11.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 380/51

—

med beaktande av artiklarna 208–211 och 290–291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (1) (instrument för utvecklingssamarbete),

—

med beaktande av millenniedeklarationen av den 8 september 2000, i vilken det internationella samfundet gemensamt fastställer kriterier för fattigdomsutrotning, de s.k. millennieutvecklingsmålen,

—

med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: ”Det europeiska samförståndet om utveckling”, undertecknad den 20 december 2005 (2),

—

med beaktande av den gemensamma förklaringen om demokratisk kontroll och samstämmighet i relationerna med omvärlden samt kommissionens förklaring om demokratisk kontroll och samstämmighet i relationerna med omvärlden fogade till det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (3),

—

med beaktande av kommissionens förklaringar som togs in i rådets protokoll om det formella antagandet av rådets gemensamma ståndpunkt om antagandet av förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (4), särskilt ”kommissionens förklaring om artikel 5 i förordningen om finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete”,

—

med beaktande av skrivelse D (2007) 303749 av den 5 mars 2007 från den dåvarande ordföranden för utskottet för utveckling, Josep Borrell Fontelles, till de dåvarande kommissionsledamöterna Benita Ferrero-Waldner och Louis Michel (5),

—

med beaktande av skrivelse A (2007) 5238 av den 26 mars 2007 från den dåvarande kommissionsledamoten Benita Ferrero-Waldner till den dåvarande ordföranden för utskottet för utveckling, Josep Borrell Fontelles (6),

—

med beaktande av rapporteringsdirektiven för givarrapportering från kommittén för utvecklingsbistånd inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD/DAC) (7),

—

med beaktande av EU-domstolens dom av den 23 oktober 2007 i mål C-403/05 (Europaparlamentet mot Europeiska gemenskapernas kommission), talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att godkänna ett projekt rörande gränssäkerhet i Filippinerna (beslut fattat i enlighet med förordning (EEG) nr 443/92),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1337/2008 av den 16 december 2008 om inrättande av en snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna (8),

—

med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från rådets möte den 29–30 oktober 2009 (dok. 15265/2009),

—

med beaktande av rådets beslut av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta (9),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2010 om översyn av EU:s budget (KOM(2010)0700),

—

med beaktande av kommissionens grönbok av den 19 oktober 2010 med titeln ”EU:s budgetstöd till tredjeland i framtiden” (KOM(2010)0586),

—

med beaktande av kommissionens grönbok av den 10 november 2010 med titeln ”EU:s utvecklingspolitik till stöd för en socialt integrerande tillväxt och en hållbar utveckling: Att göra EU:s utvecklingspolitik effektivare” (KOM(2010)0629),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2007 om kommissionens förslag till beslut om landstrategidokument och vägledande program för Malaysia, Brasilien och Pakistan (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2007 om förslaget till kommissionens beslut om regionala strategidokument och regionala vägledande program för Mercosur och Latinamerika (11),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 juni 2007 om förslaget till kommissionens beslut om ett regionalt strategidokument för 2007–2013 och ett flerårigt vägledande program för Asien (12),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 juli 2007 om den demokratiska kontrollen av genomförandet av finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete (13),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2007 om kommissionens förslag till beslut om att införa en särskild åtgärd för Irak för 2007 (14),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2008 om förslaget till kommissionens beslut om inrättande av årliga handlingsprogram för Brasilien och Argentina för 2008 (15),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2007 om lokala myndigheter och utvecklingssamarbete (16),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Lokala myndigheter: utvecklingsaktörer” (KOM(2008)0626),

—

med beaktande av den strukturerade dialog som kommissionen inledde 2010 i syfte att göra det civila samhällets organisationer och lokala myndigheter delaktiga i EU:s utvecklingssamarbete,

—

med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2009 om förslaget till kommissionens beslut om fastställande av det årliga åtgärdsprogrammet 2009 för icke-statliga aktörer och lokala myndigheter i utvecklingsprocessen (del II: målinriktade projekt) (17),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 3 februari 2011 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1905/2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (18),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 3 februari 2011 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1905/2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (19),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 3 februari 2011 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1934/2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier (20),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A7-0187/2011), och av följande skäl:

A.

Enligt artikel 2.1 i förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument ska det övergripande målet för samarbetet enligt instrumentet vara ”att utrota fattigdomen i partnerländer” och även ”att uppnå millennieutvecklingsmålen”.

B.

Enligt artikel 2.4 i förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete måste alla åtgärder inom de geografiska programmen och 90 procent av de beräknade utgifterna inom de tematiska programmen utformas på ett sådant sätt att de uppfyller de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd som OECD/DAC har fastställt.

C.

Enligt kommissionens beräkningar är det bara 0,2 procent av de åtaganden som har finansierats inom de tematiska programmen i förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete mellan 2007 och 2009 som inte uppfyller kriterierna för offentligt utvecklingsbistånd.

D.

I enlighet med rådets beslut 1999/468/EG (beslutet om kommittéförfarande) (21) inledde parlamentet 2007 en process för demokratisk kontroll av genomförandet av förordning (EG) nr 1905/2006, inbegripet alla landstrategidokument, regionala strategidokument, tematiska strategidokument och fleråriga vägledande program samt de flesta av de årliga handlingsprogrammen.

E.

I enlighet med den gemensamma förklaringen om demokratisk kontroll och enhetlighet i de externa åtgärderna och kommissionens förklaring om demokratisk kontroll och enhetlighet i de externa åtgärderna, som bifogats det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning, har kommissionen åtagit sig ”att ta vederbörlig hänsyn till Europaparlamentets hållning när strategierna genomförs”.

F.

Principerna om egenansvar, deltagande och gott styre kräver att ett flertal aktörer medverkar, och att de olika utvecklingspartnerna – lokala myndigheter eller icke-statliga aktörer – agerar konsekvent och kompletterar varandra. Det är emellertid viktigt att göra åtskillnad mellan de lokala myndigheternas särskilda roll och de icke-statliga aktörernas roll när det gäller behörighetsområden, legitimitet och demokratisk kontroll, erfarenhet av lokala frågor och delaktighet i genomförandet av den offentliga politiken.

G.

EU:s finansiering för internationellt samarbete med Afrika kommer från fyra geografiska instrument: Europeiska utvecklingsfonden för afrikanska AVS-länder, avtalet om handel, utveckling och samarbete med Sydafrika, Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet för fem nordafrikanska stater och finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete inom de tematiska programmen.

H.

Kommissionen åtog sig att sträva efter att senast 2009 säkerställa att 20 procent av det beviljade stödet till de landsprogram som omfattas av förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument ska gå till grundskole- och gymnasieutbildning och grundläggande hälsovård, via projekt, program eller budgetstöd länkade till dessa sektorer, som ett genomsnitt för alla geografiska områden.

I.

EU har satt som gemensamt mål att senast 2015 lägga 0,7 procent av bruttonationalinkomsten på offentligt utvecklingsbistånd.

J.

Världstoppmötet 2012 syftar till att fastställa förnyade politiska åtaganden om hållbar utveckling, att bedöma framstegen mot internationellt överenskomna mål om hållbar utveckling och att diskutera nya och kommande utmaningar.

K.

I enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget kan man i en lagstiftningsakt delegera befogenhet till kommissionen att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakten.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens villighet att uppfylla sitt åtagande att inleda en regelbunden dialog med parlamentet om genomförandet av finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete. Parlamentet bekräftar det arbete som har utförts för att hålla parlamentets arbetsgrupper för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete informerade om hur dess kommentarer till strategidokumenten beaktats i upprättandet av de årliga handlingsprogrammen.

2.

Europaparlamentet konstaterar att det i synnerhet under halvtidsöversynen framkom att risken för att kommissionen antar strategidokument med bestämmelser som överskrider kommissionens befogenheter har minskat tack vare dialogen med kommissionen som en del av den demokratiska kontrollen, och denna dialog har även bidragit till att skapa överensstämmelse mellan strategidokumenten och kraven i förordningen om finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och särskilt principerna om rätt till offentligt utvecklingsbistånd.

3.

Europaparlamentet beklagar att flera av parlamentets invändningar, som togs upp under den demokratiska kontrollen, särskilt när det gäller bristen på fokus på fattigdom och millennieutvecklingsmålen, inte har beaktats tillräckligt av kommissionen.

4.

Europaparlamentet beklagar att de nationella parlamentens delaktighet i utarbetandet av landsstrategidokumenten varit ytterst liten i praktiken, trots att vikten av egenansvar understryks i det europeiska samförståndet om utveckling (2005) och i finansieringsinstrumenten för utvecklingssamarbete. Parlamentet beklagar dessutom att kommissionen inte i tillräckligt hög utsträckning tillämpat bestämmelserna i artiklarna 19, 20 och 33 i förordning (EG) nr 1905/2006 som gäller samråd med icke-statliga aktörer och lokala myndigheter.

5.

Europaparlamentet noterar att en strategi för att främja tillväxten inte bör blandas ihop med en strategi för långsiktig utveckling som inbegriper finansiering av långsiktiga mål, till exempel hälsa, utbildning, tillgång till energi på landsbygden, stöd till småbrukare etc.

6.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen, som svar på dess resolutioner om bristande respekt för kravet i artikel 2.4 i förordningen om uppfyllande av kriterierna för rätt till offentligt utvecklingsbistånd, ändrade eller drog tillbaka endast tre av elva av de berörda förslagen till genomförandeåtgärder.

7.

Europaparlamentet beklagar att den kommitté som inrättats enligt artikel 35 i förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete inte reagerat på parlamentets resolutioner med påpekanden om att kommissionen överskridit sina befogenheter. Parlamentet konstaterar med oro att det omfattande kontrollarbete som parlamentet utfört inte fick något gehör från medlemsstaternas företrädare i förvaltningskommittén och uppmanar med kraft medlemsstaterna att ta sitt ansvar och i nära samarbete med parlamentet se till att kommissionens föreslagna åtgärder är fullt förenliga med vad som anges i ovannämnda förordning.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i prioritetsordning och med respektive viktning ange vilka kriterier den har använt för fördelningen av medel mellan de länder och regioner som omfattas av finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och till de olika verksamhetssektorerna inom varje geografiskt och tematiskt program.

9.

Europaparlamentet anser att det i många av strategidokumenten för enskilda länder och regioner inte tilldelas tillräckliga resurser till fattigdomsutrotning, som är det övergripande målet i förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete, inom ramen för hållbar utveckling. I många dokument ges dessutom inga tydliga anvisningar om hur mycket de föreslagna åtgärderna kommer att bidra till millennieutvecklingsmålen.

10.

Europaparlamentet riktar särskild uppmärksamhet mot kravet för rätt till offentligt utvecklingsbistånd för de geografiska programmen under finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att säkerställa ett fullständigt uppfyllande av denna juridiska skyldighet i samtliga fall.

11.

Europaparlamentet framhåller vikten av en enhetlig politik, ”egenansvar” för utvecklingen och ett samlat bistånd för att garantera biståndets effektivitet.

12.

Europaparlamentet understryker att EU fortfarande behöver ett särskilt finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete, som enbart är inriktat på utvecklingsländer och särskilt strävar efter ett uppfyllande av de mål som definieras i artikel 208 i EUF-fördraget. Parlamentet insisterar på att de årliga siffrorna för offentligt utvecklingsbistånd under nästa fleråriga budgetram bör öka i reala termer för att det kollektiva målet att spendera 0,7 procent av bruttonationalinkomsten på offentligt utvecklingsbistånd ska kunna nås till 2015.

13.

Europaparlamentet understryker att ett fullständigt uppfyllande av kriterierna för offentligt utvecklingsbistånd, särskilt kravet från OECD/DAC att ”varje transaktion ska ha främjandet av ekonomisk utveckling och välfärd i utvecklingsländerna som huvudmål” (22), måste fortsätta att vara ett villkor för alla åtgärder som ska finansieras som en del av de geografiska programmen i det nya instrumentet. Parlamentet kräver en strängare kvot för offentligt utvecklingsbistånd för tematiska program än under det nuvarande finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, särskilt för program som rör ”migration och asyl”, för vilka kommissionen inte tydligt har visat hur verksamhet som finansieras inom ramen för gränskontroller är berättigade till offentligt utvecklingsbistånd enligt DAC:s kriterier.

14.

Europaparlamentet betonar att uppnåendet av millennieutvecklingsmålen måste fortsätta att vara det främsta målet med instrumentet fram till 2015. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att EU-biståndet fortsätter att stämma överens med de internationellt avtalade målen för utveckling, som ska antas av Förenta nationerna och andra behöriga internationella organisationer för perioden efter 2015.

15.

Europaparlamentet bekräftar behovet av samarbete utan offentligt utvecklingsbistånd med många utvecklingsländer för tillhandahållande av globala allmänna nyttigheter. Parlamentet anser att denna typ av samarbete bör regleras och att medel bör kanaliseras via ett eller flera separata instrument för att garantera öppenheten och skydda den distinkta karaktären hos utvecklingssamarbete som en autonom politisk domän inom området för yttre förbindelser. Parlamentet insisterar, i linje med de åtaganden som gjordes i Europeiska rådet den 29–30 oktober 2009, att finansieringen för klimatförändringar inte bör undergräva eller äventyra kampen mot fattigdom och de fortsatta framstegen mot millennieutvecklingsmålen, och att de knappa medlen för offentligt utvecklingsbistånd som finns tillgängliga för att minska fattigdomen inte bör avledas för syften som inte rör utveckling i utvecklingsländerna. Parlamentet betonar att OECD:s definition av offentligt utvecklingsbistånd inte bör ändras, och uppmanar kommissionen att se till att inga utvecklingsprojekt som finansieras av EU strider mot globala insatser för att motverka klimatförändringarna och att alla sådana insatser är klimatsäkra, särskilt stora infrastrukturprojekt eller projekt på små öar som kommer att bli först ut att drabbas av klimatförändringarnas följder.

16.

Europaparlamentet uttrycker sin oro, i en tid med kraftigt begränsade offentliga budgetar, över den starka inriktningen på investeringar inom den privata sektorn som ett sätt att få mer finansiella resurser till utveckling. Parlamentet framhåller att utvecklingssamarbete är den enda politik för externa åtgärder (förutom humanitärt bistånd) som inte har utformats för att tjäna EU:s intressen, utan i stället för att försvara intressena hos de mest marginaliserade och sårbara befolkningarna på jorden. Kommissionen uppmanas därför med kraft att se till att alla offentliga finanser som används för att stödja investeringar inom den privata sektorn i syd inte hämtas från sektorer som redan är underfinansierade (vilket till exempel är fallet med programmen för icke-statliga aktörer och lokala myndigheter) och att stödet effektivt kommer att möjliggöra utveckling för den inhemska privata sektorn och små och medelstora företag i låginkomstländer.

17.

Europaparlamentet håller med om att det behövs en differentierad syn på den skiftande gruppen utvecklingsländer och att traditionellt ekonomiskt bistånd kan bli mindre relevant för tillväxtländerna. Parlamentet anser att biståndet till tillväxtländer bör främja en hållbar ekonomisk tillväxt och samtidigt fortsätta att fokusera på att stärka partnerlandets skattepolitik och främja mobiliseringen av de nationella intäkterna, vilket bör leda till att fattigdomen och beroendet av bistånd minskar.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge ökat stöd för att bistå utvecklings- och tillväxtländer i skattereformer som syftar till att främja effektiva, verkningsfulla, rättvisa och hållbara skattesystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att helt införa principerna om god förvaltning på skatteområdet i planeringen, genomförandet och övervakningen av landstrategidokumenten och de regionala strategidokumenten, samtidigt som nödvändiga åtgärder vidtas för att se till att multinationella företag lägger fram landsvisa rapporter.

19.

Europaparlamentet betonar därför att det kommande instrumentet för utvecklingssamarbete bör fortsätta att omfatta alla utvecklingsländer i de geografiska regioner som täcks av det enligt OECD/DAC:s förteckning över utvecklingsländer.

20.

Europaparlamentet efterlyser en närmare samordning mellan kommissionen och medlemsstaterna för att det som föreskrivs i artikel 210 i EUF-fördraget ska kunna uppnås, och stöder utvecklingen av gemensamma europeiska strategidokument. Parlamentet anser att alla EU:s programplaneringsdokument för varje land och region bör inbegripa utförliga och uppdaterade givarmatriser och ett särskilt avsnitt om EU-biståndets effektivitet, med uppgifter om vilka åtgärder som har vidtagits för att öka samordningen och harmoniseringen av och komplementariteten mellan givarna samt förbättra arbetsfördelningen mellan givarna, framför allt bland EU:s medlemsstater.

21.

Europaparlamentet upprepar sitt krav att Europeiska utvecklingsfonden (EUF) ska föras in i EU:s budget, vilket skulle förenkla förfarandena och öka effektiviteten i EU-biståndet. Parlamentet insisterar på att detta inte bör leda till en minskning av den globala finansieringen på EU-nivå för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och för EUF eller av det sammanlagda belopp som tillgängliggjorts för offentligt utvecklingsbistånd på EU-nivå.

22.

Europaparlamentet anser att stödet till utsatta grupper (kvinnor, personer med funktionshinder, ungdomar, arbetslösa och urbefolkningar) och till jämställdhetsintegrering och till andra övergripande frågor måste öka. Parlamentet insisterar på att det instrument som följer efter förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete måste innehålla krav på tydliga riktmärken i programplaneringsdokument, så att effekterna av EU:s ingripande på dessa områden kan bedömas.

23.

Europaparlamentet betonar betydelsen av att lokala myndigheter deltar i utvecklingspolitiken för att man ska kunna uppnå millennieutvecklingsmålen och garantera gott styre. Parlamentet betonar särskilt att lokala myndigheter har en avgörande roll på områden som utbildning, svältbekämpning, hälsa, vatten, renhållning, social sammanhållning och lokal ekonomisk utveckling etc. Parlamentet anser därför att det är nödvändigt att uppvärdera deras roll i nästa finansiella instrument, i enlighet med principen om egenansvar för utvecklingen.

24.

Europaparlamentet understryker behovet av en regelbunden och strukturerad dialog mellan kommissionen och Europeiska utrikestjänsten samt icke-statliga aktörer och lokala myndigheter om programplaneringen, genomförandet och utvärderingen av strategidokumenten. Slutsatserna från den strukturerade dialogen måste därför beaktas i framtida finansieringsinstrument.

25.

Europaparlamentet betonar behovet av flexibilitetsbestämmelser som gör att EU kan reagera på förändrade behov och prioriteringar. Parlamentet föreslår en undersökning av EUF-modellen med begränsade landsanslag för ej programmerat bistånd som en möjlig modell för det kommande instrumentet för utvecklingssamarbete, men betonar att medel som används på ett flexiblare sätt måste ha genuina utvecklingsmål.

26.

Europaparlamentet anser att det nya instrumentet för utvecklingssamarbete bör utgöra grunden för riktat och mer flexibelt bistånd till bräckliga situationer. Parlamentet anser att den nya finansiella arkitekturen bör bidra till att säkerställa en verklig koppling mellan katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbiståndet, genom flexibilitet och komplementaritet i finansieringsmekanismerna.

27.

Europaparlamentet kräver ett riktmärke som går ut på att 20 procent av utgifterna i de geografiska programmen ska gå till grundläggande sociala tjänster enligt Förenta nationernas definition i millennieutvecklingsmålen (indikator 8.2 för mål 8: ”Utveckla ett globalt partnerskap för utveckling”).

28.

Europaparlamentet insisterar på stränga kriterier för rätt till budgetstöd. Parlamentet insisterar på att kommissionen måste avstå från att utnyttja budgetstöd i länder där insyn i de offentliga utgifterna inte kan garanteras, att budgetstödet alltid måste åtföljas av åtgärder för att utveckla det mottagande landets parlamentariska kontroll- och granskningsförmåga och öka öppenheten och allmänhetens tillgång till information samt att det civila samhället bör involveras i övervakningen av budgetstödet.

29.

Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som det civila samhället har i utvecklingen, genom att exempelvis fungera som statens väktare för att garantera ansvarsskyldighet, och efterlyser lämplig finansiering till det civila samhället i utvecklingsländer.

30.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen om att sammanställa information om stödet med totalbelopp per projekt, för allmänt respektive sektorsinriktat budgetstöd eller i vilken annan form som stödet har beviljats till lokala myndigheter. Denna helhetssyn skulle öka enhetligheten i det stöd som ges till lokala myndigheter och bidra till bättre förvaltning i partnerländerna.

31.

Europaparlamentet konstaterar att alla tematiska program under finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete har visat sig relevanta och att det är nödvändigt att upprätthålla både tematiska och geografiska program, men att de till viss del kräver en ny inriktning, mot bakgrund av nya utmaningar, exempelvis den globala finansiella och ekonomiska krisen, den globala livsmedelskrisen, klimatförändringarna och de särskilda behoven hos bräckliga stater och stater i övergång.

32.

Europaparlamentet påpekar att migration är ett område där det finns ett tydligt behov av att prioritera en enhetlig politik för utveckling av EU:s kortsiktiga migrationsåtgärder, som till största del syftar till att bekämpa olaglig invandring. Parlamentet understryker att utvecklingsstödet till migration inte bör användas till att stärka gränsförvaltning och motverka olaglig invandring. Parlamentet insisterar på att varje tematiskt program om migration i framtiden måste ligga helt i linje med EU:s utvecklingsmål och att kärnfinansieringen inom detta program måste uppfylla kriterierna för rätt till offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet betonar särskilt att projekt som rör migration från syd till syd ska prioriteras inom det tematiska programmet.

33.

Europaparlamentet betonar att det nya tematiska programmet ”Investera i människor” måste fokusera på, men inte begränsas till, uppnåendet av de millennieutvecklingsmål som är svårast att uppnå, med särskild inriktning på att millennieutvecklingsmålen uppnås i länder och regioner där indikatorer för millennieutvecklingsmålen är kritiska. Parlamentet understryker att grundläggande utbildning och läskunskaper är utgångspunkten för att öka människors kunskap och egenansvar för utvecklingen. Parlamentet kräver därför att det nya programmet även inriktas på kultur som ett verktyg för frigörelse och delaktighet.

34.

Europaparlamentet anser att det nya instrumentet bör innehålla ett varierat tillvägagångssätt för att finansiera det civila samhällets organisationer och lokala myndigheter samt undvika en konstlad konkurrens mellan två typer av aktörer. Parlamentet betonar behovet av att lösa det nuvarande programmets problem med överteckning. Parlamentet kräver att resultaten av den strukturerade dialogen ska återspeglas fullt ut i det framtida tematiska programmet och i de föreslagna biståndsformerna.

35.

Europaparlamentet påpekar att ett av skälen till att millennieutvecklingsmålen inte har uppfyllts är att man inte har insett vilken roll som miljö, naturresurser och ekosystem spelar för mänsklig utveckling och fattigdomsutrotning. Parlamentet noterar med oro att samtidigt som endast 3 procent av det totala europeiska offentliga utvecklingsbiståndet för närvarande går till miljöfrågor är ett annat problem att EU:s och medlemsstaternas stöd till utvecklingsländer delvis investeras i projekt som snarare främjar klimatförändringarna än motverkar dem. Politiken för utveckling på klimatområdet måste bli mer enhetlig, särskilt beträffande stöd till klimatåtgärder och integration av klimatförändringsfrågor i EU:s utvecklingssamarbete.

36.

Europaparlamentet påpekar att revisionsrätten i sin särskilda rapport nr 6/2006 drog slutsatsen att EU endast har gjort begränsade framsteg sedan 2001 när det gäller att integrera miljön i sitt utvecklingssamarbete, eftersom miljöfrågor inte beaktats tillräckligt i landstrategidokumenten. I enlighet med detta uppmanar parlamentet kommissionen att se till att miljöfrågor integreras bättre och övervakas systematiskt i alla externa åtgärder och finansiella instrument, särskilt mot bakgrund av de utmaningar som klimatförändringarna och minskad biologisk mångfald för närvarande utgör.

37.

Europaparlamentet upprepar att artikel 290 i EUF-fördraget är fullt tillämplig på finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och betonar därför att tillämpningen av förfarandet med delegerade akter är obligatorisk för de beslut som uppfyller kriterierna i artikel 290 i EUF-fördraget, inbegripet fastställandet av allmänna mål, prioriteringar, förväntade resultat och ekonomiska anslag.

38.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.