22.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 376/44

1.1

EESK välkomnar kommissionens meddelande om förslaget till Europaparlamentet: ”Europa, världens främsta resmål – en ny politisk ram för europeisk turism”, och även om förslaget har vissa väsentliga brister vill kommittén understryka att det har många positiva inslag. Kommittén vill dock ändå framföra nedanstående synpunkter som syftar till att stärka och berika detta initiativ.

1.2

Med tanke på att EU:s turismsektor inbegriper många olika aktörer (myndigheter, institutioner, andra organ, arbetsmarknadsparter), nivåer (lokal, regional, nationell och europeisk) och områden (transport, logi, utbud av tilläggstjänster osv.), bör samtliga huvudaktörer inom sektorn involveras i de initiativ som planeras. Därför vill EESK åter lyfta fram möjligheten att inrätta ett europeiskt turismorgan som utifrån en effektiv uppföljning av information om hur de föreslagna åtgärderna främjas och genomförs utgör en samlande kraft i arbetet med att skapa en övergripande europeisk turismpolitik som tar hänsyn till den europeiska turismens variation och mångfald.

1.3

EESK anser att man måste betona och genomföra följande åtgärder för att lösa de problem och genomföra de konkreta åtgärder som presenteras i meddelandet:

1.4

På medlemsstatsnivå måste man inleda en analys av klimatförändringarnas påverkan på turismen och genomföra adekvata anpassningsåtgärder i linje med klimatförändringsprognosernas konsekvenser för konkurrenskraften.

1.5

Man måste utveckla fler former av turism, t.ex. social, kulturell eller gastronomisk turism, agroturism, idrottsturism, turism av hälsoskäl, turism utan hinder, konferensturism, religiös turism etc. inom ramen för en europeisk politik som leder till mångfald i utbudet och öppning mot nya tillväxtmarknader.

1.6

EESK anser att EU-övergripande projekt som Calypso har visat på det effektiva samarbetet mellan de europeiska institutionerna och andra styresnivåer, arbetsmarknadsparterna och aktörerna inom sektorn, med positiva sociala och ekonomiska effekter som resultat. EESK uppmanar kommissionen och Europaparlamentet att upprätthålla sina åtaganden, i synnerhet budgetmässiga, när det gäller denna typ av initiativ.

1.7

Utan att bortse från kraven på säkerhet kan visum utgöra ett stort problem för turism som utgår från länder som står utanför Schengenavtalet. Detta är ibland en följd av att enskilda medlemsstater använder sig av överdrivet byråkratiska förfaranden. EESK uppmanar kommissionen att vidta konkreta åtgärder för att åtgärda dessa hinder.

1.8

EESK uppmanar de nationella regeringarna att inrätta ett europeiskt yrkesutbildningsbevis för yrken inom turismsektorn som är erkänt i alla EU-länder. EESK anser att utbildningar inom sektorn inte bara måste erkännas i hela EU, utan att de även måste hålla en hög nivå så att de yrkesverksamma inom sektorn verkligen blir välutbildade, i enlighet med kommissionens och Cedefops riktlinjer. Särskild vikt bör läggas vid utbildningsresultaten och intygen på dem, men det bör även ske en uppvärdering av turismstudier på universitetsnivå där detta är genomförbart. Turismsektorn bör införlivas i Europa 2020-strategin, med särskild hänvisning till ny kompetens för nya arbetstillfällen samt andra planerade initiativ, som erkännande av yrkeserfarenhet, informell utbildning och icke-formell utbildning, liksom till de förväntade effekterna på turismsektorn av den förklaring om yrkesutbildning som antogs i Brygge av EU:s utbildningsministrar och arbetsmarknadsparterna.

1.9

Kommittén påpekar att det inte finns någon universallösning för turismen och är medveten om att varje resmål innebär olika behov och lockar till sig olika marknadssegment. Därför måste man inom ramarna för turismpolitiken också beakta de olika behov som uppstår i perifera områden, fastlandsområden, kustområden, landbygdsområden, öar, avlägset belägna områden, karga landskap, osv.

1.10

Syftet är att inrätta, utarbeta och genomföra en strategisk handlingsplan för en gemensam europeisk turismpolitik för regionerna som skapar en hållbar konkurrenskraft och garanterar kvaliteten på den och en hög nivå på konsumentskyddet, samtidigt som planen ska komplettera medlemsstaternas insatser. På grund av att medlemsstaterna sinsemellan är mycket olika kommer det att bli nödvändigt att uppmana dem att lägga fram ett strategiskt handlingsprogram för sin nationella turismpolitik, där det anges vilka konkreta åtgärder som ska genomföras i varje region under en tidsperiod på åtminstone tio år.

1.11

EESK uppmanar de nationella regeringarna att anpassa kommunalskatterna och försöka sänka momsen på turismprodukter av social karaktär så att produkterna blir mer attraktiva, i syfte att på sikt utveckla turismtjänsterna och skapa bättre tillgång till dem. Man måste se till att det finns lokal infrastruktur och lokala tjänster så att man kan tillhandahålla en turism av hög kvalitet, vilket förbättrar såväl de bofastas livskvalitet som situationen för turisterna.

1.12

EU behöver en kommunikationsstrategi som upprätthåller en positiv bild av Europa och turismindustrin, och man måste åtgärda problemet med negativ publicitet.

1.13

Det bör vidtas åtgärder för att undvika strukturell arbetslöshet inom turismföretagen i syfte att förbättra såväl kvaliteten och tryggheten när det gäller anställning som företagens lönsamhet.

1.14

Kommissionen bör öka de ansträngningar som den hittills har gjort för att nå ut med budskapet om vad som är högkvalitativ turism i alla dess dimensioner, dvs. en erfarenhet som innebär såväl fysisk avkoppling som mental återhämtning genom kontakten med andra kulturer. Utformningen av strategin bör ske på regional nivå, och spridningen och kommunikationen både på regional och nationell nivå samt på EU-nivå.

1.15

EESK konstaterar att det saknas en tydlig hänvisning till en rättslig ram beträffande konsumenters rättigheter inom turismsektorn och att det inte finns någon som helst motivering till den oacceptabla förseningen av översynen av direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990. Denna översyn skulle enligt den ursprungliga planen genomföras i slutet av 2010 och beräknades senare äga rum i början av 2011 enligt kommissionens arbetsprogram, men har fortfarande inte genomförts.

1.16

EESK ser positivt på initiativen från kommissionen, Europaparlamentet och de europeiska arbetsmarknadsparterna för att fastställa en europeisk turismpolitik. Kommittén fullföljer sitt åtagande att bidra till denna målsättning genom att fortsätta att framföra dessa värderingar i sina yttranden i syfte att utveckla en europeisk modell för turism.

2.1

Den nya turismpolitiken sätter upp följande tre mål som utgör stommen i de nya rambestämmelserna:

Om dessa tre pelare ges starkt stöd via adekvata strukturer och resurser säkerställs en lämplig grundval för en sund och förmånlig turismpolitik.

2.2

Kommissionen nämner en rad utmaningar som turismnäringen i EU står inför, utmaningar som uppkommit eller blivit större under de senaste åren. De största utmaningarna är dock desamma sedan många år tillbaka, nämligen sektorns säsongsberoende, att den inte ses som en verklig tillväxtsektor, otrygga arbetsförhållanden för anställda, strukturell arbetslöshet, små och medelstora företags bristande tillgång till lämplig finansiering för att anpassa sig till ständiga förändringar och utveckling samt innovationen inom sektorn. Det är mycket viktigt att kommissionen tar itu med dessa utmaningar. EESK har upprepade gånger i olika yttranden påpekat hur viktigt det är att göra detta och visat på vilka åtgärder som måste vidtas (1).

2.3

Turismen är en viktig näringsgren som bidrar till den ekonomiska utvecklingen och sysselsättningen i Europa. Den spelar en viktig roll i EU-medborgarnas liv.

2.4

Sedan 2008 har efterfrågan på turismtjänster minskat. Om Europa vill förbli världens ledande turistmål och dra nytta av mångfalden och rikedomen i regionerna, måste det utarbetas en gemensam turismpolitik.

2.5

Kommissionen vill verka för en ny handlingsram för att stärka turismens konkurrenskraft inom EU och skapa möjligheter till hållbar tillväxt inom sektorn. EESK anser dock att kommissionens förslag bör bli mer konkreta, samtidigt som kommittén medger att varje land har intresse av att utveckla sin egen modell och dynamik för turismen. Med tanke på turismbranschens transnationella karaktär finns ett tydligt behov av en EU-omfattande turismpolitisk ram, samtidigt som EU:s medlemsstater fortfarande ska ha full flexibilitet att utveckla sin egen speciella turismpolitik. Man måste inse att det som händer på en plats i EU kan få konsekvenser även för turismen i ett annat EU-land.

2.6

Länderna i södra Europa berördes exempelvis inte av stängningen av det europeiska luftrummet våren 2010 till följd av askmolnet från vulkanen, men drabbades ändå av minskad turism beroende på negativa artiklar som skapade en olustig stämning, vilket avskräckte turisterna från att resa dit.

2.7

EESK anser att en politisk ram för den europeiska turismen måste bygga på en tydlig rättslig ram i fråga om de olika berörda aktörernas rättigheter och skyldigheter. Vad gäller en sådan ram, som inte omnämns på något sätt i meddelandet, skulle en översyn av direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 vara ytterst relevant. En sådan översyn skulle enligt den ursprungliga planen genomföras i slutet av 2010 och beräknades senare äga rum i början av 2011 enligt kommissionens arbetsprogram, men har fortfarande inte genomförts trots att direktivet anses vara fullständigt förlegat. Denna försening urholkar allvarligt skyddet av konsumenterna, undergräver deras förtroende och hindrar turismnäringens utveckling. Översynen är en avgörande del av den rättsliga ram som behövs för att kunna ge substans åt de nya befogenheter på detta område som EU fick genom fördraget.

3.1

EU måste bidra till och verka för att det slås fast en aktiv politik som påskyndar tillväxten och skapar förutsättningar för att öka attraktionskraften. Utarbetandet av en gemensam planering och konkreta åtgärder bör inte längre anförtros åt kommissionen utan utföras av något annat organ med hjälp av en politik som inte är otydlig och som inte upprepar gamla idéer. Där bör alla aktörer inom turismsektorn delta, t.ex. företagarförbund och privata aktörer inom turismbranschen, fackliga organisationer samt regionerna och de nationella turismorganen. I detta sammanhang skulle en viktig roll, som stöd till EU-institutionerna, kunna spelas av det europeiska turismorgan som EESK i tidigare yttranden föreslagit att man inrättar.

3.2

Det anses mycket viktigt att kommissionen och övriga EU-institutioner genomdriver principen om smart lagstiftning och att samtliga förslag till EU-lagstiftning innehåller en reell konsekvensbedömning av de föreslagna åtgärdernas påverkan på turismbranschen. I den nya handlingsramen för turism nämns inte behovet av att genomföra reella konsekvensbedömningar för att mäta den potentiella påverkan på branschen i samband med att förslag till EU-lagstiftning presenteras. Detta är särskilt relevant i en rad fall, t.ex. i fråga om förslaget till livsmedelsmärkning och lagstiftning som rör passagerares och konsumenters rättigheter.

3.3

Turismen bör inte ses som ett avskilt politikområde utan som en horisontell fråga som påverkas av många andra av EU:s politikområden, i synnerhet transport, utbildning, sysselsättning, forskning och innovation, klimatförändringar, inre marknaden, säkerhet, konsumentfrågor osv. Därför bör turismpolitiken inte bara vara en del av GD Näringslivs kompetensområde utan i stället en sektor som beaktas inom EU:s alla politikområden.

3.4

Det stöd som för närvarande finns för turismtjänsterna och utvecklingen av dem i hela EU är otillräckligt samordnat och organiserat, vilket skapar problem för de medborgare som vill ut och resa. Att resa med allmänna kommunikationer genom hela unionen är komplicerat och kräver samordning av ett antal olika tidtabeller för tåg, färjor, bussar osv. vilket leder till att det är svårt att garantera att allt fungerar.

3.5

Turismnäringen möter allt större konkurrens från tillväxt- och utvecklingsländerna, som lockar till sig allt fler turister. För att klara konkurrensen måste Europa föra en hållbar politik och visa på de många fördelar som finns, t.ex. den säkerhet som EU kan erbjuda

3.6

Man skulle kunna säga att vi som turister i EU ofta glömmer att vi kan njuta av enkla saker som att kunna dricka vattnet överallt, äta utan att bli matförgiftade, promenera på gatorna och resa utan eskort. Vi måste därför framhäva dessa enkla fördelar som EU erbjuder turisterna. Ovanstående fördelar bör särskilt framhävas eftersom de skapar en känsla av säkerhet hos turisterna och praktiskt taget inte finns på något annat av de främsta turistmålen i världen. Dessutom utgör de en komparativ fördel då man väljer eller främjar en destination.

3.7

Europa måste utveckla och stärka sin image på världsmarknaderna och främja samarbetet med Kina, Ryssland, Indien, Brasilien, Japan, USA och Medelhavsländerna. För att uppnå detta måste vi verka för utveckling av entreprenörskap och innovation samt höja kvaliteten på de produkter vi erbjuder, så att våra tjänster och anläggningar är på samma nivå som våra internationella konkurrenter. Säsongsberoendet och de stora variationerna i efterfrågan måste begränsas, och utbudet av turismtjänster måste utökas och differentieras. EU måste förbättra yrkeskompetensen och utfärda obligatoriska yrkesutbildningsbevis, erkända i hela EU, för alla de personer som arbetar inom turismnäringen, med särskild vikt lagd vid utbildningsresultaten och intygen på dem. Gemensamt erkända utbildningsbevis kommer att vara till hjälp både för företagen och för de anställda inom hela EU.

3.8

Dagens metoder för insamling och analys av statistik är otillräckliga. De otillräckliga uppgifterna leder till bristfälliga eller felaktiga beslut vid utformningen av riktlinjer. Därför understryks i dokumentet vikten av att förbättra den statistik och de analyser som rör turism. Kommissionen anser att detta är av avgörande betydelse för att få tillgång till en bättre socioekonomisk kunskapsbas på europeisk nivå för turism. Systematisk insamling av statistiska data ger inte bara möjlighet att öka kunskaperna och fatta välgrundade beslut utan uppmuntrar också tvärvetenskapligt samarbete mellan forskare samt åsikts- och erfarenhetsutbyten. Man måste förbättra de statistiska metoderna och resultaten av dem, och samtidigt se till att uppgiftsinsamlingen inte skapar nya administrativa bördor (byråkrati) för företagen genom att de åläggs ytterligare plikter.

3.9

Mer än hälften av EU-medlemsstaterna har infört satelliträkenskaper för turism, och detta har visat sig vara ett ytterst effektivt verktyg. Kommissionen bör hitta olika sätt att uppmuntra och hjälpa de återstående länderna att börja tillämpa denna metod, som också kan användas för benchmarking av specifika prestationer. Detta är mycket viktigt med tanke på de betydande förändringar i trender och beteendemönster inom turismen som nu äger rum i Europa.

3.10

Differentiering är nyckeln till den europeiska turismen. Varje lands olika erfarenheter bidrar till att locka till sig turister som väljer just det landet som turistdestination. Kulturarvets mångfald, den naturliga miljön, gastronomin, vinet och historien gör att varje land erbjuder sina besökare olika erfarenheter. Det är viktigt att bevara dessa skillnader, och det är också en betydande marknadsföringsfördel när man propagerar för Europa i den övriga världen.

3.11

Med tanke på att de flesta företag inom turismnäringen är små och medelstora är det viktigt att utnyttja deras styrkor och hjälpa dem att utveckla sin företagsverksamhet, eftersom de bidrar till att bevara kulturarvet och utveckla lokalsamhällena. Det är dessa företag som absorberar den primära arbetslösheten (t.ex. ekonomiska invandrare och människor som saknar utbildning) och sänker den avsevärt genom att anställa en stor andel av den aktiva befolkningen, och de minskar också det sociala utanförskapet. Den privata sektorn måste delta på områden som marknadsföring, saluföring och skapande av arbetstillfällen, och samtidigt verka för ett större nätverkande mellan turismföretagen.

3.12

Turismpolitiken kännetecknas av sin sektorsövergripande karaktär. Den påverkar i synnerhet transportpolitiken (passagerarnas rättigheter och säkerhet samt transporternas kvalitet), det statliga stödet, den inre marknaden (etableringsfrihet, fritt tillhandahållande av turismtjänster, främjande av tjänsternas kvalitet, utveckling av e-handel) och skatterna, ofta med negativa konsekvenser (skatterelaterade hinder på den inre marknaden, behandlingen av små och medelstora företag i turismbranschen i skattehänseende och skattelättnader). Den måste sålunda stärkas genom en särskild ekonomisk politik, och turismföretagen måste i motsvarande mån åta sig att göra investeringar samt att förbättra och öka sysselsättningen.

3.13

EESK anser att det bör införas ett system i syfte att förbättra och utöka turismutbytet mellan medlemsstaterna. Detta bör underlätta för vissa befolkningsgrupper att resa under lågsäsong, t.ex. ungdomar (genom att man samtidigt förbättrar samordningen av skolloven), äldre, personer med nedsatt rörelseförmåga och låginkomstfamiljer. De medlemsstater vars ekonomi inte är inriktad på turism bör stödja de länder som befinner sig i denna situation, genom att marknadsföra europeiska turistmål bland sina medborgare. De europeiska flygbolagen måste inse att de inte främjar turism och den inre marknaden när det många gånger är långt billigare att flyga från Nordeuropa till Asien än till Sydösteuropa.

3.14

EESK anser att man måste föra en särskild nyskapande gemensam politik och erbjuda en turismprodukt som är skräddarsydd för äldre och för pensionärer, vilka beräknas utgöra 20 % av befolkningen 2020, samt för personer med funktionshinder eller särskilda behov och minskad rörlighet, som nyligen beräknades uppgå till 127 miljoner människor, i syfte att locka till sig dessa personer. De anställda inom sektorn bör genomgå en särskild utbildning inriktad på att tillgodose behoven hos dessa samhällsgrupper. Med tanke på att denna befolkningsgrupp också ofta är köpstark, kulturintresserad och har mycket fritid – och därmed har en särskilt viktig marknadspotential – bör EU framför allt satsa på att främja en gemensam politik för dem i syfte att underlätta för dessa personer att ta vara på sina rättigheter för att kunna ta del av turismverksamheten utan någon som helst diskriminering. Denna satsning måste dock även kompletteras med satsningar från den privata sektorn, för att se till att det byggs upp en infrastruktur som är anpassad för att tillgodose denna marknad.

3.15

EESK anser att det krävs uppmuntran till samarbete på internationell nivå och särskilt på marknader som är betydelsefulla för EU. Det är viktigt att skapa förutsättningar för ett förenklat förfarande för att utfärda ett gemensamt europeiskt visum i syfte att locka fler turister från länder som står utanför Schengenavtalet. Turisterna måste ha möjlighet att resa mellan EU-länderna, och lagstiftningen och direktiven bör därför förenklas.

3.16

Det är viktigt att på regional nivå lyfta fram europeiska turismprodukter som t.ex. kulturvägar, det samtida kulturarvet, naturskyddsområden, skyddet och främjandet av traditionella byggnader och verksamheter, hälsoturism, spaturism, utbildningsresor, mat- och vinresor, historiska resor, religiös turism samt agroturism och sol- och badturism genom att främja och bevara kultur- och mattraditioner (traditionella restauranger och företag med direkt koppling till regionens historia) samt inte minst kulturarvet under vatten. Det är inte alltid nödvändigt att utöka antalet bäddar, utan man kan hellre investera i att höja kvaliteten på inrättningarnas tjänster och infrastruktur och förnya verksamheten genom att öppna hälso- och spaanläggningar eller liknande. Det anges ingenstans i kommissionens förslag hur ovanstående åtgärder rent konkret ska vidtas eller utifrån vilka prioriteringar och vilken plan de ska genomföras i de olika medlemsstaterna och med hänsyn tagen till regionerna, så att de sammantaget bildar en gemensam europeisk turismpolitik. Inte heller planeras det någon gemensam marknadsföring av turistmålen trots att detta skulle behövas.

3.17

Kommittén stöder införandet av ett ”Europeiskt kulturarvsmärke” och föreslår att man även inrättar ett ”Europeiskt gastronomiarvsmärke” som tillsammans med andra initiativ som t.ex. Europeiska kulturarvsdagarna och EU:s kulturarvspris ska syfta till att utvärdera restauranger och, inom ramen för ett harmoniserat europeiskt förfarande, dela ut ”stjärnor” och certifieringar. Detta bör ske genom ett lämpligt utnyttjande av olika nationella och europeiska program. EESK föreslår också att man harmoniserar systemet för tilldelning av stjärnor och certifieringar till hotell i EU. EESK uppmanar kommissionen att även i fortsättningen anordna det europeiska forumet för turism som en mötesplats och ett tillfälle till analys för samtliga aktörer inom sektorn, ansvariga på statlig, regional och lokal nivå samt arbetsmarknadsparter, för att främja en europeisk identitet inom turismen som tar hänsyn till variation och mångfald.

3.18

I rambestämmelserna föreslås också att det införs en europeisk märkning för ”kvalitetsturism”, som syftar till att förbättra standarderna i branschen som helhet, och detta bör stödjas. En kvalitetsmärkning måste dock också stödjas genom adekvata finansieringsmekanismer för att researrangörerna ska kunna förbättra sitt produktutbud och investera i en uppgradering av sina anläggningar och servicenivåer, samt utbilda och omskola sin personal.

3.19

Att koppla samman gastronomi, restauranger och turism skapar helt klart ett originellt alternativ för högkvalitativ turism genom att turisterna direkt får ta del av matkulturen i varje medlemsstat. På så sätt kan de skilja mellan de olika tjänster som erbjuds. Antalet turister som reser inom EU för att äta gott ökar ständigt. Matkulturen blir på så sätt ett verktyg för att främja europeiska livsmedel och gastronomiska upplevelser. Det är viktigt att framhäva mat och dryck, recept och ”mat- och vinvägar” och stödja ett samordnat samarbete som skapar alternativa former av mervärde för att stärka kopplingen mellan turism och mat.

3.20

Utbildning av personalen inom turismsektorn är utan tvekan en stor investering för den europeiska turismnäringen, i synnerhet för små och medelstora företag. Införandet av ny teknik och nya arbetsrutiner har lett till krav på specialiserade arbetstagare. För att underlätta anpassningen till de nya tekniska förutsättningarna inom turismsektorn är en viktig åtgärd att utvidga EU-programmen till att omfatta utbildning och fortbildning av anställda inom sektorn, på samma sätt som skett inom andra branscher. Ett europeiskt yrkesutbildningsbevis bör tas fram utifrån gemensamma krav i form av utbildningsresultat. Det ska kunna användas (genom certifieringsförfaranden på nationell eller lokal nivå) som ett självständigt och oberoende utbildningsbevis, samtidigt som det ska baseras på befintliga nationella kvalifikationer. Inom turismsektorn bör det vara obligatoriskt att tillhandahålla personalutbildning som leder fram till ett sådant yrkesutbildningsbevis. När det gäller yrkesutbildningen inom turismsektorn anser EESK att Bryggeförklaringen om yrkesutbildning i EU har en pådrivande effekt. Stabila arbetsvillkor med hög kvalitet kommer att göra turismbranschen särskilt lockande.

3.21

Vid utformningen av utbildningen och utvecklingen av de sociala färdigheterna bör inlärning av främmande språk vara obligatorisk för personer som är sysselsatta inom turismsektorn, samtidigt som hänsyn ska tas till kulturella skillnader. Yrkesutbildningsbevisen för denna utbildning bör utfärdas i enlighet med kommissionens och Cedefops riktlinjer. Särskild vikt bör läggas vid de turismyrken som hör direkt samman med kulturarvet, till exempel guider. De bör ha en examen och kunna visa på förmåga att framhäva kulturarvets kvaliteter genom ett certfieringsintyg från de lokala myndigheterna. De ska ha kunskaper om minnesmärkena i den trakt där de ska arbeta, även om arbetet är tillfälligt, och det ska även vara obligatoriskt med kunskaper i regionens språk och i det språk som de personer som de guidar talar, enligt standarden CEN (EN 13809 år 2003) för tiden före 1975, och därefter enligt direktiven 1975/368/EG och 1992/51/EG. Motsvarande certifiering bör gälla för alla yrken inom turismbranschen där man kommer i kontakt med turisterna, t.ex. servitörer, kockar, aktivitetsledare m.fl.

3.22

EESK anser att man på allvar bör granska de ”all inclusive”-koncept som många företag i ett stort antal medlemsstater erbjuder, eftersom de får helt andra effekter än de som eftersträvas. Det är tyvärr uppenbart att ”all inclusive”-modellen och stora hotellkomplex bidrar till att förvärra problemen för de små och medelstora företag som bedriver verksamhet i närområdet.

3.23

Den hårda konkurrens som råder dels mellan stora utländska researrangörer, dels mellan hotell som försöker sluta paketreseavtal för att fylla sina rum, har lett till en försämring av kvaliteten på de tjänster som erbjuds, vilket också avspeglas i det dåliga rykte som vissa turistmål fått i utlandet. Som ett resultat av denna press är små och medelstora företag ofta tvungna att sätta priser som är lägre än kostnaderna, vilket leder till ekonomiska problem och konkurser.

3.24

Vi bör dock inte kategoriskt avfärda ”all inclusive”-systemet, eftersom det kan uppfylla vissa turistkategoriers behov, men det bör, i likhet med övriga turismprodukter, användas på ett kontrollerat sätt, med hänsyn tagen till lagstiftning och rättvisa konkurrensvillkor i förhållande till andra erbjudanden, och finansieras med egna medel, inte genom statligt stöd. Intäkterna från turismen måste fördelas så brett som möjligt så att utvecklingen sker även i närheten av hotell av hög kvalitet. Besökarna bör ha möjlighet att välja om de vill spendera sina pengar inne på hotellområdet eller utanför. Detta är dock ett av de få marknadssegment som har noterat tillväxt trots en nedgång i den traditionella reseindustrin under senare år. Kvaliteten får aldrig åsidosättas, men det är samtidigt viktigt att inse att det finns resmål som i sin helhet framgångsrikt har utvecklat denna marknad under årens lopp. Vad som krävs är att man inför en tydlig definition av ”all inclusive-marknaden” som återspeglar en kvalitetsprodukt, i syfte att få bort produkter av lägre kvalitet som säljs i ”all inclusive”-förklädnad.

3.25

Turismens säsongsbundenhet, som resulterar i ett mycket stort tryck i juli och augusti, begränsar sektorns utvecklingspotential och sprider dess effekter till resten av ekonomin, vilket får följder för inkomsterna och leder till att befintlig infrastruktur och personal inte kan utnyttjas på ett optimalt sätt. Genom åtgärder som främjar personalens anställbarhet och infrastrukturens lönsamhet under lågsäsong kan man skapa en mer aktiv och produktiv arbetsstyrka, samtidigt som en samordning för att se till att olika samhällsgrupper och skolor utnyttjar infrastrukturen under dessa lågintensiva perioder kan leda till att turistsäsongen förlängs avsevärt – med alla fördelar som detta innebär. Ett av de mest effektiva sätten att minska säsongsberoendet är att genom lämpliga stimulansåtgärder se till att semesterperioderna för anställda sprids ut över längre tid. Genom ett ökat utnyttjande av den befintliga turisminfrastrukturen och personalen under lågsäsong skulle företagen kunna använda sin egen infrastruktur bättre och öka sin produktivitet samt förlita sig på en mer stabil och aktiv arbetsstyrka. EESK anser att Calypso-initiativet har inneburit ett första steg i denna riktning och uppmanar kommissionen och Europaparlamentet att, särskilt genom att anslå budgetmedel, främja utvecklingen av detta initiativ med tanke på dess sociala återverkningar inom ramen för den europeiska turismen.

3.26

EESK anser att turismen är en viktig faktor för miljön och att det finns all anledning att skydda och främja den. Turismen förstör inte naturområden och konsumerar inte resurserna, och den förändrar inte heller naturens funktion, men det krävs dock korrekt planering och genomförande av en rationell turismpolitik. Det är tack vare turismen som man har satsat på och rustat upp hela stadsdelar som tidigare ansågs vara områden som borde undvikas, t.ex. Docklands i London eller strandområdet i närheten av hamnen i Barcelona, för att bara nämna två fall. Detta har samtidigt skapat arbetstillfällen för miljontals människor i EU.

3.27

Kommissionen konstaterar med rätta att utmaningen från klimatförändringarna i ett mer långsiktigt perspektiv utgör drivkraften bakom en omfattande omstrukturering av affärsmodellerna inom rese- och hotellbranschen. Researrangörer kan redan märka ett paradigmskifte när det gäller hur turismprodukter utvecklas, paketeras och marknadsförs, med en övergång mot en grönare praxis inom branschen. På medlemsstatsnivå måste man inleda en analys av klimatförändringarnas påverkan på turismen och genomföra adekvata anpassningsåtgärder i linje med klimatförändringsprognosernas konsekvenser för konkurrenskraften.

3.28

De åtgärder som kommissionen planerar att vidta för att skapa större variation i utbudet av turismprodukter tar hänsyn till den dynamik som utmärker turismen – en sektor som kommer i direktkontakt med människor och deras många olika krav. Ett mer systematiskt stöd till alternativa former av turism kommer automatiskt att leda till att man på ett bättre sätt utnyttjar lokala naturliga förutsättningar och komparativa fördelar i varje region.

3.29

EU bör också ta itu med problem som rör sociala frågor och den territoriella sammanhållningen, samt hur den ska skyddas.

3.30

Åtgärder för att avsätta mer EU-medel för utveckling av turism kommer att frigöra sektorns potential, och ge prioritet till regioner vars ekonomi håller på att avindustrialiseras och som har potential för turism.

3.31

Havs- och kustturismen spelar en viktig roll som katalysator för den ekonomiska utvecklingen. Åtgärder bör vidtas för att främja utvecklingen inom ramen för EU:s integrerade havspolitik. Många kustområden strävar efter att diversifiera ekonomin mot turism, eftersom en nedgång i den ekonomiska verksamhet som särskilt rör fisket, varvsindustrin, jordbruket och utvinningssektorn har lett till minskade inkomster och ökad arbetslöshet. Företag inom turismnäringen, framför allt småföretag och mikroföretag, är ofta verksamma nära kusterna eller liknande turistområden. De har inte bara en entreprenörsmässig och social sida, utan de står också för en lång historia – mer än 50 år i en del av EU:s medlemsstater – och ett kulturarv för invånarna i dessa områden. Med respekt för EU-bestämmelserna och i syfte att bevara kulturarvet, kvaliteten och historien i vart och ett av de områden där dessa familjeföretag verkar, är det av denna anledning berättigat att föreslå vissa initiativ så att företagen kan bevaras där de finns.

3.32

Europeiska unionen bör i hög grad vara uppmärksam på de budskap som sprids om medlemsstaterna, eftersom de kan skapa en negativ bild och osäkerhet hos potentiella besökare från länder utanför EU, vilket kan få svåra konsekvenser för möjligheterna att främja turismen. EU bör inrätta en särskild grupp för hantering av krisinformation inom turismsektorn och uppmana samtliga medlemsstater att upprätta en liknande enhet.

3.33

Det är viktigt att man inom turismpolitiken på såväl europeisk som nationell nivå tar hänsyn till alla strukturella förändringar och vidtar åtgärder för att undvika strukturell arbetslöshet samt arbetar för en effektiv fördelning av investeringarna på turismområdet.