(1)

Enligt artikel 2.b i fördraget ska enhetliga säkerhetsnormer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd fastställas.

(1)

Enligt artikel 2.b i Euratomfördraget ska enhetliga säkerhetsnormer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd fastställas.

(2)

I artikel 30 i fördraget anges det att det ska fastställas grundläggande normer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning.

(2)

I artikel 30 i Euratomfördraget anges det att det ska fastställas grundläggande normer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning.

(3)

I artikel 37 i fördraget anmodas medlemsstaterna att tillhandahålla kommissionen allmänna upplysningar om varje plan för deponering av radioaktivt avfall.

(3)

I artikel 37 i Euratomfördraget anmodas medlemsstaterna att tillhandahålla kommissionen allmänna upplysningar om varje plan för deponering av radioaktivt avfall.

(3a)

Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 (1) om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet.

(4)

Rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (2) ska tillämpas på all verksamhet som medför risk för joniserande strålning från en artificiell eller en naturlig strålkälla i fall där naturliga radionuklider behandlas eller har behandlats med hänsyn till sina radioaktiva, klyvbara eller fertila egenskaper. Det omfattar också godkända utsläpp av material som härrör från sådana verksamheter. Bestämmelserna i direktivet har kompletterats med mer specifik lagstiftning.

(4)

Rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (3) fastställer grundläggande säkerhetsnormer. Direktivet ska tillämpas på all verksamhet som medför risk för joniserande strålning från en artificiell eller en naturlig strålkälla i fall där naturliga radionuklider behandlas eller har behandlats med hänsyn till sina radioaktiva, klyvbara eller fertila egenskaper. Det omfattar också godkända utsläpp av material som härrör från sådana verksamheter. Bestämmelserna i direktivet har kompletterats med mer specifik lagstiftning.

(4a)

Eftersom varken Euratomfördraget eller FEUF ger parlamentet några medbeslutandebefogenheter i frågor som berör kärnkraft och kärnsäkerhet måste man finna en ny rättslig grund för all framtida lagstiftning inom detta område.

(15a)

Tre av EU:s tidigare kandidatländer, nämligen Litauen, Slovakien och Bulgarien, hade gamla kärnkraftverk av sovjetisk konstruktion i drift som inte kunde uppgraderas till EU:s säkerhetsstandarder på ett ekonomiskt sätt. Följaktligen stängdes de för att sedan avvecklas.

(15b)

Avvecklingen av kärnkraftverken påförde dessa tre medlemsstater en avsevärd finansiell och ekonomisk börda som de inte kunde bära fullt ut, och därför betalade unionen ut finansiellt stöd till dessa medlemsstater avsett att täcka en del av kostnaden för projekt för avveckling och avfallshantering och uppväga ekonomiska konsekvenser.

(18)

År 2006 uppdaterade IAEA hela sin samling av normer och publicerade grundläggande säkerhetsprinciper, med stöd av Euratom, OECD/NEA och andra internationella organisationer. Enligt dessa sponsororganisationer kommer användningen av de grundläggande säkerhetsprinciperna att underlätta tillämpningen av internationella säkerhetsnormer och sörja för större enhetlighet mellan de olika staternas förfaranden. Det är därför önskvärt att alla stater följer och förespråkar dessa principer. Principerna kommer att vara bindande för IAEA i fråga om dess verksamhet och för staterna i fråga om den verksamhet som stöds av IAEA. Staterna eller sponsororganisationerna kan, om de så önskar, anta dessa principer och tillämpa dem på sina egna verksamheter.

(18)

År 2006 uppdaterade IAEA hela sin samling av normer och publicerade grundläggande säkerhetsprinciper, som tagits fram av Euratom, OECD/NEA och andra internationella organisationer. Enligt dessa sponsororganisationer kommer användningen av de grundläggande säkerhetsprinciperna att underlätta tillämpningen av internationella säkerhetsnormer och sörja för större enhetlighet mellan de olika staternas förfaranden. Det är därför önskvärt att alla stater följer och förespråkar dessa principer. Principerna kommer att vara bindande för IAEA i fråga om dess verksamhet och för staterna i fråga om den verksamhet som stöds av IAEA. Staterna eller sponsororganisationerna kan, om de så önskar, anta dessa principer och tillämpa dem på sina egna verksamheter.

(19a)

Århuskonventionen av den 25 juni 1998 om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor ger allmänheten rättigheter och ålägger konventionsparterna och myndigheterna skyldigheter beträffande tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, vilket inbegriper hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.

(19b)

Internationella arbetsorganisationen har antagit en konvention (4) och en rekommendation (5) om strålskydd, vilken gäller för alla verksamheter där arbetstagare utsätts för joniserande strålning under arbetstid och kräver att lämpliga åtgärder vidtas för att säkerställa ett verksamt skydd för arbetstagare mot bakgrund av aktuell kunskap.

(22a)

Europaparlamentet har också påpekat att alla kärnkraftsföretag i samtliga medlemsstater måste ha tillräckliga finansiella medel för att täcka alla kostnader för avveckling och avfallshantering i syfte att upprätthålla principen om att förorenaren betalar och undvika en återgång till statligt stöd och uppmanat kommissionen att närmare definiera hur finansiella medel som avsätts för avveckling ska användas i samtliga medlemsstater, och att i samband med detta beakta avvecklingen, hanteringen, konditioneringen och slutförvaringen av det radioaktiva avfallet (6).

(23)

Det finns en växande medvetenhet inom unionen och i hela världen om behovet av en ansvarsfull användning av kärnenergi, särskilt i fråga om kärnsäkerhet. I detta sammanhang måste särskilt frågan om hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall behandlas för att säkerställa en säker, optimerad och hållbar användning av kärnenergi .

(23)

Det finns en växande medvetenhet inom unionen och i hela världen , särskilt efter den nyligen inträffade allvarliga kärnkraftsolyckan i Japan, om behovet av att stärka reglerna för kärnsäkerhet. I detta sammanhang måste särskilt den viktiga frågan om hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall behandlas för att säkerställa en säker, optimerad och hållbar användning av lager och/eller slutförvar .

(23a)

I detta sammanhang är det viktigt att betona att en mycket stor del av det använda kärnbränslet är upparbetningsbart. Återvinning av använt kärnbränsle är alltså en aspekt att ta hänsyn till, parallellt med slutförvaringen av avfallet.

(25)

Vid driften av kärnreaktorer genereras också använt kärnbränsle. Varje medlemsstat kan definiera sin egen politik för kärnbränslecykeln och antingen betrakta använt kärnbränsle som en värdefull resurs som kan upparbetas, eller besluta att det ska slutförvaras som avfall. Oberoende av vilket alternativ som väljs ska hänsyn tas till slutförvaring av högaktivt avfall, som separerats vid upparbetning, eller av använt kärnbränsle som betraktas som avfall.

(25)

Vid driften av kärnreaktorer genereras också använt kärnbränsle. Varje medlemsstat kan definiera sin egen politik för kärnbränslecykeln och antingen betrakta använt kärnbränsle som en värdefull resurs som kan upparbetas och återvinnas , eller besluta att det ska slutförvaras som avfall. Oberoende av vilket alternativ som väljs ska hänsyn tas till slutförvaring av högaktivt avfall, som separerats vid upparbetning, eller av använt kärnbränsle som betraktas som avfall.

(25a)

Använt kärnbränsle som förvaras i bassänger utgör en ytterligare potentiell källa till radioaktivitet i miljön, framför allt om kylbassängerna inte längre är täckta.

(27)

Radioaktivt avfall, inklusive använt kärnbränsle som betraktas som avfall, kräver inneslutning och isolering från människor och deras livsmiljö under mycket lång tid. Avfallets specifika karaktär (innehållet av radionuklider) kräver åtgärder för att skydda människors hälsa och miljön från de faror som uppstår till följd av joniserande strålning, däribland slutförvaring i lämpliga anläggningar som slutpunkt för hanteringen. Lagring av radioaktivt avfall, inklusive långsiktig lagring, är en tillfällig lösning men inte något alternativ till slutförvaring .

(27)

Radioaktivt avfall, inklusive använt kärnbränsle som betraktas som avfall, kräver lämplig konditionering, inneslutning och isolering från människor och deras livsmiljö under mycket lång tid. Avfallets specifika karaktär (innehållet av radionuklider) kräver åtgärder för att skydda människors hälsa och miljön från de faror som uppstår till följd av joniserande strålning, däribland slutförvaring i lämpliga anläggningar som slutpunkt för hanteringen , varvid återtagbarhet ska finnas med som ett alternativ, utgående från reversibilitetsprincipen . Lagring av radioaktivt avfall, inklusive långsiktig lagring, är en tillfällig lösning.

(27a)

Riskerna med slutförvaring av radioaktivt avfall blev tydliga i samband med olyckan i Fukushima. Liknande olyckor skulle kunna inträffa i nuvarande eller framtida kärnkraftsanläggningar i olika delar av EU och dess grannländer med stor risk för jordbävningar och tsunamier, såsom i Akkuyu i Turkiet. Unionen bör vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra slutförvaring av radioaktivt avfall i sådana områden.

(28)

Ett nationellt klassificeringssystem bör understödja dessa arrangemang med fullt beaktande av de olika typerna av radioaktivt avfall och det radioaktiva avfallets egenskaper. De exakta kriterierna för indelningen av avfallet i en viss avfallsklass kommer att bero på den konkreta situationen i landet i förhållande till avfallets art och de alternativ för slutförvaring som föreligger eller övervägs.

(28)

Ett nationellt klassificeringssystem bör understödja dessa arrangemang med fullt beaktande av de olika typerna av radioaktivt avfall och det radioaktiva avfallets egenskaper. De exakta kriterierna för indelningen av avfallet i en viss avfallsklass kommer att bero på den konkreta situationen i landet i förhållande till avfallets art och de alternativ för slutförvaring som föreligger eller övervägs. För att underlätta kommunikation och informationsutbyte mellan medlemsstaterna och skapa insyn bör ett klassificeringssystem ingående beskrivas i det nationella programmet.

(29)

Det typiska konceptet för slutförvaring av kortlivat låg- och medelaktivt avfall är slutförvaring nära markytan. Efter 30 års forskning är det allmänt accepterat på teknisk nivå att djup geologisk slutförvaring utgör det säkraste och mest hållbara alternativet som slutpunkt för hanteringen av högaktivt avfall och använt kärnbränsle som betraktas som avfall . Därför bör slutförvaring eftersträvas.

(29)

Koncept för slutförvaring av kortlivat låg- och medelaktivt avfall varierar från slutförvaring nära markytan (i byggnader, grund nedgrävning eller nedgrävning ned till några tiotal meter under ytan) till tekniskt avancerade geologiska lager 70 till 100 meter under markytan . Nästan allt långlivat låg- och medelaktivt radioaktivt avfall lagras . Efter 30 års forskning har möjligheten att genomföra djup geologisk slutförvaring vetenskapligt belagts och sådan förvaring skulle kunna bli ett tryggt och ekonomiskt alternativ som slutpunkt för hanteringen av högaktivt radioaktivt avfall. Den verksamhet som bedrivs med stöd av teknikplattformen för genomförandet av geologisk deponering av radioaktivt avfall (IGD-TP) skulle kunna göra expertis och teknik mera lättåtkomlig i detta hänseende. Andra alternativ undersöks också, såsom specialutformade lagringsanläggningar på eller nära markytan, förvaring i torra klippformationer eller slutförvaring i djupa borrhål (3 000–5 000 meter djupa), samt eventuell reversibilitet och återtagbarhet. Därför bör ytterligare forskning inom dessa områden eftersträvas.

(29a)

Med tanke på den forskning som bedrivs om avlägsnande av radioaktivt avfall genom omvandling eller andra former av minskning av strålningsintensitet och livslängd bör även långfristig och återvinningsbar djup geologisk förvaring av radioaktivt avfall tas i beaktande.

(30)

Även om varje medlemsstat ansvarar för sin egen politik gällande hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall måste denna politik respektera de relevanta grundläggande säkerhetsprinciperna som IAEA har fastställt. Det är en etisk skyldighet för alla medlemsstater att se till att orimliga bördor inte lämnas över till kommande generationer när det gäller det befintliga använda kärnbränslet och radioaktiva avfallet, liksom det som förväntas från avvecklingen av befintliga kärntekniska anläggningar.

(30)

Även om varje medlemsstat ansvarar för sin egen politik gällande hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall måste denna politik inte bara respektera de relevanta grundläggande säkerhetsprinciperna som IAEA har fastställt utan bör även införa höga säkerhetsnormer som återspeglar bästa praxis på lagstiftnings- och driftsnivå och bästa tillgängliga teknik (BAT) . Det är en etisk skyldighet för alla medlemsstater att se till att orimliga bördor inte lämnas över till kommande generationer när det gäller det historiska och befintliga använda kärnbränslet och radioaktiva avfallet, liksom det som förväntas från avvecklingen av befintliga kärntekniska anläggningar. Medlemsstaterna bör därför fastställa en avvecklingspolicy som garanterar att anläggningar avvecklas på säkrast möjliga sätt så tidigt som möjligt efter nedläggningen.

(31)

För att få en ansvarsfull hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall bör varje medlemsstat upprätta ett nationellt ramverk som säkerställer ett politiskt engagemang och ett stegvist beslutsfattande , som genomförs genom lämplig lagstiftning, reglering och organisation med en tydlig ansvarsfördelning.

(31)

För att få en ansvarsfull hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall bör varje medlemsstat upprätta ett nationellt ramverk som säkerställer ett politiskt engagemang och ett stegvist beslutsfattande i enlighet med Århuskonventionen. Beslutsfattandet bör genomföras genom lämplig lagstiftning, reglering och organisation med en tydlig ansvarsfördelning.

(32a)

Medlemsstaterna bör säkerställa att tillräcklig finansiering finns att tillgå för hantering och lagring av använt bränsle och radioaktivt avfall.

(32a)

Ytterligare medel måste anslås till energiprojekt, inklusive möjligheten till framtida avvecklingsprojekt och därmed även avfallshanteringsprojekt.

(33)

Ett nationellt program bör inrättas för att säkerställa införlivandet av politiska beslut i tydliga bestämmelser för ett tidtabellsenligt genomförande av alla led vid hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall från generering till slutförvaring. Detta bör omfatta alla verksamheter som är knutna till hantering, förbehandling, behandling, konditionering, lagring och slutförvaring av radioaktivt avfall. Det nationella programmet kan vara ett referensdokument eller en uppsättning dokument.

(33)

Ett nationellt program bör inrättas för att säkerställa införlivandet av politiska beslut i tydliga bestämmelser för ett tidtabellsenligt genomförande av alla led vid hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall från generering till slutförvaring. Detta bör omfatta alla verksamheter som är knutna till hantering, förbehandling, behandling, konditionering, lagring och slutförvaring av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle samt bör följa principerna i Århuskonventionen . Det nationella programmet kan vara ett referensdokument eller en uppsättning dokument.

(34a)

Arbetstagarna måste, längs hela hanteringskedjan för använt bränsle och radioaktivt avfall, vara skyddade och omfattas av lagstiftningen om hälsa och säkerhet, oavsett verksamhet och status, och de långsiktiga följderna på arbetstagarnas hälsa och säkerhet måste beaktas i alla hanteringsmetoder för använt bränsle och radioaktivt avfall. Unionens och medlemsstaternas lagstiftning om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen gäller även för arbetstagare som hanterar använt kärnbränsle och radioaktivt avfall och om den lagstiftningen inte följs måste detta leda till omedelbara och stränga påföljder.

(35)

Insyn är viktigt vid hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Insynen bör tillhandahållas genom effektiv information till allmänheten och möjligheter för alla berörda intressenter att delta i beslutsprocessen.

(35)

Insyn är viktigt vid hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall och det är av yttersta vikt att allmänheten hyser förtroende för de principer som styr säkerheten vid förvaringsanläggningar och inom avfallshanteringsprogram . Insynen bör tillhandahållas genom effektiv information till allmänheten och möjligheter för alla berörda intressenter , lokala och regionala myndigheter och allmänheten att delta i beslutsprocessen.

(36)

Ett samarbete mellan medlemsstater och på internationell nivå skulle kunna underlätta och påskynda beslutsfattandet genom tillgången till expertis och teknik.

(36)

Ett samarbete mellan medlemsstater och på internationell nivå skulle kunna underlätta och påskynda beslutsfattandet genom tillgången till högkvalitativ expertis och teknik såväl som bästa praxis .

(37)

Vissa medlemsstater anser att det skulle vara ett fördelaktigt alternativ att dela på anläggningarna för hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, inklusive slutförvarsanläggningar, om det baseras på ett avtal mellan de berörda medlemsstaterna .

(37)

Vissa medlemsstater anser att det skulle vara ett fördelaktigt , säkert och kostnadseffektivt alternativ att dela på anläggningarna för hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, inklusive slutförvarsanläggningar, om det baseras på ett avtal mellan de inblandade länderna . I detta sammanhang är det viktigt att se till att inga möjligheter blockeras, t.ex. befintliga avtal om använt kärnbränsle från forskningsreaktorer. I direktivet bör det vederbörligen definieras vilka villkor som ska uppfyllas innan några sådana gemensamma projekt sätts i gång.

(39)

Säkerhetsbevisningen och bedömningen av risknivån bör utgöra en grund för de beslut som ska fattas i samband med utveckling, drift och stängning av en slutförvarsanläggning och bör göra det möjligt att identifiera osäkra områden som kräver särskild uppmärksamhet för att få en ökad förståelse för de aspekter som påverkar slutförvaringssystemets säkerhet, inklusive naturliga (geologiska) och konstruerade barriärer och deras förväntade utveckling över tid. Säkerhetsbevisningen bör omfatta resultaten av säkerhetsbedömningen och information om säkerhetsbedömningens robusthet och tillförlitlighet och de antaganden som har gjorts. Den bör därför tillhandahålla en samling argument och bevis som stöder säkerheten för en anläggning eller en verksamhet som är knuten till hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.

(39)

Säkerhetsbevisningen och bedömningen av risknivån bör utgöra en grund för de beslut som ska fattas i samband med utveckling, drift och stängning av en slutförvarsanläggning och bör göra det möjligt att identifiera osäkra områden som kräver särskild uppmärksamhet för att få en ökad förståelse för de aspekter som påverkar slutförvaringssystemets säkerhet, inklusive naturliga (geologiska) och konstruerade barriärer och deras förväntade utveckling över tid. Säkerhetsbevisningen bör omfatta resultaten av säkerhetsbedömningen och information om säkerhetsbedömningens robusthet och tillförlitlighet och de antaganden som har gjorts. Demonstrationen av säkerhet bör därför bygga på en samling argument och bevis som stöder säkerheten för en anläggning eller en verksamhet som är knuten till hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.

(40)

Även om hänsyn ska tas till alla risker som hör samman med använt kärnbränsle och radioaktivt avfall i det nationella ramverket, omfattar detta direktiv inte andra risker än strålningsrisker. Dessa omfattas i stället av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(40)

Även om hänsyn bör tas till alla risker som hör samman med använt kärnbränsle och radioaktivt avfall i det nationella ramverket, omfattar detta direktiv inte andra risker än strålningsrisker med radiologiska konsekvenser . Sådana andra risker omfattas i stället av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(41)

Bibehållandet och vidareutvecklingen av expertis och färdigheter inom hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, som utgör ett väsentligt element för att säkerställa höga säkerhetsnivåer , bör baseras på en kombination av lärande genom driftserfarenhet, vetenskaplig forskning och teknikutveckling och ett tekniskt samarbete mellan alla aktörer.

(41)

Bibehållandet och vidareutvecklingen av expertis och färdigheter inom hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, som utgör ett väsentligt element för att säkerställa höga nivåer för skyddet av hälsa och miljö, säkerhet och öppenhet , bör baseras på en kombination av lärande genom driftserfarenhet, vetenskaplig forskning och teknikutveckling och ett tekniskt samarbete mellan alla aktörer.

(42a)

Här skulle den europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter på kärnsäkerhetens område (Ensreg) kunna ge ett värdefullt bidrag till att direktivet genomförs enhetligt och på det sättet underlätta samråd, utbyte av bästa praxis och samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter.

(42b)

Direktivet skulle kunna bli ett nyttigt redskap att beakta vid kontrollen av om projekt som fått unionsmedel som ett led i finansiellt eller tekniskt stöd från Euratom till anläggningar eller verksamhet för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall också innefattar nödvändiga åtgärder för att garantera en säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.

a)

alla led i hanteringen av använt kärnbränsle då det använda kärnbränslet uppkommer vid drift av civila kärnreaktorer eller hanteras i civila verksamheter,

a)

alla led i hanteringen av använt kärnbränsle då det använda kärnbränslet uppkommer vid drift av civila kärnreaktorer eller hanteras i civila verksamheter på EU:s territorium, också använt kärnbränsle från militära program om och när sådant kärnbränsle permanent överförs till och hanteras i samband med uteslutande civila verksamheter ,

b)

alla led i hanteringen av radioaktivt avfall, från generering till slutförvaring, då det radioaktiva avfallet kommer från civila verksamheter eller hanteras inom civila verksamheter.

b)

alla led i hanteringen av radioaktivt avfall, från generering till och med slutförvaring, då det radioaktiva avfallet kommer från civila verksamheter eller hanteras inom civila verksamheter på EU:s territorium .

-1)

godkända utsläpp: planerade och kontrollerade utsläpp i miljön av gasformiga eller flytande radioaktiva ämnen som härrör från kärntekniska anläggningar eller verksamheter under normal drift vilka står under föreskriven tillsyn, inom de gränser som har godkänts av det behöriga tillsynsorganet och i enlighet med principerna och gränserna i direktiv 96/29/Euratom.

3)

slutförvaring: deponering av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall i en godkänd anläggning utan avsikt att återvinna det .

3)

slutförvaring: deponering av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall på ett potentiellt slutgiltigt sätt i en godkänd anläggning , med vederbörlig hänsyn tagen till reversibilitetsprincipen .

6)

radioaktivt avfall: radioaktivt material i gasform, flytande eller fast form för vilket ingen ytterligare användning förutses av medlemsstaten eller av en fysisk eller juridisk person vars beslut godtas av medlemsstaten, och som står under tillsyn som radioaktivt avfall av en behörig tillsynsmyndighet inom ramen för medlemsstatens lagstiftning och regelverk.

6)

radioaktivt avfall: radioaktivt material i gasform, flytande eller fast form , inbegripet använt kärnbränsle och radioaktivt material från upparbetning, som reducerats till en så liten volym som är tekniskt möjligt, för vilket ingen ytterligare användning övervägs eller planeras, med beaktande av kommande teknisk utveckling och tekniska framsteg, medlemsstaten eller av en fysisk eller juridisk person vars beslut godtas av medlemsstaten, och som står under tillsyn som radioaktivt avfall av en behörig tillsynsmyndighet inom ramen för medlemsstatens lagstiftning och regelverk.

9a)

plats: ett geografiskt område där det finns en godkänd anläggning, varmed också avses en slutförvarsanläggning för använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall, eller där det bedrivs en godkänd verksamhet.

9b)

säkerhetsbedömning: den systematiska process som genomförs under hela utformningsfasen för att garantera att den föreslagna utformningen uppfyller alla relevanta säkerhetskrav och som omfattar bland annat, men inte uteslutande, den formella säkerhetsanalysen.

9c)

säkerhetsbevisning: en samling argument och bevis som stöder säkerheten för en anläggning eller en verksamhet och även omfattar resultaten av säkerhetsbedömningen samt en förtroendeförklaring för dessa resultat. För en slutförvarsanläggning kan säkerhetsbevisningen hänföra sig till en viss utvecklingsfas. I sådana fall bör förekomsten av osäkra områden eller eventuella olösta frågor erkännas i säkerhetsbevisningen som bör vägleda om frågornas lösning inom kommande utvecklingsfaser.

13)

lagring: förvarandet av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall i en godkänd anläggning i syfte att kunna återvinna det.

13)

lagring: det tillfälliga förvarandet av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall i en godkänd anläggning i avvaktan på att man ska kunna återvinna det.

a)

så lite radioaktivt avfall som möjligt genereras, både i fråga om aktivitet och volym, genom lämpliga designrelaterade åtgärder och drift- och avvecklingsrutiner, inklusive återvinning och återanvändning av konventionella material,

a)

så lite radioaktivt avfall som möjligt genereras, både i fråga om aktivitet och volym, genom att Alara-principen (as low as reasonably achievable) respekteras och med hjälp av lämpliga designrelaterade åtgärder och drift- och avvecklingsrutiner, inklusive upparbetning och återanvändning av material,

(d)

använt kärnbränsle och radioaktivt avfall hanteras på ett säkert sätt , även på lång sikt .

(d)

använt kärnbränsle och radioaktivt avfall hanteras på ett säkert sätt så länge de är farliga för människa och miljö .

(da)

arbetstagare, allmänheten och miljön inte exponeras för använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.

db)

åtgärder vidtas för att täcka kommande hälso- och miljörisker för exponerade arbetstagare och allmänheten.

dc)

kostnaderna för hanteringen av radioaktivt avfall, inklusive använt kärnbränsle, ska betalas av dem som har genererat avfallet.

dd)

de finansiella reserver som de som genererat avfallet måste tillhandahålla för att täcka alla kostnader för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall förvaltas i en fond som kontrolleras av staten så att de finns tillgängliga att användas för en permanent och säker slutförvaring.

de)

nationella behöriga myndigheter medverkar med övervakning av att det finns tillräckliga finansiella medel.

df)

nationella parlament medverkar med övervakning av att det finns tillräckliga finansiella resurser.

a)

Allmänhetens acceptans och stöd i de berörda medlemsstaterna ska fortlöpande underhållas under alla faser av projektutvecklingen samt under den tid då slutförvaringen pågår, genom att allmänheten tillförsäkras information och får delta i samrådsprocessen.

b)

Samarbete mellan de behöriga nationella tillsynsorganen och de nationella säkerhetsmyndigheterna ska garanteras, liksom övervakning från deras sida och säkerhetsbevisningar med kompletterande säkerhetsbedömningar ska utföras i alla de berörda medlemsstaterna då anläggningen befinner sig på undersöknings-, urvals- och driftsstadiet.

c)

En överenskommelse ska nås både om ansvarfrågor och om en klar ansvarsfördelning så att varje medlemsstat själv i sista hand bär ansvaret för sitt eget radioaktiva avfall.

d)

Finansieringsöverenskommelser ska ingås med garantier för att medel avsatts för den period då slutförvarsanläggningen är i drift, samt för att det finns adekvata personella resurser för att garantera ett tillräckligt antal vederbörligt utbildade anställda.

e)

De berörda medlemsstaterna ska i sina nationella program förhandsanmäla sin lagstiftnings- och organisationsstruktur samt tekniska system och åtgärder, för att påvisa att den planerade slutförvaringen inom en klar och tydlig tidsram uppfyller de krav som fastställs i detta direktiv.

a)

ett nationellt program för genomförandet av politiken avseende hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall,

a)

ett nationellt program med respekt för subsidiariteten för genomförandet av politiken avseende hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall , med garantier för att alla som producerar radioaktivt avfall kan få sitt radioaktiva avfall slutförvarat under betryggande former och på samma villkor ,

ba)

nationella krav på arbetstagarnas hälsa, säkerhet och utbildning,

c)

ett system för tillståndsgivning med avseende på verksamhet och anläggningar för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, inklusive förbud mot drift av en anläggning för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall utan tillstånd,

c)

ett system för tillståndsgivning med avseende på verksamhet och anläggningar för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, inklusive förbud mot drift av en anläggning för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall utan tillstånd, och som garanterar att allt radioaktivt avfall oavsett vem som producerat det hanteras på samma sätt,

d)

ett system för lämplig institutionell kontroll, myndighetstillsyn, dokumentering och rapportering,

d)

ett system för lämplig institutionell kontroll, myndighetstillsyn, dokumentering och rapportering , samt föreskriven utbildning för arbetstagare som är knutna till hela processen i syfte att säkerställa och bibehålla säkerhet och hälsa i arbetet ,

ea)

åtgärder för att garantera tillräckliga finansiella resurser på lång sikt för verksamheter och anläggningar för hantering av använt bränsle och radioaktivt avfall,

fa)

Den behöriga tillsynsmyndigheten ska efter en öppen process fastställa bestämmelser som syftar till att garantera att de finansiella resurserna finns tillgängliga när de behövs för hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall och för genomförandet av deponeringen. Denna öppna process ska ses över regelbundet, varvid regelbundet samråd ska hållas med alla berörda parter.

fb)

en beräkning av alla kostnader för hanteringen av använt bränsle och radioaktivt avfall. I upplysningarna om detta måste bland annat exakt anges vilka institutioner som svarar för dessa kostnader.

1a.

Medlemsstaterna ska se till att deras behöriga tillsynsmyndigheter står under demokratisk tillsyn.

a)

En bedömning görs i vederbörlig ordning av kostnaderna för avfallshanteringsstrategierna, framför allt en bedömning av kostnaderna för genomförandet av långsiktiga hanteringslösningar för långlivat låg-, medel- och högaktigt avfall, utgående från avfallets karaktär. Dessa kostnader ska framför allt omfatta avvecklingskostnaderna för kärntekniska anläggningar samt kostnaderna för avfallshanteringsanläggningar för radioaktivt avfall, kostnaderna för den slutliga stängningen av dem samt underhållet och övervakningen av dem.

b)

Reserver upprättas för att täcka de kostnader som avses i led a och nödvändiga medel avsätts för att uteslutande täcka dessa reserver.

c)

Det övervakas på lämpligt sätt att reserverna och förvaltningen av anslagen är tillräckliga med tanke på de kostnader som avses i led a, så att det kan garanteras en regelbunden justering av dem.

a)

Att allmänheten informeras, antingen med hjälp av offentliga meddelanden eller på andra lämpliga sätt, såsom elektroniska medier när sådana finns att tillgå, om eventuella förslag som hänför sig till programmen eller till ändringar eller översyner av dem och att relevant information om förslagen görs tillgänglig för allmänheten, bland annat om rätten att delta i beslutsfattandet och om den behöriga myndighet till vilken synpunkter eller frågor kan lämnas in.

b)

Att allmänheten ska ha rätt att inge kommentarer och synpunkter innan beslut fattas om programmen och alla valmöjligheter står öppna.

c)

Att det vid beslutsfattandet tas vederbörlig hänsyn till resultaten av allmänhetens deltagande.

d)

Att den behöriga myndigheten, efter att ha undersökt kommentarerna och synpunkterna från allmänheten, gör rimliga ansträngningar att informera allmänheten om vilka beslut som fattats och vilka skäl och överväganden som legat till grund för dem, inklusive information om processen för allmänhetens deltagande.

-1.

Ett helhetligt och ingående system för klassificering av radioaktivt avfall som omfattar alla led i hanteringen av detta avfall, från och med avfallets generering till och med dess slutförvaring.

1)

En förteckning över allt använt kärnbränsle och radioaktivt avfall och prognoser om framtida kvantiteter, inklusive dem från avveckling. I förteckningen ska tydligt anges placeringen och mängden material, och, genom lämplig klassificering, risknivån.

1)

Utgående från det klassificeringssystem som avses i led -1, en förteckning över allt använt kärnbränsle och radioaktivt avfall och prognoser om framtida kvantiteter, inklusive dem från avveckling. I förteckningen ska tydligt anges placeringen och mängden material, risknivån och avfallets ursprung .

(2)

Principer, planer och tekniska lösningar från generering till slutförvaring.

(2)

Principer, planer och tekniska lösningar från generering till lagring eller slutförvaring. Hög prioritet ska ges historiskt radioaktivt avfall och använt kärnbränsle i mellanlagringsbassänger.

3)

Principer och planer för perioden efter stängningen av en slutförvarsanläggning, inklusive den tid under vilken de institutionella kontrollerna fortgår och de medel som ska användas för att bevara kunskapen om anläggningen på lång sikt.

3)

Principer och planer för perioden efter stängningen av en slutförvarsanläggning, inklusive den tid under vilken de institutionella kontrollerna fortgår och de medel som ska användas för att garantera övervakning och underhåll av anläggningen och för att bevara kunskapen om anläggningen på lång sikt.

7a)

En beskrivning av den kostnadsbedömning som avses i artikel 10.1a a samt av vilka metoder som används vid beräkningen av motsvarande reserver.

8)

En beskrivning av de finansiella ordningar som är i kraft för att säkerställa att alla programkostnader kan finansieras under den planerade tidsramen.

8)

En beskrivning av vilka alternativ som står till buds för sammansättningen och förvaltningen av de medel som avsatts i enlighet med artikel 10.1a b och av de finansiella ordningar som är i kraft för att säkerställa att alla programkostnader kan finansieras under den planerade tidsramen och att principen att förorenaren betalar tillämpas strikt .

8a)

En bindande och verifierbar tidsram för genomförandet av nationella program och uppfyllande av de krav som fastställs i punkterna 1 – 8 ovan.

8b)

Utbildnings- och yrkesutbildningsplaner för att bibehålla och utveckla de sakkunskaper och den kompetens som krävs för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.