9.5.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 110/49

1.1

Genom återlanseringen av Lissabonstrategin har hållbarhetskriterierna placerats bland de främsta målsättningarna för EU-politiken. Enligt EESK:s åsikt kan detta initiativyttrande om förnybara råvaror ge impulser på följande viktiga punkter:

1.1.1

Även med ökad användning av förnybara råvaror kommer den centrala utmaningen för utvecklingen i framtiden även fortsättningsvis att vara arbetet med att minska och effektivisera råvaruanvändningen.

1.1.2

Kommittén inser den stora regionala sysselsättningspotentialen i en ekonomi uppbyggd kring förnybara råvaror och ser ett behov av att utveckla en lämplig politik för kompetensutveckling och vidareutbildning av anställda och användare inom alla områden som är förbundna med framställning och användning av förnybara råvaror

1.2

EESK konstaterar att många olika avdelningar inom kommissionen arbetar med denna fråga utifrån sina respektive utgångspunkter. Det saknas emellertid ett tydligt samordningsorgan eller en arbetsgrupp för detta politiska område inom EU. Kommittén uppmanar därför kommissionen att genomföra en omstrukturering för att säkerställa den politiska inriktningen mot förnybara råvaror.

1.3

Frikopplingen av direktstöden i och med reformen av EU:s jordbrukspolitik från Luxemburg 2003 och EJFLU-förordningen samt att det skall bli tillåtet att odla sockerrör som förnybar råvara är viktiga hörnstenar för en utbredning av odlingen i Europa.

1.3.1

Följande anpassningar av bidraget för energigrödor bör göras vid den bidragsöversyn som skall genomföras under 2006:

1.4

Kommittén förväntar sig att man i samband med fördelningen av strukturfondsmedel tar hänsyn till denna näringsgren genom att fastställa rimliga andelar för den.

1.5

Forskning om och utveckling av teknik för förnybara råvaror försummades i hög grad i det sjätte ramprogrammet för forskning. EESK anser därför att man i det sjunde ramprogrammet förutom de medel som avsätts för energi från biomassa bör vidta specifika åtgärder för forskning om utvecklingen av förnybara råvaror och tillhörande materialutvinning. Detta kräver en avsevärd ökning av finansieringen.

1.6

Kommittén kan konstatera att det inte är utbudet av avverkningsfärdiga eller redan producerbara förnybara råvaror som utgör den begränsande utvecklingsfaktorn. Det är tekniken för bearbetning av möjliga produkter för marknaden som släpar efter.

1.7

Kommittén välkomnar EU:s handlingsplan för biomassa. Vi beklagar emellertid att endast energiutvinning ur biomassa behandlas, inte materialutvinning, och vi förväntar oss en utvärdering av handlingsplanen samt incitament för att upprätta nationella och regionala handlingsplaner.

1.7.1

I fråga om förnybar energi, särskilt biomassa, innebär de otillräckliga rättsliga ramarna att potentialen i de flesta länder inte utnyttjas till fullo. Kommittén uppmanar därför kommissionen och rådet att utarbeta en effektivare politik på detta område.

1.8

EESK förespråkar uttryckligen att EU formulerar målsättningar för andelen förnybara råvarukällor. Kommittén föreslår 4x25 fram till 2020, dvs. 25 % för respektive el, värme, drivmedel och nya material, exempelvis kompositmaterial, naturfiberförstärkta konstmaterial eller andra petrokemiska produkter.

1.9

Kommittén framhåller att det är av avgörande betydelse att utveckla och genomföra effektiva marknadsintroduktionsåtgärder för alla användningsområden (el, värme, bränsle och materialvinning). Här kan vissa medlemsländers lagar om energiinmatning fungera som vägledande exempel. Det är viktigt att utformningen är flexibel så att man skapar investeringssäkerhet och stimulans för ny teknik och tar hänsyn till skillnader i utgångsläget när det gäller exempelvis teknik och kostnadsminskning.

1.10

I fråga om fastställande av politiska strategier och hinder behandlas i yttrandet flera andra punkter: lagstiftningen om utsläpp och avfall, förordningen om förpackningar och bortskaffande av gamla fordon, skattelagstiftning samt normering och organisation av marknaden för fiberväxter. Med Reach-förordningen om kemikalielagstiftning har nya framtidsutsikter uppstått för processer som är baserade på biomassa. De politiska och administrativa hindren är i de 25 medlemsländerna komplexa som en följd av skillnader i genomförande och system. Kommittén uppmanar därför kommissionen att identifiera politiska hinder och utarbeta förslag till lösningar.

1.11

För odlingen formulerar kommittén krav när det gäller konkurrensen om arealen med livsmedelsväxter, energi och miljöbalans samt natur-, miljö- och landskapsskydd. EESK föreslår ett ackrediteringssystem med uppgift om produktursprung och tillverkningssätt.

1.12

I fråga om den internationella dimensionen betonas i yttrandet EU:s möjligheter när det gäller export av teknik. För den internationella handeln med bioenergikällor begär emellertid EESK normering genom WTO-bestämmelser. Dessa måste i synnerhet omfatta normer för självbestämmande i fråga om livsmedel samt miljömässiga och sociala normer.

1.13

Kommittén kommer att behandla gemenskapens handlingsplan för biomassa i ett särskilt yttrande.

2.1

EU-politikens mål: I återlanseringen av Lissabonstrategin och hållbarhetskriterierna saknas framtidsinriktade impulser på följande viktiga övergripande områden:

I detta initiativyttrande skall viktiga riktpunkter ställas upp ur det europeiska civila samhällets perspektiv.

2.2

Definition: Förnybara råvaror definieras som produkter från lantbruk, skogsbruk och fiskerisektorn som används på annat sätt än som livsmedel eller foder. Hit hör alltså allt som uppstår genom fotosyntes och de livsprocesser som följer på denna. Förnybara råvaror är lagrad solenergi. Utnyttjandet av biomassa kan i detta sammanhang utmynna i material eller energi.

2.3

Historia: Produktion av förnybara råvaror hör till lantbrukets huvuduppgifter, vid sidan av livsmedels- och foderproduktionen. Denna lantbruksproduktion började trängas undan i och med den industriella revolutionen. Det var först i mitten av 1900-talet som de petrokemiska produkterna i större utsträckning ersatte produkter baserade på biomassa. På grundval av gamla kunskaper understödda av ny teknik och kreativ vetenskap har man i dag utvecklat många nya användningsmöjligheter på områdena energi, läkemedel, kemi, byggnadsindustri och transporter.

2.4

De globala ramarna för resurspolitiken: EU:s ekonomier är extremt beroende av global import av energi- och råvarukällor. Den ökande konsumtionen och beroendet av fossila råvaror som olja och naturgas men även kol har nästan nått den yttersta gränsen och har många negativa följder.

2.4.1

Brist på innovativ utveckling och investeringar i råvaruväxling i industriländerna är resultatet av ensidig politisk inriktning. Vid sidan av de ökade miljöskadorna och den globala klimatförändringen är också utrikes- och säkerhetspolitiska risker dramatiska följder av beroendet av fossila råvaror.

2.4.2

Följderna av den globala klimatförändringen, energiprisökningar och bristen på effektiva alternativ är andra aspekter av den olyckliga utveckling som bland annat ligger bakom fattigdomen i utvecklingsländerna.

2.4.3

Klimatförändringens dramatik, de globala svårigheterna med att genomföra Kyoto-protokollet och de höga förväntningarna och begränsade resultaten av konferensen om klimatskyddet i Montreal har varit föremål för intensiv behandling i olika dokument från EESK. Från alla håll ställs dagligen krav på europeiska och internationella förslag till lösningar.

2.5

Förnybara råvaror är en råvaru- och energikälla som åter växer ständigt. Genom sin positiva miljöbalans kan de minska den negativa påverkan på miljön, i synnerhet CO2-anrikningen. De erbjuder möjligheter till regionala ekonomiska strukturer och förädlingskedjor. De bidrar till skapandet och bevarandet av sysselsättningstillfällen på Europas landsbygd där de kan utgöra motorn i en ny ekonomisk dynamik, liksom i de sektorer av lant- och skogsbruket som ligger före och efter i produktionskedjan. De kan underlätta växelbruk inom lantbruket och på det viset bidra till den biologiska mångfalden. Genom sin innovationspotential erbjuder de många olika användningsområden och ett brett spektrum av material som grundval för kemiska produkter.

2.6

Politiken på nationell nivå inom EU reagerar på förändringarna i råvaruläget

Åtskilliga europeiska länder har en lagstiftning om inmatning av el från förnybara energikällor. Enligt olika tekniska och ekonomiska kriterier fastställs ett högre inmatningspris för sådan el. Resultatet av detta är en omfattande produktion och marknadsintroduktion av ny teknik, sänkta kostnader tack vare stora erfarenheter av verksamheten och finslipad teknik. Men som framgår av bl.a. kommissionens meddelanden KOM(2005) 627 och 628 finns i många europeiska länder nu ett kraftigt behov av åtgärder för att stimulera utveckling och marknadsintroduktion.

2.7

Politiken på global nivå: Förnybara råvaror spelar en allt mer framträdande roll i olika kulturer och länder, i synnerhet på landsbygden. Bland de politiska och ekonomiska initiativen kan nämnas etanolprogrammet i Brasilien och försök med jatropha-frön (oljeväxt) i de torra områdena i Indien och Afrika. Det finns emellertid också mycket tveksamma utvecklingstendenser t.ex. i Sydostasien och Sydamerika där skogsområden avverkas för att utnyttja den ökade efterfrågan på olja till drivmedel. Miljön påverkas mycket negativt av detta. USA planerar en energipolitisk nyorientering, något som efterfrågats länge. År 2030 skall 20 % av bränslet och 25 % av alla kemikalier produceras av biomassa. Presidenten och kongressen i USA är i färd med att göra biomassan till en hörnsten i den amerikanska ekonomin med hjälp av lagen om energiförsörjningstrygghet.

2.8

Förnybara råvaror i EU:s verksamhet: Inom kommissionen sysslar olika generaldirektorat med frågan från olika utgångspunkter. Detta gäller främst GD Jordbruk och GD Energi och transport, men även generaldirektoraten för näringsliv, utbildning och kultur, forskning, regionalpolitik, handel, konkurrens samt skatter och tullar. Europeiska miljöbyrån i Köpenhamn lämnar också väsentliga bidrag.

2.8.1

EU-initiativ för utvecklingen inom området förnybara råvaror:

Senast offentliggjorde kommissionen den 7 december 2005 följande dokument:

Beslutsprocessen pågår i EU-institutionerna i följande frågor:

3.1

EESK betonar den principiella betydelsen av förnybara råvaror för samhällsekonomins hållbarhet. Kommittén kan också konstatera att energivärdet för många viktiga jordbruksprodukter är högre än deras värde som livsmedel eller foder. Detta innebär inte att en debatt om värdet måste inledas: energipriset fastställs i dag ofta till en nivå på marknaden som utgör den undre gränsen för jordbruksprodukter. Mot denna bakgrund uppstår nya möjligheter på området för material- och energiutvinning, och ett behov av att utveckla och etablera ny teknik.

3.2

Den integrerade markanvändningen: Kommittén erkänner i princip konkurrensen mellan olika krav på markanvändning för livsmedelsproduktion, säkerställande av den biologiska mångfalden, natur- och miljöskydd, foderproduktion och produktion av råvaror som inte är livsmedel. Denna konkurrens är mycket olika i olika regioner och utvecklas på mycket skilda sätt. Det finns också stora skillnader när det gäller hur stora arealer som står till förfogande för denna produktion.

3.2.1

Med tanke på produktivitetsökningen och den sjunkande livsmedelskonsumtionen bedömer man att ytterligare 13,7 miljoner hektar av de 104 miljonerna hektar åkermark kommer att stå till förfogande på medellång sikt inom EU. Till detta kommer de arealer som läggs i träda genom den gemensamma jordbrukspolitiken. Med nuvarande konsumtionsstruktur vad gäller förädlade animaliska produkter används för närvarande en stor andel av den europeiska åkerarealen till foderproduktion.

3.2.2

Även ur europeiskt perspektiv är emellertid den areal som kan användas för lant- och skogsbruk knapp. Samtidigt är Europa globalt sett den största importören av livsmedel och foder. EESK ser med stor oro på den globala minskningen av åkerarealen. Årligen går cirka 7 miljoner hektar jordbruksmark förlorade i världen. 25 % av all odlad jord anses ligga i farozonen. 1970 fanns globalt sett 0,18 hektar åkermark till förfogande per invånare; i dag är det 0,11 hektar. Till detta kommer den stora faran för minskad eller utebliven avkastning på grund av klimatförändringen.

3.2.3

Kommittén menar att stor uppmärksamhet måste läggas vid att försöka öka avkastningen, särskilt genom effektivare användning av lignocellulosahaltiga växter som olika arter av gräs och träd och restprodukter från jordbruket, till exempel halm. Vidare bör bi- och restprodukter från återvinningssystemen, t.ex. naturgödsel i biogasanläggningar, användas för energiutvinning. Nya höga krav måste ställas på utvecklingen av effektivare teknik för utnyttjande och omvandling. Här måste de största utmaningarna identifieras och integreras i den europeiska forsknings- och utvecklingspolitiken.

3.2.4

EESK konstaterar att de nya medlemsländerna i Central- och Östeuropa förfogar över stora jordbruksarealer. Dessutom går en stor del av strukturfondsmedlen till dessa länder. Här finns alltså goda förutsättningar för EU och den nationella politiken att stimulera investeringar och innovation i fråga om förnybara råvaror. EESK uppmanar eftertryckligen EU, och särskilt medlemsländerna, att säkerställa att betydande strukturfondsmedel genom lämplig lagstiftning och relevanta planeringsriktlinjer avsätts till förnybara råvaror.

3.2.4.1

Som en följd av omställningsprocessen finns i vissa medlemsländer stora jordbruksarealer som inte brukas. Eftersom brukarna av dessa arealer i allmänhet inte kan ställa några krav på stöd inom ramen för GJP vill kommittén peka på de dåliga konkurrensvillkor som gäller för odling på dessa arealer. Kommittén uppmanar kommissionen, rådet och medlemsländerna att undersöka möjligheterna att genom en målinriktad användning av strukturfonderna utnyttja dessa arealer för att skapa strukturer och sysselsättning i regionerna.

3.2.4.2

Det stöd för energigrödor (45 euro/hektar) för totalt 1,5 miljoner hektar som omfattas av de beslut som fattades i samband med reformen av EU:s jordbrukspolitik i Luxemburg 2003 kommer att ses över redan i slutet av 2006. EESK uppmanar kommissionen att undersöka om bidragsnivån är tillräckligt hög. Kommittén anser att det nuvarande ansökningsförfarandet är för byråkratiskt och föreslår att förvaltningen anpassas snarast möjligt. Stödet för energigrödor kan för närvarande inte sökas av de nya EU-medlemsstater som har valt ett förenklat förfarande för GJP (8 av 10 nya medlemsstater). Kommittén uppmanar kommissionen att, inom ramen för de anpassningar som skall göras från och med slutet av 2006, göra det möjligt också för dessa länder att ansöka om detta arealbidrag. Vad beträffar bidragsnivån bör man överväga en särskild anpassning för de orter som inte längre har rätt till stöd efter omställningsprocessen.

3.3.1

För att kunna stärka den regionala ekonomin på landsbygden måste enligt EESK just de första leden i förädlingskedjan i största möjliga mån finnas kvar i regionen. En stor potential när det gäller att utveckla och stärka regionerna finns i samband med detta i den decentraliserade tekniken, för att man å ena sidan skall kunna sänka transportkostnaderna för biogena råvaror och öka det regionala mervärdet genom regional förädling och användning. Geom sådana regionala ekonomiska kretslopp bibehålls å ena sidan arbetstillfällen inom jordbrukssektorn samtidigt som ytterligare arbetstillfällen skapas i de led i kedjan som ligger före och efter jordbruket.

3.3.1.1

En ökning av de förnybara energikällornas andel med 5 % fram till 2010 skulle bara inom området biomassa leda till 250 000–300 000 nya arbetstillfällen, till stor del på landsbygden, förutsatt att 70–90 % av biomassan produceras i Europa. Arbetskraftsintensiteten hos biobränslena ligger 50–100 gånger högre än hos de fossila bränslena. Produktionen av elektricitet ur biomassa är 10–20 gånger mer arbetskraftsintensiv. Värmeproduktionen är dubbelt så arbetskraftsintensiv. Dock tillkommer väldigt många arbetstillfällen inom anpassning och anläggning av värmesystem, vilket innebär att de största effekterna i många regioner kan förväntas i fråga om användning i uppvärmningssyfte. MITRE Synthesis Report från 2003 utgår från en ambitiös råvarustrategi från EU:s sida där de förnybara energikällorna utgör basen. Man kommer fram till att nästan 2,5 miljoner nettoarbetstillfällen kommer att skapas före 2020 enbart i EU-15. Av dessa förväntas cirka 2/3 tillkomma på området för biomassa. EESK vill därför betona den stora sysselsättningspotentialen förutsatt att lämpliga stimulansåtgärder sätts in med tanke på de höga kostnader som kan förutses. Det krävs också dynamiska men stabila ramvillkor.

3.3.1.2

Dessa goda utsikter för sysselsättningen kommer också just landsbygden till godo. Å ena sidan finns det ett nytt behov av högkvalificerad arbetskraft, framför allt inom forskning och utveckling. Detta behov uppges uppgå till cirka 400 000. Samtidigt uppstår också ett behov av arbetskraft med lägre eller mindre kvalifikationer. På det hela taget måste det till en bred spridning av nya utbildningsåtgärder och kompetensutveckling för producenter och användare på alla områden.

3.3.1.3

Samtidigt konstaterar EESK att det på områdena forskning och högskola, industri, hantverk, jordbruk, förvaltning, media och konsumenter behövs ett ökat utbud av utbildning och vidareutbildning beträffande förnybara råvaror.

3.3.2

Med tanke på den strukturomvandling som håller på att ske på landsbygden, just nu t.ex. i samband med reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för socker, anser kommittén med bestämdhet att den industriella potential som finns bör användas och inriktas på användning av förnybara råvaror. Omstruktureringsfonderna är ett lämpligt instrument för omställning, och strukturfonderna för nyexploatering. EESK beklagar att användningen av omstruktureringsfondens medel inte är knuten till innovativa lokaliseringskoncept med positiv inverkan på sysselsättningen.

3.4.1.1

Kommitténs bedömning är att det finns många nya användningsmöjligheter för trä som kan vidareutvecklas inom byggindustrin. Detta är något som man också bör gå in på i planeringen av skogsbruket. Även om man på de användningsområden som nämnts redan utvecklat en rad marknadsklara produkter, bör man utveckla den processteknik som krävs för detta.

3.4.1.2

Kommittén ser i samband med genomförandet av kemikalieförordningen nya möjligheter att vidareutveckla en biomassabaserad kemi som bara är i början av sin utveckling och därför kräver en intensiv forskning. Man bör utveckla alternativ i samband med att problematiska ämnen undersöks i Reach-processen och detta skulle kunna bli ett lovande forskningsområde för förnybara råvaror. De förnybara råvarornas andel i den kemiska industrin i Tyskland har till exempel ökat från 8 % till 10,4 % från 1991 till 2005 (endast den kemisk-farmaceutiska industrin, exklusive pappersindustrin och industrin för bearbetning av naturfibrer).

3.4.1.3

Kommittén vill betona följande mål i samband med utvecklingen av biomassabaserade produktgrupper:

3.4.1.4

En faktor som för närvarande inverkar hämmande på de olika produktgrupperna är att man i många fall ännu inte kunnat göra några kostnadsminskningar. Detta beror på att det saknas medel för att främja produkter och marknadsintroduktion och att det spenderas för lite på forskning och utveckling. I vissa länder omfattas dessa råvaror dessutom av skattemässiga nackdelar. När det gäller användningen som råvara föreslår kommittén därför att man genom riktlinjer, liknande de inmatningsregler som finns för elektricitet, försöker göra den mer gångbar och konkurrenskraftig på marknaden.

3.4.2.1

Till skillnad från vad som gäller för ström och drivmedel finns det inga rättsliga bestämmelser om användning av förnybar energi på värmeområdet. För att på europeisk nivå påskynda utvinningen av värme ur biomassa anser kommittén att det behövs ytterligare lagstiftningsinitiativ rörande utvinning och användning av värme ur förnybara källor. EESK utgår ifrån att bestämmelser liknande lagarna om energiinmatning kan utlösa en liknande dynamik i genomförandet.

3.4.2.2

För närvarande är 56 miljoner EU-medborgare anslutna till fjärrvärmenät, varav 61 % hör hemma i de nya medlemsstaterna. EESK anser att det krävs en målinriktad användning av strukturmedel för att man skall kunna bygga ut och sanera dessa system med förnybara råvaror som bas. I samband med detta bör man framför allt påskynda användningen av kraftvärmeproduktion.

3.4.2.3

Eftersom investeringar i värmeteknik, kraftvärmeteknik, fjärrvärme och försörjningssystem är långsiktiga, ser kommittén på kort sikt ett mycket större åtgärdsbehov också i de gamla EU-länderna. Här krävs inte bara information utan framför allt även administrativa anpassningar.

3.4.2.4

Det faktum att de enskilda medlemsstaterna har olika bestämmelser om skog och äganderätt leder till problem för enskilda hushåll i fråga om tillgång till träavfall från skogarna. Här bör man på grund av den nya efterfrågesituationen framför allt eftersträva obyråkratiska bestämmelser.

3.4.3.1

Transportsektorn står för ungefär 30 % av energiförbrukningen i EU. Med vegetabilisk olja, biodiesel, etanol och syntetiska bränslen med biomassa som bas finns det alternativ till olja. EESK noterar att införlivandet av direktivet om biobränslen bara går långsamt framåt. Målet är att marknadsandelen skall uppgå till 5,75 % 2010. 2005 hamnade man med 1,4 % klart under referensvärdet 2 %. Kommittén stöder bestämt de målområden som formuleras i programmet ”Intelligent energi – Europa”, beslut nr 1230/2003/EG, nämligen:

3.4.3.2

I samband med WTO-förhandlingarna och med anledning av utbyggnaden av den europeiska etanolproduktionen framförs just nu krav på att importkvoterna för etanol skall vara utformade på detta sätt. Endast på så sätt kan denna unga bransch få utsikter att utvecklas i EU och ersätta bensinen.

3.4.3.3

Både kommissionen och medlemsstaterna planerar att i samband med främjandet av förnybara drivmedel ersätta skattelätttnader med fasta blandkvoter. EESK fruktar att många redan gjorda investeringar inom denna unga bransch därigenom äventyras, och kräver större politisk stabilitet. Kommittén betonar dessutom att skatteinstrumentet möjliggör regionalt anpassade investeringar på biobränsleområdet.

3.4.3.4

Också vid mer gynnsamma prognoser kan som mest endast 35 % av den nuvarande bränsleförbrukningen någon gång ersättas med vegetabiliska produkter. Inom andra generationens BTL-bränslen finns det fortfarande ett stort behov av teknisk utveckling och av att göra produkterna mogna för marknaden. I samband med dessa prognoser bör man också erinra om att en yta bara kan öronmärkas en enda gång för ett visst ändramål. Kommittén betonar att en mer effektiv transportpolitik och en betydligt lägre bränsleförbrukning måste stå kvar som prioriterade mål för att framtiden i våra ekonomier skall kunna tryggas.

3.4.4.1

Under de närmaste tre årtiondena kommer kraftverkskapacitet i storleksordningen 200 000 MW att behöva ersättas i Europa. Detta innebär en investeringsvolym på minst 200 miljarder euro. I samband med detta läggs en viktig grund för framtidens energibas. Enligt kommittén finns det här också en möjlighet att genom lämplig kraftsverksstorlek uppnå fler kraftvärmesystem. Härigenom kan effektiviteten i energianvändningen ökas betydligt.

3.4.4.2

Hittills har man på elmarknaden i huvudsak använt träavfall, naturgödsel, biologiskt avfall och annat avfall av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung som biomassa. Andelen biomassa i elproduktionen ökar dock långsamt. Om inte användningen av biomassa ökar kommer inte målen i direktivet om främjande av el producerad från förnybara energikällor (EG 2001/77) att uppnås.

3.4.4.3

Eftersom det finns en flaskhals på elområdet, nämligen strömförsörjningssystemet, kan man på ett effektivt sätt utforma fasta inmatningsvillkor. EESK anser att följande punkter bör beaktas i samband med utformningen: tillförlitlighet med avseende på innovativa investeringar, inmatningspriser som grundar sig på tillverkningskostnaderna och differentierats på grundval av tillgänglig utrustning, utvärdering vart femte år för att anpassa inmatningspriserna vid nyinvesteringar i mer effektiv teknik, bonussystem för ny teknik, värmeanvändning, mindre och därmed mer regionala enheter. Ett bonussystem som grundar sig på vilka råvaror som tillförs är också meningsfullt. Kommittén anser det nödvändigt att framför allt kompensera gräsbevuxen mark, mellangrödor, restprodukter såsom halm, men även användning av biprodukter såsom oljekakor och drav genom ett bonussystem

3.4.5.1

När det gäller målformuleringarna anser kommittén att målet 4 x 25 fram till 2020 bör fastställas. Med tanke på den framtida användningen av biomassa innebär detta att 25 % av elförsörjningen, 25 % av värmetillförseln, 25 % av drivmedlen och 25 % av de material som har råolja som bas, t.ex. syntetiska ämnen, skulle täckas av förnybara råvaror och förnybar energi. Dagens förbrukning av fossila råvaror används som bas för beräkningarna. Också vid en omställning till förnybara resurser som grundar sig på dessa mål är och förblir en effektiv användning av alla resurser avgörande för ekonomins utveckling. För ett brett genomförande är en betydligt högre effektivitet i material- och energianvändningen i EU alltså en absolut nödvändighet.

3.6.1.1

EESK ställer sig positiv till att kommissionen utarbetat en gemensam handlingsplan för biomassa. Denna handlingsplan skulle behöva omsättas i nationella/regionala handlingsplaner. I samband med detta bör måluppfyllelsen följas upp. EESK ställer sig positiv till att man i handlingsplanen går in på den i stor utsträckning outnyttjade potential som finns på uppvärmningsområdet. Kommittén beklagar dock att man bara tar upp användningen av biomassa för energiändamål. Kommittén anser därför att handlingsplanen för biomassa bör kompletteras med ett avsnitt om användning av biomassa som material, att man bör stödja forskningen kring nya användningsområden och påskynda informations- och PR-verksamheten och den rådgivande verksamheten. När det gäller den ekonomiska politiken måste man vidta åtgärder för att stimulera bildandet av nya företag på området förnybara råvaror, framför allt för att förstärka de små och medelstora företagen med anledning av svårigheten att få fram riskkapital. Kommittén beklagar att handlingsplanen i frågor rörande internationell handel inte innehåller förslag på tillräckligt specificerade villkor för marknadstillträde.

3.6.1.2

Kommissionen visar i sitt meddelande om stöd till elektricitet från förnybara energikällor (KOM(2005) 627 av den 7 december 2005) att det framför allt är på områdena biomassa och biogas som potentialen i stor utsträckning inte utnyttjats på grund av otillräckliga rättsliga ramvillkor i de flesta av de europeiska länderna. Inmatningssystem med kostnadsbaserade priser har visat sig vara mycket effektiva för marknadsintroduktionen av förnybar energi. EESK förväntar sig att kommissionen till följd av denna rapport utarbetar mer långtgående riktlinjer.

3.6.2.1

Kommittén kan ännu inte se att användningen av biomassa tilldelas några större medel i det sjunde ramprogrammet för forskning. Både inom energiforskningen och användningen av förnybara råvaror som material behövs det mer omfattande forskningsprogram. EESK påminner om att band måste knytas till andra forskningsområden, t.ex. materialforskning, kemisk forskning och nanoteknik. Med antagandet av Reach-förordningen ser kommittén ytterligare ett skäl för en påskyndad forskningsverksamhet inom den biomassabaserade kemin.

3.6.2.2

Utan det grundläggande paradigmskifte som kommittén anser behövs i det nya ramprogrammet för forskning kommer inte den nödvändiga omställningen till nya råvaror att kunna ske i EU. För närvarande är det inte det kvantitativa utbudet av förnybara råvaror från arealerna som är den begränsande faktorn. Det är snarare tekniken för fortsatt bearbetning och omvandling till marknadsprodukter eller bearbetade produkter som ligger efter i sin utveckling. På detta område bör man öka forskningsverksamheten.

—

För odling av förnybara råvaror bör samma principer om god professionell praxis gälla som för produktion av livsmedel.

—

Markytor som använts för odling av råvaror som inte är avsedda för livsmedel måste även därefter lämpa sig för livsmedelsproduktion, som måste ske enligt de former som anges i punkterna 3.2–3.2.3.

—

Odling av förnybara råvaror bör ske på markytor som redan använts inom jordbruket och på åkrar som ligger i träda. Hit hör också ytor som för tillfället inte används, t.ex. på grund av omställning. Det får inte leda till att mängden permanent gräsbevuxen mark minskar.

—

För att minska mängden transporter, som man ju vet inverkar negativt på miljön, bör man eftersträva produktion i regionala eller lokala kretslopp.

—

Ekologiskt värdefulla markytor måste säkras för naturskyddet och brukas inom ramen för skyddsmålen.

—

Man bör framför allt främja och odla förnybara råvaror som visat sig bidra till en god miljö.

3.8.1

Livsmedelsförsörjningen för alla befolkningsgrupper måste vara av högsta prioritet i alla länder. När det gäller den internationella handeln anser kommittén därför att odlingen och exporten av bioenergibärare på inget sätt får äventyra ett lands livsmedelsförsörjning. WTO:s bestämmelser bör också skärpas på denna punkt. Regeringarna i fråga måste fastställa de politiska ramvillkor som behövs för att landets livsmedelsförsörjning skall tryggas. EESK anser det också vara nödvändigt med sociala arbetsnormer och ekologiska normer i WTO:s icke-tariffära bestämmelser för den internationella handeln med förnybara råvaror. Kommittén stöder tanken på att inrätta en internationell byrå för förnybar energi (Irena) och anser att det krävs större öppenhet i den internationella råvaruekonomin.

3.8.2

EESK betonar att EU:s ekonomi är beroende av utveckling och export av innovativ teknik  (1). Innovativa processer och produkter från förnybara råvaror gör det möjligt att inta den ledande rollen i världshandeln på området för framtidsteknik. De politiska ramvillkoren för utvecklingen av förnybara råvaror är därför av central betydelse för den ekonomiska utvecklingen i EU.