52008DC0603

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 3.10.2008

KOM(2008) 603 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN

Upprättande av ett gemensamt luftrum med Tunisien

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN

Upprättande av ett gemensamt luftrum med Tunisien

1. INLEDNING

1. I sitt meddelande Fortsatt utveckling av EU:s luftfartspolitik gentemot länder utanför EU [1] framhåller kommissionen betydelsen av att det skapas ett gemensamt luftrum med de länder öster och söder om EU som omfattas av grannskapspolitiken.

2. Det slutliga målet är att sammanföra EU-länderna och deras partnerländer vid EU:s östra och södra gränser i en gemensam marknad med harmoniserade bestämmelser för trafiken. Rådet (transport) bekräftade det här målet vid sitt möte den 27 juni 2005 i sina slutsatser om utvecklingen av en gemensam politik för yttre förbindelser på luftfartsområdet och efterlyste ett gemensamt europeiskt luftrum med EU:s grannländer senast 2010.

3. I arbetet med att upprätta ett gemensamt luftrum har EU redan integrerat den schweiziska, norska och isländska luftfartsmarknaden, luftfartsmarknaderna i nio länder på västra Balkan (juni 2006) och slutligen Marockos luftfartsmarknad, efter det att det första Europa-Medelhavsavtalet undertecknades i december 2006. På rådets begäran kommer kommissionen också att inleda förhandlingar på det här området med Jordanien och Israel och fortsätta sina diskussioner med Ukraina. Stärkta relationer mellan EU och dess grannländer på luftfartsområdet är av central betydelse för den europeiska flygindustrins utveckling. Flygförbindelserna med EU:s grannländer inom alla marknadssegment (semesterresor, släkt- och vänturism, arbetsresor) utgör nästan 20 % av de internationella flygningarna utanför EU, vilket är en flygvolym som kan jämföras med trafiken till och från länder i Nordamerika. Ett gemensamt luftrum med dessa grannländer erbjuder inte bara tillväxtmöjligheter för luftfartssektorn utan utgör även en utmärkt katalysator för regional integration och ekonomisk utveckling. Detta är också helt i linje med Barcelonaprocessens mål och handlingsplanen inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Det aktuella projektet ”Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet” har samma grund.

4. I strävandena efter att upprätta ett gemensamt luftrum med länderna söder om Medelhavet är Tunisien en nödvändig partner för EU. I det Europa-Medelhavspartnerskap som inrättats genom associeringsavtalet[2] framhålls att man måste stärka samarbetet inom transportsektorn, utveckla samarbetet mellan parterna när det gäller lagstiftning och modernisera infrastrukturen på flygplatser och ledningen av flygtrafiken.

5. Detta projekt för ett gemensamt luftrum överensstämmer därför i grunden med de olika åtgärder som EU vidtagit i förhållande till Medelhavsländerna. Dessutom överensstämmer det med ett mål som är gemensamt för båda parterna. Utbytet inom projektet Euromed Aviation, som startats av EU för att stärka samarbetet på luftfartsområdet med länderna söder om Medelhavet, har också gett Tunisien tillfälle att visa sitt intresse för att inleda förhandlingar med Europeiska gemenskapen inom ramen för ett övergripande luftfartsavtal. Ett sådant gemenskapsavtal om luftfart skulle kunna skapa nya möjligheter för hela luftfartssektorn (flygbolag, förvaltare av flygplatsinfrastruktur, tillhandahållare av marktjänster) liksom för passagerare på båda sidor av Medelhavet. Nuvarande restriktioner i de bilaterala avtal som ingåtts mellan EU:s medlemsstater och Tunisien skulle kunna avvecklas. Begränsningar när det gäller flygbolagens antal flygningar varje vecka, antalet godkända flygbolag, flygplatser som får användas och tillämpade priser skulle kunna undanröjas samtidigt som en process för tillnärmning av lagstiftningen inleds.

2. UTVECKLING AV FLYGFÖRBINDELSERNA MED EN VIKTIG PARTNER

6. Landets ekonomiska betydelse och omfattningen av dess flygförbindelser med EU gör Tunisien till en mycket viktig partner när det gäller att snart uppnå det mål att skapa ett gemensamt luftrum som rådet fastställde 2005.

7. EU är Tunisiens viktigaste handelspartner. 73 % av den tunisiska importen kommer från Europa, som dessutom är mottagare av 31 % av den tunisiska exporten. Under 2006 uppgick värdet av detta handelsutbyte till nästan 16 miljarder euro, vilket innebär att Tunisien är en EU :s viktigaste handelspartner bland länderna söder om Medelhavet.

8. Europa svarar för 82 % av turismen till Tunisien, och denna turism är en viktig valutakälla för landet. Tunisiens turism är av uppenbara geografiska skäl starkt beroende av de befintliga flygförbindelserna med Europa. De europeiska och tunisiska flygmarknaderna är också nära knutna till varandra, vilket framgår av de 21 luftfartsavtal som ingåtts mellan Tunisien och medlemsstater i EU. På grundval av de här avtalen transporterades nästan 8,5 miljoner passagerare mellan Tunisien och Europa 2007, vilket är en ökning med mer än 40 % under 10 år. De viktigaste enskilda marknaderna 2007 var Frankrike (3,5 miljoner transporterade passagerare), Tyskland (1,2 miljoner passagerare), Italien (1 miljon passagerare), Storbritannien (650 000 passagerare), Belgien (450 000 passagerare) och Tjeckien (300 000 passagerare).

9. 2006 uppgick den sammanlagda internationella trafiken till Tunisien till 10,5 miljoner passagerare, vilket understryker Europas betydelse relativt sett. Två tredjedelar av den sammanlagda internationella trafiken bedrevs av tunisiska flygbolag och denna andel är till och med större när det gäller flygförbindelserna med Europa. På centrala marknader såsom den fransk-tunisiska marknaden svarar de tunisiska flygbolagen för 70 % av trafiken. De viktigaste reguljära flygbolagen från gemenskapen inriktar sina flygningar till Tunisien på att försöka dra till sig det exklusivare klientelet, samtidigt som de garanterar de förbindelser som krävs för att göra sin huvudflygplats attraktiv. Andra flygbolag från gemenskapen är likaså aktiva på marknaderna för vanliga turistresor liksom släkt- och vänturism, men denna marknad domineras fortfarande av tunisiska företag.

10. Det viktigaste tunisiska flygbolaget är Tunisair, som svarar för 37 % av den internationella luftfarten till och från Tunisien. Företaget transporterade 3,8 miljoner passagerare 2006. Den tunisiska staten, som grundat företaget, äger i dag 74 % av aktiekapitalet, medan det resterande kapitalet handlas fritt. Koncernen Tunisair sysselsätter direkt eller indirekt nästan 8 000 personer och dess verksamhet omfattar alla segment inom luftfarten, bland annat underhåll och service på flygplatser. I en alltmer konkurrensutsatt miljö har koncernen Tunisair i sin strävan efter modernisering genomfört strukturella reformer som inneburit att det skapats dotterbolag som sysselsätter nästan 4 000 personer. Koncernen Tunisair äger en flotta med 30 flygplan (Boeing och Airbus). 20 av dessa flygplan har inte någon affärsklass, vilket understryker turistresornas betydelse för företaget.

11. Turistresenärerna är den viktigaste målgruppen för de två andra tunisiska flygbolag som bedriver internationell trafik, närmare bestämt Nouvelair och Karthago Airlines. Bägge bolagen är charterbolag som etablerats på turismbranschens initiativ (hotell, resebyråer).

12. Nouvelair, som etablerades 1989 av Tunisian Travel Services, är baserat i Monastir och bedriver trafik till och från 25 länder (120 flygplatser), främst i Europa. Med sin flotta bestående av 13 Airbus-plan transporterade Nouvelair nästan 1,5 miljoner passagerare 2006, vilket motsvarar 16 % av marknaden för internationella lufttransporter i Tunisien. Karthago Airlines, som etablerades 2002 för att bedriva chartertrafik till och från Djerba, ägs av koncernen Karthago och använder chartrade flygplan för att tillgodose researrangörernas säsongsbetingade behov. Detta företag, som är ovanligt på så sätt att det är börsnoterat, svarar för 6 % av den internationella flygmarknaden i Tunisien. Likheten mellan deras kommersiella modeller och det faktum att de har olika flygplatser som bas (Monastir och Djerba) har lett till att Karthago airlines och Nouvelair överväger ett partnerskap eller till och med en fusion. En sådan konsolidering av den tunisiska flygmarknaden skulle vara i linje med ett luftfartsavtal med gemenskapen och göra det möjligt för de tunisiska flygbolagen att skaffa sig en bättre ställning på en avreglerad flygmarknad och stå emot den nya konkurrens som då uppstår. Den marknadsliberalisering som följer av ett sådant gemenskapsavtal skulle medföra att de tunisiska myndigheterna inte längre kan fastställa ramar för priserna för de europeiska flygbolag som bedriver trafik till och från Tunisien eller motsätta sig traditionella restriktioner när det gäller ägande och kontroll av flygbolag från gemenskapen.

13. Den kommersiella potentialen av ett gemensamt luftrum mellan Tunisien och Europa är därför mycket stor både för konsumenter, flygbolag och flygplatser. Såsom framgår av undersökningen av projektet Euromed Aviation[3] är de gällande bestämmelserna i Tunisien tillräckligt solida och utvecklade för att lagstiftningen snabbt ska kunna anpassas till gemenskapens normer, vilket också är ett av de främsta målen med ett gemensamt luftrum. De tunisiska luftfartsmyndigheterna har, på grundval av den europeiska modellen, bland annat inlett en reform för att skilja övervakning och kontroll från driftsverksamheten. Det har också konstaterats att på områdena luftfartssäkerhet och flygtrafiktjänster ligger nivån nära de bästa europeiska nivåerna när det gäller lagstiftningens överensstämmelse med de normer och den praxis som Internationella civila luftfartsorganisationen rekommenderar liksom med EASA:s förordningar och Eurocontrols säkerhetskrav. Anpassningen av lagstiftningen till gemenskapens normer har dessutom uppmuntrats och följts upp i projektet Euromed Aviation. Projektet omfattar en plan för tekniskt bistånd till just Tunisien som ska tillgodose landets behov.

3. FÖRDELAR MED OCH MERVÄRDE AV EN GEMENSKAPSSTRATEGI

14. Den civila luftfarten (inbegripet infrastruktur, flygbolag och andra sektorer) är en viktig del av EU:s ekonomi. Flygbolagen står själva för omkring 0,6 % av EU:s mervärde och har mer än 400 000 anställda (0,4 % av det totala antalet anställda i näringslivets icke-finansiella sektorer)[4], och hela luftfartssektorn sysselsätter omkring 3 miljoner människor i EU. Upprättandet av ett gemensamt luftrum har sedan början av 1990-talet avsevärt bidragit till att öka sektorns dynamik och effektivitet, och har medfört stora ekonomiska och sociala fördelar. Mellan 1992 och 2003 ökade antalet flygsträckor inom EU med över 40 %. Gemenskapens största flygbolag har haft en produktionsökning på 87 % mellan 1990 och 2003[5]. Tunisiens successiva integration med gemenskapens luftfartsmarknad kommer därför endast att bli till fördel för landet, som kommer att kunna dra nytta av EU:s erfarenheter på detta område. Utvidgningen av denna gemensamma marknad på grundval av en liberalisering av trafikrättigheter, tillsammans med en harmonisering av lagstiftningen, kommer också att skapa mervärde för den europeiska industrin och dess användare.

15. Hittills har de flesta medlemsstaterna förhandlat fram restriktiva luftfartsavtal med Tunisien som reglerar öppnandet av marknaderna och begränsar möjligheterna för flygbolag och passagerare. Det finns mekanismer för fastställande av flygbolagens kapacitet, och bolagen kan inte alltid fritt fastställa sina priser. De här bilaterala avtalen tillåter inte att flygbolag från gemenskapen trafikerar alla flygplatser i Tunisien från alla europeiska flygplatser. Gällande bilaterala luftfartsavtal mellan EU:s medlemsstater och Tunisien snedvrider därför trafikmönstret och kan missgynna vissa flygbolag från gemenskapen liksom konsumenter i EU:s medlemsstater.

16. Ett övergripande avtal med Europeiska gemenskapen skulle förbättra situationen, och den resulterande ökningen av antalet direktförbindelser mellan EU och Tunisien[6] skulle öka både handels- och turistströmmarna betydligt. Om man gör en extrapolering av exemplet Marocko och den inre europeiska marknaden kan en trafikökning på omkring 15–20 % per år väntas under de första åren efter avtalets genomförande, och detta skulle motsvara en ökning med omkring 1,5 miljoner passagerare. Dessa prognoser, som förutsätter att rådande politiska och makroekonomiska villkor inte ändras, kommer utan tvivel att behöva justeras uppåt med tanke på den tunisiska marknadens mycket kraftiga tillväxtpotential.

17. En stor del av de ekonomiska fördelarna väntas komma den europeiska flygindustrin och den europeiska ekonomin i allmänhet till del. Det skulle också bli lättare för tunisiska flygbolag att delta i befintliga kommersiella allianser med flygbolag från gemenskapen och således skulle integrerade produkter och bättre passagerartjänster kunna utvecklas.

18. Öppnandet av luftfartsmarknaderna måste åtföljas av en tillnärmning av lagstiftningen på centrala områden, såsom skydd, säkerhet, miljö och bestämmelser om statligt stöd, som kan garantera rättvisa konkurrensvillkor med målet att tillämpa höga luftfartsstandarder på bägge sidor av Medelhavet. När det gäller miljöfrågor måste avtalet stämma överens med gemenskapens åtagande att främja luftfartens hållbara utveckling. Avtalet får därför inte begränsa EU:s möjligheter att tillämpa lagstiftning eller ekonomiska styrmedel för att mildra oönskade sekundära effekter av flygtrafikens ökning, framför allt när det gäller dess bidrag till klimatförändringen, luftkvalitetsförsämring och buller i områden runt flygplatser. Det är endast på gemenskapsnivå som processen för att anpassa den tunisiska lagstiftningen till gällande EU-lagstiftning kan ske. Det måste utfärdas ett förhandlingsmandat för Europeiska kommissionen, så att den kan förhandla om ett övergripande luftfartsavtal med Tunisien, med det slutgiltiga målet att Tunisiens luftfartsmarknad helt integreras i ett gemensamt luftrum med EU.

19. Upprättandet av ett gemensamt luftrum med Tunisien kommer också att möjliggöra en dynamisk regional integration som inte bara omfattar flygförbindelserna med EU, utan även flygtrafiken mellan länderna söder om Medelhavet. Det här målet har gjort att Europeiska gemenskapen i luftfartsavtalet med Marocko fört in en bestämmelse om geografisk utvidgning som gör det möjligt för t.ex. Tunisien att ingå i det gemensamma luftrummet. Liberaliseringen av flygförbindelserna mellan EU och Marocko å ena sidan och EU och Tunisien å andra sidan, skulle kunna leda till ett öppnande av luftfartsmarknaderna mellan Tunisien och Marocko. Även om det underliggande målet är detsamma och det finns en växelverkan mellan de bägge länderna, verkar det i detta skede vara önskvärt att förhandla om dessa luftfartsavtal separat med vart och ett av länderna söder om Medelhavet, framför allt för att inte undergräva den europeiska grannskapspolitiken och för att tillgodose dessa länders önskan om privilegierade bilaterala förbindelser med EU. Detta möjliggör också större flexibilitet och differentierade tillvägagångssätt.

20. Ett mandat för kommissionen att förhandla med Tunisien skulle också visa EU:s beslutsamhet att uppnå de politiska mål som rådet ställde upp 2005 och öppna sina luftfartsmarknad med alla grannländer, förutsatt att dessa länders lagstiftning samtidigt anpassas till EU:s lagstiftning. Att inrätta ett gemensamt luftrum med Tunisien skulle därför stärka det regionala samarbetet och integreringen av luftfartsmarknaderna i alla länder söder om Medelhavet.

4. SLUTSATSER

21. Kommissionen anser därför att det är viktigt att ge Tunisien möjligheter till ett intensifierat samarbete inom den civila luftfarten. Ett övergripande luftfartsavtal med Tunisien skulle kunna omfatta de traditionella kommersiella aspekterna i luftfartsavtal och samtidigt skapa en ambitiös ram för utvecklat samarbete i fråga om lagstiftning om skydd, säkerhet och trafikledning, och även underlätta industrisamarbetet med dessa länder.

22. Den civila luftfarten erbjuder stora möjligheter att intensifiera samarbetet inom transportsektorn i allmänhet, vilket kan ge fördelar för både Tunisien och EU. Det måste därför göras insatser för att se till att lufttransporterna blir ett centralt område för samarbete med Tunisien, och Tunisien ges ett nytt exempel på hur landet kan integreras i gemenskapsstrukturerna och de europeiska marknaderna.

23. Det här avtalet är ett viktigt steg för att upprätta ett luftrum som är gemensamt för EU och dess grannländer vid Medelhavet, vilket är ett centralt mål för gemenskapens politik för yttre förbindelser på luftfartsområdet och, mer allmänt, en viktig del i EU:s politik för yttre förbindelser. Det här avtalet med Tunisien om luftfart skulle skapa ett betydande mervärde både politiskt och ekonomiskt och skulle kunna bli en förebild för liknande avtal med andra länder söder om Medelhavet och således även bidra till dessa länders regionala integrering.

24. Mot bakgrund av detta föreslår kommissionen att rådet ger kommissionen mandat att inleda förhandlingar om ett övergripande avtal som gör det möjligt att upprätta ett gemensamt luftrum med Tunisien. Kommissionen kommer att samarbeta med medlemsstaterna och alla berörda parter för precisera och uppnå de mål som fastställs i förslaget till rådets beslut.

[1] KOM(2005) 79 slutlig, 11.3.2005.

[2] Associeringsavtalet mellan EU och Tunisien undertecknades i juli 1995.

[3] Rapport om projektet Euromed Aviation i Tunisien (MED 2006/132-039).

[4] Eurostat, Statistics in focus , 37/2005, ISBN 1561-4840.

[5] Bilaga till meddelandet från kommissionen Fortsatt utveckling av EU:s luftfartspolitik gentemot länder utanför EU , KOM(2005) 79 slutlig.

[6] Efter det att ett Europa-Medelhavsavtal undertecknades med Marocko i december 2006 ökade trafiken med 18 % till nästan 8 miljoner transporterade passagerare mellan EU och Marocko under 2007.