11.2.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 44/123

1.1

Rent allmänt ser Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) positivt på det nya instrumentet för utvecklingssamarbete, vars betydelse när det gäller att stödja EU:s verksamhet i fråga om globalt utvecklingssamarbete är odiskutabelt. Med detta som utgångspunkt rekommenderar EESK en institutionell förstärkning av politiken för utvecklingssamarbete inom ramen för det nya Lissabonfördraget och menar att kommissionen har en central roll och det främsta ansvaret för programplaneringen av politiken och strategierna för utvecklingssamarbetet. Kommittén vill också på nytt framföra sitt stöd till Europaparlamentets roll genom en förstärkning av förfarandet för demokratisk granskning (democratic scrutiny och budgetary control).

1.2

EESK vill peka på behovet av att allt mer stimulera praktisk tillämpning av de mål som fastställts i fråga om anständiga arbetsvillkor. EESK anser emellertid att EU-institutionerna, i synnerhet kommissionen och rådet, konkret bör stödja tillämpningen av anständiga arbetsvillkor i politiken för utvecklingssamarbete, och i synnerhet införa anständiga arbetsvillkor i handlingsplanen för arbetet med att uppnå millenniemålen.

1.3

Arbetsmarknadens parter (arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer) måste därför i egenskap av huvudaktörer inom den sociala dialogen (en grundläggande beståndsdel i arbetet för anständiga arbetsvillkor) i detta sammanhang betraktas som viktiga aktörer och samtalsparter till EU. Arbetsmarknadsparterna måste helt och fullt delta i den politiska dialogen och måste kunna påräkna ett direkt stöd.

1.4

EESK understryker den privata sektorns viktiga roll i utvecklingen. I detta sammanhang vill kommittén framhålla begreppet företagens sociala ansvar, baserat på respekten för grundläggande normer för arbete och miljöskydd, som tydliggör kraven vad avser sociala och miljömässiga aspekter för en mer rättvis utveckling i de länder där dessa företag verkar.

1.5

EESK rekommenderar en programplanering som är mer inriktad på att inbegripa arbetsmarknadsparterna, bland annat när det gäller förfarandena för upphandling av tjänster på områden som berör stödet till ekonomiska och sociala rättigheter.

1.6

EESK understryker allmänt det organiserade civila samhällets viktiga roll när det gäller att främja den demokratiska utvecklingen bland de folk och stater som får bistånd, helt självständigt och oberoende av regeringarnas politiska riktlinjer. Därför efterlyser EESK ökade resurser speciellt avsedda för stöd till det civila samhället och arbetsmarknadsparterna genom de tematiska programmen i instrumentet för utvecklingssamarbete och dessutom ökad komplementaritet mellan dessa och de geografiska programmen i samma instrument, i synnerhet i fråga om budgetstöd.

1.7

Instrumenten för stöd till det civila samhället i instrumentet för utvecklingssamarbete bör förstärkas för att se till att detta instrument kan spela sin roll på alla nivåer: I utarbetandet av de politiska prioriteringarna och övervakningen av dessa, samt i genomförandet av utvecklingsinitiativen. EESK föreslår därför att man utvärderar och utarbetar formerna för samråd och funktionssätt i kommissionens program så att de stämmer överens med de berörda aktörernas särart och behov (Actor Based Approach).

1.8

EESK anser därför att man bör erkänna det civila samhällets internationella dimension, på både politisk och operativ nivå. Denna dimension är mest framträdande i de organisationer som har en medlemsbas i både nord och syd (t.ex. arbetsmarknadsparter, kooperativa rörelser osv.). Dessa organisationer, som företräder globala instanser, bör kunna höras formellt inom ramen för programplaneringen om de politiska prioriteringarna för EU:s utvecklingssamarbete på permanent basis. I det sammanhanget skulle EESK kunna träda fram som den institution som arbetar med att underlätta deltagande för organisationerna i det civila samhället i EU:s beslutsprocess i fråga om utvecklingssamarbete.

1.9

Kommittén vill understryka vikten av att stärka aktörerna i det civila samhället i tredje land, också genom direkt stöd till regionala nätverk för det civila samhället i syd. EESK föreslår därför att man inkluderar resurser för att stödja samordning och kapacitetsutveckling i nätverken i syd, samtidigt som man stöder de redan befintliga nätverken i nord inom ramen för mål 3 i programmet för icke-statliga aktörer i instrumentet för utvecklingssamarbete så att politiken och åtgärderna på det övergripande planet blir enhetliga.

1.10

EESK ser positivt på revisionsrättens kommentarer och rekommenderar stöd till mer långsiktiga program, de s.k. ramavtalen, som i stor utsträckning är inriktade på strategiska mål, för organisationerna i det civila samhället.

1.11

Kommittén föreslår dessutom möjligheten att utvidga kriterierna för användningen av bidrag i flera led (sub-granting), vilket är funktionellt och kompletterar program som är baserade på ramavtal och inriktade på att förbättra effektiviteten i förvaltningen av de disponibla resurserna.

1.12

EESK understryker behovet av att förstärka den långsiktiga hållbarheten i utvecklingsprojekt, och föreslår därför följande:

1.13

EESK anser att det är nödvändigt att stärka urvals-, övervaknings- och utvärderingsfaserna i samarbetsåtgärderna för att förbättra effektiviteten. Kommittén vill i synnerhet understryka följande:

2.1

Inom ramen för EU:s budgetplan för perioden 2007–2013 inleddes en lång process för att strukturera om EU:s finansiella program för externt bistånd. Den nya ramen innehåller numera geografiska instrument – dvs. föranslutningsinstrumentet, som omfattar kandidatländer och potentiella kandidatländer, grannskapsinstrumentet för länderna i Kaukasus, Centraleuropa och Medelhavsområdet, instrumentet för utvecklingssamarbete, för samarbete med industriländer, samt tematiska instrument: det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter  (1), stabilitetsinstrumentet och instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete, för förbättrad säkerhet i kärnreaktorer i världen. Tillämpningen av de tematiska instrumenten kräver inget godkännande från myndigheterna i tredje land.

2.2

Inom denna grupp är instrumentet för utvecklingssamarbete det särskilda instrumentet för utvecklingssamarbete (2). Det är i sin tur indelat i geografiska respektive tematiska program (3) som ger olika former av stöd, t.ex. budgetstöd, subventioner, upphandling och stöd till internationella organisationer.

2.3

Det är viktigt att notera att kategorierna av aktörer, potentiella mottagare av medel från instrumentet för utvecklingssamarbete, har utvidgats kraftigt, framförallt vad gäller subventioner. Från den traditionella idén om icke-statliga organisationer som det civila samhällets främsta aktörer i utvecklingssamarbetet har man övergått till ett mer nyanserat synsätt som innebär att arbetsmarknadsparterna, särskilt fackföreningarna, betraktas som nya aktörer som kan dra nytta av instrumentet (4).

2.4

EESK har tagit initiativ till detta yttrande som en uppföljning av den pågående halvtidsöversynen av instrumentet för utvecklingssamarbete och med anledning av den pågående strukturerade dialogen (5), i syfte att lägga fram rekommendationer till stöd för den grundläggande roll som det civila samhällets organisationer spelar i samarbetet (6), med särskild tonvikt på arbetsmarknadsparternas bidrag till utvecklingen.

3.1

Man bör hänvisa till den senaste tidens utveckling vad gäller EU:s allmänna ramverk och utvecklingssamarbetet i Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009. Innovativa beståndsdelar i fördraget från institutionell synpunkt är utnämningen av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (EEAS) (7) som denna leder. EU-delegationerna, som ju är diplomatiska företrädare, står också under den höga representantens ledning och ingår i EEAS. Även om befogenheterna i fråga om utvecklingssamarbete i fördraget överförs till kommissionsledamoten med ansvar för bistånd har den höga representanten fortfarande ansvar för att säkerställa enhetlighet och samordning i unionens yttre åtgärder. Enligt ett förslag från den höga representanten (8) nyligen ska utarbetandet av programdokument för de största samarbetsinstrumenten (både temamässiga och geografiska) falla under EEAS ansvar (under överinseende av biståndskommissionären). Mot den bakgrunden finns det risk för att utvecklingspolitiken komprometteras genom att den påverkas och underordnas EU:s och medlemsstaternas utrikespolitiska mål. EESK vill därför upprepa att kommissionen har en central roll och det främsta ansvaret för programplaneringen av politiken och strategierna för utvecklingssamarbetet. Kommittén vill också på nytt framföra sitt stöd till Europaparlamentets roll genom förstärkning av förfarandet för demokratisk granskning (democratic scrutiny och budgetary control).

3.2

Rent allmänt ser EESK positivt på instrumentet för utvecklingssamarbete, vars betydelse när det gäller att stödja EU:s verksamhet i fråga om utvecklingssamarbete är odiskutabelt. Kommittén ser även positivt på sammanslagningen av olika tidigare program i en förordning, nämligen förordningen om instrumentet för utvecklingssamarbete, vilket ger ökad öppenhet i programplaneringen och förvaltningen av resurser. EESK konstaterar dessutom att de finansieringsresurser som avdelas för denna sektor ständigt ökar, vilket gör Europeiska unionen till en av världens största finansiärer på området utvecklingssamarbete. EESK välkomnar att arbetsmarknadsparterna nu också har rätt att söka stöd genom instrumentet för utvecklingssamarbete. EESK anser slutligen att det finns ett starkt samband mellan de frågor som instrumentet hanterar och de strategiska prioriteringar som kommitténs facksektion för yttre förbindelser har fastställt (9).

3.3

EESK vill emellertid understryka några krav av allmän karaktär som rör det effektiva genomförandet av instrumentet för utvecklingssamarbete och det civila samhällets och arbetsmarknadsparternas roll i utvecklingssamarbetet.

3.4

EESK vill peka på behovet av att allt mer främja en praktisk tillämpning av de mål som fastställts i fråga om anständiga arbetsvillkor. På internationell nivå har anständiga arbetsvillkor uttryckligen infogats bland FN:s millennieutvecklingsmål om fattigdomsbekämpning, och de utgör följaktligen ett instrument för utvecklingssamarbete. På europeisk nivå upptogs anständiga arbetsvillkor formellt i utvecklingspolitiken 2006 (10) och återfinns bland målen för instrumentet för utvecklingssamarbete. Det finns dock fortfarande svårigheter vad gäller programplanering/förhandlingar i samarbetet mellan EU och tredje land om det konkreta genomförandet av anständiga arbetsvillkor. Det är därför överraskande att kommissionen själv i sitt ”Vårpaket om utveckling 2010” (11) inte nämner anständiga arbetsvillkor. EESK uppmanar följaktligen kommissionen, rådet och parlamentet att återinföra och stärka integreringen av anständiga arbetsvillkor i både politiken och praktiken vad avser utveckling.

3.5

EESK erinrar om att föreningsfriheten, förhandlingsrätten och den sociala dialogen är grundläggande inslag i arbetsmarknadsparternas genomförande av politiken för stöd till anständigt arbete. Kommissionen påpekar själv följande: ”EU anser att respekt för sociala rättigheter och arbetsnormer leder till en varaktig och rättvis social och ekonomisk utveckling”, och menar följaktligen att ”arbetsmarknadens parter (företag och fackföreningar)” är viktiga aktörer. ”Fackföreningar är ofta de största medlemsorganisationer som finns i partnerländerna och bevakar att internationella arbetsnormer respekteras”, påpekar kommissionen (12). Dessutom tog rådet år 2005 upp begreppet i den gemensamma förklaringen om Europeiska unionens utvecklingspolitik, ”Europeiskt samförstånd”: ”Det civila samhället, särskilt näringslivets och arbetsmarknadens organisationer, t.ex. fackföreningar, arbetsgivarorganisationer och den privata sektorn, icke-statliga organisationer och andra icke-statliga aktörer i partnerländerna, spelar en viktig roll som främjare av demokrati, social rättvisa och mänskliga rättigheter” (13). EESK vill understryka att arbetsmarknadsparterna bör betraktas som viktiga aktörer och samtalsparter till EU i detta sammanhang. Arbetsmarknadsparterna måste helt och fullt delta i den politiska dialogen och de måste kunna räkna med ett direkt stöd.

3.6

EESK vill understryka att den privata sektorn, som bygger på näringsfrihet, spelar en viktig roll i utvecklingssamarbetet när det gäller att främja en effektiv integrering av tredje land i den globala ekonomin. Kommittén vill peka på att företagens sociala ansvar så småningom kan få den privata sektorn att ta ansvar för en mer rättvis utveckling i de länder där företagen finns och verkar. På grundval av respekten för de grundläggande normerna för arbete och med hänsyn till de globala prioriteringarna rörande miljöskydd och hållbar produktion kan företagens sociala ansvar stärka sociala och miljömässiga aspekter inom ramen för de åtgärder som vidtas genom instrumentet för utvecklingssamarbete.

3.7

EESK rekommenderar en programplanering som är mer inriktad på att inbegripa arbetsmarknadsparterna genom förfarandena för upphandling av tjänster på områden som berör stödet till ekonomiska och sociala rättigheter. EESK noterar att upphandlingen av tjänster ofta berör teman som social dialog, arbetsrätt och sociala rättigheter. De nuvarande urvalskriterierna (organisatoriska och finansiella krav på de sökande organisationerna) hämmar emellertid ofta möjligheterna till ett rättvist och balanserat deltagande från arbetsmarknadsparternas sida, som i själva verket bör ses som viktiga aktörer inom dessa sektorer.

3.8

Inom EU håller en tendens på att befästas som innebär att man kanaliserar en avsevärd del av resurserna för utvecklingssamarbetet till så kallat budgetstöd (14). Även om denna form kan återföras på en positiv vilja att göra de mottagande länderna mer aktiva och samtidigt ta större ansvar för de egna utvecklingsprocesserna finns det en risk att man begränsar det civila samhällets grundläggande bidrag till en effektiv demokratisk utveckling bland den stödmottagande befolkningen och myndigheterna (15). Ett ökat oberoende hos det civila samhället är en garanti för hållbar utveckling och bör därför utgöra ett prioriterat mål för politiken för utvecklingssamarbete. EESK vill därför understryka behovet av att öka de resurser som avsätts för stödet till det civila samhället (tematiska program) (16) av två skäl: Dels för att uppnå en verklig övervakning av budgetstödet (17), dels för att kunna vidta konkreta kompletterande åtgärder som inte kan genomföras enbart genom samarbete på regeringsnivå (18). Detta gäller också de geografiska programmen (19), där stödet till det civila samhället bör inbegripas med användning av kriterier om öppenhet, lämplig programplanering och fastställande av specifika mål, som respekterar och skyddar initiativrätten.

3.9

Mot den bakgrunden är arbetsmarknadsparternas roll (vid sidan av de icke-statliga organisationerna) central om man tänker på tematiska program som ”Investera i människor” (som omfattar områden som social sammanhållning, mänsklig och social utveckling, jämställdhet mellan könen och folkhälsa), eller ”Migration och asyl” (som syftar till att konsolidera lagliga former för arbetskraftsinvandring) eller ”Miljö och naturresurser” (som främjar åtgärder för kontroll av miljömässig hållbarhet genom det civila samhället i utvecklingsländer) och ”Livsmedelssäkerhet”. I synnerhet temat ”Sysselsättning, social sammanhållning och anständiga arbetsvillkor” (20) (i programmet ”Investera i människor”) bör i större utsträckning återspegla arbetsmarknadsparternas och den sociala dialogens roll. Dessutom bör utvecklingen av ett basjordbruk uttryckligen inkluderas i prioriteringarna för programmet ”Livsmedelssäkerhet” (21).

3.10

På grundval av målen för instrumentet för utvecklingssamarbete tycks det nödvändigt att anta globala strategier för att kunna genomföra utvecklingssamarbetet. Detta gäller även för organisationerna i det civila samhället, framför allt de som har en internationell dimension. Det civila samhällets internationella dimension framträder mest i de organisationer som har en medlemsbas i både nord och syd (t.ex. arbetsmarknadsparter och kooperativa rörelser (22). Dessa organisationer företräder globala intressen och bör följaktligen kunna höras formellt inom ramen för programplaneringen om de politiska prioriteringarna för EU:s utvecklingssamarbete i kontakterna med de mottagande regeringarna. I det sammanhanget hänvisar EESK till de samrådsmekanismer och det beslutsförfarande som för närvarande används inom OECD och Europarådet (23).

3.11

Kommittén vill understryka vikten av att stärka aktörerna i det civila samhället i tredje land, framför allt genom direkt stöd till regionala nätverk för det civila samhället i syd. EESK föreslår därför att man inkluderar resurser för att stödja samordning och kapacitetsutveckling i nätverken i syd (för att konsolidera den representativa kapaciteten), samtidigt som man stöder de redan befintliga nätverken i nord inom ramen för mål 3 i programmet för icke-statliga aktörer i instrumentet för utvecklingssamarbete. Stödet till internationella och regionala nätverk skulle kunna bidra till ökad enhetlighet på global nivå i fråga om politik och åtgärder på utvecklingssamarbetsområdet.

3.12

Instrumenten för stöd till det civila samhället i instrumentet för utvecklingssamarbete bör därför förstärkas för att se till att detta instrument kan spela sin roll på alla nivåer: I utarbetandet av de politiska prioriteringarna och övervakningen av dessa, samt i genomförandet av utvecklingsinitiativen. EESK föreslår därför att man utvärderar och utarbetar formerna för samråd och funktionssätt i kommissionens program så att de stämmer överens med de berörda aktörernas olika särdrag (Actor Based Approach). Det tycks uppenbart att det för närvarande finns en mängd olika aktörer inom samarbetet på internationell nivå som har sina egna åtgärdsområden, mål, strategier, organisatoriska och operativa system.

4.1

I en rapport (24) om icke-statliga aktörers deltagande nyligen rekommenderar revisionsrätten stöd till finansiering av mer långsiktiga program, de s.k. ramavtalen, som i stor utsträckning är inriktade på strategiska mål, för organisationerna i det civila samhället. EESK ställer sig bakom och förordar en sådan inriktning.

4.2

Kommittén vill dessutom lyfta fram möjligheten att utvidga kriterierna för användningen av bidrag i flera led (sub-granting), vilket i detta fall skulle vara funktionellt och skulle kunna komplettera program baserade på ramavtal för att bättre nå ut till basorganisationerna. Detta skulle dessutom vara ett bättre system för kommissionen för att förbättra effektiviteten i förvaltningen av de disponibla resurserna genom att man skulle undvika fragmenteringen av initiativen.

4.3

EESK understryker behovet av att förstärka den långsiktiga hållbarheten i utvecklingsprojekt, och föreslår därför följande:

4.4

EESK anser att det är nödvändigt att stärka urvals-, övervaknings- och utvärderingsfaserna i samarbetsåtgärderna för att förbättra effektiviteten. Kommittén vill i synnerhet understryka följande: