15.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 47/12

---

Offentliggörande av ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2011/C 47/07

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 (1). Invändningar måste komma in till kommissionen senast sex månader efter dagen för detta offentliggörande.

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”LOUGH NEAGH EEL”

EG-nr: UK-PGI-0005-0796-10.02.2010

SGB ( X ) SUB ( )

1.   Beteckning:

”Lough Neagh Eel”

2.   Medlemsstat eller tredjeland:

Storbritannien

3.   Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet:

3.1   Produkttyp:

Klass 1.7.

Färsk fisk, färska blötdjur och kräftdjur samt produkter framställda därav

3.2   Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig:

”Lough Neagh Eel” är det namn som getts vild gulål (lokalt känd som brunål) och silverål (fullvuxen ål) av arten Anguilla anguilla (europeisk ål) som fångats i det avgränsade området. Denna ansökan avser endast färsk ål.

”Lough Neagh Eel” har följande egenskaper:

—	Storväxt (minst 40 cm lång, vikt mellan 150 och 600 g).

—	Högre fetthalt än ål från andra områden (fullvuxen ”Lough Neagh Eel” har en fetthalt på omkring 23 %).

—	Yngre brunålar eller gulålar är mörkgröna och skiftar i brunt eller gult.

—	Äldre silverålar är svarta och skiftar i silver.

—	”Lough Neagh Eel” har smalt huvud, kort svans och rundad kropp.

—	Det färska, tillagade ålköttet är vitt, mjukt och luftigt och har jordaktig smak.

3.3   Råvaror (endast för bearbetade produkter):

—

3.4   Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung):

Inget foder ges. Ålen livnär sig i det fria.

3.5   Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området:

Ålen måste fångas i det avgränsade området med hjälp av långrev eller dragnät i Lough Neagh eller med fasta bottengarn från sjöns mynning upp längs floden Banns nedre del.

För bearbetade produkter som rökt ål avser den geografiska beteckningen (”Lough Neagh Eel”) råvaran, dvs. färsk ”Lough Neagh Eel”.

3.6   Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.:

—

3.7   Särskilda regler för märkning:

—

4.   Kort beskrivning av det geografiska området:

Lough Neagh i Nordirland och floden Banns nedre del, från Lough Neaghs norra strand till Cutts i Coleraine.

5.   Samband med det geografiska området:

5.1   Specifika uppgifter om det geografiska området:

Lough Neagh är brittiska öarnas största sjö och den femte största i Europa med en yta på omkring 150 engelska kvadratmil. Den får sitt vatten från ett antal floder och rinner ut i havet via nedre delen av floden Bann vid sjöns norra strand.

Det stora antalet floder som rinner ut i sjön ger stora sedimentavlagringar i sjön. Sedimenten är mycket mörka och består av silt och lera, organiskt material och kiselgur. Silten och leran kommer främst från flodburet uppslammat material, medan det organiska materialet härrör dels från avrinningsområden, dels från material som produceras i sjön. Sedimentens beskaffenhet och omfattning gör dem till en lämplig livsmiljö för en mängd ryggradslösa djur, främst fjädermygglarver som är kända för att dominera de bentiska samhällena i sjön och utgör ålens absolut viktigaste föda.

Sjön är näringsrik (hypertrof) och syresätts ständigt av cirkulerande vindar. Därigenom undviks en dramatisk syreförlust under de varmare månaderna på grund av sjöns stora näringsinnehåll.

Från Sargassohavet vandrar glasålar norrut längs Golfströmmen över Atlanten. De följer Nordatlantströmmen upp mot Irland och når riorna i floden Bann på Nordirlands norra kust i Coleraine, där de antingen fångas och transporteras i lastbilar eller simmar uppströms till Lough Neagh. När de kommer till sjön stannar de, äter och växer tills de är redo att återvända till Sargassohavet för att leka. När de är fullvuxna slutar de äta och återvänder instinktivt till lekplatserna. Den enda väg ålarna kan ta för att återvända direkt till havet är nedre delen av floden Bann.

”Lough Neagh Eel” fångas med tre olika traditionella metoder, två olika metoder för gulålarna och en tredje metod för silverålarna:

Gulålar

Långrev

Fiskarna använder upp till fyra ca 1 engelsk mil långa nylonlinor med omkring 400 agnade krokar på varje lina. Linorna ”lyfts” sedan tidigt följande morgon. Linan tas ombord för hand och de ålar som fångats förvaras i tunnor genom vilka färskvatten pumpas för att minimera dödligheten.

Fångsten tas i land och ålar som är kortare än 16 engelska tum (40 cm) sätts tillbaka i sjön i enlighet med föreskrifterna från Lough Neagh Fisherman’s Co-operative Society (Lough Neaghs fiskekooperativ), för att säkra hållbara bestånd i framtiden.

Dragnät

Manuellt dragna nät med en längd på upp till 90 yards (82,3 m) och ett djup på upp till 18 yards (16,5 m). Hydrauliska vinschar används för att dra in repen som är fästa i näten, men själva nätet måste dras in för hand utan att dras av båten. Trålning efter ål är förbjudet för att skydda sjöns botten.

Fiskarna förlitar sig ofta på sin erfarenhet och en ingående kunskap om sjön för att lokalisera de bästa fångsterna under skiftande miljö- och väderförhållanden.

När ålarna förts i land klassificeras de, och ålar under 40 cm sätts tillbaka i sjön som ett led i den hållbara förvaltningen av ålbeståndet. Andra åtgärder för förvaltning av beståndets hållbarhet är t.ex. en förbudstid, när fiske är förbjudet, och en daglig fångstkvot.

Silverålar

Silverålar är ålar som mognat i Lough Neagh och nu instinktivt påbörjar sin vandring norrut mot kusten och vidare till Sargassohavet för att fortplanta sig.

Silverålar får bara fångas från den 1 juni till slutet av februari.

De fiskas med fasta bottengarn i Toome (Toomebridge), vid utloppet från Lough Neagh på sjöns norra strand, och i Kilrea i nedre delen av floden Bann, omkring 15 engelska mil längre norrut från Lough Neagh.

Silverålarna vandrar enbart i skydd av mörkret och fångas därför nattetid genom att stora nät sänks ned i floden vid bottengarnen. Varje nät är fäst vid en uppsamlingstank i floden där de fångade ålarna placeras. Tankarna kan höjas och sänkas i förhållande till vattennivåns variation till följd av skiftande nederbörd.

Ålarna tas därefter till kooperativets anläggning för klassificering och vidare transport, på samma sätt som gulålarna.

Hållbarhet och förvaltning av beståndet

Europeisk ål förtecknas i bilaga II till Cites (konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter). I rådets förordning (EG) nr 1100/2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål föreslås dessutom att förvaltningsplaner för ål ska införas.

För att säkra hållbarheten för beståndet av europeisk ål i avrinningsområdet Neagh/Bann har en förvaltningsplan för ål införts, som utvecklats och genomförs tillsammans med Lough Neagh Fisherman’s Co-operative Society. För att upprätthålla bestånden har ett antal åtgärder vidtagits. Det enda verksamma sättet att förvalta dessa åtgärder är genom ett licenssystem, som sköts av kooperativet. Vem som helst kan ansöka om en licens. Medlemskap i kooperativet är inte en förutsättning för att ansöka om en licens, men om en licens beviljas kan fiskaren bli medlem.

Lough Neagh Fisherman’s Co-operative Society förvaltar ålfiskets hållbarhet genom ett antal åtgärder:

—	Kontroll av licensutfärdandet. Kooperativet utfärdar omkring 180 licenser per år. Den licenserade båtägaren måste alltid finnas i båten när fiske bedrivs.

—	Kontroll av fiskemetoder. Ålfiske får endast bedrivas med hjälp av långrev eller dragnät. Det finns en gräns för det antal krokar som får fästas på linorna. Det finns även en gräns för båtens och nätets storlek.

—	Fångstkvoter. En daglig fångstkvot fastställs för varje båt för att undvika överfiske i sjön.

—	Minsta fångststorlek. Ålar under 40 cm måste sättas tillbaka i vattnet av fiskarna. Om alltför små ålar transporteras till anläggningen sätts de tillbaka i vattnet vid anläggningen och påföljder kan utdömas.

—	Förbudstid. Fiske efter både gulål och silverål får endast ske under vissa tider på året för att bestånden ska kunna återhämta sig.

—	Inspektion. Inspektion dygnet runt för att se till att endast licenserade fiskare fiskar efter ål.

—	”Trap & truck”. För att underlätta glasålarnas vandring uppför floden Bann till Lough Neagh fångas många i ålfällor och transporteras i tankar till sjön. På så sätt ökar antalet glasålar som når sjön varje år.

—	Traditionella halmrep. Halmrep är handgjorda och läggs ut där glasålarna passerar för att underlätta deras vandring uppströms till sjön. På så sätt når fler glasålar sjön.

—	”Queen’s Gap” i bottengarnen för silverål. Bottengarnen för fångst av silverål har ett hål på 10 % där ingen fisk fångas (”Queen’s Gap”). På så sätt kan en del av beståndet återvända till lekplatserna i Sargassohavet.

—

Köp av glasål från andra områden för att komplettera den naturliga rekryteringen till beståndet. På senare år har den naturliga invandringen av glasål till Lough Neagh minskat, och kooperativet köper därför glasål från andra områden som växer upp i sjön och därmed får de egenskaper som utmärker ”Lough Neagh Eel”.

5.2   Specifika uppgifter om produkten:

”Lough Neagh Eel” är känd i hela Europa tack vare den höga fetthalten (fullvuxna ålar har en fetthalt på omkring 23 %), som gör ålen idealisk för rökning. I stort sett all ål från Lough Neagh säljs utanför Irland. En del går till Billingsgate i London, men större delen går till Nederländerna och norra Tyskland, där den röks.

”Lough Neagh Eel” livnär sig huvudsakligen på de ryggradslösa larver som dominerar i Lough Neagh. Födan gör att de får smalare huvud än ålar från andra områden som livnär sig på fisk.

Ålen fångas med hållbara fiskemetoder som säkrar en god förvaltning av ålfisket.

5.3   Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB):

Kopplingen till det geografiska området har sin grund i den långa traditionen och de metoder som används för ålfångst i det avgränsade geografiska området. Ansökan baseras också på att ”Lough Neagh Eel” är känd för att högre fetthalt än ål från andra områden.

Lough Neagh är brittiska öarnas största sötvattensjö. Sjöns många särdrag (se avsnitt 5.1) resulterar i en livsmiljö som ger högvärdig föda som bidrar till den unika högre fetthalten i ål från Lough Neagh.

Den historiska traditionen är lång, och det finns belägg för att fiske efter vild ål ägt rum i Lough Neagh sedan bronsåldern. De ålfångstmetoder som används i det avgränsade geografiska området går långt tillbaka i tiden, och samma metoder används än i dag.

Fiskarna använder fortfarande många av de traditionella metoder som använts av generationer före dem. Ålen fångas med hållbara metoder som förvaltas av Lough Neagh Fisherman’s Co-operative Society. Bland annat lämnas ett ”queen’s gap”, ett hål på 10 % av bottengarnen för att (de fullvuxna) silverålarna ska kunna återvända till lekplatserna i Sargassohavet.

Genom historien finns belägg för betydelsen av och anseendet för ålfisket i Lough Neagh. Många dikter har skrivits om ålfiskarna i området, som i sin tur varit mycket vidskepliga. På senare tid har en skulptur av simmande ålar rests i staden Toome – en illustration av ålfiskets betydelse i områdets lokala historia och kulturarv.

Merparten av ”Lough Neagh Eel” säljs till handlare i Nederländerna, där ”Lough Neagh Eel” betraktas som bäst i världen för rökning. Ål från Lough Neagh är oerhört eftertraktad och betingar mycket högre priser än både odlad ål och ål från andra områden.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen:

(artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006)

http://www.defra.gov.uk/foodfarm/food/industry/regional/foodname/products/documents/lough-neagh-eel-pgi.pdf

---

(1)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

---