30.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 324/8

1.1

Förslaget innebär en kodifiering som trots ett antal formella justeringar av de kodifierade texterna inte medför några förändringar av tillämplig lagstiftning vid tidpunkten för kodifieringen, som genomförs i enlighet med gällande rätt.

1.2

För EU:s medborgare är det viktigt att gemenskapsrätten förenklas och förtydligas. Europaparlamentet, rådet och kommissionen har framhållit vikten av att kodifiera de rättsakter som ändras ofta och har i ett interinstitutionellt avtal enats om en påskyndad arbetsmetod som skulle kunna användas i detta syfte. De rättsakter som skall kodifieras får dock inte ändras i sak.

2.1

EESK konstaterar att kommissionens förslag helt uppfyller syftet med den påskyndade arbetsmetoden när det gäller kodifiering.

2.2

Det föreligger dock ett problem med stabiliseringen av lagstiftningen vad gäller upphovsrätt och närstående rättigheter. Kodifieringen har en tydlig fördel endast om lagstiftningen på det berörda området inte längre behöver genomgå grundläggande förändringar.

2.3

Skyddstiden för upphovsrätt, som på 1800-talet ursprungligen var tio år, är i dag sjuttio år efter upphovsmannens död. Det är inte uteslutet att nya krav från upphovsmän och rättighetsinnehavare leder till ytterligare förlängning av skyddstiden.

2.4

Det föreligger i dag en kraftig obalans till fördel för arvtagare till upphovsmän (ca tre generationer) och till fördel för rättighetsinnehavare till närstående rättigheter. Man bör därför göra en översyn av skyddstiderna, som har blivit oproportionerligt långa i förhållande till allmänhetens och upphovsmännens behov. Om en medlem i WTO, t.ex. USA, förlänger den ursprungliga skyddstiden till 90 år, eller rentav 100 år (Disney-ändringen), vilket inte är otänkbart, vad händer då i Europa? Bör vi göra en översyn av handelsavtalen om ”immaterialrätt”?

2.5

Ett stort antal litterära, filosofiska och andra verk ges ut endast en gång på originalspråket och återutges inte under författarens eller arvtagarnas livstid. Även om dessa verk inte blev några ”bästsäljare” då de gavs ut, har en rad av dem ett visst värde och de blir snabbt otillgängliga för potentiella läsare. Förlängningen av upphovsrätten i det oändliga gynnar i själva verket endast ett litet antal upphovsmän, samtidigt som skyddssystemet genom sin varaktighet blockerar ett långt större antal verk, som läsarna, de studerande, inte längre kommer att få tag på när förstautgåvan väl är slutsåld.

2.6

Det föreligger alltså ett problem med stabiliseringen av lagstiftningen vad gäller upphovsrätt och närstående rättigheter. Kodifieringen har en tydlig fördel endast om lagstiftningen på det berörda området inte längre behöver genomgå grundläggande förändringar.

2.7

I denna digitaliserade tidsålder vore det emellertid lämpligt att i grunden utreda frågan om verkens spridning och allmänhetens rätt att få tillgång till verk och kultur av universell karaktär. Kodifieringen förefaller därför vara förhastad. EESK skulle ha föredragit en enkel konsolidering och en översyn av villkoren och skyddstiden för upphovsrätt och närstående rättigheter i linje med Lissabonstrategin.

3.1

Kommittén skulle dessutom vilja att man i gemenskapsrätten inför ett adekvat erkännande och skydd av licenser som t.ex. LGPL (offentlig licens i ”light”-version för teknisk dokumentation) och ”Creative Commons”-licensen när det gäller böcker och konstnärligt skapande. Sådana licenser ger användarna stor frihet, och t.ex. GPL tillämpas på ett stort antal mjukvaruprogram som används i dataservrar (webbläsare, förvaltningar och företag).

3.2

Dessa mer generösa licenser främjar spridningen av verken och gör det lättare för användarna och målgrupperna att tillägna sig dem. De är helt i överensstämmelse med målsättningarna om en snabb spridning av kunskaper och teknik i Lissabonstrategins anda.

3.3

EESK uppmanar därför kommissionen att fortsätta denna diskussion, som förmodligen skulle avstanna med en kodifiering, och att överväga olika initiativ som kan medföra att flertalet får tillgång till verken, genom ett erkännande av fria licenser och en utjämning av rättigheterna mellan rättshavare och användare i informationssamhället.