EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52009AE1200

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen KOM(2008) 817 slutlig – 2008/0237 (COD)

OJ C 317, 23.12.2009, p. 99–102 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

23.12.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/99


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen”

KOM(2008) 817 slutlig – 2008/0237 (COD)

(2009/C 317/18)

Föredragande: Anna Maria DARMANIN

Den 19 januari 2009 beslutade rådet att i enlighet med artikel 71 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen”

KOM(2008) 817 slutlig – 2008/0237 (COD).

Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 26 juni 2009. Föredragande var Anna Maria Darmanin.

Vid sin 455:e plenarsession den 15–16 juli 2009 (sammanträdet den 16 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 75 röster för och 3 röster emot:

1.   Sammanfattning och rekommendationer

1.1   EESK välkomnar kommissionens förslag beträffande passagerares rättigheter vid busstransport, eftersom detta är ett transportmedel som används i stor utsträckning och som erbjuder passagerarna ett billigare resealternativ.

1.2   I förslaget hänvisas till flera grundläggande rättigheter som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, såsom fri rörlighet för personer, icke-diskriminering på grund av funktionshinder samt konsumentskydd. Kommittén stöder därför generellt sett kommissionens förslag till förordning, men har också förslag till hur det kan förbättras.

1.3   EESK är oroad över vissa oklarheter i texten som kan leda till misstolkningar och anser att dessa bör förtydligas. Detta gäller framför allt följande punkter:

Vad gäller skyldigheten att erbjuda funktionshindrade personer tjänster bör det av texten tydligare framgå att det främsta målet för kommissionen är att minska diskrimineringen i fråga om information (eller bristen på denna) till passagerarna om de tjänster som finns tillgängliga för funktionshindrade personer.

Transportföretagens ansvar vid förlust av resgods bör tydligt fastställas och någon form av incheckningssystem bör införas.

Det är mycket svårt att tillhandahålla information vid busshållplatserna då resan väl har inletts, och därför bör man utreda hur denna information ska göras tillgänglig och spridas i praktiken.

Det är olämpligt att använda begreppet terminal i samband med busstransporter eftersom det vanligen inte finns några terminaler utan endast busshållplatser och eftersom terminalerna, i de fall sådana finns, inte omfattas av transportföretagets ansvarsområde.

1.4   EESK noterar att en utvidgning av bestämmelserna om passagerarnas rättigheter till att även omfatta busstransporter i städer och förorter skulle förbättra kvaliteten på tjänsten och sektorns image. Kommittén är dock medveten om att det finns flera skillnader mellan busstransporttjänster i städer och internationella busstransporttjänster, och erkänner därför att det kunde vara mer praktiskt att göra en åtskillnad mellan passagerarnas rättigheter i fråga om dessa två olika transportformer och att utforma särskilda passagerarrättigheter för all stads- och förortsbusstrafik. EESK anser därför att bestämmelserna i förslaget till förordning inte nödvändigtvis bör tillämpas på stads- och förortsbusstrafik.

1.5   Utbildning av personalen är av största vikt för att funktionshindrade ska kunna erbjudas dessa tjänster. Därför ger kommittén sitt starka stöd till införandet av artikel 18, där det fastställs vilken typ av utbildning busschaufförerna bör ha.

2.   Kommissionens förslag

2.1   Kommissionen inledde sin samrådsprocess beträffande passagerarnas rättigheter vid internationella busstransporter år 2005. Specialiserade organisationer, det civila samhället, nationella organ och medlemsstaterna har bidragit med många synpunkter.

2.2   Kommissionen har också låtit utföra en konsekvensbedömning av följande handlingsalternativ:

Att bibehålla den nuvarande situationen.

Att fastställa ett minimiskydd.

Att fastställa ett maximalt skydd.

Frivilligt åtagande och självreglering.

Efter denna bedömning användes en kombination av olika alternativ för att fastställa de olika skyddsaspekterna.

2.3   Syftet med förslaget är i huvudsak att fastställa busspassagerares rättigheter för att göra busstransporterna mer attraktiva och öka förtroendet för detta transportsätt samt för att åstadkomma lika villkor för transportföretag från olika medlemsstater och för olika transportsätt.

2.4   Förslaget innehåller i huvudsak bestämmelser om

ansvar vid dödsfall eller personskada och vid förlust av eller skador på passagerares resgods,

icke-diskriminering på grund av nationalitet eller bostadsort när det gäller de transportvillkor som busstransportföretag erbjuder passagerare,

assistans för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet,

skyldigheter för busstransportföretag vid inställd eller försenad resa,

informationsskyldighet,

hantering av klagomål,

allmänna bestämmelser om kontroll av efterlevnad.

3.   Allmänna kommentarer

3.1   EESK välkomnar kommissionens förslag om passagerarnas rättigheter vid busstransport, vilka hittills i hög grad har varierat från en medlemsstat till en annan. Kommittén anser att det behövs tydliga riktlinjer för att skydda rättigheterna för de passagerare som använder detta transportsätt, framför allt eftersom busstransporter i de flesta länder är det minst reglerade transportsättet.

3.2   EESK välkomnar det sätt på vilket förslaget stärker principen om icke-diskriminering och stöder personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Kommittén efterlyser dock vissa förtydliganden av kommissionens text i syfte att minska de oklara punkter som kan ge upphov till misstolkning.

3.3   Eftersom vissa av skyldigheterna är tagna ur FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder bör medlemsstaterna införa ett påföljdssystem som ska tillämpas på transportföretagen då dessa rättigheter kränks.

3.4   När det gäller funktionshindrades rättigheter är kommissionen övertygad om att maximalt skydd bör tillämpas. Detta garanterar att respekten för den enskilda individen bevaras liksom individens värdighet och rättigheter. Kommittén är emellertid oroad när det gäller den korrekta tillämpningen av en sådan regel; det är absolut nödvändigt att sådana regleringsnormer införs så fort som möjligt och noga övervakas.

3.5   Det är lämpligt att förslaget innehåller bestämmelser om busstransporttjänster. Genom artikel 2.2 i förslaget till förordning garanteras samma rättighetsnivå i hela unionen, vilket ligger i linje med subsidiaritetsprincipen och beaktar de olikartade förhållanden som råder.

3.6   När det gäller bussföretagens ansvar för passagerare och resgods, bör det tydligt anges att de ersättningsnivåer som fastställs i förslaget inte får hindra konsumenter från att vid behov åberopa rättsligt skydd. Ett ersättningssystem bör inrättas som motsvarar det system som tillämpas på andra transportsätt.

3.7   EESK framhåller att det mycket ofta är de mest sårbara befolkningsgrupperna som väljer att använda denna typ av gränsöverskridande transportsätt, varför kommittén välkomnar de nya skyddsåtgärder som kommissionen vill införa.

3.8   Kommittén anser att det bör utformas handlingsplaner som säkerställer att personer med nedsatt rörlighet får den assistans som de behöver på busstationer, hållplatser och ombord på bussen samt att företrädare för såväl de funktionshindrade som bussföretagen bör spela en viktig roll i denna process.

3.9   Eftersom kommittén anser att det främsta målet alltid bör vara att minimera olägenheterna för passagerarna bör man då man överväger ersättningarna beakta följande aspekter:

Skada eller dödsfall som orsakats av användningen av transportsättet.

Inställda resor, förseningar eller ändrade rutter.

Förlust av egendom som orsakats av bussföretaget.

Brist på information.

3.10   I alla ovannämnda fall måste man dock kunna bevisa att det är bussföretaget som bär ansvaret för det som hänt, och ersättningsbördan får inte vara så stor att företaget riskerar att gå i konkurs. Ersättningen bör alltså vara realistisk för både konsumenten och bussföretaget och utbetalas inom en tidsgräns som är rimlig för båda.

3.11   Det bör vara enkelt att ansöka om ersättning, och bestämmelserna om var denna ansökan kan göras bör omfatta den medlemsstat som utgjort resmålet samt det land där passageraren är bosatt.

3.12   Det är mycket viktigt att ha tillgång till information och därför välkomnar EESK att ett maximalt skydd ska tillämpas på detta område, framför allt eftersom information är ett viktigt verktyg för att minska de transportolägenheter som konsumenterna kan utsättas för.

4.   Särskilda kommentarer

4.1   Stadstrafik

4.1.1   EESK stöder kommissionens förslag i den mån som tillämpningen av förordningen, generellt sett, innebär en förstärkning av inre marknaden och passagerarnas rättigheter, framför allt funktionshindrade passagerares rättigheter.

Kommittén välkomnar det faktum att medlemsstaterna från förordningens tillämpningsområde kan utesluta busstransporttjänster i städer och förorter samt regionala transporttjänster som omfattas av förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007.

EESK anser emellertid att den nivå på konsumentskyddet som förespråkas i förslaget till förordning innebär att man skulle bli tvungen att ändra en mängd avtal om allmän trafik som ingåtts i enlighet med förordning (EG) nr 1370/2007. Eftersom det förekommer mycket stora skillnader i fråga om förhållanden, infrastruktur och nödvändig utrustning för vägtransporttjänster (som omfattas av förordning (EG) nr 1370/2007) och internationell passagerartrafik med buss, är dessa egentligen inte jämförbara.

Kommittén skulle hellre se att busstransporttjänster i städer och förorter samt regionala transporttjänster helt lämnas utanför förslaget, och att rättigheterna för användarna av denna typ av kollektivtrafik behandlas i en separat förordning.

4.2   Tillgänglighet

4.2.1   Kommittén beklagar att man inte i förslaget på ett mer specifikt och detaljerat sätt erkänner situationen för personer med funktionshinder eller fastställer mer ingående normer för skydd av rättigheterna för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Det är synnerligen viktigt att se till att dessa grupper garanteras tillgång till transporter.

Att i praktiken ta hänsyn till funktionshindrade personers rättigheter skulle inte medföra nya bördor för företagen, eftersom merparten av de skyldigheter som fastställs i förordningen härstammar från bestämmelser i andra lagstiftningsinstrument inom EU, såsom direktiv 2001/85/EG (1) i vilket följande framhålls i skäl 11: ”… det är även nödvändigt att utarbeta tekniska föreskrifter för att de fordon som omfattas av direktivet skall bli tillgängliga för personer med nedsatt rörlighet i enlighet med gemenskapens transport- och socialpolitik. Alla ansträngningar måste göras för att sådana fordon skall bli mer tillgängliga.”

4.2.2   Kommittén anser därför att de nya skyldigheterna för bussföretagen bör ses som allmän trafikplikt och att företagen därför bör få ersättning för dessa i enlighet med förordning (EG) nr 1370/2007 om kollektivtrafik på järnväg.

4.2.3   Målet är att ge personer med nedsatt rörlighet, inbegripet personer som lider av fetma, samma möjligheter att resa med buss som övriga medborgare. EESK stöder därför införandet av bestämmelser som förhindrar diskriminering och kräver att dessa passagerargrupper erbjuds assistans under resan i enlighet med de riktlinjer som föreslås i utkastet till förordning, även om dessa är bristfälliga. Kommittén anser därför att det är mycket viktigt att sammanslutningar för transportföretag och för funktionshindrade personer tillsammans fastställer tillgänglighetskraven för en tjänst.

4.2.4   Ombordstigning kan nekas av giltiga orsaker, t.ex. trafiksäkerhet, men rent ekonomiska orsaker får inte vara det enda hindret för att tillhandahålla en tjänst. Ombordstigning bör endast nekas av objektiva icke-diskriminerande orsaker som står i rimlig proportion till syftet och som tidigare har offentliggjorts och tolkas på ett strikt sätt, eftersom detta begränsar den fria rörligheten för personer. Detta är oförytterliga rättigheter, vilket helt riktigt konstateras i artikel 5 i förslaget.

4.2.5   EESK uppmanar kommissionen att inleda det förfarande som krävs för att standardisera produktionen av rullstolar och system för fastgörande av dessa, så att de tryggt kan användas i bussar.

4.2.6   EESK stöder sådana initiativ som transport på beställning, eftersom detta ofta kan vara ett bra alternativ när det gäller transport av funktionshindrade. Kommittén förespråkar därför att sådana tjänster inkluderas i anbudsförfaranden på transportområdet.

4.2.7   Kapitel III i förslaget innehåller ett förbud mot att vägra tillgång till transport och bestämmelser om rätten till assistans i terminalerna och ombord, villkoren för assistans, vidarebefordran av information samt ersättning rörande rullstolar och rörlighetshjälpmedel. Dessa bestämmelser är ändamålsenliga men kan förbättras. Kommittén rekommenderar därför att man belönar sådana bussföretag som gör mer än vad som krävs för att verkligen kunna erbjuda handikappvänliga transporttjänster.

4.3   Utbildning av personal

4.3.1   EESK anser att utbildning är av avgörande betydelse när det gäller att tillhandahålla tjänster åt funktionshindrade. Därför stöder kommittén till fullo artikel 18. Vidare anser kommittén att detta erbjuder en utmärkt möjlighet till ytterligare samarbete mellan sammanslutningar för transportföretag och för funktionshindrade personer, där de sistnämnda skulle kunna erbjuda den aktuella utbildningen.

4.4   Skadeersättning vid dödsfall

4.4.1   EESK konstaterar att förskottsutbetalningen av ersättning till en försörjningsberättigad person som har förlorat en närstående i en trafikolycka ibland kan dröja alltför länge. Kommittén anser ändå att 15 dagar är en rimlig period för förskottsutbetalning till offrens familjer i syfte att täcka omedelbara ekonomiska behov, i proportion till den skada som lidits, eller förskottsutbetalning till olycksoffren själva då dessa har fått fysiska eller psykiska men till följd av olyckan.

4.4.2   Kommittén rekommenderar därför ett förtydligande av texten i artikel 8, så att försörjningsberättigade specifikt definieras som minderåriga som har förlorat den förälder som försörjer dem (eller vårdnadshavare om föräldrar saknas).

4.5   Förlorat resgods

4.5.1   EESK håller med om att passagerarnas rättigheter ska beaktas då deras resgods blir stulet eller går förlorat och att de därför ska ha rätt till ersättning. Bussföretagen bör ansvara för förlust av resgods som har anförtrotts dem. Kommissionen bör därför förtydliga bestämmelserna i artikel 9 i förslaget i syfte att trygga den rättsliga säkerheten, eftersom den nuvarande formuleringen är otydlig och erbjuder en möjlighet till olika tolkningar i många olika situationer.

4.5.2   EESK vill i detta sammanhang framhålla att det inte är bussföretagens skyldighet att erbjuda konsumenterna en incheckningstjänst.

4.5.3   Kommittén anser också att det bör finnas särskilda bestämmelser i den händelse att funktionshindrade personers resgods skadas eller går förlorat.

4.6   Information i samband med avbrott i transporttjänsten

4.6.1   Kommittén anser att företagen bör göra sitt yttersta för att se till att passagerarna får information i tillräckligt god tid när en tjänst är försenad eller avbruten. Att förmedla denna typ av information kan emellertid vara synnerligen problematiskt. Artikel 21 är därför opraktisk och mycket svår att tillämpa med tanke på busshållplatsernas utformning och på att de vanligen är obemannade.

4.6.2   EESK föreslår att kommissionen via forsknings- och utvecklingsfonderna investerar i utveckling och ibruktagande av IKT-redskap för system som erbjuder passagerarna pålitlig information i god tid och som tryggt kan installeras på busshållplatserna, samt utvecklingen av lätta, inbyggda datorsystem som möjliggör en rationalisering av resestyrningen (ITS).

4.7   Terminaler för busstransport

4.7.1   I förslaget hänvisar man ett flertal gånger till terminaler längs bussförbindelserna. Det bör noteras att sådana terminaler vanligen inte existerar. Om detta ändå är fallet är det vanligen en järnvägsstation eller en flygplats som har ansvaret för dem. I de flesta övriga fall finns det inga terminaler utan endast obemannade busshållplatser.

Bryssel den 16 juli 2009

Mario SEPI

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande


(1)  EGT L 42, 13.2.2002, s. 1–102.


Top