52006DC0824

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 19.12.2006

KOM(2006) 824 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

Skattemässig behandling av förluster i gränsöverskridande situationer{SEK(2006) 1690}

1. GRÄNSÖVERSKRIDANDE FÖRLUSTUTJÄMNING OCH DEN INRE MARKNADEN

1.1. Inledning

Detta meddelande läggs fram inom ramen för meddelandet om samordning av medlemsstaternas system för direkt beskattning i den inre marknaden och är ett exempel på ett område som skulle kunna dra fördel av ett sådant samordnat förfarande.[1]

Kommissionen har satt upp som mål att förbättra konkurrenskraften för näringslivet i EU, som bl.a. hindras av bristande möjligheter till gränsöverskridande förlustutjämning[2]. I kommissionens meddelande från 2005 ”Skattepolitikens och tullpolitikens bidrag till Lissabonstrategin”[3] togs insatser för att avhjälpa detta problem upp som en av de riktade åtgärder som på kort sikt kunde vidtas för att avskaffa gränsöverskridande skattehinder för företag i EU. Sådana åtgärder är särskilt aktuella nu mot bakgrund av Europeiska gemenskapernas domstols nyligen fattade beslut i Marks & Spencer-målet[4]. Om gränsöverskridande förlustutjämning inte medges kan förluster generellt bara avräknas mot de vinster som genererats i den medlemsstat där verksamheten etablerats. Detta snedvrider företagens beslut på den inre marknaden.

I detta meddelande[5] behandlas de grundläggande principerna och problemen när det gäller gränsöverskridande förlustutjämning. Olika metoder föreslås för medlemsstaterna att medge gränsöverskridande utjämning av förluster som görs antingen

- inom ett företag (dvs. förluster i en filial eller ett fast driftställe som befinner sig i en annan medlemsstat), eller

- inom en koncern (dvs. förluster som ett koncernbolag gör i en annan medlemsstat).

1.2. Problemet

Även om företagen förväntar sig att göra vinst kan förluster uppkomma. I praktiskt taget samtliga skattesystem i EU behandlas vinster och förluster på ett asymmetriskt sätt: vinster beskattas för det beskattningsår de intjänas medan skattevärdet av en förlust inte återbetalas av skatteförvaltningen när företaget gör en förlust. Följaktligen måste företaget avräkna en förlust mot en annan positiv skattebas inom företaget eller koncernen för att undvika ”överbeskattning”. När företaget kan göra en sådan omedelbar avräkning mot en annan positiv skattebas undviks de nackdelar för kassaflödet som uppstår till följd av tidsfördröjningen när förlusten beaktas genom överföring i ny räkning och avräkning mot framtida vinster[6]. Gränsöverskridande förlustutjämning skulle förhindra att förluster blir ”strandsatta” i olika enheter.

Ett företag med flera inhemska filialverksamheter kommer i princip att automatiskt beskattas på grundval av nettoresultatet, dvs. både vinster och förluster i de olika filialerna kommer att beaktas omedelbart och automatiskt. I de flesta andra fall är förlustutjämning bara möjlig när det medges enligt särskilda bestämmelser i respektive medlemsstat:

Inhemsk förlustutjämning | Gränsöverskridande förlustutjämning |

Inom ett företag (”fast driftställe”) | Automatiskt möjlig | Möjlig i de flesta fall |

Inom en koncern (”moderbolag” och ”dotterbolag”) | Möjlig enligt särskilda regler i flertalet medlemsstater | I princip inte möjlig, utom i mycket få fall |

1.3. Den inre marknaden och inverkan på företagens beslut

Det faktum att medlemsstaterna ur beskattningssynvinkel behandlar förluster i andra länder på olika sätt inverkar på den inre marknadens funktion. Frågor kring gränsöverskridande förlustutjämning påverkar företagens beslut om huruvida och hur de skall etablera sig på en ny marknad. Avsaknad av (eller begränsade möjligheter till) gränsöverskridande förlustutjämning skapar ett hinder för att etablera sig på nya marknader, och vidmakthåller den artificiella uppdelningen av den inre marknaden längs nationella gränser.

Detta innebär att företag i stora medlemsstater, som kan generera mer verksamhet och stordriftsfördelar på sin egen nationella marknad, har en fördel gentemot potentiella konkurrenter från mindre medlemsstater, även när de sistnämnda företagen är mer innovativa och effektiva. Större företag kommer i normalfallet att ha mer verksamhet i olika medlemsstater än mindre företag, vilket gör att de lättare kan täcka förluster. Likaledes har medlemsstater med stora inhemska marknader en fördel i det att det är mera sannolikt att företag redan har etablerat verksamhet på deras marknad och följaktligen har möjlighet att avräkna förluster från viss verksamhet mot en positiv skattebas från andra verksamheter. Denna fråga är särskilt relevant för små och medelstora företag när det gäller de förluster i inledningsskedet som kan uppstå när ett företag etablerar sig utomlands[7]. Avsaknad av eller begränsade möjligheter till gränsöverskridande förlustutjämning har således följande konsekvenser:

- Det gynnar inhemska investeringar och avskräcker från investeringar i andra medlemsstater.

- Det gynnar gränsöverskridande investeringar i stora medlemsstater.

- När det gäller gränsöverskridande investeringar gynnas stora företag framför små och medelstora företag.

- När det gäller att etablera verksamhet påverkar det valet mellan ett fast driftställe eller ett dotterbolag.

Dessa snedvridningar leder till högre priser för både företag och konsumenter och till en åtföljande samhällsekonomisk förlust. När begränsade möjligheter till förlustutjämning leder till mindre konkurrens på en medlemsstats marknader kommer de dominerande företagen att drabbas på lång sikt, eftersom de får mindre tryck på sig att göra innovationer och rationalisera.

1.4. Gränsöverskridande förlustutjämning och rättspraxis från Europeiska gemenskapernas domstol

Europeiska gemenskapernas domstol har behandlat gränsöverskridande förlustutjämning i fråga om fasta driftställen i Futura-målet[8] och AMID-målet[9].

I Futura-målet betraktade domstolen situationen ur den stats synvinkel som var värdstat för det fasta driftstället och fann att territorialprincipen kunde motivera en begränsning av det förlustbelopp som fick överföras i ny räkning i den staten till de förluster som hade ett ekonomiskt samband med de inkomster som intjänats i samma stat.

I AMID-målet betraktade domstolen situationen ur hemstatens synvinkel och fann att det faktum att vinster hos det fasta driftstället i Luxemburg inte beskattades enligt Belgiens dubbelbeskattningsavtal med det landet inte innebar att det i fråga om förlustutjämning fanns någon objektiv skillnad mellan situationen för ett belgiskt företag med ett fast driftställe i Luxemburg och situationen för ett belgiskt företag med en filial i Belgien[10]. Eftersom det inte fanns någon motivering till särbehandlingen stred olika behandling av dessa två företag när det gäller förlustutjämning mot bestämmelserna om etableringsfrihet och kunde inte godtas[11].

Frågan om gränsöverskridande förlustutjämning mellan företag behandlades för första gången i ett beslut av domstolen i Marks & Spencer-målet. Det hade hävdats att skattemyndighetens beslut att inte tillåta moderbolaget i Storbritannien att mot sin vinst avräkna förluster hos dess dotterbolag i andra medlemsstater som inte bedrev verksamhet i Storbritannien innebar en överträdelse av bestämmelserna om etableringsfrihet enligt EG-fördraget. Rörelseförluster hade slutligen lett till att företaget helt avvecklat verksamheten i flertalet dotterbolag.

Storbritannien anförde flera skäl till denna begränsning: behovet av en balanserad fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna, behovet att förhindra att förluster skulle beaktas två gånger och risken för skatteundandragande. Domstolen godtog att dessa tre faktorer sammantagna kunde motivera bestämmelser som begränsade etableringsfriheten[12]. Den konstaterade emellertid att Storbritanniens bestämmelser om förlustutjämning inom koncerner inte iakttog proportionalitetsprincipen i de fall möjligheterna att beakta förluster i dotterbolagets hemviststat hade uttömts.

2. FÖRLUSTER INOM ETT FÖRETAG – FRÅGAN OM FASTA DRIFTSTÄLLENS FÖRLUSTER

Förluster inom ett företag kan definieras som förluster som noteras av enheter som är beroende av företaget i fråga, t.ex. separata avdelningar, filialer eller fasta driftställen.

2.1. Skattemässig behandling av förluster i inhemska situationer

I samtliga medlemsstater beviljas automatiskt utjämning av förluster som uppkommer i inhemsk verksamhet inom ett enda företag, vilket garanterar att förluster inom företaget beaktas omedelbart. Företaget beskattas på grundval av nettoresultatet av all inhemsk verksamhet, varför avdraget automatiskt återvinns när den förlustbringande delen av företaget återigen går med vinst.

2.2. Skattemässig behandling av förluster i gränsöverskridande situationer

Företaget beskattas normalt som icke-hemmahörande på grundval av det fasta driftställets resultat i den medlemsstat där driftstället är beläget. Enligt gemenskapsrätten måste fasta driftställen få samma behandling i nationell lagstiftning som hemmahörande enheter, t.ex. i fråga om överföring av förluster i ny räkning eller förlustutjämning bakåt ( loss carry-back )[13].

Det fasta driftställets vinst utgör sedan en del av företagets sammanlagda resultat i den medlemsstat där huvudkontoret ligger. Enligt dubbelbeskattningsavtal har normalt värdmedlemsstaten den primära beskattningsrätten när det gäller det fasta driftställets vinst. Den medlemsstat där huvudkontoret ligger kommer vanligtvis bara att ha sekundär beskattningsrätt i fråga om dessa vinster. Medlemsstaternas metoder för att undanröja dubbelbeskattning beror på vilken av de två metoder enligt artikel 23 i OECD:s modell för skatteavtal (avräkningsmetoden ( credit method ) eller undantagandemetoden ( exemption method ) som har fastställts i respektive dubbelbeskattningsavtal med andra medlemsstater.

a) Avräkningsmetoden

Enligt avräkningsmetoden beaktas inkomster från hela världen i företagets hemviststat. De skatter som betalats utomlands krediteras mot den inhemska skatt som debiteras för inkomster beskattade i utlandet. Denna metod liknar således behandlingen av förluster i inhemsk verksamhet. Alla förluster kommer att beaktas vid fastställandet av den globala inkomsten.

b) Undantagandemetoden

Enligt undantagandemetoden tas utländska inkomster som beskattats i källstaten generellt inte med i huvudkontorets skattebas.

(1) … utan förlustutjämning

Eftersom ett fast driftställes resultat inte beaktas vid beräkningen av huvudkontorets resultat, är förlustutjämning inte möjlig. Denna metod används av sju medlemsstater.

(2) … med (temporär) förlustutjämning

I nuläget tillåter fem medlemsstater utjämning av förluster som noterats av fasta driftställen i andra medlemsstater, även om vinster inte beskattas. Dessa förluster återvinns när väl det fasta driftstället återigen går med minst (vilket skapar kongruens i skattesystemet).

2.3. Etableringsfrihet och förluster inom ett företag

När fasta driftställens förluster inte kan avräknas mot huvudkontorets vinster (”vertikal avräkning uppåt”) kommer det att uppstå en skillnad i behandlingen jämfört med en rent inhemsk situation. Detta gör det mindre attraktivt att utnyttja etableringsfriheten och kan avskräcka ett företag från att inrätta ett fast driftställe i en annan medlemsstat. En sådan olikhet i behandlingen utgör ett hinder mot etableringsfriheten och är förbjuden enligt artikel 43 i EG-fördraget. I AMID-målet angav Europeiska gemenskapernas domstol uttryckligen att situationen för ett företag med ett fast driftställe utomlands bör vara jämförbar med situationen för ett företag utan ett sådant driftställe[14].

Målet att förhindra att förluster beaktas två gånger kan uppnås genom en återvinningsmekanism. Medan återvinning av förluster sker automatiskt i inhemska situationer måste en sådan återvinningsmekanism fastställas uttryckligen vid gränsöverskridande situationer. Det faktum att fem medlemsstater redan gör detta visar att ett system med förlustutjämning och återvinning från framtida vinster är genomförbart.

Risken för skatteundandragande är mycket begränsad när det gäller ett fast driftställes förluster, eftersom dessa beaktas enbart hos huvudkontoret (vertikal avräkning uppåt).

3. FÖRLUSTER INOM EN KONCERN – FRÅGAN OM UTLÄNDSKA DOTTERBOLAGS FÖRLUSTER

3.1. Motivet till förlustutjämning inom en koncern

Företag som är juridiska personer enligt civilrätten omfattas i allmänhet av bolagsskatt i samtliga medlemsstater. När ett bolag bildas för att bedriva viss verksamhet uppstår en separat enhet, inte bara ur rättslig utan också ur skattemässig synvinkel. En koncern är inte en juridisk person enligt associationsrätten och erkänns inte heller som en separat beskattningsbar enhet. Förluster inom en koncern beaktas följaktligen inte automatiskt så som de görs inom ett företag. Ur ekonomisk synvinkel kan emellertid en koncern betraktas som en separat ekonomisk enhet. Många medlemsstater har infört ett inhemskt system för koncernbeskattning för att kunna behandla koncerner som separata ekonomiska enheter. Det är dock bara ett begränsat, men ökande, antal medlemsstater som har system för förlustutjämning som också är tillämpliga på gränsöverskridande situationer[15].

Avsaknaden av ett inhemskt system för koncernbeskattning snedvrider investeringsbeslut i huvudsak när det gäller investeringars rättsliga form (det gynnar inrättandet av en filial snarare än ett dotterbolag), men inte beslut om på vilken plats investeringar skall göras. Avsaknaden av gränsöverskridande förlustutjämning för koncerner kan emellertid snedvrida affärsbeslut både när det gäller investeringars rättsliga form och var de görs.

3.2. Inhemsk förlustutjämning inom en koncern

Sex medlemsstater har inget inhemskt system för koncernbeskattning. De system som tillämpas av de övriga 19 medlemsstaterna kan översiktligt delas in i följande tre kategorier:

a) System med ”överföring av förluster inom en koncern” (sju medlemsstater).

b) ”Sammanslagning” av skatteutfallen inom en koncern (elva medlemsstater).

c) Fullständig skattekonsolidering (en medlemsstat).

Begreppet ”överföring av förluster inom en koncern” omfattar både ”förlustutjämning inom en koncern” och ”koncernbidrag”. Båda dessa typer av system medger en slutgiltig överföring av inkomster mellan företag så att förluster kan utjämnas mot vinster inom en koncern. Enligt ett system med förlustutjämning inom en koncern kan en förlust för ett företag inom koncernen överföras (eller ”avträdas”) till ett lönsamt företag inom koncernen. Enligt ett system med koncernbidrag kan vinsten för ett företag inom koncernen överföras till ett koncernföretag som går med förlust. I den mån som systemet med koncernbidrag används för att eliminera förluster har det således samma ekonomiska konsekvenser som ett system med överföring av förluster inom en koncern.

Ett system med ”sammanslagning” innebär att alla enskilda skatteutfall (dvs. vinster och förluster) för koncernföretagen slås samman hos moderbolaget. Denna sammanslagning behöver inte nödvändigtvis vara kopplad till förluster, även om detta är huvudskälet till att använda ett sådant system. Ett system med fullständig skattekonsolidering går längre än ett system med sammanslagning, eftersom det för skatteändamål bortses från de olika koncernföretagens egenskap av juridisk person och samtliga koncerninterna transaktioner. Koncernens resultat fastställs på grundval av en enda resultaträkning.

När de tillämpas i inhemska situationer ger samtliga metoder fullständig förlustutjämning vertikalt, uppåt eller nedåt (dvs. mellan moderbolag och dotterbolag), och horisontellt (dvs. mellan dotterbolag) inom en koncern. Detta innebär att om koncernen sammantaget noterar en nettoförlust kommer enskilda koncernföretags vinster inte att beskattas utan avräknas mot andra koncernföretags förluster. Alla metoder ger omedelbar förlustutjämning och förhindrar att förluster blir ”strandsatta” i olika enheter. Till följd av den automatiska återvinningen är avdraget i allmänhet temporärt och gäller till dess att det olönsamma dotterbolaget återigen visar vinst. Förlustavdraget är permanent bara när förlusten uppstår vid en likvidation.

Att helt enkelt utsträcka system för inhemska situationer till att även gälla gränsöverskridande situationer skulle inte vara en idealisk lösning, även om det skulle utgöra en förbättring jämfört med den nuvarande situationen. Vid inhemska situationer sker återvinning av förluster automatiskt, och att utsträcka ett sådant system till att även gälla gränsöverskridande situationer kräver således en uttrycklig mekanism för återvinning. Det skulle även kunna vara tekniskt svårt att utsträcka samtliga aspekter av ett inhemskt system för förlustutjämning till att även gälla en gränsöverskridande situation. Samtliga medlemsstater som har ett system för gränsöverskridande förlustutjämning tillämpar olika regler i gränsöverskridande situationer jämfört med inhemska situationer.

3.3. Fastställande av den riktade åtgärdens räckvidd

3.3.1. Jämförelse med en gemensam konsoliderad bolagsskattebas

Varje riktad åtgärd för att införa gränsöverskridande förlustutjämning skulle utgöra en mellanliggande lösning i avvaktan på att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas införs. Åtgärden skulle vara lättare att utforma och genomföra men skulle med nödvändighet få mindre räckvidd än en EU-omfattande gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Åtgärden skulle inte kräva någon harmonisering av skattesystem eller skattebaser. Till skillnad mot en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, som baseras på ett ”multilateralt” eller ”gemensamt” tillvägagångssätt, kan en riktad åtgärd i teorin utformas för att genomföras och tillämpas av blott en medlemsstat (”unilateralt”). Inte desto mindre skulle det vara lämpligast att ursprungslandet och det land där den utländska investeringen görs samordnar sig.

3.3.2. Effekterna av domen i målet C-446/03 (Marks & Spencer)

Följande principer och riktlinjer kan härledas från domen i Marks & Spencer-målet: För det första skulle moderbolagets medlemsstat bara bevilja permanent förlustavdrag vid förluster som uppstår vid en likvidation , så att en balanserad fördelning av beskattningsrätten bevaras. För det andra kan målet att förhindra företag att beakta förluster två gånger uppnås genom att man fastställer att förlustutjämning förutsätter att dotterbolaget har uttömt alla omedelbara möjligheter till förlustutjämning i sin hemvistmedlemsstat. För det tredje ökar risken för skatteundandragande när en koncern fritt kan bestämma när och var den önskar att dess förluster (och vinster) beaktas för skatteändamål. Problemet blir större ju fler möjligheter ett företag har att utjämna förluster horisontellt eller vertikalt nedåt. Koncerner kommer givetvis att tendera att fördela förluster till de företag där skattevärdet av dem är som högst.

Kommissionen anser att dessa problem till stor del kan avhjälpas genom att gränsöverskridande förlustutjämning bara får göras vertikalt uppåt. I kombination med en bestämmelse om återvinning och ett krav på att alla möjliga avdrag som är tillgängliga för dotterbolaget innevarande period används i första hand skulle detta minimera risken för skatteundandragande.

3.3.3. Begreppsram – vägledande principer för en riktad åtgärd

En riktad åtgärd för att hantera gränsöverskridande förlustutjämning bör säkerställa att koncerner med verksamhet i flera medlemsstater så långt som möjligt behandlas på samma sätt som koncerner med verksamhet i bara en medlemsstat. I synnerhet bör åtgärden möjliggöra att förluster kan avräknas från skattebasen för det år de uppkommer. En riktad åtgärd bör således uppfylla följande krav:

a) Den bör möjliggöra ett faktiskt och omedelbart engångsavdrag för förluster.

b) Den bör som ett minimum medge att förluster beaktas hos moderbolaget (vertikal avräkning uppåt).

c) Den bör normalt inte leda till att inkomster slutgiltigt överförs från en medlemsstat till en annan, såvida förlusten inte uppstått vid en likvidation och det inte finns någon möjlighet till utjämning i den stat där förlusten uppkommit.

d) Den bör garantera att inhemska möjligheter till förlustutjämning för innevarande period utnyttjas i första hand.

e) Den bör inte kunna missbrukas.

3.4. Alternativa metoder för gränsöverskridande förlustutjämning

I teorin finns det tre alternativ som tillhandahåller den önskade miniminivån på förlustkompensation. Det finns ingen skillnad mellan dessa alternativ när det gäller hur förluster beaktas, men däremot i fråga om behandlingen av dotterbolagets framtida vinster på nivån för moderbolaget:

Förlustens beskattningsår | Förlustutjämning samma år som förlusten |

Påföljande beskattningsår | Alternativ 1 Slutgiltig förlustöverföring | Alternativ 2 Temporär förlustöverföring | Alternativ 3 Beskattning innevarande period av dotterbolags resultat |

Framtida vinster beaktas inte | Återvinning av avdragna förluster | Beaktande av resultaten för en olönsam enhet under en viss period |

3.4.1. Alternativ 1: Slutgiltig förlustöverföring (”överföring av förluster inom en koncern”)

Detta system innebär en slutgiltig överföring av förluster (i fråga om ett system med utjämning inom en koncern, som var fallet i Marks & Spencer-målet) eller vinster (i fråga om ett system med koncernbidrag) utan återvinning, såvida balanserande motåtgärder inte införs. Ett sätt att neutralisera effekterna på inkomsterna för den medlemsstat där det företag till vilket förlusten överförs har hemvist skulle vara att införa ett avräkningssystem som innebär att medlemsstaten för det bolag som överför förlusten kompenserar medlemsstaten för det företag till vilket förlusten överförs. Detta system skulle behöva ta hänsyn till alla betydelsefulla skillnader i fråga om tillämpliga skattesatser och skatteredovisningsregler. Skatteplaneringsfrågor skulle också behöva uppmärksammas särskilt.

3.4.2. Alternativ 2: Temporär förlustöverföring (”avdrag/återinförlivande”)

Enligt detta system skulle en förlust för ett dotterbolag beläget i en annan medlemsstat som har dragits av från moderbolagets vinst i efterhand återvinnas när väl dotterbolaget blir lönsamt igen. Detta innebär en temporär förlustöverföring. Denna metod valdes i det förslag till direktiv som lades fram 1990[16].

Fördelen med denna metod är att den är relativt enkel att använda. Först dras förlusten av och därefter, när dotterbolaget återigen går med vinst, återvinns den genom en motsvarande skattehöjning hos moderbolaget. Detta system bör således möjliggöra ett omedelbart och temporärt avdrag hos moderbolaget, vilket undanröjer de nackdelar för kassaflödet som annars skulle uppstå.

3.4.3. Alternativ 3: Beskattning innevarande period av dotterbolags resultat (”system med konsoliderad vinst”)

Enligt detta system beaktas vinster och förluster under ett beskattningsår för utvalda eller samtliga koncernföretag för en viss tidsperiod på nivån för moderbolaget. Konsoliderade dotterbolag behandlas på samma sätt som fasta driftställen. Avräkningsmetoden skulle tillämpas för att undanröja dubbelbeskattning. Den skatt som ett dotterbolag betalat i sin hemviststat skulle krediteras mot den skatt som skall betalas i moderbolagets medlemsstat för dotterbolagets inkomster. En eventuell vinstfördelning mellan koncernföretag skulle inte beaktas.

Tillämpningen av detta system är inte kopplad eller begränsad till en förlustsituation (även om detta är huvudskälet till att använda det). När väl ett dotterbolag har valts ut att delta i systemet kommer det således normalt att tillämpas under en viss period, exempelvis tre, fem eller fler år.

Ett system med konsoliderad vinst kan utformas att innefatta antingen

- ett eller flera dotterbolag som väljs ut av skattebetalaren, dvs. ett selektivt system , eller

- samtliga dotterbolag i en koncern, dvs. ett allomfattande system .

Ett selektivt system skulle kräva mindre dokumentation men kunna ge upphov till aggressiv skatteplanering i det att kostnader koncentreras till de dotterbolag som väljs ut att ingå i den konsoliderade beräkningen. Med det allomfattande systemet kommer koncernens sammantagna ekonomiska ställning att beskattas i moderbolagets hemviststat. Med avräkningsmetoden kommer möjligheterna till skatteplanering med utgångspunkt i en jämförelse av skattebaser och skattesatser att begränsas. Huvudnackdelen skulle vara ökade kostnader för att rätta sig efter lagstiftningen till följd av kravet på att göra en ny beräkning av samtliga koncernföretags inkomster enligt reglerna i moderbolagets medlemsstat[17].

4. SLUTSATS

Kommissionen vill understryka att det måste finnas effektiva system för gränsöverskridande förlustutjämning i EU. De begränsade möjligheterna till gränsöverskridande förlustutjämning är ett av de mest betydande hindren för gränsöverskridande affärsverksamhet och en effektivt fungerande inre marknad. System för gränsöverskridande förlustutjämning kommer särskilt att gynna små och medelstora företag, som i nuläget lider av att detta inte finns. Införandet av sådana system skulle också undanröja ett stort hinder för uppkomsten av mer konkurrenskraftiga EU-företag på världsmarknaden.

Förluster inom ett företag

I de fall medlemsstaterna inte medger att förluster för fasta driftställen i andra medlemsstater beaktas uppmanar kommissionen starkt dessa medlemsstater att se över sina skattesystem för att främja den etableringsfrihet som föreskrivs i EG-fördraget.

Förluster inom en koncern

Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att införa och bibehålla inhemska system för förlustutjämning inom koncerner som innebär att de får samma möjligheter till förlustutjämning som separata företag har. Detta skulle undanröja snedvridningar och höja landets attraktionskraft när det gäller investeringar och därigenom bidra till att uppfylla målen för Lissabonstrategin.

Kommissionen understryker att möjligheterna till gränsöverskridande förlustutjämning inom koncerner bör utökas, vilket skulle främja näringslivets utveckling på den inre marknaden och globalt.

I detta meddelande beskrivs tre metoder för att tillhandahålla gränsöverskridande förlustutjämning. Åtgärderna bör samordnas så att nyttan för den inre marknaden maximeras och onödigt dubbelarbete i de 25 medlemsstaterna undviks.

Kommissionen inbjuder rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att undersöka förslagen i detta meddelande och uppmanar medlemsstaterna att

- se över befintliga nationella system för att tillhandahålla förlustutjämning inom ett företag i gränsöverskridande situationer,

- snabbt genomföra en eller flera av de lösningar som läggs fram i detta meddelande när det gäller behandling av förluster inom en koncern, och

- överväga hur förslagen i detta meddelande kan tillämpas på både inhemska och gränsöverskridande situationer, genom att förbättra befintliga system för förlustutjämning och införa nya sådana system.

[1] KOM(2006) 823 slutlig.

[2] KOM(2001) 582 slutlig: ”Mot en inre marknad utan skattehinder”, s. 12.

[3] KOM(2005) 532 slutlig, s. 8.

[4] Mål C-446/03, Marks & Spencer , REG 2005, ännu ej offentliggjord.

[5] I kommissionens arbetsdokument SEC(2006)1690 tekniska bilagor med ytterligare förklaringar och exempel.

[6] Redan i mål C-397/98, Metallgesellschaft, REG 2001, s. I-1727, fastställde Europeiska gemenskapernas domstol att nackdelar för kassaflödet, så som de uppstår i situationer där omedelbar förlustutjämning inte kan göras, är tillräckliga för att en situation som strider mot gemenskapsrätten skall anses förekomma.

[7] De små och medelstora företagens särskilda svårigheter när det gäller gränsöverskridande ekonomisk verksamhet (avsaknad av gränsöverskridande förlustutjämning och höga kostnader för att rätta sig efter lagstiftning) behandlas i meddelandet från kommissionen om ett pilotprojekt med hemlandsbeskattning (KOM(2005) 702 slutlig).

[8] Mål C-250/95, Futura , REG 1997, s. I-2492.

[9] Mål C-141/99, AMID , REG 2000, s. I-11621.

[10] Mål C-141/99, AMID , REG 2000, s. I-11621, punkterna 28 och 29.

[11] Ibid, punkterna 30 och 31.

[12] Mål C-446/03, Marks & Spencer , REG 2005, punkt 51.

[13] Se exempelvis mål C-311/97, Royal Bank of Scotland , REG 1999, s. I-2651.

[14] Mål C-141/99, AMID , REG 2000, s. I-11621, punkt 25 ff.

[15] Danmark och Frankrike har tillämpat sådana system i många år. Italien och Österrike har infört sådana system från och med 2004 respektive 2005.

[16] KOM(90) 595 slutlig. Förslaget har dragits tillbaka (EUT C 5, 9.1.2004, s. 20).

[17] För koncerner med små och medelstora företag skulle systemet med hemlandsbeskattning kunna avhjälpa de största nackdelarna.