EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52005AG0027

Gemensam ståndpunkt (EG) nr 27/2004 av den 21 juni 2004, antagen av rådet i enlighet med det i artikel 252 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen angivna förfarandet, inför antagandet av rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken

OJ C 188E, 2.8.2005, p. 1–10 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)

2.8.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 188/1


GEMENSAM STÅNDPUNKT (EG) nr 27/2005

antagen av rådet den 21 juni 2005

inför antagandet av rådets förordning (EG) nr …/2005 av den … om ändring av förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken

(2005/C 188 E/01)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 99.5 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande, (1)

i enlighet med förfarandet i artikel 252 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)

Stabilitets- och tillväxtpakten bestod ursprungligen av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (3), rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (4) och av Europeiska rådets resolution av den 17 juni 1997 om stabilitets- och tillväxtpakten (5). Stabilitets- och tillväxtpakten har visat sig fungera för att befästa budgetdisciplin, och har härigenom bidragit till en hög grad av makroekonomisk stabilitet med låg inflation och låga räntor, vilket är nödvändigt för att åstadkomma en hållbar tillväxt och för att skapa sysselsättning.

(2)

Den 20 mars 2005 godkände rådet en rapport om att förbättra genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten, vilken syftar till att förstärka styrningen av och det nationella egenansvaret för finanspolitiken genom en skärpning av de ekonomiska argument som ligger till grund för pakten och dess effektivitet, både i dess förebyggande och korrigerande aspekter, för att garantera de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt, främja tillväxt och undvika att de kommande generationerna får en alltför tung börda. Rapporten godkändes av Europeiska rådet i dess slutsatser av den 23 mars 2005, (6) i vilka det konstateras att rapporten uppdaterar och kompletterar stabilitets- och tillväxtpakten av vilken den nu utgör en integrerande del.

(3)

Enligt Ekofinrådets rapport av den 20 mars 2005, vilken godkändes av Europeiska rådet vid dess vårmöte 2005, bekräftar medlemsstaterna, rådet och kommissionen på nytt sitt åtagande att genomföra fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten effektivt och i rätt tid, genom inbördes stöd och inbördes påtryckningar, och att verka i nära och konstruktivt samarbete i den ekonomiska och finanspolitiska övervakningsprocessen, så att paktens regler blir säkra och effektiva.

(4)

Förordning (EG) nr 1466/97 behöver ändras för att den överenskomna förbättringen av genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten skall kunna tillämpas till fullo.

(5)

I stabilitets- och tillväxtpakten fastställs medlemsstaternas skyldighet att ansluta sig till det medelfristiga målet att ha offentliga finanser som är nära balans eller i överskott. Mot bakgrund av att unionen är ekonomiskt och statsfinansiellt heterogen bör det medelfristiga målet för de offentliga finanserna differentieras för enskilda medlemsstater för att ta hänsyn till de olika ekonomiska och statsfinansiella situationerna och utvecklingen samt de finanspolitiska riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet, bland annat inför framtida demografiska förändringar. De medelfristiga budgetmålen kan avvika från principen nära balans eller i överskott för enskilda medlemsstater. För medlemsstater som ingår i euroområdet och ERM2 skulle det därför finnas ett visst utrymme för landspecifika medelfristiga budgetmål, om man tar hänsyn till konjunktursvängningar och bortser från enstaka och tillfälliga åtgärder.

(6)

En mer symmetrisk hållning till finanspolitiken under konjunkturcykeln genom ökad budgetdisciplin under ekonomiskt goda tider bör uppnås i syfte att undvika procyklisk politik och att stegvis uppnå det medelfristiga budgetmålet. En anslutning till det medelfristiga målet för de offentliga finanserna bör göra det möjligt för medlemsstaterna att hantera normala konjunktursvängningar och samtidigt hålla underskottet i de offentliga finanserna under referensvärdet på 3 procent av BNP samt garantera snabba framsteg för att uppnå hållbarhet i de offentliga finanserna. Mot denna bakgrund bör det ges möjlighet till budgetmässig handlingsfrihet, särskilt vad gäller offentliga investeringar.

(7)

Medlemsstater som ännu inte har uppnått det medelfristiga budgetmålet bör vidta åtgärder för att uppnå detta under konjunkturcykeln. För att nå sitt medelfristiga budgetmål bör medlemsstater som ingår i euroområdet och ERM2 genomföra en konjunkturrensad årlig minimianpassning utan att räkna effekterna av engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder.

(8)

För att stärka paktens tillväxtinriktade karaktär bör hänsyn tas till omfattande strukturreformer som har direkta långsiktiga kostnadsbesparande effekter, bl.a. genom att öka den potentiella tillväxten, och därigenom ger en kontrollerbar effekt på den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna, när anpassningsbanan mot det medelfristiga budgetmålet fastställs för länder som ännu inte har nått detta mål, och när man medger en tillfällig avvikelse från det målet för länder som redan har nått det. För att inte försvåra strukturreformer som odiskutabelt ökar den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna bör särskild uppmärksamhet ägnas pensionsreformer genom vilka ett system med flera pelare, varav en obligatorisk till fullo finansierad pelare, införs, eftersom dessa reformer medför en kortsiktig försämring av de offentliga finanserna medan de genomförs.

(9)

Tidsfristerna för rådets granskning av stabilitets- och konvergensprogrammen bör förlängas för att medge en noggrann bedömning av dessa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1466/97 skall ändras på följande sätt:

1.

Följande rubrik och artikel skall införas:

”Artikel 2a

Varje medlemsstat skall ha ett differentierat medelfristigt mål för sina offentliga finanser. Dessa landspecifika medelfristiga budgetmål kan avvika från kravet på offentliga finanser nära balans eller i överskott. De skall ge en säkerhetsmarginal med avseende på kvoten på 3 % av BNP för underskott i den offentliga sektorns finanser; de skall sörja för snabba framsteg för att uppnå hållbarhet och skall mot denna bakgrund ge budgetmässig handlingsfrihet, särskilt med tanke på behovet av offentliga investeringar.

Med hänsyn till dessa faktorer skall det landspecifika medelfristiga budgetmålet för medlemsstater som ingår i euroområdet och ERM2 specificeras inom ett visst utrymme mellan -1 % av BNP och balans eller i överskott om man tar hänsyn till konjunktursvängningar och bortser från enstaka och tillfälliga åtgärder.

Medlemsstaternas medelfristiga budgetmål kan revideras när en större strukturreform genomförs och i alla händelser vart fjärde år.”

2.

Artikel 3.2 skall ändras på följande sätt:

a)

Led a skall ersättas med följande:

”a)

Det medelfristiga budgetmålet och anpassningsbanan mot detta mål när det gäller överskott/underskott i den offentliga sektorns finanser och den förväntade utvecklingen av den offentliga sektorns skuldkvot.”

b)

Led c skall ersättas med följande:

”c)

En detaljerad och kvantitativ bedömning av budgetmässiga och andra vidtagna och/eller föreslagna ekonomisk-politiska åtgärder för att uppnå programmets mål, som inbegriper en detaljerad kostnads-nyttoanalys av större strukturreformer som har direkta, långsiktiga kostnadsbesparande effekter, även genom att öka den potentiella tillväxten.”

c)

Följande led skall läggas till:

”e)

I förekommande fall, skälen till en avvikelse från den anpassningsbana som krävs för att nå det medelfristiga budgetmålet.”

3.

Artikel 5 skall ändras på följande sätt:

a)

Första stycket i punkt 1 skall ersättas med följande stycken:

”1.   Rådet skall, på grundval av de bedömningar som gjorts av kommissionen och av den kommitté som upprättas genom artikel 114 i fördraget inom ramen för den multilaterala övervakningen enligt artikel 99 i fördraget, granska det medelfristiga budgetmål som den berörda medlemsstaten lagt fram, bedöma om de ekonomiska antaganden som programmet bygger på är rimliga, om anpassningsbanan för att uppnå det medelfristiga budgetmålet är lämplig och om de vidtagna och/eller föreslagna åtgärderna för att följa anpassningsbanan är tillräckliga för att det medelfristiga målet skall uppnås under cykeln.

När rådet bedömer anpassningsbanan för att uppnå det medelfristiga budgetmålet, skall det, utan att räkna effekterna av engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder, undersöka om den berörda medlemsstaten genomför den årliga förbättring av sitt konjunkturrensade saldo som krävs för att den skall uppnå sitt medelfristiga budgetmål, med 0,5 % av BNP som riktmärke. Rådet skall ta hänsyn till om en större anpassning görs i ekonomiskt goda tider, medan anpassningen får vara mer begränsad i ekonomiskt dåliga tider.

När rådet anger anpassningsbanan för det medelfristiga budgetmålet när det gäller medlemsstater som ännu inte har uppnått detta mål, och när rådet medger en tillfällig avvikelse från detta mål när det gäller medlemsstater som redan har uppnått det, på villkor att det fortfarande finns en lämplig säkerhetsmarginal för referensvärdet för underskottet och att de offentliga finanserna förväntas återgå till det medelfristiga budgetmålet inom programperioden, skall rådet beakta genomförandet av större strukturreformer som har direkta långsiktiga kostnadsbesparande effekter, även genom att öka den potentiella tillväxten, och därigenom ger en kontrollerbar effekt på den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna.

Särskild uppmärksamhet skall ägnas pensionsreformer genom vilka man inför ett system med flera pelare, varav en obligatorisk, till fullo finansierad pelare. Medlemsstater som genomför sådana reformer skall tillåtas avvika från anpassningsbanan mot det medelfristiga budgetmålet eller från själva målet, varvid avvikelsen avspeglar reformens nettokostnad för den offentligt förvaltade pelaren, förutsatt att avvikelsen blir tillfällig och en lämplig säkerhetsmarginal bibehålls i förhållande till referensvärdet för underskottet.”

b)

I punkt 2 skall orden ”två månader” ersättas med orden ”tre månader”.

4.

Artikel 7.2 skall ändras på följande sätt:

a)

Led a skall ersättas med följande:

”a)

Det medelfristiga budgetmålet och anpassningsbanan mot detta mål när det gäller överskott/underskott i den offentliga sektorns finanser och den förväntade utvecklingen av den offentliga sektorns skuldkvot, de medelfristiga målen för den monetära politiken samt sambandet mellan dessa mål och pris- och växelkursstabilitet.”

b)

Led c skall ersättas med följande:

”c)

En detaljerad och kvantitativ bedömning av budgetmässiga och andra vidtagna och/eller föreslagna ekonomisk-politiska åtgärder för att uppnå programmets mål, som inbegriper en detaljerad kostnads-nyttoanalys av större strukturreformer som har direkta, långsiktiga kostnadsbesparande effekter, även genom att öka den potentiella tillväxten.”

c)

Följande led skall läggas till:

”e)

I förekommande fall, skälen till en avvikelse från den anpassningsbana som krävs för att nå det medelfristiga budgetmålet.”

5.

Artikel 9 skall ändras på följande sätt:

a)

Första stycket i punkt 1 skall ersättas med följande:

”1.   Rådet skall, på grundval av de bedömningar som gjorts av kommissionen och av den kommitté som upprättas genom artikel 114 i fördraget inom ramen för den multilaterala övervakningen enligt artikel 99 i fördraget, granska det medelfristiga budgetmål som den berörda medlemsstaten lagt fram, bedöma om de ekonomiska antaganden som programmet bygger på är rimliga, om anpassningsbanan för att uppnå det medelfristiga budgetmålet är lämplig och om de vidtagna och/eller föreslagna åtgärderna för att följa anpassningsbanan är tillräckliga för att det medelfristiga målet skall uppnås under cykeln.

När rådet bedömer anpassningsbanan för att uppnå det medelfristiga budgetmålet, skall det ta hänsyn till om en större anpassning görs i ekonomiskt goda tider, medan anpassningen får vara mer begränsad i ekonomiskt dåliga tider. När det gäller medlemsstater som deltar i ERM2 skall rådet undersöka huruvida den berörda medlemsstaten genomför den årliga förbättring av sitt konjunkturrensade saldo, utan att räkna effekterna av engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder, som krävs för att dess medelfristiga budgetmål skall uppnås, med 0,5 % av BNP som riktmärke.

När rådet anger anpassningsbanan för det medelfristiga budgetmålet när det gäller medlemsstater som ännu inte har uppnått detta mål, och när rådet medger en tillfällig avvikelse från detta mål när det gäller medlemsstater som redan har uppnått det, på villkor att det fortfarande finns en lämplig säkerhetsmarginal för referensvärdet för underskottet och att de offentliga finanserna förväntas återgå till det medelfristiga budgetmålet inom programperioden, skall rådet beakta genomförandet av större strukturreformer som har direkta långsiktiga kostnadsbesparande effekter, även genom att öka den potentiella tillväxten, och därigenom ger en kontrollerbar effekt på den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna.

Särskild uppmärksamhet skall ägnas pensionsreformer genom vilka man inför ett system med flera pelare, varav en obligatorisk, till fullo finansierad pelare. Medlemsstater som genomför sådana reformer skall tillåtas avvika från anpassningsbanan mot det medelfristiga budgetmålet eller från själva målet, varvid avvikelsen avspeglar reformens nettokostnad för den offentligt förvaltade pelaren, förutsatt att avvikelsen blir tillfällig och en lämplig säkerhetsmarginal bibehålls i förhållande till referensvärdet för underskottet.”

b)

I punkt 2 skall orden ”två månader” ersättas med orden ”tre månader”.

6.

Hänvisningar till artikel 103 och artikel 109c i fördraget skall i hela förordningen ersättas med hänvisningar till artiklarna 99 respektive 114.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På rådets vägnar

Ordförande


(1)  EUT C 144, 14.6.2005, s. 17.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 9 juni 2005 (ännu ej offentliggjort i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 21 juni 2005 och Europaparlamentets ståndpunkt av… (ännu ej offentliggjord i EUT).

(3)  EGT L 209, 2.8.1997, s. 1.

(4)  EGT L 209, 2.8.1997, s. 6.

(5)  EGT C 236, 2.8.1997, s. 1.

(6)  Bilaga 2 till slutsatserna från Europeiska rådets möte den 22–23 mars 2005.


RÅDETS MOTIVERING

I.   INLEDNING

Den 20 mars 2005 antog Ekofinrådet en rapport om att förbättra genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten. Vid mötet den 22–23 mars godkände Europeiska rådet rådets rapport och uppmanade kommissionen att lägga fram förslag till ändring av förordningarna (EG) nr 1466/97 och (EG) nr 1467/97.

Den 20 april 2005 antog kommissionen sitt förslag till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1467/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken.

Europeiska centralbanken avgav sitt yttrande den 3 juni 2005 (1). Europaparlamentet avgav sitt yttrande den 9 juni 2005 (2).

Den 21 juni 2005 antog rådet sin gemensamma ståndpunkt enligt artikel 252 a i fördraget.

II.   SYFTE

Syftet med ändringen av förordningen är att till lagstiftning omsätta de relevanta ändringar till den rättsliga ramen som man enats om i rapporten.

III.   ANALYS AV DEN GEMENSAMMA STÅNDPUNKTEN

Rådets övergripande tillvägagångssätt vid behandlingen av kommissionens förslag har varit att hålla sig så nära rådets rapport av den 20 mars som möjligt. Vissa avsnitt i rapporten återges i förordningen för att erbjuda lämplig nivå av rättssäkerhet, under det att andra inte behöver återges eftersom de antingen kan stå för sig själva som politiska åtaganden eller ingår i den reviderade uppförandekoden för genomförandet av pakten som helhet.

För att underlätta parlamentets arbete med att snabbt slutföra andra behandlingen ger bilagan till denna not en omfattande motivering till behandlingen av alla enskilda ändringar till kommissionens förslag, både dem som antagits av parlamentet och dem som införts av rådet.

IV.   SLUTSATSER

Genom metoden att hålla sig så nära rådets rapport som möjligt anser rådet att man har den bästa möjligheten att snabbt uppnå en överenskommelse om den relevanta lydelsen, eftersom man härigenom återger en överenskommelse som man redan uppnått i Europeiska rådet. Metoden erbjuder också den bästa möjligheten till ett snabbt och sammanhållet genomförande av den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten.


(1)  EUT C 144, 14.6.2005, s. 17.

(2)  Ännu ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning.


BILAGA

Rådets och Europaparlamentets ändringar till kommissionens förslag

Ändring

Motivering

Skäl 2:

I slutet av skäl 2 lades texten med fetstil till: ”Rapporten godkändes av Europeiska rådet i dess slutsatser av den 23 mars 2005, i vilka det konstateras att rapporten uppdaterar och kompletterar stabilitets- och tillväxtpakten av vilken den nu utgör en integrerande del”.

Denna ändring infördes för att klargöra den ställning som rapporten av den 20 mars 2005 har genom att den utgör en integrerande del av stabilitets- och tillväxtpakten i likhet med Europeiska rådets resolution från Amsterdam om stabilitets- och tillväxtpakten.

Skäl 2a:

Europaparlamentet föreslog ett nytt skäl 2a med följande lydelse:

”Genomförandet av finanspolitiken, övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken och deras trovärdighet är beroende av finansstatistikens kvalitet, tillförlitlighet och punktlighet. Statistikens kvalitet på nationell nivå och gemenskapsnivå måste säkerställas i syfte att garantera både de nationella statistikkontorens och Eurostats oberoende, integritet och ansvarsskyldighet.”

Denna ändring godtogs inte av följande skäl:

Frågan om finansstatistikens kvalitet, tillförlitlighet och punktlighet faller inte inom räckvidden för förordning (EG) nr 1466/97. Förordning (EG) nr 3605/93 innehåller de relevanta definitionerna och tidsplanen för förfarandet vid alltför stora underskott. Förordning (EG) nr 3605/93 håller för närvarande på att ändras för att specifikt lösa kvalitetsaspekter och förstärka övervakningen i samband med förfarandet vid alltför stora överskott.

Skäl 2b:

Europaparlamentet föreslog ett nytt skäl 2b med följande lydelse:

”Kommissionen bör jämföra de siffror som medlemsstaterna lämnat med rapporterna från de nationella centralbankerna till ECB”.

Denna ändring godtogs inte av följande skäl:

I praktiken görs redan en jämförelse av sådana uppgifter genom att nationella centralbanker och Europeiska centralbanken är företrädda i Ekonomiska och finansiella kommittén, som spelar en nyckelroll i den multilaterala finanspolitiska övervakningsprocessen.

Skäl 3:

Skäl 3 omformulerades.

Detta skäl ändrades för att lägga större betoning på medlemsstaternas förnyade åtagande att iaktta bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten och betona medlemsstaternas ansvar enligt stabilitets- och tillväxtpakten.

Skäl 5:

Skäl 5 är en omformulerad och kompletterad version av skäl 6 i kommissionens förslag.

I det reviderade skäl 5 framläggs principen om landspecifika, medelfristiga budgetmål och bakomliggande ekonomiska motivering tydligare, samtidigt som det också klargörs att det medelfristiga budgetmålet för varje medlemsstat grundas på det bakomliggande kravet att vara nära balans eller i överskott.

Skäl 6:

Skäl 6 är en omformulerad och kompletterad version av skäl 5 i kommissionens förslag.

I det reviderade skäl 6 anges tydligare den ekonomiska motiveringen till att uppnå och hålla sig till det medelfristiga budgetmålet.

Artikel 2a:

Artikel 2a har omformulerats av rådet.

Den formulering som Europaparlamentet föreslår har följande lydelse:

”Det medelfristiga målet med offentliga finanser som är nära balans eller i överskott skall fastställas för varje medlemsstat enligt det förfarande som avses i artikel 99.2 i fördraget. Dessa medelfristiga mål skall ses över minst en gång per år och vid större strukturella reformer och budgetreformer, och om så är lämpligt, ändras. Varje medlemsstat får inrätta ett ekonomiskt råd med experter som ger råd om de viktigaste makroekonomiska prognoserna. De landsspecifika målen för de offentliga finanserna på medellång sikt skall läggas på en nivå som gör det möjligt för medlemsstaterna att hantera normala konjunktursvängningar och samtidigt hålla underskottet i de offentliga finanserna inom referensvärdet på 3 procent av BNP, garantera att man gör snabba framsteg för att uppnå hållbarhet i de offentliga finanserna, och mot denna bakgrund, ge budgetmässig handlingsfrihet, särskilt vad gäller offentliga investeringar.”

Eftersom artikel 2a handlar om definitioner har inslaget om förfarande [”enligt det förfarande som avses i artikel 99.2 i fördraget”] flyttats till artiklarna 3 och 5.

I den reviderade artikel 2a anges att de medelfristiga budgetmålen kan variera från land till land men att de är begränsade till en fastställt utrymme (som är tillämpligt på medlemsstater som ingår i euroområdet och ERM2), från - 1 % av BNP till balans eller överskott.

I den reviderade artikel 2a anges att det medelfristiga budgetmålet fastställs med hänsyn till konjunktursvängningar, med bortseende från enstaka och tillfälliga åtgärder.

I den reviderade artikel 2a klargörs slutligen förfarandet för revidering av det medelfristiga budgetmålet (”när en större strukturreform genomförs och i alla händelser vart fjärde år”). Härigenom fastställs det medelfristiga budgetmålet som strukturella parametrar som avspeglar medlemsstaternas strukturella särdrag (till exempel potentiell tillväxt, nuvarande skuldsättning, implicita skulder) och deras relativt långsamma utveckling, vilket är skälet till att de ses över vart fjärde år.

Förslaget om att inrätta ett ekonomiskt råd med experter är helt förenligt med rådets rapport av den 20 mars 2005, i vilken medlemsstaterna uppmanas att förstärka de oberoende budgetinstitutionernas roll nationellt, men den frivilliga karaktären gör att det är mer lämpligt som en politisk förklaring än en förordning.

Artikel 3.2 a:

Enligt den reviderade artikeln skall också det medelfristiga budgetmålet presenteras i stabilitetsprogrammet.

Denna ändring klargör förfarandet för att fastställa det medelfristiga budgetmålet. Medlemsstaterna kommer att lägga fram sitt medelfristiga mål, fastställt i enlighet med principerna i artikel 2a, i sitt stabilitetsprogram. Rådet kommer sedan att undersöka om det medelfristiga budgetmålet har fastställts på lämplig nivå, och det kan begära att en medlemsstat anpassar sitt stabilitetsprogram om det kommer fram till slutsatsen att det medelfristiga målet inte har fastställts på lämplig nivå (se artikel 5).

Artikel 3.2:

En punkt e har lagts till och på grundval av den skall stabilitetsprogrammet ge följande information: ”I förekommande fall, skälen till en avvikelse från den anpassningsbana som krävs för att nå det medelfristiga budgetmålet.”

I linje med det underliggande målet att förstärka den förebyggande delen av stabilitetspakten förstärks övervakningen av medlemsstaternas insatser för att uppnå sitt medelfristiga budgetmål.

Artikel 4.1:

I artikel 4.1 har Europaparlamentet föreslagit följande ändring:

”Stabilitetsprogrammen skall läggas fram före den 1 mars 1999. Därefter skall uppdaterade program läggas fram årligen och ha en löptid på minst två år. En medlemsstat som inför den gemensamma valutan vid en senare tidpunkt skall lägga fram ett stabilitetsprogram inom sex månader efter det att rådet har beslutat om dess deltagande i den gemensamma valutan.”

Denna ändring godtogs inte av följande skäl:

Ett ändamålsenligt och effektivt genomförande av processen för multilateral övervakning av finanserna kräver att stabilitetsprogrammen läggs fram och bedöms årligen.

Artikel 5.1:

I artikel 5.1 har tre delar lagts till i det ursprungliga kommissionsförslaget.

För det första klargörs att en anpassningsinsats på 0,5 % av BNP kommer att utgöra ett riktmärke för att bedöma huruvida medlemsstaterna fullföljer en tillräcklig budgetanpassning för att nå sitt medelfristiga mål.

För det andra klargörs det att en förutsättning för avvikelser från det medelfristiga budgetmålet eller från anpassningsbanan för att uppnå detta mål på grundval av genomförandet av strukturreformer är att en lämplig säkerhetsmarginal bevaras med avseende på referensvärdet för underskott och att budgetsituationen förväntas återgå till det medelfristiga målet inom programperioden.

Dessutom klargörs det genom ändringsförslaget att pensionsreformer som omfattar flera pelare, med införande av en till fullo finansierad andra pelare utanför den offentliga sektorns kontroll men som avleder socialförsäkringsavgifter från denna, under samma förutsättningar är berättigade reformer som medger avvikelser från det medelfristiga budgetmålet eller anpassningsbanan för att uppnå detta mål.

Artikel 5.1:

I artikel 5.1 första stycket har Europaparlamentet föreslagit följande ändring:

”Rådet skall, på grundval av de bedömningar som gjorts av kommissionen och av den kommitté som upprättas genom artikel 114 i fördraget inom ramen för den multilaterala övervakningen enligt artikel 99, granska om anpassningsbanan i stabilitetsprogrammet är tillräckligt ambitiös, om de ekonomiska antaganden som programmet bygger på är realistiska och om de vidtagna och/eller föreslagna åtgärderna är tillräckliga för att uppnå den målinriktade anpassningsbanan mot det medelfristiga budgetmålet. Kommissionen skall för detta ändamål genomföra revisionsuppdrag i medlemsstaterna.

Denna ändring godtogs inte av följande skäl:

I de föreslagna ändringarna till förordning (EG) nr 3605/93 beträffande kvaliteten på statistiska uppgifter i samband med förfarandet med alltför stora underskott behandlas denna fråga. I ändringarna kommer också mål och innehåll i Europeiska kommissionens (Eurostat) dialogbesök och metodiska besök i medlemsstaterna att fastställas.

Artikel 5.2:

Europaparlamentet har föreslagit följande ändring av artikel 5.2:

Rådet skall granska stabilitetsprogrammet i enlighet med punkt 1 senast tre månader efter framläggandet av programmet. Rådet skall på rekommendation av kommissionen och efter att ha rådfrågat den kommitté som upprättas genom artikel 109c yttra sig över programmet. I de fall rådet i enlighet med artikel 103 anser att programmets mål och innehåll bör stärkas, särskilt med avseende på förbättringen av anpassningsbanan för att uppnå det medelfristiga budgetmålet för perioder med gynnsam ekonomisk utveckling, skall rådet i sitt yttrande uppmana den berörda medlemsstaten att anpassa sitt program.

Detta ändringsförslag godtogs inte av följande skäl:

Den ändring som Europaparlamentet har föreslagit kan tolkas som att en gynnsam ekonomisk utveckling är en förutsättning för att rådet skall kunna begära att anpassningsbanan stärks. Detta är uppenbarligen inte fallet. Den översyn av budgetmålen som föreskrivs i denna artikel medför att medlemsstaterna kan uppmanas att stärka det medelfristiga målet eller anpassningsbanan för att uppnå detta mål när så är möjligt med hänsyn till de rådande omständigheterna, och inte endast under perioder med gynnsam ekonomisk utveckling. Om konsolidering är möjlig är detta ett övergripande policymål, och konsolidering i perioder med gynnsam ekonomisk utveckling är underordnad detta mer allmänna krav.

Artikel 6.1:

Europaparlamentet har föreslagit följande ändring av artikel 6.1:

Rådet skall som en del av det multilaterala övervakningsförfarandet enligt artikel 99.3 övervaka genomförandet av stabilitetsprogrammen på grundval av information som tillhandahålls av de deltagande medlemsstaterna och bedömningar som görs av kommissionen och av den kommitté som upprättas genom artikel 109c, i synnerhet med avseende på att identifiera faktiska eller förväntade betydande avvikelser från det medelfristiga målet för de offentliga finanserna, eller från anpassningsbanan för att uppnå detta mål, som fastställts i programmet för överskott/underskott i den offentliga sektorns finanser, och från den förväntade utvecklingen av den offentliga sektorns skuldkvot.

Liknande ändringar som föreslagits för artikel 6.2 och 6.3 har avvisats av samma skäl.

Detta ändringsförslag godtogs inte av följande skäl:

I rådets rapport om att förbättra genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten fastställs i avsnitt 3.5 att större uppmärksamhet bör riktas på skuldsättning och hållbarhet. Rådet konstaterade att ramen för skuldövervakning bör förstärkas och att det inte krävs några ändringar av de befintliga förordningarna för detta.

Artikel 7.2 a:

Enligt den reviderade artikeln skall även det medelfristiga budgetmålet anges i konvergensprogrammet.

Se artikel 3.2 a.

Artikel 7.2:

Ett led e läggs till enligt vilket följande information skall anges i konvergensprogrammet: ”I förekommande fall skälen till en avvikelse från den anpassningsbana som krävs för att uppnå det medelfristiga budgetmålet.”

Se artikel 3.2.

Artikel 9.1:

I artikel 9.1 införs ytterligare tre delar i kommissionens ursprungliga förslag.

För det första klargörs det att en anpassningsinsats på 0,5 % av BNP kommer att tjäna som riktmärke för bedömningen av om medlemsstaternas budgetanpassning är tillräcklig för att de skall uppnå sina medelfristiga budgetmål.

För det andra klargörs det att en förutsättning för avvikelser från det medelfristiga budgetmålet eller från anpassningsbanan för att uppnå detta mål på grundval av genomförandet av strukturreformer är att en lämplig säkerhetsmarginal bevaras med avseende på referensvärdet för underskott och att budgetsituationen förväntas återgå till det medelfristiga målet inom programperioden.

Dessutom klargörs det genom ändringsförslaget att pensionsreformer som innebär ett system med flera pelare, med införande av en fullt finansierad andra pelare utanför den offentliga sektorns kontroll men som avleder socialförsäkringsavgifter från denna, under samma förutsättningar är berättigade reformer som medger avvikelser från det medelfristiga budgetmålet eller anpassningsbanan för att uppnå detta mål.


Top