EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52009IP0136
The mandate of the International Criminal Tribunal for the former Yugoslavia European Parliament recommendation to the Council of 12 March 2009 on the mandate of the International Criminal Tribunal for the former Yugoslavia (2008/2290(INI))
Uppdraget för Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien Europaparlamentets rekommendation av den 12 mars 2009 till rådet om uppdraget för Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (2008/2290(INI))
Uppdraget för Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien Europaparlamentets rekommendation av den 12 mars 2009 till rådet om uppdraget för Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (2008/2290(INI))
OJ C 87E, 1.4.2010, p. 153–157
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
1.4.2010 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
CE 87/153 |
Torsdag 12 mars 2009
Uppdraget för Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien
P6_TA(2009)0136
Europaparlamentets rekommendation av den 12 mars 2009 till rådet om uppdraget för Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (2008/2290(INI))
2010/C 87 E/30
Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation
med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Annemie Neyts-Uyttebroeck med flera för ALDE-gruppen, om uppdraget för Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (”tribunalen”) (B6-0417/2008), omfattande republikerna som utgör det territorium som fram till den 25 juni 1991 utgjorde Socialistiska federala republiken Jugoslavien, dvs. Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Makedonien, Montenegro, Serbien, Kosovo och Slovenien,
med beaktande av att tribunalen är en FN-domstol, som verkar i Europa och hanterar europeiska frågor, upprättad 1993 som en tillfällig institution med uppdrag att särskilt undersöka allvarliga kränkningar av den internationella humanitära rätten i f.d. Jugoslavien sedan 1991 och åtala de ansvariga,
med beaktande av att de inhemska rättssystemen i f.d. Jugoslavien vid den tidpunkten inte var förmögna eller benägna att undersöka och åtala de ansvariga,
med beaktande av att tribunalen har väckt åtal mot 161 personer, att den har avslutat rättegångsförfarandena mot 116 anklagade, att ett antal anklagade för närvarande befinner sig i olika skeden av förfarandena vid tribunalen, att endast fem anklagades mål fortfarande befinner sig i förundersökningsskedet och väntar på att deras rättegångar ska inledas, och att endast två av de åtalade personerna, Ratko Mladić och Goran Hadžić, fortfarande är på fri fot (1),
med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner S/RES 1503 (2003) och S/RES 1534 (2004) i vilka tribunalen uppmanas att vidta alla möjliga åtgärder för att avsluta alla sina uppgifter senast i slutet av 2010 (”avslutningsstrategin”),
med beaktande av att datumen i avslutningsstrategin är riktdatum och inte absoluta tidsfrister,
med beaktande av de halvårsvisa bedömningar och rapporter som har lämnats in av tribunalens ordförande och åklagare, i enlighet med punkt 6 i FN:s säkerhetsråds resolution S/RES 1534 (2004) om framstegen i riktning mot ett genomförande av avslutningsstrategin,
med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/RES/63/256 om ett övergripande förslag för lämpliga incitament för att behålla personalen vid Internationella krigsförbrytartribunalen för Rwanda och Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien, som antogs med konsensus den 23 december 2008,
med beaktande av Europeiska unionens och dess medlemsstaters avsevärda och fasta stöd för tribunalen och dess arbete,
med beaktande av att fullständigt samarbete med tribunalen har blivit ett centralt riktmärke i EU:s politik gentemot länderna på västra Balkan,
med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2009 om Srebrenica (2),
med beaktande av artiklarna 114.3 och 83.5 i arbetsordningen,
med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0112/2009), och av följande skäl:
A. |
Tribunalen, som har sitt säte i Haag, och det arbete som utförs vid tribunalen förtjänar Europeiska unionens och dess medlemsstaters fortsatta och fulla stöd. |
B. |
Tribunalen har avkunnat prejudicerande domar om folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, och har redan bidragit väsentligt till försoningsprocessen på västra Balkan, och därigenom även till återupprättandet och upprätthållandet av freden i regionen. |
C. |
Fullständigt samarbete med tribunalen har varit ett av de fasta villkor som fastslagits av Europeiska unionen i dess avtalsenliga förbindelser med länderna i regionen. |
D. |
Tribunalen har bidragit till att lägga grunden för nya normer inom konfliktlösning och utveckling efter konflikter i hela världen, försett eventuella framtida tillfälliga tribunaler med lärdomar och visat att effektiv och öppen internationell rättskipning är möjlig. Dess bidrag till utvecklingen av internationell straffrätt är allmänt erkänt. |
E. |
Vissa av tribunalens åtal, beslut och domar har betraktats som kontroversiella i olika delar av västra Balkan och på andra håll. Nyttig lärdom kan dras av dessa reaktioner, som kommer att utgöra en del av arvet efter tribunalen, men behovet av en separat överklagandekammare och ett uppsökande program understryks också. |
F. |
Tribunalen fortsätter att ägna sig åt många olika uppsökande insatser för att föra sin verksamhet närmare de berörda länderna, vilket innefattar underlättande av lokala mediers bevakning av rättegångarna, direkt gemenskapsuppsökning av dess tjänstemän på plats och kapacitetsbyggande insatser tillsammans med det inhemska rättsväsende som hanterar krigsförbrytelser, liksom ett antal projekt genom vilka man försöker identifiera bästa praxis. |
G. |
De ovan nämnda resolutionerna S/RES 1503 (2003) och S/RES 1534 (2004) från FN:s säkerhetsråd uppmanade tribunalen och Internationella tribunalen för Rwanda att slutföra alla utredningar före 2004, alla rättegångar i första instans före 2008 och allt arbete före 2010. Tribunalen har dock låtit förstå att den inte kommer att vara i stånd att avsluta rättegångarna i första instans före slutet av 2009, detta delvis på grund av det stora antalet överklaganden. Därför bör FN:s säkerhetsråd fatta ett nytt beslut som förlänger tribunalens mandat. |
H. |
Tribunalen har tagit initiativ till att utarbeta en plan som FN:s säkerhetsråd har godkänt i sina ovannämnda resolutioner och som blivit känd som ”avslutningsstrategin”. Dess syfte är att se till att tribunalen framgångsrikt och i rätt tid avslutar sitt uppdrag, i samordning med de inhemska rättssystemen i berörda länder. |
I. |
Planen består av tre faser och riktdatum för avslutande av tribunalens uppdrag. Det nuvarande målet är att avsluta alla förfaranden (rättegångar och överklaganden) senast 2011, med viss övergång in på 2012. För att uppnå dessa mål inriktar sig tribunalen på de högsta ledarna som misstänks för brott inom dess befogenhetsområde, och har överfört mål mot anklagade på låg- och mellannivå till behöriga nationella rättsinstanser samt ordnat med gemensam rättslig prövning av svaranden, där man dock bör se till att de sammanslagna rättegångarna inte genomförs på bekostnad av de anklagades rättigheter. Nationella åklagare och domstolar har möjlighet att inleda och driva, vilket de också gör, flera mål själva, även om vissa nationella domstolar inte kan eller inte vill driva brottmålsförfaranden i enlighet med internationella standarder och normer för rättvis prövning. Överföring till nationella domstolar har i vissa fall stött på motstånd från offer och vittnen som varit direkt involverade i målen. |
J. |
Tribunalens tre rättegångskammare (och en överklagandekammare) har upprätthållit sin fulla produktivitet och behandlar mål med flera anklagade. Hänskjutandet av mål till behöriga nationella rättsinstanser har haft en betydande inverkan på tribunalens arbetsbelastning överlag, men faktorer utanför dess kontroll har lett till vissa förseningar och ytterligare oförutsedda förseningar kan inte uteslutas. |
K. |
De två återstående personer som efterlyses, Ratko Mladić och Goran Hadžić, måste också ställas inför rätta. Deras gripande är avhängigt av vissa staters obligatoriska samarbete i enlighet med artikel 29 i tribunalens stadgar, inklusive vid sökandet, gripandet och överflyttningen av efterlysta samt vid framläggning av bevis från till exempel inhemska arkiv. Det har inte alltid varit möjligt att gripa och flytta över efterlysta och inte heller att frambringa bevis mot dem. |
L. |
I artikel 21 i tribunalens stadgar anges att alla anklagade personer har rätt att närvara vid rättegången. Tribunalen skulle därför inte kunna behandla målet i den anklagades frånvaro, även om den skulle ha rikliga bevis. |
M. |
Tribunalens åtagande att snabbt avsluta sitt uppdrag har konstaterats, men de kvarvarande målen måste behandlas utan att vara underkastade orealistisk tidspress, eftersom en sådan tidspress skulle kunna inverka menligt på den anklagades rätt till en rättvis rättegång. Det är inte möjligt att ta några genvägar som skulle äventyra säkerheten och välmåendet för dem som vittnar inför tribunalen. Riktdatumet för tribunalens avslutningsstrategi kan inte leda till straffrihet för de två kvarvarande efterlysta eller otillbörlig tidspress för de pågående rättegångarna. |
1. |
Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:
|
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen, samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna, till FN:s säkerhetsråd och ordföranden för Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien. |
(1) Skrivelse från ordföranden vid Internationella tribunalen till FN:s säkerhetsråd, S/2008/729, den 24 november 2008.
(2) Antagna texter, P6_TA(2009)0028.