52006DC0816

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 12.12.2006

KOM(2006) 816 slutligDEL I

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSONEN INFÖR EUROPEISKA RÅDETS VÅRMÖTE

GENOMFÖRANDET AV DEN FÖRNYADE LISSABONSTRATEGIN FÖR TILLVÄXT OCH SYSSELSÄTTNING ”Ett år av resultat”

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Detta meddelande är uppdelat i två delar:

Del I – ”Ett år av resultat”

1. Genomförandet av strategin för tillväxt och sysselsättning 5

2. Genomförandet av åtgärder på de fyra prioriterade områdena 11

3. Kommande steg 15

DEL II – Bedömning av de framsteg som gjorts i de enskilda medlemsstaterna och i euroområdet (”landskapitlen”) samt politiska slutsatser

Det åtföljs av

- en rekommendation till rådet gällande rekommendationer enligt artiklarna 99 och 128 i fördraget och på grundval av de integrerade riktlinjerna för 2005–2008,

- en bilaga (som bygger på de nationella framstegsrapporterna och kommissionens ekonomiska analys) med en vidareutveckling av argumenten i själva rapporten och fler sakuppgifter till stöd för dessa. Den del av bilagan som handlar om sysselsättning är också utkastet till den gemensamma rapporten om sysselsättning.

GENOMFÖRANDET AV DEN FÖRNYADE LISSABONSTRATEGIN FÖR TILLVÄXT OCH SYSSELSÄTTNING ”Ett år av resultat”

När EU drog igång den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning var detta i sig en ambitiös uppgift. En omdaning av EU:s ekonomi kräver långtgående förändringar och berör alla delar av EU och det är lika viktigt att få med sig arbetstagare, företag och konsumenter som politiker och beslutsfattare. Målet är att bemöta globaliseringen och problemet med ett åldrande samhälle med ett gemensamt reformprogram.

I vår senaste rapport uppmanade jag stats- och regeringscheferna att lägga in en högre växel, och under 2006 gick utvecklingen verkligen framåt. Strategin för sysselsättning och tillväxt är ett program på medellång till lång sikt, och för att kunna vidta hela skalan av nödvändiga åtgärder krävs det stor politisk konsekvens, stabilt genomförande och varaktigt engagemang som i många fall sträcker sig över mer än en regering. De senaste tolv månaderna har vi kommit en god bit på väg mot målet.

Den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning vilar på två grundpelare. Den första är ett partnerskap som är utformat för att skapa verkligt ägarskap för strategin på samtliga nivåer inom EU. Den andra är ett politiskt program för att modernisera EU:s ekonomi och skapa de sociala system som behövs för att möta globaliseringens utmaningar. Under det gångna året har strategin gett resultat på båda fronter.

Partnerskap behöver de rätta instrumenten för att fungera effektivt – alla har en uppgift att fylla. De nationella reformprogrammen har visat sig vara effektiva när det gäller att koppla samman nationella politiska prioriteringar med EU-prioriteringar och att samla makroekonomiska och mikroekonomiska reformer och sysselsättningsreformer. Strategin har fått ökad betydelse i den nationella politiska debatten och samordnarna för Lissabonstrategin bidrar med nödvändig energi och fokusering. Utbytet mellan medlemsstaterna av erfarenheter och goda idéer ökar. Medlemsstaternas offentliga finanser vilar på en solidare grund. Gemenskapens Lissabonprogram anger kursen på EU-nivå. I den här rapporten fullgör kommissionen en av sina särskilda uppgifter, nämligen att som vägledning för länderna föreslå rekommendationer för varje medlemsstat efter att ha tittat närmare på vilka framsteg de gjort i sina nationella reformprogram. Europeiska rådet har riktat uppmärksamheten på innovation och kommer i mars att koncentrera sig på bättre lagstiftning, energi och klimatförändringen. Sammanfattningsvis fullgör de olika aktörerna i Lissabonstrategin sina uppdrag på rätt sätt.

Under de senaste tolv månaderna har det skett en märkbar förbättring i arbetet med att omvandla politiska initiativ till konkreta resultat och skapa bättre förutsättningar för företagen att investera och skapa arbetstillfällen. Vid Europeiska rådets vårmöte 2006 fastställdes fyra prioriteringar och på samtliga fyra områden har man åstadkommit verklig förändring. Vi har kommit in i en ny fas när det gäller forskningen i EU och innovation har erkänts som en politisk prioritering på ett sätt som inte skett tidigare. Små och medelstora företag i många medlemsstater har börjat dra nytta av insatserna för att hjälpa nystartade företag och undanröja hinder för företagens tillväxt. Utbildning har fått en mer framträdande ställning och satsningarna på människor ökar. Det finns en växande insikt om att socialt utanförskap medför kostnader inte bara för den enskilde utan också för samhället som helhet. Fördelarna med en övergripande energipolitik på EU-nivå kommer att bli tydliga efterhand som vi kan visa hur konkurrenskraftig, säker och hållbar energi i EU går att kombinera med nödvändigheten att ta itu med klimatförändringarna.

Återigen är det partnerskapsstrategin som har varit avgörande för dessa framsteg. Gemenskapens insatser för att skapa nya möjligheter för näringslivet, särskilt när det gäller tjänstesektorn och sektorn för finansiella tjänster, kompletterar nationella ansträngningar för att stödja näringslivet och inrätta system med en enda kontaktpunkt. En ny lagstiftningskultur både på nationell nivå och på EU-nivå innebär lägre kostnader och skapar nya möjligheter. En effektiv energipolitik på EU-nivå är i hög grad beroende av att det råder samarbete och öppenhet mellan de nationella aktörerna och att det finns en tydlig ansvarsfördelning.

Reformerna börjar nu ge resultat i form av tillväxt och sysselsättning. Framstegen talar för sig själva. EU:s ekonomi växer snabbare än på många år. Sju miljoner arbetstillfällen kommer att ha skapats i EU under de tre åren fram till 2008. En del av denna utveckling beror på konjunktursvängningarna men en del av den extra tillväxten och de extra arbetstillfällena är ett resultat av Lissabonreformerna. Vi har också dragit fördel av den nya dynamism som utvidgningen förde med sig. Eftersom medlemsstaternas ekonomier har blivit mer beroende av varandra får de positiva effekterna av reformer för att öka tillväxt och sysselsättning i en medlemsstat – särskilt i de större medlemsstaterna – återverkningar i alla de övriga medlemsstaterna. Strukturreformer som genomförs över hela EU ger högre utdelning än de som genomförs isolerat.

Utvecklingen går nu åt rätt håll. Men vi får inte luta oss tillbaka i detta skede. Vi bör använda den utveckling som hittills skett för att uppmuntra snabbare och mer djupgående reformer – och ge politiska ledare argument för den nödvändiga moderniseringen och de fördelar som denna kommer att medföra för allmänheten. Under de kommande tolv månaderna bör vi åstadkomma en ytterligare öppning av marknaden för att stimulera innovation och ge konsumenterna mer valuta för pengarna, ytterligare ansträngningar för att öppna marknader i hela världen och på så sätt ge företagen i EU nya möjligheter, bättre balans mellan flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaderna och större framsteg när det gäller kvaliteten i våra utbildningssystem. Den förbättrade ekonomiska situationen bör ses som en möjlighet att göra mer – inte som en ursäkt för att göra mindre. Jag tror att 2007 kommer att bli ett verkligt dynamiskt år för EU:s ekonomi och ett bra utgångsläge för halvtidsöversynen av Lissabonstrategin 2008.

Ett utvidgat globalt EU har rätt att spänna bågen högt men ambition måste åtföljas av beslutsamhet. Jag är nöjd med vad vi uppnådde 2006 och ser fram emot en ännu snabbare utveckling under 2007. Jag är övertygad om att EU:s metod lämpar sig väl för att möta tjugohundratalets utmaningar. Kombinationen av marknadsdynamik, social sammanhållning och miljöansvar är enastående i sitt slag. Att frigöra dess potential är den säkraste vägen till tillväxt och sysselsättning i EU.

Vi måste fördubbla våra ansträngningar och arbeta tillsammans för att göra 2007 till ett år med goda resultat.

José Manuel Durão Barroso

1. GENOMFÖRANDET AV STRATEGIN FÖR TILLVÄXT OCH SYSSELSÄTTNING

Strategin för sysselsättning och tillväxt är ett gemensamt reformprogram för EU. Den återspeglar våra ekonomiers ömsesidiga beroende av varandra och är ett erkännande av behovet av nära samarbete på gemenskapsnivå och nationell nivå för att kunna förverkliga visionen av ett dynamiskt, konkurrenskraftigt och kunskapsintensivt EU som kan möta framtiden med tillförsikt.

De positiva effekterna av en framgångsrik reform som stärker tillväxten och sysselsättningen i en medlemsstat kommer att märkas i de övriga medlemsstaterna. Om alla medlemsstater genomför reformer tillsammans kommer därför effekterna att stärkas betydligt.

Ekonomierna i euroområdet är ännu närmare knutna till varandra. Därför behövs det ett gemensamt åtagande bland medlemmarna i euroområdet att snabbt genomföra de reformer som är nödvändiga för att den gemensamma valutan skall fungera smidigt.

Reformer på gemenskapsnivå är ett viktigt inslag i Lissabonstrategin. De stärker och kompletterar de nationella reformerna genom att ge en stark europeisk ram för tillväxt och sysselsättning. Kommissionen presenterade de nödvändiga åtgärderna i gemenskapens Lissabonprogram 2005.

Den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning har börjat ge resultat. Alla medlemsstater har antagit nationella reformprogram och ser nu över dem för att införliva prioriteringar som fastställts på gemenskapsnivå och exempel på god praxis från andra medlemsstater. I alla medlemsstater kan man märka en omläggning av politiken som nu inriktas på forskning och innovation, resurs- och energieffektivitet, frigörande av de små och medelstora företagens potential, entreprenörskap och utbildning, investeringar i mänskligt kapital och modernisering av arbetsmarknaderna samt säkrad finansiering av social trygghet på hög nivå för framtiden. Det finns ett tydligare erkännande av att man i samband med moderniseringen av den sociala tryggheten och den sociala integrationen måste beakta att de är både tillräckliga och ekonomiskt hållbara.

Det finns uppgifter som tyder på att de tidigare reformerna börjar ge mätbara vinster, och att ett fullständigt genomförande av strategin för tillväxt och sysselsättning både på EU-nivå och nationell nivå kan ge möjligheter till stora förbättringar när det gäller sysselsättning och tillväxt. Överlag är förutsättningarna för tillväxt nu gynnsammare för genomförande av reformer än de har varit på många år, och det gäller att utnyttja detta tillfälle att genomföra ambitiösa reformansträngningar.

Det nya partnerskapet för tillväxt och sysselsättning börjar också visa sig värdefullt som en effektiv styrningsstruktur för att förvalta ekonomiska reformer inom EU. Även om det är tydligt att egenansvar och kunskapen om denna struktur fortfarande behöver förbättras är den i sig ett viktigt bidrag till ekonomiska reformer i EU.

I det här avsnittet analyseras framstegen både på gemenskapsnivå och på nationell nivå. Dessutom bedöms synergierna mellan dessa nivåer och mellan makro- och mikropolitik och sysselsättningspolitik. Avsnitt 2 tar främst upp de fyra prioriterade åtgärdsområden som fastställdes vid Europeiska rådets vårmöte 2006 och i avsnitt 3 redogörs för förslag på nya steg för att föra strategin vidare framåt.

1.1. Gemenskapsdimensionen

Framstegen när det gäller genomförandet av gemenskapens Lissabonprogram har varit tillfredsställande. Hittills har kommissionen genomfört över 75 % av alla de åtgärder som fastställdes i gemenskapens Lissabonprogram[1]. Det finns flera goda nyheter: antagandet av tjänstedirektivet, de viktiga framstegen när det gäller finansiella tjänster, antagandet av en ny ram för statligt stöd till forskning och utveckling samt innovation liksom riktlinjer för skattemässiga incitament till förmån för forskning och utveckling, överenskommelse om sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling vilket kommer att höja anslagen till forskning och utveckling med 75 % mellan 2007 och 2013 och stöd till större offentlig-privata partnerskap, en slutlig politisk överenskommelse om att dra igång det gemensamma företaget Sesar samt stöd till små och medelstora företag inom ramen för programmet för konkurrenskraft och innovation.

En rad viktiga förslag till EU-lagstiftning har emellertid ännu inte färdigbehandlats av Europaparlamentet och rådet, och de båda lagstiftande institutionerna måste nu snabbt koncentrera sina ansträngningar på att enas om de återstående punkterna på dagordningen. De här betydelsefulla förslagen skulle öka möjligheterna att överföra pensionsrättigheter och därigenom underlätta arbetstagarnas rörlighet på inre marknaden, förbättra det sätt som våra transport- och energimarknader fungerar på, förse EU med ett effektivt system för immateriella rättigheter till rimliga kostnader, tillhandahålla en ram för audiovisuella tjänster och betaltjänster samt förenkla och modernisera viktiga delar av regelverket för skatter och tullar. Om de genomförs skulle de ge ett betydande uppsving för tillväxten och sysselsättningen i EU.

Sedan gemenskapens Lissabonprogram antogs har kommissionen lagt fram en rad viktiga nya förslag till ekonomiska reformer som syftar till att komplettera och stärka åtgärder som vidtas på medlemsstatsnivå. Den har föreslagit att ett europeiskt tekniskt institut inrättas och dess förslag till en europeisk fond för justering för globaliseringseffekter har antagits. Kommissionen håller också på att genomföra sin agenda för internationell konkurrenskraft vilken omfattar handelspolitik och andra områden som ingår i politiken för yttre förbindelser i syfte att skapa möjligheter i en globaliserad ekonomi.

EU:s program för bättre lagstiftning börjar ge resultat. Kommissionen[2] har fastställt en övergripande strategi för alla skeden av den politiska processen och ett ambitiöst program för förenkling. Rådet och Europaparlamentet måste påskynda besluten om ännu inte färdigbehandlade förslag till förenkling, bland annat kommissionens förslag till ett system med en enda kontaktpunkt ( one-stop shop ) för mervärdesskattefrågor och till en modernisering av tullen i syfte att förenkla förfarandena.

Dessa förslag, tillsammans med de nya åtgärder som presenteras i avsnitt 2, utgör arbetsprogrammet för ekonomiska reformer på gemenskapsnivå.

1.2. Genomförandet av de nationella reformprogrammen

Medlemsstaterna har lämnat sina första rapporter om genomförandet av de nationella reformprogrammen. Kommissionen har gjort en noggrann bedömning och tagit hänsyn till det arbete som rådet utfört.

Av bedömningen framgår att medlemsstaterna verkligen lägger ner möda på att genomföra reformer. Många av medlemsstaterna har ökat parlamentens och aktörernas deltagande och samtliga har utnämnt Lissabonsamordnare, många på ministernivå.

Utöver det faktum att medlemsstaterna hade olika utgångsläge finns det emellertid stora variationer när det gäller reformtakt, reformernas intensitet och engagemanget för dessa bland medlemsstaterna. Framstegen inom olika politikområden varierar också.

Den makroekonomiska dimensionen

- EU:s ekonomiska resultat och utsikter är ljusare än på många år. Den ekonomiska tillväxten kommer i år att uppgå till 2,8 % jämfört med 1,7 % 2005 och kommer enligt prognoserna att ligga kvar på runt 2,5 % under de kommande två åren[3]. En del av uppgången beror på en gynnsam konjunkturutveckling men det finns belägg för att det delvis beror på effekterna av tidigare strukturreformer. Uppgången får också stöd av budgetkonsolideringen och av att det läggs större vikt vid behovet av att säkerställa hållbara offentliga finanser mot bakgrund av den åldrande befolkningen, en process som har fått hjälp av en reformerad stabilitets- och tillväxtpakt[4]. Den senaste utvidgningen har också bidragit till större dynamik i EU:s ekonomi.

- Stabila makroekonomiska villkor stärker de förbättrade utsikterna. Trots högre energipriser har inflationen inom EU under 2006 legat på en nivå strax över 2 %. En återhållsam löneutveckling har fortsatt att stödja prisstabiliteten. Bytesbalansen för EU-25 förblir i stort sett balanserad i en situation med höga energipriser, starkare tillväxt och appreciering av euron gentemot andra viktiga valutor. För flera medlemsstater har emellertid situationen när det gäller bytesbalansen nått nivåer som kräver noggrann övervakning.

- Många länder, däribland de med de högsta budgetunderskotten, har fortsatt arbetet med budgetkonsolideringen, och för första gången sedan 2002 ökade inte skuldens andel av BNP i EU-25. Flera länder har också antagit eller aviserat reformer av pensionssystemet och systemet för hälso- och sjukvård. Vissa medlemsstater behöver emellertid göra mycket mer. I mer än hälften av medlemsstaterna står de offentliga finanserna inför medelstora eller stora risker om den nuvarande politiken inte ändras. Om tiden med god hälsa ökade parallellt med den förväntade livslängden skulle detta bidra till att hålla nere hälso- och sjukvårdsutgifterna. En budgetkonsolidering nu skulle skapa utrymme för investeringar som kommer att stärka tillväxtpotentialen i framtiden, dvs. bidra till att skapa en stabilare grund för de offentliga finanserna på längre sikt.

- Det ökande ömsesidiga beroende i ekonomiskt och finansiellt hänseende som skapas av den gemensamma valutan betyder att euroländerna är tvungna att inte bara skapa gynnsamma förutsättningar för tillväxt och sysselsättning i varje enskild medlemsstat utan också förbättra euroområdets förmåga till anpassning. Mot bakgrund av detta ökande ömsesidiga beroende behöver euroländerna ambitiösare budgetkonsolidering, större konkurrens för att öka produktiviteten, kontroll över inflationstryck och mer flexibla arbetsmarknader. Detta kommer att kräva en mer djupgående politisk samordning och förbättrad styrning genom strategin för tillväxt och sysselsättning och inom ramen för Eurogruppen[5].

Den mikroekonomiska dimensionen

- Alla medlemsstater har satt upp ett nationellt mål för investeringarna i forskning och utveckling. Om alla dessa mål uppnås kommer EU upp på en nivå där 2,6 % av BNP går till forskning och utveckling 2010 (jämfört med 1,9 % 2005). Detta skulle innebära en avsevärd förbättring även om det viktiga EU-målet på 3 % inte uppnås förrän senare. Att avsätta mer pengar till forskning och utveckling innebär avsevärda fördelar: Om de nationella målen uppnås kommer EU:s BNP att 2025 ligga mellan 2,6 % och 4,4 % högre än den annars skulle gjort. För att uppnå detta måste investeringarna i den privata sektorn öka. Det kräver i sin tur att man stärker kopplingarna mellan vetenskap och industri, främjar internationellt konkurrenskraftiga kluster, förbättrar tillgången till finansiering och moderniserar stödtjänsterna för innovation (t.ex. bredband och e-förvaltning).

- Många medlemsstater har börjat genomföra de åtgärder som fastslogs vid Europeiska rådets vårmöte 2006 i syfte att ”frigöra företagens potential, särskilt när det gäller små och medelstora företag”. Till exempel håller de medlemsstater som tidigare inte hade något system med en enda kontaktpunkt ( one-stop shops ) för att hjälpa blivande företagare nu på att inrätta sådana system. De flesta medlemsstaterna har emellertid ännu inte gjort tillräckliga framsteg för att före utgången av 2007 nå målet att det bara skall ta en vecka för att starta ett företag[6].

- På många politikområden är emellertid framgången beroende av att det finns effektiv konkurrens och att EU-lagstiftningen genomförs – t.ex. när det gäller transport, telekommunikation, finansiella och yrkesmässiga tjänster samt offentlig upphandling – och att arbetsmarknaderna blir mer flexibla. Här behövs förnyade ansträngningar. Det sammanlagda statliga stödet visar inte tecken på någon större minskning under perioden 2001–2005. Medlemsstaterna beviljar emellertid nu mer än 90 % av stödet till övergripande mål. Den andel stöd som beviljas miljöfrågor och energieffektivitet har visserligen ökat till 28 % men stöd till andra ”Lissabonområden”, som t.ex. forskning och utveckling och utbildning, har förblivit på mer eller mindre samma nivå.

- Situationen när det gäller bättre lagstiftning är överlag positiv. Det har skett betydande framsteg när det gäller att mäta och minska den administrativa bördan och när det gäller konsekvensanalyser. Dessutom håller många medlemsstater på att införa tillfälliga förenklingsåtgärder. Men inte ens i tio medlemsstater är det obligatoriskt med samråd om kommande nya bestämmelser.

- Många medlemsstater medger nu att det finns potentiella synergier mellan miljöpolitik och tillväxt och inser att det finns globala utmaningar som exempelvis klimatförändringarna och behovet av att bevara den biologiska mångfalden. Mer än hälften av medlemsstaterna behöver emellertid vidta ytterligare åtgärder för att uppnå sina mål gällande produktion av el från förnybara energikällor. Sju av dem kommer inte att klara sina Kyotoåtaganden när det gäller klimatförändringar och kommer att behöva vidta ytterligare åtgärder för att minska utsläppen. Det har skett framsteg när det gäller främjandet av miljöteknik medan framstegen när det gäller internalisering av miljökostnader går långsamt.

Sysselsättningsdimensionen

- Sysselsättningsgraden ökar stadigt, delvis beroende på att fler kvinnor och äldre förvärvsarbetar. EU väntas skapa 7 miljoner arbetstillfällen under perioden 2006–2008. Detta kommer att bidra till att sysselsättningsgraden ökar från 64 % 2005 till 66 % 2008 samtidigt som arbetslösheten minskar från den rekordhöga nivån på över 9 % 2004 till 7,3 % 2008. Det är framför allt sysselsättningstillväxten, som nu pekar uppåt igen, tillsammans med den betydande nedgången i arbetslösheten under 2006 som tyder på att det har skett vissa strukturella förbättringar av arbetsmarknadens sätt att fungera. Dessutom har flera medlemsstater lättat på de restriktioner som under en övergångstid tillämpats på den fria rörligheten för arbetstagare.

- Trots dessa positiva framsteg är det bara några få medlemsstater som har antagit en fullt ut integrerad ”livscykelinriktad syn” på sysselsättning. Det behövs exempelvis ytterligare insatser för att uppnå det mål som fastställdes förra året om att alla ungdomar som har gått ut skolan eller universitetet skall erbjudas arbete, lärlingsplats, vidareutbildning eller omfattas av någon annan åtgärd som ökar möjligheterna att hitta arbete innan de har varit arbetslösa i sex månader. Skillnaderna mellan könen är fortsatt betydande vilket gör det nödvändigt att skapa större engagemang för jämställdhetspakten. Tillgång på barnomsorg till rimliga kostnader är ett problem i flera medlemsstater som gör det svårare att förena arbete och privatliv. I flera medlemsstater är särskilda kategorier av befolkningen (t.ex. ungdomar, äldre arbetstagare, minoriteter och medborgare i tredjeländer) fortsatt drabbade av mycket högre arbetslöshet. Avbruten skolgång är ett problem som är särskilt svårt bland invandrare och minoriteter. Medlemsstaterna har gjort vissa ansträngningar för att öka de äldre arbetstagarnas deltagande på arbetsmarknaden men det krävs ytterligare insatser för att skapa verkliga arbetstillfällen för dem. Fastän alla medlemsstater kämpar för att minska antalet barn som lever i fattigdom (vilket Europeiska rådet krävde vid sitt vårmöte 2006) är detta fortsatt en betydande utmaning.

- Medlemsstaterna visar stort intresse för ”flexicurity” men de flesta har hittills bara genomfört vissa delar av flexicurity, som t.ex. åtgärder för att minska skattetrycket på arbete, för att det skall löna sig att arbeta, och stärka efterfrågan på arbetskraft. Det har gjorts vissa framsteg när det gäller andra delar som att modernisera den sociala tryggheten och bidragssystemen och införa enhetliga strategier för livslångt lärande. Men alltför få medlemsstater arbetar med att modernisera lagstiftningen för anställningsskydd utöver marginella ändringar (fler möjligheter för nya arbetstagare eller marginella arbetstagare). För att överbrygga den dualism på arbetsmarknaden (de som redan är inne på arbetsmarknaden och de som står utanför) som förekommer i flera medlemsstater måste det skapas både större trygghet och anställningsbarhet för dem som befinner sig i arbetsmarknadens utkanter och större flexibilitet för dem som har fast anställning.

***

Överlag har medlemsstaterna gjort en lovande start när det gäller genomförandet av de nationella reformprogrammen. I flera medlemsstater finns det emellertid utrymme för kraftfullare insatser på områden som långsiktig hållbarhet i de offentliga finanserna, arbetsmarknadsreformer, forskning och utveckling, klimat- och energipolitik och innovation samt på konkurrensområdet, särskilt när det gäller nätverksindustri och tjänstesektorn.

Snabbare framsteg på dessa områden skulle göra den sammantagna genomförandehastigheten jämnare, skapa större synergier mellan politiken på olika områden och bidra till att maximera fördelarna med reformerna.

Kommissionen har mot bakgrund av sin bedömning beslutat att föreslå riktlinjer för medlemsstaterna i form av slutsatser och landsspecifika rekommendationer i enlighet med artiklarna 99 och 128 i fördraget. Grunden för att föreslå landsspecifika rekommendationer är framstegen i genomförandet av de nationella reformprogrammen. De gäller särskilt frågor som kommissionen manade medlemsstaterna att vara särskilt uppmärksamma på i sitt bidrag till Europeiska rådets vårmöte 2006. För de medlemsstater som har gjort betydande framsteg i genomförandet av sina reformprogram görs inga rekommendationer.

Den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning är ett program på medellång till lång sikt. Det är inte alla politiska utmaningar som framgångsrikt kan åtgärdas på ett år och kommissionen har därför tagit hänsyn till att de medlemsstater som står inför komplexa utmaningar måste prioritera vissa åtgärder

Kommissionen pekar också på några huvudfrågor för varje medlemsstat där framstegen under 2007 måste följas upp noga. På samma sätt krävs det en noggrann uppföljning av de fyra områden för prioriterade åtgärder (se avsnitt 3) som enligt Europeiska rådet skall ha genomförts i slutet av 2007.

1.3. Investeringar i tillväxt och sysselsättning – den högsta prioriteringen i de nya sammanhållningsprogrammen

En av de största framgångarna under det senaste året har varit den nya inriktningen på sammanhållningspolitiken. Enligt det nya regelverket för strukturfonderna för 2007–2013 skall, i de minst utvecklade regionerna, minst 60 % av de tillgängliga resurserna ”öronmärkas” för utgifter i samband med Lissabonstrategin. I övriga regioner gäller detta minst 75 % av resurserna. Även om öronmärkningen av resurser inte är obligatorisk för de medlemsstater som blev EU-medlemmar 2004 har alla godtagit att följa bestämmelserna. Detta innebär Lissaboninvesteringar från strukturfonderna på 200 miljarder euro (plus medfinansiering från medlemsstaterna).

Kommissionen kommer att fortsätta att arbeta intensivt med medlemsstaterna för att se till att majoriteten av de 360 nya programmen beslutas senast i mitten av 2007, så att välbehövliga investeringar kan göras så snart som möjligt. Tyngdpunkten i programmen ligger på prioriterade reformområden som innovation och kunskapsekonomin. De nya programmen för landsbygdsutveckling kommer också att medföra nya investeringsmöjligheter och därigenom bidra till att det skapas fler arbetstillfällen utanför tättbebyggda områden.

Det finns nu ett mycket närmare samarbete mellan de ansvariga för genomförandet av de nationella reformprogrammen och de som förbereder de operativa programmen inom ramen för strukturfonderna. Eftersom större delen av programmen utformas och genomförs i partnerskap med regionerna och andra lokala aktörer, bidrar de dessutom till att decentralisera tillväxt- och sysselsättningsstrategin till regional och lokal nivå och öka egenansvaret på fältet.

2. GENOMFÖRANDET AV ÅTGÄRDER PÅ DE FYRA PRIORITERADE OMRÅDENA

Vid Europeiska rådets vårmöte 2006 enades stats- och regeringscheferna om fyra prioriterade områden för att skapa större tillväxt och högre sysselsättning. Inom ramen för dessa enades Europeiska rådet om särskilda åtgärder som skall genomföras före utgången av 2007, dvs. innan den andra cykeln av tillväxt- och sysselsättningsstrategin börjar 2008. De fyra prioriteringarna bör återspeglas i de nationella reformprogrammen och gemenskapens Lissabonprogram men tas upp i detta avsnitt på grund av sin övergripande karaktär. Som framgår av kommissionens bedömning måste flera medlemsstater öka sina ansträngningar för att genomföra åtgärderna enligt tidsplanen. Medlemsstaternas rapporter om genomförandet av de fyra prioriterade åtgärdsområdena bör utgöra en integrerad del av de årliga genomföranderapporterna.

2.1. Större investeringar i kunskap och innovation

Förbättrad forskning och innovation ger de bästa möjligheterna att hitta lösningar på många stora problem, exempelvis klimatförändringarna och den demografiska förändringen. Att skapa ett mer innovationsvänligt EU är avgörande för den framtida tillväxten.

Att bara sätta upp mål för större investeringar i forskning och utveckling är i sig inte tillräckligt. Det gäller att omsätta investeringarna i nya produkter och tjänster. Detta är i sin tur till stor del beroende av att de rätta ramvillkoren skapas för att stödja innovation, däribland moderniserad högre utbildning och starkare kopplingar inom kunskapstriangeln (näringsliv, universitet, forskningscenter) liksom konkurrensutsatta marknader med låga inträdeshinder. Kommissionen kommer att dra igång en diskussion om framtiden för det europeiska området för forskningsverksamhet för att se till att detta spelar en ledande roll när det gäller att ta itu med globala utmaningar.

Vidare kan utvecklingen av ny strategisk teknik (och vidareutvecklingen av denna till globala förstegsmarknader ( lead markets )) främjas genom en gemensam sektorsspecifik strategi på EU-nivå (t.ex. i fråga om avskiljning och lagring av koldioxid och om spektrumförvaltning[7]).

I september 2006 lade kommissionen fram en brett upplagd innovationsstrategi tillsammans med en plan i tio punkter[8]. Därefter enades stats- och regeringscheferna i Lahtis om att EU, i likhet med sina större konkurrenter, måste inta en strategisk hållning till innovation och inrikta sig på ett begränsat antal med varandra nära förbundna frågor[9], och rådet antog därefter på denna grundval ett arbetsprogram för innovation som skall följas på gemenskapsnivå.

Uppföljningsåtgärder: Gemensamma teknikinitiativ är offentlig-privata partnerskap som syftar till att säkerställa att EU har en ledande ställning på strategiska teknikområden. Kommissionen kommer att lägga fram förslag på ett antal gemensamma teknikinitiativ i början av 2007. Europeiska tekniska institutet kommer att vara ett flaggskepp för spetskunskap inom innovation, forskning och högre utbildning. Kommissionens förslag bör antas så att det europeiska tekniska institutet hinner bli operativt under 2008 och den första kunskaps- och innovationsgruppen inom ramen för institutet inrättas senast 2010. Medlemsstaterna bör också fortsätta sina reformer av högre utbildning och forskningsorgan. EU är i akut behov av en tydlig och enhetlig ram för skydd av immateriella rättigheter, som grundas på hög kvalitet, rimliga priser, konvergens och balans mellan användare och rättighetshavare så att idéer lätt kan cirkulera i ett dynamiskt informationssamhälle. Kommissionen kommer att lägga fram förslag. Arbetet med att fastställa EU-standarder måste gå snabbare, särskilt på marknader där utvecklingen går snabbt, samtidigt som man säkerställer interoperabilitet. Europeiska standardiseringsorganisationer måste fortsätta att förbättra sina resultat genom att anpassa sina arbetsmetoder och arbetsstrukturer och förbättra det interna beslutsfattandet. Kommissionen kommer att leda en översyn tillsammans med standardiseringsorganisationerna, näringslivet och aktörer och presentera en handlingsplan i oktober 2007. EU behöver en strategi för ledande marknader, dvs. de offentliga myndigheterna måste försöka att se till att marknaderna, så långt det är möjligt, är redo för ny teknik och nya företagsmodeller och därigenom hjälpa EU-företag att bli globala ledare inom dessa sektorer. Väl genomtänkta upphandlingsmetoder kan främja efterfrågan på innovativa lösningar och skapa nya möjligheter för näringslivet, framför allt inom tjänstesektorn. Den offentliga sektorn måste anta den utmaningen. |

- 2.2. Frigörande av företagens potential, särskilt när det gäller små och medelstora företag

Europeiska rådet fastslog vid sitt vårmöte 2006 att små och medelstora företag är en viktig källa för framtida arbetstillfällen inom EU och enades om att förbättra lagstiftningen för att göra det betydligt lättare att starta, driva och överlåta ett företag på inre marknaden.

Nu när alla medlemsstater har inrättat system med en enda kontaktpunkt ( one-stop shops ) eller vidtagit åtgärder för att göra det, måste de administrativa förfarandena bakom kontaktpunkterna rationaliseras (på elektronisk väg).

Kostnaderna för näringslivet för att uppfylla administrativa krav som följer av bestämmelser på både EU-nivå och nationellt, uppskattas till ungefär 3,5 % av BNP i EU–25. En betydande del av dessa kostnader hänger samman med viktiga krav på rapporter i det allmännas intresse. Det finns emellertid betydande möjligheter att lindra denna börda så att företagare och personal kan investera sin tid i produktiva arbetsuppgifter. Det beräknas att en 25-procentig minskning av dessa kostnader med tiden skulle öka EU:s BNP med upp till 1,5 % (eller 150 miljarder euro).

Uppföljningsåtgärder: Europeiska rådet uppmanas att fastställa en minskning av den administrativa bördan med 25 % som ett gemensamt politiskt mål som EU och medlemsstaterna skall ha uppnått 2012, godkänna de av kommissionen fastställda prioriterade områden inom vilka man bör göra avsevärda framsteg för att minska den administrativa bördan, särskilt skattelagstiftning inklusive mervärdesskattelagstiftning, statistik, jordbruk och jordbruksbidrag, märkning av livsmedel, transport och fiskerilagstiftning, godkänna ett paket med riktade förslag som syftar till att minska de administrativa kostnaderna och som ger goda resultat redan efter kort tid, godkänna den föreslagna metoden för att beräkna kostnader. Bedömningen av de nationella genomföranderapporterna visar att bristen på konkurrens fortfarande är ett problem som hindrar innovation och produktivitetstillväxt. Kommissionen planerar att göra en analys av de viktigaste varu- och tjänstemarknaderna i syfte att fastställa särskilda hinder. Europeiska rådet uppmanas anmoda medlemsstaterna att ge högsta prioritet åt att snabbt och effektivt genomföra tjänstedirektivet och göra detta i nära samarbete med Europeiska kommissionen för att underlätta och samordna genomförandet. Medlemsstaterna skall se till att det tar högst en vecka att starta ett företag[10], avgifterna för att starta ett företag är låga och endast avspeglar administrativa kostnader, systemet med en enda kontaktpunkt (one-stop shops) för att starta företag gör det möjligt för företagen att fullgöra sina lagstadgade skyldigheter (inbegripet momsregistrering) på ett enda ställe eller elektroniskt, administrationen för rekrytering av den först anställde kan ske genom en enda kontaktpunkt, utbildning i entreprenörskap ingår i läroplanerna. |

- 2.3. Öka arbetsmarknadernas anpassningsförmåga på grundval av flexicurity

Det är numera allmänt accepterat att EU:s arbetsmarknader måste moderniseras för att anpassas till förändringarna till följd av den allt större globala konkurrensen, den allt äldre befolkningen och möjligheterna att välja livsstil. Flexicurity-modellen är ett av de mest lovande sätten att uppnå detta. Snarare än att skydda arbetstillfällen syftar denna modell till att skydda arbetstagarna, hjälpa dem att klara av snabba förändringar och därigenom skapa tryggare sysselsättning. Modellen har redan genomförts i vissa medlemsstater där den har visat sig fungera. Utmaningen är att bygga vidare på denna framgång.

Uppföljningsåtgärder: Efter samråd med parterna på arbetsmarknaden kommer kommissionen att sommaren 2007 lägga fram ett meddelande om flexicurity som skall fungera som grund för fastställande av en rad gemensamma principer i slutet av 2007. Med hänsyn till att medlemsstaternas utgångsläge varierar och i syfte att underlätta genomförandet kommer kommissionen att fastställa en rad olika politiska handlingsalternativ för att åstadkomma större flexicurity beroende på den institutionella uppbyggnaden, den ekonomiska situationen och tillgängliga ekonomiska resurser. Medlemsstaterna bör senast vid utgången av 2007 säkerställa att alla som gått ut skolan erbjuds anställning, lärlingsplats, vidareutbildning eller annan anställbarhetsbefrämjande åtgärd innan de har varit arbetslösa i sex månader (fyra månader senast 2010), öka tillgången på kvalitativ barnomsorg till rimliga priser i linje med medlemsstaternas egna nationella mål, tillhandahålla målinriktade incitament som syftar till att förlänga arbetslivet och se till att fler arbetstagare över 45 deltar i utbildning. |

- 2.4. Energi och klimatförändringar

I dagsläget talar fakta om klimatförändringarna sitt tydliga språk: Vår planet håller på att värmas upp snabbare än någonsin tidigare till följd av mänsklig aktivitet. För att kunna minska den globala genomsnittliga temperaturökningen till två grader Celsius[11], måste vi agera beslutsamt och globalt nu. Det kommer att bli betydligt kostsammare att inte göra något än att agera. Det finns också stora möjligheter för tillväxt och sysselsättning genom investeringar och genom produktion och spridning av ny miljöeffektiv teknik.

EU har tagit åtgärder för att gripa sig an problemet med klimatförändringar. EU:s ledarskap på det här området bör utformas så att det skapar hävstångseffekter för en bredare förankrad bekämpning av klimatförändringarna och stärkt konkurrenskraft. EU:s nya energipolitik som håller på att utformas måste ses mot denna bakgrund.

EU behöver en integrerad energipolitik som kombinerar åtgärder på både EU- och medlemsstatsnivå samtidigt som den främjar miljöhållbarhet, försörjningstrygghet och konkurrenskraft.

- Vi måste stegvis sträva i riktning mot en energimodell med låg kolhalt där EU:s ledande ställning när det gäller bekämpningen av klimatförändringarna kommer till uttryck samtidigt som EU:s konkurrenskraft främjas. Tredjeländernas deltagande är avgörande för om vi skall lyckas minska de globala utsläppen. Detta kräver också att både den offentliga och den privata sektorn satsar på forskning och utveckling, särskilt när det gäller ny energiteknik.

- En kraftfull politik för att främja energieffektivitet och förnybar energi kan också på ett betydande sätt bidra till att minska utsläppen, förbättra försörjningstryggheten och stärka konkurrenskraften genom att göra EU till en föregångare när det gäller innovativ industri.

- EU bör främja kostnadseffektiva instrument som kan ta vara på de befintliga möjligheterna att snabbt minska utsläppen samtidigt som de stimulerar till innovation. EU:s system för handel med utsläppsrätter kommer att förstärkas och utvidgas. Direktivet om handeln med utsläppsrätter kommer att ses över 2007.

- Ett fullständigt integrerad inre marknad kommer att minska ineffektivitet, främja investeringar och stärka vår konkurrenskraft och öka trygghet och hållbarhet. Utöver genomförandet av direktiv om marknadsöppning är det nödvändigt med ytterligare framsteg när det gäller uppdelning av verksamheter, förstärkning av tillsynsmyndigheternas roll och större sammanlänkning mellan medlemsstaterna.

Uppföljningsåtgärder: Kommissionen kommer att lägga fram förslag till två viktiga initiativ i januari 2007, dels den strategiska energiöversynen där det kommer att presenteras ett energiscenario som är i linje med EU:s långsiktiga mål i fråga om klimatförändringar och samtidigt främjar ytterligare konkurrenskraft och trygghet, dels ett meddelande om ytterligare åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna. Dessa förslag kommer att omfatta särskilda åtgärder som skall beslutas vid Europeiska rådets vårmöte vid vilket en större del av diskussionerna kommer att ägnas åt dessa frågor. |

- 3. KOMMANDE STEG

3.1. Huvudprioriteringarna när det gäller ekonomiska reformer på gemenskapsnivå 2007: Uppdatering av gemenskapens Lissabonprogram

Många av åtgärderna inom de prioriterade områdena måste vidtas av medlemsstaterna. Men det finns också en viktig gemenskapsdimension. Dessa åtgärder, tillsammans med det ännu inte avslutade lagstiftningsarbetet för gemenskapens Lissabonprogram (se avsnitt 1.1) utgör ett program för ekonomiska reformer på gemenskapsnivå 2007. Framsteg på det här området är avgörande för att komplettera och stärka medlemsstaternas insatser.

3.2. Stärkt ägarskap

Inför starten av den andra cykeln 2008 uppmanar kommissionen Europeiska rådet att

- anmoda de medlemsstater som ännu inte gjort detta att utnämna nationella Lissabonsamordnare på politisk nivå. På EU-nivå kommer kommissionen fortsätta att sträva efter att stärka de nationella Lissabonsamordnarnas roll.

- anmoda medlemsstaterna att öka ansträngningarna för att fast förankra Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning i det civila samhället, t.ex. genom att diskutera genomföranderapporterna med parlamenten, hålla samråd med aktörer och skapa en närmare koppling mellan de nationella reformprogrammen och de nationella budgetdiskussionerna. I detta avseende välkomnar kommissionen de dialoger som Europaparlamentet har inlett med nationella parlament.

- anmoda medlemsstaterna att fortsatt dra lärdomar av varandras erfarenheter genom utbyte av goda idéer vilket kommer att underlättas av kommissionen. Med det framgångsrika innovationsseminariet i Lissabon i början av oktober som grund kommer kommissionen att anordna ytterligare seminarier för utbyte av framgångsrika strategier med de nationella Lissabonsamordnarna. Kommissionen kommer också att inrätta nätverk för regioner och städer för att uppmuntra till utbyte av bästa metoder i fråga om innovation i enlighet med initiativet Regioner för ekonomisk förändring.

3.3. Utvidgat partnerskap

Den 1 januari 2007 ansluter sig Bulgarien och Rumänien till Europeiska unionen. Kommissionen uppmanar dem att vid Europeiska rådets vårmöte 2007 presentera nationella reformprogram på grundval av de integrerade riktlinjerna och med hänsyn till de senaste uppföljningsrapporterna.

3.4. Resultatinriktning

Kommissionen uppmanar Europeiska rådet att ställa sig bakom hela innehållet i denna rapport och särskilt att

- godkänna den politiska vägledning för den vidare reformutvecklingen, inbegripet förslaget till slutsatser och landsspecifika rekommendationer och deras innehåll, som bygger på de integrerade riktlinjerna enligt del II med sikte på ett senare antagande av rådet,

- uppmana samtliga medlemsstater att genomföra sina nationella reformprogram, särskilt när det gäller de fyra prioriterade områdena, de landsspecifika rekommendationer som skall antas av rådet och kommissionens slutsatser samt att avlägga rapport om genomförandet senast den 15 oktober 2007,

- uppmana medlemsstaterna att intensifiera ansträngningarna där så är nödvändigt för att vid utgången av 2007 ha genomfört de prioriterade åtgärder som Europeiska rådet fastställde 2006. Europeiska rådet uppmanas att godkänna de ytterligare åtgärder som presenteras i avsnitt 2.

- ålägga rådet och uppmana parlamentet att prioritera slutförandet av ännu inte avslutade lagstiftningsåtgärder i gemenskapens Lissabonprogram samt godkänna arbetsprogrammet för 2007 på gemenskapsnivå (se avsnitt 1.1 och avsnitt 2).

[1] Community Lisbon Programme: Technical Implementation Report 2006 - SEK(2006) 1379.

[2] En strategisk översyn av programmet ”Bättre lagstiftning” inom Europeiska unionen - KOM(2006) 689.

[3] Kommissionens ekonomiska höstprognoser 2006-2008, European Economy nr 5/2006.

[4] ”De offentliga finanserna i EMU – 2006 – Första året av tillämpningen av den ändrade stabilitets- och tillväxtpakten” - KOM(2006) 304.

[5] Stärkande av Euroområdet: Prioriteringsområden - KOM(2006) 714.

[6] En definition av vad man skall ta hänsyn till när man bedömer den tid det tar att starta ett företag, kostnader och kontaktställen i samband med Lissabonmålen finns påhttp://ec.europa.eu/enterprise/entrepreneurship/support_measures/start-ups/index.htm

[7] Kommissionen kommer att lägga fram sina förslag om spektrumförvaltning i början av 2007 i samband med översynen av regelverket för elektronisk kommunikation.

[8] Kunskap i praktiken: en brett upplagd innovationsstrategi för EU - KOM(2006) 502, 13.9.2006.

[9] Se kommissionens meddelande till Europeiska rådets informella möte i Lahtis, ”Ett innovationsvänligt, modernt Europa” - KOM(2006) 589, 12.10.2006.

[10] Kommissionen kommer att ge riktlinjer för de relevanta definitionerna.

[11] Detta är det mål som Europeiska rådet fastställt.