4.8.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/1

---

450:e PLENARSESSION DEN 14–15 JANUARI 2009

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Inre marknadens sociala och miljömässiga dimension”

(2009/C 182/01)

Föredragande: Andrzej ADAMCZYK

Den 17 januari 2008 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande på eget initiativ om

”Inre marknadens sociala och miljömässiga dimension”.

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som berett ärendet, antog sitt yttrande den 6 januari 2009. Föredragande var Andrzej ADAMCZYK.

Vid sin 450:e plenarsession (sammanträdet den 14 januari 2009) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 94 röster för, 29 emot och 15 nedlagda röster:

1.   Sammanfattning

1.1   Även om inre marknaden inte är något självändamål, utgör den ett instrument som bidrar till den tilltagande välfärden bland EU-medborgarna, ökar deras välstånd och deras tillgång till varor och tjänster samt förbättrar kvaliteten och tryggheten i fråga om deras arbeten. Den erbjuder dem en möjlighet att resa, bo, arbeta och studera var de vill inom EU.

1.2   Denna utveckling är knuten till de ökade möjligheter som inre marknaden erbjuder både företag – tack vare utvidgningen av marknaden för varor och tjänster samt investeringsfriheten – och arbetstagare, tack vare den inte tidigare existerande möjligheten att söka arbete i vilket EU-land som helst.

1.3   Om unionen vill förbli konkurrenskraftig på lång sikt måste en hållbar och långsiktig tillväxt på inre marknaden säkerställas, vilket också innebär att miljöaspekten beaktas. Denna stora utmaning måste därför beaktas i nya normer, bestämmelser, produkter och idéer, även om detta kan leda till oundvikliga spänningar inom vissa branscher, i synnerhet som allt detta är meningsfullt endast om den europeiska ekonomin får en möjlighet att överleva, dvs. om konkurrenskraften på kort sikt inte undergrävs.

1.4   Slutmålet är att avsevärt förbättra inre marknadens funktion inom ramen för en social marknadsekonomi, dvs. se till att samma konkurrensvillkor gäller för alla aktörer och att alla verkar i samma rättsliga miljö. Detta är nödvändigt om man ska kunna skapa förutsättningar för rättvis konkurrens samt skapa fler och högkvalitativa arbetsstillfällen och samtidigt integrera den sociala dimensionen och miljödimensionen i den inre marknaden, i syfte att förstärka den europeiska konkurrenskraften.

1.5   I sin strategi för fördjupningen av inre marknaden måste EU-institutionerna beakta företagens legitima intressen och nödvändigheten av att respektera de grundläggande sociala rättigheter som erkänns i EU-lagstiftningen, internationella arbetsnormer och lagstiftningen i de enskilda medlemsstaterna, inklusive rätten till kollektivförhandlingar.

1.6   För att inre marknaden ska kunna fungera väl krävs det att vissa tvetydigheter i anslutning till tillämpningen av EU:s lagstiftning reds ut. Lättfattliga och förutsebara rättsliga ramar är en förutsättning för en ytterligare utveckling och fördjupning av inre marknaden.

1.7   Mer specifikt kan man konstatera att de tvister som uppkommit till följd av EG-domstolens nyligen fastställda domar rörande den rättsliga tolkningen av direktivet om utstationering av arbetstagare har gjort att kravet på att direktivet ska ses över eller ett tilläggsavtal ingås mellan arbetsmarknadsparterna förefaller berättigat.

1.8   I detta sammanhang skulle SOLVIT-nätverket eventuellt kunna spela en viktig roll i egenskap av medlare mellan institutionerna och allmänheten. Nätverket lider dock stor brist på ekonomiska resurser och personalresurser, och dess roll och verksamhet måste övervägas på nytt.

2.   Bakgrund

2.1   Även om inre marknaden fortfarande är under utveckling har den redan medfört många påtagliga fördelar för EU-medborgarna, och den utgör själv det viktigaste resultatet av den europeiska integrationsprocessen (1). Den gradvisa öppningen av marknaderna och avskaffandet av hinder har dock medfört ett antal svårigheter och problem som måste åtgärdas om man ska lyckas uppbåda stöd för en ytterligare fördjupning av inre marknaden.

2.2   Man bör komma ihåg att utvecklingen av inre marknaden inte är något självändamål, utan snarare ett medel för att höja levnadsstandarden för EU-medborgarna och öka deras välstånd och deras tillgång till varor och tjänster samt för att förbättra kvaliteten och tryggheten i fråga om deras arbeten. Inre marknaden erbjuder dem en möjlighet att resa, bo och arbeta var de vill inom EU (2). Dessa fördelar är oupplösligen knutna till företagens ökade frihet att göra affärer, bland annat tack vare utvidgningen av marknaden för varor och tjänster samt investeringsfriheten.

2.3   Det gradvisa avskaffandet av hinder på områden med direkt koppling till de fyra friheterna kan medföra problem och spänningar på områden där stora skillnader fortfarande förekommer mellan olika länder. Detta gäller särskilt sådana frågor som avlöning, social trygghet, arbetsrätt och arbetsmarknadsparternas rättigheter. Dylika spänningar kan avlägsnas, och avlägsnas redan i viss mån, med hjälp av tilläggsbestämmelser som syftar till att

—	reda ut rättslig förvirring som har uppstått till följd av tillämpningen av olika länders bestämmelser,

—	bekämpa social dumpning och illojal konkurrens,

—	skydda konsumenternas rättigheter (3),

—	se till att producenter och tillhandahållare av varor och tjänster verkligen har tillträde till inre marknaden,

—	säkerställa att alla varor och tjänster, framför allt tjänster av allmänt intresse, görs tillgängliga genom strategier för ”design för alla” (4),

—	främja aktiva strategier för att säkerställa jämställdhet och bekämpa alla former av diskriminering.

2.4   För att säkerställa att inre marknaden fungerar väl måste man klargöra de tvetydigheter som förekommer i samband med tillämpningen av EU-lagstiftningen. Det är helt oacceptabelt att arbetsmarknadsparterna i frågor som är av avgörande betydelse för dem kan bli tvungna att vända sig till EG-domstolen, vars beslut ibland är antingen obegripliga eller kontroversiella.

2.5   I detta sammanhang är det välkommet att kommissionen beslutade att bjuda in arbetsmarknadsparterna och medlemsstaterna att diskutera frågor som domstolens nyligen avkunnade domar gett upphov till och anordnade ett forum för att diskutera hur de sociala rättigheterna ska kunna respekteras med beaktande av arbetskraftens allt större rörlighet (5).

3.   Inre marknaden: fördelar och utmaningar

3.1   Inre marknaden har medfört ett stort antal fördelar. Dessa fördelar omfattar både företagen och arbetstagarna samt även den stora allmänheten, som gagnas av en välfungerande inre marknad på många olika områden. Till inre marknadens obestridliga framgångar hör bland annat ökat välstånd i anslutning till en stigande BNP, friheten att resa, bo, arbeta och studera i vilket EU-land som helst, klart bättre tillgång till varor och tjänster av hög kvalitet, ofta till lägre priser – vilket är kopplat till ett ökat tillträde till den internationella marknaden för producenter, handelsaktörer och tillhandahållare av tjänster – samt, sist men inte minst, en utvidgning av konsumenternas rättigheter till att nu omfatta hela EU-området, oberoende av i vilket land varorna är inköpta.

3.2   De begränsningar av den fria rörligheten för människor som ett antal medlemsstater har infört i form av ”övergångsperioder” fortsätter att ge upphov till oenigheter trots att de är tidsmässigt begränsade. Det bör dock noteras att det har visat sig svårare än väntat att skydda arbetsmarknaden i de länder som tillämpat övergångsperioder. Vidare utgör utvandringen av arbetssökande utbildad arbetskraft ett verkligt problem för dessa personers ursprungsländer.

3.3   EESK anser dock (6) att integration på arbetsmarknaden utgör det bästa skyddet mot social utestängning. Kommissionen bör samarbeta med arbetsmarknadens parter i syfte att bättre utnyttja Europas arbetskraftspotential i våra samhällen, som genomgår en snabb förändring. Ett problem som man fortfarande måste finna en lösning på är det ömsesidiga erkännandet av kvalifikationer (7).

3.4   För företagen inbegriper fördelarna tillgång till en stor marknad med en befolkning på nästan 500 miljoner, enklare förfaranden för gränsöverskridande handel och upprättande av företag, en utvidgad tillämpning av europeiska standarder och märkning samt mer omfattande gränsöverskridande samarbete och överföring av teknik. En annan fördel är enkel tillgång till kapitalmarknaderna, även om de finansiella tjänsterna fortfarande behöver förbättras. Alla dessa framsteg som inre marknaden gett upphov till har, vare sig de gynnar företagen eller allmänheten direkt, sina egna sociala konsekvenser och utmaningar.

3.5   Även om det kan förefalla uppenbart att inrättandet av inre marknaden har medfört en ekonomisk tillväxt utan motstycke som även haft positiva konsekvenser för medborgarnas sociala välbefinnande, diskuteras det fortfarande livligt om graden av marknadsöppning och omfattningen av regleringen på enskilda områden är socialt önskvärd eller acceptabel. De tvister som uppstått till följd av domar som EG-domstolen nyligen avkunnat (Viking (8), Laval (9), Rüffert (10), kommissionen mot Luxemburg (11)), den tidigare debatten om tjänstedirektivet samt problemen i anslutning till öppningen av arbetsmarknaderna, social dumpning, illojal konkurrens och inre marknadens konsekvenser för den europeiska samhällsmodellens effektivitet måste otvivelaktigt analyseras, och eventuellt måste beslut fattas rörande ny lagstiftning eller samreglering.

3.6   Inre marknaden har lett till att priserna på många produkter har sjunkit, vilket gagnar både konsumenterna och den europeiska ekonomins konkurrenskraft. Denna prissänkning sker dock ofta på bekostnad av arbetstagarna, som friställs som en följd av att verksamheten omstruktureras eller arbetet flyttas någon annanstans. Ur social synvinkel är det därför nödvändigt att förena konsumenternas intressen (låga priser) med arbetstagarnas intressen, dvs. anställningstrygghet, anställningsnormer samt arbets- och lönevillkor.

3.7   Den ekonomiska tillväxt som inre marknaden medfört har också bidragit till att nya arbetstillfällen skapats. Detta skulle vara mycket positivt, om det inte vore för det faktum att sådana arbeten ofta är dåligt betalda för att de ska kunna vara konkurrenskraftiga.

3.8   Det bör i detta sammanhang betonas att EU har skapat sin starka konkurrenskraft huvudsakligen genom investeringar i ny teknologi, utbildning av arbetstagare, en förbättring av arbetsorganisationen, större krav på hälsa och säkerhet på arbetsplatsen samt ett aktivt främjande av den sociala dialogen och partnerskap. Även arbetstagarna är dock konsumenter, varför en ökning av en ekonomis konkurrenskraft genom en minskning av arbetskraftskostnaderna i själva verket kan leda till minskad köpkraft, eller med andra ord till lägre konsumtion och minskad tillväxt.

3.9   Det partiella öppnandet av arbetsmarknaden för ekonomiska migranter förorsakar vissa specifika problem. Vissa medlemsstater har misslyckats med att effektivt inbegripa ekonomiska migranter i de kollektiva arbetsavtalen och/eller andra regler, rättsliga bestämmelser och förfaranden, vilket lett till att de lokala arbetsnormerna undergrävs och den informella ekonomin ökar. Detta medför en försämring av arbetsvillkoren och en urholkning av den sociala dialogen, vilket resulterar i social dumpning och illojal konkurrens. En sådan utveckling bör motarbetas kraftigt av både fackföreningar och arbetsgivarorganisationer.

3.10   Vissa förfaranden där företag sysselsätter utstationerade arbetstagare betecknades av somliga aktörer som social dumpning och illojal konkurrens. I sina domar i målen Viking, Laval, Rüffert och kommissionen mot Luxemburg fastställde EG-domstolen dessutom att dessa förfaranden var lagliga och stämde överens med direktivet om utstationering av arbetstagare, vilket gav upphov till betydande polemik, särskilt som domarna tydligt stred mot det uttalade syftet med direktivet. Främjande av gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster förutsätter rättvis konkurrens och tryggande av arbetstagarnas rättigheter. Det tycks följaktligen krävas nya rättsliga initiativ och ytterligare förhandlingar mellan arbetsmarknadsparterna, särskilt när det gäller frågan om utstationerade arbetstagare, om man ska kunna säkerställa lika möjligheter, rättvis konkurrens och respekt för arbetstagarnas rättigheter.

3.11   Innan nya bestämmelser utarbetas anser kommittén (12) dock att det finns ett akut behov av att vidta åtgärder för att säkerställa ett korrekt genomförande av direktiv 96/71/EG, särskilt som man tio år efter att direktivet antogs fortfarande inte har lyckats uppnå alla mål i direktivet.

3.12   Öppnandet av marknaden för tjänster samt problemen i anslutning till tjänster av allmänt intresse, som bland annat omfattas av det nyligen antagna tjänstedirektivet, är en separat fråga. Direktivet håller för närvarande på att genomföras, varför man ännu inte kan bedöma vilka konsekvenser det kommer att få. Det är emellertid klart att den sociala dimensionen av grundläggande tjänster omfattar mycket mer än enbart arbetstagarfrågor och den sociala dialogen, och att den i lika stor utsträckning handlar om att säkerställa att alla har tillgång till dessa tjänster (13).

3.13   I ljuset av de prishöjningar som nyligen skett i Europa är frågan om tillgång till tjänster av allmänt intresse nära kopplad till frågan om rimliga priser, särskilt när det gäller energi. Energiförsörjningsproblemet bör dock inte enbart ses i relation till nyligen genomförda, och högst sannolikt också framtida, prishöjningar utan man bör också beakta miljöaspekterna av energikonsumtionen.

4.   Nyligen avkunnade domars inverkan på inre marknaden

4.1   Inre marknaden kräver en uppsättning tydliga bestämmelser om den ska kunna fungera effektivt. En ytterligare integration av inre marknaden är starkt beroende av i vilken utsträckning man lyckas skapa en godtagbar jämvikt mellan dess ekonomiska, sociala och miljömässiga dimension inom en enkel och förutsägbar rättslig ram.

Domar som EG-domstolen nyligen fastställt har orsakat debatter i industriella kretsar runt om i Europa. Entydiga lösningar på kontroversiella frågor är av avgörande betydelse om man ska lyckas återinrätta en välbehövlig gemensam grund för allmänhetens förtroende.

4.2.1   I Vikingmålet hotade Internationella transportarbetarfederationen (ITF) och Finlands Sjömansunion (FSU) företaget Viking Line med strejkåtgärder till följd av företagets planer på att flagga ut ett av sina finska fartyg till Estland och ersätta besättningen med billigare estländsk arbetskraft. Domstolen fastslog att strejkhot i syfte att tvinga en arbetsgivare att ingå ett kollektivavtal i detta fall kunde begränsa etableringsrätten.

4.2.2   Lavalmålet handlade om ett lettiskt företag som skickade arbetstagare till Sverige på lettiska villkor, som låg långt under de villkor som fastställts i de svenska kollektivavtalen. De svenska fackförbunden svarade med strejkåtgärder och med att bojkotta leveranserna till byggplatsen i Vaxholm. Domstolen fastslog att det i de fall där direktivet om utstationering av arbetstagare tillämpas är olagligt för fackförbund att strejka på grund av villkor som ligger över de minimiskyddsregler som föreskrivs i direktivet.

4.2.3   I Rüffertmålet vann ett tyskt företag ett upphandlingsförfarande i delstaten Niedersachsen som gällde byggarbeten i ett fängelse. Det tyska företaget lade ut arbetet på en polsk underleverantör som betalade sina arbetstagare endast 47 % av den minimilön som fastställts i det regionala kollektivavtalet för sektorn, varför delstaten Niedersachsen upphävde avtalet. EG-domstolen ansåg dock att den lokala lagen som kräver att byggnadsentreprenörer inom offentliga sektorn respekterar kollektivavtal är oförenlig med direktivet om utstationering av arbetstagare, såvida inte avtalet har uppgetts vara allmänt bindande.

4.2.4   I Luxemburgmålet stödde EG-domstolen kommissionens klagomål genom att besluta att Luxemburg hade gått för långt vid genomförandet av direktivet om utstationering av arbetstagare i förhållande till de krav som gällde för inhemska företag i landet beträffande bland annat längsta arbetstid och kortaste vilotid, automatisk löneindexering och beaktande av kollektivavtal.

4.3   Domarna i ovannämnda fall väckte också oro beträffande EG-domstolens tolkning av direktivet om utstationering av arbetstagare. Fallen gav upphov till mycket delade meningar och ansågs av många främja lönedumpning. I dessa fall kringgick utländska företag kollektivavtal, rättsliga bestämmelser eller förfaranden och gällande bestämmelser i det land där de utövade sin verksamhet till förfång för de lokala företagen och på arbetstagarnas bekostnad.

4.4   Inre marknaden måste vara en källa till rättssäkerhet, inte till tvetydighet. Det är därför mycket viktigt att enas om vilka principer som bör ses över i enlighet med lagens bokstav och anda och att finna en tydlig gemensam grund.

5.   Mekanismer och instrument som förbättrar inre marknadens funktion

5.1   Inre marknadens sätt att fungera har gradvis kompletterats med ett antal mekanismer som har förbättrat den. Dessa mekanismer kan vara användbara om man vill bedöma olika möjligheter att förbättra integrationen av både den sociala och den miljömässiga dimensionen av inre marknaden.

5.2   Diskussioner om harmonisering och ömsesidigt erkännande har under senare år på nytt blivit aktuella i samband med de senaste utvidgningsprocesserna. Det råder stor enighet om att harmoniseringen bör fokusera på det som är verkligt nödvändigt, och att det inte är realistiskt att eftersträva en alltför stor harmonisering i en union med 27 medlemsstater. Ömsesidigt erkännande ignoreras å andra sidan allmänt, trots att det utgör en av pelarna för inre marknaden. En harmonisering kunde var nyttig för uppbyggnaden av EU:s sociala modell, men den sociala dimensionen förblir dock i stor utsträckning de 27 medlemsstaternas ansvarsområde, i de flesta fall med fullt stöd av arbetsmarknadsparterna och i linje med subsidiaritetsprincipen. Genom att inrätta bestämmelser för olika produkter och processer i enlighet med de ambitiösa mål som unionen själv har ställt upp skulle dock en harmonisering kunna vara till nytta på miljöområdet.

5.3   SOLVIT-nätverket skulle i egenskap av medlare mellan institutionerna och allmänheten kunna spela en mycket viktig roll i detta sammanhang. Nätverket ansvarar för att informera och ge råd om samt se över frågor i anslutning till inre marknaden som rör företag, konsumenter, arbetstagare osv. i medlemsstaterna. Det förfogar över en stor mängd uppgifter och kunnande. Nätverket lider dock allmänt sett stor brist på ekonomiska resurser och personalresurser, och dess roll och verksamhet måste ses över på nytt.

5.4   Det ”nya synsättet” har lett till att EU:s lagstiftare håller en låg profil genom att de fastställer de grundläggande kraven och delegerar de tekniska aspekterna till standardiseringsorganen. Även om detta förfarande knappast kan tillämpas när det gäller den sociala dimensionen bör det ha – och har faktiskt redan – en grundläggande roll på miljöområdet (kvalitetsnormer etc. – kommissionen kunde ha nytta av att uppdatera ett antal relevanta områden).

5.5   Principen om ursprungsland fortsätter att vara en omtvistad fråga, något som även märks genom att konsumentorganisationer inte är tillfreds med den. Principen anger att om en åtgärd eller tjänst utförs i ett land men tas emot i ett annat, ska den lag tillämpas som gäller i det land där åtgärden eller tjänsten utförs. Syftet med denna princip är att stimulera varors och tjänsters fria rörlighet och att uppmuntra gränsöverskridande konkurrens. Den förkastades dock under debatten om tjänstedirektivet, eftersom den skulle kräva att staterna tillämpar olika rättssystem på olika företag och personer beroende på deras ursprungsland.

5.6   Lamfalussy-processen utgjorde ett gott exempel på hur lagstiftningsfrågor som rör hela EU skulle kunna förbättras, eftersom den gav en mer konsekvent tolkning och gjorde det lättare att föra samman olika länders praxis och traditioner i särskilda lagstiftningsfrågor. Utöver exemplet med finansiella tjänster utgör Lamfalussy-processen en referenspunkt för inrättandet av ett enkelt system av hög kvalitet. Det återstår att se om den kan leda till en effektivare mekanism för lagstiftning på andra områden, särskilt miljöområdet.

5.7   Monti-klausulen hänvisar – i anslutning till fri rörlighet för varor – till det faktum att direktivet inte får tolkas så att det på något sätt hindrar tillämpningen av de grundläggande rättigheterna i EU, inklusive strejkrätten. Domar som EG-domstolen nyligen avkunnat har ifrågasatt Monti-klausulens giltighet, och det är viktigt att klargöra vilka begränsningar den har och varför.

6.   En bättre ram för integration av miljöfrågor på inre marknaden

6.1   Både energi- och miljöfrågor har fått – och kommer under överskådlig framtid att fortsätta att få – högsta prioritet bland EU:s regeringar och medborgare. Tyvärr ses miljöskyddet ofta som en börda för marknaden, ett antal nya negativa krav som med nödvändighet påverkar företagens konkurrenskraft.

6.2   Det råder dock i dag allmän enighet om att ett av de effektivaste sätten att trygga EU:s framtida konkurrenskraft är att effektivt vidareutveckla idéer, produkter och normer som utgör ett svar på en av de största utmaningar som mänskligheten står inför i dag och följaktligen också att utveckla en inre marknad som verkligen beaktar miljödimensionen, som utgör en central del av detta mål. Detta förringar dock inte det faktum att nya bestämmelser på detta område ofrånkomligen kan orsaka spänningar inom vissa näringsgrenar, särskilt som även kortsiktig konkurrenskraft fortfarande är av avgörande betydelse.

6.3   Genom Amsterdamfördraget stärktes idén att en integration av miljödimensionen i andra politikområden utgör nyckeln till främjandet av hållbar utveckling. Europeiska kommissionen har undersökt hur man kan förbättra samverkanseffekterna mellan inre marknaden och miljöfrågor genom att beakta sådana åtgärder som offentlig upphandling, effektiv konsekvensanalys, standardisering, finansiell rapportering samt ekonomiska instrument såsom miljöskatter etc. Kommissionen har också undersökt vilka nya sektorer och problem som kan kräva harmoniseringsåtgärder.

6.4   Hittills har integrationen av miljöfrågor på inre marknaden inte varit någon entydig fråga eftersom dimensionen för hållbarhet och miljö omfattar många sektorer och tillvägagångssätt. Den påverkar sådana viktiga politikområden som energi och transporter, eftersom frågor som ursprungligen var begränsade till fri rörlighet för varor har utvidgats till att även omfatta andra områden. Därför – och med tanke på den stora betydelse som miljön har på den politiska dagordningen i dag – vore det nödvändigt att göra mycket större framsteg på de specifika områden som kan förbättras och att fastställa vilka instrument för inre marknaden som är bäst lämpade att nå dessa mål.

7.   Avslutande kommentarer

7.1   Arbetet med inre marknaden pågår hela tiden. Slutmålet är att skapa en inre marknad utan hinder. En fullbordad inre marknad innebär att alla aktörer har lika tillgång till alla nationella marknader. Slutligen innebär lika tillgång till de olika medlemsstaternas marknader också att företag, arbetstagare och tillhandahållare av tjänster verkar inom samma rättsliga ramar, vilket garanterar rättvisa villkor samt att man kan undvika orättvis konkurrens inom Europeiska unionen och ett undergrävande av hela inre marknadens konkurrenskraft.

7.2   Kommittén anser (14) att Europeiska unionen och medlemsstaterna har ett gemensamt ansvar för att inre marknaden ska bli framgångsrik och att medlemsstaterna måste ta större ansvar för detta. Man bör också betona den roll som arbetsmarknadsparterna spelar vid utformningen och förstärkningen av inre marknaden.

7.3   Den nuvarande debatten om gränserna för den europeiska integrationen, inklusive den diskussion som nyligen förts om tjänstedirektivet, visar hur svårt det är att förena principerna för inre marknaden med behovet av högre arbetsnormer, socialt skydd, välfungerande och tillgängliga offentliga tjänster och rättvis konkurrens. Diskussionerna om inre marknaden bör i första hand vara inriktade på att formulera ett svar på dessa välgrundade frågor. När EU-institutionerna besvarar dessa frågor måste de beakta såväl företagens legitima intressen som det faktum att de ekonomiska friheterna måste omfattas av bestämmelser för att säkerställa att utövandet av dessa friheter inte undergräver de grundläggande sociala rättigheter som fastställs i EU-lagstiftningen, internationella arbetsnormer och de olika medlemsstaternas lagstiftning, inklusive rätten till förhandlingar och rätten att delta i och genomföra kollektivavtal.

7.4   I sitt nyligen offentliggjorda meddelande om en förnyad social agenda (15) upprepar kommissionen EU:s starka engagemang för harmoniska samhällen präglade av sammanhållning och integration och respekt för grundläggande rättigheter i sunda sociala marknadsekonomier. Kommissionen konstaterar också att den avser att se till att det inte finns några motsättningar mellan de grundläggande friheterna enligt fördraget och skyddet av de grundläggande rättigheterna.

7.5   Det återstår fortfarande att utvärdera inre marknadens sätt att fungera i enlighet med bestämmelserna i Lissabonfördraget. EESK:s första utvärdering av fördragstexten visar att inre marknaden visserligen inte genomgår någon strukturell förändring, men tycks få en mer social inriktning.

---

(1)  KOM(2007) 724 slutlig.

(2)  EUT C 93, 27.4.2007, s. 25.

(3)  EUT C 175, 27.7.2007, s. 14.

(4)  EUT C 175, 27.7.2007, s. 14.

(5)  KOM(2008) 412 slutlig.

(6)  EUT C 77, 31.3.2009, s. 15.

(7)  EUT C 224, 30.8.2008, s. 100.

(8)  EUT C 51, 23.2.2008, mål C-438/05.

(9)  EUT C 51, 23.2.2008, mål C-341/05.

(10)  EUT C 128, 24.5.2008, mål C-346/06.

(11)  EUT C 209, 15.8.2008, mål C-319/06.

(12)  EUT C 151, 17.6.2008, s. 45.

(13)  EUT C 161, 13.7.2007, s. 80.

(14)  EUT C 77, 31.3.2009, s. 15.

(15)  KOM(2008) 412 slutlig.

---

---