9.8.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 204/113

1.1

Mot bakgrund av de senaste decenniernas genomgripande förändringar lanserar EU en politisk agenda med prioriteringar som klimatförändringen, energi och invandring – nya problem som kräver snabba lösningar. EESK anser därför att kommittén bör delta i den diskussion som kommissionen inlett om budgetpolitiken, som är det grundläggande instrumentet för att ta itu med dessa utmaningar.

1.2

Översynen av EU:s budget ska ses mot bakgrund av den känsliga period då Lissabonfördraget ska ratificeras och är direkt knuten till debatten om politikområdena sammanhållning, forskning och ”hälsokontrollen” av den gemensamma jordbrukspolitiken. Inom kort äger valet till Europaparlamentet rum och den nya kommissionen installeras. Av detta skäl betonar EESK att det är svårt att föra en så viktig debatt under en period då två viktiga institutioner ska förnyas. EESK hoppas dessutom att regeringarna i unionens 27 medlemsstater är beredda att fatta strategiska beslut utan något förbehåll. Kommissionen uppmanas också att förtydliga vilka instrument man tänker använda under samrådet.

1.3

Utformningen av budgetpolitiken måste bygga på ett grundläggande val: federalism eller mellanstatligt samarbete. Det är uppenbart att takten i den europeiska integrationsprocessen också är beroende av bestämmelserna om budgetens finansiering.

1.4

Innan man bedömer vilka ekonomiska resurser och vilka former för deras anskaffning som ska användas, måste man analysera om den nuvarande gemenskapspolitiken är uppdaterad, särskilt på de områden som har en lång historia och som – även om de haft positiva effekter på utvecklingen och den ekonomiska tillväxten – kommer att behöva anpassas och stärkas för att möta de nya utmaningarna. Man måste vara djärv nog att göra en ingående granskning av strukturfonderna, Sammanhållningsfonden, regionalpolitiken, etc. för att särskilt analysera deras inverkan och effektivitet i de nya anslutningsländerna med beaktande av ”Fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning” (KOM(2007) 273 slutlig, om vilken EESK nyligen har avgett ett yttrande (1).

1.5

Översynen måste bygga på de principer som styr den europeiska integrationen: hållbar utveckling, solidaritet, proportionalitet, fred, välstånd, frihet, säkerhet, allmänt välbefinnande, rättvisa och omfördelning. Referensramen för varje förslag rörande den framtida budgetplanen måste vara frågan om hur de allvarliga risker som hör ihop med klimatförändringen ska kunna bemästras på ett effektivt sätt. Samtidigt måste stora ansträngningar göras för att sörja för ökad information, öppenhet och tydlighet vad gäller det sätt på vilket de europeiska skattebetalarnas pengar drivs in och används, en insats som är nödvändig bland annat för att motverka skepsisen mot EU.

1.6

Man måste fundera på hur man en gång för alla ska kunna bli av med de rabatter, förmåner och undantag som utmärker dagens budget. En översyn måste innebära ett stort steg framåt med avseende på de bestämmelser som inte är förenliga med den europeiska integrationens anda av solidaritet.

1.7

EESK anser att en översyn av finansieringen av gemenskapsbudgeten måste göras mot bakgrund av artikel 269 i fördraget (2). Om man beaktar de olika reformalternativen framhåller kommittén att vilken lösning som än väljs måste genomföras gradvis. Man måste söka ett brett samförstånd med nationella parlament och regionala och lokala förvaltningar och framför allt ha principen om varje medlemsstats förmåga att bidra för ögonen, varvid man också måste väga in utgiftsmålens ökade volym. I sammanhanget upprepar EESK ståndpunkten från sitt tidigare yttrande om ”Politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007–2013” (3).

1.8

Inför ett problem som den utbredda åternationaliseringen av politiken blir budgetens genomförandefas ännu känsligare vad gäller förhållandet mellan EU-institutionerna och allmänheten och medborgarnas uppfattning om gemenskapens arbete. Ett ökat medansvar från kommissionens och medlemsstaternas sida i fråga om budgetens genomförande är en viktig faktor också vad gäller medverkan av alla ekonomiska och sociala aktörer (i enlighet med den nya artikel 274 i Lissabonfördraget). EESK anser att de långsiktiga strategierna måste präglas av finansiell kontinuitet, samtidigt som ett visst handlingsutrymme skulle kunna visa sig nödvändigt om det skulle krävas snabba insatser eller om omständigheterna skulle ändras.

1.9

Principen om deltagande och bidrag, som ligger till grund för beskattningssystemen i flera av EU-länderna och som bygger på rättvisa och omfördelning, förefaller vara den mest effektiva och ändamålsenliga.

1.10

Alla inblandade aktörer på alla nivåer, från nationella regeringar till den enskilde medborgaren, är medansvariga för och drar nytta av gemenskapsmedlen.

1.11

För att man ska kunna anpassa den nya och den gamla politiken till de internationella utmaningarna och därmed bättre kunna bedöma omfattningen av de resurser som krävs, måste hela systemet för utvärdering på förhand och i efterhand stärkas. Insynen i utvärderingsorganet och dess oberoende ställning måste garanteras.

1.12

Vid utvärderingen måste man beakta effektiviteten i och samverkan mellan de olika systemen för offentliga utgifter – EU-system och nationella och regionala system – samt möjligheten av att flera aktörer kan interagera i denna process (Europeiska investeringsbanken, offentlig-privata partnerskap, etc.).

1.13

Överensstämmelsen med makroekonomiska politiska instrument måste säkerställas. Stabilitets- och tillväxtpakten innehåller t.ex. stränga stabilitetskriterier, men där nämns nästan ingenting om tillväxt och därmed om offentliga investeringar. Den budgetpolitiska samordningen mellan medlemsstaterna måste dessutom förbättras.

1.14

Nya internationella ekonomiska och finansiella företeelser har dykt upp på senare år, konkurrensen mellan marknaderna har ökat och sysselsättningen i EU är mer sårbar. Fonder som fonden för justering för globaliseringseffekter är ett exempel på nödvändiga instrument, men de räcker ännu inte till för att bemästra företeelser av detta slag.

2.1

Med meddelandet SEK(2007) 1188 slutlig lanserade kommissionen ett offentligt samråd med samtliga berörda aktörer inför budgetöversynen 2008/2009. På grundval av resultaten av detta första samråd, som ska avslutas den 15 april 2008, kommer kommissionen troligtvis i slutet av 2008 eller i början av 2009 att lägga fram ett dokument (det är ännu oklart om det rör sig om en vitbok) som utgör ett förslag till bedömning, översyn och ändring av systemet för EU:s egna medel och formerna för finansieringen av och utgifterna för gemenskapens verksamhet.

2.2

Vid samrådet slut den 15 april 2008 kommer slutsatserna att presenteras av kommissionen vid en konferens (27 maj 2008). I slutet av 2008 eller i början av 2009 kommer kommissionen att presentera ett nytt översynsdokument, medan det konkreta förslaget kommer att läggas fram under den tredje och sista fasen (2010–2011).

2.3

EESK har uppgiften och möjligheten att besvara de frågor som ställts under kommissionens samråd samt att uttala sig om de konkreta förslag som andra aktörer inom institutionerna lägger fram rörande reformen av EU:s budgetsystem.

2.4

En grundlig reform av EU-budgeten är av yttersta vikt inte bara för att säkerställa ett funktionssätt och en finansiering för EU och dess politik som präglas av rättvisa och insyn, utan också för att klara av den institutionella kris som nyligen uppstod och göra det bästa av de resultat som uppnåddes med Lissabonfördraget.

3.1

EU:s budget ska ses som ett av de grundläggande instrumenten för att uppnå unionens politiska mål. Trots att den i absoluta tal är imponerande, är EU-budgeten i procentuella tal blygsam och har under de senaste åren konstant krympt, trots utvidgningen till 27 länder (4).

3.2

Några av EU:s politikområden, t.ex. sammanhållningspolitiken, behöver ett finansiellt stöd för att kunna genomföras, medan andra områden, t.ex. konkurrenspolitiken, utnyttjar andra instrument för att nå de egna målen. Budgetens finansiering och funktionssätt bör därför vara så beskaffade att de politiska mål som har sin viktiga grund i budgeten kan uppnås.

3.3

Ända från första början har EU:s budget ändrats och anpassats i takt med de olika etapperna i den europeiska integrationen: inre marknaden, utvidgningarna, och särskilt det ökade antalet politikområden. En omfattande del av budgeten har av hävd gått till ett relativt begränsat antal politikområden, men dessa politiska mål har också förändrats och utvecklats, vilket motiverar en översyn av budgeten.

3.4

Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG), som inrättades 1952, finansierades genom ett äkta system för egna medel som byggde på en fast kvot av varje ton producerat stål, som kol- och stålföretagen betalade direkt till gemenskapens budget. På grundval av solidaritetsprincipen – och för att garantera oberoende från nationella anspråk – fastställdes följande i EG-fördraget: ”Utan att det inverkar på andra inkomster skall budgeten finansieras helt av egna medel” (artikel 269).

3.5

Ett verkligt finansieringssystem byggt på egna medel, i form av inkomster som en gång för alla tillfaller gemenskapen för finansiering av budgeten, och som den har rätt till utan krav på ytterligare beslut av medlemsstaterna, trädde i kraft i och med beslutet av Europeiska rådet i Luxemburg den 21 april 1970. I dag består finansieringsramen av egna medel som utgörs av jordbruksavgifter och tullar som tas ut på import vid de yttre gränserna, en kvot baserad på den harmoniserade mervärdesskattesatsen och ytterligare en kvot av bruttonationalinkomsten (BNI) som ska tas ut om och när de första tre resurserna inte räcker för att täcka gemenskapens finansiella åtaganden.

3.6

Beräkningen av mervärdesskattekvoten utifrån en viktad genomsnittsnivå på den totala nettoskatteintäkten (s.k. intäktsmetoden) har lett till att denna resurs övergått från en ”egen” resurs till ett statistiskt instrument för att beräkna bidraget från varje medlemsstat, vilket innebär att man fjärmar sig från den anda i vilken den inrättades.

3.7

Under årens lopp har källorna till de egna medlen radikalt förändrats. Enligt uppgifter från kommissionens samrådsdokument (5) utgjorde medlen från BNI mindre än 11 % 1988, jämfört med de 28 % som kom från tullar och jordbruksavgifter och de 57 % som härrörde från mervärdesskatten. År 2013 beräknas BNI-medlen uppgå till 74 % av budgetinkomsterna, medan tullar och jordbruksavgifter beräknas utgöra 3 % och de mervärdesskattebaserade medlen 12 %.

3.8

Detta betyder att större delen av de medel som tillfaller EU-budgeten redan i dag härrör från budgeten i de enskilda medlemsstaterna och ibland redovisas som ”utgiftsposter”. Detta kommer att bli än mer märkbart i framtiden. Man behöver bara beakta att de egna medlen som sådana kommer att minska till 12 % år 2013, och därmed resultera i en budgetfinansiering som fullständigt skiljer sig från fördragets bokstav och anda.

3.9

Förutom budgetens finansieringskällor har också utgiftsstrukturen förändrats kraftigt genom åren. Betalningarna till den gemensamma jordbrukspolitiken nådde t.ex. en topp på 70,8 % 1985 och lade sig 1988 på 60 % av de totala utgifterna. År 2013 kommer utgifterna för jordbrukspolitiken att så gott som ha halverats och hamnar då på 32 %. Sammanhållningspolitiken däremot har upplevt en motsatt trend: 1965 uppgick utgifterna för detta politikområde till endast 6 %, 1985 till 10,8 % och 1988 till 17,2 %. 2013 kommer de att uppgå till 35,7 % av EU:s budget. Under den planerade översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken måste man beakta inte bara jordbruksstödet utan också de fördelar som jordbrukspolitiken har inneburit för EU-medborgarna, framför allt vad gäller kvalitet och kontroll.

3.10

Särskilt från och med Maastrichtfördraget kan man notera en bristande samstämmighet: EU har fått nya befogenheter, och nya mål har undan för undan tillkännagetts (nyligen t.ex. åtagandet vad gäller miljöfrågorna). Detta har dock inte påverkat EU-budgetens storlek som i huvudsak är oförändrad.

3.11

En rad instrument, bland annat den nyligen inrättade ”Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter”, har inte införts i budgeten. De tilldelas ingen särskild finansiering, men deras funktion och senare användning är beroende av överskotten från de övriga budgetposterna och av andra frigjorda gemenskapsmedel. Denna mekanism betyder i praktiken att sådana instrument blir av mindre betydelse och att deras finansiering och dess funktion faktiskt är begränsad.

3.12

Andra faktorer, såsom den ”brittiska rabatten” som infördes 1985, och som successivt utsträcktes också till övriga medlemsstater, och de otaliga undantag och obalanser som gör budgeten så obegriplig och ogenomtränglig, bidrar till att göra en översyn av budgeten och dess finansiering och funktionssätt ytterst angelägen och viktig.

4.1

EESK anser att en budget för en så unik inrättning som Europeiska unionen måste återspegla de grundprinciper för den europeiska integrationen som fördragen bygger på, särskilt de grundläggande fördragen. Målen om fred, välstånd, frihet, säkerhet, allmänt välbefinnande, rättvisa och omfördelning måste vara den viktigaste utgångspunkten då besluten fattas. Med tanke på sådana utmaningar som klimatförändringarna och försämringen av miljön bör även hållbarhet vara en starkt vägande vägledande princip för alla utgifter under den framtida budgeten.

4.2

De lösningar som antas måste kännetecknas av öppenhet och tydlighet vad gäller budgetens övergripande ram och bidrar därmed till att skapa ett mer direkt förhållande mellan EU-medborgarna och EU:s institutioner.

4.3

Översynen av budgeten måste säkerställa respekt för principen om rättvisa mellan de olika medlemsstaterna och måste stå över alla former av undantag, eftergifter och förmåner. Medlemsstaternas bidrag till finansieringen av budgeten måste avspegla den allmänna välfärdsnivån och respektera solidaritetsprincipen.

4.4

I enlighet med principen om icke-diskriminering och jämlikhet för alla EU-medborgare måste man vid en översyn av budgeten vidta särskilda åtgärder för att komma till rätta med de undantag och förmåner som vissa medlemsländer åtnjuter.

5.1

Kommissionens samrådsdokument bör ge tillfälle till en djupgående debatt mellan samtliga aktörer – institutionella, politiska och sociala – för att få bukt med de motsägelser som utmärker EU-budgeten och framför allt finansieringen av den.

5.2

EESK understryker att man med tanke på att ämnet är så känsligt måste sträva efter ett brett samförstånd mellan samtliga berörda parter, alltifrån nationella parlament till arbetsmarknadens parter och det civila samhället under den process då ändringarna ska genomföras. Man måste också se till att ändringarna införs gradvis, för att reformen ska få ett brett stöd och för att undvika att vissa medlemsstater får en förmånsbehandling.

5.3

På grundval av det nya Lissabonfördraget anser EESK att översynen av budgeten måste leda till ett finansieringssystem som bygger på nya former av egna medel. Man bör framför allt lösa två diskrepanser i det nuvarande systemet: det faktum att 70 % av medlen kommer från BNI, vilket åtminstone formellt ska spela en mindre roll, och att ca 85 % av de totala beloppen härrör från medel som i själva verket inte är ”egna” och därför direkt tillfaller unionen.

5.4

Kommittén hoppas därför att man återgår till bokstaven och andan i artikel 269 i fördraget, där det entydigt fastställs att budgeten först och främst ska finansieras av egna medel. Europaparlamentets Lamassoure-betänkande har gett upphov till en intressant debatt (6). Där tas bland annat upp tanken på en översyn av systemet för egna medel:

5.5

EU-medborgarna måste få mer och bättre information och systemet måste sörja för ökad insyn och effektivitet. Dessutom måste de på ett så medvetet sätt som möjligt kunna delta i kontrollen och bedömningen av vart de bidrag som de betalar till EU:s funktionssätt och olika politikområden tar vägen. Ett sådant system är en av hörnstenarna för varje demokratiskt styrelsesätt.

5.6

Det är uppenbart att takten i den europeiska integrationsprocessen också är beroende av bestämmelserna om budgetens finansiering. I ett mer federalt system skulle en EU-skatt vara mer rättvis och sörja för mer insyn. Det är fel att tro att de europeiska ekonomerna under nuvarande förhållanden inte skulle lyckas hitta en lösning. En sådan inställning tyder på bristande politisk vilja.

6.1

I meddelandet SEK(2007) 1188 slutlig räknar kommissionen upp en rad faktorer (7) som direkt eller indirekt påverkar strategiska beslut och EU:s dagordning. Det rör sig om faktorer som en åldrande befolkning, vetenskapliga och tekniska framsteg, konkurrenskraften på de internationella marknaderna, klimatförändringen, EU:s åtagande vad gäller solidaritet och politiken för landsbygdsutveckling.

6.2

Eftersom budgeten är ett av de viktigaste instrumenten för att uppnå de mål som EU:s framsteg vilar på måste en översyn ske i ljuset av en bred och ingående debatt om den roll och de mål som ska känneteckna EU-27.

6.3

I denna fas av samrådet anser EESK emellertid att man såväl inom som utanför institutionerna måste bygga upp ett samförstånd kring politiken, vilket anses vara av avgörande betydelse för EU:s framtid. Därpå ska man fastställa hur unionen har stärkt sin roll och sitt behörighetsområde inom dessa sektorer. Desto större skäl att processen äger rum mot bakgrund av det nya fördraget.

6.4

I samband med besluten om vilken politik som EU ska fokusera på under de närmaste åren måste en ingående analys göras av alla de motsägelser och förseningar som förekommit tidigare, framför allt inom finansieringssystemet, i syfte att undvika att samma misstag upprepas.

6.5

Bland de många insatsområden och mer specifika politikområden som kommissionen i samrådsdokumentet anger som framtida utmaningar bör särskilt insatserna för ekonomisk och social sammanhållning lyftas fram, också i ekonomiskt avseende. Särskilt efter den senaste utvidgningen har skillnaderna ökat, och översynen av budgeten bör också bli ett tillfälle att fortsättningsvis främja utvecklingen av mindre gynnade regioner. Det uppenbara skälet till detta är att ekonomiska och sociala framsteg också i mindre rika regioner i unionen återverkar positivt på samtliga medlemsstater och deras ekonomier.

6.6

Som tidigare påpekats bör solidaritet och social rättvisa dessutom vara värden på vilka EU:s arbete bör fortsätta att bygga. Inför utmaningar som t.ex. invandringen bör EU veta hur dess roll och sociala modell ska förmedlas också utanför dess gränser med hjälp av instrument, bland annat finansiella, som syftar till att undanröja orsakerna till migrationen i ursprungsländerna.

6.7

Att ta itu med den utmaning som klimatförändringarna utgör en allt viktigare prioritering för Europa, vilket bör återspeglas bland utgiftsprioriteringarna i framtiden. Ytterligare resurser måste avsättas för forskning och utveckling när det gäller banbrytande teknik på energi- och transportområdet och för utveckling av metoder för avskiljning av koldioxid och lagring. Det måste även avsättas betydande resurser till stöd för anpassningsinriktade och reducerande åtgärder i de minst utvecklade länderna och till stöd för investeringar i lågkolhaltiga energikällor i de framväxande ekonomierna.

7.1

Själva budgetstrukturen har medverkat till EU:s institutionella kris, varför den absolut måste reformeras. De senaste årens kortsiktiga debatt om EU:s egna medel har bidragit till unionens nuvarande dåliga image. Komplexitet, obegriplighet, undantag och avvikelser är faktorer som alla ligger långt från den europeiska integrationens principer och som bidrar till att hålla skepsisen mot EU vid liv.

7.2

Inför de svårigheter som först arbetet med det konstitutionella fördraget och därefter Lissabonfördraget fört med sig, får budgeten och den nödvändiga översynen inte bli ytterligare en faktor som bidrar till uppfattningen att EU-medborgarnas pengar finansierar en ”brunn utan botten”. Bara av den anledningen krävs en tydligare koppling mellan utgifter och de resultat som de lett till.

8.1

EU:s finansieringssystem är en av de mest diskuterade aspekterna i diskussionen om budgetens översyn. Budgetens nuvarande finansieringsram (se punkt 3.7) ligger objektivt sett långt ifrån en finansiering som väsentligen bygger på egna medel. Reformalternativen omfattar allt från ett nytt slags egna medel som ska ersätta de tidigare finansieringsformerna till en finansiering baserad på medlemsstaternas BNI.

8.2

I det betänkande om framtiden för Europeiska unionens egna medel som godkändes i mars i år (föredragande: Alain Lamassoure) (8) kritiserade Europaparlamentet budgetens nuvarande ordning och dess finansiering och föreslog en reform i två faser som dock som ska utgöra en del av ett enda beslut. Den första fasen, en övergångsfas, skulle leda till en förbättring av det nuvarande systemet med bidrag från medlemsstaterna, och den andra, menar EP, till inrättandet av ett system för egna medel som skulle ersätta de nuvarande mekanismerna.

8.3

Europaparlamentet hävdar att införandet av en EU-skatt inte alls vore revolutionerande eftersom den inte skulle innebära någon ändring för skattebetalarna, och räknar upp de kriterier som ett nytt system skulle uppfylla: tillräcklighet, stabilitet, synlighet och enkelhet, låga driftskostnader, effektiv fördelning av medel, vertikal rättvisa (omfördelning), horisontal rättvisa (lika effekt på samtliga skattebetalare) samt rättvisa bidrag (överensstämmelse med medlemsstaternas ekonomiska resurser och välstånd).

8.4

Med hänvisning till att EESK vid flera tillfällen har konstaterat att anslagen i EU-budgeten är bristfälliga i förhållande till de mål som EU strävar efter att uppfylla och de utmaningar som unionen måste anta, vill kommittén inleda en diskussion om en EU-skatt. Med utgångspunkt i de olika lagstiftningsnivåerna kan man överväga att använda eventuella påföljder för länder som inte ser till att införliva vissa direktiv av grundläggande betydelse för finansiering av projekt av europeiskt intresse.

8.5

EESK uppskattar att parlamentets betänkande är logiskt och innehåller så många förslag, och stöder analysen om budgetens nuvarande hälsotillstånd och behovet av en reform. Vi skulle dock samtidigt vilja peka på svårigheten med att införa ett system som det som beskrivs: Införandet av en finansiering baserad på en ”EU-skatt” skulle utan tvekan stöta på ordentligt motstånd, framför allt på grund av problem med informationen till medborgarna.

8.6

I detta sammanhang måste EU förutom att bidra till konkurrenskraften helt och fullt slå vakt om och främja sammanhållningen, miljön, sysselsättningen och den europeiska sociala modellen.

8.7

EESK hoppas att man vid de beslut som ska fattas i samband med finansieringsreformen strävar efter lösningar där undantag och avvikelser avskaffas och där man i en anda av rättvisa, jämlikhet och solidaritet fokuserar på varje medlemsstats förmåga att bidra. Även om debatten om egna medel är av yttersta vikt får den inte överskugga eller tränga undan diskussionen om unionens strategiska val, dess roll och dess politik.

9.1

Genomförandet av budgeten är ytterligare ett av de ämnen som ska ses över. Insyn, tillförlitlighet och begriplighet är viktiga kriterier särskilt inom denna fas. Det är dessutom i genomförandet av budgeten som EU-medborgarna kommer i kontakt med EU:s verksamhet och kan bedöma de konkreta resultaten. Man måste dessutom garantera att budgetcykeln sammanfaller med mandaten i Europaparlamentet, kommissionen och Europeiska rådet.

9.2

EESK anser att man av två skäl bör göra en ytterligare satsning på information till allmänheten om resultaten av EU-politiken och EU-medlen: 1) för att säkerställa insyn, 2) för att bekämpa EU-skepsisen och information som på ett ofta alltför tendentiöst sätt har en benägenhet att framhålla misslyckade resultat i stället för de långt vanligare lyckade resultaten.

9.3

Vad beträffar finansieringsramarnas stabilitet och inre flexibilitet anser EESK att EU:s långsiktiga strategier (för exempelvis sysselsättning, forskning och utveckling, miljö och energi) bör kännetecknas av en viss kontinuitet, medan kortsiktiga prioriteringar bör ges marginal för en viss flexibilitet för att anpassa sig till skiftande förutsättningar och snabba reaktioner. Här måste framför allt tillräckligt spelrum ges för medlemsstaternas insatser.

9.4

Diskussionen om budgetens genomförande måste med nödvändighet också röra dess förvaltning och ansvarighetsfrågor. I dagens läge förvaltas 80 % av budgeten direkt av medlemsstaterna, och återstående 20 % av kommissionen, som dock ansvarar för hela budgetgenomförandet. EESK anser att man också måste diskutera huruvida denna fördelning är relevant i nuläget.

9.5

I sammanhanget bör man noga beakta det nya fördraget, som ändrar artikel 274 på följande sätt: I första meningen i första stycket ersätts ”…skall kommissionen genomföra budgeten …” med ”…ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna genomföra budgeten…”. Andra stycket ersätts av: ”Budgetförordningen ska ange medlemsstaternas kontroll- och revisionsskyldigheter vid genomförandet av budgeten samt deras ansvar i samband med detta. Den ska också ange det ansvar och de närmare särskilda bestämmelser som ska gälla för hur varje institution ska medverka när dess egna utgifter effektueras.”