www.fra.europa.eu.

(17)  ”Grönbok om rätt till familjeåterförening för tredjelandsmedborgare som är bosatta i Europeiska unionen (direktiv 2003/86/EG)” och EESK:s yttrande om ”Grönbok om rätt till familjeåterförening för tredjelandsmedborgare som är bosatta i Europeiska unionen (direktiv 2003/86/EG)”– ännu ej publicerat i EUT.

(18)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt, EUT L 168, 30.6.2009, s. 24.

(19)  EUT C 248, 25.8.2011, s. 135–137.

(20)  Sidan 5 i meddelandet COM(2011) 743 final i dess svenska version.

(21)  EUT C 157, 28.6.2005, s. 86.

(22)  ”20 principer för påtvingat återvändande”, CM(2005) 40.

(23)  Sidan 17 i kommissionens meddelande COM(2011) 743 final.

(24)  EESK:s yttrande om ”Grönbok om det framtida gemensamma europeiska asylsystemet”, EUT C 204, 9.8.2008, s. 17.

EESK:s yttrande om ”Mervärdet av ett gemensamt europeiskt asylsystem såväl för de asylsökande som för EU:s medlemsstater (förberedande yttrande)”, EUT C 44, 11.2.2011.

EESK:s yttrande om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (omarbetning)”, EUT C 24, 28.1.2012.

(25)  EUT C 120, 16.5.2008, s. 82–88 och EUT C 44, 16.2.2008, s. 91–102.

---