3.2.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 28/66

1.1

Kommittén välkomnar utarbetandet av en ny förordning som innehåller alla tidigare ändringar av förordning nr 2358/71. Kommissionens förslag är dock restriktivt och bör kompletteras. Framför allt bör inte skyddsklausulen begränsas till länder som inte är medlemmar i WTO, utan den bör gälla alla tredjeländer.

1.2

Kommittén föreslår att skäl nummer två i förordning (EEG) nr 2358/71 återinförs:

”Marknadssituationen för utsäde kännetecknas av att priserna på dessa produkter måste hållas på en nivå som gör dem konkurrenskraftiga gentemot världsmarknadspriserna. Lämpliga åtgärder bör därför vidtas för att stabilisera marknaden och för att se till att de berörda producenterna får en skälig inkomst.”

1.3

Kommittén föreslår att skäl nummer sex i förordning (EEG) nr 2358/71 återinförs och att det utvidgas till att omfatta alla känsliga produkter:

”För hybridmajs som används som utsäde När det gäller produktion av känsligt utsäde är det nödvändigt att undvika störningar på gemenskapsmarknaden som orsakas av att priserna på utbudet på världsmarknaden är onormalt låga. Referenspriser bör därför fastställas för denna produkt dessa produkter och en utjämningsavgift bör läggas till tullen när anbudspriset fritt gräns plus tull är lägre än referenspriset.”

1.4

Kommittén föreslår att följande ändring görs i artikel 7.1:

”Om gemenskapsmarknaden för en eller flera av de produkter som anges i artikel 1 på grund av import eller export påverkas eller hotas av allvarliga störningar som sannolikt kommer att äventyra uppnåendet av de mål som anges i artikel 33 i fördraget, får lämpliga åtgärder vidtas i samband med handeln med tredjeland som inte är medlemmar i WTO till dess att sådan störning eller hot om störning har upphört.”

2.1

Europeiska kommissionens förslag om översyn av den gemensamma organisationen av marknaden för utsäde syftar i första hand till att konsolidera förordning (EEG) nr 2358/71 mot bakgrund av tidigare ändringar, senast reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Förslaget innebär dock att jordbrukspolitiken när det gäller utsäde reduceras till sin enklaste form: en skyddsklausul bibehålls, och utbyte av statistik mellan medlemsstaterna efterlyses.

2.2

Utsäde kan inte betraktas som en enkel jordbruksråvara. Utsäde utgör en strategisk produktionsfaktor, inte bara när det gäller att uppnå en omställning av jordbruket och livsmedelsindustrin, utan också för att uppfylla konsumenternas förväntningar (t.ex. en produktion som inte innehåller genetiskt modifierade organismer). Utsäde är med tanke på dess genetiska egenskaper och kvalitet faktiskt det viktigaste elementet när det gäller att klara marknadens konkurrenskrav och medborgarnas anspråk på säkra livsmedel och fungerande miljöskydd. Den gemensamma organisationen av marknaden för utsäde måste innehålla mer ambitiösa styrmedel i syfte att bevara, komplettera och ge en inriktning åt den europeiska jordbruksproduktionen.

3.1

Vid översynen av förordningen måste fördragets artiklar 33 och 34 beaktas. Man bör som ett minimum återinföra skäl nummer två och sex i förordning (EEG) nr 2358/71. Europeiska kommissionen bör ges möjlighet att agera vid problem på marknaden för utsäde så att fördragets bestämmelser kan respekteras och de europeiska konsumenternas krav uppfyllas.

3.2

I förteckningen över de produkter som omfattas av denna gemensamma organisation av marknaden (artikel 1) är det ur lagstiftningssynpunkt mer logiskt att förteckna dem med hänvisning till direktiv nr 66/401 och 66/402 (1) från 1966 om saluföring av utsäde av foderväxter, som komplement till Kombinerade nomenklaturen.

3.3

I kommissionens förslag har den skyddsklausul som ger kommissionen rätt att vidta åtgärder vid allvarliga störningar som sannolikt kommer att äventyra uppnåendet av de mål som anges i artikel 33 i fördraget markant inskränkts till att endast gälla tredjeländer som inte är medlemmar i WTO. I dagsläget är alla i-länder (USA, Chile, Australien, Nya Zeeland, osv.) konkurrenter till Europeiska unionen när det gäller högteknologiska produkter som utsäde. Alla dessa länder är givetvis också medlemmar i WTO. Det är därför inte lämpligt att inskränka skyddsklausulen till tredjeländer som inte är WTO-medlemmar.

3.4

Bestämmelser om utsädets kvalitet och om kontroller av denna kvalitet i medlemsstaterna anges i direktiv 66/401, 66/402, 2002/54 och 2002/57. Det är nödvändigt att se till att utsädets kvalitet håller samma nivå även i tredjeländer. Denna fråga är avhängig av förhandlingarna om likvärdighet mellan Europeiska unionen och tredjeländerna, och dessa kvalitetskrav bör därför nämnas i texten om den gemensamma organisationen av marknaden, t.ex. i skälen.

3.5

Den gemensamma organisationen av marknaden bör inkludera en policy för organisationsstöd till producenterna. Produktionen av utsäde sker obligatoriskt genom avtal mellan ett utsädesföretag och ett jordbruksföretag. Den jordbrukare som producerar utsädet är skyldig att leverera hela sin skörd till det företag med vilket han har slutit avtal, i enlighet med förordningen (2) om växtförädlarrätt från 1994. Inom ramen för denna organisation skulle det vara intressant om den gemensamma organisationen av marknaden kunde tillhandahålla organisationsstöd till jordbrukarna, vilka ofta är utlämnade åt företagen, och ange vilka minimiregler som skall gälla för avtalen.

3.6

Den gemensamma organisationen av marknaden bör tillhandahålla de verktyg som behövs för att förbättra insamlingen av statistik, i anslutning till skäl åtta i förslaget.

3.7

Kommissionen bör ange vilka förfaranden som skall gälla vid tillämpningen av skyddsklausulerna. Det är i själva verket mycket svårt att bevisa att engångsimport till mycket lågt pris äventyrar ”uppnåendet av de mål som anges i artikel 33 i fördraget”, som kommissionens skriver i sitt förslag, eller att sådan import inte uppfyller de europeiska konsumenternas förväntningar.