52006DC0104

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 9.3.2006

KOM(2006) 104 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

Rapport om nationella åtgärder för samexistens mellan genetiskt modifierade grödor och konventionellt och ekologiskt jordbruk{SEK(2006) 313}

1. INLEDNING

Begreppet samexistens hänför sig till jordbrukarnas möjligheter att göra ett praktiskt val mellan odling av konventionella, ekologiska och genetiskt modifierade grödor (GM-grödor). Detta är också en förutsättning för att konsumenterna skall ha valmöjligheter. Kommissionen anser att konsumenter och producenter bör kunna välja den typ av jordbruksprodukter och den typ av produktion som de föredrar. Genom nationell lagstiftning om samexistens bör marknadskrafterna kunna verka fritt i enlighet med EG:s lagstiftning.

Eftersom jordbruk bedrivs i en öppen miljö kan man inte utesluta oavsiktlig förekomst av GM-grödor i icke-GM-grödor, vilket kan få ekonomiska konsekvenser när de två typerna av grödor har olika marknadsvärde. Detta innebär att det behövs lämpliga och kostnadseffektiva åtgärder för samexistens som garanterar att GM-grödor och icke-GM-grödor kan odlas i överensstämmelse med EG-lagstiftningens standarder.

Eftersom endast godkända genetiskt modifierade organismer kan odlas i EU, och miljö- och hälsoaspekterna redan behandlas i EG-lagstiftning, framför allt direktiv 2001/18/EG om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön[1] och förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder[2], bör frågorna om samexistens endast avse de ekonomiska aspekterna av inblandning av GM-grödor i icke-GM-grödor, och lämpliga åtgärder för att förhindra inblandning.

Enligt artikel 26a i direktiv 2001/18/EG får medlemsstaterna vidta lämpliga samexistensåtgärder för att förhindra oavsiktlig förekomst av genetiskt modifierade organismer i andra produkter. Medlemsstaterna har dock ingen skyldighet att vidta åtgärder. Denna artikel måste jämföras med andra bestämmelser i EG:s lagstiftning och i fördraget. Enligt artikel 22 i direktiv 2001/18/EG får medlemsstaterna generellt sett inte förbjuda, begränsa eller hindra att godkända genetiskt modifierade organismer släpps ut på marknaden.

Den 23 juli 2003 antog kommissionen rekommendation 2003/556/EG om riktlinjer för utarbetande av nationella strategier och bästa praxis för samexistens mellan genetiskt modifierade grödor och konventionellt och ekologiskt jordbruk[3]. Rekommendationen är avsedd att hjälpa medlemsstaterna då de utarbetar nationell lagstiftning eller andra strategier för samexistens. Den innehåller en förteckning över allmänna principer som skall beaktas då nationella strategier utarbetas liksom en förteckning över tekniska åtgärder.

Lämpliga åtgärder för samexistens är beroende av flera faktorer som varierar mellan olika regioner, bland annat klimat- och markförhållanden, fältstorlek och fältens spridning, växtföljder och odlingsmönster. En samexistensstrategi som grundas på subsidiaritetsprincipen gör det möjligt för medlemsstaterna att anpassa åtgärderna till lokala förhållanden.

2. ERFARENHET AV ODLING AV GM-GRÖDOR

Den kommersiella odlingen av GM-grödor i EU har hittills begränsats till två transformationshändelser (Bt176-majs & MON810-majs).

I Spanien odlades BT-majs på 58 000 hektar under 2004, vilket motsvarade ca 12 % av landets areal för odling av majs. I andra medlemsstater odlas GM-majs endast på några hundra hektar. Erfarenheterna av odling av GM-grödor i EU är därför mycket begränsade.

3. LAGSTIFTNINGSSTRATEGIER I MEDLEMSSTATERNA

Den här rapporten grundas på tre huvudsakliga informationskällor: antagen nationell lagstiftning och utkast till nationell lagstiftning som anmälts till kommissionen, information i svar på ett frågeformulär som delats ut till de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna liksom information som lämnats av nationella experter via samordningsnätverket för samexistens.

I slutet av 2005 hade specifik lagstiftning om samexistens antagits i fyra medlemsstater (Tyskland, Danmark, Portugal och sex delstater i Österrike, se bilagan). I de flesta av de övriga medlemsstaterna hade det endast utarbetats utkast till samexistensåtgärder. I vissa medlemsstater har regional lagstiftning om samexistens utarbetats eller håller sådan lagstiftning på att utarbetas.

I slutet av 2005 hade 20 utkast till rättsakter från sju medlemsstater anmälts enligt direktiv 98/43/EG om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter. I tio av dessa fall ansåg kommissionen att de anmälda åtgärderna skulle kunna skapa hinder för den fria rörligheten för varor. I fyra fall hade den inte några sådana invändningar. Två anmälningar har dragits tillbaka och fyra andra var fortfarande under behandling i slutet av 2005.

Dialogen under anmälningsförfarandet mellan kommissionen och de anmälande myndigheterna har klart förbättrat de föreslagna samexistensåtgärderna, även om kommissionens synpunkter inte alltid har genomförts fullt ut i den antagna lagstiftningen.

Tjeckien anmälde tillfälliga samexistensåtgärder för odling av GM-majs under 2005 i anslutning till landets landsbygdsutvecklingsprogram.

Förutom ovannämnda samexistensåtgärder har medlemsstater och regionala regeringar vidtagit ytterligare åtgärder som påverkar odlingen av GM-grödor. Oberösterreich och Salzburg hänvisade till artikel 95.5 i EG-fördraget och anmälde till kommissionen utkast till lagstiftning med ett totalt förbud mot GM-grödor i dessa regioner, och avvek således från de harmoniserade bestämmelserna i direktiv 2001/18/EG. Salzburg drog senare tillbaka sin anmälan. Kommissionen tillbakavisade Oberösterreichs anmälan med hänvisning till att de villkor som fastställs i artikel 95.5 inte uppfyllts. Beslutet bekräftades i oktober 2005 genom en dom i förstainstansrätten[4]. I december 2005 överklagade Oberösterreich och Republiken Österrike domen till EG-domstolen.

I Slovenien tvingades jordbrukare avstå från att använda GMO för att få delta i åtgärder för miljövänligt jordbruk inom landets landsbygdsutvecklingsprogram under programperioden 2004−2006. Kommissionen informerade de slovenska myndigheterna om att en sådan begränsning inte är i överensstämmelse med förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar[5], eftersom användningen av genetiskt modifierade organismer inte kan påvisas påverka miljön negativt, om villkoren i godkännandet uppfylls. De slovenska myndigheterna bekräftade att man kommer att avskaffa detta krav för att stöd skall kunna beviljas från jordbrukets miljöprogram när det gäller odling av konventionella grödor.

Vissa åtgärder som medlemsstaterna vidtagit och som avser genetiskt modifierade organismer har inte anmälts. Enligt domstolens rättspraxis är nationella åtgärder generellt sett inte verkställbara om de antagits utan att lämpliga anmälningsförfarandena följts. När det i sådana bestämmelser fastställs ett totalt förbud mot GM-grödor, strider de mot EG:s lagstiftning och kan inte anses vara giltiga samexistensåtgärder enligt artikel 26a i direktiv 2001/18/EG.

Genom ett italienskt dekret som antogs i november 2004 och som ändrades i januari 2005 införs ett totalt förbud mot GM-grödor i Italien fram till dess att samexistensåtgärder antas av de italienska regionerna. Innan den nationella lagen antogs hade flera italienska regioner inom sina territorier infört förbud mot användningen av GMO. För att kunna avgöra om den italienska lagen var i överensstämmelse med direktiv 2001/18/EG begärde kommissionen in ytterligare information från Italien. Eftersom Italien inte inkom med någon sådan information riktade kommissionen en skriftlig varning till landet i oktober 2005 eftersom bestämmelserna i artikel i fördraget inte följts.

I Florens i februari 2005 undertecknade 20 regioner i olika medlemsstater, av vilka flera regioner inte har behörighet att lagstifta om samexistens, en stadga i vilken de förklarar att de motsätter sig odlingen av GM-grödor i regionerna. Ytterligare regioner har sedan anslutit sig till nätverket.

Översikt över nationella samexistensåtgärder

Översikten över de åtgärder som vidtagits eller föreslagits av medlemsstaterna eller regionerna har strukturerats enligt de allmänna principerna i rekommendation 2003/556/EG.

Ekonomiska aspekter av samexistens kontra miljö- och hälsoaspekter

De flesta av medlemsstaterna gör en tydlig avgränsning mellan ekonomiska aspekter på samexistens och miljö- och hälsoaspekter som behandlas i samband med förfarandet för godkännande av genetiskt modifierade organismer. Andra har dock föreslagit att det skall införas miljöskyddsbestämmelser i nationell lagstiftning om samexistens. Vissa medlemsstater har föreslagit förbud mot eller begränsningar av odlingen av GM-grödor i skyddade eller ekologiskt känsliga områden. I dessa fall har kommissionen klargjort att nationella samexistensåtgärder inte kan innehålla miljöskyddskrav som är mer långtgående än bestämmelserna i EG-lagstiftningen.

Öppenhet och intressenternas deltagande

De flesta av medlemsstaterna har genomfört omfattande samråd med många olika berörda parter, vilket visar att det råder insyn i förfarandet för utarbetande av samexistensåtgärder.

Vetenskapligt grundade beslut

De flesta av medlemsstaterna har rapporterat om den avslutade eller planerade forskning som ligger till grund för utarbetandet av samexistensåtgärder.

Befintliga metoder/praxis för särhållning som utgångspunkt

Eftersom de praktiska erfarenheterna av GM-grödor är begränsade verkar endast ett fåtal medlemsstater ha byggt på befintliga metoder eller befintlig praxis för odling av GM-grödor. Utarbetandet av specifika bestämmelser om samexistens har främst byggt på produktionsteknik för certifierat utsäde, som har ändrats med hänsyn till skillnader mellan produktion av utsäde och vegetabilieproduktion eller i andra fall har kommit att utgöra samexistensåtgärder.

Vissa åtgärder sträcker sig längre än de åtgärder som i allmänhet tillämpas i befintlig praxis för särhållning inom jordbruket. Sådana åtgärder omfattar godkännande för varje enskilt jordbruksföretag eller anmälningsförfaranden för odling av GM-grödor, vilket kan innebära att GM-grödor som redan godkänts för odling i enlighet med EG-lagstiftningen, godkänns ytterligare en gång.

Proportional itet

I kommissionens rekommendation 2003/556/EG fastställs att åtgärder för samexistens inte bör vara mer långtgående än vad som är nödvändigt för att säkerställa att tillfälliga spår av GMO håller sig under de tröskelvärden som fastställs i förordning (EG) nr 1829/2003 och direktiv 2001/18/EG. Syftet är att undvika onödiga bördor för de berörda aktörerna.

Vissa medlemsstater har beaktat detta, medan andra har beslutat att föreslå eller anta bestämmelser som syftar till att ytterligare minska den oavsiktliga förekomsten av genetiskt modifierade organismer. I vissa fall verkar de föreslagna åtgärderna, t.ex. isoleringsavstånd mellan GM-åkrar och icke-GM-åkrar, kräva större insatser av odlarna av GM-grödor än nödvändigt, vilket aktualiserar frågan om vissa åtgärders proportionalitet.

Några medlemsstater har föreslagit olika isoleringsavstånd mellan åkrar med GM-grödor och åkrar med icke-GM-grödor beroende på om icke-GM-grödorna produceras konventionellt eller ekologiskt eller om de produceras i enlighet med de krav som ställs på icke-GM-grödor, trots att samma tröskelvärden för oavsiktlig förekomst av GMO gäller för märkning inom konventionellt och ekologiskt jordbruk. Andra har föreslagit eller antagit identiska bestämmelser för särhållning.

Eftersom de flesta av medlemsstaterna ännu inte har föreslagit tekniska samexistensåtgärder i fält och det inte finns så mycket praktisk erfarenhet, är det inte möjligt att göra en fullständig utvärdering av sådana åtgärder.

Även om kommissionen erkänner rätten att reglera odlingen av GM-grödor för att åstadkomma samexistens, betonar den att alla strategier måste stå i proportion till målet att åstadkomma samexistens. De åtgärder för samexistens som vidtagits eller föreslagits av medlemsstaterna måste undersökas med avseende på genomförbarhet och effektivitet och anpassas på med hänsyn till framtida resultat av övervaktningsprogrammen.

Lämplig nivå

I överensstämmelse med kommissionens rekommendation har de flesta av medlemsstaterna baserat sina strategier för samexistens på förvaltningsåtgärder som kan tillämpas på enskilda jordbruk eller i samordning med närliggande jordbruk. Medlemsstaterna har inte lagt fram några särskilda förslag till regionala åtgärder.

Portugal och Luxemburg har gjort det möjligt att fastställa att odling av vissa typer av genetiskt modifierade organismer inte skall tillåtas i vissa regioner, om detta är det enda sätt på vilket samexistens kan åstadkommas.

Åtgärdernas specificitet

I de få fall där medlemsstaterna har utarbetat tekniska åtgärder för särhållning gäller de en specifik gröda. De grödor som omfattas är majs, raps, betor och potatis.

I vissa fall har det utarbetats separata särhållningsåtgärder för produktion av utsäde.

Genomförande av åtgärder

Medlemsstaterna har i allmänhet överlämnat ansvaret för genomförande av samexistensåtgärder till jordbrukare som odlar GM-grödor. Om GM-grödor börjar odlas, behöver därför inte jordbrukare som producerar icke-GM-grödor ändra etablerade jordbruksmetoder.

I de flesta fall innebär utkasten till nationell lagstiftning att närliggande jordbruk, på frivillig basis, själva kan besluta om att inte särhålla produktionen av GM-grödor och produktionen av icke-GM-grödor, vilket innebär att icke-GM-grödor måste märkas som GM-grödor. Detta är i överensstämmelse med kommissionens rekommendation att särhållningsåtgärder inte bör vara obligatoriska om närliggande jordbruk anser att särhållning inte behövs.

Alla medlemsstater har upprättat ett nationellt register över odling av GM-grödor som är tillgängligt för allmänheten. Det varierar dock hur detaljerad information om odling av GM-grödor som görs tillgänglig för allmänheten. De flesta av medlemsstaterna kräver också att odlare av GM-grödor informerar närliggande jordbruk om sin avsikt att odla GM-grödor.

Ingen medlemsstat har hittills föreslagit gränsöverskridande samarbete med grannländer för att hantera samexistensfrågor i gränsområden.

Politiska instrument

De flesta av medlemsstaterna har valt att lagstifta om samexistens. I Spanien har dock GM-majs odlats sedan 1998 i enlighet med icke-bindande riktlinjer.

Ansvarsbestämmelser

E konomisk skada som kan orsakas av inblandning av GMO i icke-GM-produkter omfattas normalt sett av nationell lagstiftning om civilrättsligt ansvar. Eftersom det rör sig om en särskild typ av skada har vissa medlemsstater beslutat att utarbeta specifik lagstiftning.

Vissa medlemsstater överväger att införa kompensationsbestämmelser. I november 2005 godkände kommissionen, i enlighet med EU:s bestämmelser om statligt stöd, Danmarks anmälan av en kompensationsordning för ekonomisk skada till följd av inblandning av GMO[6]. Kompensationsordningen finansieras genom en avgift för odling av GM-grödor.

Andra uppmuntrar eller kräver att odlare av GM-grödor tecknar en försäkring. I dagsläget finns det i EU inte möjlighet att teckna försäkring som täcker ekonomisk skada till följd av oavsiktlig förekomst av GMO. Det bör därför inte vara obligatoriskt att teckna sådan försäkring, eftersom bristen på en försäkringsmarknad för detta skulle göra det omöjligt att odla GM-grödor.

I Spanien regleras den kommersiella odlingen av GM-majs av lagstiftningen om civilrättsligt ansvar, eftersom det inte finns några särskilda bestämmelser om ansvar i samband med samexistens.

Övervakning och utvärdering

Eftersom GM-grödor hittills har odlats i begränsad omfattning i EU, har de flesta av medlemsstaterna ännu inte infört övervaknings- och utvärderingsprogram.

I Spanien levererar jordbrukare ofta GM-foder och icke-GM-foder till samma marknad. Detta har begränsat incitamenten för jordbrukare att särhålla produktion av GM-majs och produktion av icke-GM-majs som används som foder på gårdar. När samexistensåtgärder har vidtagits har det rapporterats få klagomål om negativa ekonomiska effekter av oavsiktlig förekomst av GM-majs i icke-GM-majs.

Informationsförsörjning och informationsutbyte inom EU

Genom beslut 2005/463/EG[7] upprättade kommissionen en nätverksgrupp för utbyte och samordning av information om samexistens mellan genetiskt modifierade, konventionella och ekologiska grödor. Vid sitt första möte i september 2005 välkomnade medlemsstaterna denna samordningsverksamhet som innebär att de kan få en översikt över bästa praxis i andra medlemsstater. De framhöll också att det behövs ökat samarbete då tekniska åtgärder för samexistens utarbetas.

Forskning och utbyte av forskningsresultat

Många forskningsprojekt har bedrivits eller bedrivs på nationell nivå. Denna forskning kompletteras av åtgärder inom EG:s sjätte ramprogram för forskning, liksom av direkt forskning som bedrivs av kommissionens gemensamma forskningscentrum. Den senare tidens forskning har i allt högre grad inriktats på de ekonomiska aspekterna av samexistens.

Sammanfattande kommentarer

Erfarenheterna från odling av GM-grödor i medlemsstaterna är fortfarande mycket begränsade och har endast gjorts i vissa regioner i gemenskapen, om man bortser från Spanien. I de flesta av medlemsstaterna håller regelverk för samexistens fortfarande på att utarbetas, även om det i många fall redan finns utkast till lagstiftning. Hittills har odling av GM-grödor i enlighet med ny samexistenslagstiftning som antagits av de första medlemsstaterna (Österrike, Tyskland, Danmark och Portugal) varit av obetydlig omfattning. Övervakningsprogram måste upprättas och genomföras så att de vidtagna åtgärdernas effektivitet och ekonomiska genomförbarhet kan kontrolleras.

Alla samexistensåtgärder som vidtagits eller föreslagits av medlemsstaterna har vissa centrala likheter. De är utformade för att skydda odlare av icke-GM-grödor från eventuella ekonomiska konsekvenser av oavsiktlig inblandning av genetiskt modifierade organismer. Samtidigt förbjuds inte odling av GM-grödor. De olika strategierna är olika stränga, men medlemsstaterna har i allmänhet ansträngt sig för att olika produktionstyper − odling av konventionella, ekologiska och genetiskt modifierade grödor − skall kunna samexistera i en region. Det är oftast odlarna av GM-grödor som tvingas genomföra åtgärder för särhållning mellan produktion av GM-grödor och produktion av icke-GM-grödor.

Det råder stora skillnader mellan olika nationella strategier, främst när det gäller frågan om ansvar för ekonomisk skada till följd av oavsiktlig förekomst av GMO i andra grödor. Vissa medlemsstater har inte föreslagit särskild lagstiftning i denna fråga, vilket innebär att de allmänna bestämmelserna om civilrättsligt ansvar gäller. Eftersom frågan om civilrättsligt ansvar omfattas av medlemsstaternas behörighet kan det väntas att bestämmelserna för samexistens kommer att variera, på samma sätt som det finns variationer när det gäller annan verksamhet. Andra medlemsstater föreslår att det införs särskilda bestämmelser om ansvar och/eller kompensationsordningar.

Det finns också variationer när det gäller vilken särhållningsnivå som skall uppnås. I vissa medlemsstater syftar samexistensåtgärderna till att se till att gemenskapens tröskelvärden för märkning inte överskrids, vilket är i överensstämmelse med kommissionens rekommendation. I andra fastställs inte klart hur stor inblandning av GMO som är acceptabel eller så fastställs målnivåer som är lägre än gemenskapens tröskelvärden för märkning.

Det har inte alltid införts tvingande bestämmelser eller vidtagits samexistensåtgärder när GM-grödor har börjat produceras. I Spanien har detta inte ansetts vara nödvändigt eftersom marknaden inte kräver särhållning av GM-majs och icke-GM-majs som används som foder.

Arbetet med att inrätta allmänna regelverk för samexistens är förhållandevis långt framskridet, medan åtgärderna i fält för specifika grödor är mycket mindre utvecklade och i de flesta fall avser de endast ett fåtal grödor.

Detta beror på att den vetenskapliga grunden för samexistensåtgärder inte är lika utvecklad för alla grödor. När det gäller majs, som i dagsläget är den enda GM-gröda som godtagits för odling, finns mycket kunskap och praktisk erfarenhet. Det har visat sig att särhållning av produktion av GM-majs och produktion av icke-GM-majs kan åstadkommas genom tekniska åtgärder som kan vidtas på ett enskilt jordbruk eller i samordning mellan närliggande jordbruk.

Villkoren för de europeiska jordbrukarna varierar dock kraftigt, när det gäller gårdsstorlek och fältstorlek, produktionssystem, växtföljder och odlingsmönster, liksom naturliga förutsättningar. Dessa varierande förhållanden kan få konsekvenser för hur kostnadseffektiva särhållningsåtgärderna blir och de måste därför anpassas till lokala förhållanden.

Eftersom erfarenheterna av odling av GM-grödor är begränsade och det finns begränsat med information om samexistensåtgärdernas lämplighet och förhållandet mellan kostnad och nytta, är det nödvändigt att behålla så stort handlingsutrymme som möjligt för medlemsstaterna när det gäller att utarbeta specifika lösningar för samexistens.

De nationella och regionala strategierna för samexistens måste överensstämma med EG:s lagstiftning, som inte tillåter ett allmänt förbud mot GMO i en region och inte heller alltför restriktiva åtgärder som sträcker sig längre än målet att garantera samexistens och som kan innebära att det i praktiken blir omöjligt att odla GM-grödor. Kommissionen kommer att vidta nödvändiga åtgärder för att se till nationell och regional lagstiftning om samexistens är i överensstämmelse med EG:s lagstiftning.

Erfarenheterna i Spanien visar att odlingen av GM-grödor, även i en medlemsstat där samma bestämmelser för samexistens gäller i hela territoriet, är ojämnt fördelad mellan olika regioner. Detta beror bland annat på skillnader i jordbruksförhållanden och de berörda aktörernas preferenser. En ojämn fördelning av odlingen av GM-grödor mellan medlemsstater och regioner innebär därför inte nödvändigtvis att marknaden snedvrids. I dagsläget kan man inte i tillräcklig utsträckning bedöma effekterna på den inre marknaden av de varierande strategierna för samexistens.

Utmaningen för medlemsstaterna är att utarbeta ekonomiskt hållbara åtgärder för samexistens. Det kommer att vara nödvändigt att anpassa tekniska bestämmelser om åtgärder i fält med hänsyn till övervakningsprogrammens resultat. Kommissionen är medveten om att samexistensåtgärderna måste anpassas till de specifika villkoren på nationell eller regional nivå, men anser att dessa åtgärder måste vara vetenskapligt baserade och ta hänsyn till bästa tillgängliga forskningsresultat och praktiska erfarenheter. En stor del av forskningen om samexistens har bedrivits på nationell nivå. Resultaten är dock inte samlade och finns inte alltid tillgängliga för alla regleringsmyndigheter.

Framtiden

På grundval av ovannämnda slutsatser anser kommissionen att det behövs ytterligare erfarenhet från genomförandet av nationella åtgärder för samexistens. Kommissionen måste också bedriva ett mer aktivt samarbete med medlemsstaterna för att garantera samexistensen. De begränsade erfarenheterna och behovet av att slutföra processen för genomförande av nationella samexistensåtgärder verkar i dagsläget inte motivera att det utarbetas en specifik harmoniserad lagstiftningsstrategi. Innan något beslut fattas bör dock samrådet med berörda parter slutföras. Den konferens om samexistens som kommer att äga rum i Wien den 4−6 april 2006 kommer att vara ett lämpligt tillfälle i detta avseende.

Under tiden föreslår kommissionen följande:

kommissionen vill intensifiera sina insatser för att göra befintlig information tillgänglig för alla medlemsstater och stödja forskning som fyller stora kunskapsluckor när det gäller samexistens. Det lyckade samarbete mellan medlemsstaterna som redan etablerats genom samordningsnätverket för samexistens utgör en lämplig grund för ytterligare verksamhet på detta område; |

kommissionen föreslår att man ser över och analyserar den senaste vetenskapliga och ekonomiska informationen om åtgärder för särhållning när det gäller produktion av grödor och utsäde liksom kostnaderna för dessa åtgärder. Denna bedömning bör också beakta marknadens krav på särhållning och livsmedels- och foderanvändningens relativa andel i olika regioner; |

från och med 2006 vill kommissionen samarbeta med medlemsstaterna och berörda parter om utvecklingen av bästa praxis för tekniska åtgärder för särhållning, vilket kommer att utgöra grunden för rekommendationer för olika grödor. De praktiska erfarenheterna av kommersiell odling av GM-grödor i Spanien och andra medlemsstater kommer att vara av särskild betydelse i detta arbete. Hänsyn kommer att tas till konsekvenserna av lokala faktorer (t.ex. genomsnittlig fältstorlek och olika grödors andel) som kommer att påverka möjligheterna att vidta samförståndsåtgärder i medlemsstaterna; |

kommissionen har för avsikt att inhämta mer information om de befintliga nationella systemen för civilrättsligt ansvar mot bakgrund av de nationella bestämmelserna om inblandning av GM-grödor i icke-GM-grödor. Denna information kommer att bidra till bedömningen av effektivitet och potentiella konsekvenser av varierande bestämmelser om ansvar och kompensationsordningar på området samexistens; |

2008 kommer kommissionen att lämna en rapport till rådet och Europaparlamentet om de framsteg som gjorts i samband med ovannämnda verksamheter. Rapporten kommer att innehålla en uppdatering av de nationella samexistensåtgärdernas utveckling och genomförande. |

- BILAGA: ÖVERSIKT ÖVER NATIONELLA ÅTGÄRDER FÖR SAMEXISTENS

Antagna | | | | | |x | | | | | | | | | | | | | | |x | | | | | |Utkast anmälda alt. arbetet långt framskridet | | | |x | | | | |x | | |x | | |x |x |x | |x |x | |x | | |x | |

[1] EGT L 106, 17.4.2001, s. 1, ändrat genom förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT L 268, 18.10.2003, s. 1).

[2] EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.

[3] EUT L 189, 29.7.2003, s. 36.

[4] Förenade mål T-366/03 och T-235/04, dom av den 5 oktober 2005 – Land Oberösterreich och Republiken Österrike mot Europeiska kommissionen

[5] EGT L 160, 26.6.1999, s. 80.

[6] Statligt stöd nr N 568/2004.

[7] EUT L 164, 24.6.2005, s. 50.

[8] Lagstiftning har utarbetats av republiken och delstaterna.

[9] Ramlagstiftning som överlåter ansvaret för samexistensåtgärder till regionerna.