23.2.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 54/13

—

Kommittén vill åter framhålla behovet av att de nationella regeringarna fullt ut involverar de regionala och lokala myndigheterna i nationella strategier för integrering av romer, med tanke på att den sociala och ekonomiska integreringen i första hand äger rum på lokal nivå. Detta innebär även att de nationella regeringarna måste ställa nödvändiga medel till förfogande för de lokala och regionala myndigheterna så att de kan utföra denna integrationspolitik för romerna.

—

Kommittén uppmanar de nationella regeringarna att stödja de regionala och lokala myndigheternas satsningar när det gäller integrering av romerna genom en enhetlig nationell politik och lagstiftning i samarbete med de lokala och regionala nivåerna inom en tydlig europeisk ram, där de olika politiska nivåernas mål och medel är samordnade.

—

Det är nödvändigt att på samtliga nivåer i hela Europa ta itu med romernas ofördelaktiga situation vad avser diskriminering, fattigdom, låg utbildningsnivå, hinder på arbetsmarknaden, bostadssegregering och otillräcklig tillgång till hälsovård och sociala tjänster. Kommittén konstaterar emellertid att begreppet "rom" är en "paraplydefinition" som även omfattar andra befolkningsgrupper med liknande kulturella kännetecken och en historia vad avser marginalisering och social utestängning i det europeiska samhället (sinti, zigenare, resandefolk, kalé, ashkali osv.). Alla dessa befolkningsgrupper kan inte tillskrivas en gemensam sociokulturell tillhörighet.

—

För att uppnå dessa mål bör man, enligt kommittén, beakta könsaspekterna och motverka den flerfaldiga diskriminering som romska kvinnor drabbas av, både inom och utanför sin befolkningsgrupp. Det är nödvändigt att se till att de romska kvinnorna involveras i och tar större ansvar i samhället, genom att erbjuda dem möjligheter till utbildning och sysselsättning, något som kommer att få positiva återverkningar för hela familjen och för barnens hälsa och utbildning.

Föredragande

Alvaro ANCISI (IT–PPE), ledamot av kommunfullmäktige i Ravenna

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – En EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020

KOM(2011) 173 slutlig

1.

Regionkommittén välkomnar kommissionens meddelande om En EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020, och betraktar det som ett viktigt steg för att förbättra samordningen av politiken för integrering av romer på EU-nivå.

2.

Kommittén ställer sig bakom rådets slutsatser om kommissionens meddelande från den 19 maj 2011, där man uppmanar kommissionen att fortsätta arbetet i arbetsgruppen för romer, för att romers integrering ska beaktas i EU-politiken på alla områden och för att utvärdera EU-finansieringens roll i strävan att främja romers delaktighet i EU och i utvidgningspolitiken.

3.

ReK noterar och välkomnar Europaparlamentets betänkande om integreringen av romer, "EU-strategin för integrering av romer" (1), som antogs den 9 mars 2011. Där uppmanades kommissionen att fastställa prioriterade områden för strategin och att lägga fram en färdplan för att införa bindande miniminormer på EU-nivå för de prioriterade områdena utbildning, sysselsättning, boende och hälso- och sjukvård.

4.

ReK upprepar sitt erbjudande att samarbeta med kommissionen, europeiska organ och medlemsstaterna för att främja enhetlighet och konsekvens i politiken, samt att ta fram gemensamma mätstandarder, i syfte att avlägsna alla former av diskriminering och segregering av romer och främja deras integrering (2).

5.

Det är nödvändigt att på samtliga nivåer i hela Europa ta itu med romernas ofördelaktiga situation vad avser diskriminering, fattigdom, låg utbildningsnivå, hinder på arbetsmarknaden, bostadssegregering och otillräcklig tillgång till hälsovård och sociala tjänster. Kommittén konstaterar emellertid att begreppet "rom" är en "paraplydefinition" som även omfattar andra befolkningsgrupper med liknande kulturella kännetecken och en historia vad avser marginalisering och social utestängning i det europeiska samhället (sinti, zigenare, resandefolk, kalé, ashkali osv.). Alla dessa befolkningsgrupper kan inte tillskrivas en gemensam sociokulturell tillhörighet.

6.

Kommittén vill åter framhålla behovet av att de nationella regeringarna fullt ut involverar de regionala och lokala myndigheterna i nationella strategier för integrering av romer, med tanke på att den sociala och ekonomiska integreringen i första hand äger rum på lokal nivå. Detta innebär även att de nationella regeringarna måste ställa nödvändiga medel till förfogande för de lokala och regionala myndigheterna så att de kan utföra denna integrationspolitik för romerna.

7.

Kommittén uppmanar de nationella regeringarna att stödja de regionala och lokala myndigheternas satsningar när det gäller integrering av romerna genom en enhetlig nationell politik och lagstiftning i samarbete med de lokala och regionala nivåerna inom en tydlig europeisk ram, där de olika politiska nivåernas mål och medel är samordnade.

8.

Kommittén välkomnar att kommissionen erkänner att ett synsätt som är tydligt inriktat på romerna och deras mycket speciella behov – samtidigt som det är fast förankrat inom ramen för den bredare strategin för bekämpning av fattigdom och utestängning – inte bara ligger i linje med principen om icke-diskriminering på både EU-nivå och nationell nivå, utan i praktiken är det enda sättet att ta itu med detta särskilda problem.

9.

Kommittén ser positivt på att kommissionen understryker behovet av en politik som beaktar den regionala särarten och lyfter fram missgynnade mikroregioner med behov av särskilda åtgärder.

10.

Kommittén instämmer i kommissionens bedömning att det för att bekämpa romernas sociala utestängning och förbättra deras situation inte räcker med vare sig ett förbud mot diskriminering på grund av ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung eller tillhörighet till en nationell minoritet (ett förbud som fastställs i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna) eller med socioekonomiska åtgärder.

11.

ReK anser att man även fortsättningsvis måste understryka behovet av att bekämpa fördomar, rasism, diskriminering (både direkt och indirekt, med särskild uppmärksamhet på flerfaldig diskriminering) och segregation och verka för en attitydförändring bland allmänheten.

12.

Regionkommittén välkomnar kommissionens vilja att främja nationella strategier för integrering av romer genom att fastställa mätbara och jämförbara mål som är möjliga att uppnå, tidsfrister och instrument, möjligheter till teknisk hjälp för att förbättra medlemsstaternas kapacitet att förvalta, övervaka och utvärdera, och genom att planera EU-finansiering som komplement och stöd till medlemsstaternas nationella budgetanslag.

13.

ReK ställer sig bakom kommissionens insatser för att ta fram konkreta instrument som kan användas för att uppnå målen i EU-ramen, t.ex. den gemensamma insatsen tillsammans med Europarådet för att utbilda 1 000 romska rådgivare under två års tid för att stärka integrationen i skolan av romska barn, och för att stärka kontakterna med den romska befolkningen.

14.

Kommittén anser att de regionala och lokala myndigheterna i många medlemsstater har särskilda befogenheter på de fyra åtgärdsområden som kommissionen har fastställt som strategiskt viktiga för att bekämpa segregationen och den sociala och ekonomiska utestängningen av romer, och att det följaktligen är på lokal nivå som den sociala sammanhållningen skapas.

15.

Kommittén anser att det med tanke på de fyra prioriterade målen är viktigt att kommissionen uppmanar medlemsstaterna att fastställa konkreta, mätbara och jämförbara indikatorer för att kunna upprätta ett stabilt övervakningssystem som gör det möjligt att mäta framstegen i integreringen av romerna och arbetet med att övervinna problemen.

16.

Regionkommittén ställer sig bakom målen i följande avseenden:

—   Tillgång till utbildning: Se till att alla romska barn, oavsett om de är bofasta eller inte, går ut grundskolan, och att de då ska ha tillgång till utbildning av hög kvalitet, utan diskriminering eller segregering. Förbättra tillgången till förskoleverksamhet som garanterar lika behandling och respekt för principen om lika möjligheter, minska antalet elever som avbryter sin skolgång under grundskolans senare del eller på gymnasienivå och att generellt verka för att råda bot på analfabetismen i de romska befolkningsgrupperna.

—   Tillgång till sysselsättning: Överbrygga klyftan i fråga om sysselsättning mellan romerna och den övriga befolkningen genom att på ett icke-diskriminerande sätt ge romer fullständig tillgång till yrkesutbildning, arbetsmarknaden och egenföretagande. Tillgången till mikrokrediter bör främjas, liksom arbetsförmedlingarnas rådgivning.

—   Tillgång till hälso- och sjukvård: Medlemsstaterna bör erbjuda normaliserad tillgång till hälso- och sjukvård av hög kvalitet, särskilt för barn och kvinnor, samt förebyggande hälsovårdstjänster och garanterad tillgång till sociala tjänster för romer på samma nivå och på samma villkor som för den övriga befolkningen. Romer bör uppmuntras att medverka i de hälsovårdsprogram som är riktade till dem. Medlemsstaterna bör även verka för att minska klyftan mellan de romska befolkningsgrupperna och EU-genomsnittet vad gäller särskilda hälsoindikatorer.

—   Tillgång till bostäder och grundläggande tjänster: Främja icke-diskriminerande tillgång till bostäder, däribland subventionerade bostäder och grundläggande tjänster (t.ex. vatten, el och gas), och verka för att tillfredsställa de särskilda behoven för icke bofasta romer.

17.

För att uppnå dessa mål bör man, enligt kommittén, beakta könsaspekterna och motverka den flerfaldiga diskriminering som romska kvinnor drabbas av, både inom och utanför sin befolkningsgrupp. Det är nödvändigt att se till att de romska kvinnorna involveras i och tar större ansvar i samhället, genom att erbjuda dem möjligheter till utbildning och sysselsättning, något som kommer att få positiva återverkningar för hela familjen och för barnens hälsa och utbildning.

18.

Att den romska befolkningen flyttar runt i Europa beror enligt kommittén inte bara på att det saknas ekonomiska möjligheter och möjligheter till sysselsättning, utan också på den sociala utestängningen och diskrimineringen i fråga om tillgång till tjänster. Det krävs därför europeiska strategier och medel för att bemöta denna rörlighet och främja samarbete mellan de regioner som de reser från och till.

19.

Tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, enligt artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen:

20.

Regionkommittén har tagit del av samrådsrapporten från nätverket för övervakning av subsidiaritetsprincipen och välkomnar detta bidrag.

21.

Regionkommittén anser att det mot bakgrund av befintliga samordningsmekanismer, bland annat den öppna samordningsmetoden, är nödvändigt att utvärdera hur medlemsstaterna på effektivast möjliga sätt kan erbjudas instrument för ett mer strukturerat samarbete, i synnerhet när det gäller att systematiskt integrera de romska frågorna i EU-politiken och den nationella politiken och införa obligatoriska minimistandarder för att främja den sociala, ekonomiska och kulturella integreringen av den romska minoriteten.

22.

Kommittén anser också det behövs ett starkare flernivåstyre som omfattar de regionala och lokala myndigheterna i beslutsprocessen och inte enbart betraktar dem som genomförandeorgan. Samtidigt bör de lokala och regionala myndigheterna få instrument och ekonomiska resurser som motsvarar den utmaning som integreringen av romerna innebär.

23.

ReK rekommenderar medlemsstaterna att utvärdera eller se över de egna nationella strategierna för integreringen av romerna i enlighet med de tidsgränser som fastställts av kommissionen. De regionala och lokala myndigheterna bör engageras i beslutsprocessen och genomförandet, varvid man bör dra nytta av goda metoder och beakta att de mål som fastställts i EU-ramen för integrering av romer fram till 2020 inte kan uppnås om inte de lokala och regionala myndigheterna får delta.

24.

Regionkommittén rekommenderar medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att fastställa, genomföra och övervaka de egna strategierna för integreringen av romer i nära samarbete med det romska civila samhället och i det sammanhanget uppmuntra olika former av representation, samråd, deltagande i utarbetandet, beslutsfattande, genomförande, övervakning och utvärdering av den politik och de projekt som berör romerna.

25.

Kommittén rekommenderar medlemsstaterna att i nära samarbete med de lokala och regionala myndigheterna skapa effektiva uppföljningssystem för att utvärdera vilka effekter integrationsmetoderna för romerna fått, så att dessa kan delas med alla relevanta myndigheter och intressegrupper.

26.

ReK rekommenderar att de beslut som fattades vid borgmästarmötet om romer i Strasbourg den 22 september 2011 omgående verkställs.

27.

ReK rekommenderar medlemsstaterna att utarbeta strategier som rör frågan om integreringen av romerna med utgångspunkt i att det är inte bara en socialt och ekonomiskt missgynnad grupp, utan också en nationell minoritet med rättigheter i enlighet med Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (ETS 157).

28.

ReK uppmanar Europeiska kommissionen att se till att de ekonomiska och andra resurser som krävs ställs till förfogande för att genomföra de olika handlingsplanerna och initiativen.

29.

Regionkommittén rekommenderar medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att främja insatser som lyfter fram värdet av den romska befolkningens kultur och identitet, vilket är av grundläggande betydelse för att bekämpa stereotyper, främlingsfientlighet och rasism samt att främja social och ekonomisk integrering utan påtvingad kulturell assimilering.

30.

Regionkommittén rekommenderar medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att skapa strategier som syftar till att bekämpa fördomar om romer, rasism och diskriminering. Samtidigt bör man vara medveten om att enbart socioekonomiska åtgärder, utan en verklig förändring av allmänhetens attityder, inte räcker för att främja integreringen av den romska befolkningen.

31.

Regionkommittén rekommenderar medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att vidta konkreta och specifika åtgärder för att övervinna problemen och säkerställa lika tillgång till utbildning, sysselsättning, hälsovård och sociala tjänster, bostäder och allmänna bekvämligheter samt stärka kontakterna med den romska befolkningen genom romska kulturrådgivare.

32.

ReK rekommenderar medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att främja ett genomförande av strategin för integrering av romer som är förenligt med EU:s strategier för att minska fattigdomen och den sociala utestängningen, och att förebygga marginalisering och utestängning av romska barn med början från tidig barndom genom att säkerställa utbildning, stöd och vård för barn under tre år. Detta skulle säkerställa fullständig integrering och garantera deras rättigheter. Mot bakgrund av att den sociala och ekonomiska utestängningen är en generationsövergripande fråga skulle en minskning av fattigdom och segregation bland barn i hög grad minska riskerna för framtida social, ekonomisk och sysselsättningsrelaterad utestängning och diskriminering.

33.

Kommittén rekommenderar de regionala och lokala myndigheterna att utbyta goda metoder när det gäller integreringen av romer. Man bör också vara medveten om att nät som Eurocities, internationella organisationer och andra statliga och icke-statliga aktörer som är aktiva på de fyra utvalda prioriterade områdena kan bidra till genomförandet av EU-ramen för integrering av romer, med utgångspunkt i ett lokalt perspektiv och genom att engagera städer i alla europeiska länder.

34.

Regionkommittén rekommenderar medlemsstaterna att beakta kommissionens uppmaning att utnyttja den planerade EU-finansieringen för att stödja åtagandet att främja integreringen av romer bl.a. ur strukturfonderna, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och det europeiska instrumentet Progress för mikrokrediter. Medlemsstaterna bör inte bara involvera regionala och lokala myndigheter och det romska civila samhället, utan också konsultera internationella organisationer, religiösa organisationer och icke-statliga organisationer. De bör även utnyttja EU:s tekniska bistånd för att förbättra sin kapacitet att förvalta, övervaka och utvärdera projekten.