52010PC0482

[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 15.9.2010

KOM(2010) 482 slutlig

2010/0251 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om blankning och vissa aspekter av kreditswappar

{SEK(2010) 1055}{SEK(2010) 1056}

MOTIVERING

1. BAKGRUND

Blankning av värdepapper är en metod som innebär att en fysisk eller juridisk person säljer ett värdepapper som han eller hon inte äger i avsikt att köpa tillbaka ett identiskt värdepapper vid en senare tidpunkt. Det är en etablerad och vedertagen metod på de flesta finansiella marknader. Blankningen gäller vanligen aktier men förekommer även för andra typer av finansiella instrument.

Blankning kan delas upp i två typer: blankning med täckning som innebär att säljaren har lånat eller säkerställt värdepapperen före blankningen och blankning utan täckning, även kallad naken blankning, som innebär att säljaren vid tidpunkten för blankningen inte har lånat värdepapperen eller försäkrat sig om att de kan lånas.

Blankning genomförs av en rad olika marknadsaktörer och används för olika ändamål, bland annat kurssäkring, spekulation, arbitrage och marketmakerfunktion.

När finanskrisen kuliminerade i september 2008 antog flera behöriga myndigheter i EU-medlemsstaterna och USA kriståtgärder för att begränsa eller förbjuda vissa eller alla värdepapper. De handlade av oro för att blankning i en tid av betydande finansiell instabilitet skulle förvärra den nedåtgående prisspiralen för aktier, särskilt i finansiella institutioner, på ett sätt som till sist skulle kunna hota institutionernas bärkraft och skapa systemrisker. De åtgärder som medlemsstaterna antog varierade eftersom Europeiska unionen saknar ett särskilt regelverk för att hantera frågor som gäller blankning.

Tidigare i år framförde en del medlemsstater farhågor om den roll som derivattransaktioner, och särskilt kreditswappar, kunde spela i samband med priserna på grekiska statsobligationer. Ett antal medlemsstater (däribland Tyskland och Grekland) antog nyligen tillfälliga eller permanenta restriktioner på nationell nivå för blankning av aktier och/eller kreditswappar.

Europaparlamentet har också tagit upp blankning i samband med övervägandena om det föreslagna direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder (inbegripet hedgefonder).

Det nuvarande fragmenterade förhållningssättet till blankningar och kreditswappar begränsar effektiviteten i tillsynen och i de vidtagna åtgärderna och leder till regleringsarbitrage. Det kan också skapa förvirring på marknaderna samt kostnader och svårigheter för marknadsaktörerna.

De flesta studier tyder på att blankningar bidrar till marknadseffektiviteten. De ökar marknadslikviditeten (eftersom blankare säljer värdepapper och sedan köper samma värdepapper för att täcka blankningen). Om investerare tillåts att agera när de anser att ett värdepapper är övervärderat blir prissättningen på värdepapper mer effektiv. Det medverkar till att dämpa prisbubblor och kan fungera som en tidig signal om djupare problem för en emittent. Det är också ett viktigt redskap för kurssäkring och annan riskhantering och funktionen som marknadsgarant, den så kallade marketmakerfunktionen.

Men blankning kan i vissa situationer anses ge upphov till ett antal potentiella risker. Under extrema marknadsförhållanden finns det exempelvis risk för att blankning kan leda till en kraftig och nedåtgående prisspiral med åtföljande marknadsstörningar och potentiella systemrisker. Utan tillräcklig information om korta positioner har tillsynsmyndigheterna svårt att övervaka blankningarnas konsekvenser för marknadens funktion och om blankningar används i strategier som innebär marknadsmissbruk. Dessutom kan bristen på insyn leda till informationsasymmetrier genom att andra marknadsaktörer inte vet i vilken utsträckning priserna påverkas av blankningar. För blankningar utan täckning kan det också finnas ökad risk för uteblivna avvecklingar och volatilitet.

Blankning av finansiella instrument som ett led i en strategi som innebär missbruk, till exempel användning av blankningar i samband med spridandet av falska rykten för att pressa ned priset på ett värdepapper, är redan förbjudet enligt direktivet om marknadsmissbruk 2003/6/EG[1]. Men ofta innebär blankning inte ett missbruk och för närvarande finns det ingen EU-lagstiftning som är inriktad på andra risker som kan uppkomma av blankning.

En kreditswapp är ett derivat som ger en form av försäkring mot kreditrisken i samband med ett företag eller en statsobligation. I utbyte mot en årspremie åtar sig säljaren av kreditswappen att skydda köparen mot den kreditrisk som är förknippad med den juridiska person som utgör referensentitet (som anges i kontraktet). I händelse av referensentitetens fallissemang innebär skyddet att säljaren ersätter köparen för förlusten.

I kommissionens meddelande av den 2 juni 2010 om reglering av finansiella tjänster för hållbar tillväxt angav kommissionen att den kommer att föreslå lämpliga åtgärder för blankningar och kreditswappar[2]. Förslagen kommer att bygga på resultaten från en pågående undersökning om hur finansmarknaderna fungerar, särskilt marknaderna för statspapper.

Ett antal jurisdiktioner (bland annat USA) har nyligen sett över sina bestämmelser om blankning av aktier på handelsplatser. Kommissionen anser att det är önskvärt att ha en förordning för att motverka riskerna med blankning. Avsikten är att harmonisera kraven för blankning i hela Europeiska unionen, harmonisera de befogenheter som tillsynsmyndigheter kan använda under exceptionella omständigheter då det finns ett allvarlighet hot mot den finansiella stabiliteten och marknadsförtroendet och få till stånd en ökad samordning och samstämmighet mellan medlemsstaterna i sådana situationer.

Förordningen bör gälla alla fysiska eller juridiska personer som inleder blankningar, inom alla marknadssektorer och oavsett om blankningarna regleras av andra rättsakter om finansiella tjänster (banker, investeringsföretag, hedgefonder etc.) eller är oreglerade. Kraven bör så långt möjligt gälla de fysiska eller juridiska personer som blankar och inte andra marknadsaktörer, t.ex. mellanhänder som genomför en transaktion för en kunds räkning. Syftet med förordningen är att ta itu med de identifierade riskerna utan att i onödan minska blankningarnas bidrag till marknadernas kvalitet och effektivitet.

2. RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER SAMT KONSEKVENSANALYSER

Initiativet är resultatet av en omfattande dialog och samråd med alla viktiga intressenter, däribland tillsynsmyndigheter för värdepapper och marknadsaktörer.

Kommissionen bad expertgruppen för de europeiska värdepappersmarknaderna, som är en oberoende rådgivande grupp till kommissionen sammansatt av marknadsaktörer, att utarbeta en rapport om blankning. Rapporten som innehåller en rad rekommendationer antogs av expertgruppen den 19 mars 2009[3].

I april 2009 ställde Europeiska kommissionen vissa allmänna frågor om en eventuell rättsordning för blankning i samband med en uppmaning att inkomma med synpunkter om den översyn av direktivet om marknadsmissbruk som inleddes den 20 april 2009[4]. Det fanns ett visst stöd för en sådan ordning men de flesta som yttrade sig ansåg att direktivet om marknadsmissbruk inte var ett lämpligt instrument för blankning, eftersom blankning oftast inte utgör marknadsmissbruk[5].

Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR) tillfrågades under det andra halvåret 2009 om en tänkbar alleuropeisk modell för rapportering och offentliggörande av korta nettopositioner i aktier. Den 2 mars 2010 offentliggjorde Europeiska värdepapperstillsynskommittén sin slutrapport med rekommendationer om en modell för en alleuropeisk ordning för offentliggörande av blankningar i aktier[6]. Kommittén rekommenderade att kommissionen inför en sådan ordning så snart som möjligt. Den 26 maj 2010 offentliggjordes ännu en rapport med ytterligare tekniska specifikationer av hur modellen borde fungera[7].

Kommissionen har haft en rad diskussioner och samråd med olika intressenter, däribland tillsynsmyndigheter[8].

Mellan den 14 juni och den 10 juli 2010 genomförde kommissionen ett offentligt samråd om politiska alternativ för ett lagstiftningsförslag om blankning och kreditswappar. Kommissionen fick cirka 120 bidrag som offentliggjordes på kommissionens webbplats[9].

I förslagen har kommissionen beaktat arbetet inom expertgruppen för de europeiska värdepappersmarknaderna och Europeiska värdepapperstillsynskommittén liksom de enkäter som skickades ut till marknadsaktörer och tillsynsmyndigheter samt svaren från de offentliga samråden.

I överensstämmelse med sin politik för bättre lagstiftning genomförde kommissionen en konsekvensanalys av de politiska alternativen. De politiska alternativen gäller förslagens tillämpningsområde, de föreslagna informationsbestämmelserna, krav avseende nakna blankningar, undantag samt extraordinära befogenheter att begränsa blankning.

Varje politiskt alternativ utvärderades mot följande kriterier: konsekvenser för de berörda aktörerna, effektivitet och ändamålsenlighet.

3. RÄTTSLIGA ASPEKTER

3.1. Rättslig grund

Förslaget grundas på artikel 114 i EUF-fördraget.

3.2. Subsidiaritet och proportionalitet

Förslagets mål kan inte i tillräcklig grad uppfyllas av medlemsstaterna.

Enligt subsidiaritetsprincipen (artikel 5.3 i EUF-fördraget) ska åtgärder vidtas på EU-nivå endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå. Den inledande analysen visade att även om samtliga ovannämnda problem har viktiga konsekvenser för varje enskild medlemsstat är det först i ett gränsöverskridande perspektiv som de totala effekterna kan urskiljas. Blankning av ett finansiellt instrument kan nämligen ske var som helst där instrumentet är noterat, eller över disk, och även på andra marknader än primärmarknaden för den berörda emittenten. Många marknader är dessutom gränsöverskridande eller internationella. I avsaknad av åtgärder på EU-nivå finns det därför en verklig risk för att nationella ingripanden i fråga om blankningar och kreditswappar kringgås eller blir ineffektiva.

I de varierande svaren från medlemsstaterna på frågorna angående blankning nämns risken för regleringsarbitrage. Investerare kan försöka kringgå restriktionerna i en jurisdiktion genom att genomföra transaktionerna i andra jurisdiktioner. Den splittrade lagstiftningen kan också leda till att marknadsaktörerna får ökade kostnader för att följa regelverket. Detta gäller särskilt aktörer som är verksamma på flera marknader och som måste inrätta skilda system för att uppfylla krav som varierar mellan medlemsstaterna.

Vidare omfattas vissa aspekter av frågan redan delvis av EU:s regelverk, bland annat direktivet om marknadsmissbruk (2003/6/EG) som förbjuder blankning i syfte att påverka marknaden på ett otillbörligt sätt och i samband med insiderinformation, transparensdirektivet (2004/109/EG)[10], med krav på offentliggörande av betydande långa positioner, samt direktivet om marknader för finansiella instrument (2004/39/EG)[11] med övergripande krav för avvecklingssystem. Det föreliggande förslaget om blankning och dessa befintliga rättsakter bör komplettera varandra. Detta kan åstadkommas genom gemensamma EU-regler.

Mot denna bakgrund förefaller det enligt subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna vara lämpligt med EU-åtgärder.

Bestämmelserna bör ha formen av en förordning eftersom det i vissa bestämmelser föreskrivs direkta skyldigheter för privata aktörer att anmäla och offentliggöra korta nettopositioner i vissa instrument. En förordning är också nödvändig för att ge Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (ESMA) befogenheter att samordna de behöriga myndigheternas åtgärder och att själv vidta åtgärder under exceptionella omständigheter då det finns ett allvarligt hot mot de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller det finansiella systemets stabilitet. Användningen av en förordning begränsar även risken att behöriga myndigheter vidtar skiljaktiga åtgärder.

3.3. Närmare redogörelse för förslaget

3.3.1. Instrument som omfattas av förslagen

Förslaget gäller alla finansiella instrument, men åtgärderna bör stå i proportion till de risker som blankning av olika instrument kan utgöra.

För instrument som aktier och derivat som avser aktier, statsobligationer och derivat som avser statsobligationer samt kreditswappar som avser självständiga emittenter där det är vanligare med korta positioner och där det finns tydligt identifierbara risker eller farhågor bör man tillämpa informationskrav och krav som gäller blankning utan täckning.

Under exceptionella omständigheter då det finns ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten eller marknadsförtroendet ger förslaget möjlighet att tillfälligt införa informationskrav för andra finansiella instrument.

3.3.2. Informationskrav för korta positioner i vissa instrument – artiklarna 5–11

Enligt förslaget bör informationsskyldighet gälla för fysiska eller juridiska personer med betydande korta nettopositioner i EU-aktier och EU-statspapper och för fysiska eller juridiska personer med betydande positioner i kreditswappar för statliga EU-emittenter.

Förslaget om aktieinsyn bygger på den modell som rekommenderas av Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR)[12]. För företag vars aktier tas upp till handel på handelsplatser i EU innebär förslaget en modell med två nivåer för information om betydande korta nettopositioner i aktier. Vid en lägre tröskel ska en position anmälas enskilt till tillsynsmyndigheten och vid en högre tröskel ska positioner offentliggöras för marknaden. Anmälan till tillsynsmyndigheterna bör göra det möjligt för dem att övervaka och om så krävs undersöka blankningar som kan skapa systemrisker eller vara missbruk. Offentliggörandet av information till marknaden bör ge andra marknadsaktörer värdefull information om betydande enskilda blankningspositioner.

När det gäller betydande korta nettopositioner i statspappersemittenter i EU krävs enskild information till tillsynsmyndigheterna. Detta kommer att ge tillsynsmyndigheterna viktig information som underlättar deras övervakning av om positioner skapar systemrisker eller används för marknadsmissbruk. I ordningen ingår även anmälan av betydande positioner i kreditswappar för EU-emittenters statspapper.

För att möjliggöra kontinuerlig övervakning av positioner ska ändringar av korta nettopositioner som leder till en ökning eller minskning över eller under vissa trösklar anmälas eller offentliggöras.

Informationskraven gäller inte bara korta positioner som skapas av handel med aktier eller statspapper på handelsplatser utan även korta positioner som skapas utanför handelsplatser (i s.k. OTC-handel) och korta nettopositioner som skapas genom användning av derivat, t.ex. optioner, terminskontrakt, kontrakt som avser prisdifferenser och s.k. spread bets som avser aktier eller statspapper.

Syftet med informationskraven är att se till att tillsynsmyndigheter och marknad får fullständig och riktig information. I den information som lämnas bör både korta och långa positioner beaktas så att meningsfull information lämnas om den berörda fysiska eller juridiska personens nettoposition.

Eftersom informationslämnandet kommer att inbegripa detaljerade och tekniska beräkningar av enskilda positioner föreslås att kommissionen antar ytterligare tekniska bestämmelser i delegerade akter.

Förutom anmälan och offentliggörande av korta nettopositioner i aktier innehåller förslaget krav på flaggning av blankningar. Handelsplatser ska flagga säljorder för korta positioner som innebär att säljaren genomför en blankning och lämna ytterligare information om genomförda blankningsvolymer på handelsplatsen. De ska varje dag offentliggöra den information om blankningsvolymerna på handelsplatsen som erhållits från flaggningen av order.

3.3.3. Blankningar utan täckning – artiklarna 12 och 13

Blankning utan täckning (s.k. naken blankning) av aktier eller statspapper anses ibland öka risken för utebliven avveckling och marknadsvolatilitet. I förslagen ingår detaljerade krav som är inriktade på dessa risker. Fysiska eller juridiska personer som blankar sådana instrument måste vid säljtidpunkten ha lånat instrumentet, ingått avtal om att låna aktierna eller andra överenskommelser som säkerställer att värdepapperet kan lånas så att avvecklingen kan ske på slutdagen. Kravet ger utrymme för berättigade metoder som för närvarande används för blankning med täckning och som garanterar att värdepapperen finns tillgängliga för avveckling. Exempelvis avtalar vissa aktörer med en primärmäklare, s.k. prime broker, innan de säljer för att försäkra sig om att värdepapperen är tillgängliga för avveckling, medan andra redan har avtal med värdepappersavvecklingsystem som garanterar att värdepapperen är tillgängliga för avveckling. Kommissionen ges befogenheter att anta tillämpningsföreskrifter för låneavtalen och andra överenskommelser i samband med detta krav.

Vidare måste handelsplatserna se till att det finns tillfredsställande system för uppköp av aktier och statspapper om en transaktion inte avvecklas. Vid utebliven avveckling ska dagsböter tillämpas. Dessutom kommer handelsplatser att ha befogenhet att förbjuda en fysisk eller juridisk person som har underlåtit att avveckla att inleda ytterligare blankningar.

Den allmänna frågan om harmonisering av avvecklingsperioder och -system är dock en separat och bredare fråga som mer ingående kommer att övervägas i samband med andra särskilda initiativ (t.ex. det planerade direktivet om rättslig säkerhet för bolag som äger värdepapper och för transaktioner, såsom angavs i kommissionens meddelande av den 2 juni 2010).

3.3.4. Undantag – artiklarna 14 och 15

I enlighet med principen om att alla åtgärder ska vara proportionella och för att behandla riskerna med blankning utan att i onödan skada berättigade verksamheter som är till nytta för de europeiska marknadernas effektivitet och kvalitet, ingår ett antal undantag i förslagen.

Ett undantag medges för aktier i företag vars huvudaktiemarknad ligger utanför Europeiska unionen. Det har nämligen blivit allt vanligare att aktier i företag handlas med på många olika handelsplatser i världen. Handel med aktier i många stora utländska företag bedrivs inte bara på deras hemmamarknad utan även på handelsplatser i Europeiska unionen. Det är varken lämpligt eller proportionellt att tillämpa blankningskraven om handeln med en aktie främst sker utanför EU. Det skulle vara betungande för marknadsaktörerna och skapa onödig komplexitet som kan avskräcka emittenter från att tillåta handel med sina aktier på handelsplatser i Europeiska unionen.

Ett undantag medges även för marketmakerfunktionen. Marketmakerfunktionen spelar en viktig roll genom att tillhandahålla likviditet på de europeiska marknaderna och marknadsgaranterna behöver ta korta positioner för att utföra den uppgiften. Om krav infördes för sådana verksamheter skulle det kunna allvarligt hämma deras förmåga att tillhandahålla likviditet, vilket skulle få betydande negativa konsekvenser för de europeiska marknadernas effektivitet. Dessutom tar marknadsgaranterna i regel inte betydande korta positioner annat än under mycket korta perioder. Avsikten är att detta undantag ska täcka olika slags marketmakerfunktioner. Däremot görs inget undantag för handel för egen räkning, som således helt omfattas av förslaget. Personer som vill använda sig av detta undantag ska anmäla det till de behöriga myndigheterna och myndigheterna kan förbjuda att en person använder undantaget om personen inte uppfyller kriterierna för undantaget. De behöriga myndigheter får också begära ytterligare information från en person som utnyttjar undantaget.

Ett undantag görs också för primärmarknadsoperationer som handlare genomför för att stödja statspappersemittenter eller inom ramen för stabiliseringsprogram enligt direktivet om marknadsmissbruk. Precis som marketmaking är de berättigade funktioner som är viktiga för att primärmarknaderna ska fungera väl.

4.3.5. Befogenheter att ingripa – artiklarna 16–25

I förslagen har hänsyn tagits till att de behöriga myndigheterna under exceptionella omständigheter kan behöva förbjuda eller begränsa blankningar som annars skulle ha varit berättigade eller som innebär minimala risker. Därför föreslås att de behöriga myndigheterna i händelse av negativa utvecklingar som allvarligt hotar den finansiella stabiliteten eller marknadsförtroendet i en medlemsstat eller Europeiska unionen bör ha tillfälliga befogenheter att kräva ytterligare insyn eller införa restriktioner för blankningar och kreditswappstransaktioner eller förbjuda fysiska och juridiska personer att inleda derivattransaktioner. Dessa befogenheter omfattar en rad olika instrument. I förslagen eftersträvas att så långt möjligt harmonisera befogenheterna och villkoren för användning av dem.

Om en negativ utveckling eller händelse som utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten eller marknadsförtroendet omfattar mer än en medlemsstat eller har andra gränsöverskridande konsekvenser är det viktigt att det finns ett nära samarbete och samråd mellan de behöriga myndigheterna. Förslagen innebär att olika förfarandekrav införs för att se till att andra behöriga myndigheter underrättas om en behörig myndighet avser att vidta exceptionella åtgärder i fråga om blankning. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (ESMA) ges en viktig samordnade roll i en sådan situation och ska försöka åstadkomma samstämmighet mellan de behöriga myndigheterna. Förutom att samordna de behöriga myndigheternas åtgärder ska ESMA ansvara för att sådana åtgärder vidtas enbart om det är nödvändigt och proportionellt. ESMA ska yttra sig om alla föreslagna åtgärder.

Dessa bestämmelser bör sammantaget göra det möjligt för de nationella tillsynsmyndigheterna att reagera snabbt under exceptionella omständigheter samtidigt som samstämmighet garanteras. Så långt möjligt bör ESMA se till att situationer med gränsöverskridande effekter behandlas på samma sätt för att minska möjligheterna till regleringsarbitrage och instabilitet på marknaderna.

De behöriga myndigheternas befogenheter att begränsa blankning, kreditswappar och andra transaktioner gäller tillfälliga åtgärder (i regel i högst tre månader) om det är nödvändigt för att hantera de exceptionella omständigheterna. En sådan åtgärd kan dock förlängas i ytterligare perioder om tre månader förutsatt att villkoren för utnyttjandet av befogenheten och procedurkraven iakttas. ESMA ska yttra sig och se till att eventuella förlängningar är motiverade.

För att sörja för en konsekvent användning av befogenheterna att ingripa får kommissionen befogenhet att genom delegerade akter närmare fastställa kriterier och faktorer som de behöriga myndigheterna och ESMA ska beakta när de avgör om negativa händelser eller utvecklingar utgör ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten eller marknadsförtroendet.

Vid ett betydande prisfall för ett finansiellt instrument ges de behöriga myndigheterna befogenhet att införa ett mycket kort förbud mot blankning av instrumentet eller att på annat sätt begränsa transaktioner för att förhindra ett okontrollerat prisfall. Befogenheten att införa ett sådant börsstopp bör göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att vid behov ingripa under en mycket kort period för att se till att blankning inte bidrar till ett okontrollerat prisfall för det berörda instrumentet. Denna befogenhet ska utlösas av objektiva kriterier och kommer inte att kräva en bedömning av om det finns ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten eller marknadsförtroendet.

Slutligen är utgångspunkten för förslaget att de behöriga myndigheterna ofta har bäst förutsättningar att inledningsvis hantera exceptionella omständigheter där det finns ett hot mot den finansiella stabiliteten eller marknadsförtroendet och ger ESMA en stark roll som samordnare i sådana fall. ESMA ges också befogenheter att vidta tillfälliga åtgärder i en sådan situation. ESMA ska kunna vidta åtgärder om situationen har gränsöverskridande effekter och de behöriga myndigheterna inte tillräckligt effektivt har hanterat hotet. ESMA kan vidta samma typ av åtgärder som de behöriga myndigheterna. I sådana fall är ESMA skyldig att underrätta de behöriga myndigheterna och marknadsaktörerna. Alla åtgärder som ESMA vidtar i sådana situationer ersätter åtgärder vidtagna av de behöriga myndigheterna om åtgärderna skulle strida mot varandra.

De befogenheter som planeras för ESMA i fråga om blankning inverkar inte på värdepappers- och marknadsmyndighetens allmänna befogenheter enligt förordning [ESMA …/2010].

3.3.6. Befogenheter och påföljder – artiklarna 26–35

Enligt förslaget ges de behöriga myndigheterna alla befogenheter som krävs för tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna. Befogenheterna omfattar bland annat tillgång till dokument, rätten att inhämta information från fysiska eller juridiska personer och att vidta verkställighetsåtgärder.

I enskilda fall ges de behöriga myndigheterna befogenhet att begära ytterligare upplysningar om för vilket ändamål fysiska och juridiska personer inleder en kreditswappstransaktion och att begära information som bekräftar ändamålet.

ESMA ges också befogenhet att genomföra utredningar om särskilda problem eller metoder i samband med blankning och att offentliggöra rapporter om utredningsresultaten.

Eftersom vissa åtgärder kan innebära övervakning eller tillsyn riktad mot fysiska eller juridiska personer utanför EU, bör EU:s tillsynsmyndigheter uppmuntras att ingå samarbetsavtal med tillsynsmyndigheter i tredjeländer där handel bedrivs med EU:s aktier eller statsobligationer och motsvarande derivat Det skulle underlätta informationsutbytet och fullgörandet av skyldigheterna samt medverka till att tillsynsmyndigheterna i tredjeländer vidtar motsvarande åtgärder under exceptionella omständigheter då det finns ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten eller marknadsförtroendet i EU. ESMA bör spela en samordnande roll under utarbetandet av samarbetsavtalen och i informationsutbytet med tillsynsmyndigheter i tredjeländer.

Enligt förslaget ska medlemsstaterna föreskriva de administrativa åtgärder, påföljder och ekonomiska bestämmelser som krävs för att genomföra och verkställa förslaget.

4. BUDGETKONSEKVENSER

Förslaget påverkar inte EU:s budget.

2010/0251 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om blankning och vissa aspekter av kreditswappar

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,[13]

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,[14]

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

1. När finanskrisen kulminerade i september 2008 antog flera medlemsstater och Förenta staterna krisåtgärder för att begränsa eller förbjuda blankning för vissa eller alla värdepapper. De handlade av oro för att blankning i en tid av betydande finansiell instabilitet kunde förvärra den nedåtgående prisspiralen för aktier, särskilt i finansiella institutioner, på ett sätt som till sist skulle kunna hota institutionernas bärkraft och skapa systemrisker. De åtgärder som medlemsstaterna antog varierade eftersom Europeiska unionen saknar ett särskilt regelverk för att hantera frågor som gäller blankning.

2. För att sörja för den inre marknadens funktion, och förbättra villkoren för denna funktion, särskilt de finansiella marknaderna, och säkerställa en högre nivå av konsument- och investerarskydd är det lämpligt att fastställa ett gemensamt regelverk i fråga om krav och befogenheter för blankning och kreditswappar samt åstadkomma större samordning och samstämmighet mellan medlemsstaterna i händelse av att åtgärder behöver vidtas under exceptionella omständigheter. Det är nödvändigt att harmonisera regelverket för blankning och vissa aspekter av kreditswappar för att förhindra uppkomsten av hinder för den inre marknaden, eftersom det är troligt att medlemsstaterna fortsätter att vidta skiljaktiga åtgärder.

3. Bestämmelserna bör ha formen av en förordning eftersom det i vissa bestämmelser föreskrivs direkta skyldigheter för privata aktörer att anmäla och offentliggöra korta nettopositioner i vissa instrument och blankning utan täckning. En förordning är också nödvändig för att ge Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (ESMA), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr […/…][15], befogenheter att samordna åtgärder som vidtas av de behöriga myndigheter eller att själv vidta åtgärder.

4. För att få slut på den nuvarande fragmenterade situationen där vissa medlemsstater vidtar skiljaktiga åtgärder och begränsa möjligheterna att behöriga myndigheter vidtar skiljaktiga åtgärder är det viktigt att ta itu med de risker som uppkommer av blankningar och kreditswappar på ett harmoniserat sätt. De krav som är tänkta att införas bör innebära att man tar itu med de identifierade riskerna utan att otillbörligt minska de fördelar som blankning ger i fråga om marknadernas kvalitet och effektivitet.

5. Tillämpningsområdet för förordningen bör vara så brett som möjlighet så att ett förebyggande regelverk kan användas under exceptionella omständigheter. Regelverket bör omfatta alla finansiella instrument men bör föreskriva åtgärder som står i proportion till de risker som blankning av olika instrument kan medföra. Därför är det endast under exceptionella omständigheter som de behöriga myndigheterna och ESMA bör ha rätt att vidta åtgärder för alla slags finansiella instrument som sträcker sig längre än de permanenta åtgärder som endast gäller för vissa typer av instrument där det finns klart identifierade risker som man behöver avvärja med åtgärderna.

6. Förbättrad insyn om betydande korta nettopositioner i vissa finansiella instrument kommer sannolikt att vara till fördel för både tillsynsmyndigheter och marknadsaktörer. För aktier som tas upp till handel på en handelsplats i EU, bör en modell på två nivåer införas som ger större insyn i betydande korta positioner i aktier på lämplig nivå. Vid en lägre tröskel bör en enskild anmälan göras till de berörda tillsynsmyndigheterna så att de kan övervaka och om så krävs utreda blankningar som kan skapa systemrisker eller utgör marknadsmissbruk. Vid en högre tröskel bör positioner offentliggöras för att ge användbar information till andra marknadsaktörer om betydande enskilda blankningspositioner i aktier.

7. Information till tillsynsmyndigheter om betydande korta nettopositioner i statspapper kommer att ge viktig information som hjälper tillsynsmyndigheterna att övervaka om positionerna skapar systemrisker eller används för marknadsmissbruk. Anmälan till tillsynsmyndigheterna av betydande korta nettopositioner i statspapper i EU bör därför föreskrivas. Ett sådant krav bör också innefatta enskild information till tillsynsmyndigheterna, eftersom offentliggörande av information till marknaden om sådana instrument kan få skadliga effekter på marknaderna för statspapper om likviditeten redan är försämrad. Kravet bör även omfatta anmälan av betydande exponeringar i emittenter av statspapper som uppkommit genom användning av kreditswappar.

8. Anmälningskraven för statspapper bör avse skuldebrev som emitteras av EU och medlemsstaterna, inbegripet eventuellt ministerium, departement, centralbank, organ eller verk som emitterar skuldebrev för en medlemsstats räkning men exklusive regionala organ eller delvis offentliga organ som emitterar skuldebrev.

9. För att åstadkomma ett omfattande och effektivt informationskrav är det viktigt att inbegripa inte enbart korta positioner som skapats av handel med aktier eller statspapper på handelsplatserna utan även korta positioner som skapats genom handel utanför handelsplatserna och korta nettopositioner som skapats genom användning av derivat.

10. För att vara till nytta för tillsynsmyndigheterna och marknaden bör informationssystemet ge fullständig och riktig information om en fysisk eller juridisk persons positioner. Den information som lämnas till tillsynsmyndighet eller marknaden bör i synnerhet omfatta både korta och långa positioner för att ge användbar information om den berörda fysiska eller juridiska personens korta nettoposition i aktier, statspapper och kreditswappar.

11. Vid beräkningen av den korta eller långa positionen bör man beakta alla former av ekonomiska intressen en fysisk eller juridisk person har i ett företags emitterade aktiekapital eller emitterade statspapper för medlemsstaten eller EU. I synnerhet bör man beakta ett sådant intresse som förvärvats direkt eller indirekt genom användning av derivat, t.ex. optioner, terminskontrakt, kontrakt som avser prisdifferenser och s.k. spread bets som avser aktier eller statspapper. När det gäller positioner i statspapper bör även kreditswappar för statliga emittenter beaktas.

12. Förutom informationssystemet för offentliggörande av korta nettopositioner i aktier bör ett krav införas om flaggning av säljorder som genomförs som blankningar på en handelsplats, vilket ska ge ytterligare information om volymen av aktieblankningar på handelsplatserna. Handelsplatserna bör samla in information om blankningar och offentliggöra informationen i sammanfattad form minst en gång per dag för att även hjälpa de behöriga myndigheterna och marknadsaktörerna att övervaka blankningsnivåerna.

13. Köp av kreditswappar utan att det finns en underliggande lång position i statspapper kan ekonomiskt sett sägas motsvara att skaffa en kort position i det underliggande skuldebrevet. Beräkningen av en kort nettoposition i statspapper bör därför inbegripa kreditswappar som gäller en obligation från en statlig emittent. Positionen i en kreditswapp bör beaktas både för att bestämma om en fysisk eller juridisk person har en betydande kort nettoposition i ett statspapper som behöver anmälas till en behörig myndighet eller en betydande position utan täckning i en kreditswapp för en statlig emittent som behöver anmälas till myndigheten.

14. För att möjliggöra kontinuerlig övervakning av positioner bör informationsskyldigheten även inbegripa anmälan eller offentliggörande om en kort nettoposition leder till en ökning eller minskning över eller under vissa trösklar.

15. För att vara effektivt är det viktigt att informationsskyldigheterna gäller oavsett var den fysiska eller juridiska personen finns, och även om den fysiska eller juridiska personen finns utanför EU men har en betydande kort nettoposition i ett företag som har aktier som är upptagna för handel på en handelsplats i EU eller en kort nettoposition i statspapper emitterade av en medlemsstat eller EU.

16. Naken blankning av aktier och statspapper anses ibland öka risken för utebliven avveckling och volatilitet. För att minska sådana risker bör proportionella restriktioner införas för blankning utan täckning. De detaljerade restriktionerna bör utformas med hänsyn till de olika system som för närvarande används för blankning med täckning. Det är också lämpligt att kräva att handelsplatserna ska ha uppköpsförfaranden och utfärda böter vid utebliven avveckling av transaktioner i dessa instrument. Uppköpsförfarandena och krav vid sen avveckling bör utgöra grundnormerna för avvecklingsdisciplin.

17. Åtgärder som gäller statspapper och kreditswappar för statspapper, inbegripet ökad information och restriktioner för blankning utan täckning, bör innebära införande av krav som är proportionella och som inte leder till negativa konsekvenser på likviditeten på marknaderna för statsobligationer och repromarknaderna.

18. Det blir allt vanligare att aktier handlas med på olika handelsplatser både inom och utanför EU. Många stora företag utanför EU har också aktier som är upptagna för handel på en handelsplats inom EU. Av effektivitetsskäl bör värdepapper undantas från vissa anmälnings- och offentliggörandekrav om den huvudsakliga handelsplatsen för handeln med instrument finns utanför EU.

19. Marketmakerfunktionen spelar en viktig roll genom att tillhandahålla likviditet till marknaderna inom EU och marknadsgaranterna måste ta korta positioner för att utföra den uppgiften. Att införa krav för sådana verksamheter skulle kunna allvarligt hämma deras förmåga att tillhandahålla likviditet och få betydande negativa konsekvenser för EU-marknaderna. Vidare förväntas marknadsgaranterna inte inneha korta positioner annat än för mycket korta perioder. Det är därför lämpligt att undanta fysiska eller juridiska personer som är inblandade i sådana verksamheter från krav som kan försämra deras förmåga att fullgöra en sådan uppgift och som därför skulle påverka EU-marknaderna negativt. För att fånga motsvarande enheter i tredjeland behövs det ett förfarande för att bedöma motsvarigheten på tredjelandsmarknader. Undantaget bör gälla olika typer av marketmakerfunktioner men inte handel för egen räkning. Det är också lämpligt att undanta vissa primärmarknadsoperationer, exempelvis sådana som gäller statspapper och stabiliseringsprogram, eftersom de är viktiga aktiviteter som stöder marknadernas effektivitet. De behöriga myndigheterna bör underrättas om användning av undantagen och bör ha befogenhet att förbjuda att fysiska eller juridiska personer använder undantaget om de inte uppfyller de gällande kriterierna för undantaget. De behöriga myndigheterna bör också kunna begära information från en fysisk eller juridisk person för att övervaka deras användning av undantaget.

20. I händelse av negativ utveckling som utgör ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten eller marknadsförtroendet i en medlemsstat eller EU bör de behöriga myndigheterna har befogenheter att ingripa och kräva ytterligare information eller införa tillfälliga restriktioner för blankning, kreditswappstransaktioner eller andra transaktioner för att förhindra ett okontrollerat prisfall för ett finansiellt instrument. Sådana åtgärder kan bli nödvändiga på grund av en rad olika negativa händelser eller utvecklingar, inte bara finansiella eller ekonomiska händelser utan exempelvis även naturkatastrofer eller terroristattacker. Vidare kan vissa negativa händelser eller utvecklingar som kräver åtgärder uppkomma enbart i en medlemsstat utan att det har några gränsöverskridande konsekvenser. Befogenheterna behöver vara tillräckligt flexibla för att man ska kunna hantera en rad olika exceptionella omständigheter.

21. De behöriga myndigheterna har oftast bäst förutsättningar för att övervaka marknadsvillkoren och inledningsvis reagera på negativa händelser eller utvecklingar genom att bestämma om det har uppkommit ett hot mot den finansiella stabiliteten eller marknadsförtroendet och om det är nödvändigt att vidta åtgärder för att råda bot på situationen, men i sådana fall bör befogenheter samt villkoren och förfaranden för deras användning harmoniseras så långt möjligt.

22. I händelse av ett betydande prisfall för ett finansiellt instrument på en handelsplats bör en behörig myndighet även ha möjligt att tillfälligt begränsa blankning av det finansiella instrumentet på handelsplatsen för att kunna ingripa snabbt om det är lämpligt och under en 24 timmars period förhindra ett okontrollerat prisfall på det berörda instrumentet.

23. Om den negativa händelsen eller utvecklingen omfattar mer än en medlemsstat eller har gränsöverskridande konsekvenser är det viktigt att det finns ett nära samarbete och samråd mellan de behöriga myndigheterna. ESMA bör ha en viktig samordnad roll i en sådan situation och försöka åstadkomma samstämmighet mellan de behöriga myndigheterna. ESMA:s sammansättning med företrädare för behöriga myndigheter kommer att underlätta fullgörandet av denna uppgift.

24. Förutom samordning av de behöriga myndigheternas åtgärder bör ESMA se till att de behöriga myndigheterna vidtar åtgärder endast om det är nödvändigt och proportionellt. ESMA bör ha befogenheter att yttra sig till de behöriga myndigheterna om användningen av befogenheterna att ingripa.

25. Medan behöriga myndigheter ofta har bäst förutsättningar att övervaka och snabbt reagera på en negativ händelse eller utveckling, bör ESMA också ha befogenhet att själv vidta åtgärder om blankning och andra relaterade aktiviteter hotar de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller stabiliteten hos hela eller en del av det finansiella systemet i unionen och om det finns gränsöverskridande konsekvenser och de behöriga myndigheterna inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att avvärja hotet. ESMA bör när det är möjligt samråda med Europeiska systemrisknämnden och med andra behöriga myndigheter när en åtgärd kan ha effekter bortom finansmarknaderna, vilket kan vara fallet för råvaruderivat som används som skydd för positioner i den fysiska råvaran.

26. ESMA:s befogenheter enligt denna förordning att under exceptionella omständigheter begränsa blankning och andra därmed förknippade aktiviteter är avsedda att vara förenliga med befogenheterna i artikel 6a.5 i förordning …/…. [ESMA]. De befogenheter som ESMA ges under exceptionella omständigheter bör inte inverka på ESMA:s befogenheter i en nödsituation enligt artikel 10 i förordning …/…. [ESMA-förordningen]. ESMA bör i synnerhet kunna fatta enskilda beslut som ålägger behöriga myndigheter att vidta åtgärder eller enskilda beslut som är riktade till finansmarknadens aktörer i enlighet med artikel 10.

27. De behöriga myndigheternas och ESMA:s befogenheter att ingripa för att begränsa blankning, kreditswappar och andra transaktioner bör endast vara tillfälliga och endast utövas under en tid och i en utsträckning som krävs för att avvärja det aktuella hotet.

28. På grund av de särskilda risker som kan uppkomma genom användningen av kreditswappar kräver sådana transaktioner noga övervakning av de behöriga myndigheterna. De behöriga myndigheterna bör framför allt ha befogenhet att i exceptionella fall kräva information från fysiska eller juridiska personer som inleder sådana transaktioner om vilket ändamål transaktionen har.

29. ESMA bör ges en allmän befogenhet att inleda en utredning om ett problem eller en metod i samband med blankning eller användning av kreditswappar för att bedöma om problemet eller metoden innebär ett potentiellt hot mot den finansiella stabiliteten eller marknadsförtroendet. ESMA bör offentliggöra en rapport om sina resultat när den genomför en sådan utredning.

30. Eftersom vissa åtgärder kan gälla fysiska eller juridiska personer och åtgärder utanför EU krävs i vissa situationer samarbete mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter i tredjeländer. De behöriga myndigheterna bör därför ingå avtal med myndigheterna i tredjeländer. ESMA bör samordna utarbetandet av sådana samarbetsavtal och utbytet mellan de behöriga myndigheterna av information som erhållits från tredjeländer.

31. Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i synnerhet rätten till skydd av personuppgifter som erkänns i artikel 16 i fördraget och i artikel 8 i stadgan. Öppenheten angående betydande korta nettopositioner, inbegripet offentliggörande om så föreskrivs i denna förordning, är nödvändig av skäl som rör finansmarknadens stabilitet och investerarskydd. Denna öppenhet kommer att göra det möjligt för tillsynsmyndigheterna att övervaka användningen av blankningar i samband med strategier som innebär missbruk och konsekvenserna för marknadernas korrekta funktion. Dessutom kan öppenheten bidra till att man undviker informationsasymmetrier och ser till att alla marknadsaktörer är tillräckligt informerade om i vilken utsträckning blankning påverkar priserna. Allt utbyte och all överföring av information av de behöriga myndigheterna ska ske i enlighet med bestämmelserna om överföring av personuppgifter i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter[16]. Allt utbyte och all överföring av information av ESMA bör ske i enlighet med bestämmelserna om överföring av personuppgifter i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter[17], som bör vara helt tillämplig på behandlingen av personuppgifter för förordningens ändamål.

32. Medlemsstaterna bör anta bestämmelser om påföljder som är tillämpliga vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och se till att de genomförs. Påföljderna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

33. De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[18].

34. Kommissionen bör få befogenheter att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget. Delegerade akter bör särskilt antas för att ange hur korta positioner ska beräknas om en fysisk eller juridisk person har en position utan täckning i en kreditswapp, för att ange trösklar för anmälan eller offentliggörande samt för närmare angivelse av kriterier och faktorer för att avgöra när en negativ händelse eller utveckling ger upphov till ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten eller marknadsförtroendet i en medlemsstat eller unionen.

35. Kommissionen bör lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en utvärdering av lämpligheten av trösklarna för rapportering och offentliggörande samt av tillämpningen av restriktioner och krav för information om korta nettopositioner. Rapporten bör även omfatta en bedömning av om andra restriktioner eller villkor för blankning eller kreditswappar är lämpliga.

36. Även om nationella behöriga myndigheter har bättre förutsättningar att övervaka och bättre kunskap om marknadsutvecklingar kan de generella konsekvenserna av problemen med blankning och kreditswappar endast till fullo urskiljas i ett EU-perspektiv. Följaktligen kan målen för denna förordning bättre uppnås på EU-nivå. Unionen får anta åtgärder i enlighet med den subsidiaritetsprincip som föreskrivs i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med den proportionalitetsprincip som föreskrivs i den artikeln sträcker sig bestämmelserna i förordningen inte längre än vad som behövs för att uppnå dessa mål.

37. Eftersom en del medlemsstaterna redan har infört restriktioner för blankning och eftersom det föreskrivs delegerade akter och bindande tillämpningsföreskrifter som ska antas innan det regelverk som ska införas kan tillämpas praktiskt, är det nödvändigt att medge tillräckligt med tid.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1 Tillämpningsområde

Denna förordning ska tillämpas på följande finansiella instrument:

(1) finansiella instrument som tas upp till handel på en handelsplats i unionen, inbegripet instrument som handlas med utanför en handelsplats,

(2) derivat som anges i avsnitt C punkterna 4–10 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG[19] som avser ett finansiellt instrument som avses i punkt 1 eller en emittent av ett finansiellt instrument som avses i punkt 1, även när handeln med sådana derivatinstrument sker utanför en handelsplats,

(3) skuldebrev som utfärdas av en medlemsstat eller unionen och derivat som anges i avsnitt C punkterna 4–10 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG som avser skuldebrev som emitterats av en medlemsstat eller unionen eller en obligation från en medlemsstat eller EU.

Artikel 2 Definitioner

1. I denna förordning avses med

38. godkänd primarydealer : en fysisk eller juridisk person som genom ett avtal med en statlig emittent har åtagit sig att agera som uppdragsgivare vid primär- och sekundär- marknadsoperationer för de skuldebrev som emitterats av den emittenten,

39. central motpart : en enhet som juridiskt fungerar som mellanhand mellan motparterna i de kontrakt som handlas med på en eller flera finansiella marknader och som blir köparen för varje säljare och säljaren för varje köpare och som ansvarar för driften av ett clearingsystem,

40. kreditswapp : ett derivatkontrakt genom vilket en part betalar en avgift till en annan part i utbyte mot ersättning eller betalning i händelse av förlust på en referensentitet eller en kredithändelse avseende denna referensentitet samt alla andra derivatkontrakt med liknande ekonomisk effekt,

41. finansiellt instrument : något av de instrument som förtecknas i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG,

42. hemmedlemsstat : för en reglerad marknad, ett värdepappersföretag som driver en MTF-plattform eller ett annat värdepappersföretag, den hemmedlemsstat för den reglerade marknaden eller för värdepappersföretaget i den mening som avses i led 20 i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG,

43. värdepappersföretag : ett värdepappersföretag i den mening som avses i led 1 i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG,

44. statspapper : ett skuldebrev som emitterats av EU eller en medlemsstat, inbegripet eventuellt ministerium, departement, centralbank, organ eller verk i medlemsstaten,

45. emitterat aktiekapital : summan av alla vanliga aktier och eventuella preferensaktier som emitterats av ett företag, exklusive konvertibla skuldebrev,

46. emitterade statspapper :

(i) för en medlemsstat: det sammanlagda värdet av de statspapper som emitterats av medlemsstaten, eller av ett ministerium, departement, centralbank, organ eller verk i den medlemsstaten, och som inte har lösts in,

(ii) för EU: det sammanlagda värdet av de statspapper som emitterats av EU och som inte har lösts in,

47. lokalt företag : ett företag i den mening som avses i led 1 i artikel 2.1 i direktiv 2004/39/EG som gör affärer för andra marknadsaktörers räkning eller avtalar om priser åt dem,

48. marketmakerfunktion : en funktion som marknadsgarant som avses i artikel 15.1,

49. multilateral handelsplattform, i kortform MTF-plattform (MTF: ”Multilateral Trading Facility”) : ett multilateralt system i den mening som avses i led 15 i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG,

50. huvudhandelsplats : den handelsplats för en aktie som har den högsta omsättningen för den aktien,

51. reglerad marknad : ett multilateralt system i den mening som avses i led 14 i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG,

52. berörd behörig myndighet :

(i) för en medlemsstats statspapper eller kreditswappar för en obligation från en medlemsstat: den behöriga medlemsstaten i den medlemsstaten,

(ii) för EU:s statspapper eller en kreditswapp för en obligation från EU: den behöriga myndigheten i den jurisdiktion där den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten är inrättad,

(iii) för ett annat finansiellt instrument än ett instrument som avses i punkt i eller ii: den behöriga myndigheten för det finansiella instrument som definieras i artikel 2.7 i kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006 och bestäms enligt kapitel III i den förordningen,

(iv) för ett finansiellt instrument som inte omfattas av i, ii eller iii: den behöriga myndigheten i den medlemsstat där det finansiella instrumentet först togs upp för handel på en handelsplats,

53. blankning : för en aktie eller ett skuldebrev, en försäljning av aktien eller skuldebrevet som säljaren inte äger vid ingåendet av säljavtalet, inklusive en försäljning där säljaren vid tidpunkten för ingåendet av säljavtalet har lånat eller avtalat om att låna aktien eller skuldbrevet för leverans vid avregleringen,

54. handelsdag : en handelsdag i den mening som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 1287/2006,

55. handelsplats : en reglerad marknad eller en MTF-plattform i EU,

56. omsättning : för en aktie, omsättningen enligt definitionen i artikel 2.9 i förordning (EG) nr 1287/2006.

2. Kommissionen får genom delegerade akter i enlighet med artikel 36 och villkoren i artiklarna 37 och 38 anta bestämmelser som specificerar de definitioner som föreskrivs i punkt 1, särskilt genom att ange när en fysisk eller juridisk person ska anses äga ett finansiellt instrument för tillämpningen av definitionen av blankning i punkt 1 p.

Artikel 3 Korta och långa positioner

1. Vid tillämpningen av denna förordning är en kort position i ett företags emitterade aktiekapital eller i en medlemsstats eller EU:s emitterade statspapper en position som uppkommer genom att en fysisk eller juridisk person

57. blankar en aktie som emitterats av företaget eller ett skuldebrev som emitterats av medlemsstaten eller EU,

58. inleder en transaktion som skapar eller avser ett annat finansiellt instrument än de instrument som avses i punkt a och där en av effekterna av transaktionen är att ge den fysiska eller juridiska personen en ekonomisk fördel om priset eller värdet på aktien eller skuldebrevet sjunker.

2. Vid tillämpningen av denna förordning är en lång position i ett företags emitterade aktiekapital eller i en medlemsstats eller EU:s emitterade statspapper en position som uppkommer genom att en fysisk eller juridisk person

59. innehar en aktie som emitterats av företaget eller ett skuldebrev som emitterats av medlemsstaten eller EU,

60. inleder en transaktion som skapar eller avser ett annat finansiellt instrument än de instrument som avses i punkt a och där en av effekterna av transaktionen är att ge den fysiska eller juridiska personen en ekonomisk fördel om priset eller värdet på aktien eller skuldebrevet stiger.

3. Vid tillämpningen av punkterna 1 och 2 ska i beräkningen av en kort position och en lång position i statspapper även ingå eventuella kreditswappar för en obligation eller en kredithändelse som avser en medlemsstat eller EU.

4. Vid tillämpningen av denna förordning ska en fysisk eller juridisk persons korta nettoposition i ett företags emitterade aktiekapital vara den position som återstår efter avdrag av alla långa positioner den berörda personen har i företagets emitterade aktiekapital från alla korta positioner den personen har i det företagets emitterade aktiekapital.

5. Vid tillämpningen av denna förordning ska en fysisk eller juridisk persons korta nettoposition i en medlemsstats eller EU:s emitterade statspapper vara den position som återstår efter avdrag av alla långa positioner den berörda personen har i den medlemsstatens eller EU:s emitterade statspapper från alla korta positioner den personen har i samma skuld.

6. Beräkningen för statspapper enligt punkterna 1–5 ska avse varje enskild medlemsstat eller EU även om separata enheter inom medlemsstaten eller EU emitterar statspapper för medlemsstatens eller EU:s räkning.

7. Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med artikel 36 och villkoren i artiklarna 37 och 38 anta bestämmelser som specificerar

61. om en fysisk eller juridisk person anses inneha en aktie eller ett skuldebrev för tillämpningen av punkt 2,

62. de fall då en fysisk eller juridisk person har en kort nettoposition för tillämpningen av punkterna 4 och 5 samt med vilken metod positionen ska beräknas,

63. med vilken metod positioner ska beräknas för tillämpningen av punkterna 3, 4 och 5 om olika enheter i en grupp har långa eller korta positioner eller för fondförvaltningsverksamheter som avser separata fonder.

Artikel 4 Position utan täckning i en kreditswapp

1. Vid tillämpningen av denna förordning anses en fysisk eller juridisk person ha en position utan täckning i en kreditswapp för en obligation från en medlemsstat eller EU om ändamålet med kreditswappen inte är att skydda mot den kreditrisk som är förknippad med den emittent i vars statspapper den fysiska eller juridiska personen har en lång position eller någon annan lång position i skuldebrev från en emittent där priset på skuldebrevet har en hög korrelation med priset på obligationen från en medlemsstat eller unionen. Den part i en kreditswapp som är skyldig att erlägga betalningen eller betala ersättning i händelse av en betalningsinställelse eller kredithändelse avseende referensentiteten har inte av denna anledning en position utan täckning i den mening som avses i detta stycke.

2. Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med artikel 36 och villkoren i artiklarna 37 och 38 anta bestämmelser som specificerar

64. de fall då en kreditswappstransaktion anses vara ett skydd mot en kreditrisk för tillämpningen av punkt 1 och hur en position utan täckning i en kreditswapp ska beräknas för tillämpningen av den punkten,

65. med vilken metod positioner ska beräknas för tillämpningen av punkt 1 om olika enheter i en grupp har långa och korta positioner eller för fondförvaltningsverksamheter som avser separata fonder.

KAPITEL II INFORMATION OM KORTA NETTOPOSITIONER

Artikel 5 Anmälan till behöriga myndigheter av betydande korta nettopositioner i aktier

1. En fysisk eller juridisk person som har en kort nettoposition i det emitterade aktiekapitalet för ett företag vars aktier är upptagna för handel på en handelsplats ska till den berörda behöriga myndigheten anmäla om positionen uppnår eller sjunker under den berörda offentliggörandetröskel som avses i punkt 2.

2. En berörd anmälningströskel är 0,2 procent av värdet av det berörda företagets emitterade aktiekapital och varje steg om 0,1 procent däröver.

3. Kommissionen får genom delegerade akter i enlighet med artikel 36 och villkoren i artiklarna 37 och 38 ändra de trösklar som nämns i punkt 2 med hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna.

Artikel 6 Flaggning av blankningar på handelsplatsen

En handelsplats som har aktier upptagna för handel ska inrätta rutiner som säkerställer att fysiska eller juridiska personer som genomför order på handelsplatsen flaggar säljorder som blankningar om säljaren blankar aktien. Handelsplatsen ska minst en gång per dag offentliggöra en sammanfattning av den ordervolym som flaggats som blankningar.

Artikel 7 Offentliggörande av betydande korta nettopositioner i aktier

1. En fysisk eller juridisk person som har en kort nettoposition i det emitterade aktiekapitalet för ett företag vars aktier är upptagna för handel på en handelsplats ska offentliggöra uppgifter om positionen när den uppnår eller sjunker under den berörda offentliggörandetröskel som avses i punkt 2.

2. En berörd offentliggörandetröskel är 0,5 procent av värdet av det berörda företagets emitterade aktiekapital och varje steg om 0,1 procent däröver.

3. Kommissionen får genom delegerade akter i enlighet med artikel 36 och villkoren i artiklarna 37 och 38 ändra de trösklar som nämns i punkt 2 med hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna.

Artikel 8 Anmälan till behöriga myndigheter av betydande korta nettopositioner i statspapper och kreditswappar

1. En fysisk eller juridisk person som har någon av följande positioner ska anmäla till den berörda behöriga myndigheten om positionen uppnår eller sjunker under en berörd anmälningströskel för den berörda medlemsstaten eller unionen:

66. En kort nettoposition i en medlemsstats eller EU:s emitterade statspapper.

67. En position utan täckning i en kreditswapp för en obligation från en medlemsstat eller EU.

2. De berörda anmälningströsklarna består av ett inledande värde och därefter de successiva nivåer som fastställts för varje medlemsstat och EU i de åtgärder som kommissionen vidtagit i enlighet med punkt 3.

3. Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med artikel 36 och villkoren i artiklarna 37 och 38 ange de värden och successiva nivåer som avses i punkt 2. Kommissionen ska därvid beakta samtliga följande faktorer:

68. Att trösklarna inte ska läggas på en sådan nivå att det krävs anmälan av positioner av minimalt värde.

69. Det sammanlagda värdet av de utestående emitterade statspapperen för respektive medlemsstat och för EU samt den genomsnittliga storleken på positioner som innehas av marknadsaktörer för medlemsstatens eller EU:s statspapper.

Artikel 9 Metod för anmälan och offentliggörande

1. I varje anmälan eller offentliggörande enligt artikel 5, 7 eller 8 ska finnas uppgifter som identifierar den fysiska eller juridiska person som har den berörda positionen, storleken på positionen, den emittent för vilken den berörda positionen innehas samt dagen då innehavet av den berörda positionen uppkom, ändrades eller upphörde.

2. Tidpunkten för beräkningen av en kort nettoposition ska vara kl. 24.00 den handelsdag då den fysiska eller juridiska personen har den berörda positionen. Anmälan eller offentliggörandet ska göras senast kl. 15.30 nästa handelsdag.

3. Anmälan av information till en berörd behörig myndighet ska ske enligt det system som fastställs i artikel 12.1 i förordning (EG) nr 1287/2006.

4. Det offentliggörande av information som avses i artikel 7 ska göras på ett sätt som garanterar snabb tillgång till information på ett icke-diskriminerande sätt. Informationen ska göras tillgänglig till den officiellt utsedda mekanismen i emittentens hemmedlemsstat för de aktier som avses i artikel 21.2 i Europaparlamentet och rådets direktiv 2004/109/EG[20].

5. Befogenheter delegeras till kommissionen att anta tillsynsföreskrifter om de uppgifter som ska lämnas för tillämpningen av punkt 1.

De tillsynsföreskrifter som avses i första stycket ska antas i enlighet med artiklarna [7 till 7d] i förordning (EU) nr…/….[ESMA-förordning].

ESMA ska lämna förslag till dessa tillsynsföreskrifter till kommissionen senast den [31 december 2011].

6. För att garantera enhetliga villkor för tillämpningen av punkt 4 ges kommissionen befogenheter att anta tillämpningsföreskrifter som anger hur informationen ska offentliggöras.

De tillämpningsföreskrifter som avses i första stycket ska antas i enlighet med artikel [7e ]i förordning (EU) nr …/….[ESMA-förordningen].

ESMA ska lämna förslag till tillämpningsföreskrifter till kommissionen senast den [31 december 2011].

Artikel 10 Tillämpning utanför EU

Kraven på anmälan och offentliggörande enligt artiklarna 5, 7 och 8 gäller för fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller etablerade i eller utanför EU.

Artikel 11 Information som ska lämnas till ESMA

1. De behöriga myndigheterna ska varje kvartal lämna information i sammanfattad form till ESMA om korta nettopositioner i aktier eller statspapper och positioner utan täckning i kreditswappar för vilka de är den berörda behöriga myndigheten och som de tar emot anmälningar om i enlighet med artiklarna 5–8.

2. För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning får ESMA när som helst begära ytterligare information från en berörd behörig myndighet i en medlemsstat om korta nettopositioner i aktier eller statspapper eller positioner utan täckning i kreditswappar.

Den behöriga myndigheten ska lämna den begärda informationen till ESMA senast inom sju kalenderdagar.

KAPITEL III BLANKNINGAR UTAN TÄCKNING

Artikel 12 Restriktioner för blankningar utan täckning

1. En fysisk eller juridisk person får inleda en blankning av en aktie som är upptagen till handel på en handelsplats eller en blankning för ett statspapper endast om följande villkor är uppfyllda:

70. Den fysiska eller juridiska personen har lånat aktien eller statspapperet.

71. Den fysiska eller juridiska personen har avtalat om att låna aktien eller statspapperet.

72. Den fysiska eller juridiska personen har en överenskommelse med en tredje part enligt vilken den tredje parten har bekräftat att aktien eller statspapperet har lokaliserats och reserverats för lån till den fysiska eller juridiska personen så att avvecklingen kan genomföras på slutdagen.

2. För att garantera enhetliga villkor för tillämpningen av punkt 1 ges kommissionen befogenheter att anta tekniska tillämpningsföreskrifter som anger de typer av avtal eller överenskommelser som ger tillräckliga garantier för att aktien eller statspapperet kommer att vara tillgängligt för avveckling.

Kommissionen ska särskilt beakta behovet av att bevara likviditeten på marknaderna, särskilt på marknaden för statsobligationer och marknaderna för återköp av statsobligationer (repomarknader).

De tillämpningsföreskrifter som avses i första stycket ska antas i enlighet med artikel [7e ]i förordning (EU) nr …/….[ESMA-förordningen].

ESMA ska lämna förslag till dessa tillämpningsföreskrifter till kommissionen senast den 1 januari 2012].

Artikel 13 Uppköpsförfaranden och böter vid försenad avveckling

1. En handelsplats som har aktier eller statspapper upptagna för handel ansvarar för att handelsplatsen, eller den centrala motpart som tillhandahåller avvecklingstjänster för handelsplatsen, har rutiner som uppfyller samtliga följande krav:

73. Om en fysisk eller juridisk person som säljer aktier eller statspapper på handelsplatsen inte kan leverera aktierna eller statspapperen för avveckling inom fyra handelsdagar efter den dag då handeln ägde rum, eller inom sex handelsdagar efter den dag då handeln ägde rum när det gäller marketmakerfunktioner, ska handelsplatsen eller den centrala motparten automatiskt köpa upp aktierna eller statspapperen så att de kan levereras för avveckling.

74. Om handelsplatsen eller den centrala motparten inte kan köpa upp aktierna eller statspapperen för leverans ska handelsplatsen eller den centrala motparten betala en kontantersättning till köparen som baseras på värdet av de aktier eller skuldebrev som skulle ha levererats på leveransdagen plus ett belopp som ersättning för eventuell skada köparen åsamkats.

75. Den fysiska eller juridiska person som inte fullgjort sin avvecklingsskyldighet ska betala ett belopp till handelsplatsen eller den centrala motparten som ersättning till handelsplatsen eller den centrala motparten för alla belopp som betalats enligt a och b.

2. En handelsplats som har aktier eller statspapper upptagna till handel ansvarar för att handelsplatsen har rutiner, eller att det avvecklingssystem som tillhandahåller avvecklingstjänster för aktierna eller statspapperen har rutiner, som säkerställer att om en fysisk eller juridisk person som säljer aktier eller statspapper på handelsplatsen och underlåter att leverera aktierna eller statspapperet för avveckling på slutdagen är den personen skyldig att göra dagliga betalningar till handelsplatsen eller avvecklingssystemet för varje dag som avvecklingen uteblir.

De dagliga betalningarna ska vara tillräckligt höga för att inte tillåta säljaren att göra en vinst genom att underlåta att avveckla och för att avskräcka andra fysiska eller juridiska personer som underlåter att avveckla.

3. En handelsplats som har aktier eller statspapper upptagna för handel ska ha rutiner som gör det möjligt att förbjuda en fysisk eller juridisk person som är medlem av handelsplatsen att ingå fler blankningar av aktier eller statsinstrument på handelsplatsen så länge som den personen underlåter att avveckla en transaktion som uppkommit genom en blankning på den handelsplatsen.

KAPITEL IV UNDANTAG

Artikel 14 Undantag om huvudhandelsplatsen finns utanför EU

1. Artiklarna 5, 7, 12 och 13 är inte tillämpliga på aktier i ett företag som tas upp till handel på en handelsplats i EU om huvudhandelsplatsen för handeln med aktierna finns i ett land utanför EU.

2. Den berörda behöriga myndigheten för ett företags aktier som är upptagna för handel på en handelsplats i EU och en handelsplats utanför EU ska minst vartannat år bestämma om huvudhandelsplatsen för handeln med dessa aktier finns utanför EU.

Den berörda behöriga myndigheten ska underrätta ESMA om alla sådana aktier vars huvudhandelsplats befunnits ligga utanför EU.

ESMA ska vartannat år offentliggöra en förteckning över aktier vars huvudhandelsplats finns utanför EU. Förteckningen ska gälla under en period av två år.

3. Befogenheter delegeras till kommissionen att anta tillsynsföreskrifter som anger metoden att beräkna omsättningen för att fastställa huvudhandelsplatsen för handeln med en aktie.

De tillsynsföreskrifter som avses i första stycket ska antas i enlighet med artiklarna [7–7d] i förordning (EU) nr …/….[ESMA-förordningen].

ESMA ska lämna förslag till dessa tillsynsföreskrifter till kommissionen senast den [31 december 2011].

4. För att garantera enhetliga villkor för tillämpningen av punkt 1 och 2 ges kommissionen befogenheter att anta tillämpningsföreskrifter för att ange följande:

76. På vilken dag och för vilken period som alla beräkningar av huvudhandelsplatsen för en aktie ska göras.

77. Den senaste dag då den berörda behöriga myndigheten ska underrätta ESMA om de aktier vars huvudhandelsplats finns utanför EU.

78. Den dag från vilken förteckningen ska börja gälla efter det att den offentliggjorts av ESMA.

De tillämpningsföreskrifter som avses i första stycket ska antas i enlighet med artikel [7e ]i förordning (EU) nr …/….[ESMA-förordningen].

ESMA ska lämna förslag till tillämpningsföreskrifter till kommissionen senast den [31 december 2011].

Artikel 15 Undantag för marketmakerfunktionen och primärmarknadsoperationer

1. Artiklarna 5, 6, 7, 8 och 12 är inte tillämpliga på verksamheter som bedrivs av ett värdepappersföretag eller en enhet i tredjeland eller ett lokalt företag som är medlem av en handelsplats eller en marknad i ett tredjeland vars regelverk och tillsyn har förklarats vara likvärdiga i enlighet med punkt 2, när den handlar som uppdragsgivare för ett finansiellt instrument, oberoende av om handeln sker på eller utanför handelsplatsen, i endera eller båda följande bemärkelser:

79. Den berörda enheten lägger bindande och samtidiga köp- och säljbud av jämförbar storlek till konkurrenskraftiga priser, och tillhandahåller därigenom regelbundet och löpande likviditet till marknaden.

80. Den berörda enheten agerar inom ramen för sin ordinarie verksamhet, för att fullgöra order som initierats av kunder eller på kunders begäran och för att säkra positioner som uppkommer genom dessa affärer.

2. Kommissionen får i enlighet med det förfarande som avses i artikel 39.2 besluta om regelverket och tillsynen i ett tredjeland säkerställer att en marknad som är godkänd i det tredjelandet uppfyller rättsligt bindande krav som för tillämpningen av det undantag som anges i punkt 1 är likvärdigt med de krav som följer av avdelning III i direktiv 2004/39/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG[21] och direktiv 2004/109/EG och är föremål för effektiv övervakning och tillsyn i det tredjelandet.

Regelverket och tillsynen i ett tredjeland kan anses vara likvärdigt om de minst uppfyller följande villkor:

81. Marknaderna i det tredjelandet är föremål för godkännande och effektiv och kontinuerlig övervakning och tillsyn.

82. Marknaderna har tydliga och öppet redovisade regler om upptagande av värdepapper för handel så att handeln med dessa värdepapper kan ske på ett rättvist, välordnat och effektivt sätt, och att värdepapperen är fritt överlåtbara.

83. Värdepappersemittenter är föremål för regelbundna och kontinuerliga informationskrav som garanterar ett högt investerarskydd.

84. Marknadens öppenhet och integritet tryggas genom förebyggande av marknadsmissbruk i form av insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan.

3. Artiklarna 8 och 12 är inte tillämpliga på verksamheter som bedrivs av en fysisk eller juridisk person som handlar som godkänd primarydealer enligt ett avtal med en emittent av statspapper, som handlar som uppdragsgivare för ett finansiellt instrument avseende primär- eller sekundärmarknadsoperationer i statspapperet.

4. Artiklarna 5, 6, 7 och 12 är inte tillämpliga på en fysisk eller juridisk person som genomför en blankning av ett värdepapper eller har en kort nettoposition i samband med genomförande av en stabiliseringsåtgärd enligt kapitel III i kommissionens förordning (EG) nr 2273/2003[22].

5. De undantag som avses i punkterna 1 och 3 är endast tillämpliga om den berörda fysiska eller juridiska personen först skriftligen har anmält till den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat att den avser att utnyttja undantaget. Anmälan ska göras senast trettio kalenderdagar innan den berörda fysiska eller juridiska personen avser att utnyttja undantaget.

6. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten får förbjuda användningen av undantaget om den anser att den fysiska eller juridiska personen inte uppfyller villkoren för undantaget. Ett förbud ska införas inom den period på trettio kalenderdagar som avses i första stycket eller därefter om den behöriga myndigheten får veta att personens omständigheter har ändrats så att personen inte längre uppfyller villkoren.

7. En enhet i tredjeland som inte är godkänd i EU ska sända den anmälan som avses i punkt 5 till den behöriga myndigheten för den huvudhandelsplats i EU där den handlar.

8. En fysisk eller juridisk person som har mottagit en anmälan enligt punkt 5 ska så snart som möjligt skriftligen underrätta den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat om alla förändringar som påverkar personens rätt att använda undantaget.

9. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten får skriftligen begära information från en fysisk eller juridisk person som utnyttjar det undantag som anges i punkt 1, 3 eller 4 om innehavet av korta positioner eller verksamheter som bedrivs enligt undantaget. Den fysiska eller juridiska personen ska lämna den begärda informationen senast fyra kalenderdagar efter det att begäran framställdes.

10. Den berörda behöriga myndigheten ska underrätta ESMA inom två veckor efter anmälan i enlighet med punkt 5 eller 8 om alla marknadsgaranter och godkända primarydealers som använder undantaget och om alla marknadsgaranter och godkända primarydealers som inte längre använder undantaget.

11. ESMA ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över marknadsgaranter och godkända primarydealers som använder undantaget och hålla förteckningen aktuell.

KAPITEL V DE BEHÖRIGA MYNDIGHETERNAS OCH ESMA:S BEFOGENHETER ATT INGRIPA

Avsnitt 1 De behöriga myndigheternas befogenheter

Artikel 16 Offentliggörande under exceptionella omständigheter

1. Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får kräva att fysiska eller juridiska personer som har korta nettopositioner i ett visst finansiellt instrument eller en klass av finansiella instrument anmäler det eller offentliggör information om positionen när positionen uppnår eller sjunker under en anmälningströskel som fastställts av den behöriga myndigheten, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

(a) Negativa händelser eller utvecklingar har uppkommit som utgör ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten eller marknadsförtroendet i medlemsstaten eller i en eller flera andra medlemsstater.

(b) Åtgärden är nödvändig för att avvärja hotet.

2. Punkt 1 är inte tillämpligt på finansiella instrument för vilka information redan krävs enligt artiklarna 5–8 i kapitel II.

Artikel 17 Restriktioner för blankning och liknande transaktioner under exceptionella omständigheter

1. Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får vidta den åtgärd som avses i punkt 2 eller 3, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

85. Negativa händelser eller utvecklingar som utgör ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten eller marknadsförtroendet i medlemsstaten eller en eller flera andra medlemsstater,.

86. Åtgärden är nödvändig för att avvärja hotet.

2. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten får förbjuda eller införa villkor för fysiska eller juridiska personer som inleder

87. en blankning,

88. en annan transaktion än en blankning som skapar eller avser ett finansiellt instrument och där en av effekterna av transaktionen är att ge den fysiska eller juridiska personen en ekonomisk fördel om priset eller värdet av det finansiella instrumentet sjunker.

3. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten får förhindra fysiska eller juridiska personer att inleda transaktioner som avser finansiella instrument eller begränsa värdet av de transaktioner i finansiella instrument som är tillåtna.

4. En åtgärd enligt punkt 2 eller 3 kan gälla transaktioner i alla finansiella instrument, finansiella instrument av en viss klass eller vissa finansiella instrument. Åtgärden kan gälla under förevarande omständigheter eller vara föremål för undantag som anges av den berörda behöriga myndigheten. Undantag kan i synnerhet anges för marketmakerfunktioner och primärmarknadsaktiviteter.

Artikel 18 Restriktioner för kreditswappstransaktioner under exceptionella omständigheter

1. Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får förbjuda fysiska eller juridiska personer att inleda kreditswappstransaktioner som avser en obligation i en medlemsstat eller i EU eller begränsa värdet av kreditswappstransaktioner utan täckning som får inledas av fysiska eller juridiska personer som avser en obligation från en medlemsstat eller EU om båda följande villkor är uppfyllda:

89. Negativa händelser eller utvecklingar som utgör ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten eller marknadsförtroendet i medlemsstaten eller en eller flera andra medlemsstater.

90. Åtgärden är nödvändig för att avvärja hotet.

2. En åtgärd enligt punkt 1 kan gälla kreditswappstransaktioner av en viss klass eller vissa kreditswappstransaktioner. Åtgärden kan gälla under förevarande omständigheter eller vara föremål för undantag som anges av den behöriga myndigheten. Undantag kan i synnerhet anges för marketmakerfunktioner och primärmarknadsaktiviteter.

Artikel 19 Befogenhet att tillfälligt begränsa blankning av finansiella instrument vid betydande prisfall

1. Om priset på ett finansiellt instrument på en handelsplats under en enda handelsdag sjunker med det värde som avses i punkt 4 från slutkursen på den handelsplatsen den föregående handelsdagen, ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten för den handelsplatsen överväga om det är lämpligt att förbjuda eller begränsa fysiska eller juridiska personer från att inleda en blankning av det finansiella instrumentet på den handelsplatsen eller på annat sätt begränsa transaktionerna i det finansiella instrumentet på den handelsplatsen för att förhindra ett okontrollerat prisfall för det finansiella instrumentet.

Om den behöriga myndigheten enligt föregående stycke anser att det är lämpligt, ska myndigheten om det gäller en aktie eller ett skuldebrev förbjuda eller begränsa personer att inleda blankningar på den handelsplatsen eller om det gäller någon annan typ av finansiellt instrument begränsa transaktionerna i det finansiella instrumentet på den handelsplatsen.

2. Åtgärden ska gälla under en tid som inte får vara längre än fram till utgången av handelsdagen efter den handelsdag då prisfallet inträffade.

3. Åtgärden ska gälla under föreliggande omständigheter eller vara föremål för undantag som anges av den behöriga myndigheten. Undantag kan i synnerhet anges för marketmakerfunktioner och primärmarknadsaktiviteter.

4. Fallet i värde ska vara minst tio procent när det gäller en aktie och för andra klasser av finansiella instrument ett värde som ska anges av kommissionen.

Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med artikel 36 och villkoren i artiklarna 37 och 38 ange värdefallet för andra finansiella instrument än aktier och därvid beakta de särskilda egenskaperna hos varje klass av finansiella instrument.

5. Befogenheter delegeras till kommissionen att anta tillsynsföreskrifter som anger metoden för att beräkna prisfallet på tio procent för aktier och det värdefall som avses i punkt 4 och som anges av kommissionen.

De tillsynsföreskrifter som avses i första stycket ska antas i enlighet med artiklarna [7–7d] i förordning (EU) nr …/….[ESMA-förordningen].

ESMA ska lämna förslag till dessa tillsynsföreskrifter till kommissionen senast den [31 december 2011].

Artikel 20 Restriktionsperioder

Alla åtgärder som vidtas enligt artiklarna 16–18 ska gälla under en inledande period om h ögst tre månader från dagen för offentliggörandet av tillkännagivandet enligt artikel 21.

En sådan åtgärd kan förlängas för ytterligare perioder om högst tre månader åt gången.

Artikel 21 Tillkännagivande av restriktioner

1. En behörig myndighet ska på sin webbplats offentliggöra ett tillkännagivande om alla beslut om att införa eller förlänga någon av de åtgärder som avses i artiklarna 16–19.

2. Tillkännagivandet ska minst innehålla information om

91. de åtgärder som införs, inbegripet de instrument och den klass av transaktioner som de gäller och hur länge åtgärderna ska pågå,

92. varför den behöriga myndigheten anser att det är nödvändigt att införa åtgärderna, inbegripet bevis som underbygger skälen.

3. En åtgärd enligt artiklarna 16–19 ska träda i kraft när tillkännagivandet har offentliggjorts eller vid en tidpunkt som anges i tillkännagivandet efter dess offentliggörande och ska endast gälla för transaktioner som inleds efter det att åtgärden träder i kraft.

Artikel 22 Anmälan till ESMA och andra behöriga myndigheter

1. Innan en behörig myndighet inför eller förlänger en åtgärd enligt artikel 16, 17 eller 18 och innan en behörig myndighet inför en restriktion enligt artikel 19 ska den underrätta ESMA och andra behöriga myndigheter om den planerade åtgärden.

2. Anmälan ska innehålla uppgifter om de planerade åtgärderna, den klass av finansiella instrument och transaktioner som de ska tillämpas på, skälen till åtgärderna samt när åtgärderna ska träda i kraft.

3. Anmälan av ett förslag om att inleda eller förlänga en åtgärd enligt artiklarna 16, 17 och 18 ska göras minst 24 timmar innan åtgärden är avsedd att träda i kraft eller förlängas. Under exceptionella omständigheter får en behörig myndighet göra en anmälan mindre än 24 timmar innan åtgärden ska träda i kraft om det inte är möjligt att ge 24 timmars varsel. En anmälan enligt artikel 19 ska göras innan åtgärden är avsedd att träda i kraft.

4. En behörig myndighet i en medlemsstat som mottar en anmälan enligt denna artikel får vidta åtgärder enligt artiklarna 16–19 i den medlemsstaten om den anser att åtgärden är nödvändig för att hjälpa den andra behöriga myndigheten. Den behöriga myndigheten ska också ge varsel i enlighet med punkterna 1–3 om den planerar att vidta åtgärder.

Avsnitt 2 ESMA:s befogenheter

Artikel 23 ESMA:s samordning

1. ESMA ska underlätta och samordna de åtgärder som vidtas av de behöriga myndigheterna enligt avsnitt 1. ESMA ska särskilt se till att de åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar enligt avsnitt 1 är samstämmiga, särskilt i fråga om när det är nödvändigt att använda befogenheterna att ingripa enligt avsnitt 1, åtgärdernas beskaffenhet samt deras inledning och varaktighet.

2. Efter att ha tagit emot en anmälan enligt artikel 22 av alla åtgärder som ska införas eller förlängas enligt artikel 16, 17 eller 18, ska ESMA inom 24 timmar yttra sig om huruvida den anser att åtgärden eller den planerade åtgärden är nödvändig för att hantera de exceptionella omständigheterna. I yttrandet ska ESMA ange om den anser att negativa händelser eller utvecklingar har uppkommit som utgör ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten eller marknadsförtroendet i en eller flera medlemsstater, om åtgärden eller den föreslagna åtgärden är lämplig och proportionell för att avvärja hotet och om den föreslagna varaktigheten av åtgärderna är berättigad. Om ESMA anser att det krävs åtgärder av andra behöriga myndigheter för att avvärja hotet ska den också ange detta i yttrandet. Yttrandet ska offentliggöras på ESMA:s webbplats.

3. Om en behörig myndighet planerar att vidta eller vidtar åtgärder i strid med ESMA:s yttrande enligt punkt 2 eller avstår från att vidta åtgärder i strid med ESMA:s yttrande enligt den punkten ska myndigheten på sin webbplats omedelbart offentliggöra ett tillkännagivande med en fullständig motivering av beslutet.

Artikel 24 ESMA:s befogenheter att ingripa

1. I enlighet med artikel [6a.5] i förordning (EU) nr …/…. [ESMA-förordning], ska ESMA om alla villkor i punkt 2 är uppfyllda vidta en eller flera av följande åtgärder:

93. Kräva att fysiska eller juridiska personer som har korta nettopositioner i ett visst finansiellt instrument eller en klass av finansiella instrument anmäler den till en behörig myndighet eller offentliggör information om denna position.

94. Förbjuda eller införa villkor för fysiska eller juridiska personer som inleder en blankning eller en transaktion som skapar eller avser ett finansiellt instrument där en av effekterna av transaktionen är att ge den fysiska eller juridiska personen en ekonomisk fördel om priset på eller värdet av ett annat finansiellt instrument sjunker.

95. Förbjuda fysiska eller juridiska personer att inleda kreditswappstransaktioner som avser en obligation från en medlemsstat eller EU eller begränsa värdet för kreditswappspostioner som en fysisk eller juridisk person får inleda avseende en obligation från en medlemsstat eller unionen.

96. Förhindra fysiska eller juridiska personer att inleda transaktioner i finansiella instrument eller begränsa värdet av transaktioner i det finansiella instrumentet som är tillåtet.

En åtgärd kan gälla under föreliggande omständigheterna eller vara föremål för undantag som anges av den behöriga myndigheten. Undantag kan i synnerhet anges för marketmakerfunktioner och primärmarknadsaktiviteter.

2. ESMA ska fatta beslut enligt punkt 1 endast om samtliga följande villkor är uppfyllda:

97. De åtgärder som förtecknas i punkt 1 a–d avvärjer ett hot mot de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller hela eller en del av unionens finansiella system och det finns gränsöverskridande konsekvenser.

98. En behörig myndighet eller flera behöriga myndigheter har inte redan vidtagit åtgärder för att avvärja hotet eller så är de åtgärder som vidtagits inte tillräckliga.

3. När ESMA vidtar de åtgärder som avses i punkt 1 ska ESMA beakta i vilken utsträckning åtgärden

99. i betydande grad avvärjer hotet mot de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller hela eller en del av unionens finansiella system eller i betydande grad förbättrar den behöriga myndighetens möjlighet att övervaka hotet,

100. inte skapar risk för regleringsarbitrage,

101. inte har en skadlig effekt på de finansiella marknadernas effektivitet, inbegripet minskad likviditet på marknaderna, eller skapar osäkerhet för marknadsaktörerna som inte står i proportion till fördelarna med åtgärden.

Om en eller flera behöriga myndigheter har vidtagit en åtgärd enligt artikel 16, 17 eller 18, får ESMA vidta någon av de åtgärder som avses i punkt 1 utan att utfärda det yttrande som föreskrivs i artikel 23.

4. Innan ESMA beslutar om att införa eller förlänga en åtgärd som avses i punkt 1 ska ESMA om så är lämpligt samråda med Europeiska systemrisknämnden och andra behöriga myndigheter.

5. Innan ESMA beslutar om att införa eller förlänga en åtgärd som aves i punkt 1 ska ESMA underrätta de behöriga myndigheterna om den planerade åtgärden. Anmälan ska innehålla uppgifter om de planerade åtgärderna, den klass av finansiella instrument och transaktioner som de ska tillämpas på, bevis som underbygger skälen och när åtgärderna ska träda i kraft.

6. Anmälan ska göras minst 24 timmar innan åtgärden är avsedd att träda i kraft eller förlängas. Under exceptionella omständigheter får ESMA göra en anmälan mindre än 24 timmar innan åtgärden ska träda i kraft om det inte är möjligt att ge 24 timmars varsel.

7. ESMA ska på sin webbplats offentliggöra ett tillkännagivande av alla beslut om att införa eller förlänga en åtgärd som avses i punkt 1. Tillkännagivandet ska minst innehålla följande uppgifter:

102. De åtgärder som införs, inbegripet de instrument och den klass av transaktioner som de gäller och hur länge åtgärderna ska pågå.

103. Varför ESMA anser att det är nödvändigt att införa åtgärderna, inbegripet bevis som underbygger skälen.

8. En åtgärd ska träda i kraft när tillkännagivandet offentliggjorts eller vid en tidpunkt som anges i tillkännagivandet efter dess offentliggörande och får endast gälla för transaktioner som inleds efter det att åtgärden trätt i kraft.

9. ESMA ska ompröva sina åtgärder enligt punkt 1 med lämpliga intervall och minst var tredje månad. Om en åtgärd inte förlängs efter denna period om tre månader upphör den automatiskt att gälla. Punkterna 2–8 ska tillämpas på förlängning av åtgärderna.

10. En åtgärd som ESMA antar enligt denna artikel ska ha företräde framför tidigare åtgärder som vidtagits av en behörig myndighet enligt avsnitt 1.

Artikel 25 Närmare angivande av negativa händelser eller utvecklingar

Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med artikel 36 och villkoren i artiklarna 37 och 38 anta bestämmelser om kriterier och faktorer som ska beaktas av de behöriga myndigheterna och ESMA för att fastställa när de negativa händelser eller utvecklingar som avses i artiklarna 16, 17, 18 och 23 och de hot som avses i artikel 24.2 a har uppkommit.

KAPITEL VI BEHÖRIGA MYNDIGHETERS ROLL

Artikel 26 Behöriga myndigheter

Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet för tillämpningen av denna förordning. Medlemsstaterna ska informera kommissionen, ESMA och de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater om detta.

Artikel 27 De behöriga myndigheternas befogenheter

1. För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning ska de behöriga myndigheterna ha alla de övervaknings- och utredningsbefogenheter som krävs för utövandet av deras uppgifter. De ska utöva sina befogenheter på något av följande sätt:

(a) Direkt.

(b) I samarbete med andra myndigheter.

(c) Genom hänvändelse till de behöriga rättsliga myndigheterna.

2. För att fullgöra sina uppgifter ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna i överensstämmelse med nationell lag ha följande befogenheter:

(a) Begära tillgång till varje slag av handling och infordra kopior av eller själva kopiera dem.

(b) Begära upplysningar från fysiska eller juridiska personer och vid behov kalla och höra fysiska eller juridiska personer för att inhämta upplysningar.

(c) Genomföra kontroller på plats med eller utan föranmälan.

(d) Begära in befintliga uppgifter över tele- och datatrafik.

(e) Kräva att varje form av agerande som strider mot bestämmelserna i denna förordning ska upphöra.

(f) Begära att tillgångar fryses eller beläggs med kvarstad.

3. Utan inskränkning av punkterna 2a och b ska de behöriga myndigheterna ha befogenhet att i enskilda fall begära att en fysisk eller juridisk person som inleder en kreditswappstransaktion ska lämna samtliga följande uppgifter:

104. En förklaring av ändamålet med transaktionen och om det är avsedd som säkring mot en risk eller annat.

105. Information som bekräftar den underliggande risken om transaktionen är avsedd för risksäkring.

Artikel 28 Utredningar av ESMA

ESMA får på begäran av en eller flera behöriga myndigheter eller på eget initiativ genomföra en utredning om ett särskilt problem eller en metod i samband med blankning eller användning av kreditswappar för att bedöma om problemet eller metoden innebär ett potentiellt hot mot den finansiella stabiliteten eller marknadsförtroendet i EU.

ESMA ska offentliggöra en rapport om sina resultat och eventuella rekommendationer om frågan eller metoden.

Artikel 29 Tystnadsplikt

1. Tystnadsplikt ska gälla alla fysiska eller juridiska personer som arbetar eller har arbetat för den behöriga myndigheten eller för någon myndighet eller fysisk eller juridisk person till vilken den behöriga myndigheten har delegerat uppgifter, inklusive av myndigheten anlitade revisorer och sakkunniga. Information som omfattas av tystnadsplikt får inte lämnas ut till annan fysisk eller juridisk person eller myndighet, utom när så krävs i samband med rättsliga åtgärder.

2. All information som utbyts mellan behöriga myndigheter enligt denna förordning ska anses omfattas av tystnadsplikt, utom då den behöriga myndigheten när informationen lämnas anger att informationen får lämnas ut eller då så krävs för rättsliga åtgärder.

Artikel 30 Skyldighet att samarbeta

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska samarbeta när det är nödvändigt eller lämpligt för tillämpningen av denna förordning. Framför allt ska de behöriga myndigheterna utan onödigt dröjsmål förse varandra med information av betydelse för fullgörandet av deras uppgifter enligt denna förordning.

Artikel 31 Samarbete vid begäran om kontroller på plats eller utredningar

1. Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får begära bistånd från den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat i fråga om kontroller på plats eller utredningar.

Den behöriga myndigheten ska informera ESMA om varje framställan som avses i första stycket. Vid utredningar eller kontroller med gränsöverskridande konsekvenser ska ESMA samordna utredningen eller kontrollen.

2. Om en behörig myndighet får en framställan från en behörig myndighet i en annan medlemsstat om att genomföra en kontroll på plats eller en utredning kan den göra något av följande:

(a) Själv genomföra kontrollen på plats eller utredningen.

(b) Tillåta att den behöriga myndighet som gjorde framställan deltar i en kontroll på plats eller en utredning.

(c) Tillåta att den behöriga myndighet som gjorde framställan själv genomför kontrollen på plats eller utredningen.

(d) Utse revisorer eller sakkunniga som ska genomföra kontrollen på plats eller utredningen.

(e) Samarbeta med de andra myndigheterna om vissa uppgifter i samband med övervakningen.

Artikel 32 Samarbete med tredjeländer

1. De behöriga myndigheterna ska ingå samarbetsavtal med behöriga myndigheter i tredjeländer om utbyte av information med dessa myndigheter, fullgörandet av förpliktelser som uppkommer enligt denna förordning i tredjeländer och om att dessa myndigheter ska vidta liknande åtgärder för att komplettera de åtgärder som vidtas enligt kapitel V i denna förordning.

En behörig myndighet ska informera ESMA och andra behöriga myndigheter om den tänker ingå ett sådant avtal.

2. ESMA ska samordna utarbetandet av samarbetsavtal mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och de behöriga myndigheterna i tredjeländer. För detta ändamål ska ESMA utarbeta ett standardavtal som kan användas av de behöriga myndigheterna.

ESMA ska också samordna utbytet mellan behöriga myndigheter av uppgifter som erhållits från behöriga myndigheter i tredjeländer som kan vara relevanta för vidtagandet av åtgärder enligt kapitel V.

3. De behöriga myndigheterna ska ingå samarbetsavtal om utbyte av information med de behöriga myndigheterna i tredjeländer enbart om den utlämnade informationen omfattas av garantier om tystnadsplikt som minst motsvarar dem som anges i artikel 29. Ändamålet med ett sådant informationsutbyte måste vara att utföra de uppgifter som åligger de behöriga uppgifterna.

Artikel 33 Överföring och bevarande av personuppgifter

Vid överföring av personuppgifter mellan medlemsstaterna eller mellan medlemsstaterna och ett tredjeland ska medlemsstaterna tillämpa direktiv 95/46/EG. Vid överföring av personuppgifter från ESMA till medlemsstaterna eller till tredjeland ska ESMA följa förordning (EG) nr 45/2001.

Uppgifterna får bevaras i högst fem år.

Artikel 34 Utlämnande av information till tredjeländer

Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får till tredjeland överföra uppgifter och analys av uppgifter om de villkor som föreskrivs i artikel 25 eller 26 i direktiv 95/46/EG är uppfyllda och endast från fall till fall. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten ska kontrollera att överföringen är nödvändig för denna förordning. Det tredjelandet får inte överföra uppgifter till ett annat tredjeland utan skriftligt godkännande av den behöriga myndigheten i medlemsstaten.

Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får endast utlämna information som erhållits från en annan medlemsstat till en behörig myndighet i ett tredjeland om den har fått uttryckligt medgivande i fråga om detta av den behöriga myndighet som överlämnade informationen och, i tillämpliga fall, om informationen utlämnas endast i de syften för vilka den myndigheten gav sitt medgivande.

Artikel 35 Påföljder

Medlemsstaterna ska fastställa regler om administrativa åtgärder, påföljder och böter för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla erforderliga åtgärder för att se till att de tillämpas. Åtgärderna, påföljderna och böterna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Medlemsstaterna ska anmäla bestämmelserna till kommissionen senast den [1 juli 2012] och ska utan dröjsmål anmäla varje följande ändring som påverkar dem.

KAPITEL VII DELEGERADE AKTER

Artikel 36 Utövande av delegering

1. De befogenheter att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.2, 3.7, 4.2, 5.3, 7.3, 8.3, 9.5, 14.3, 19.4, 19.5 och 25 ska ges till kommissionen för en obestämd tid.

2. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

3. Befogenheterna att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 38 och 39.

Artikel 37 Återkallande av delegering

1. Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 2.2, 3.7, 4.2, 5.3, 7.3, 8.3, 9.5, 14.3, 19.4, 19.5 och 25 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

2. Den institution som har inlett ett internt förfarande för att besluta huruvida en delegering av befogenhet ska återkallas, ska sträva efter att underrätta den andra institutionen och kommissionen i rimlig tid innan det slutliga beslutet fattas och ange de delegerade befogenheter som eventuellt ska återkallas och orsaken till detta.

3. Beslutet om återkallande innebär att delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det får verkan omedelbart eller vid ett senare, i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt i kraft. Det ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 38 Invändning mot delegerade akter

1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delegerad akt inom en period på två månader från delgivningsdagen.

På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska denna period förlängas med en månad.

2. Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av denna period har invänt mot den delegerade akten ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i den.

Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft innan denna period löper ut, förutsatt att både Europaparlamentet och rådet har underrättat kommissionen om att de inte har för avsikt att göra några invändningar.

3. Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en delegerad akt ska den inte träda i kraft. Den institution som invänder mot den delegerade akten ska ange skälen för detta.

Artikel 39 Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska bistås av Europeiska värdepapperskommittén som inrättades genom kommissionens beslut 2001/528/EG[23].

2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

3. Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

KAPITEL VIII ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 40 Översyn och rapportering

Senast den 30 juni 2014 ska kommissionen efter diskussioner med de behöriga myndigheterna och ESMA rapportera till rådet och Europaparlamentet om

(a) lämpligheten av rapporterings- och offentliggörandetrösklarna i artiklarna 5, 7 och 8,

(b) tillämpningen av restriktionerna och kraven i kapitel II,

(c) om några andra restriktioner eller villkor för blankning eller kreditswappar är lämpliga.

Artikel 41 Övergångsbestämmelse

Befintliga bestämmelser inom tillämpningsområdet för denna förordning som är i kraft före den 15 september 2010 kan fortsätta att vara tillämpliga till den [1 juli 2013] under förutsättning att de anmäls till kommissionen.

Artikel 42 Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Den ska tillämpas från och med den [1 juli 2012].

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel.

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

[1] Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (EUT L 96, 12.4.2003, s. 16).

[2] Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Europeiska centralbanken av den 2 juni 2010 – KOM (2010) 301 slutlig, s. 7.

[3] http://ec.europa.eu/internal_market/securities/docs/esme/report_20090319_en.pdf

[4] Uppmaning att inkomma med synpunkter, översyn av direktiv 2003/6/EG om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (direktivet om marknadsmissbruk). Texten är tillgänglig på webbadressen:

http://ec.europa.eu/internal_market/consultations/docs/2009/market_abuse/call_for_evidence.pdf

[5] I artikel 1 i direktiv 2003/6/EG definieras insiderinformation och otillbörlig marknadspåverkan, som tillsammans utgör marknadsmissbruk.

[6] CESR/10-088, ”Model for a Pan-European Short Selling Disclosure Regime”.

[7] CESR/10-453, ”Technical details of the pan-European short selling disclosure regime”.

[8] En förteckning över formella och informella samråd ingår i den konsekvensanalys som åtföljer detta förslag.

[9] http://ec.europa.eu/internal_market/securities/short_selling_en.htm

[10] Europaparlamentet och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 390, 31.12.2004, s. 38).

[11] Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.)

[12] CESR/10-088 och CESR/10-453. CESR granskade endast regelverket för aktier medan kommissionens förslag täcker alla slags finansiella instrument.

[13] EUT C […], […], s. […].

[14] EUT C […], […], s. […].

[15] EUT L […], […], s. […].

[16] EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

[17] EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

[18] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

[19] EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

[20] EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.

[21] EUT L 96, 12.4.2003, s. 16.

[22] EUT L 336, 23.12.2003, s. 33.

[23] EGT L 191, 13.7.2001, s. 45.