PARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG (2)

till kommissionens förslag

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (3),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (4),

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (5),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (6), och

av följande skäl:

(1)

Under finanskrisen 2007/2008 framträdde betydande brister i den finansiella tillsynen, både i fråga om enskilda fall som när det gäller det finansiella systemet som helhet. De nationellt baserade tillsynsmodellerna har inte hållit jämna steg med den finansiella globaliseringen och den faktiska utvecklingen på de integrerade och sammanflätade europeiska finansiella marknaderna, där många finansiella företag opererar över nationsgränserna. Genom krisen uppdagades brister när det gäller samarbete, samordning, konsekvens i tillämpningen av unionslagstiftningen och ömsesidigt förtroende mellan de nationella tillsynsorganen.

(1a)

Långt innan den finansiella krisen uppstod lyfte parlamentet regelbundet fram behovet av att skapa lika villkor för alla berörda parter på unionsnivå samtidigt som man erinrade om de stora bristerna när det gäller EU:s tillsyn över alltmer integrerade finansiella marknader (i sina resolutioner av den 13 april 2000 om meddelandet från kommissionen om att genomföra handlingsramen för finansmarknaderna: en handlingsplan (7) , av den 21 november 2002 om tillsynsregler i Europeiska unionen (8) , av den 11 juli 2007 om politiken på området finansiella tjänster (2005–2010) – vitbok (9) , av den 23 september 2008 med rekommendationer till kommissionen om hedgefonder och private equity (10) , av den 9 oktober 2008 med rekommendationer till kommissionen om uppföljningen av Lamfalussyprocessen: framtida tillsynsstrukturer (11) , av den 22 april 2009 om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (12) och av den 23 april 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kreditvärderingsinstitut) (13).

(2)

I en rapport som, på begäran av kommissionen, offentliggjordes den 25 februari 2009 av en expertgrupp på hög nivå med Jacques de Larosière som ordförande (de Larosière-rapporten ) drogs slutsatsen att ramarna för tillsynen behövde stärkas för att minska risken för ytterligare finanskriser och skadeverkningarna av kriser som trots detta kan komma att inträffa . ▐ Reformer rekommenderades av tillsynsstrukturen för den finansiella sektorn i unionen. Expertgruppen fann också att ett europeiskt system för finansiell tillsyn borde inrättas. Det skulle omfatta tre europeiska myndigheter : en för tillsyn över banksektorn , en för försäkrings- och tjänstepensionssektorn ▐ och en för värdepapperssektorn. Dessutom borde en europeisk systemrisknämnd inrättas. Rekommendationerna i rapporten utgjorde den lägsta förändringsnivå som experterna ansåg nödvändig för att undvika en liknande kris i framtiden.

(3)

I sitt meddelande av den 4 mars 2009 med titeln Främja återhämtning i Europa föreslog kommissionen att utkast till lagstiftning om inrättande av ett europeiskt system för finansiell tillsyn och en europeisk systemrisknämnd (ESRB) skulle tas fram och i meddelandet av den 27 maj 2009, Den finansiella tillsynen i Europa, presenterade kommissionen närmare hur strukturen för ett sådant nytt tillsynssystem skulle kunna utformas , men i meddelandet togs inte alla rekommendationer upp som hade gjorts i de Larosière-rapporten .

(4)

I sina slutsatser av den 19 juni 2009 rekommenderade Europeiska rådet att ett europeiskt system för finansiell tillsyn, bestående av tre nya europeiska tillsyns-myndigheter, skulle inrättas. Systemet borde syfta till att förbättra kvalitet och enhetlighet i den nationella tillsynen, stärka kontrollen av gränsöverskridande företagsgrupper och införa ett enhetligt europeiskt regelverk som ska tillämpas på alla finansmarknadsaktörer på den inre marknaden. Europeiska rådet framhöll vidare att de europeiska tillsynsmyndigheterna också borde ha tillsyns-befogenheter när det gäller kredit-värderings-institut och uppmanade kommissionen att lämna konkreta förslag till hur det europeiska systemet för finansiell tillsyn i krislägen ska kunna agera kraftfullt i krissituationer, men betonade samtidigt att de nya myndigheternas beslut inte fick utgöra intrång i medlemsstaternas finanspolitiska ansvarsområden. Den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten)(nedan kallad ”myndigheten”) bör också utöva tillsyn över transaktionsregister. Kommissionen ombeds föreslå en lösning på frågan om myndighetens tillsyn över centrala motparter, enligt modell av lösningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut  (14) .

(4a)

I Internationella valutafondens rapport av den 16 april 2010 med titeln ”A Fair and Substantial Contribution by the Financial Sector”, som sammanställdes på begäran av G20-toppmötet i Pittsburgh, stod det att kostnaderna för finanssektorns misslyckanden bör begränsas och täckas med hjälp av ett bidrag till finansiell stabilitet (Financial Stability Contribution, FSC), med anknytning till en trovärdig och ändamålsenlig avvecklingsmekanism. Om avvecklingsmekanismerna definieras lämpligt kan man med deras hjälp i framtiden undvika att statsmakterna blir tvungna att rädda sådana institutioner som är alltför viktiga, alltför stora eller har alltför många kopplingar till varandra för att kunna tillåtas gå omkull.

(4b)

I kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 med titeln ”Europa 2020” framhölls det också att det vore viktigt på kort sikt att skapa en politik som ”bättre kan förhindra, och vid behov hantera, eventuella finanskriser och som, med hänsyn till finanssektorerna särskilda ansvar för den nuvarande krisen, också kommer att undersöka lämpliga bidrag från finanssektorn”.

(4c)	Europeiska rådet sade den 25 mars 2010 klart ifrån: ”Det behövs särskilt framsteg i sådana frågor som systemviktiga institut, finansieringsinstrument för krishantering”.

(4d)	Europeiska rådet sade slutligen den 17 juni 2010 att ”medlemsstaterna bör införa system för avgifter och skatter för finansinstitut, för att säkerställa en rättvis fördelning av bördan och ge incitament att undvika systemrisker. Sådana avgifter och skatter bör ingå i en trovärdig saneringsram”.

(5)

Den finansiella och ekonomiska krisen har skapat påtagliga allvarliga risker för finanssystemets stabilitet och den inre marknadens funktionssätt . Att ett stabilt och tillförlitligt finansiellt system återställs och upprätthålls är en absolut första förutsättning för att bevara förtroendet för den inre marknaden och dess enhetliga funktion och för att bevara och förbättra förutsättningarna för en fullt ut integrerad fungerande inre marknad för finansiella tjänster. Djupare, mer integrerade finansiella marknader ger dessutom större möjligheter till diversifiering av finansiering och risker och bidrar därför till att öka kapaciteten för att absorbera ekonomiska chocker.

(6)

Unionen har nått gränsen för vad som kan åstadkommas med oförändrad status för kommittéerna för europeiska tillsynsmyndigheter ▐. Unionen kan inte fortsatt acceptera en situation där det inte finns någon mekanism för att säkerställa att de nationella tillsynsorganen kommer fram till bästa möjliga beslut inom tillsynen över gränsöverskridande institut i de fall då samarbetet och informationsutbytet mellan de nationella tillsynsorganen är otillfredsställande, då gemensamma åtgärder av de nationella myndigheterna kräver komplicerade arrangemang för att ta hänsyn till en mängd skiftande reglerings- och tillsynsordningar och då nationella lösningar ofta är det enda framkomliga alternativet för att åtgärda problem med EU-dimensioner när olika tolkningar görs av samma rättsakt. Det nya europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS) bör utformas så att dessa brister undanröjs, och det bör vara anpassat till målet att skapa en stabil inre marknad för finansiella tjänster inom EU och binda samman de nationella tillsynsmyndigheterna i ett starkt EU-nät.

(7)

ESFS bör vara ett integrerat nätverk för tillsynsmyndigheter på nationell nivå och EU-nivå som låter den dagliga tillsynen över de finansiella instituten ligga kvar på nationell nivå ▐. Myndigheten bör spela en ledande roll bland de tillsynskollegier som sköter tillsynen över finansmarknadsaktörer med gränsöverskridande verksamhet och det bör fastställas klara normer för den tillsyn de utövar. Myndigheten bör ägna särskild uppmärksamhet åt finansmarknadsaktörer som kan innebära en systemrisk eftersom det kunde bli till fara för stabiliteten i unionens hela finanssystem om de gick omkull efter det att en nationell tillsynsmyndighet underlåtit att utöva sina befogenheter. Man bör också skapa större harmonisering och enhetlighet i tillämpningen av bestämmelserna om finansiella institut och marknader i hela unionen. Vid sidan av myndigheten bör det även inrättas en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten) liksom en europeisk tillsynsmyndighet (Gemensamma kommittén) . En europeisk systemrisknämnd bör ingå i EFSF.

(8)

Den europeiska tillsynsmyndigheten bör ersätta europeiska banktillsynskommittén (CEBS), inrättad genom kommissionens beslut 2009/78/EG (15), kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (CEIOPS), inrättad genom kommissionens beslut 2009/79/EG (16), och europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR), inrättad genom kommissionens beslut 2009/77/EG (17) och överta alla dessa kommittéers uppgifter och befogenheter , inbegripet fortsättningen av pågående arbete och projekt, i tillämpliga fall . Varje myndighets behörighetsområde bör definieras tydligt ▐. Om så krävs av institutionella skäl eller på grund av dess ansvar enligt EUF-fördraget, bör även kommissionen ingå i nätverket av tillsynsmyndigheter.

(9)

Myndigheten bör agera i syfte att förbättra den inre marknadens funktion, bland annat genom att säkerställa en hög grad av effektiv och konsekvent reglering och tillsyn med beaktande av samtliga medlemsstaters specifika intressen samt av att finansmarknadsaktörerna är inbördes olika . Myndigheten bör slå vakt om allmänna värden såsom finanssystemets stabilitet, transparensen i fråga om marknader och finansprodukter samt skyddet av insättare och investerare. Myndigheten bör också förhindra regelarbitrage och garantera likvärdiga verksamhetsförutsättningar samt stärka den internationella samordningen mellan tillsynsmyndigheterna till gagn för ekonomin som helhet, däribland finansmarknadsaktörer och andra intressenter, konsumenter och arbetstagare. Den bör också ha i uppgift att främja konvergens i tillsynen och ge råd till EU-institutionerna i fråga om reglering av och tillsyn över värdepapper och marknader samt därmed sammanhängande frågor beträffande företagsstyrning och finansiell rapportering. Myndigheten bör också få det övergripande tillsynsansvaret för nuvarande och nya finansprodukter och finanstransaktioner.

(9a)	Myndigheten ska ta vederbörlig hänsyn till hur dess verksamhet påverkar konkurrensen och innovativiteten på unionens inre marknad samt unionens globala konkurrenskraft, finansiell integrering och unionens nya strategi för tillväxt och sysselsättning.

(9b)

För att kunna nå sina mål bör myndigheten vara en juridisk person med oberoende i administrativa och finansiella frågor. Myndigheten bör ges befogenheter att åtgärda frågor om lagstiftningens efterlevnad, framför allt frågor med anknytning till systemrisker och gränsöverskridande risker (Baselkommittén om banktillsyn).

(9c)

Systemrisker definieras av myndigheter på det internationella planet (Internationella valutafonden, Rådet för finansiella stabilitet och Banken för internationell betalningsutjämning, BIS) såsom en risk för störningar av finanstjänsterna som i) orsakas av hinder inom hela finanssystemet eller delar därav och ii) kan få allvarliga skadeverkningar för realekonomin. Alla finansförmedlare, finansmarknader och finansiella infrastrukturer kan i viss utsträckning vara systemviktiga.

(9d)

Enligt dessa institutioner avses med gränsöverskridande risk alla risker som orsakas av ekonomisk obalans eller ekonomiska brister i hela eller en del av unionen och som kan få betydande negativa konsekvenser för transaktionerna mellan ekonomiska aktörer i två eller flera medlemsstater, för den inre marknadens funktionssätt eller för de offentliga finanserna i unionen eller någon av dess medlemsstater.

(10)

Europeiska unionens domstol har i sin dom av den 2 maj 2006 ▐ (Förenade kungariket mot Europaparlamentet och rådet) fastslagit att ”det inte finns något stöd i ordalydelsen i artikel i 95 EG-fördraget [numera artikel 114 i EUF-fördraget] för att de åtgärder som vidtas av gemenskapslagstiftaren med stöd av denna artikel är begränsade på så sätt att endast medlemsstaterna kan vara åtgärdernas adressater. Det kan således visa sig vara nödvändigt, enligt gemenskapslagstiftarens bedömning, att anta bestämmelser om att inrätta ett gemenskapsorgan, vars syfte är att bidra till genomförandet av en harmoniseringsprocess i situationer där det förefaller lämpligt att vidta icke-bindande kompletterings- och ramåtgärder för att underlätta genomförandet och den enhetliga tillämpningen av rättsakter som har antagits med stöd av artikeln”  (18) . Myndighetens syfte och uppgifter – att bistå de behöriga nationella tillsynsmyndigheterna med att säkerställa en konsekvent tolkning och tillämpning av unionsbestämmelserna och bidra till att skapa den finansiella stabilitet som krävs för finansiell integrering – står i nära samband med målen för unionens regelverk på området för finansiella tjänster. Myndigheten bör därför inrättas med artikel 114 i EUF-fördraget som rättslig grund.

(11)

I följande rättsakter fastställs medlemsstaternas behöriga myndigheters uppgifter, även i fråga om samarbete inbördes och med kommissionen: Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare (19), Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (20), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/34/EG av den 28 maj 2001 om upptagande av värdepapper till officiell notering och om uppgifter som skall offentliggöras beträffande sådana värdepapper (21), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet (22), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat (23), Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (24), Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (25), Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden (26), Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (27), Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (28), Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (29), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter (30), Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning) utan att detta påverkar Europeiska bankmyndighetens behörighet i fråga om stabilitetstillsyn (31), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (32), direktiv … (kommande AIF-fonddirektiv) och förordning … (kommande förordning om kreditvärderingsinstitut), samt alla kommissionens direktiv, förordningar och beslut som grundas på dessa rättsakter och varje kommande gemenskapsrättsakt genom vilken myndigheten tilldelas uppgifter.

(12)

Termen ”finansmarknadsaktör” bör avse flera olika kategorier av aktörer som omfattas av EU-lagstiftning på detta område. Den kan användas för både juridiska och fysiska personer. Den kan till exempel omfatta värdepappersföretag, fondföretag och dessas förvaltningsbolag, förvaltare av alternativa investeringsfonder, marknadsoperatörer, clearinginstitut, avvecklingssystem, kreditvärderingsinstitut, emittenter, anbudsgivare, investerare, personer som kontrollerar eller har intresse i marknadsaktörer, personer som medverkar i marknadsaktörers förvaltning och andra personer på vilka något krav i den relevanta lagstiftningen är tillämpligt. Den bör också avse finansmarknadsaktörer, t.ex. kreditinstitut och försäkringsföretag, då de genomför verksamheter som omfattas av EU- lagstiftningen på detta område. Behöriga myndigheter i EU och i tredjeländer samt kommissionen omfattas dock inte av definitionen.

(13)

Det är önskvärt att myndigheten främjar en enhetlig tillämpning på området för system för ersättning till investerare för att säkerställa jämbördiga konkurrensvillkor och en rättvis behandling av investerare inom hela unionen. Eftersom system för ersättning till investerare omfattas av medlemsstatskontroll och inte lagstadgad tillsyn i egentlig mening är det lämpligt att myndigheten kan utöva sina befogenheter enligt denna förordning när det gäller själva systemen för ersättning till investerare och dessas förvaltare ▐. Myndighetens roll bör ses över när det har inrättats en europeisk ersättningsfond för investerare.

(14)

Det finns behov av att införa ett effektivt instrument för att fastställa harmoniserade tekniska regelstandarder för finansiella tjänster för att – också genom ”en enda regelbok” – säkerställa jämbördiga konkurrensvillkor och tillfredsställande skydd av insättare, investerare och konsumenter i hela EU. Eftersom myndigheten är ett organ som besitter ett avancerat kunnande på det specifika området, är det lämpligt och ändamålsenligt att den, på områden som fastställs i unionslagstiftningen, anförtros utarbetandet av förslag till tekniska regelstandarder som inte inbegriper politiska ställningstaganden. Kommissionen bör godkänna dessa förslag till tekniska regel- och genomförandestandarder i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt för att göra dem rättsligt bindande. ▐

(15)

Kommissionen bör godkänna dessa förslag till tekniska regelstandarder för att göra dem rättsligt bindande. Ändringar av dem kommer att företas endast under snävt begränsade och mycket speciella omständigheter, förutsatt att det är myndigheten som står i nära kontakt med och godkänner finansmarknadernas dagliga arbete. De bör ändras till exempel om de är oförenliga med unionslagstiftningen, inte iakttar proportionalitetsprincipen eller strider mot de grundläggande principer för den inre marknaden för finansiella tjänster som kommer till uttryck i Europeiska unionens regelverk för finansiella tjänster. Kommissionen bör inte ändra innehållet i de tekniska standarder som utarbetats av myndigheten utan att detta först har samordnats med myndigheten. För att säkerställa ett smidigt och snabbt antagningsförfarande för dessa standarder bör kommissionen ges en tidsfrist för sitt godkännandebeslut.

(15a)

Kommissionen bör också ha befogenhet att genomföra rättsakter i enlighet med artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

( 15b)

Det är ett krav att tekniska regel- och genomförandestandarder följer proportionalitetsprincipen, vilket innebär att de krav som fastställts i dem bör stå i proportion till karaktären, omfattningen och komplexiteten av de risker som det berörda finansiella institutets verksamhet är förenad med.

(16)

På områden som inte omfattas av tekniska regelstandarder bör myndigheten ha befogenhet att utfärda ▐ riktlinjer och rekommendationer om tillämpningen av unionslagstiftningen. För att säkerställa överblickbarhet och öka överensstämmelsen med dessa riktlinjer och rekommendationer i de nationella tillsynsmyndigheternas agerande, bör dessa vara skyldiga att offentliggöra en motivering i de fall då de inte följer riktlinjer eller rekommendationer för att garantera fullständig överblickbarhet gentemot marknadsaktörerna .

(17)

Att en korrekt och fullständig tillämpning av unionslagstiftningen säkerställs är en oeftergivlig förutsättning för integrerade, överblickbara, ändamålsenliga och korrekt fungerande finansiella marknader, för det finansiella systemets stabilitet och för neutrala konkurrensvillkor för finansiella institut inom hela unionen. Det bör därför inrättas en mekanism genom vilken myndigheten kan åtgärda fall av icke-tillämpning eller felaktig ▐ tillämpning , som utgör ett brott mot unionslagstiftningen . Denna mekanism bör tillämpas på områden där otvetydiga och ovillkorliga skyldigheter fastställs genom gemenskapslagstiftningen.

(18)

För att möjliggöra reaktioner som står i proportion till allvaret i fall av felaktig eller ofullständig tillämpning av gemenskaps-lagstiftningen bör en trestegsmekanism tillämpas. Som ett första steg bör myndigheten ha befogenhet att göra utredningar om det hävdas att nationella myndigheter i utövandet av sin tillsyn tillämpat skyldigheter enligt gemenskapslagstiftningen felaktigt eller ofullständigt, och dessa bör leda till en ▐ rekommendation. Om de behöriga nationella myndigheterna inte följer rekommendationen, bör kommissionen ha befogenhet att utfärda ett formellt yttrande med beaktande av myndighetens rekommendation, där det krävs av den behöriga myndigheten att den vidtar de åtgärder som behövs för att uppfylla bestämmelserna i unionslagstiftningen.

(19)

Om den nationella myndigheten inte följer rekommendationen inom en frist som fastställs av myndigheten , bör myndigheten utan dröjsmål rikta ett beslut till den nationella tillsynsmyndigheten i fråga för att säkerställa att unionslagstiftningen iakttas. Detta beslut ska ha direkt rättslig effekt och kunna åberopas inför nationella domstolar och myndigheter och genomdrivas i enlighet med artikel 258 i EUF-fördraget.

(20)

Om i exceptionella fall den behöriga myndigheten i fråga ihållande underlåter att agera, bör den europeiska myndigheten ha befogenhet att, för att få denna situation att upphöra, som en sista utväg anta beslut riktade till enskilda finansmarknadsaktörer. Denna befogenhet bör endast gälla under exceptionella omständigheter då en behörig myndighet inte följer det formella yttrande som riktats till den i fall då unionslagstiftningen är direkt tillämplig på finansiella institut med stöd av nu gällande (33) eller kommande EU-förordningar. På denna punkt ser Europaparlamentet och rådet fram mot genomförandet av kommissionens program för 2010, framför allt förslaget om en omarbetning av kapitalkravsdirektiven.

(21)

Allvarliga hot mot de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller mot stabiliteten i det finansiella systemet i EU kräver snabba och samfällda reaktioner på EU-nivå. Myndigheten bör därför kunna kräva att nationella tillsynsmyndigheter ska vidta specifika åtgärder för att undanröja ett omedelbart hot. Med tanke på hur känslig frågan är bör befogenheterna att avgöra om ett omedelbart hot föreligger eller inte överlåtas på kommissionen, antingen på kommissionens eget initiativ eller på begäran av Europaparlamentet, rådet, ESRB eller myndigheten. Om Europaparlamentet, rådet, ESRB eller Europeiska tillsynsmyndigheten (ESA) anser att ett omedelbart hot skulle kunna aktualiseras bör de kontakta kommissionen. I det sammanhanget är det av yttersta vikt att det slås vakt om konfidentialiteten. Om kommissionen fastställer att det föreligger ett omedelbart hot bör den i vederbörlig ordning underrätta Europaparlamentet och rådet.

(22)

För att säkerställa en ändamålsenlig och effektiv tillsyn och ett välavvägt hänsynstagande till olika medlemsstaters behöriga myndigheters ståndpunkter bör myndigheten med bindande verkan kunna lösa tvister mellan dessa behöriga myndigheter, bland annat inom tillsynskollegierna. Det bör föreskrivas en förlikningsfas, under vilken de behöriga myndigheterna kan nå en överenskommelse. När en sådan överenskommelse inte uppnås bör myndigheten ålägga de behöriga myndigheterna att vidta åtgärder eller avstå från åtgärder, för att hantera den situation som uppstått i överensstämmelse med unionlagstiftningen, varvid det åligger de behöriga myndigheterna att rätta sig efter myndighetens påbud. Om de berörda nationella tillsynsmyndigheterna underlåter att agera bör myndigheten ges befogenhet att, som en sista utväg, anta beslut riktade direkt till finansiella institut på områden av unionlagstiftningen som är direkt tillämpliga på dem.

(22a)

Krisen har bevisat att finansiella institut med gränsöverskridande verksamhet helt uppenbart inte kan övervakas bara genom samarbete mellan nationella myndigheterna vilkas befogenheter upphör vid de nationella gränserna.

(22b)

I Turner-rapporten, som publicerades i mars 2009, påpekar man att de nuvarande arrangemangen, där man kombinerar rättigheter att inrätta filialer, hemlandstillsyn och enbart nationell insättningsgaranti inte är en sund bas för en framtida reglering av och tillsyn över europeiska gränsöverskridande banker som riktar sig till privatpersoner.

(22c)

Turner-rapporten avslutades med ett konstaterande om att sundare bestämmelser kräver antingen utökade nationella befogenheter, vilket innebär en mindre öppen inre marknad, eller en högre grad av europeisk integration.

(22d)

Den ”nationella” lösningen innebär att värdlandet ges rätt, dels att ålägga utländska institut att bedriva sin verksamhet uteslutande genom dotterbolag och inte genom egna driftsställen, och dels att utöva tillsyn över kapital och likviditet i de banker som bedriver verksamhet i värdlandet, och denna lösning skulle innebära ökad protektionism.

(22e)

Den ”europeiska” lösningen går ut på att ge myndigheten mer att säga till om i tillsynskollegiet samt att förbättra tillsynen över finansiella institut som innebär systemrisker.

(23)

Tillsynskollegierna är av stor betydelse för att översynen av finansiella institut med verksamhet över nationsgränserna ska bli ändamålsenlig, effektiv och konsekvent. Myndigheten bör spela en ledande roll och ha oinskränkt rätt att delta i tillsynskollegiernas arbete i syfte att effektivisera dessas funktion och informationsutbytet inom kollegierna samt främja konvergens och enhetlighet mellan kollegierna i tillämpningen av unionslagstiftningen . I Larosière-rapporten påpekar man att snedvridningar av konkurrensen och regelarbitrage på grund av olika tillsynsrutiner måste undvikas, eftersom det kan äventyra den finansiella stabiliteten, bland annat genom att det främjar en överföring av den finansiella verksamheten till länder med slappare tillsyn. Tillsynssystemet måste uppfattas som rättvist och väl avvägt.

(23a)

Myndigheten bör tillsammans med de nationella tillsynsmyndigheterna skärpa tillsynen över sådana finansiella institut som uppfyller kriterierna för systemrisker, eftersom det kan bli till fara för finanssystemet inom hela unionen och skada den reella ekonomin om de går i konkurs.

(23b)

Systemriskkriterier bör identifieras på grundval av internationella standarder, särskilt de som fastställts av rådet för finansiell stabilitet, Internationella valutafonden, Internationella organisationen för försäkringstillsynsmyndigheter (IAIS) och G-20-gruppen. Sammankoppling, utbytbarhet och val av tidpunkt är de kriterier som vanligen tillämpas för identifiering av systemrisker.

(23c)

Det bör inrättas en ram för hantering av nödställda institutioner för att stabilisera dem eller avveckla dem eftersom det enligt de Larosière-rapporten klart påvisats att en bankkris innebär att mycket kommer att stå på spel också för staten och samhället i stort eftersom en sådan situation kan utveckla sig till en fara för den finansiella stabiliteten och den reella ekonomin. Kommissionen bör ta fram lämpliga förslag till en ny ram för hantering av finanskriser. Nyckelelementen i krishanteringen består av en gemensam uppsättning regler och instrument för finansiella lösningar (genomförande och finansiering av krishantering i stora gränsöverskridande och/eller systemviktiga institut).

(23d)

Det bör inrättas en europeisk garantifond för insättare för att göra finansiella institut med gränsöverskridande verksamhet delaktiga av ansvaret samt skydda unionens insättares intressen och minska kostnaderna för skattebetalarna i händelse av en systemomfattande finanskris. En fond på EU-nivå verkar effektivast kunna skydda insättarnas intressen och erbjuda det bästa skyddet mot snedvridningar av konkurrensen. Likväl är det uppenbart att det är mera komplicerat med lösningar på EU-nivå och somliga vill gärna ha kvar sina nationella system. Ett absolut minimikrav är därför att myndigheten harmoniserar de viktigaste dragen inom de nationella systemen. Myndigheten kan också se till att de finansiella instituten behöver göra sina inbetalningar bara till ett enda system.

(23e)

Den europeiska värdepappers- och marknadsstabilitetsfonden bör stå för kostnaderna för att finansiella institut antingen i vederbörlig ordning avvecklas eller också räddas, i de fall då de skulle kunna hota stabiliteten på unionens inre finansmarknad. Fonden bör finansieras genom lämpliga bidrag från finanssektorn. Bidragen till fonden bör ersätta bidrag som betalas in till liknande nationella fonder.

(24)

Delegering av uppgifter och ansvar kan bidra positivt till tillsynsnätverkens funktion genom att dubbelarbete i tillsynsarbetet undviks och genom det ökade inslaget av samarbete. Därigenom effektiviseras tillsynsprocessen och belastningen på de finansiella instituten och främst de finansinstitut som inte har någon unionsdimension minskas. I förordningen bör därför den rättsliga grunden för sådan delegering klart anges. Delegering av uppgifter innebär att uppgifterna utförs av en annan tillsynsmyndighet än den ansvariga myndigheten, samtidigt som ansvaret för tillsynsbesluten ligger kvar hos den delegerande myndigheten. Genom delegering av ansvar bör en nationell tillsynsmyndighet, ”delegatmyndigheten”, kunna besluta i ett visst tillsynsärende i eget namn , i myndighetens namn eller i en annan nationell tillsynsmyndighets ställe. Sådan delegering bör styras av principen att behörigheten bör tilldelas en myndighet som har goda förutsättningar att vidta åtgärder i ett enskilt ärende. Det kan vara lämpligt att överflytta ansvar t.ex. för att uppnå skal- eller diversifieringsfördelar, undvika att splittra upp tillsynen över företagsgrupper och på bästa sätt utnyttja de olika slag av teknisk expertis som finns hos de nationella tillsynsmyndigheterna. I unionslagstiftning på området kan principerna för överenskommelser om överflyttning av ansvar komma att ytterligare specificeras. Myndigheten bör med alla lämpliga medel underlätta och övervaka överenskommelser om delegering mellan nationella tillsynsmyndigheter. Den bör underrättas i förväg om planerade överenskommelser om delegering så att den i tillämpliga fall kan yttra sig i frågan. Den bör också centralt svara för offentliggörandena av sådana överenskommelser så att alla berörda parter utan dröjsmål ges lätt tillgänglig och överblickbar information om sådana överenskommelser. Den bör fastställa och sprida bästa praxis när det gäller delegering och överenskommelser om delegering.

(25)	Myndigheten bör aktivt främja konvergens i tillsynen inom hela EU i syfte att upprätta en gemensam tillsynskultur.

(26)

Kollegiala utvärderingar är ett lämpligt och effektivt medel för att främja enhetlighet inom de finansiella tillsynsnätverken Myndigheten bör därför utveckla en metodik för sådana utvärderingar och genomföra dem regelbundet. Utvärderingarna bör inte endast inriktas på konvergens i tillsynspraxis utan också på tillsynsorganens kapacitet att nå hög kvalitet i verksamheten och på de behöriga myndigheternas oberoende. Resultatet av kollegiala utvärderingar bör offentliggöras och bästa praxis bör fastställas och också offentliggöras.

(27)

Myndigheten bör aktivt främja samordnade reaktioner från unionsmyndigheterna, särskilt för att garantera de finansiella marknadernas integritet och korrekta funktion eller stabiliteten i det finansiella systemet inom unionen. Utöver sina befogenheter för åtgärder i brådskande situationer bör den därför anförtros en allmänt samordnande funktion inom ESFS . Att få all relevant information att snabbt och effektivt cirkulera mellan de behöriga myndigheterna bör höra till myndighetens centrala uppgifter.

(28)

För att bevara den finansiella stabiliteten är det nödvändigt att i ett tidigt skede identifiera gräns och sektorövergripande trender och potentiella risker och sårbara punkter med ursprung i den mikroprudentiella nivån. Myndigheten bör övervaka och bedöma sådan utveckling inom sitt behörighetsområde och regelbundet och då omständigheterna så kräver underrätta Europaparlamentet, rådet, kommissionen, övriga europeiska tillsynsmyndigheter och ESRB om omständigheter av betydelse. Myndigheten bör också initiera och samordna stresstester inom hela EU för att bedöma de finansiella institutens förmåga att stå emot en ogynnsam marknadsutveckling och säkerställa att så enhetliga metoder som möjligt tillämpas på nationell nivå för dessa tester. I syfte att kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett riktigt sätt, bör myndigheten företa en ekonomisk analys av marknaderna och inverkan av potentiella marknadsutvecklingstendenser på dessa.

(29)	Med hänsyn till de finansiella tjänsternas globala omfattning och de internationella standardernas ökade betydelse bör myndigheten företräda Europeiska unionen i dialog och samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeländer .

(30)	Myndigheten bör inom sitt behörighetsområde fungera som ett oberoende rådgivande organ för Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Den bör kunna yttra sig om bedömningar av förvärv och ökning av innehav enligt direktiv 2004/39/EG (ändrat genom direktiv 2007/44/EG) (34).

(31)

För att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt bör den ha rätt att få tillgång till all nödvändig information avseende stabilitetstillsyn . För att undvika att ställa dubbla rapporteringskrav på finansmarknadsaktörerna bör sådan information normalt lämnas av de nationella tillsynsmyndigheter som befinner sig närmast de finansiella marknaderna och marknadsaktörerna och myndigheten bör beakta redan befintlig statistik . Myndigheten bör dock , i sista hand, kunna rikta en vederbörligen motiverad begäran om information direkt till en finansmarknadsaktör om en nationell myndighet inte tillhandahåller – eller kan tillhandahålla – informationen inom rimlig tid. Medlemsstaternas myndigheter bör vara skyldiga att bistå myndigheten med att genomdriva sådana direkt riktade informationskrav. I detta sammanhang är arbetet med gemensamma rapporteringsformat väsentligt.

(31a)

Åtgärderna för insamling av information bör inte påverka den rättsliga ramen för det europeiska statistiksystemet (ESS) och det europeiska centralbankssystemet (ECBS) inom statistikområdet. Denna förordning bör därför inte påverka Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik  (35) och rådets förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter  (36) .

(32)

Ett nära samarbete mellan myndigheten och Europeiska systemrisknämnden är av väsentlig betydelse för att detta ska kunna fungera med all önskvärd effektivitet och för uppföljningen av dess varningar och rekommendationer. Myndigheten och Europeiska systemrisknämnden bör sinsemellan utbyta all relevant information ▐. Uppgifter om enskilda företag bör lämnas ut endast om begäran åtföljs av en skälig motivering. Myndigheten bör ▐ se till att en uppföljning görs när den har tagit emot varningar eller rekommendationer som Europeiska systemrisknämnden riktat till den eller till någon nationell myndighet.

(33)

▐ Myndigheten bör samråda med berörda parter om regelstandarder , riktlinjer och rekommendationer och ge dem skälig möjlighet att yttra sig om föreslagna åtgärder. Innan myndigheten antar förslag till regelstandarder, riktlinjer och rekommendationer, bör den genomföra en konsekvensanalys. Av effektivitetsskäl bör en intressentgrupp för värdepapper och marknader inrättas i detta syfte med en välavvägd sammansättning av företrädare för unionens finansmarknadsaktörer ( som ska företräda olika modeller och storlekar av finansiella institut och företag och i lämplig utsträckning även institutionella investerare och andra finansmarknadsaktörer som själva utnyttjar finansiella tjänster) små och medelstora företag, fackföreningar, akademiker, konsumenter och andra icke-professionella utnyttjare av finansiella tjänster, däribland små och medelstora företag. Intressentgruppen för värdepapper och marknader bör arbeta aktivt som en förmedlande länk för andra grupper av användare av finansiella tjänster som inrättats av kommissionen eller på annat sätt enligt unionslagstiftningen.

(33a)

Icke-vinstdrivande organisationer är marginaliserade i jämförelse med välfinansierade och inflytelserika industriella företrädare i diskussionerna om de finansiella tjänsternas framtid och i de påföljande beslutsprocesserna. Denna nackdel måste kompenseras genom en tillräcklig finansiering av deras företrädare i intressentgruppen för värdepappers- och marknadsverksamheten.

(34)

Medlemsstaterna har ett centralt ansvar för att samordna krishanteringen och för att bevara den finansiella stabiliteten i krissituationer , bland annat när det gäller att stabilisera och avveckla nödlidande finansmarknadsaktörer. Deras åtgärder bör nära samordnas med ramen och principerna för EMU. Myndighetens åtgärder i brådskande ärenden eller avvecklingssituationer som påverkar ett finansiellt instituts stabilitet bör inte innebära några genomgripande intrång i medlemsstaternas finanspolitiska ansvarsområden. En mekanism bör inrättas genom vilken medlemsstaterna kan åberopa denna skyddsklausul och i sista instans begära att Europeiska unionens råd ska besluta i ärendet. Det är lämpligt att rådet ges uppgifter i sådana frågor med hänsyn till medlemsstaternas särskilda ansvar i sådana frågor.

(34a)

Kommissionen bör inom tre år efter det att en förordning om inrättande av en sådan mekanism har trätt i kraft fastställa tydliga och sunda riktlinjer på unionsnivå om när medlemsstaterna kan åberopa skyddsklausulen, på grundval av de erfarenheter som vunnits. Medlemsstaternas tillämpning av skyddsklausulen bör bedömas på grundval av dessa riktlinjer.

(34b)

Om en medlemsstat skulle åberopa skyddsklausulen, bör Europaparlamentet informeras samtidigt som myndigheten, rådet och kommissionen, dock utan att det påverkar medlemsstaternas särskilda ansvar i krissituationer. Dessutom bör medlemsstaten förklara varför den åberopat skyddsklausulen. Myndigheten bör, i samarbete med kommissionen, fastställa vilka åtgärder som därefter ska vidtas.

(35)

I sitt beslutsfattande bör myndigheten vara bunden av unionsbestämmelserna och av de allmänna principerna om rättssäkerhet och överblickbarhet. Rätten att höra adressaterna bör respekteras fullt ut i kontakterna med adressaterna för myndighetens beslut. Myndighetens handlingar bör ingå som en integrerad del i unionslagstiftningen.

(36)

En tillsynsstyrelse, bestående av cheferna för de behöriga myndigheterna på det respektive området i varje medlemsstat under ledning av myndighetens ordförande, bör vara myndighetens huvudsakliga beslutsfattande organ. Företrädare för kommissionen, Europeiska systemrisknämnden, Europeiska försäkrings och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska bankmyndigheten bör delta som observatörer. Ledamöterna i tillsynsstyrelsen bör handla oberoende och uteslutande i unionens intressen. För handlingar av allmän natur, däribland sådana som rör antagande av tekniska regelstandarder , riktlinjer och rekommendationer samt budgetfrågor är det lämpligt att tillämpa bestämmelserna om kvalificerad majoritet i artikel 16 i EUF-fördraget , medan vid alla andra beslut enkel majoritet bland ledamöterna bör vara tillräckligt. Ärenden som rör lösning av tvister mellan nationella myndigheter bör bedömas av en begränsad panel.

(36a)

Som en allmän regel bör tillsynsstyrelsen fatta sina beslut med enkel majoritet i enlighet med principen om att varje ledamot har en röst. För rättsakter som rör antagande av tekniska standarder, riktlinjer och rekommendationer samt budgetfrågor är det emellertid lämpligt att tillämpa bestämmelserna om kvalificerad majoritet i fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget och i protokollet (nr 36) om övergångsbestämmelser som är fogade till dessa. Ärenden som rör lösning av tvister mellan nationella tillsynsmyndigheter bör bedömas av en begränsad, objektiv panel, bestående av medlemmar som inte företräder de behöriga myndigheter som är parter i tvisten och inte heller har några intressen i konflikten eller direkta kopplingar till de berörda behöriga myndigheterna. Panelens sammansättning bör vara lämpligt avvägd. Panelens beslut bör godkännas av tillsynsstyrelsen med enkel majoritet enligt principen att varje ledamot har en röst. När det gäller beslut som fattas av den samordnande tillsynsmyndigheten kan emellertid det beslut som föreslås av panelen avvisas av ledamöter som representerar en blockerande minoritet av rösterna enligt definitionen i artikel 16.4 i föredraget om Europeiska unionen och artikel 3 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser som fogas till fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget.

(37)

En förvaltningsstyrelse bestående av myndighetens ordförande samt företrädare för nationella tillsynsmyndigheter och kommissionen bör säkerställa att myndigheten verkar i föreskrivet syfte och utför de uppgifter som åläggs den. Förvaltningsstyrelsen bör tilldelas nödvändiga befogenheter för att bland annat föreslå det fleråriga arbetsprogrammet, anta det årliga arbetsprogrammet, utöva vissa budgetbefogenheter, anta myndighetens plan för personalpolitiken, anta särskilda bestämmelser om rätt till tillgång till handlingar och anta årsrapporten.

(38)

En ordförande på heltid, vald av Europaparlamentet efter ett öppet uttagningsförfarande som sköts av kommissionen och där denna sedan upprättar en förslagslista , bör företräda myndigheten. Förvaltningen av myndigheten bör anförtros en verkställande direktör, som ska ha rätt att utan rösträtt delta i tillsyns- och förvaltningsstyrelsernas sammanträden.

(39)

För att säkerställa enhetlighet över sektorsgränserna i de europeiska tillsynsmyndigheterna bör dessa samarbeta nära genom den europeiska tillsynsmyndigheten (Gemensamma kommittén)(nedan kallad ”den gemensamma kommittén”) och i tillämpliga fall anta gemensamma ståndpunkter. Den gemensamma kommittén bör samordna arbetsuppgifterna för de tre europeiska tillsynsmyndigheterna när det gäller finansiella konglomerat. I tillämpliga fall bör handlingar som ligger inom behörighetsområdet för Europeiska tillsynsmyndigheten ( försäkringar och tjänstepensioner ) eller Europeiska tillsynsmyndigheten ( banksektorn ) antas parallellt av berörda europeiska tillsynsmyndigheter. Den gemensamma kommittén bör ledas under en tolvmånadersperiod enligt ett rotationssystem av de respektive ordförandena för de tre europeiska tillsynsmyndigheterna. Ordföranden för den gemensamma kommittén bör också vara vice ordförande för Europeiska systemrisknämnden. Den gemensamma kommittén bör ha ett permanent sekretariat med personal som avdelats från de tre europeiska tillsynsmyndigheterna för att möjliggöra ett informellt informationsutbyte och utveckling av en gemensam arbetskultur inom de tre europeiska tillsynsmyndigheterna.

(40)

Det är nödvändigt att de parter som berörs av beslut som myndigheten antar har nödvändiga rättsmedel till sitt förfogande. För att skapa ett effektivt skydd av parternas rättigheter och ekonomi i förfarandena bör parterna ges rätt att få beslut prövade av en överklagandenämnd i de fall där myndigheten har beslutsbefogenheter. Av effektivitets och konsekvensskäl bör överklagandenämnden vara gemensam för de tre europeiska tillsynsmyndigheterna och oberoende av dessas administrations och regleringsstrukturer. Överklagandenämndens beslut bör kunna överklagas i förstainstansrätten och i Europeiska gemen-skapernas domstol.

(41)

För att garantera myndigheten oinskränkt självständighet och oberoende bör den ges en egen budget med intäkter huvudsakligen i form av obligatoriska bidrag från de nationella tillsynsmyndigheterna och från Europeiska unionens allmänna budget via en separat budgetrubrik i denna . Unionens finansiering av myndigheten bör ske under förutsättning att budgetmyndigheten har nått en överenskommelse enligt punkt 47 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning  (37) (det interinstitutionella avtalet)1 . I fråga om bidragen från Europeiska unionen bör unionens budgetförfarande tillämpas. Revisionen av räkenskaperna bör göras av revisionsrätten. Den totala budgeten ska omfattas av ansvarsfrihetsförfarandet.

(42)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) (38) ska vara tillämplig på myndigheten. Myndigheten bör också ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) (39).

(43)	För att säkerställa öppna och överblickbara anställnings-förhållanden och lika behandling av personalen bör tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (40) tillämpas på myndighetens personal.

(44)	Det är av väsentlig betydelse att affärshemligheter och annan konfidentiell information skyddas. Sekretessen för den information som görs tillgänglig för myndigheten och som utbyts inom nätverket bör underkastas stränga och effektiva sekretessregler .

(45)

Skyddet för enskilda vid behandling av personuppgifter regleras genom Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (41) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (42) som ska tillämpas fullt ut på behandlingen av personuppgifter inom ramen för denna förordning.

(46)	För att säkerställa att myndighetens verksamhet är överblickbar bör den omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (43).

(47)	Länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen bör tillåtas delta i myndighetens arbete i enlighet med lämpliga avtal som ska ingås av unionen.

(48)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att förbättra den inre marknadens funktion genom att säkerställa en hög, effektiv och enhetlig nivå på reglering och tillsyn, skydda insättare och investerare, skydda de finansiella marknadernas integritet, effektivitet och korrekta funktion, upprätthålla stabiliteten i det finansiella systemet och stärka den internationella samordningen av tillsynen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och de därför på grund av åtgärdens omfattning bättre kan uppnås på EU-nivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritets-principen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(49)

Myndigheten övertar alla nu gällande uppgifter och befogenheter från Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CEIOPS). Kommissionens beslut 2009/77/EG av den 23 januari 2009 om inrättande av en europeisk värdepapperstillsynskommitté bör därför upphävas och Europaparlamentets och rådets beslut nr 716/2009/EG av den 16 september 2009 om inrättande av ett gemenskapsprogram till stöd för särskild verksamhet på området för finansiella tjänster, finansiell rapportering och revision (44) bör ändras i enlighet med detta.

(50)	Det är lämpligt att ange en tidsfrist för tillämpningen av denna förordning för att säkerställa att myndigheten är tillräckligt väl förberedd för att inleda sin verksamhet och för att se till att övergången till den från CEIOPS sker friktionsfritt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

INRÄTTANDE OCH RÄTTSLIG STATUS

Artikel 1

Inrättande och verksamhetsområde

1.   Genom denna förordning inrättas en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (nedan kallad myndigheten).

2.   Myndigheten ska , med stöd av befogenheterna i denna förordning, vara verksam inom tillämpningsområdet för direktiven 97/9/EG, 98/26/EG, 2001/34/EG, 2002/47/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/71/EG, ▐ direktiv 2004/39/EG, direktiv 2004/109/EG, ▐ direktiv 2009/65/EG ▐ och direktiv 2006/49/EG , utan att detta påverkar den europeiska tillsynsmyndighetens ( Europeiska bankmyndighetens) behörighet i fråga om stabilitetstillsyn ▐, direktiv (kommande AIF-fonddirektiv), och förordning (EG) nr 1060/2009 och med stöd av de relevanta delarna av direktiv 2005/60/EG och 2002/65/EG, i den mån som dessa rättsakter tillämpas på företag som tillhandahåller finansiella tjänster eller på företag för kollektiva investeringar som erbjuder sina andelar eller aktier till försäljning samt på alla behöriga myndigheter som utövar tillsyn över dem, samt alla ▐ direktiv, förordningar och beslut som grundas på dessa rättsakter och varje kommande EU-rättsakt genom vilken myndigheten tilldelas uppgifter.

2a.     Myndigheten ska också verka inom det verksamhetsområde som täcks av den lagstiftning som avses i punkt 2, inbegripet frågor som rör företagsstyrning, revision och finansiell rapportering, förutsatt att sådana åtgärder från myndighetens sida är nödvändiga för att säkerställa att den lagstiftning som avses i punkt 2 tillämpas verkningsfullt och konsekvent.

3.   Denna förordning ska inte påverka kommissionens befogenheter, däribland befogenheten enligt artikel 258 i EUF-fördraget att säkerställa att unionslagstiftningen iakttas.

4.   Myndighetens syfte ska vara att skydda det allmänna intresset genom att bidra till att det finansiella systemet på kort, medellång och lång sikt blir stabilt och effektivt för unionens ekonomi, invånare och företag. Myndigheten ska bidra till att i) få den inre marknaden att fungera bättre, bland annat genom att reglering och tillsyn i stabilitetssyfte når en sund , verkningsfull och enhetlig nivå, ▐ iii) säkerställa de finansiella marknadernas integritet, transparens, effektivitet och korrekta funktion, iv) ▐ stärka den internationella samordningen mellan tillsynsorganen, v) förebygga regelarbitrage och bidra till jämbördiga konkurrensvillkor, vi) säkerställa att det finns lämpliga regler för och utövas lämplig tillsyn över risktagandet i samband med investeringar och annan verksamhet och vii) bidra till att bättre skydda kunderna. I dessa syften ska myndigheten bidra till att säkerställa en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning av de unionsrättsakter som avses i artikel 1.2, främja enhetlighet i tillsynen och avge yttranden till Europaparlamentet, rådet och kommissionen samt genomföra ekonomiska analyser av marknaderna för att främja uppnåendet av sina mål.

Myndigheten ska vid utövandet av de uppgifter som den tilldelats enligt denna förordning särskilt uppmärksamma de systemviktiga marknadsaktörer vars brister eller fel kan inverka negativt på finanssystemets eller realekonomins sätt att fungera.

När myndigheten utför sina uppgifter ska den handla oberoende och objektivt och uteslutande i hela unionens intresse.

Artikel 1a

Europeiska systemet för finansiell tillsyn

1.     Myndigheten ska ingå i ett europeiskt system för finansiell tillsyn (ESFS). ESFS huvudsyfte är att säkerställa en adekvat tillämpning av gällande regler för finanssektorn, bevara den finansiella stabiliteten samt garantera förtroendet för det finansiella systemet som helhet och ett tillräckligt skydd för konsumenter av finansiella tjänster.

2.     ESFS ska omfatta följande:

a)	Europeiska systemrisknämnden, för de uppgifter som avses i förordning (EU) nr …/2010 (ESRB) och i denna förordning.

b)	Myndigheten.

c)	Europeiska tillsynsmyndigheten (bankmyndigheten) inrättad genom förordning (EU) nr …/2010 [ESMA].

d)	Europeiska tillsynsmyndigheten (försäkringar och tjänstepensioner) inrättad genom förordning (EU) nr …/2010 (EIOPA).

e)	Europeiska tillsynsmyndigheten (Gemensamma kommittén) för utförandet av de uppgifter som anges i artiklarna 40 till 43 (Gemensamma kommittén).

f)	De myndigheter i medlemsstaterna som anges i artikel 2.2 i förordning (EU) nr …/2010 [ESMA], förordning (EU) nr …/2009 [EIOPA] och förordning (EU) nr 2010 [EBA].

g)	Kommissionen, när det gäller utförandet av de uppgifter som avses i artiklarna 7 och 9.

3.     Myndigheten ska genom den gemensamma kommittén samarbeta nära och regelbundet med Europeiska systemrisknämnden samt med Europeiska tillsynsmyndigheten (försäkringar och tjänstepensioner) och Europeiska tillsynsmyndigheten (bankmyndigheten) för att åstadkomma ett konsekvent arbete över sektorsgränserna och nå fram till gemensamma ståndpunkter på området för tillsyn av finansiella konglomerat och andra sektorövergripande frågor.

4.     Enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen ska parterna inom ESFS samarbeta med förtroende och full ömsesidig respekt, i synnerhet genom att tillse att lämplig och tillförlitlig information utbytes dem emellan.

5.     De tillsynsmyndigheter som ingår i ESFS ska vara ålagda att, i enlighet med de rättsakter som avses i artikel 1.2, utöva tillsyn över finansiella institut med verksamhet inom unionen.

Artikel 1b

De myndigheter som avses i artikel 1a.2 ska vara ansvarsskyldiga inför Europaparlamentet.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med finansmarknadsaktör:

(1)	varje person på vilken ett krav i de rättsakter som anges i artikel 1.2 eller i en nationell genomförandeåtgärd avseende dessa är tillämpligt, central finansmarknadsaktör:

(2)

behöriga myndigheter och/eller tillsynsmyndigheter enligt definitionerna i de rättsakter som anges i artikel 1.2. När det gäller direktiven 2002/65/EG och 2005/60/EG, avses med ”behöriga myndigheter” de myndigheter som har behörighet att säkerställa att företag som tillhandahåller investeringstjänster och företag för kollektiva investeringar som erbjuder sina andelar eller aktier till försäljning uppfyller kraven i de direktiven. När det gäller system för ersättningar till investerare avses med ”behöriga myndigheter” organ som förvaltar nationella system för ersättning i enlighet med direktiv 97/9/EG, eller om det är ett privat företag som står för verksamheten i ett system för ersättningar till investerare, den offentliga myndighet som utövar tillsynen över dessa system, i enlighet med det direktivet .

Artikel 3

Rättslig status

1.   Myndigheten ska vara ett unionsorgan med status som juridisk person.

2.   Myndigheten ska i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen. Den får i synnerhet förvärva och avyttra lös och fast egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.

3.   Myndigheten ska företrädas av sin ordförande.

Artikel 4

Sammansättning

Myndigheten ska bestå av följande:

(1)	En tillsynsstyrelse, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 28.

(2)	En förvaltningsstyrelse, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 32.

(3)	En ordförande, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 33.

(4)	En verkställande direktör, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 38.

(5)	En överklagandenämnd enligt artikel 44, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 46.

Artikel 5

Huvudkontor

Myndigheten ska ha sitt huvudkontor i Frankfurt .

Den får ha representationskontor i Europeiska unionens viktigaste finanscentrum.

KAPITEL II

MYNDIGHETENS UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER

Artikel 6

Myndighetens uppgifter och befogenheter

1.   Myndigheten ska ha följande uppgifter:

a)

Att bidra till upprättandet av gemensamma standarder och metoder av hög kvalitet för reglering och tillsyn, bland annat genom att avge yttranden till EU:s och utarbeta riktlinjer, rekommendationer och förslag till tekniska regel- och genomförandestandarder som ska grundas på de rättsakter som anges i artikel 1.2.

b)

Att bidra till en konsekvent tillämpning av unionslagstiftningen, bland annat genom att bidra till en gemensam tillsynskultur, säkerställa en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning av de rättsakter som anges i artikel 1.2, förebygga regelarbitrage, medla och lösa tvister mellan behöriga myndigheter, garantera en effektiv och enhetlig tillsyn över marknadsaktörer och säkerställa inbördes överensstämmelse i tillsynskollegiernas verksamhet och vidta åtgärder bland annat i krissituationer.

c)	Stimulera och underlätta delegering av uppgifter och ansvar mellan behöriga myndigheter.

d)	Samarbeta nära med ESRB, bland annat genom att ge detta organ all information som krävs för att det ska kunna genomföra sina uppgifter och säkerställa att dess varningar och rekommendationer följs upp korrekt.

e)	Anordna och genomföra kollegiala utvärderingar med analys av behöriga myndigheter , inbegripet rådgivning, i syfte att öka den inbördes överensstämmelsen mellan resultaten av tillsynen.

f)	Övervaka och bedöma marknadens utveckling inom sitt behörighetsområde.

fa)	Genomföra ekonomiska analyser av marknaden för att ge vägledning vid utförandet av myndighetens arbetsuppgifter.

fb)	Främja skyddet av insättare och investerare.

fc)	Bidra till hanteringen av kriser som berör gränsöverskridande institut som skulle kunna utgöra en systemrisk enligt artikel 12b, genom att via sin avvecklingsenhet enligt artikel 12c leda och genomföra alla förfaranden för tidiga insatser, avveckling eller insolvens.

g)	Fullgöra varje annan specifik uppgift som anges i denna förordning eller i de unionsrättsakter som avses i artikel 1.2.

ga)	Utöva tillsyn över de finansmarknadsaktörer som inte omfattas av behöriga myndigheters tillsyn.

gb)	På sin webbplats offentliggöra och regelbundet aktualisera information om sina verksamheter, framför allt, inom ramen för sina befogenheter, om registrerade finansmarknadsaktörer, så att allmänheten tillförsäkras lättåtkomlig information.

gc)	När så är lämpligt, överta alla befintliga och pågående uppgifter från Europeiska värdepapperstillsynskommittén.

2.   Vid utförandet av de uppgifter som anges i punkt 1 ska myndigheten ha de befogenheter som fastställs genom denna förordning, ▐ i synnerhet ▐ att

a)	utarbeta förslag till tekniska regelstandarder i de specifika fall som avses i artikel 7,

aa)	utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i de specifika fall som avses i artikel 7e,

b)	utfärda riktlinjer och rekommendationer enligt artikel 8,

c)	utfärda rekommendationer i specifika fall i enlighet med artikel 9.3,

d)	fatta enskilda beslut riktade till behöriga myndigheter i de specifika fall som avses i artiklarna 10 och 11,

e)	fatta enskilda beslut riktade till behöriga myndigheter i de specifika fall som avses i artiklarna 9.6, 10.3 och 11.4,

f)	avge yttranden till Europaparlamentet, rådet och kommissionen i enlighet med artikel 19,

fa)	sköta insamlingen av nödvändiga uppgifter om finansmarknadsaktörerna enligt vad som föreskrivs i artikel 20,

fb)	utveckla gemensamma metoder för bedömning av hur finansmarknadsaktörernas finansiella ställning samt skyddet av kunderna påverkas av olika produkters egenskaper och av förfarandena för distribution av dem,

fc)	tillhandahålla en databas med registrerade finansmarknadsaktörer inom sitt behörighetsområde och, då detta specificeras i den lagstiftning som avses i artikel 1.2, på en central nivå,

fd)

utveckla en regelstandard för den minsta mängd information om transaktioner och marknadsaktörer som ska tillhandahållas myndigheten samt för hur insamlingsarbetet ska samordnas och för hur nuvarande nationella databaser ska samköras så att myndigheten alltid ska kunna komma åt relevant och nödvändig information om transaktionerna och marknaden.

3.   Myndigheten ska i fråga om juridiska personer eller ekonomiska verksamheter med unionsdimensioner utöva alla exklusiva tillsynsbefogenheter som den tilldelats genom de rättsakter som avses i artikel 1.2.

3a.     I syfte att utöva sina exklusiva tillsynsbefogenheter enligt punkt 3 ska myndigheten ha tillräckliga utrednings- och verkställandebefogenheter enligt tillämplig lagstiftning och möjlighet att ta ut avgifter. Myndigheten ska nära samarbeta med de behöriga myndigheterna och utnyttja deras sakkunskap, resurser och befogenheter när den utför sina uppgifter.

Artikel 6a

Konsumentskydd och finansverksamhet

1.     För att främja skyddet av insättare och investerare ska myndigheten påta sig en ledande roll i arbetet till förmån för transparens, enkelhet och rättvisa på marknaden för finansiella produkter eller tjänster överallt på den inre marknaden, bland annat genom att

i)	insamla och analysera tendenser bland konsumenterna och rapportera om dem,

ii)	se över och samordna initiativ till förmån för kunskapsspridning om och undervisning i finansiella frågor,

iii)	utveckla normer för utbildningen inom branschen,

iv)	bidra till utvecklingen av gemensamma regler om utlämnande av uppgifter och

v)	bedöma framför allt tillgången till, förekomsten av och kostnaderna för krediter till hushåll och företag, i synnerhet små och medelstora företag.

2.     Myndigheten ska övervaka nya och befintliga former av finansiell verksamhet och får anta riktlinjer och rekommendationer för att främja säkra och sunda marknader och förenhetligade regleringsförfaranden.

3.     Myndigheten får också utfärda varningar om en finansverksamhet innebär ett allvarligt hot mot de mål som fastställts i artikel 1.4.

4.     Myndigheten ska inrätta en kommitté för finansiella innovationer och låta den ingå som en integrerad del av myndigheten, och kommittén ska sammanföra alla relevanta behöriga nationella tillsynsmyndigheter för att åstadkomma en samsyn på reglerna för och tillsynen över nya eller innovativa former av finansiell verksamhet samt för att gå Europaparlamentet, rådet och kommissionen till handa med rådgivning.

5.     Myndigheten får utfärda tillfälliga förbud mot eller begränsningar för vissa former av finansiell verksamhet som hotar de finansiella marknadernas korrekta funktionssätt och integritet eller stabiliteten i unionens finansiella system som helhet eller delar av det, vilket får ske i de fall som angetts och på de villkor som fastställts i de rättsakter som avses i artikel 1.2 eller, vid behov, i en nödsituation av det slag som avses och på de villkor som fastställts i artikel 10.

Myndigheten ska se över detta beslut med jämna mellanrum och i god tid.

Myndigheten får också bedöma om det råder behov av förbud mot eller begränsningar för vissa former av finansiell verksamhet och vid behov underrätta kommissionen för att underlätta antagandet av eventuella förbud eller begränsningar.

Artikel 7

Tekniska regelstandarder

1.    Europaparlamentet och rådet får, i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget, till kommissionen delegera befogenheten att anta tekniska regelstandarder för att sörja för en konsekvent harmonisering inom de områden som särskilt anges i de rättsakter som avses i artikel 1.2. Dessa regelstandarder ska vara tekniska, ska inte innebära strategiska beslut eller policyval och ska begränsas av de rättsakter som de grundas på. Förslag till tekniska regelstandarder ska utarbetas av myndigheten och överlämnas till kommissionen för godkännande. I de fall då myndigheten inte överlämnar ett förslag till kommissionen inom de tidsfrister som anges i de rättsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen anta en teknisk regelstandard.

1a.    Innan myndigheten överlämnar sitt förslag till kommissionen ska den genomföra ett öppet offentligt samråd om tekniska regelstandarder och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna i sammanhanget , utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av de tekniska regelstandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är . Myndigheten ska också begära ett yttrande eller råd från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som avses i artikel 22.

1b.     När kommissionen har erhållit ett förslag till tekniska regelstandarder från myndigheten ska den omgående vidarebefordra det till Europaparlamentet och rådet. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med en månad. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen godkänna standarderna endast till viss del eller med ändringar.

▐

Artikel 7a

Uteblivet godkännande eller ändring av förslagen till regelstandarder

1.     Om kommissionen har för avsikt att inte godkänna förslaget till tekniska regelstandarder eller att godkänna dem endast delvis eller med ändringar ska den sända tillbaka förslaget till tekniska regelstandarder till myndigheten, med förslag till motiverade ändringar.

2.     Inom sex veckor får myndigheten ändra förslagen till tekniska regelstandarder på grundval av kommissionens föreslagna ändringar och på nytt överlämna dem till kommissionen för godkännande. Myndigheten ska informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om sitt beslut.

3.     Om myndigheten inte godtar kommissionens beslut att förkasta eller ändra det ursprungliga förslaget kan Europaparlamentet och rådet sammankalla den ansvarige kommissionsledamoten och myndighetens ordförande inom en månad till ett ad hoc-sammanträde i Europaparlamentets behöriga utskott eller rådets behöriga kommitté så att dessa kan lägga fram och förklara sina meningsskiljaktigheter.

Artikel 7b

Utövande av delegering

1.     Befogenhet att anta de tekniska regelstandarder som avses i artikel 7 ska ges till kommissionen för en period på fyra år från det att denna förordning har trätt i kraft. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fyra år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om den inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 7c.

2.     Så snart kommissionen antar en teknisk regelstandard ska kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

3.     I den rapport som avses i artikel 35.2 ska myndighetens ordförande informera Europaparlamentet och rådet om de regelstandarder som har utfärdats och ange vilka behöriga myndigheter som inte följer dem.

Artikel 7c

Invändning mot tekniska regelstandarder

1.     Europaparlamentet eller rådet får invända mot den tekniska regelstandarden inom en period på tre månader från dagen för kommissionens delgivning. På Europaparlamentets eller rådets initiativ får tidsfristen förlängas med ytterligare tre månader.

2.     Den tekniska regelstandarden ska offentliggöras i Europeiska unions officiella tidning och träda i kraft innan tidsfristen löpt ut, om både Europaparlamentet och rådet har meddelat kommissionen att de inte tänker göra några invändningar. Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av denna period har invänt mot den tekniska regelstandarden, ska den tekniska standarden offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

3.     Så snart kommissionen har vidarebefordrat förslaget får Europaparlamentet och rådet anta en villkorlig förhandsförklaring om att inte göra invändningar, vilken ska träda i kraft när kommissionen antar regelstandarden utan att ändra förslaget.

4.     Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en teknisk regelstandard ska den inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget ska den institution som invänder mot rättsakten ange skälen för detta.

Artikel 7d

Återkallande av delegeringen

1.     Den delegering av befogenheter som avses i artikel 7 får återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

2.     Beslutet om återkallande innebär att delegeringen upphör att gälla.

3.     Den institution som har inlett ett internt förfarande för att besluta huruvida en delegering ska återkallas ska underrätta den andra institutionen och kommissionen i rimlig tid innan det slutliga beslutet fattas, och ange vilka befogenheter avseende tekniska regelstandarder som kan komma att återkallas.

Artikel 7e

Tekniska genomförandestandarder

1.     I de fall där Europaparlamentet och rådet ger kommissionen befogenhet att anta tekniska genomförandestandarder i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget när det behövs enhetliga villkor för genomförandet av unionens rättsligt bindande akter på de områden som särskilt anges i de rättsakter som avses i artikel 1.2 ska följande gälla:

a)

Om myndigheten i enlighet med ovan nämnda rättsakt utarbetar förslag till tekniska genomförandestandarder som ska överlämnas till kommissionen ska dessa standarder vara tekniska, inte inbegripa policyval och begränsas till att fastställa villkoren för tillämpning av unionens rättsligt bindande akter.

b)

I de fall där myndigheten inte överlämnar ett förslag till kommissionen inom de tidsfrister som anges i de rättakter som avses i artikel 1.2 eller i de fall där myndigheten inte överlämnar ett förslag till kommissionen inom den tidsfrist som anges i en begäran som kommissionen lämnat till myndigheten i enlighet med artikel 19, får kommissionen anta en teknisk genomförandestandard genom en genomförandeakt.

2.     Innan så sker, ska den ha genomfört ett öppet offentligt samråd om de tekniska genomförandestandarderna och analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna i sammanhanget, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av de tekniska standarder som avses eller till hur brådskande ärendet är.

Myndigheten ska också begära ett yttrande eller råd från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som avses i artikel 22.

3.     Myndigheten ska i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget överlämna sitt förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen för godkännande och samtidigt till Europaparlamentet och rådet.

4.     Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av förslaget till tekniska genomförandestandarder besluta huruvida den ska godkänna förslaget. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med en månad. Om det ligger i Europeiska unionens intresse får kommissionen godkänna standarderna endast till viss del eller med ändringar.

I samtliga fall där kommissionen antar tekniska genomförandestandarder som avviker från det förslag till teknisk genomförandestandard som myndigheten överlämnat, ska kommissionen underrätta Europaparlamentet och rådet.

5.     Standarderna ska antas av kommissionen genom förordningar eller beslut och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 8

Riktlinjer och rekommendationer

1.    Myndigheten ska, i syfte att upprätta en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis inom ESFS och säkerställa en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionslagstiftningen, utfärda riktlinjer och rekommendationer riktade till behöriga myndigheter eller finansmarknadsaktörer.

1a.     Myndigheten ska i tillämpliga fall genomföra öppna offentliga samråd om riktlinjerna och rekommendationerna och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna i sammanhanget. Myndigheten ska också vid behov begära ett yttrande eller råd från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som avses i artikel 22. Sådana samråd, analyser, yttranden och råd ska vara proportionerliga i förhållande till riktlinjernas eller rekommendationernas omfattning, art och konsekvenser.

2.    De behöriga myndigheterna och finansmarknadsaktörerna ska med alla tillgängliga medel söka följa dessa riktlinjer och rekommendationer.

Inom två månader från utfärdandet av en riktlinje eller rekommendation ska varje behörig myndighet besluta huruvida den tänker följa denna riktlinje eller rekommendation eller ej. Om en behörig myndighet inte avser att följa dessa riktlinjer eller rekommendationer ska den underrätta myndigheten om skälen till detta. Myndigheten ska offentliggöra dessa skäl.

Om en behörig myndighet inte tillämpar en riktlinje eller en rekommendation ska myndigheten offentliggöra detta.

Myndigheten får, från fall till fall, besluta att offentliggöra de skäl som en behörig myndighet anger för att inte följa en riktlinje eller rekommendation. Den behöriga myndigheten ska få en förhandsanmälan om ett sådant offentliggörande.

Om så krävs i en riktlinje eller en rekommendation ska finansmarknadsaktörerna på ett klart och detaljerat sätt årligen rapportera om huruvida de följer den berörda riktlinjen eller rekommendationen.

2a.     I den rapport som avses i artikel 28.4a ska myndigheten informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om de riktlinjer och rekommendationer som har utfärdats och ange vilka behöriga myndigheter som inte följer dem samt redogöra för vilka åtgärder myndigheten tänker vidta för att se till att de i framtiden följer dess rekommendationer och riktlinjer.

Artikel 9

Överträdelse av unionslagstiftningen

1.   Om en behörig myndighet inte har tillämpat eller har tillämpat de rättsakter som avses i artikel 1.2 på ett sätt som framstår som en överträdelse av unionslagstiftningen , inklusive de tekniska regel- och genomförandestandarder som upprättats i enlighet med artikel 7 och 7e , till exempel genom att underlåta att säkerställa att en finansmarknadsaktör uppfyller kraven i dessa rättsakter, ska myndigheten kunna utöva de befogenheter som anges i punkterna 2, 3 och 6 i denna artikel.

2.    Myndigheten får, på begäran av en eller flera behöriga myndigheter eller av kommissionen, Europaparlamentet, rådet, intressentgruppen för värdepapper och marknader eller på eget initiativ och efter att ha underrättat den berörda behöriga myndigheten, utreda påstådd överträdelse eller underlåtelse att tillämpa unionslagstiftningen.

2a.    Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs genom artikel 20, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål förse myndigheten med alla de uppgifter som denna finner vara nödvändiga för sin utredning.

3.   Myndigheten får senast inom två månader från det att den inledde sin utredning till den behöriga myndigheten rikta en rekommendation i vilken den anger vilka åtgärder som krävs för att följa unionslagstiftningen.

Den behöriga myndigheten ska inom tio arbetsdagar från mottagandet av rekommendationen underrätta myndigheten om de åtgärder den har vidtagit, eller avser att vidta, för att säkerställa överensstämmelse med unionslagstiftningen.

4.   Om den behöriga myndigheten inte har rättat sig efter unionslagstiftningen inom en månad från mottagandet av myndighetens rekommendation får kommissionen, efter underrättelse från denna myndighet eller på eget initiativ, utfärda ett formellt yttrande om krav på den behöriga myndigheten att vidta nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter unionslagstiftningen. Kommissionens formella yttrande ska beakta myndighetens rekommendation.

Kommissionen ska utfärda ett sådant formellt yttrande senast tre månader efter antagandet av rekommendationen. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med en månad.

▐

Myndigheten och de behöriga myndigheterna ska överlämna alla nödvändiga uppgifter till kommissionen.

5.   Den behöriga myndigheten ska inom tio arbetsdagar från mottagandet av det formella yttrande som avses i punkt 4 underrätta kommissionen och myndigheten om de åtgärder den har vidtagit eller avser att vidta för att rätta sig efter kommissionens formella yttrande .

6.   Om en behörig myndighet inte rättar sig efter ett sådant formellt yttrande som avses i punkt 4 inom den där angivna tidsfristen, och om det är nödvändigt att utan dröjsmål åtgärda det bristande iakttagandet av unionslagstiftningen för att upprätthålla eller återställa neutrala konkurrensvillkor på marknaden, eller för att säkerställa att det finansiella systemet fungerar korrekt och med integritet, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget– om de relevanta kraven i de rättsakter som avses i artikel 1.2 är direkt tillämpliga på finansmarknadsaktörer i enlighet med dessa rättsakter , anta ett enskilt beslut riktat till en finansmarknadsaktör om krav på att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt unionslagstiftningen, däribland även att upphöra att tillämpa eventuell oförenlig praxis.

Myndighetens beslut ska överensstämma med det formella yttrande som utfärdats av kommissionen enligt punkt 4.

7.   Beslut som antagits enligt punkt 6 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga myndigheterna.

När de behöriga myndigheterna vidtar åtgärder avseende frågor som är föremål för ett formellt yttrande enligt punkt 4 eller ett beslut enligt punkt 6 , ska de vara förenliga med det formella yttrandet eller med beslutet, allt efter omständigheterna .

7a.     I den rapport som avses i artikel 28.4a ska myndigheten ange vilka behöriga myndigheter och finansmarknadsaktörer som inte har följt de formella yttranden och beslut som avses i punkterna 4 och 6.

Artikel 10

Åtgärder i krissituationer

1.   Vid ogynnsam utveckling som kan komma att allvarligt äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktionssätt och integritet eller stabiliteten i det finansiella systemet, helt eller delvis, inom Europeiska unionen ska myndigheten aktivt underlätta och, när så bedöms nödvändigt, samordna alla åtgärder som vidtas av vederbörande behöriga nationella tillsynsmyndigheter .

För att kunna uppfylla denna roll att underlätta och samordna ska myndigheten ha fullständig information om relevant utveckling, och uppmanas delta såsom observatör vid alla relevanta sammanträden i vederbörande behöriga nationella tillsynsmyndigheter.

1a.     Kommissionen får på eget initiativ eller på begäran av Europaparlamentet, rådet, ESRB eller myndigheten anta ett beslut riktat till myndigheten om att en krissituation enligt denna förordning föreligger. Kommissionen ska se över detta beslut i månatliga intervall och minst en gång i månaden, och förklara att krissituationen upphört, så snart det är lämpligt.

Om kommissionen fastslår att det föreligger en krissituation ska den vederbörligen och omedelbart informera Europaparlamentet och rådet.

2.   Om kommissionen har antagit ett beslut enligt punkt 1a, och under exceptionella omständigheter om samordnade åtgärder av nationella myndigheter är nödvändiga för att åtgärda en negativ utveckling som kan äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktionssätt och integritet eller stabiliteten, helt eller delvis, i det finansiella systemet i Europeiska unionen, får myndigheten anta enskilda beslut om krav på de behöriga myndigheterna att vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med de rättsakter som avses i artikel 1.2 för att åtgärda sådan utveckling genom att se till att finansmarknadsaktörer och behöriga myndigheter uppfyller kraven i den lagstiftningen.

3.   Om en behörig myndighet inte rättar sig efter det beslut av myndigheten som avses i punkt 2 inom den där angivna tidsfristen, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – om de relevanta kraven i de rättsakter som avses i artikel 1.2 är direkt tillämpliga på finansmarknadsaktörer, anta ett enskilt beslut riktat till en finansmarknadsaktör om krav på att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt dessa rättsakter, däribland även att upphöra att tillämpa eventuell oförenlig praxis.

4.   Beslut som antagits enligt punkt 3 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga myndigheterna.

Alla åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar avseende förhållanden som är föremål för ett beslut enligt punkt 2 eller 3 ska vara förenliga med det beslutet.

Artikel 11

Lösande av tvister mellan behöriga myndigheter

1.   Om en behörig myndighet ogillar en annan behörig myndighets förfarande, med avseende på innehållet i någon av dennas åtgärder eller på grund av att den avstått från att vidta åtgärder inom ett område där det i enlighet med de rättsakter som avses i artikel 1.2 krävs samarbete, samordning eller gemensamma beslut krävs av behöriga myndigheter från mer än en medlemsstat, ska myndigheten – utan att det påverkar de befogenheter som fastställs genom artikel 9 – på eget initiativ eller på begäran av en eller flera av de berörda behöriga myndigheterna gå i spetsen när det gäller att bistå dessa myndigheter med att nå fram till en överenskommelse enligt förfarandet i punkterna 2–4 .

2.   Myndigheten ska ange en tidsfrist för förlikningen mellan de behöriga myndigheterna med beaktande av eventuella relevanta föreskrivna tidsfrister i de rättsakter som avses i artikel 1.2 och av hur komplex och brådskande frågan är. I detta läge ska myndigheten agera som medlare.

3.   Om de berörda behöriga myndigheterna vid slutet av förlikningsskedet inte har lyckats nå någon överenskommelse, ska myndigheten , i enlighet med det förfarande som anges i artikel 29.1 tredje stycket, fatta ett beslut för att lösa tvisten och ålägga dem att vidta en specifik åtgärd , med bindande verkan för berörda behöriga myndigheter, i enlighet med unionslagstiftningen.

4.   Om en behörig myndighet inte rättar sig efter myndighetens beslut och därigenom inte säkerställer att en finansmarknadsaktör uppfyller krav som är direkt riktade till det enligt de rättsakter som avses i artikel 1.2, ska myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – anta ett enskilt beslut riktat till en finansmarknadsaktör om krav på nödvändiga åtgärder som denna ska vidta för att uppfylla sina skyldigheter enligt unionslagstiftningen, däribland även krav på att upphöra med viss praxis.

4a.     Beslut som antagits enligt punkt 4 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga myndigheterna. Alla åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar avseende förhållanden som är föremål för ett beslut enligt punkt 3 eller 4 ska vara förenliga med det beslutet.

4b.     I den rapport som avses i artikel 35.2 ska ordföranden ange tvisterna mellan behöriga myndigheter, de överenskommelser som nåtts och de beslut som fattats för att lösa tvisterna.

Artikel 11a

Lösande av sektorövergripande tvister mellan behöriga myndigheter

Den gemensamma kommittén ska, enligt förfarandet i artiklarna 11 och 42, lösa sektorövergripande tvister som kan uppstå mellan en eller flera behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 2.2 i denna förordning och i förordning (EU) nr …/2010 [EBA] samt i förordning (EU) nr …/2010 [Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten].

Artikel 12

Tillsynskollegier

1.   Myndigheten ska bidra till att främja och övervaka ändamålsenlighet , effektivitet och konsekvens i arbetet i de tillsynskollegier som avses i direktiv 2006/48/EG och verka för enhetlighet i de olika kollegiernas tillämpning av unionslagstiftningen. Personal från myndigheten ska kunna delta i all verksamhet, däribland undersökningar på plats, som utförs gemensamt av två eller flera behöriga myndigheter.

2.   Myndigheten ska i den utsträckning den finner lämpligt leda tillsynskollegiernas arbete. I detta syfte ska den betraktas som ”behörig myndighet” enligt definitionen i relevant lagstiftning. Den ska åtminstone

a)	samla in och vidarebefordra all relevant information på löpande basis och i krissituationer i syfte att underlätta tillsynskollegiernas arbete samt upprätta och driva ett centralt system för att göra informationen tillgänglig för de behöriga myndigheterna i tillsynskollegierna,

b)	inleda och samordna stresstester inom hela unionen för att bedöma de finansiella institutens förmåga, särskilt de som avses i artikel 12b, att stå emot en ogynnsam marknadsutveckling och säkerställa att så enhetliga metoder som möjligt tillämpas på nationell nivå för dessa tester,

c)	planera och leda tillsynsverksamhet både på löpande basis och i krissituationer, inbegripet bedömning av de risker som finansiella institut är eller kan vara utsatta för, samt

d)	övervaka de uppgifter som de behöriga myndigheterna utför.

3a.     Myndigheten får utfärda regelstandarder, genomförandestandarder, riktlinjer och rekommendationer, som antagits enligt artiklarna 7, 7e och 8, för att harmonisera tillsynsrutinerna och de bästa metoder som antagits av tillsynskollegierna. Myndigheterna ska godkänna skriftliga arrangemang för varje kollegiums verksamhet för att garantera samstämmighet mellan alla kollegiers verksamhet.

3b.     En rättsligt bindande medlarroll bör göra det möjligt för myndigheten att lösa tvister mellan behöriga myndigheter enligt det förfarande som fastställs i artikel 11. Om en överenskommelse inte kan nås inom det relevanta tillsynskollegiet får myndigheten fatta tillsynsbeslut som är direkt tillämpliga på det berörda institutet.

Artikel 12a

Allmänna bestämmelser

1.     Myndigheten ska fästa särskild uppmärksamhet vid och åtgärda risker för avbrott i de finansiella tjänsterna som i) orsakas av en försämring av hela eller en del av det finansiella systemet och ii) kan få allvarliga negativa konsekvenser för den inre marknaden och realekonomin (systemrisk). Alla typer av finansiella mellanhänder, marknader och infrastrukturer kan vara systemviktiga i någon utsträckning.

2.     Myndigheten ska i samarbete med Europeiska systemrisknämnden utarbeta en gemensam uppsättning kvantitativa och kvalitativa indikatorer (risk dashboard) som ska utgöra grund för att fastställa en tillsynsrankning för de gränsöverskridande finansmarknadsaktörer som avses i artikel 12b. Denna rankning ska ses över regelbundet så att hänsyn tas till betydande ändringar i ett instituts riskprofil. Tillsynsrankningen ska spela en avgörande roll i beslutet att utöva direkt tillsyn över eller ingripa i ett nödlidande institut.

3.     Myndigheten ska utan att det påverkar tillämpningen av de rättsakter som avses i artikel 1.2 vid behov lägga fram ytterligare förslag till regel- och genomförandestandarder samt riktlinjer och rekommendationer till de institut som avses i artikel 12b.

4.     Myndigheten ska utöva tillsyn över gränsöverskridande institut som skulle kunna utgöra en systemrisk enligt artikel 12b. I sådana fall ska myndigheten agera via de behöriga myndigheterna.

5.     Myndigheten ska inrätta en avvecklingsenhet med mandat att i enlighet med tydligt fastställda styrmetoder och förfaringssätt genomföra krishanteringen, från tidiga insatser till avveckling och insolvens, samt leda sådana förfaranden.

Artikel 12 b

Identifiering av vilka gränsöverskridande finansmarknadsaktörer som skulle kunna utgöra en systemrisk

1.     Tillsynsstyrelsen får, efter samråd med ESRB och i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 29.1, identifiera gränsöverskridande finansmarknadsaktörer som på grund av den systemrisk de kan utgöra måste underställas direkt tillsyn från myndighetens sida eller underställas den avvecklingsenhet som avses i artikel 12c.

2.     De kriterier som används för att fastställa sådana finansmarknadsaktörer ska vara samstämmiga med de kriterier som har fastställts av FSB, IMF och BIS.

Artikel 12 c

Avvecklingsenhet

1.     Avvecklingsenheten ska bevara den finansiella stabiliteten och minimera spridningen av negativa effekter från de nödlidande institut som avses i artikel 12b till övriga delar av systemet och ekonomin som helhet samt begränsa kostnaderna för skattebetalarna genom att respektera proportionalitetsprincipen och rangordningen av fordringsägare och garantera lika behandling över gränserna.

2.     Avvecklingsenheten ska ges befogenhet att utföra de uppgifter som fastställs i punkt 1 i syfte att rehabilitera sina nödlidande institut eller besluta om avveckling av icke lönsamma institut (viktigt för att begränsa moraliska risker). Den skulle bland annat kunna kräva justering av kapital eller likviditet, anpassa affärsmixen, förbättra förfaranden, utse eller ersätta personer i ledningen, rekommendera garantier, lån och likviditetsstöd samt total eller partiell försäljning, skapa en bank för säkra tillgångar/en bank för osäkra fordringar eller en ”brobank”, byta ut skulder mot aktier (med lämpliga nedskrivningar) eller tillfälligt låta institutet övergå i offentlig ägo.

3.     Avvecklingsenheten ska bestå av experter som utsetts av myndighetens tillsynsstyrelse och som besitter kunskaper och sakkännedom om omstruktureringar, kursomläggningar och avveckling när det gäller finansiella institut.

Artikel 12d

Europeiskt garantisystem för försäkringssektorn

1.     Myndigheten ska bidra till att stärka de nationella systemen för ersättning till investerare genom att se till att de tilldelas tillräckliga resurser, med bidrag från finansiella institut och marknadsaktörer med huvudkontor i tredjeländer, och tillhandahålla en hög skyddsnivå för alla investerare inom ramen för ett unionsomfattande och harmoniserat regelverk som inte påverkar de gemensamma garantisystemens stabiliserande roll, under förutsättning att de är förenliga med unionens standarder.

2.     Artikel 8 som avser myndighetens befogenheter att anta riktlinjer och rekommendationer ska gälla för försäkringsgarantisystem.

3.     Kommissionen får anta tekniska regel- och genomförandestandarder i enlighet med vad som fastställs i de rättsakter som avses i artikel 1.2 enligt det förfarande som fastställs i artiklarna 7–7d i denna förordning.

Artikel 12e

Europeiskt system för avvecklings- och finansieringsordningar

1.     En europeisk stabilitetsfond för värdepapper och marknader ska inrättas i syfte att förbättra internaliseringen av det finansiella systemets kostnader och för att bistå vid krislösning för gränsöverskridande finansmarknadsaktörer som har gått i konkurs. Finansmarknadsaktörer som är verksamma i endast en medlemsstat ska kunna välja att ansluta sig till fonden. Europeiska stabilitetsfonden för värdepapper och marknader ska anta lämpliga åtgärder för att undvika att tillgången till stöd genererar moraliska risker.

2.     Europeiska stabilitetsfonden för värdepapper och marknader ska finansieras genom direkta bidrag från alla gränsöverskridande finansmarknadsaktörer som avses i artikel 12b och från dem som har valt att delta i detta system i enlighet med punkt 1. Dessa bidrag ska vara proportionerliga i förhållande till varje enskild finansmarknadsaktörs risknivå. I den bidragsnivå som krävs ska hänsyn tas till mer allmänna ekonomiska villkor, t.ex. utlåningskapacitet till industri och små och medelstora företag, och finansmarknadsaktörernas behov av att bibehålla kapital för andra lagstadgade eller verksamhetsrelaterade krav.

3.     Europeiska stabilitetsfonden för värdepapper och marknader ska förvaltas av en styrelse som utses av myndigheten för en femårsperiod. Ledamöterna av styrelsen ska väljas bland personal som föreslagits av de nationella myndigheterna. Fonden ska också inrätta en rådgivande nämnd som består av icke röstberättigade företrädare för de finansmarknadsaktörer som deltar i fonden. Fondens styrelse får föreslå för myndigheten att den lägger ut sin likviditetsförvaltning på erkända institut (såsom EIB). Dessa medel bör investeras i säkra och likvida instrument.

Artikel 13

Delegering av uppgifter och ansvar

1.   De behöriga myndigheterna får med delegatmyndighetens samtycke delegera uppgifter och ansvar till myndigheten eller andra behöriga myndigheter på de villkor som fastställs i denna artikel . Medlemsstaterna får fastställa särskilda arrangemang avseende delegering av ansvar som måste uppfyllas innan deras behöriga myndigheter ingår sådana överenskommelser och får begränsa räckvidden för delegering till vad som är nödvändigt för ändamålsenlig övervakning av gränsöverskridande finansmarknadsaktörer eller grupper.

2.   Myndigheten ska stimulera och underlätta delegering av uppgifter och ansvar mellan behöriga myndigheter genom att identifiera vilka slag av uppgifter och ansvar som kan delegeras eller utövas gemensamt och genom att främja bästa praxis.

2a.     Delegering av ansvar ska resultera i en omfördelning av de befogenheter som fastställs i de rättsakter som avses i artikel 1.2. Delegatmyndighetens lag ska styra förfarandet, verkställigheten och den administrativa och juridiska översynen avseende delegerat ansvar.

3.   De behöriga myndigheterna ska underrätta myndigheten om de avtal om delegering som de avser att ingå. De får inte sätta i kraft avtalen förrän tidigast en månad efter att ha underrättat myndigheten.

Denna får yttra sig om det avsedda avtalet inom en månad från det att den underrättats om det.

Myndigheten ska på lämpligt sätt offentliggöra varje avtal om delegering som ingås mellan behöriga myndigheter så att det säkerställs att alla berörda parter underrättas i tillfredsställande utsträckning.

Artikel 14

Gemensam tillsynskultur

1.   Myndigheten ska bidra aktivt till att bygga upp en gemensam europeisk tillsynskultur och en konsekvent tillsynspraxis samt säkerställa att enhetliga förfaranden och konsekventa metoder tillämpas i hela Europeiska unionen, och den ska minst utföra följande:

a)	Avge yttranden till behöriga myndigheter.

b)	Främja ett effektivt bilateralt och multilateralt informationsutbyte mellan behöriga myndigheter under fullständigt iakttagande av tillämpliga bestämmelser om sekretess och skydd av personuppgifter i unionslagstiftningen på området.

c)	Bidra till utvecklingen av enhetliga tillsynsstandarder av hög kvalitet, även avseende rapportering , och internationella redovisningsstandarder i enlighet med artikel 1.2a .

d)	Utvärdera tillämpningen av de tekniska regel- och genomförandestandarder på området som antagits av kommissionen och av de riktlinjer och rekommendationer som den själv utfärdat och i tillämpliga fall föreslå ändringar.

e)	Upprätta sektorsspecifika och sektorövergripande utbildningsprogram, underlätta personalutbyte och uppmuntra myndigheterna att öka utnyttjandet av system för utsändning av personal och andra instrument.

2.   Myndigheten får i tillämplig utsträckning utveckla nya praktiska instrument och konvergensskapande medel för att främja gemensam metodik och praxis i tillsynen.

Artikel 15

Kollegial utvärdering av behöriga myndigheter

1.   Myndigheten ska regelbundet organisera och genomföra kollegiala utvärderingar av vissa av eller alla de behöriga myndigheternas verksamheter för att ytterligare öka jämförbarheten mellan tillsynsresultaten. Den ska i detta syfte utarbeta metoder för att objektivt bedöma och jämföra de myndigheter som utvärderas. Vid kollegiala utvärderingar ska befintlig information och redan gjorda utvärderingar som avser den behöriga myndigheten i fråga beaktas.

2.   Den kollegiala utvärderingen ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta följande:

a)

Lämpligheten av resurserna och styrformerna , den behöriga myndighetens personals omfattning och kunnande , med särskild hänsyn till möjligheterna att effektivt tillämpa de tekniska regel- och genomförandestandarder som avses i artiklarna 7–7e, och de rättsakter som avses i artikel 1.2 och kapaciteten att anpassa sig till marknadsutvecklingen.

b)

Den grad av konvergens som uppnåtts i tillämpningen av unionslagstiftningen och i tillsynspraxis, även med avseende på tekniska regel- och genomförandestandarder samt riktlinjer och rekommendationer som antagits enligt artiklarna 7 och 8 och den utsträckning i vilken tillsynspraxis uppfyller målen i unionslagstiftningen.

c)	God praxis som utvecklats av vissa behöriga myndigheter och som med fördel kan antas av andra behöriga myndigheter.

d)	Den effektivitet och den grad av konvergens som uppnåtts i genomförandet av de bestämmelser som antagits för att genomföra unionslagstiftningen, även med avseende på administrativa åtgärder och administrativa påföljder gentemot ansvariga personer då dessa bestämmelser inte har följts.

3.   Myndigheten kan med utgångspunkt i den kollegiala utvärderingen utfärda riktlinjer och rekommendationer i enlighet med artikel 8 till de behöriga myndigheterna. Myndigheten ska ta hänsyn till resultaten av den kollegiala utvärderingen när den utarbetar förslag till tekniska regel- eller genomförandestandarder i enlighet med artiklarna 7–7e. De behöriga myndigheterna ska eftersträva att följa myndighetens råd. Om en behörig myndighet inte följer dessa råd, ska den underrätta myndigheten om skälen till detta.

Myndigheten ska offentliggöra bästa praxis som kan fastställas utifrån dessa kollegiala utvärderingar. Dessutom får alla andra resultat av den kollegiala utvärderingen offentliggöras, förutsatt att den behöriga myndighet som är föremål för den kollegiala utvärderingen ger sitt samtycke.

Artikel 16

Samordningsuppgifter

Myndigheten ska svara för den allmänna samordningen mellan de behöriga myndigheterna, även i händelse av att en ogynnsam utveckling kan komma att äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktionssätt och integritet eller stabiliteten hos det finansiella systemet i Europeiska unionen.

Myndigheten ska främja samordnade reaktioner från unionen, bland annat genom att

1)	underlätta informationsutbytet mellan de behöriga myndigheterna,

2)	fastställa omfattningen och, när så är möjligt och lämpligt, kontrollera tillförlitligheten hos den information som ska göras tillgänglig för alla berörda behöriga myndigheter,

3)	genomföra icke-bindande förlikning efter begäran av behöriga myndigheter eller på eget initiativ, utan att detta ska påverka artikel 11,

4)	utan dröjsmål underrätta ESRB om krissituationer som kan komma att uppstå,

4a)	vidta alla lämpliga åtgärder i samband med utveckling som kan äventyra de finansiella marknadernas funktionssätt i syfte att underlätta samordningen av de åtgärder som vidtagits av relevanta behöriga myndigheter, och

4b)

centralisera information som mottagits från behöriga myndigheter i enlighet med artiklarna 12 och 20 till följd av de lagstadgade rapporteringskrav som gäller för institut som bedriver verksamhet i mer än en medlemsstat. Myndigheten ska vidarebefordra denna information till de övriga berörda behöriga myndigheterna.

Artikel 17

Bedömning av marknadsutvecklingen

1.   Myndigheten ska övervaka och bedöma marknadsutvecklingen inom sitt behörighetsområde och när så krävs underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, Europeiska bankmyndigheten och ESRB samt Europaparlamentet, rådet och kommissionen om relevanta mikroprudentiella tendenser, potentiella risker och sårbarheter. Myndigheten ska i sin bedömning inkludera en ekonomisk analys av de marknader där finansmarknadsaktörer är verksamma och en utvärdering av den potentiella marknadsutvecklingens inverkan på dessa.

1a.    Myndigheten ska ▐ i samarbete med ESRB ta initiativ till och samordna unionsomfattande utvärderingar av ▐ finansmarknadsaktörernas förutsättningar att stå emot en ogynnsam utveckling på marknaden. I detta syfte ska den utarbeta följande för tillämpning av de behöriga myndigheterna:

a)	Gemensamma metoder för att bedöma effekterna på centrala finansmarknadsaktörers finansiella ställning under olika ekonomiska scenarier.

b)	Ett gemensamt tillvägagångssätt för att sprida resultaten av dessa bedömningar av ▐ finansmarknadsaktörers motståndskraft mot ogynnsam marknadsutveckling.

ba)	Gemensamma metoder för att utvärdera hur specifika produkter eller distributionsprocesser inverkar på en marknadsaktörs ställning och på insättare, investerare och kundinformation.

2.   Myndigheten ska minst en gång per år, och oftare om så krävs – utan att det påverkar ESRB:s uppgifter enligt förordning (EG) nr …/2010 – till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ESRB överlämna bedömningar av tendenser, potentiella risker och sårbarheter inom sitt behörighetsområde.

Myndigheten ska i dessa bedömningar även införa en klassificering av de huvudsakliga riskerna och sårbarheterna och, när så krävs, rekommendera förebyggande eller korrigerande åtgärder.

3.   Myndigheten ska i nära samarbete med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten respektive Europeiska bankmyndigheten se till att utveckling, risker och sårbarheter bevakas tillfredsställande genom den gemensamma kommittén , även i ett sektorövergripande perspektiv.

Artikel 18

Internationella förbindelser

1.    Myndigheten kan, utan att det påverkar unionsinstitutionernas och medlemsstaternas behörighetsområden, utveckla kontakter och ingå administrativa avtal med tillsynsmyndigheter , ▐ internationella organisationer och förvaltningar i tredjeländer. Dessa avtal ska inte medföra några juridiska förpliktelser för Europeiska unionen och dess medlemsstater, och de ska heller inte hindra medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter från att ingå bilaterala eller multilaterala avtal med tredjeländer.

2.    Myndigheten ska bistå i förberedelserna för beslut om likvärdighet avseende tillsynsordningar i tredjeländer i enlighet med de rättsakter som avses i artikel 1.2.

3.     I den rapport som avses i artikel 28.4a ska myndigheten ange de administrativa avtal som man kommit överens om med internationella organisationer eller förvaltningar i tredjeländer och det stöd som tillhandahållits i samband med förberedelserna för beslut om likvärdighet.

Artikel 19

Övriga uppgifter

1.   Myndigheten får efter begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen eller på eget initiativ avge yttranden till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om alla frågor som har samband med dess behörighetsområde.

1a.     Om myndigheten inte har lämnat något förslag till tekniska regel- eller genomförandestandarder inom den tidsfrist som anges i de rättsakter som avses i artikel 1.2 eller om ingen tidsfrist fastställts, får kommissionen begära ett sådant förslag och fastställa en tidsfrist för dess inlämnande.

Med tanke på ärendets brådskande natur får kommissionen begära att ett förslag till tekniska regel- eller genomförandestandarder inlämnas före utgången av den tidsfrist som anges i den rättsakt som avses i artikel 1.2. I detta fall ska kommissionen ange skälen till detta.

2.   När det gäller bedömningar av fusioner och förvärv som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2007/44/EG och som enligt det direktivet kräver samråd mellan de behöriga myndigheterna i två eller fler medlemsstater, får myndigheten ▐ efter ansökan från en av de berörda behöriga myndigheterna utfärda och offentliggöra ett yttrande om en bedömning , utom avseende kriterierna i artikel 19a.1 e i direktiv 2006/48/EG . Yttrandet ska utfärdas snabbt och under alla förhållanden före slutet av bedömningsperioden enligt direktiv 2007/44/EG. Artikel 20 ska gälla för de områden för vilka myndigheten får utfärda ett yttrande .

Artikel 20

Insamling av uppgifter

1.   På begäran av myndigheten ska medlemsstaternas behöriga myndigheter ▐ lämna alla nödvändiga upplysningar så att den kan fullgöra de uppgifter som den tilldelas genom denna förordning, under förutsättning att mottagaren har laglig tillgång till de relevanta uppgifterna, och under förutsättning att begäran om upplysningar står i proportion till den aktuella uppgiftens karaktär .

1a.    Myndigheten kan också begära att information ska lämnas vid återkommande tillfällen. När så är möjligt ska gemensamma rapporteringsformat användas för detta.

1b.     På en vederbörligen motiverad begäran av en behörig myndighet i en medlemsstat får myndigheten tillhandahålla all information som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter i enlighet med de krav på tystnadsplikt som fastställs i sektorsspecifik lagstiftning och i artikel 56.

1c.     Innan myndigheten begär information enligt denna artikel, och för att undvika att ställa dubbla rapporteringskrav, ska myndigheten först beakta all befintlig statistik som har tagits fram, distribuerats och bearbetats av Europeiska statistiksystemet och Europeiska centralbankssystemet.

2.   Om information inte är tillgänglig eller inte görs tillgänglig i tid av medlemsstaternas behöriga myndigheter och andra offentliga myndigheter, får myndigheten rikta en vederbörligen motiverad begäran till andra tillsynsmyndigheter, finansministeriet, där detta till sitt förfogande har tillsynsinformation, centralbanken eller statistikkontoret i de berörda medlemsstaterna .

2a.     Om information inte är tillgänglig eller inte görs tillgänglig enligt punkterna 1, 1a, 1b, 1c eller 2 i tid får myndigheten sända en vederbörligen motiverad begäran direkt till de relevanta finansmarknadsaktörerna. I den motiverade begäran ska det finnas en förklaring till varför data krävs om respektive enskilda finansmarknadsaktör.

Myndigheten ska informera de relevanta behöriga myndigheterna om framställningarna i enlighet med punkterna 2 och 2a.

På begäran av myndigheten ska ▐ de behöriga myndigheterna bistå den vid insamlingen av sådan information.

3.   Myndigheten får använda konfidentiell information som den mottagit enligt denna artikel endast för att utföra de uppgifter som den tilldelats genom denna förordning.

Artikel 21

Relationer till ESRB

1.   ▐ Myndigheten ska nära och regelbundet samarbeta med ESRB.

2   Myndigheten ska regelbundet tillhandahålla sådan uppdaterad information som är nödvändig för att ESRB ska kunna utföra sina uppgifter. Alla uppgifter som inte ingår i sammanfattningar eller i kollektiva uppgifter och som är nödvändiga för att ESRB ska kunna utföra sina uppgifter ska utan dröjsmål tillhandahållas ESRB efter en motiverad begäran enligt artikel [15] i förordning (EU) nr …/2010 [ESRB-förordningen]. Myndigheten ska i samarbetet med ESRB förfoga över lämpliga interna förfaranden för överföring av sekretessbelagd information, särskilt rörande enskilda finansmarknadsaktörer.

3.   Myndigheten ska i enlighet med punkterna 4 och 5 se till att en korrekt uppföljning görs av ESRB:s varningar och rekommendationer enligt artikel [16] i förordning (EG) nr …/… [ESRB-förordningen].

4.   När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation som ESRB riktar till den ska den utan dröjsmål kalla till sammanträde i tillsynsstyrelsen och bedöma i vilken utsträckning varningen eller rekommendationen påverkar dess utförande av sina uppgifter.

Den ska med relevant beslutsförfarande i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom denna förordning fastställa vilka åtgärder som ska vidtas för att åtgärda de frågor som identifierats i varningen eller rekommendationen.

Om myndigheten inte vidtar några åtgärder till följd av en rekommendation ska den överlämna en motivering av detta till Europaparlamentet, rådet och ESRB.

5.   När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation från ESRB som är riktad till en behörig nationell tillsynsmyndighet ska den i tillämpliga fall utöva de befogenheter som den tilldelats genom denna förordning för att säkerställa att en uppföljning görs utan dröjsmål.

Om adressaten avser att inte följa ESRB:s rekommendation, ska den underrätta tillsynsstyrelsen om detta och med den diskutera sina skäl för att inte handla.

Den behöriga myndigheten ska vederbörligen beakta tillsynsstyrelsens synpunkter när den underrättar rådet och ESRB i enlighet med artikel [17] i förordning (EU) nr …/… [ESRB-förordningen].

6.   Vid utförandet av sina uppgifter enligt denna förordning ska myndigheten i högsta grad beakta ESRB:s varningar och rekommendationer.

Artikel 22

Intressentgrupp för värdepapper och marknader

1.   För att underlätta samråd med intressenter på områden av betydelse för myndighetens utförande av sina uppgifter ska en intressentgrupp för värdepapper och marknader inrättas. Intressentgruppen för värdepapper och marknader ska höras om de åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 7 om tekniska regel- och genomförandestandarder och, i den mån de inte rör enskilda finansmarknadsaktörer, artikel 8 om riktlinjer och rekommendationer. Om åtgärder måste vidtas brådskande och samrådet blir omöjligt, ska intressentgruppen för värdepapper och marknader underrättas så snart som möjligt.

Intressentgruppen för värdepapper och marknader ska sammanträda minst fyra gånger om året.

2.   Den ska ha 30 ledamöter med en rättvis fördelning mellan företrädare för värdepappersföretag som bedriver verksamhet i unionen, dessas arbetsföreträdare samt konsumenter , ▐ användare av finansiella tjänster och företrädare för små och medelstora företag . Minst fem av ledamöterna ska vara oberoende topprankade akademiker. Antalet ledamöter som företräder finansmarknadsaktörer ska inte överstiga 10.

3.   Ledamöterna i intressentgruppen för värdepapper och marknader ska utses av myndighetens tillsynsstyrelse på förslag av relevanta intressenter.

I sitt beslut ska tillsynsstyrelsen i största möjliga utsträckning se till att en lämplig geografisk och könsmässig avvägning görs mellan företrädare för intressenter runtom i Europeiska unionen .

4.     Myndigheten ska tillhandahålla all nödvändig information och se till att intressentgruppen för värdepapper och marknader ges tillfredsställande sekretariatsstöd.

Ledamöter av intressentgruppen som företräder ideella organisationer ska erhålla tillfredsställande ekonomisk ersättning. Gruppen får inrätta arbetsgrupper i tekniska frågor. Ledamöterna i intressentgruppen för värdepapper och marknader ska förordnas på två och ett halvt år, varefter ett nytt urvalsförfarande ska ske.

Ledamöter får delta under två på varandra följande perioder.

5.   Intressentgruppen för värdepapper och marknader får avge yttranden och lämna råd till myndigheten i varje fråga som har samband med dennas uppgifter , med särskild fokus på de uppgifter som anges i artiklarna 7–7e och artiklarna 8, 14, 15 och 17 .

6.   Intressentgruppen för värdepapper och marknader ska själv anta sin arbetsordning på grundval av en överenskommelse med två tredjedelars majoritet bland sina ledamöter .

7.   Myndigheten ska offentliggöra intressentgruppen för värdepapper och marknaders yttranden och råd och resultaten av samråden med den.

Artikel 23

Skyddsklausul

1.   ▐ Om en medlemsstat finner att ett beslut enligt artikel 10.2 eller artikel 11 innebär ett direkt och betydande intrång i dess finanspolitiska ansvarsområden, ska den, inom tio arbetsdagar efter det att myndighetens beslut notifierats till dess behöriga myndighet , notifiera myndigheten, kommissionen och Europaparlamentet . I sin notifiering ska medlemsstaten ange motiven för sin åsikt och göra en konsekvensbedömning för att se i vilken utsträckning beslutet innebär intrång i dess finanspolitiska ansvarsområden.

2.   ▐ Myndigheten ska inom en tidsfrist av en månad från medlemsstatens notifiering underrätta denna om huruvida den vidhåller, ändrar eller återkallar sitt beslut.

Om myndigheten vidhåller eller ändrar sitt beslut ska rådet ▐ besluta om huruvida myndighetens beslut ska vidhållas eller återkallas. Beslutet att vidhålla myndighetens beslut ska fattas med enkel majoritet bland ledamöterna. Beslutet att återkalla myndighetens beslut ska fattas med kvalificerad majoritet bland ledamöterna. De berörda ledamöternas röster ska inte räknas in i något av dessa fall.

3.   Om rådet inte fattar något beslut inom tio arbetsdagar när artikel 10 tillämpas och en månad när artikel 11 tillämpas, ska myndighetens beslut anses ha vidhållits.

3a.     Om ett beslut som antas enligt artikel 10 leder till ett utnyttjande av de fonder som inrättas i enlighet med artikel 12d eller artikel 12e, ska medlemsstaterna inte uppmana rådet att vidhålla eller återkalla ett beslut som fattats av myndigheten.

Artikel 24

Beslutsförfaranden

1.   Innan myndigheten fattar beslut enligt denna förordning ska den underrätta alla namngivna adressater om sin avsikt att anta beslutet och, med full hänsyn till hur brådskande och komplex frågan är samt vilka konsekvenser den kan få , ange en tidsfrist inom vilken adressaten kan lämna synpunkter i ärendet. Detta gäller på motsvarande sätt för de rekommendationer som avses i artikel 9.4.

2.   Myndighetens beslut ska innehålla beslutets grunder.

3.   Myndighetens besluts adressater ska underrättas om vilka rättsmedel som står till deras förfogande enligt denna förordning.

4.   Myndigheten ska efter lämpliga tidsintervall regelbundet ompröva beslut som den fattat enligt artikel 10.2 eller 10.3.

5.   Beslut som myndigheten fattar enligt artiklarna 9, 10 och 11 ska offentliggöras, och offentliggörandet ska innehålla identitetsuppgifter för den behöriga myndighet eller den finansmarknadsaktör som berörs och det huvudsakliga innehållet i beslutet om inte sådant offentliggörande står i strid med finansmarknadsaktörers rättmätiga intresse av att skydda sina affärshemligheter eller allvarligt skulle kunna äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktionssätt och integritet eller stabiliteten, helt eller delvis, i det finansiella systemet i Europeiska unionen .

KAPITEL III

ORGANISATION

Avsnitt 1

Tillsynsstyrelse

Artikel 25

Sammansättning

1.   Tillsynsstyrelsen ska ha följande ledamöter:

a)	En ordförande (utan rösträtt).

b)	Cheferna för de nationella offentliga myndigheter som är behöriga att utöva tillsyn över finansmarknadsaktörer i varje medlemsstat, vilka ska träffas personligen åtminstone två gånger om året .

c)	En företrädare (utan rösträtt) för kommissionen.

d)	En företrädare (utan rösträtt) för ESRB.

e)	En företrädare (utan rösträtt) för var och en av de båda andra europeiska tillsynsmyndigheterna.

1a.     Tillsynsstyrelsen ska regelbundet och minst två gånger om året hålla sammanträden med intressentgruppen för värdepapper och marknader.

2.   Varje behörig myndighet ▐ ska ansvara för att inom sig utse en suppleant på hög nivå, som kan ersätta den ledamot i tillsynsstyrelsen som avses i punkt 1 b, om denna person är förhindrad att delta.

2a.     I medlemsstater där det finns mer än en myndighet med behörighet för tillsyn enligt denna förordning, ska dessa myndigheter enas om en gemensam företrädare. När trots detta en punkt som ska tas upp i tillsynsstyrelsen inte omfattas av behörigheten hos den nationella myndighet som representeras av den ledamot som avses i punkt 1 b får den ledamoten ta med sig en företrädare (utan rösträtt) för den berörda nationella myndigheten.

3.   Ledamöter i tillsynsstyrelsen som avses i punkt 1 b ska när frågor inom tillämpningsområdet för direktiv 97/9/EG behandlas, om så krävs, åtföljas av företrädare (utan rösträtt) för de relevanta organ i varje medlemsstat som förvaltar försäkringsgarantisystem .

4.   Tillsynsstyrelsen får besluta att inbjuda observatörer.

Verkställande direktören får delta (utan rösträtt) i tillsynsstyrelsens sammanträden.

Artikel 26

Interna kommittéer och paneler

1.   Tillsynsstyrelsen får inrätta interna kommittéer eller paneler för specifika uppgifter som den tilldelats och besluta om att vissa klart definierade uppgifter och beslut ska delegeras till interna kommittéer eller paneler, till förvaltningsstyrelsen eller till ordföranden.

2.   Vid tillämpningen av artikel 11 ska tillsynsstyrelsen sammankalla en oberoende panel som har en välavvägd sammansättning när det gäller ledamöter och som ska underlätta ett opartiskt lösande av tvisten samt bestå av dess ordförande och två av dess ledamöter, som inte får vara vare sig företrädare för de behöriga myndigheter som är tvistande parter , eller ha något intresse i konflikten eller direkt anknytning till de berörda behöriga myndigheterna .

2a.     Med förbehåll för artikel 11.2, ska panelen föreslå ett beslut som ska antas slutgiltigt av tillsynsstyrelsen i enlighet med förfarandet i artikel 29.1 tredje stycket.

2b.     Tillsynsstyrelsen ska anta en arbetsordning för den panel som avses i punkt 2.

Artikel 27

Oberoende

När ordföranden och de röstberättigade ledamöterna i tillsynsstyrelsen utför uppgifter enligt denna förordning ska de handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionsinstitutioner eller - organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ.

Medlemsstaterna, unionsinstitutionerna och andra offentliga och privata organ får inte försöka påverka hur tillsynsstyrelsens ledamöter utför sina uppgifter.

Artikel 28

Tillsynsstyrelsen uppgifter

1.   Tillsynsstyrelsen ska ge myndigheten vägledning i dess arbete och ansvara för att fatta sådana beslut som avses i kapitel II.

2.   Tillsynsstyrelsen ska anta sådana yttranden, rekommendationer och beslut och utfärda sådana råd som avses i kapitel II.

3.   Tillsynsstyrelsen ska utse sin ordförande.

4.   Tillsynsstyrelsen ska före den 30 september varje år på förslag av förvaltningsstyrelsen anta myndighetens arbetsprogram för det kommande året och överlämna det för kännedom till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

Detta arbetsprogram ska antas utan att det årliga budgetförfarandet åsidosätts och därefter offentliggöras.

4a.     Tillsynsstyrelsen ska på grundval av ett förslag från förvaltningsstyrelsen anta en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om utförandet av ordförandens uppgifter, som bygger på det utkast till årsrapport som avses i artikel 38.7 och senast den 15 juni varje år överlämna denna rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska offentliggöras.

5.   Tillsynsstyrelsen ska godkänna myndighetens fleråriga arbetsprogram och överlämna det för kännedom till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

Det fleråriga arbetsprogrammet ska antas utan att det årliga budgetförfarandet åsidosätts och därefter offentliggöras.

6.   Tillsynsstyrelsen ska anta ▐ budgeten i enlighet med artikel 49.

7.   Tillsynsstyrelsen ska ha befogenhet att vidta disciplinära åtgärder mot ordföranden och verkställande direktören och kunna återkalla deras uppdrag i enlighet med artikel 33.5 respektive artikel 36.5.

Artikel 29

Beslutsfattande

1.   ▐ <BRK> Tillsynsstyrelsens beslut ska fattas med enkel majoritet bland dess ledamöter , i enlighet med principen att varje ledamot har en röst .

När det gäller de rättsakter som anges i artiklarna 7 och 8 samt åtgärder och beslut som antas i enlighet med kapitel VI och genom undantag från det första stycket, ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av en kvalificerad majoritet av dess ledamöter, i enlighet med artikel 16.4 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 3 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget.

När det gäller beslut i enlighet med artikel 11.3, för beslut som fattas av den samordnande tillsynsmyndigheten, ska det beslut som föreslås av panelen betraktas som antaget, om det godkänns av en enkel majoritet, förutsatt att det inte avvisas av ledamöter som representerar en blockerande minoritet av rösterna enligt definitionen i artikel 16.4 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 3 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser som fogas till fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget.

När det gäller alla övriga beslut i enlighet med artikel 11.3 ska det beslut som föreslås av panelen antas av en enkel majoritet av ledamöterna i tillsynsstyrelsen i enlighet med principen att varje ledamot ska ha en röst.

2.   Sammanträdena i tillsynsstyrelsen ska sammankallas av ordföranden på eget initiativ eller efter begäran av minst en tredjedel av dess ledamöter och ledas av ordföranden.

3.   Tillsynsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning.

4.   I arbetsordningen ska närmare bestämmelser för omröstningar anges, särskilt i tillämpliga fall beträffande beslutförhet. Ledamöter utan rösträtt och observatörer, med undantag av ordföranden och verkställande direktören, ska inte delta i diskussioner i tillsynsstyrelsen som avser enskilda finansmarknadsaktörer, såvida inte annat föreskrivs i artikel 61 i de rättsakter som avses i artikel 1.2.

Avsnitt 2

Förvaltningsstyrelse

Artikel 30

Sammansättning

1.   Förvaltningsstyrelsen ska bestå av ordföranden ▐ och sex andra ledamöter av tillsynsstyrelsen som tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter har valt inom sig.

Varje ledamot utom ordföranden ska ha en suppleant som kan ersätta en ledamot som är förhindrad att delta.

Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska förordnas på två och ett halvt år. Det kan förlängas en gång. Sammansättningen av förvaltningsstyrelsen ska vara väl avvägd och proportionerlig samt avspegla Europeiska unionen som helhet. Mandaten ska vara saxade och ett lämpligt rotationssystem ska tillämpas.

2.   Förvaltningsstyrelsen ska fatta beslut med majoritet bland de närvarande ledamöterna. Varje ledamot ska ha en röst.

Verkställande direktören och en företrädare för kommissionen ska delta utan rösträtt i förvaltningsstyrelsens sammanträden.

Kommissionens företrädare ska ha rösträtt i frågor som avses i artikel 49.

Förvaltningsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning.

3.   Sammanträdena i förvaltningsstyrelsen ska sammankallas av ordföranden på eget initiativ eller efter begäran av minst en tredjedel av dess ledamöter och ledas av ordföranden.

Förvaltningsstyrelsen ska sammanträda före varje sammanträde med tillsynsstyrelsen, och så ofta som det bedöms nödvändigt. Förvaltningsstyrelsen ska ha minst fem ▐ sammanträden per år.

4.   Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen får enligt bestämmelserna i arbetsordningen låta sig biträdas av rådgivare eller experter. De ledamöter som inte har rösträtt, med undantag för den verkställande direktören, ska inte delta i några diskussioner inom förvaltningsstyrelsen som rör enskilda finansiella institut.

Artikel 31

Oberoende

Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionsinstitutioner eller -organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ.

Varken medlemsstaternas eller EU:s institutioner eller organ, eller något annat offentligt eller privat organ, får försöka påverka tillsynsstyrelsens ledamöter.

Artikel 32

Förvaltningsstyrelsens uppgifter

1.   Förvaltningsstyrelsen ska se till att myndigheten utför sitt uppdrag och de uppgifter den tilldelas i enlighet med denna förordning.

2.   Förvaltningsstyrelsen ska föreslå tillsynsstyrelsen ett årligt och ett flerårigt arbetsprogram.

3.   Förvaltningsstyrelsen ska utöva sina budgetbefogenheter i enlighet med artiklarna 49 och 50.

4.   Förvaltningsstyrelsen ska anta myndighetens plan för personalpolitiken och, i enlighet med artikel 54.2, nödvändiga genomförandebestämmelser för tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna).

5.   Förvaltningsstyrelsen ska anta särskilda bestämmelser om tillgång till myndighetens handlingar i enlighet med artikel 58.

6.   Förvaltningsstyrelsen ska föreslå en årsrapport om myndighetens verksamhet , inbegripet om ordförandens uppgifter, på grundval av det utkast till årsrapport som avses i artikel 38.7 för tillsynsstyrelsen för godkännande och överlämnande till Europaparlamentet ▐.

7.   Förvaltningsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning.

8.   Förvaltningsstyrelsen ska utse och återkalla överklagandenämndens ledamöter i enlighet med artikel 44.3 och 44.5.

Avsnitt 3

Ordförande

Artikel 33

Utseende och uppgifter

1.   Myndigheten ska företrädas av en ordförande på heltid som ska vara en oberoende expert.

Ordföranden ska ansvara för att förbereda arbetet i tillsynsstyrelsen och leda sammanträdena i tillsynsstyrelsen och förvaltningsstyrelsen.

2.   Ordföranden ska efter ett öppet urvalsförfarande , som ska anordnas och skötas av kommissionen, utses av tillsynsstyrelsen utifrån sina meriter, färdigheter, kunskaper om finansiella institut och marknader och sin erfarenhet med relevans för finansiell tillsyn och reglering.

Kommissionen ska lägga fram en förslagslista med tre kandidater för Europaparlamentet. Efter att ha genomfört utfrågningar med dessa kandidater ska Europaparlamentet välja ut en av dem. Den utvalda kandidaten ska utses av tillsynsstyrelsen.

Tillsynsstyrelsen ska också bland sina ledamöter utse en suppleant som ska utföra ordförandens uppgifter i dennes frånvaro. Denna suppleant ska inte vara ledamot av förvaltningsstyrelsen.

3.   Ordförandens mandatperiod ska vara fem år och få förnyas en gång.

4.   Under nio månader före utgången av ordförandens femåriga mandatperiod ska tillsynsstyrelsen utvärdera

a)	resultaten under den första mandatperioden och hur dessa uppnåtts, och

b)	myndighetens uppgifter och behov under de närmaste åren.

Tillsynsstyrelsen får med beaktande av utvärderingen förnya ordförandens mandat en gång under förutsättning att Europaparlamentet tillstyrker detta.

5.   Ordföranden får endast avlägsnas från sitt uppdrag av Europaparlamentet efter beslut av tillsynsstyrelsen ▐.

Ordföranden får inte hindra tillsynsstyrelsen från att diskutera frågor som rör henne eller honom, särskilt behovet av att skilja henne eller honom från sitt uppdrag, och får inte delta i överväganden om sådana frågor.

Artikel 34

Oberoende

Utan att det påverkar tillsynsstyrelsens funktion i fråga om ordförandens uppgifter, ska ordföranden varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionsinstitutioner eller -organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ.

Medlemsstaterna, unionsinstitutionerna eller något annat offentligt eller privat organ får inte försöka påverka ordföranden i hans eller hennes tjänsteutövning.

I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 54 ska ordföranden även efter att ha lämnat tjänsten vara skyldig att uppträda med heder och omdöme när det gäller att acceptera vissa utnämningar och förmåner.

Artikel 35

Rapportering

1.   Europaparlamentet och rådet får, med full respekt för ordförandens oberoende, uppmana henne eller honom eller hans eller hennes suppleant att ▐ göra ett uttalande . Ordföranden ska, på begäran, göra ett uttalande inför Europaparlamentet och besvara alla eventuella frågor från dess ledamöter.

2.    Ordföranden ska, på begäran och minst 15 dagar före det uttalande som avses i punkt 1, skriftligen rapportera om myndighetens huvudsakliga verksamhet till Europaparlamentet.

2a.     Förutom de uppgifter som avses i artiklarna 7a–e, 8, 9, 10, 11a och 18, ska rapporten innehålla all den information som Europaparlamentet begär på ad hoc-basis.

Avsnitt 4

Verkställande direktör

Artikel 36

Utseende

1.   Myndigheten ska förvaltas av en verkställande direktör på heltid som ska vara en oberoende expert.

2.   Verkställande direktören ska , efter ett öppet urvalsförfarande och efter att Europaparlamentet har tillstyrkt beslutet, utses av tillsynsstyrelsen utifrån sina meriter, färdigheter, kunskaper om finansmarknadsaktörer och marknader och sina erfarenheter med relevans för finansiell tillsyn och reglering och av arbetsledning.

3.   Verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år och få förnyas en gång.

4.   Under nio månader före utgången av verkställande direktörens femåriga mandatperiod ska tillsynsstyrelsen genomföra en utvärdering.

Vid utvärderingen ska tillsynsstyrelsen särskilt bedöma

a)	resultaten under den första mandatperioden och hur dessa uppnåtts, och

b)	myndighetens uppgifter och behov under de närmaste åren.

Tillsynsstyrelsen får med beaktande av utvärderingen förnya verkställande direktörens mandat en gång.

5.   Verkställande direktören får endast avlägsnas från sitt uppdrag genom beslut av tillsynsstyrelsen.

Artikel 37

Oberoende

Utan att det påverkar förvaltningsstyrelsens och tillsynsstyrelsens respektive funktioner i fråga om verkställande direktörens uppgifter, ska denne varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionsinstitutioner eller -organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ.

Medlemsstaterna, unionsinstitutionerna eller något annat offentligt eller privat organ får inte försöka påverka den verkställande direktören i hans eller hennes tjänsteutövning.

I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 54 ska verkställande direktören även efter att ha lämnat tjänsten vara skyldig att uppträda med heder och omdöme när det gäller att acceptera vissa utnämningar och förmåner.

Artikel 38

Verkställande direktörens uppgifter

1.   Verkställande direktören ska ansvara för förvaltningen av myndigheten och förbereda arbetet i förvaltningsstyrelsen.

2.   Verkställande direktören ska ha ansvaret för att genomföra myndighetens årliga arbetsprogram under vägledning av tillsynsstyrelsen och kontroll av förvaltningsstyrelsen.

3.   Verkställande direktören ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att myndigheten fungerar i enlighet med denna förordning, vilket i synnerhet omfattar antagande av interna administrativa instruktioner och offentliggörande av meddelanden.

4.   Verkställande direktören ska utarbeta ett flerårigt arbetsprogram i enlighet med artikel 32.2.

5.   Senast den 30 juni varje år ska verkställande direktören utarbeta ett arbetsprogram för det följande året i enlighet med artikel 32.2.

6.   Verkställande direktören ska utarbeta ett preliminärt förslag till budget för myndigheten enligt artikel 49 och genomföra myndighetens budget i enlighet med artikel 50.

7.   Verkställande direktören ska varje år utarbeta ett utkast till rapport med ett avsnitt om myndighetens reglerings- och tillsynsverksamheter och ett avsnitt om ekonomiska och administrativa frågor.

8.   Verkställande direktören ska, när det gäller myndighetens personal, utöva de befogenheter som anges i artikel 54 och behandla personalfrågor.

KAPITEL IV

DET EUROPEISKA SYSTEMET FÖR FINANSIELL TILLSYN

Avsnitt 1

Europeiska tillsynsmyndigheten (gemensam kommitté)

Artikel 40

Inrättande

1.    En europeisk tillsynsmyndighet ( gemensam kommitté ) ska inrättas.

2.   Den gemensamma kommittén ska fungera som ett forum där myndigheten samarbetar nära och regelbundet och säkerställer sektorövergripande konvergens med de andra europeiska tillsynsmyndigheterna, i synnerhet i fråga om

—	finansiella konglomerat,

—	bokföring och revision,

—	mikroprudentiella analyser av sektorsövergripande utveckling, risker och sårbarhet när det gäller finansiell stabilitet,

—	investeringsprodukter som riktar sig till enskilda investerare,

—	åtgärder mot penningtvätt samt

—	informationsutbyte med Europeiska systemrisknämnden och upprättande av förbindelser mellan Europeiska systemrisknämnden och de europeiska tillsynsmyndigheterna .

3.    Den gemensamma kommittén ska ha en engagerad personal som tillhandahålls av de tre europeiska tillsynsmyndigheterna som ska fungera som ett sekretariat. Myndigheten ska tillhandahålla tillfredsställande resurser för ▐ administrations-, infrastruktur- och driftskostnader.

Artikel 40a

Tillsyn

Om ett finansiellt institut bedriver sektorsövergripande verksamhet ska den gemensamma kommittén lösa tvister i enlighet med artikel 42 i denna förordning.

Artikel 41

Sammansättning

1.   Den gemensamma kommittén ska bestå av ▐ ordförandena för de europeiska tillsynsmyndigheterna och, i tillämpliga fall, ordföranden i en underkommitté som inrättats enligt artikel 43.

2.   Verkställande direktören, en företrädare för kommissionen och ESRB ska inbjudas som observatörer till sammanträdena i den gemensamma kommittén ▐ och i de underkommittéer som avses i artikel 43.

3.   Ordföranden i den gemensamma kommittén ▐ ska utses för ett år i taget enligt ett rullande schema bland ordförandena i Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Ordföranden i den gemensamma kommittén, som utses enligt punkt 3 i denna artikel, ska även utses till vice ordförande i Europeiska systemrisknämnden.

4.   Den gemensamma kommittén ▐ ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. I denna kan ytterligare deltagare i kommitténs sammanträden komma att anges.

Den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna ska sammanträda minst varannan månad.

Artikel 42

Gemensamma ståndpunkter och handlingar

Inom ramen för sina uppgifter enligt kapitel II, och särskilt i fråga om genomförandet av direktiv 2002/87/EG, ska myndigheten i tillämpliga fall nå fram till gemensamma ståndpunkter tillsammans med den europeiska tillsynsmyndigheten (försäkringar och tjänstepension) och den europeiska tillsynsmyndigheten (banksektorn) , beroende på vad som är tillämpligt.

Handlingar enligt artikel 7, 9, 10 eller 11 i denna förordning avseende tillämpningen av direktiv 2002/87/EG och av andra rättsakter som avses i artikel 1.2 som också ligger inom behörighetsområdet för ▐ den europeiska tillsynsmyndigheten (försäkringar och tjänstepension) eller den europeiska tillsynsmyndigheten (banksektorn) ska antas parallellt av myndigheten, ▐ den europeiska tillsynsmyndigheten (försäkringar och tjänstepension) och den europeiska tillsynsmyndigheten (banksektorn) , beroende på vad som är tillämpligt .

Artikel 43

Underkommittéer

1.    För tillämpningen av artikel 42 ska en underkommitté för finansiella konglomerat inrättas inom den gemensamma kommittén ▐.

2.    Underkommittén ska bestå av de personer som nämns i artikel 41.1 och en företrädare på hög nivå för den tjänstgörande personalen på den relevanta behöriga myndigheten i varje medlemsstat.

3.    Underkommittén ska utse en ordförande bland sina ledamöter som också ska vara ledamot i den gemensamma kommittén ▐.

4.    Den gemensamma kommittén får inrätta ytterligare underkommittéer.

Avsnitt 3

Överklagandenämnd

Artikel 44

Sammansättning

1.   Överklagandenämnden ska vara ett gemensamt organ för de tre europeiska tillsynsmyndigheterna .

2.   Överklagandenämnden ska bestå av sex ledamöter och sex suppleanter som ska vara välrenommerade personer med styrkta vitsord avseende relevanta kunskaper och professionella erfarenheter , inbegripet av ledande ställning, på en tillräckligt hög nivå inom bankverksamhet, försäkring, värdepappersmarknader eller andra finansiella tjänster och som, då de utses, inte är anställda vid behöriga myndigheter eller andra EU-institutioner eller nationella institutioner som deltar i myndighetens verksamheter. Ett betydande antal ledamöter i överklagandenämnden ska besitta tillräcklig juridisk sakkunskap för att kunna tillhandahålla juridisk rådgivning avseende lagligheten när det gäller myndighetens utövande av sina befogenheter.

Överklagandenämnden ska utse en ordförande.

Dess beslut ska fattas med en majoritet på minst fyra av dess sex ledamöter. När det överklagade beslutet faller inom tillämpningsområdet för denna förordning ska majoriteten på fyra ledamöter inbegripa minst en av de två ledamöter av överklagandenämnden som har utsetts av myndigheten.

Överklagandenämnden ska vid behov sammankallas av ordföranden.

3.   Två ledamöter och två suppleanter i överklagandenämnden ska utses av myndigheten från en förslagslista från kommissionen efter en offentlig inbjudan till intresseanmälan, som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, och efter samråd med tillsynsstyrelsen.

Övriga ledamöter ska utses i enlighet med förordning (EG) nr …/2010 [ EBA ] och förordning (EG) nr …/2010 [ Esma ].

4.   Mandatperioden för överklagandenämndens ledamöter ska vara fem år. Den kan förnyas en gång.

5.   Ledamöter i överklagandenämnden, som utsetts av myndighetens förvaltningsstyrelse, får inte avsättas under sin mandatperiod, så länge de inte har befunnits skyldiga till något allvarligt fel och förvaltningsstyrelsen fattar beslut om avsättande efter samråd med tillsynsstyrelsen.

6.   ▐ Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska se till att överklagandenämnden ges tillfredsställande driftsstöd och sekretariatstjänster via den gemensamma kommittén .

Artikel 45

Oberoende och opartiskhet

1.   Överklagandenämndens ledamöter ska vara oberoende när de fattar sina beslut. De får inte vara bundna av några instruktioner. De får inte utföra några andra uppgifter inom myndigheten, dess förvaltningsstyrelse eller dess tillsynsstyrelse.

2.   Överklagandenämndens ledamöter får inte delta i några överklagandeförfaranden som på något sätt berör deras personliga intressen, och inte heller om de tidigare företrätt någon av parterna i förfarandena eller deltagit i det beslut som överklagas.

3.   Om en ledamot i överklagandenämnden, av något av skälen i punkt 1 eller 2 eller av något annat skäl, anser att en annan ledamot inte bör delta i ett överklagandeförfarande, ska ledamoten underrätta överklagandenämnden om detta.

4.   En part i ett överklagandeförfarande får invända mot att en ledamot i överklagandenämnden deltar i förfarandet, om parten anser att något av skälen i punkterna 1 och 2 föreligger eller misstänker att ledamoten är partisk.

En invändning får inte baseras på ledamotens nationalitet och ska även förkastas om parten i överklagandeförfarandet, trots att denne var medveten om ett skäl till invändning, har vidtagit åtgärder i förfarandet, förutom eventuella invändningar angående överklagandenämndens sammansättning.

5.   Överklagandenämnden ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas i de fall som anges i punkterna 1 och 2 utan att den berörda ledamoten deltar.

Vid beslutet ska den berörda ledamoten ersättas av sin suppleant, om inte suppleanten befinner sig i en liknande situation. I detta fall ska ordföranden utse en ersättare bland de tillgängliga suppleanterna.

6.   Ledamöterna i överklagandenämnden ska förbinda sig att handla oberoende och i allmänhetens intresse.

De ska i detta syfte göra en åtagandeförklaring och en intresseförklaring, där de anger antingen att det inte föreligger några intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende eller att det inte föreligger direkta eller indirekta intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende.

Dessa förklaringar ska offentliggöras skriftligen varje år.

KAPITEL V

RÄTTSMEDEL

Artikel 46

Överklaganden

1.   Varje fysisk eller juridisk person, inbegripet behöriga myndigheter, får överklaga varje beslut av myndigheten som fattats enligt artikel 9, 10 eller 11 eller varje annat beslut som myndigheten fattat med tillämpning av någon av de rättsakter som avses i artikel 1.2, om beslutet är riktat till den personen eller om det, trots att det är riktat till en annan person, direkt berör den överklagande personligen.

2.   Överklagandet ska innehålla en motivering och sändas skriftligen till myndigheten inom två månader efter det att beslutet har meddelats den berörda personen eller, om så inte är fallet, inom två månader efter det att myndigheten offentliggjort beslutet.

Överklagandenämnden ska fatta beslut om överklagandet inom två månader efter att det ingivits.

3.   Ett överklagande som ges in enligt punkt 1 får inte medföra att beslutet blir vilande.

Överklagandenämnden får dock, om den anser att omständigheterna så kräver, tillfälligt upphäva tillämpningen av det överklagade beslutet.

4.   Om överklagandet kan tas upp till prövning, ska överklagandenämnden pröva om det är välgrundat. Den ska ▐ anmoda parterna att inom viss tid inkomma med synpunkter på meddelanden från nämnden eller på inlagor från andra parter i överklagandeförfarandet. Parterna i överklagandeförfarandet ska ha rätt att göra en muntlig framställan.

5.   Överklagandenämnden kan bekräfta det beslut som myndighetens behöriga organ har fattat eller hänskjuta ärendet till myndighetens behöriga organ. Detta organ ska vara bundet av överklagandenämndens beslut och ska anta ett ändrat beslut i ärendet .

6.   Överklagandenämnden ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning.

7.   Överklagandenämndens beslut ska innehålla en motivering och offentliggöras av myndigheten.

Artikel 47

Talan inför tribunalen och domstolen

1.   Talan får väckas inför tribunalen eller domstolen i enlighet med artikel 263 i EUF-fördraget mot beslut som fattats av överklagandenämnden eller, i de fall då det inte finns någon möjlighet att överklaga till överklagandenämnden, av myndigheten.

1a.     Medlemsstaterna och EU-institutionerna samt alla fysiska och juridiska personer, får väcka talan direkt inför domstolen mot myndighetens beslut, i enlighet med artikel 263 i EUF-fördraget.

2.   Om myndigheten är skyldig att vidta åtgärder men underlåter att fatta beslut, får passivitetstalan väckas vid tribunalen eller domstolen i enlighet med artikel 265 i EUF-fördraget.

3.   Myndigheten ska vara skyldig att vidta nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter tribunalens eller domstolens dom.

KAPITEL VI

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

Artikel 48

Myndighetens budget

1.    Eftersom myndigheten är ett EU-organ i enlighet med artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 ska dess intäkter särskilt omfatta alla kombinationer av följande:

a)

Obligatoriska bidrag från ▐ de ▐ nationella offentliga myndigheter som är behöriga att övervaka finansiella institutioner, som ska göras enligt en formel baserad på den viktning av röster som anges i artikel 3.3 i protokollet (nr 36) om övergångsbestämmelser som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och till EUF-fördraget.

b)

Ett bidrag från EU, vilket tas upp i Europeiska unionens allmänna budget (kommissionens avsnitt). EU ska finansiera myndigheten endast efter det att budgetmyndigheten har nått en överenskommelse enligt punkt 47 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning.

c)	Eventuella avgifter som ska betalas till myndigheten i de fall som anges i relevanta EU-rättsakter.

2.   Myndighetens utgifter ska minst avse personal-, administrations-, infrastruktur-, vidareutbildnings - och driftskostnader.

3.   Inkomster och utgifter ska vara i balans.

4.   Skattningar av myndighetens totala inkomster och utgifter ska göras för varje budgetår, som ska vara kalenderår, och redovisas i myndighetens budget.

Artikel 49

Upprättande av budgeten

1.   Senast den 15 februari varje år ska verkställande direktören utarbeta ett förslag till skattning av myndighetens inkomster och utgifter för följande budgetår och överlämna detta preliminära budgetförslag till förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen tillsammans med tjänsteförteckningen. Tillsynsstyrelsen ska varje år, med stöd av det preliminära förslag som utarbetats av verkställande direktören och godkänts av förvaltningsstyrelsen , genomföra en skattning av myndighetens inkomster och utgifter för nästkommande budgetår. Senast den 31 mars ska tillsynsstyrelsen överlämna denna skattning tillsammans med ett förslag till tjänsteförteckning till kommissionen. Innan skattningen antas ska verkställande direktörens förslag godkännas av förvaltningsstyrelsen .

2.   Kommissionen ska överlämna skattningarna till Europaparlamentet och rådet (nedan kallade budgetmyndigheten) tillsammans med det preliminära förslaget till Europeiska unionens allmänna budget.

3.   Med utgångspunkt i denna skattning ska kommissionen i det preliminära förslaget till Europeiska unionens allmänna budget ta upp de preliminära anslag som den anser nödvändiga mot bakgrund av tjänsteförteckningen och de bidrag som ska belasta Europeiska unionens allmänna budget i enlighet med artiklarna 313 och 314 i fördraget.

4.   Budgetmyndigheten ska anta myndighetens tjänsteförteckning. Budgetmyndigheten ska bevilja de anslag som utgör bidrag till myndigheten.

5.    Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens budget. Budgeten ska bli slutgiltig först när Europeiska unionens allmänna budget slutgiltigt har antagits. Vid behov ska den anpassas i enlighet med det slutgiltiga antagandet.

6.   Förvaltningsstyrelsen ska omedelbart underrätta budgetmyndigheten om den avser att genomföra projekt som kan ha betydande ekonomiska konsekvenser för finansieringen av budgeten, särskilt projekt som rör fast egendom, t.ex. hyra eller förvärv av fastigheter. Den ska underrätta kommissionen om sådana planer. Om en av budgetmyndighetens båda parter avser att avge ett yttrande, ska den inom två veckor efter mottagandet av information om projektet meddela myndigheten sin avsikt att avge ett sådant yttrande. Om inget yttrande inkommer, får myndigheten fullfölja den planerade åtgärden.

6a.     Budgeten för myndighetens första verksamhetsår, som löper ut den 31 december 2011, ska godkännas av medlemmarna av nivå 3-kommittén efter samråd med kommissionen och därefter överlämnas till Europaparlamentet och rådet för godkännande.

Artikel 50

Genomförande och kontroll av budgeten

1.   Verkställande direktören ska fungera som utanordnare och genomföra myndighetens budget.

2.   Senast den 1 mars efter utgången av varje budgetår ska myndighetens räkenskapsförare till kommissionens räkenskapsförare och revisionsrätten överlämna sina preliminära redovisningar samt rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen under budgetåret i fråga. Myndighetens räkenskapsförare ska också sända rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen till ledamöterna i tillsynsstyrelsen samt till Europaparlamentet och rådet senast den 31 mars följande år.

Kommissionens räkenskapsförare ska därefter sammanställa institutionernas och de decentraliserade organens preliminära räkenskaper i enlighet med artikel 128 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (45) (nedan kallad budgetförordningen).

3.   Efter att ha mottagit revisionsrättens iakttagelser i fråga om myndighetens preliminära räkenskaper enligt artikel 129 i budgetförordningen ska verkställande direktören på eget ansvar upprätta dess slutliga räkenskaper och överlämna dem till förvaltnings-styrelsen för yttrande.

4.   Förvaltningsstyrelsen ska avge ett yttrande om myndighetens slutliga räkenskaper.

5.   Senast den 1 juli efter utgången av budgetåret ska verkställande direktören tillsammans med styrelsens yttrande överlämna de slutliga redovisningarna till ledamöterna i tillsynsstyrelsen samt till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten.

6.   De slutliga räkenskaperna ska offentliggöras.

7.   Senast den 30 september ska verkställande direktören besvara revisionsrättens synpunkter. Han eller hon ska även sända en kopia av sitt svar till förvaltningsstyrelsen och kommissionen.

8.   Verkställande direktören ska, på Europaparlamentets begäran och i enlighet med artikel 146.3 i budgetförordningen, lägga fram alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för det berörda budgetåret ska kunna fungera väl.

9.   Europaparlamentet ska före den 15 maj år N + 2, på rekommendation av rådet, som ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, bevilja myndigheten ansvarsfrihet för budgetens genomförande (inbegripet myndighetens alla kostnader och intäkter) budgetår N.

Artikel 51

Finansiella bestämmelser

Förvaltningsstyrelsen ska anta myndighetens finansiella bestämmelser efter samråd med kommissionen. Dessa bestämmelser får inte avvika från kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002 (46) såvida inte de särskilda behoven för driften av myndigheten kräver det och endast med kommissionens förhandsgodkännande.

Artikel 52

Bestämmelser om bedrägeribekämpning

1.   För bekämpning av bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet ska bestämmelserna i förordning (EG) nr 1073/1999 gälla för myndigheten utan inskränkning.

2.   Myndigheten ska ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (47) och ska omedelbart anta lämpliga bestämmelser för all personal vid myndigheten.

3.   Finansieringsbeslut samt de avtal och genomförandeinstrument som blir en följd av dessa beslut ska innehålla en uttrycklig bestämmelse om att revisionsrätten och Olaf vid behov får genomföra kontroller på plats hos mottagarna av utbetalningar från myndigheten samt hos de anställda som ansvarar för att fördela dessa utbetalningar.

KAPITEL VII

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 53

Privilegier och immunitet

Protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier ska tillämpas på myndigheten och dess personal.

Artikel 54

Personal

1.   Tjänsteföreskrifterna, anställningsvillkoren för övriga anställda och de bestämmelser som antagits gemensamt av EU-institutionerna för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren ska gälla för myndighetens personal, inbegripet dess verkställande direktör och dess ordförande .

2.   Förvaltningsstyrelsen ska i samråd med kommissionen anta de nödvändiga genomförandebestämmelserna i enlighet med bestämmelserna i artikel 110 i tjänsteföreskrifterna.

3.   Myndigheten ska gentemot sin personal utöva de befogenheter som tillkommer tillsättningsmyndigheten enligt tjänsteföreskrifterna och den myndighet som har rätt att ingå avtal enligt anställningsvillkoren för övriga anställda.

4.   Förvaltningsstyrelsen får anta bestämmelser som gör det möjligt för myndigheten att anlita utsända nationella experter från medlemsstaterna.

Artikel 55

Myndighetens ansvar

1.   Vid utomobligatoriskt ansvar ska myndigheten ersätta skada som orsakats av denna eller av dess personal vid tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar. Tvister som rör ersättningen av sådana skador ska avgöras av domstolen.

2.   Personalens personliga ekonomiska och disciplinära ansvar gentemot myndigheten ska regleras av de relevanta bestämmelser som gäller för myndighetens personal.

Artikel 56

Tystnadsplikt

1.   Ledamöterna i tillsynsstyrelsen och förvaltningsstyrelsen, verkställande direktören och myndighetens personal, inbegripet tillfälligt utsända nationella experter och alla andra personer som utför uppgifter för myndigheten på grundval av kontrakt , ska omfattas av kravet på tystnadsplikt enligt artikel 339 i EUF-fördraget och de relevanta bestämmelserna i tillämplig unionslagstiftning även efter det att deras förordnanden har upphört.

I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 54 ska den anställde även efter att ha lämnat tjänsten vara skyldig att uppträda med heder och omdöme när det gäller att acceptera vissa utnämningar och förmåner.

Varken medlemsstaternas eller EU:s institutioner eller organ, eller något annat offentligt eller privat organ, får försöka påverka myndighetens personal.

2.   Med undantag för fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning, får inga förtroliga upplysningar som de personer som avses i punkt 1 erhåller i tjänsten röjas till någon person eller myndighet utom i sammandrag eller sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda finansiella institutioner .

Skyldigheten enligt punkt 1 och första stycket i denna punkt ska inte hindra den europeiska myndigheten och de nationella tillsynsmyndigheterna från att använda upplysningarna vid genomförandet av de rättsakter som avses i artikel 1.2, och i synnerhet vid förfaranden för antagande av beslut.

3.   Punkterna 1 och 2 ska inte förhindra myndigheten från att utbyta information med nationella tillsynsmyndigheter i enlighet med denna förordning och annan unionslagstiftning som är tillämplig på finansmarknadsaktörer.

▐

Artikel 57

Skydd av personuppgifter

Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vid sin behandling av personuppgifter enligt direktiv 95/46/EG eller myndighetens skyldigheter vid sin behandling av personuppgifter enligt förordning (EG) nr 45/2001 inom ramen för dess ansvarsområden.

Artikel 58

Tillgång till handlingar

1.   Förordning (EG) nr 1049/2001 ska tillämpas på handlingar som finns hos myndigheten.

2.   Senast den 31 maj 2011 ska förvaltningsstyrelsen anta närmare föreskrifter för tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001.

3.   De beslut som fattas av myndigheten i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 får överklagas genom klagomål till Europeiska ombudsmannen eller genom talan vid domstolen efter överklagande till överklagandenämnden, beroende på vad som är lämpligast, i enlighet med villkoren i artiklarna 228 och 263 i EUF-fördraget.

Artikel 59

Språkordning

1.   Bestämmelserna i rådets förordning nr 1 (48) ska gälla för myndigheten.

2.   Förvaltningsstyrelsen ska fatta beslut om myndighetens interna språkordning.

3.   De översättningar som krävs för myndighetens verksamhet ska tillhandahållas av översättningscentrumet för Europeiska unionens organ.

Artikel 60

Överenskommelse om säte

De nödvändiga arrangemangen beträffande Myndighetens lokaler i den medlemsstat där den har sitt säte och de resurser som ska tillhandahållas av den staten samt de särskilda regler som i den staten är tillämpliga på den verkställande direktören, ledamöterna i förvaltningsstyrelsen, myndighetens personal och deras familjemedlemmar ska, efter förvaltningsstyrelsens godkännande, fastställas i en överenskommelse om säte mellan myndigheten och värdmedlemsstaten.

Denna medlemsstat ska garantera bästa möjliga verksamhetsvillkor för myndigheten, däribland en flerspråkig skolundervisning med europeiskt innehåll samt lämpliga kommunikationer.

Artikel 61

Deltagande av tredjeländer

1.    Länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen och som har ingått avtal med Europeiska unionen och därigenom antagit och börjat tillämpa unionsrättsakter inom myndighetens behörighetsområde enligt artikel 1.2 ska kunna delta i myndighetens arbete.

1a.     Myndigheten får tillåta deltagande av sådana tredjeländer som tillämpar en lagstiftning som har erkänts som likvärdig inom de behörighetsområden för myndigheten som avses i artikel 1.2, såsom föreskrivs i internationella avtal som EU har ingått i enlighet med artikel 216 i EUF-fördraget.

2.    I dessa avtal ska särskilt anges regler om arten och omfattningen av samt förfarandena för dessa länders deltagande i myndighetens verksamhet, samt om finansiella bidrag och personal. Det får föreskrivas rätt att låta sig företrädas som observatör i tillsynsstyrelsen, men det ska säkerställas att dessa länder inte är företrädda vid diskussioner som rör enskilda finansiella institutioner , utom i de fall då länderna har direkta intressen i den fråga som behandlas.

KAPITEL VIII

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 62

Förberedande åtgärder

-1.	Under perioden efter denna förordnings ikraftträdande, och innan myndigheten inrättas, ska europeiska värdepapperstillsynskommittén verka i nära samarbete med kommissionen för att förbereda ersättandet av europeiska värdepapperstillsynskommittén med myndigheten.

1.

Så snart som myndigheten har inrättats ska kommissionen ansvara för inrättandet av administrationen och den inledande administrativa driften av myndigheten, till dess att myndigheten har den operativa förmågan att genomföra sin egen budget. I detta syfte får kommissionen, till dess att verkställande direktören tillträder sitt arbete efter att ha utnämnts av tillsynsstyrelsen enligt artikel 36, tillfälligt förordna en tjänsteman för att som ställföreträdare utföra verkställande direktörens uppgifter. [Denna period ska begränsas till den tidpunkt då myndigheten har den operativa förmågan att genomföra sin egen budget.]

2.	Den interimistiske verkställande direktören får godkänna alla betalningar som omfattas av de anslag som anges i myndighetens budget, när den godkänts av förvaltningsstyrelsen, och får ingå avtal, bland annat anställningsavtal när tjänsteförteckningen för myndigheten har antagits.

3.	Punkterna 1 och 2 ska inte påverka tillsynsstyrelsens och förvaltningsstyrelsens befogenheter.

3a.

Myndigheten ska betraktas som den lagliga efterföljaren till europeiska värdepapperstillsynskommittén. Europeiska värdepapperstillsynskommitténs alla tillgångar och skulder samt alla oavslutade transaktioner kan komma att överföras till myndigheten. En oberoende revisor ska upprätta ett bokslut som visar läget när det gäller europeiska värdepapperstillsynskommitténs utgående tillgångar och skulder. Detta bokslut ska revideras och godkännas av medlemmarna i europeiska värdepapperstillsynskommittén och av kommissionen innan någon överföring av tillgångar och skulder har skett.

Artikel 63

Interimistiska personalbestämmelser

1.   Med undantag från artikel 54 ska villkoren i alla anställningsavtal och avtal om tillfälliga uppdrag som CESR eller dess sekretariat har ingått och som fortfarande är i kraft den dag då denna förordning börjar gälla fortsätta att iakttas fram till den dag då avtalen ska upphöra att gälla. Avtalen får inte förlängas.

2.   Alla anställda som avses i punkt 1 ska ges möjlighet att ingå avtal som tillfälligt anställda enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda i de olika lönegrader som anges i myndighetens anställningsplan.

Ett internt urvalsförfarande, begränsat till personal som har avtal med CESR eller dess sekretariat, som avses i punkt 1, ska genomföras efter det att denna förordning trätt i kraft av den myndighet som ingår anställningsavtal för att kontrollera kompetensen, lämpligheten och integriteten hos dem som ska anställas. Det interna urvalsförfarandet ska till fullo beakta den yrkesskicklighet och erfarenhet som individen uppvisat före anställningen.

3   Beroende på art och nivå hos de funktioner som ska utföras ska godkända sökande ges avtal med en löptid som motsvarar minst den återstående tiden enligt det föregående avtalet.

4.   Relevant nationell lagstiftning om anställningsavtal och andra relevanta rättsakter ska fortsätta att tillämpas på medlemmar av personalen med tidigare avtal som väljer att inte söka avtal som tillfälligt anställda eller som inte erbjuds sådana avtal i enlighet med punkt 2.

Artikel 63a

Nationella åtgärder

Medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa en effektiv tillämpning av denna förordning.

Artikel 64

Ändringar

Europaparlamentets och rådets beslut nr 716/2009/EG bör ändras så att den europeiska värdepapperstillsynskommittén avförs från förteckningen över stödmottagare i avsnitt B i bilagan till det beslutet.

Artikel 65

Upphävande

Kommissionens beslut 2009/77/EG om inrättande av en europeisk värdepapperstillsynskommitté ska upphöra att gälla med verkan från den 1 januari 2011 .

Artikel 66

Översynsklausul

-1.	Senast den …  (49) ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram de förslag som behövs för att stärka tillsynen av de institut som kan utgöra en sådan systemrisk som avses i artikel 12b och för att inrätta nya ramar för hantering av finanskriser, inbegripet finansieringsformer.

1.

Senast den …  (50) och därefter vart tredje år ska kommissionen Europaparlamentet och rådet för lägga fram de förslag som behövs för att se till att det inrättas trovärdiga ramar för avveckling, inbegripet system för bidrag från finansmarknadsaktörer för att begränsa systemrisker och offentliggöra en allmän rapport om de erfarenheter som vunnits som ett resultat av myndighetens arbete och förfarandena i denna förordning. Rapporten ska ▐ innehålla en utvärdering av bland annat: a) den konvergens som har uppnåtts av de behöriga myndigheterna när det gäller tillsynspraxis, b) tillsynskollegiernas funktionssätt, c) framsteg som har gjorts på väg mot konvergens inom områdena för förebyggande, hantering och lösande av kriser, inbegripet europeiska finansieringsmekanismer, d) huruvida myndighetens roll vid tillsyn av finansmarknadsaktörer som utgör en potentiell systemrisk bör stärkas, framför allt mot bakgrund av de framsteg som uppnåtts när det gäller de frågor som avses i led c, och huruvida myndigheten bör utöva förstärkta tillsynsbefogenheter över dessa marknadsaktörer, e) tillämpningen av den skyddsklausul som fastställs i artikel 23 och särskilt om denna klausul onödigtvis hindrar myndigheten från att fullgöra sin uppgift enligt denna förordning.

1a.

Den rapport som avses i punkt 1 ska också innehålla en utvärdering av huruvida a) det är lämpligt att flytta myndigheterna till ett enda säte för att förbättra samordningen mellan dem, b) det är lämpligt att fortsätta att utöva separat tillsyn av bankverksamhet, försäkringar, tjänstepensioner, värdepapper och finansmarknader, c) det är lämpligt att stabilitetstillsyn och tillsyn av affärsverksamhet utförs separat eller om de bör utföras av samma tillsynsmyndighet, d) det är lämpligt att förenkla och stärka strukturen för ESFS för att öka samstämmigheten mellan makro- och mikronivåerna och mellan de europeiska tillsynsmyndigheterna, e) utvecklingen av ESFS följer den globala utvecklingen, f) det finns tillräcklig mångfald och kompetens i ESFS, g) det råder tillräcklig öppenhet och redovisningsskyldighet när det gäller kraven på offentliggörande, h) lämpligheten av myndighetens säte, i) inrättandet av en stabilitetsfond för värdepapper och marknader på EU-nivå är det bästa försvaret mot konkurrenssnedvridning och den effektivaste metoden för att hantera att en gränsöverskridande marknadsaktör misslyckas.

2.	Rapporten och eventuella åtföljande förslag ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet.

Artikel 67

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2011 , med undantag för artiklarna 62 och 63.1-2, som ska tillämpas från och med den dag då denna förordning träder i kraft . Myndigheten ska inrättas på tillämpningsdagen .