EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52003DC0483

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala Kommittén och regionkommittén om verksamheten vid Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet, åtföljt av förslag till ändring av rådets förordning (EG) nr 1035/97

/* KOM/2003/0483 slutlig */

52003DC0483

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala Kommittén och regionkommittén om verksamheten vid Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet, åtföljt av förslag till ändring av rådets förordning (EG) nr 1035/97 /* KOM/2003/0483 slutlig */


MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN om verksamheten vid Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet, åtföljt av förslag till ändring av rådets förordning (EG) nr 1035/97

1. inledning

Den allt större oron över rasistiska dåd i Europeiska unionen ledde till att Europeiska rådet vid sitt möte på Korfu i juni 1994 krävde att en rådgivande kommission om rasism och främlingsfientlighet skulle inrättas. Vid sitt möte i Cannes i juni 1995 uppmanade stats- och regeringscheferna den rådgivande kommissionen att överväga möjligheten att inrätta ett europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet. Vid Europeiska rådets möte i Florens i juni 1996 godkändes principen att inrätta övervakningscentrumet.

Rådet antog sin förordning (EG) nr 1035/97 [1] om inrättande av ett europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet (nedan kallad "förordningen") den 2 juni 1997 på grundval av ett förslag från kommissionen. Europeiska rådet samtyckte till att övervakningscentrumet säte skulle vara Wien. Övervakningscentrumet inledde sin verksamhet 1998 när den första personalen anställdes och centrumet flyttade in i tillfälliga lokaler. Det öppnades officiellt den 7-8 april 2000 i Wien.

[1] Rådets förordning (EG) nr 1035/97 av den 2 juni 1997 om inrättande av ett europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet (EGT L 151, 10.6.1997, s. 1-7).

Rasism och främlingsfientlighet är vida begrepp som sträcker sig från små, vardagliga diskriminerande händelser på grund av hinder som skapats av misstag på alla nivåer i offentliga och privata institutioner till extremt våldsamma dåd. Alla dessa fenomen är oacceptabla och oförenliga med unionens värderingar som grundar sig på de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt på rättsstatsprincipen. Unionens mål att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa kommer inte att uppnås så länge det inte finns effektiva sätt att förhindra och bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

Rasism förekommer hela tiden, om än i varierande omfattning, vilket ofta hänger samman med särskilda händelser inom eller utanför unionen. Det är viktigt att förstå det samband mellan orsak och verkan som leder till ökad eller minskad förekomst av rasism. Det är till exempel uppenbart att attackerna mot muslimer och människor av arabiskt ursprung ökade i Europeiska unionen under Golfkriget 1991. Senare har det förekommit våldsam antisemitism i några medlemsstater till följd av spänningarna mellan Israel och Palestina. Mot bakgrund av den nuvarande politiska situationen med osäkerhet på grund av det internationella terroristhotet, måste unionen hela tiden vara vaksam så att våldsamheterna inte upprepas.

Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet är ett viktigt instrument för EU-institutionerna och medlemsstaterna i kampen mot dessa fenomen. Målet att samla in tillförlitliga och jämförbara uppgifter om rasism och främlingsfientlighet är viktigt. Oberoende av politikområde behövs tillförlitliga uppgifter för att beslutsfattarna skall kunna fokusera åtgärder effektivt. I kampen mot rasism är det viktigt att ha en klar bild av hur effektivt olika politiska åtgärder och tillvägagångssätt fungerar inom hela unionen. Vi måste vara säkra på att de inriktas på att skydda offren och förändra förövarnas beteende.

2. Bakgrund

Enligt förordningen (artikel 16) skall kommissionen överlämna "en rapport om framstegen i centrumets verksamhet till Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, om så är lämpligt, åtföljd av förslag om förändring eller utökning av centrumets uppgifter, särskilt med beaktande av hur gemenskapens befogenheter har utvecklats inom området rasism och främlingsfientlighet". Rapporten skall överlämnas under det tredje året efter det att förordningen trätt i kraft.

Den 6 oktober 2000 överlämnade kommissionen den första rapporten [2] till EU-institutionerna (KOM(2000) 625 slutlig). I rapporten fastslogs att då övervakningscentrumet inte hade kunnat inleda sin verksamhet på allvar förrän 1999, och inte hade haft full personalstyrka förrän 2000, var det för tidigt att göra en övergripande utvärdering av de framsteg som gjorts. Därför presenterade kommissionen en preliminär rapport om den verksamhet som genomförts dittills och meddelade att den skulle organisera en extern utvärdering av övervakningscentrumet för att kunna lägga fram en oberoende syn dels på dess resultat i förhållande till de mål som fastställts i förordningen, dels på hur effektivt personalresurserna och de finansiella resurserna hade använts för att uppnå målen. I rapporten skulle man utvärdera övervakningscentrumets organisationsstruktur, inklusive i vilken utsträckning det hade kunnat uppnå sina mål. Man skulle utvärdera effektiviteten hos logistiska och administrativa metoder samt förvaltningsmetoder, hur inrättandet och administrationen av informationsnätverket Raxen framskridit, kvalitet och ändamålsenlighet när det gäller övervakningscentrumets verksamhet och dess produkter samt förfarandena för uppföljning av verksamheten. Det skulle också utredas i vilken utsträckning användarnas behov hade identifierats och uppfyllts samt hur nöjda användarna var med de informationsprodukter och informationstjänster som utvecklats dittills.

[2] Regionkommittén antog sin rapport till svar på kommissionens interimresultat (Regionkommitténs yttrande av den 14 november 2001 om kommissionens rapport om verksamheten vid Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet (KOM(2000) 625 slutlig) - CdR 67/2001 slutlig). Kommissionen har i detta meddelande beaktat de synpunkter och yttranden som framförs i rapporten.

Den externa utvärderingen var klar i juli 2002. Kommissionen överlämnade rapporten till Europaparlamentet, medlemsstaternas regeringar, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén samt offentliggjorde resultaten på Europa-servern. Efter det har kommissionen mottagit synpunkter från ledamöter i Europaparlamentet, regeringsmedlemmar, styrelseledamöter, anställda vid övervakningscentrumet och organisationer i det civila samhället. Dessa synpunkter har beaktats i detta meddelande om framstegen och i åtföljande förslag till ändring av förordningen.

3. Extern utvärdering

Den externa utvärderingen av övervakningscentrumet genomfördes inom ramen för ett avtal med det brittiska företaget Centre for Strategy and Evaluation Services. I utvärderingen beaktas utvecklingen från etableringen fram till slutet av 2001. Den fullständiga rapporten finns på följande webbadress:

http://europa.eu.int/comm/ employment_social/fundamental_rights/pdf/origin/Monitoring Centre_eval2002_en.pdf

I detta meddelande tas det hänsyn till resultaten från den externa utvärderingen och olika parters synpunkter på utvärderingen. Det som presenteras är kommissionens genomtänkta syn på de framsteg som övervakningscentrumet gjort hittills.

3.1. Övervakningscentrumets huvudmål

Övervakningscentrumets huvudmål är enligt artikel 2.1 i förordningen från 1997 att

"förse gemenskapen och dess medlemsstater med objektiva, tillförlitliga och jämförbara uppgifter om företeelser som rasism, främlingsfientlighet och antisemitism på europeisk nivå [...] för att bistå dem när de vidtar åtgärder eller utarbetar handlingssätt inom sina respektive behörighetsområden".

Att förse alla medlemsstater i Europeiska unionen med objektiva, tillförlitliga och jämförbara uppgifter om rasism och främlingsfientlighet är en stor utmaning. Metoderna för att samla in uppgifter varierar enormt från sofistikerade, offentliga mekanismer i vissa medlemsstater till mer enkla metoder, som i stor utsträckning är beroende av uppgifter som icke statliga organisationer samlat in. Samtidigt som det är uppenbart att övervakningscentrumet har förbättrat objektiviteten och tillförlitligheten hos sina uppgifter under de senaste åren, är det tydligt att jämförbarhet ännu inte har uppnåtts i någon högre grad.

Övervakningscentrumet är mycket beroende av ett nätverk av nationella kontaktpunkter i varje medlemsstat ("Raxen-nätverket"), som det har skapat genom att uppmuntra samarbete mellan akademiska, icke-statliga och (ibland) statliga organisationer på nationell nivå.

Övervakningscentrumets huvudsakliga produktion är fyra årsrapporter [3] och en rad mindre studier, bl.a. om

[3] Offentliggjorda den 22 december 1999 (för 1998), 22 november 2000 (för 1999), 18 december 2001 (för 2000) respektive den 10 december 2002 (för 2001).

- antiislamska reaktioner efter den 11 september,

- situationen i islamska samfund i fem europeiska städer,

- rasism, fotboll och Internet,

- medlemsstaternas lagstiftning mot rasism, och

- rasism och kulturell mångfald i massmedia.

Övervakningscentrumet har också offentliggjort resultat från en Eurobarometer-undersökning om allmänhetens syn på rasism och främlingsfientlighet, som var en uppföljning av kommissionens egen undersökning 1997.

Dessa rapporter och studier innehåller en avsevärd mängd information. Kvaliteten på de uppgifter som ges har förbättrats, men hittills har det varken varit möjligt att göra riktiga jämförelser mellan situationerna i de olika medlemsstaterna eller att bedöma effektiviteten i den politik som enskilda länder tillämpar i kampen mot rasism. Att utarbeta jämförande data och bedömningar är dock en förutsättning för att centrumet skall kunna göra meningsfulla rekommendationer om politik och metoder till EU:s institutioner och till medlemsstaterna, och om beslutsfattarna skall kunna dra slutsatser om sitt arbete på grundval av erfarenheterna i andra medlemsstater. Därför har externa utvärderare dragit slutsatsen att trots att det är nästan sex år sedan förordningen om att inrätta övervakningscentrumet antogs, så är det fortfarande inte möjligt att mäta effekten eller verkan av dess arbete. Ett antal faktorer har lett till denna situation, och vissa av dem ligger klart utanför övervakningscentrumets kontroll.

Övervakningscentrumet kan i sin strävan att uppnå sina mål inte hållas ansvarigt för att medlemsstaterna av historiska skäl inte har gemensamma definitioner av rasism och främlingsfientlighet. Genom att det dröjt innan Raxen-nätverket kunnat börja fungera fullt ut har man inte förrän helt nyligen vidtagit åtgärder för att uppmuntra en harmoniserad metod för datadefinitioner och datainsamlingsförfaranden. Övervakningscentrumets sekretariat har meddelat att trots att den tillgängliga informationen i varje medlemsstat varierar väldigt mycket hoppas man, nu när de 15 nationella kontaktpunkterna är verksamma, att tillgången på och därigenom också spridningen av jämförbara uppgifter snabbt skall öka. Övervakningscentrumet har rapporterat att det satsar allt mer på att övertala nationella myndigheter att godkänna kompatibla och helst gemensamma system för datainsamling, särskilt genom att inrätta arbetsgrupper för långsiktiga strategier för förbättrad datainsamling samt för metoder för att förbättra uppgifternas jämförbarhet.

Erfarenheterna av att utveckla jämförbara datamängder inom andra områden (t.ex. ekonomiska data, miljödata) ger vid handen att det är mycket viktigt att ha nära samarbete med nationella regeringar, inklusive statistikkontor, för att gradvis uppnå konvergens. Kommissionens samråd med medlemsstaterna om detta har tydligt visat att det viktigaste mervärde som övervakningscentrumet kan tillföra på europeisk nivå är att tillhandahålla verkligt jämförbara uppgifter. Detta behöver inte betyda en fullständig harmonisering av metoderna för datainsamling, men övervakningscentrumets uppgifter är omöjliga att utföra om de nationella myndigheterna inte antar kompatibla och helst gemensamma klassificeringssystem. Nationella myndigheter har vid sina samråd med kommissionen bekräftat att de är villiga att vara aktivare i detta hänseende. Förslaget till ändring av förordningen om inrättande av övervakningscentrumet återspeglar detta.

3.2. Annan verksamhet

Rundabordssamtal

Enligt förordningen skall övervakningscentrumet underlätta och uppmuntra anordnande av rundabordssamtal eller möten på nationell nivå. För de praktiska förberedelserna av nationella rundabordssamtal ansvarar emellertid medlemsstaterna. Detta har lösts på olika sätt i medlemsstaterna. En del har anordnat många evenemang, medan andra har haft svårigheter med att hålla regelbundna möten, eftersom t.ex. lämplig finansiering har saknats. En del har hållit endast ett möte under perioden fram till slutet av 2002. Övervakningscentrumet tillhandahåller riktlinjer och stöd, men är inte huvudorganisatör av nationella rundabordssamtal.

Syftet med nationella rundabordssamtal är att upprätthålla kontakt med det civila samhällets organisationer i medlemsstaterna. Genom samtalen kan övervakningscentrumet ta hänsyn till olika parters (icke-statliga organisationer, forskare, regeringar) synpunkter och den information som de kan ge. I praktiken har mötena inte varit effektiva när det gäller insamling av data, även om de har gett det civila samhällets organisationer möjlighet att uttrycka sina synpunkter i frågor som gäller rasism och främlingsfientlighet i allmänhet. På grund av detta anser sekretariatet att evenemangen är till nytta. Vid medlemsstaternas samråd med kommissionen föreslog de att ansvaret för att anordna sådana evenemang bibehålls på nationell nivå och att övervakningscentrumet kan delta när så är nödvändigt och lämpligt. De ansåg emellertid att övervakningscentrumet inte skall vara tvunget att uppmuntra anordnandet av rundabordssamtal och att andra sätt att involvera det civila samhället i övervakningscentrumets arbete kan vara mer effektiva. Kommissionen håller med om detta och föreslår därför en ändring av förordningen.

Utvärderarna konstaterade dock att det finns för skäl att fortsätta att anordna europeiska rundabordssamtal och sammanföra parter på nationell nivå, eftersom detta tillför en gemenskapsdimension till arbetet. Kommissionen hänvisade särskilt till tre europeiska rundabordssamtal om antisemitism, islamofobi och interkulturell dialog som anordnats av övervakningscentrumet på begäran av kommissionen i slutet av 2002 och i början av 2003, som ett exempel på den nytta detta kan medföra. Den ändring som kommissionen föreslår skulle tillåta övervakningscentrumet att fortsätta med detta.

Forskning och analys

Övervakningscentrumet har tills nyligen haft endast mycket små interna forsknings- och analysresurser, men det håller på att anställa ytterligare personal för att utöka denna verksamhet. Det är helt klart att centrumet med hänsyn till den tillgängliga budgeten inte kommer att bli ett stort forskningscentrum inom detta område. Det kommer snarare att vara tvunget att inrikta sig på analys och tolkning av extern forskning, genom att uppmuntra till att relevant forskning bedrivs av universitet, forskningsinstitut och regeringar, i förekommande fall. De externa utvärderarna påpekade att det är viktigt att övervakningscentrumet bedriver ytterligare forskning endast när det strategiskt sammanfaller med dess övergripande mål. Kommissionen är helt av samma åsikt och konstaterar att övervakningscentrumet bör satsa på prioriteringar inom kärnverksamheten och inte på att delta i underordnade forskningsprojekt.

Spridning av information och data

Övervakningscentrumet har utarbetat ett stort antal publikationer från regelbundna rapporter, tidskrifter och nyhetsbrev till specifika studier allt efter behov. Många av publikationerna finns tillgängliga på övervakningscentrumets webbplats, där det också finns annan information om dess verksamhet, roll och befogenheter. Kommissionen saknar emellertid en tydligt definierad kommunikationsstrategi och, med tanke på att övervakningscentrumets huvudmål är att stödja gemenskapen och medlemsstaterna när de vidtar åtgärder, har många av kommunikationshjälpmedlen visat sig vara olämpliga eller ofokuserade. Kommissionen stöder utvärderarnas slutsats att övervakningscentrumet bör anta en tydlig kommunikationsstrategi, som bör täcka sambandet mellan alla former av kommunikation, inklusive rapporter, nyhetsbrev och webben, och som främst fokuserar på målgruppernas behov, dvs. huvudsakligen beslutsfattarna i medlemsstaterna och EU-institutionerna. Kommunikationsstrategin bör användas som ett verktyg vid utformningen av all verksamhet och säkerställa ända från början att det är klart hur varje produkt kommer att användas och av vilken målgrupp. Kommissionen välkomnar att övervakningscentrumet har börjat arbeta i enlighet med dessa riktlinjer.

Årsrapporter

Övervakningscentrumet har offentliggjort årsrapporter för 1998, 1999, 2000 och 2001. Det var oundvikligt att täckningen i rapporterna för 1998 och 1999, och särskilt kvaliteten på och jämförbarheten hos uppgifterna, inte var så god som den borde ha varit. Rapporterna blir dock allt mer fokuserade och kopplas bättre till EU:s prioriteringar inom sysselsättning, social integration och icke-diskriminering. Denna tendens bör fortsätta. Kommissionen föreslår att en tydlig koppling mellan övervakningscentrumets arbete och bredare EU-prioriteringar bör fastställas i förordningen för att säkerställa att den tillför ett mervärde till den politiska utvecklingen på europeisk och nationell nivå. Kommissionen tror att övervakningscentrumet på detta sätt kommer att få ett större inflytande på det nuvarande beslutsfattandet på olika nivåer.

3.3. Tillgängliga resurser för övervakningscentrumet

Från det att övervakningscentrumet inledde sin verksamhet 1998 till slutet av 2002 har det haft en tillgänglig budget på cirka 20,5 miljoner euro i åtaganden. Ett ytterligare belopp på 1,5 miljoner euro fanns tillgängligt 1998 men användes inte. Åren 1998 till 2000 användes en del budgetmedel inte, främst på grund av att övervakningscentrumet inte startade hela sin verksamhet så snabbt som väntat.

Budgeten för åtaganden 2003 är 6,5 miljoner euro, av vilka 3,3 miljoner euro har anslagits för drifts- och personalkostnader samt 3,2 miljoner euro för verksamhet. Utvärderarna har inte kommenterat nivån på de medel som övervakningscentrumet beviljats, men de konstaterar att en större andel av medlen (både för driften och personalen) bör anslås för verksamhet med koppling till övervakningscentrumets huvudsyfte att tillhandahålla objektiva, tillförlitliga och jämförbara uppgifter. Övervakningscentrumet har påpekat att efter upprättandet av nationella kontaktpunkter i alla 15 medlemsstaterna utgör de finansiella medel som tilldelats Raxen-systemet för insamling av information 53 % av driftsbudgeten. Kommissionen anser att den allmänna nivån på EU-bidraget normalt räcker till för övervakningscentrumets verksamhet, även om det kommer att bli nödvändigt att höja den med tanke på utvidgningen.

Utvärderarna har dragit slutsatsen att man för att göra en övergripande bedömning av övervakningscentrumets värde måste mäta investerade gemenskapsmedel mot den verkan och effekt som centrumet har producerat. Som konstateras ovan har svårigheterna i samband med uppgifternas jämförbarhet hittills begränsat övervakningscentrumets effektivitet gentemot gemenskapen och medlemsstaterna. Därför har utvärderarna inte kunnat dra någon övergripande slutsats. Mot bakgrund av detta har de konstaterat att övervakningscentrumet inte kan sägas ha gett valuta för pengarna när det gäller de 13 miljoner euro som det har fått under åren 1998-2001. Utvärderarna har emellertid observerat omprioriteringar som kanske innebär att situationen kommer att förändras. Kommissionen rekommenderar att frågan om valuta för pengarna ses över på nytt när dessa förändringar har genomförs. Denna slutsats behandlas mer ingående nedan.

3.4. Ändamålsenligheten med övervakningscentrumets mål

Förordningen om inrättandet av övervakningscentrumet antogs före ikraftträdandet av Amsterdamfördraget, som gav gemenskapen nya befogenheter när det gäller bekämpning av diskriminering, och både Europeiska unionen och gemenskapen fick nya befogenheter när det gäller upprättande av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa [4]. Efter det att Amsterdamfördraget trätt i kraft har direktiv [5] antagits för att verkställa principen om icke-diskriminering, modernisera strategin för jämställdhetsfrågor och främja konvergensen mellan medlemsstaterna. Åtgärder har också vidtagits under avdelning IV i EG-fördraget för att öka skyddet för och integrationen av invandrare och asylsökande, särskilt vad gäller att återförena familjer [6], och rådet behandlar för närvarande förslag om att stärka det juridiska samarbetet vid behandling av rasistiska och främlingsfientliga brott, med artiklarna 29, 31 och 34 i EU-fördraget som grund (se fotnot 4), vilket är en uppdatering av den gemensamma åtgärd mot rasism och främlingsfientlighet som antogs 1996. Dessutom har gemenskapen i Lomékonventionerna och i Cotonouavtalet mellan EU och AVS-länderna gjort ett åtagande att minska diskrimineringen i det ekonomiska, sociala och kulturella livet samt att utarbeta åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet. Övervakningscentrumet är ett svar på detta meddelande.

[4] Genom Amsterdamfördraget fick gemenskapen nya befogenheter i Fördraget om inrättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt under artikel 13 vad gäller att bekämpa diskriminering på grund av bl.a. ras eller etniskt ursprung. Det infördes också en ny avdelning IV i fördraget där det föreskrivs att gemenskapen får vidta åtgärder på området fri rörlighet för personer, invandring och asyl, rättsligt samarbete i civila frågor samt åtgärder på områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

[5] Rådets direktiv 2000/43/EG om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.).

[6] Se särskilt förslaget till rådets direktiv om familjeåterförening, som det nåddes politisk enighet om i rådet den 28 februari 2003.

Utvärderarna rekommenderade att övervakningscentrumets verksamhetsområden uppdateras så att de återspeglar den nuvarande situationen med behörighet att behandla hela fenomenet rasism och främlingsfientlighet. Kommissionen stöder detta tillvägagångssätt och kommer att lägga fram förslag om detta.

Utvärderarna har också dragit slutsatsen att det för närvarande råder en viss rättslig osäkerhet kring övervakningscentrumets förmåga att hantera situationer som gäller t.ex. frågor som rasrelaterat våld, eftersom detta inte uttryckligen nämns i förordningen. Med utgångspunkt i sina samråd, bland annat med medlemsstaterna, tror kommissionen inte att det är nödvändigt att klargöra denna punkt, eftersom det är klart att rasrelaterat våld och hat är en del av fenomenen rasism och främlingsfientlighet, som det hänvisas till i artikel 2.2 i förordningen. Kommissionen anser därför att oron för rättslig osäkerhet är ogrundad.

Geografisk täckning

Utvärderarna har dragit slutsatsen att det inte finns behov av att ändra övervakningscentrumets geografiska täckning till att omfatta jämförelser med länder utanför EU. Förberedelser inför utvidgningen har redan inletts (finansieras 2003 av Phare) genom upprättandet av att antal första kontaktpunkter i de nya medlemsstater som kommer att bli medlemmar i Raxen-nätverket efter anslutningen. Kommissionen stöder detta, men den föreslår att styrelsen bör kunna inbjuda oberoende experter från kandidatländerna till sina möten (se nedan) för att underlätta de framtida anslutningarna. Ändringar av omfattningen på övervakningscentrumets mandat

Utvärderarna har övervägt två möjliga ändringar av övervakningscentrumets mandat.

Dels att det skulle spela en viktigare roll i samband med kampanjer och lobbyarbete, dels att dess mandat skulle utvidgas till att omfatta andra typer av diskriminering (såsom de som täcks av artikel 13 i EG-fördraget) och/eller mänskliga rättigheter mer allmänt. Kommissionens samrådsförfarande gav vid handen att det finns ett brett stöd för utvärderarnas slutsats att sådana förändringar varken är lämpliga eller nödvändiga. De flesta som deltog i samrådet ansåg att övervakningscentrumet bör fortsätta att koncentrera sig på rasism, och att en utvidgning till andra områden skulle vara en ovälkommen distraktion med tanke på de resurser som övervakningscentrumet väntas få och att det skulle leda till att rasism inte lyfts fram lika mycket. Kommissionen anser att denna slutsats är riktig och föreslår att övervakningscentrumet bör fortsätta att fokusera på rasism och därmed sammanhängande intolerans.

Övervakningscentrumets namn

Den externa utvärderingen återspeglar oro för att övervakningscentrumets namn verkar ha olika betydelsenyanser på de olika EU-språken och att det på vissa antyder en reglerande eller "övervakande" funktion. Vid kommissionens samråd framgick att det varken i medlemsstaterna eller i styrelsen finns något större stöd för att ändra namnet. Tvärtom ansågs det i viss utsträckning att en ändring av namnet skulle försvaga övervakningscentrumets identitet, särskilt om det strävade efter att snarare fokusera mer på att främja mångfald än på att övervaka rasism.

3.5. Organisatorisk prestanda

Förvaltningsstruktur

Övervakningscentrumets förvaltningsstruktur föreskrivs i förordningen från 1997. Strukturen omfattar en styrelse, ett verkställande organ och en direktör. Styrelsen består av oberoende ledamöter som utses av respektive medlemsstat, Europaparlamentet och Europarådet samt en företrädare för kommissionen. Det verkställande organet består av styrelsens ordförande, vice ordförande och högst tre andra ledamöter ur styrelsen, inklusive den person som utses av Europarådet samt företrädaren för kommissionen. Styrelsens och det verkställande organets ledamöter måste godkännas med två tredjedels majoritet av ledamöterna.

Övervakningscentrumet har ett mycket stort behov av en styrelse som styr den övergripande politiken inom ramen för rådets förordning och som handhar vissa övervakande funktioner, t.ex. upprättande av arbetsprogram samt budgetkontroll. Utvärderarna drog slutsatsen att det är svårt för en enda grupp att sköta alla dessa uppgifter. Situationen är komplicerad på grund av att det enligt förordningen krävs att styrelseledamöterna är experter på mänskliga rättigheter och analys av rasistiska, främlingsfientliga och antisemitiska företeelser, snarare än på organisationsstyrning, planering och budgetkontroll. Dessutom konstaterade utvärderarna att styrelsen redan nu är ett stort organ (18 ledamöter) och att EU:s utvidgning kommer att leda till att antalet styrelseledamöter ökar till 28 personer. De drog emellertid också slutsatsen, med tanke på frågornas känslighet, att övervakningscentrumets förvaltningsstruktur också i fortsättningen bör inbegripa ledamöter från alla medlemsstater. De rekommenderade att styrelsens uppgifter skulle ändras så att den får en mer övervakande roll, att den skulle hålla ett möte om året och ha centrala specialuppgifter. De flesta av de nuvarande ledningsfunktionerna och tekniska funktionerna skulle åläggas mindre och mer effektiva organ. Utvärderarna föreslog att det verkställande organet stärks och att en vetenskaplig kommitté inrättas. Tillsammans skulle de kunna ansvara för vägledning och kontroll av direktören och dennas personal. Om det verkställande organet stärks och en vetenskaplig kommitté inrättas, rekommenderar utvärderarna att det införs en lämplig ersättning för de ledamöter som annars inte får någon kompensation för sitt arbete för övervakningscentrumet. Övervakningscentrumets sekretariat anser att den övergripande strategi som utvärderarna rekommenderar har sina fördelar.

Utvärderarna föreslog också att styrelsen i sin nya form skulle kunna bestå av företrädare för medlemsstaternas regeringar i stället för oberoende experter, och att garanterat oberoende när det gäller inriktningen på den övergripande politiken bör säkerställas av den nya vetenskapliga kommittén. Kommissionens samråd har visat att det finns ett brett stöd för utvärderarnas slutsats att det behövs ett närmare samarbete mellan övervakningscentrumet och medlemsstaternas myndigheter, både när det gäller datainsamling och för att säkerställa att den information som centrumet producerar beaktas av medlemsstaterna när de vidtar åtgärder för att bekämpa rasism. Övervakningscentrumets nuvarande styrelse anser att styrelseledamöternas oberoende är ytterst viktigt för trovärdigheten hos ett organ som samlar in uppgifter, åtminstone delvis, om den verkan som enskilda medlemsstaters regeringspolitik och praxis har på omfattningen av rasism och främlingsfientlighet. Styrelsen har konstaterat att andra organ för mänskliga rättigheter såsom FN:s också består av oberoende experter.

Slutligen har utvärderarna fastställt att förfaranden för beslutsfattande som bygger på tvåtredjedels majoritet i styrelsen är onödigt betungande vid rutinmässiga beslut. De rekommenderar att man antar ett system där mindre beslut i styrelsen, eller i framtiden i det verkställande organet, endast skulle kräva enkel majoritet. Stora beslut, som godkännande av årsbudgeten, arbetsprogram och årsrapporten, skulle fortsättningsvis kräva två tredjedels majoritet. Kommissionen menar att ett sådant omröstningssystem skulle kunna underlätta beslutsfattandet, och ett sådant system har nyligen antagits av ett jämförbart centrum, Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk i Lissabon.

Kommissionen håller med om att den nuvarande förvaltningsstruktur som fastställs i förordningen inte är anpassad till många av de beslut som för närvarande skall fattas. Liksom den rådgivande kommissionen om rasism och främlingsfientlighet (den s.k. Kahn-kommissionen), som föregick övervakningscentrumet, har styrelsen goda kunskaper om och stor erfarenhet av rasism och främlingsfientlighet från många vetenskapsgrenar och områden inom det civila samhället. Styrelseledamöterna är experter på rasism och deras bidrag till diskussionerna om utvecklingar i medlemsstaterna, innehållet i utkast till rapporter och fastställandet av prioriteringar och strategier har varit ytterst värdefulla. Styrelsen har också deltagit i diskussioner om övervakningscentrumets politiska förhållande till regeringar och EU-institutioner för att på sätt försöka definiera centrumets identitet i förhållande till andra organ. Särskilt den första styrelsen (1998-2001) koncentrerade sig mer på dessa frågor än på sina ledningsuppgifter.

Det finns emellertid också bevis på viss sammanblandning när det gäller styrelsens övergripande roll och ansvar, delvis till följd av att vissa ser den som en fortsättning på Kahn-kommissionen. Många av styrelsens huvuduppgifter enligt rådets förordning gäller långsiktig och strategisk planering, organisatoriska beslut inom övervakningscentrumet, budgetstyrning och budgetkontroll samt personalfrågor (särskilt utnämningen av direktören). Styrelseledamöterna ansvarar för tillsynen av dessa funktioner, men i förordningen krävs det inte att de har kompetens på dessa områden (även om vissa av dem har det), och det har uppstått budget- och förvaltningsrelaterade problem. Revisionsrättens och Europaparlamentets regelbundna synpunkter på ansvarsfrihet för övervakningscentrumets budget är oroväckande. Kommissionen tror att de nuvarande svårigheterna kommer att förvärras genom utvidgningen om inte strukturerna för beslutsfattande ändras nu och de olika parternas ansvarsområden klargörs.

Kommissionen välkomnar i stort de förslag som utvärderarna har lagt fram för att säkerställa att styrelseledamöterna har den kompetens, erfarenhet och de möjligheter som krävs för att säkerställa en smidig styrning av övervakningscentrumet. Utvärderarnas förslag har också fördelen att det innebär en stärkt koppling mellan övervakningscentrumet och beslutsfattarna i medlemsstaterna, särskilt genom förslaget att styrelsen bör bestå av företrädare för medlemsstaternas regeringar. Kommissionen ser emellertid också vissa potentiella nackdelar med de strukturer som utvärderarna föreslår, särskilt när det gäller det oberoende som övervakningscentrumet anses ha. De samråd som kommissionen hållit har i allmänhet bekräftat kommissionens slutsatser.

I samband med samråden har kommissionen undersökt möjligheterna till att optimera effektiviteten i övervakningscentrumets strukturer för beslutsfattande, samtidigt som man tar hänsyn till följande tre viktiga kriterier:

- För det första bör styrelsen och det verkställande organet bibehålla den expertis som behövs för att kunna fatta beslut som rör den rasistiska och främlingsfientliga verkligheten i EU.

- För det andra bör styrelsen och det verkställande organet ha den expertis som krävs för att kunna fatta beslut om de budgetfrågor, finansiella frågor och förvaltningsfrågor som alla organisationer inom den offentliga sektorn ställs inför.

- För det tredje bör styrelsens och det verkställande organets sammansättning maximera centrumets inflytande på beslutsfattare i medlemsstaterna, samtidigt som deras möjlighet att garantera centrumets oberoende bibehålls.

Därför har kommissionen övervägt ett antal alternativ som sträcker sig från att behålla nuvarande arrangemang [7], via det förslag som lagts fram av utvärderarna, som var företrädare för nationella regeringar, till blandade system med oberoende experter och regeringsföreträdare och slutligen en modell som grundar sig på utnyttjande av den expertis som cheferna för sådana specialiserade organ i medlemsstaterna har, vars uppgift är att självständigt främja jämlikhet mellan raser och bekämpa diskriminering på grund av ras.

[7] Den nuvarande styrelsen är för att behålla den nuvarande strukturen, men att stärka den genom att skapa särskilda underkommittéer som skulle kunna ansvara för olika aspekter av arbetet.

Med hänsyn till alla synpunkter som lagts fram vid samråden anser kommissionen att det förslag som utvärderarna lagt fram av vissa parter kan ses som oacceptabel inblandning i övervakningscentrumets oberoende. Ett blandat system som kombinerar en oberoende expert och en regeringsföreträdare för varje medlemsstat skulle förmodligen vara klumpigt och ytterst dyrt. Att bibehålla de nuvarande arrangemangen, varvid tyngdpunkten skulle ligga på ledamöternas expertis inom området rasism, skulle inte lösa de problem som utvärderarna identifierat i samband med förvaltningstillsynen. Förslaget att styrelsen och det verkställande organet bör utnyttja den expertis som redan finns i de specialiserade organen (oberoende av om de formellt utsetts av medlemsstaterna enligt rådets direktiv 2000/43/EG eller något annat offentligt organ med motsvarande expertis) hade ett brett stöd bland de berörda parterna. Cheferna för dessa organ (oberoende av om de är ordförande, direktörer eller ombudsmän)

- har ovillkorligen nära kontakter med nationella, regionala och lokala myndigheter genom sina lagstadgade uppgifter i medlemsstaterna,

- är experter på bekämpande av rasism och känner väl till de nationella förhållandena,

- är experter på att leda en organisation som finansieras med offentliga medel, och

- kan agera självständigt gentemot nationella regeringar.

Kommissionen anser därför att en styrelse som består av sådana ledamöter kommer att kunna ge övervakningscentrumet den kompetens och expertis som behövs för att säkerställa en effektiv förvaltning och tillsyn. Följaktligen har kommissionen lagt fram ett förslag om detta.

Organisationsstruktur

Andelen administrativ och operativ personal motsvarar i stort personalsituationen i andra organ.

Övervakningscentrumets direktör ansvarar för hur mycket personal som avsätts för datainsamling, forskning respektive publikation. Övervakningscentrumet valde i ett tidigt skede att utöka sin personal inom spridning av information och upprättande av centrumets profil i stället för att fokusera på datainsamling, forskning och analys. Kommissionen anser att detta beslut fördröjde de fördelar som övervakningscentrumet skulle medföra och att det i viss mån påverkade kvaliteten på en del av övervakningscentrumets tidigare resultat. Övervakningscentrumet har nu för avsikt att anställa fler forskare, samtidigt som det anser sig behöva en effektiv kommunikationspolitik för att sprida tillgänglig information och på ett effektivt sätt informera gemenskapen, medlemsstaterna, andra organisationer och medierna. Vid samråden med kommissionen har medlemsstaterna påpekat att de skulle välkomna en större fokusering på kontakt med nationella regeringar och beslutsfattare. Kommissionen håller med utvärderarna om att man måste satsa på att förbättra kvaliteten (snarare än kvantiteten) på datainsamling för att övervakningscentrumet skall kunna erbjuda gemenskapen och medlemsstaterna sådana produkter som ger beslutsfattandet ett mervärde. De strukturella ändringar av styrelsen som föreslås kommer att underlätta detta, men de räcker inte till. Det krävs dessutom närmare samarbete med nationella myndigheter, särskilt medlemsstaternas statistikbyråer.

Utveckling och övervakning av arbetsprogram

Övervakningscentrumet har utarbetat ett arbetsprogram för varje verksamhetsår. Det har godkänts av styrelsen i enlighet med förordningen från 1997. Arbetsprogrammen har utarbetats årligen, även om ett övergripande strategidokument godkändes av styrelsen i juni 2002. Utvärderarna observerade att det i de första arbetsprogrammen inte hänvisas till centrumets mål på ett tydligt sätt, vilket gör det svårt att se hur enskilda projekt passar in i den övergripande strategin, men att detta nu har rättats till. När en del av övervakningscentrumets arbete - t.ex. datainsamling - betraktades ur ett långsiktigt perspektiv, rekommenderade utvärderarna utveckling av ett treårsprogram åtföljt av detaljerade årliga program. Detta skulle kräva att strategiska mål fastställs och det skulle ge styrelsen och det verkställande organet möjlighet att se till att övervakningscentrumet följer en avtalad strategi på medellång sikt.

Utvärderarna observerade också att övervakningscentrumet nyligen hade infört ett förfarande för rapportering till det verkställande organet och styrelsen om framsteg som gjorts vid genomförandet av centrumets arbetsprogram. De drog emellertid slutsatsen att rapporteringsförfarandet skulle kunna utvecklas ytterligare genom mer formell kontroll av enskilda projekt. Det verkställande organet har nyligen beslutat att rapporterna om framstegen i övervakningscentrumets verksamhet bör vara mer strukturerade och återspegla strukturen i själva arbetsprogrammet, som i den utsträckning det är möjligt bör omfatta resultatindikatorer för att förfarandet skall kunna användas som ett effektivt ledningsverktyg.

Ekonomi och administration

Övervakningscentrumet ställdes inför mycket stora utmaningar när det gällde det ekonomiska och administrativa ansvaret för att inrätta ett gemenskapsorgan. I revisionsrättens rapporter understryks de svårigheter som övervakningscentrumet ställdes inför. I den senaste rapporten från revisionsrätten om budgeten 2001 fortsätter man att belysa ett antal problem. Trots att revisionsrätten allmänt sett fick rimliga garantier för att årsredovisningen för 2001 genomförts på ett tillförlitligt sätt, lyfter den fram följande frågor:

- Anslagen som förts över till 2002 (1,2 miljoner euro) var dubbelt så stora som föregående år. Enligt övervakningscentrumet beror detta på styrelsens sena godkännande av arbetsprogrammet och på dröjsmål vid upprättandet av Raxen-nätverket, som består av nationella experter. Kommissionen har genom sin företrädare i styrelsen uttryckt oro över storleken på överföringar under de gångna åren. Dessutom gällde dröjsmålet vid godkännandet av arbetsprogrammet endast några åtgärder i hela programmet. Kommissionen välkomnar övervakningscentrumets beslut att tidigarelägga presentationen av sina arbetsprogram vilket skulle innebära att dess arbetsprogram för 2003 godkändes av styrelsen i november 2002.

- Över 40 % av utbetalningarna av driftsanslag gjordes under de tre sista månaderna av 2001, vilket tyder på "otillräcklig övervakning" av de projekt som finansierades under det föregående året. Kommissionen är oroad över övervakningscentrumets tidigare förmåga att säkerställa en omsorgsfull förvaltning av projekten och därmed sammanhängande kassaflöde.

- Typen av ändringar som gjorts i olika avtal mellan övervakningscentrumet och de nationella kontaktpunkterna under 2001 stred mot principen om särarten för åtaganden som finansieras ur övervakningscentrumets budget.

- Retroaktiv finansiering beviljades ett projekt som övervakningscentrumet sedan inte kunde ge närmare uppgifter om.

Kommissionen välkomnar att övervakningscentrumet i sitt svar till revisionsrätten meddelar att det har tagit itu med ett antal av dessa frågor, eller har för avsikt att göra det, för att förbättra den övergripande förvaltningen och genomförandet av sin budget. Kommissionen är emellertid fortfarande bekymrad över antalet och typen av synpunkter som revisionsrätten lämnat samt över andra frågor som inte ingår i revisionsrättens rapporter, men som belyses av utvärderarna (t.ex. offentliga upphandlingsförfaranden och avtal) och som visar att kontrollen av ekonomiska frågor och budgetfrågor bör förbättras. Trots att vissa av problemen redan har lösts genom att förordningen har anpassats till den nya budgetförordningen, anser kommissionen att det krävs ytterligare åtgärder för att stärka övervakningscentrumets förmåga att på ett effektivt sätt ta itu med dessa frågor.

Rekrytering och inrättande av övervakningscentrumet

Utvärderarna konstaterade att man vid övervakningscentrumet upplevde de första rekryteringsförfarandena som besvärliga, särskilt för den personal som anställdes direkt efter direktören. De rekommenderade att kommissionen vid inrättandet av ett organ överför personal för en viss period för att hjälpa till, samtidigt som de korrekta förfarandena följs. Kommissionen har beaktat denna rekommendation.

Kontakter med Europeiska kommissionen och övriga EU-institutioner

Kommissionen har en företrädare i övervakningscentrumets styrelse och i det verkställande organet (av totalt 18 ledamöter) och har gett Generaldirektoratet för sysselsättning och socialpolitik det övergripande ansvaret för kontakterna med övervakningscentrumet.

Övervakningscentrumets kontakter med andra generaldirektorat har utvecklats i takt med gemenskapens ansvar, särskilt genom att Amsterdamfördraget har trätt i kraft. Övervakningscentrumets arbete styrs av befogenheter som ålagts olika generaldirektorat vid kommissionen, t.ex. Generaldirektoratet för rättsliga och inrikes frågor, Generaldirektoratet för utbildning och kultur och Generaldirektoratet för forskning. Övervakningscentrumet upprätthåller också kontakter med generaldirektorat som har övergripande politiskt ansvar, såsom Generaldirektoraten för utvidgning, för yttre förbindelser, för personal och administration samt för budget.

Eftersom antalet generaldirektorat med politiskt intresse för övervakningscentrumets arbete har ökat, har kommissionen dragit slutsatsen att det sätt som den företräds på i centrumets styrelse bör ses över. Ett förslag om detta ingår i förslaget till att omarbeta förordningen om inrättandet av övervakningscentrumet, vilket bifogats detta meddelande.

Övervakningscentrumet har också upprättat allt mer givande kontakter med Europaparlamentet och Europarådet. Regionkommittén har blivit intresserad av övervakningscentrumets arbete, vilket visar vikten av åtgärder som lokala och regionala myndigheter vidtar för att bekämpa rasism och diskriminering på grund av ras. Kommissionen välkomnar varmt Regionkommitténs intresse för övervakningscentrumets arbete och dess medverkan i särskilda delar av centrumets arbete (såsom studien och konferenserna om integrationen av islamska samfund i vissa städer). Denna praktiska medverkan skulle kunna stärkas på ett givande sätt.

3.6. Övergripande slutsatser i den externa utvärderingen

Det ramverk som användes vid utvärderingen av övervakningscentrumet grundade sig på fem huvudfrågor: ändamålsenlighet, prestationsförmåga, effektivitet, användbarhet och hållbarhet. Utvärderarna sammanfattade sina övergripande slutsatser under följande rubriker:

Ändamålsenlighet: Är den verksamhet som övervakningscentrumet genomför enligt arbetsprogrammet lämplig med hänsyn till dess mandat, bredare politiska mål och de problem som hänger samman med rasism och främlingsfientlighet i Europa?

Allmänt sett verkar räckvidden av det arbete som fastställts i övervakningscentrumets mål lämpligt. Utvärderarna rekommenderade emellertid att arbetsprogrammet skulle fokuseras mer på huvudmålet datainsamling och analys och föreslog andra områden som bör uppmärksammas mindre. De konstaterade att övervakningscentrumet bara kan uppnå sitt huvudmål genom samarbete med ett antal parter, däribland medlemsstaternas regeringar, icke-statliga organisationer och andra.

Prestationsförmåga: Hur väl fungerar övervakningscentrumet som organisation och i vilken utsträckning utgör dess resultat god valuta för pengarna med hänsyn till finansieringen?

Utvärderarna föreslog att övervakningscentrumet skulle vidta åtgärder för att säkerställa en smidig drift. De konstaterade avslutningsvis att de olika förvaltningsverksamheter som de granskat - finansiell kontroll, affärsplanering, personalförvaltning osv. - verkade vara lämpliga eller under omarbetning. De påpekade dock att styrelsens struktur kan behöva ändras så att beslutsfattandet blir mer effektivt, särskilt med tanke på EU:s utvidgning (se ovan).

Utvärderarna ansåg att det var svårt att i detta skede bedöma den mer omfattande frågan om valuta för pengarna, eftersom övervakningscentrumet ännu inte hade presterat någonting av betydelse när det gäller dess huvudmål att skapa jämförbara uppgifter. På grundval av detta drog de slutsatsen att man med tanke på dröjsmålen vid inrättandet av övervakningscentrumet och de rätt små anslag som tilldelats dess huvudmål under de första tre åren, inte kan säga att övervakningscentrumet påvisat någon valuta för pengarna när det gäller de 13 miljoner euro som det fått i anslag fram till slutet av 2001. De noterade emellertid att det fanns tecken på en ändring av prioriteringarna 2001, vilket kan betyda att övervakningscentrumet kommer att börja prestera resultat som återspeglar den avsevärda finansiering som det har fått och fortsättningsvis kommer att få.

Effektivitet: I vilken utsträckning uppnår övervakningscentrumet sina särskilda och allmänna mål och bidrar det till att uppnå bredare politiska mål på EU-nivå och nationell nivå när det gäller bekämpande av rasism och främlingsfientlighet? Vilket mervärde tillför strategin på EU-nivå i jämförelse med separata åtgärder som vidtas på nationell nivå?

Utvärderarna konstaterade att det är för tidigt att säga om övervakningscentrumet på ett effektivt sätt uppnår sina allmänna mål. Övervakningscentrumets huvudresultat är ännu inte klara, och hur effektivt jämförbara uppgifter tillhandahålls kan inte mätas innan de finns tillgängliga. Utvärderarna noterade att det är viktigt att övervakningscentrumet beaktar behovet av mervärde på gemenskapsnivå. Det bör alltså inte bara bedriva verksamhet som skulle kunna genomföras av en medlemsstat. Att tillhandahålla medlemsstatsdata som inte är jämförbara är med andra ord inte tillräckligt. Ett mervärde för gemenskapen kräver jämförbarhet, så att slutsatser kan dras angående effektiviteten i den politik och det tillvägagångssätt som används för att bekämpa rasism. Samma sak gäller övrig verksamhet vid övervakningscentrumet. Denna synpunkt fick ett starkt stöd av medlemsstaternas myndigheter vid de samråd som kommissionen anordnade.

Användbarhet: I vilken utsträckning uppfyller övervakningscentrumets resultat dess målgruppers behov?

Utvärderarna noterade att övervakningscentrumets mål ses som viktiga av dess målgrupper, men att man bör uppmärksamma mer hur resultaten uppfyller de berörda parternas behov.

Hållbarhet: Hur sannolikt är det att övervakningscentrumets verksamhet är hållbar på lång sikt? Har övervakningscentrumets verksamhet en varaktig inverkan när det gäller att öka medvetenheten om och förståelsen av rasism och främlingsfientlighet i Europa?

Utvärderarna drog återigen slutsatsen att det är för tidigt att säga om övervakningscentrumet har uppnått någonting inom detta område, eftersom det ännu inte föreligger några uppgifter om slutresultatet. Vid kommissionens egna samråd med medlemsstaterna framkom att övervakningscentrumet ännu inte har en fast profil på området.

4. Kommissionens slutsatser

Kommissionen anser att den externa utvärderingen har resulterat i värdefulla synpunkter på övervakningscentrumets arbete och att den särskilt har belyst ett antal frågor som man bör ta itu med. Dess slutsats att övervakningscentrumet inte har gett valuta för pengarna när det gäller de 13 miljoner euro som det fick i anslag fram till slutet av 2001 är särskilt oroande. När den period som täcktes av utvärderingen löpte ut i december 2001, hade övervakningscentrumets sekretariat redan haft möjlighet att kommentera var och en av utvärderarnas rekommendationer och det hade redan tagit eller börjat ta itu med ett antal av de frågor som ingår i dess ansvarsområde. Övervakningscentrumets svar har presenterats, när så varit lämpligt, under de olika punkter som behandlats ovan.

Dessutom har övervakningscentrumets styrelse lämnat sina synpunkter till kommissionen som en del av samrådsförfarandet efter det att utvärderingen avslutats. Styrelsen koncentrerade sig på de aspekter som hängde samman med styrelsens struktur. Den drog slutsatsen att styrelsen också i fortsättningen bör bestå av en ledamot per medlemsstat, av oberoende experter och att den för att effektivisera beslutsfattandet skulle kunna bilda separata undergrupper, som skulle ansvara för förberedelserna av beslut inom särskilda områden (t.ex. arbetsprogram, studier och publikationer, finansiella frågor och förvaltningsfrågor). Kommissionen har tagit hänsyn till dessa förslag och också till de synpunkter som det civila samhällets organisationer har lämnat om bekämpning av rasism.

Kommissionen konstaterar att den allmänna bilden av övervakningscentrumets arbete är blandad. Övervakningscentrumet har gjort avsevärda framsteg när det gäller att helt från början upprätta en organisation, som har de lokaler och personalresurser som krävs för att kunna utföra sitt arbete. Det har upprättat ett nätverk av uppgiftslämnare i alla medlemsstater, och försöker att skapa jämvikt mellan oberoende och objektivitet. Övervakningscentrumet har upprättat kontakter med andra organisationer på området (Europarådet, OSSE), vilka börjar leda till resultat. Det är dock klart att när det gäller arbetsresultat, så är det fortfarande möjligt och nödvändigt att förbättra kvaliteten och värdet, särskilt när det gäller objektivitet och uppgifternas jämförbarhet.

Hela Europeiska unionen präglas av ett starkt politiskt engagemang att bekämpa rasism och främlingsfientlighet och att effektivisera dagens politik och tillvägagångssätt. För att lyckas måste unionens och medlemsstaternas satsningar och resultaten av dessa övervakas och analyseras. Att övervaka rasism inom Europeiska unionen är en mycket komplex fråga, som omges av socialt, kulturellt och politiskt känsliga frågor. På grund av dessa är det mycket svårt för det nya övervakningscentrumet att genast bli effektivt. Det är emellertid väsentligt att centrumet svarar på denna utmaning. Kommissionen har åtagit sig att stödja centrumet i dess arbete. Efter nästan fem års verksamhet måste övervakningscentrumet förbättra sin effektivitet. Det vidtar nu åtgärder för att skärpa sin förvaltning och stärka sin strategiska inriktning i samarbete med styrelsen. Kommissionen anser att övervakningscentrumet behöver fokusera sin roll som organ för datainsamling i enlighet med förordningen, och att det bör lägga mindre vikt på att skapa en profil som kampanjförande organisation, vilket har lett till viss förvirring avseende dess mål. Mot bakgrund av detta har styrelsen vid sitt samråd med kommissionen begärt att övervakningscentrumets mål och uppgift skall klargöras och presenteras på ett mer logiskt sätt. Kommissionen har godtagit denna begäran och har lagt fram förslag med utgångspunkt i den.

Övervakningscentrumets framgång när det gäller att ta fram jämförbara uppgifter är beroende av ett nära samarbete med medlemsstaternas myndigheter. Detta har alla berörda parter medgett vid kommissionens samråd. Kommissionen föreslår därför att man skall utnyttja detta tillfälle att skärpa förordningens fokusering på samarbete mellan övervakningscentrumet och nationella myndigheter för att säkerställa att man får största möjliga behållning av unionens investeringar. Att bekämpa rasism är ett delat ansvar, och kommissionen har rätt i att förordningen bör återspegla detta faktum.

För att säkerställa mervärde på gemenskapsnivå måste övervakningscentrumet likrikta sina prioriteringar med medlemsstaternas och EU-institutionernas. Kommissionen välkomnar särskilt mycket den vikt som övervakningscentrumet i sin årsrapport 2001 (offentliggjordes i december 2002) lägger vid problem med diskriminering på grund av ras på arbetsmarknaden, vilket passar väl in i det pågående arbetet i samband med sysselsättningsstrategin. Kommissionen uppmanar övervakningscentrumet att fortsätta att fördjupa sitt arbete och att utvidga det till andra områden, särskilt sådana som berörs av strategin för social integration. Kommissionen och rådet har på båda områdena kommit överens om övergripande EU-mål som återspeglar samförståndet om de prioriterade verksamhetsområdena. Kommissionen föreslår att förordningen bättre bör återspegla behovet av att övervakningscentrumet fokuserar på dessa prioriteringar.

Slutligen är vissa delar av den ursprungliga förordningen inte längre relevanta i övervakningscentrumets dagliga arbete, eftersom de uteslutande gäller inrättandefasen. Därför föreslår kommissionen att förordningen omarbetas och att de delar som är irrelevanta stryks och ändras mot bakgrund av erfarenheterna av övervakningscentrumets verksamhet hittills. I motiveringen av förslaget till ändring av förordningen ges närmare uppgifter om kommissionens syn på varje föreslagen ändring.

Top