22.12.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 376/58

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till rådets förordning om tillfälligt upphävande av de autonoma tullarna i Gemensamma tulltaxan för importer av vissa industriprodukter till Kanarieöarna”

KOM(2011) 259 slutlig – 2011/0111 (CNS)

2011/C 376/10

Huvudföredragande: Bernardo HERNÁNDEZ BATALLER

Den 16 juni 2011 beslutade rådet att i enlighet med artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till rådets förordning om tillfälligt upphävande av de autonoma tullarna i Gemensamma tulltaxan för importer av vissa industriprodukter till Kanarieöarna”

KOM(2011) 259 slutlig – 2011/0111 (CNS).

Den 20 september 2011 gav kommitténs presidium facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion i uppdrag att utarbeta ett yttrande i ärendet.

På grund av ärendets brådskande karaktär utsåg Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Bernardo HERNÁNDEZ BATALLER till huvudföredragande vid sin 474:e plenarsession den 21–22 september 2011 (sammanträdet den 22 september), och antog sedan följande yttrande med 132 röster för och 5 emot.

1.   Sammanfattning och rekommendationer

1.1   EESK stöder förslaget mot bakgrund av dess socioekonomiska betydelse och det faktum att EU är i sin fulla rätt att anta det, eftersom unionen har exklusiv behörighet i tullfrågor.

1.2   Vidare berör förslaget endast ett begränsat antal produkter och varor som redan omfattas av tullförmåner i enlighet med rådets förordning (EG) nr 704/2002 av den 25 mars 2002. Endast fyra produkter har tillkommit (gummi och vissa polymerderivat).

1.3   Införandet av kontroll av slutanvändning i enlighet med bestämmelserna i gemenskapens tullkodex och dess genomförandebestämmelser är ett etablerat förfarande i detta sammanhang, och leder inte till några anmärkningsvärda administrativa bördor för de regionala och lokala myndigheterna eller de ekonomiska aktörerna.

1.4   Att bibehålla upphävandet av Gemensamma tulltaxans autonoma tullsatser för import av industriprodukter anses fördelaktigt för Kanarieöarnas ekonomi, som drabbats hårdare av krisen än EU:s övriga regioner och Spanien.

1.5   EESK upprepar (1) att upprätthållandet av dessa särskilda ekonomiska och skattemässiga system är en förutsättning för att de yttersta randområdena ska kunna övervinna de strukturella svårigheter som de står inför.

2.   Inledning

2.1   Kanarieöarna är en ögrupp i Atlanten med en areal på cirka 7 542 km2, belägen över 100 mil från närmaste plats på Iberiska halvön. Tillsammans med ögrupperna Azorerna, Madeira, Selvagensöarna och Kap Verde ingår de i den biogeografiska region som benämns Makaronesien. Bland annat på grund av sin avlägsna belägenhet och ökaraktär tillhör regionen de så kallade yttersta randområdena, som EESK vid en rad tillfällen yttrat sig över (2).

2.1.1   Sammanlagt har ögruppen 2 118 519 invånare. De båda mest befolkade öarna med tillsammans över 80 % av befolkningen är Teneriffa (906 854 invånare) och Gran Canaria (845 676 invånare) (3). Denna höga befolkningstäthet medför en rad sociala problem som hög arbetslöshet och utvandring.

2.1.2   Öarnas isolerade läge medför svåra ekonomiska och kommersiella nackdelar för de ekonomiska aktörerna, vilket i sin tur har en negativ inverkan på den demografiska utvecklingen, sysselsättningen och den ekonomiska och sociala utvecklingen. Särskilt industrin och byggsektorn samt därmed sammanhängande industrier har drabbats hårt av den pågående ekonomiska krisen. Den har medfört att arbetslösheten ökat, och den ligger nu över genomsnittet för Spanien. Det finns risk för att den allmänna ekonomiska situationen blir mer sårbar på grund av att den internationella turism som öarna är alltmer beroende av präglas av en viss obeständighet.

2.1.3   Som EESK redan tidigare framhållit (4) karakteriseras öarna av permanenta handikapp som tydligt skiljer dem från regionerna på fastlandet. Dessa permanenta nackdelar, som har gemensamma drag men varierar i tyngd, är bland annat: isolering från fastlandet, högre kostnader för sjö- och flygtransporter, kommunikationer och infrastruktur på grund av natur- och klimatrelaterade hinder, begränsad markareal som kan utnyttjas, begränsade fiskeriresurser, begränsad vattentillgång, begränsade energikällor, förorening av hav och kuster, speciella svårigheter för avfallshanteringen, minskande befolkning, särskilt bland ungdomar, erosion av kusterna, brist på kvalificerad arbetskraft, avsaknad av ett gynnsamt företagsklimat, samt bristande tillgång till utbildning och hälsovård.

2.1.4   EESK har redan yttrat sig (5) över begreppet ”merkostnad” när det gäller de yttersta randområdena och utarbetat en förteckning som inte är uttömmande, men som bland annat omfattar kostnader för transport av varor, material och personer, vilka är högre än i andra regioner, högre lagerkostnader, samt högre rekryterings- och installationskostnader.

2.1.5   Industrisektorn på Kanarieöarna tillverkar huvudsakligen för den lokala marknaden på öarna och har stora svårigheter att hitta kunder till sina produkter utanför öarna. Detta svåra problem beror huvudsakligen på brist på transportmedel och höga kostnader vid inköp och leverans av varor. Detta har en negativ inverkan på tillverkningskostnaderna för färdiga varor, vilket kan leda till högre tillverkningskostnader i jämförelse med liknande företag på den spanska halvön.

3.   Kanarieöarna och Europeiska unionen

3.1   Kanarieöarna blev en del av EU då Spanien blev medlem 1986. I anslutningsakten för Spanien och Portugal erkändes ögruppens speciella och svåra sociala och ekonomiska situation. På grund av Kanarieöarnas särskilda svårigheter undantogs de till en början från gemenskapens tullområde, den gemensamma handelspolitiken, den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma jordbruks- och fiskepolitiken.

3.2   EU har konstaterat att öarna har ovanliga och specifika problem som får konsekvenser för deras integration i gemenskapen. Under de senaste åren har man vidtagit åtgärder som på ett positivt sätt och med hänsyn till ökaraktären och den avlägsna belägenheten har mildrat omfattningen och konsekvenserna av dessa undantag. Öarna har varit en integrerad del av EU:s tullområde sedan den 31 december 2000, då den Gemensamma tulltaxan genomfördes fullt ut (6).

3.3   Till följd av detta antogs rådets förordning (EEG) nr 1911/91 om tillämpningen av gemenskapsrättens bestämmelser på Kanarieöarna (7), som ändrats flera gånger. Med utgångspunkt i denna förordning utarbetades särskilda åtgärder i enlighet med rådets beslut 91/314/EEG som föreskriver ett särskilt program anpassat till Kanarieöarnas avsides läge och ökaraktär (Poseican) (8). Detta program gjorde det möjligt att anpassa EU:s olika politikinsatser och vidta särskilda åtgärder till förmån för Kanarieöarna.

3.4   Enligt rådets förordning (EG) nr 704/2002 av den 25 mars 2002 om tillfälligt upphävande av de autonoma tullarna i Gemensamma tulltaxan vid import av vissa industriprodukter och om öppnande och förvaltning av autonoma gemenskapstullkvoter för import av vissa fiskeriprodukter till Kanarieöarna ska upphävandet av tullarna i Gemensamma tulltaxan för vissa insatsvaror för kommersiell eller industriell användning upphöra att gälla den 31 december 2011. Föreliggande förslag läggs därför fram innan förordning (EG) nr 704/2002 upphör att gälla.

3.5   I artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tillerkänns Kanarieöarna status som region i de yttersta randområdena mot bakgrund av den strukturella, sociala och ekonomiska situationen, och i samma artikel erkänns deras avlägsna belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden samt ekonomiska beroende av ett fåtal produkter. Detta hämmar allvarligt områdenas utveckling i och med dessa nackdelars bestående natur och sammanlagda verkan. Rådet ska därför på förslag från kommissionen besluta om specifika åtgärder, bland annat när det gäller tull- och handelspolitik, skattepolitik, frizoner, jordbruks- och fiskepolitik, villkor för leverans av råvaror och viktiga konsumtionsvaror, statligt stöd samt villkor för tillgång till strukturfonder och övergripande EU-program.

4.   Förslaget till rådsförordning

4.1   I enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt får särskilda åtgärder vidtas för EU:s yttersta randområden i syfte att jämna ut de ekonomiska nackdelar som dessa regioner har till följd av sitt geografiska läge. Den utdragna ekonomiska och finansiella krisen har förvärrat Kanarieöarnas problem i fråga om skapande av nya arbetstillfällen och förlorad konkurrenskraft.

4.2   Spaniens regering har därför begärt en förlängning av dagens system med upphävande av tullar för import av vissa produkter till Kanarieöarna genom ett förslag till rådsförordning, samt en begäran om upphävande av tullarna i den Gemensamma tulltaxan för fyra nya produkter.

4.3   Förslaget ska vara i linje med EU:s politik, framför allt på områdena internationell handel, konkurrens, företag, utveckling och yttre förbindelser. Denna typ av åtgärd används ibland för att stödja de ekonomiska aktörerna.

4.3.1   Förslaget gör det möjligt för de lokala marknadsaktörerna på Kanarieöarna att tullfritt importera vissa råvaror, delar, komponenter och insatsvaror, eftersom tullsatserna tillfälligt upphävts.

4.3.1.1   De tullar som enligt Gemensamma tulltaxan är tillämpliga på import till Kanarieöarna av de insatsvaror för kommersiell och industriell användning som anges i bilagan ska från och med den 1 januari 2012 till och med den 31 december 2021 upphävas helt.

4.3.1.2   Dessa varor ska under en period om minst 24 månader efter det att de övergått till fri omsättning användas av ekonomiska aktörer som är etablerade på Kanarieöarna.

4.3.1.3   Från och med den 1 januari 2012 till och med 31 december 2021 ska det ske ett fullständigt upphävande av tullarna i Gemensamma tulltaxan för import till Kanarieöarna av råvaror, delar och komponenter som omfattas av de KN-nummer som förtecknas i den uppdaterade bilaga II, och som används för industriell bearbetning eller för underhåll på Kanarieöarna.

4.3.2   För att undvika missbruk eller förändring av de traditionella handelsflödena planerar man att införa kontrollåtgärder och samarbetsmekanismer, som innebär att de produkter som omfattas av tullbefrielse ska genomgå kontroll med avseende på slutanvändning.

4.3.3   Råvaror, delar och komponenter måste användas för industriell bearbetning och underhåll på Kanarieöarna om de ska kunna omfattas av tullbefrielse.

4.3.4   Insatsvaror måste dessutom användas av lokala företag på öarna under en period på minst två år innan de får säljas fritt till andra företag som är etablerade i andra delar av Europeiska unionens tullområde.

4.3.4.1   I syfte att ge investerarna ett långsiktigt perspektiv och göra det möjligt för de ekonomiska aktörerna att uppnå en viss industriell och ekonomisk aktivitetsnivå förlängs upphävandet av tullar i Gemensamma tulltaxan för vissa varor i enlighet med bilaga II och III i förordning (EG) nr 740/2002 med tio år.

4.3.4.2   För att säkerställa att endast ekonomiska aktörer som är etablerade på Kanarieöarnas territorium kan dra nytta av dessa tullåtgärder ska upphävandet göras avhängigt av produkternas slutanvändning i enlighet med gemenskapens tullkodex. Om en förändring av handeln skulle äga rum bör kommissionen ges genomförandebefogenheter så att den tillfälligt kan dra tillbaka upphävandet.

5.   Allmänna synpunkter

5.1   EESK välkomnar förslaget till ändring av förordningen och anser att de föreslagna särskilda åtgärderna kan antas utan att integriteten och enhetligheten hos EU-rätten undergrävs, inklusive den inre marknaden och den gemensamma politiken.

5.2   Dessa skäl av juridisk och ekonomisk natur styrks av andra omständigheter, som exempelvis det faktum att kommissionens expertgrupp för tulltaxefrågor av ekonomisk art inte hade några invändningar mot ett framtida antagande av åtgärderna i fråga, och att det inte behövdes någon konsekvensanalys före utarbetandet på grund av de föreslagna åtgärdernas allmänna tillämpning.

5.3   Kommissionen grundar förslaget till förordning på artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, även om åtgärderna uteslutande berör tullpolitiken, ett område där unionen är ensam behörig. Därför är det alltför formalistiskt att översända det till de nationella parlamenten. Denna idé kan ha uppstått till följd av en liberal tolkning av första stycket av artikel 2 i protokoll nr 1 som fogats till EU-fördraget och EUF-fördraget (om de nationella parlamentens roll inom EU).

5.4   Detta kommer troligen att innebära att antagandet av förordningen kommer att fördröjas, eftersom det kan ge upphov till den typ av interna kontroverser som ofta skadar EU:s överordnade intressen och ett reellt genomförande av en rad specifika mål, till exempel skyddet av regionerna i de yttersta randområdena mot bakgrund av deras ogynnsamma ekonomiska förhållanden.

5.5   Det vore följaktligen önskvärt att avgränsa begreppet ”förändringar av handeln” både kvantitativt och kvalitativt, samt bemyndiga kommissionen att genom genomförandeakter upphäva tullbefrielserna.

5.6   Detta motiveras i ännu högre grad av att en utvärdering av den kvantitativa aspekten av en förändring kräver att man utarbetar komplexa ekonomiska marknadsanalyser för att fastställa den reella jämvikten mellan importen av relevanta produkter och det behov som finns till följd av efterfrågan från öarnas företag.

5.7   Man bör även klargöra den rättsliga karaktären hos de genomförandeakter som ska ligga till grund för ett definitivt beslut i fråga om huruvida tullbefrielsen ska upphävas eller fortsätta att gälla vid utgången av den period om tolv månader som anges i artikel 4.1 i förslaget till förordning.

5.8   Eftersom det är rådet som, efter ett speciellt lagstiftningsförfarande, ska anta förordningen om tillfällig tullbefrielse, är det logiskt att rådet även fattar det slutgiltiga beslutet. Därigenom begränsas kommissionens delegerade befogenheter till ett eventuellt antagande av rättsakter när det gäller ett tillfälligt upphävande för en period om högst tolv månader.

5.9   EESK anser att förslaget kan bidra till att säkerställa den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen samt lika möjligheter till konkurrens inom hela EU genom att kompensera för de ständiga handikapp – geografiska, naturbetingade, ekonomiska, sociala och strukturella – som är kännetecknande för Kanarieöarna.

5.10   Den föreslagna tullbefrielsen är förenlig med proportionalitetsprincipen mot bakgrund av Kanarieöarnas betydande handikapp med avseende på tillgänglighet, demografisk situation samt även produktivitet. Kommittén anser att tullbefrielsen har utformats på ett sådant sätt att den kompenserar för de merkostnader som är en följd av öarnas belägenhet och att den inte snedvrider marknaden, utan tvärtom bidrar till att upprätta en balans.

6.   Särskilda kommentarer

6.1   Eftersom de dåliga förbindelserna med det europeiska fastlandet inte har förbättrats har införandet av särskilda ekonomiska och skattemässiga bestämmelser bidragit till att blåsa liv i Kanarieöarnas ekonomi och kompensera för de strukturella nackdelarna.

6.2   På grund av marknadens och företagens storlek på Kanarieöarna har man inte kunnat skapa samverkanseffekter i fråga om införskaffande av råvaror till produktionsprocessen, transporter, marknadsföring på hemmamarknaden och exportkapacitet. Därför har företagen inte heller kunnat tillföra ett mervärde på ett hållbart sätt eller genom marginalkostnader knutna till efterfrågan (utnyttjande av stordriftsfördelar).

6.3   Alla dessa faktorer som hänger samman med ökaraktären och ”merkostnaderna” innebär att det är svårare för industrisektorn att konkurrera med övriga marknader, som i en alltmer globaliserad värld får ökad betydelse till följd av möjligheten att utlokalisera verksamheten. För Kanarieöarnas ekonomi kan det betyda en tillbakagång för en sektor som skapar högt kvalificerade och stabila arbetstillfällen och som har goda möjligheter till innovativ verksamhet.

6.4   Syftet med de skattemässiga instrumenten och tullmekanismerna är att kompensera för de ”merkostnader” som belastar industrin till följd av öarnas avlägsna belägenhet. En nyligen genomförd studie visar att ”merkostnaden” för Kanarieöarnas avlägsna belägenhet uppgår till 5 988 273 924 euro, varav cirka 25 % faller på industrin.

6.5   Enligt industrisektorn på Kanarieöarna beror cirka 32 % av merkostnaderna på den så kallade outnyttjade produktionskapaciteten, som är de merkostnader som uppstår på grund av att industrin inte har möjlighet att utnyttja stordriftsfördelar, eftersom hemmamarknaden är begränsad och man har svårt att få tillgång till externa marknader. Cirka 25 % av merkostnaderna utgörs av transportkostnader och 28 % av energikostnader.

---

(1)  EUT C 211, 19.8.2008, s. 72.

(2)  EGT C 221, 17.9.2002, s. 37.

(3)  Uppgifter från spanska statens statistiska institut.

(4)  EGT C 268, 19.9.2000, s. 32.

(5)  EUT C 211, 19.8.2008, s. 72.

(6)  Anslutningsakten, protokoll nr 2.

(7)  EGT L 171, 29.6.1991, s. 1.

(8)  EGT L 171, 29.6.1991, s. 5.

---