52003DC0358

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN om genomförandet av rådets direktiv 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING

2. OMFATTNING - DEN OFFENTLIGA OCH DEN PRIVATA SEKTORN

3. BARNETS ÅLDER (INKLUSIVE VARIATIONER AVSEENDE ADOPTERADE BARN)

4. FÖRÄLDRALEDIGHETENS LÄNGD OCH HUR DEN TAS UT (HELTID, DELTID, I ETT SAMMANHANG ELLER UPPDELAD)

5. INDIVIDUELL RÄTT OCH RÄTT SOM KAN ÖVERFÖRAS MELLAN FÖRÄLDRARNA

6. VILLKOR/FORMALITETER

7. BEGRÄNSNINGAR OCH SMÅFÖRETAG

8. SKYDD FRÅN UPPSÄGNING OCH RÄTT ATT ÅTERVÄNDA

9. ANSTÄLLNINGSRÄTTIGHETER OCH -STATUS UNDER FÖRÄLDRALEDIGHET

10. LEDIGHET PÅ GRUND AV FORCE MAJEURE

BILAGA I

BILAGA II

BILAGA III

1. INLEDNING

Den 3 juni 1996 antog rådet direktiv 96/34/EG om föräldraledighet (rådets direktiv 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS, EGT L 145, 19.6.1996 s. 4 - 9. Direktivet ändrades genom direktiv 97/75/EG, EGT L 010 16.1.1998 s. 24), som genomförde det första avtalet mellan arbetsmarknadens parter enligt avtalet om socialpolitik.

Den här rapporten bygger på information som skickats till kommissionen i enlighet med artikel 2.1 i direktivet, vari det sägs att medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om sina nationella genomförandebestämmelser, genom lagstiftning eller kollektivavtal. Kommissionen skickade även ut ett kortfattat frågeformulär om föräldraledighet till medlemsstaterna. Svaren var avsedda att komplettera den tidigare överlämnade informationen. Kommissionen har dessutom rådgjort med arbetsmarknadens parter och nätverket av oberoende experter på jämställdhet. Det bör noteras att den information som överlämnades till kommissionen varierade betydligt i omfattning och detaljrikedom. Innehållet i föreliggande rapport är korrekt per november 2002.

2. OMFATTNING - DEN OFFENTLIGA OCH DEN PRIVATA SEKTORN

Bestämmelserna i ramavtalet om föräldraledighet, som utgör en bilaga till och träder i kraft genom direktivet, skall gälla för alla arbetstagare, i offentlig eller privat tjänst, kvinnor och män, som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande enligt definitionen i den lagstiftning, de kollektivavtal eller den praxis som gäller i varje medlemsstat (artikel 1.2). Det framgår klart att den offentliga sektorn omfattas.

>Plats för tabell>

Kommissionen anser att det undantag som gäller för arbetstagare inom sjöfarten i Grekland strider mot direktivet, och man har inlett överträdelseförfaranden. Grekland planerar nu att utvidga föräldraledigheten till att även omfatta arbetstagare inom sjöfarten och domare.

3. BARNETS ÅLDER (INKLUSIVE VARIATIONER AVSEENDE ADOPTERADE BARN)

I artikel 2.1 stadgas att arbetstagare har rätt till föräldraledighet då ett barn föds eller adopteras för att vårda detta barn och att ledigheten skall kunna utnyttjas upp till en viss ålder (högst 8 år) som fastställs av medlemsstaterna eller arbetsmarknadens parter. Samtliga medlemsstater ger rätt till föräldraledighet för såväl biologiska som adopterade barn.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

Som svar på överträdelseförfaranden som har inletts av kommissionen har

* Irland har avskaffat bestämmelsen i sin lagstiftning att föräldraledighet bara gäller för barn födda efter den 3 juni 1996 och

* Förenade kungariket har avskaffat bestämmelsen i sin lagstiftning att föräldraledighet inte ges för barn födda före den 15 december 1999.

* På motsvarande sätt gäller för föräldraledighet i Luxemburg att den bara ges till föräldrar till barn födda efter den 31 december 1998, eller om barnet är adopterat, om adoptionsförfarandet har initierats vid behörig domstol efter det datumet. Kommissionen har inlett överträdelseförfaranden gentemot Luxemburg.

* I Tyskland har man bara rätt till föräldraledighet om barnen är födda efter den 31 december 1991, men den bestämmelsen har inte längre någon praktisk betydelse.

4. FÖRÄLDRALEDIGHETENS LÄNGD OCH HUR DEN TAS UT (HELTID, DELTID, I ETT SAMMANHANG ELLER UPPDELAD)

I artikel 2.1 i ramavtalet om föräldraledighet anges att föräldraledigheten skall vara i minst tre månader. I artikel 2.3 a anges att medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter kan besluta om huruvida föräldraledigheten beviljas på heltid, deltid, uppdelad eller i form av sparade dagar.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

I Luxemburg gäller, att om graviditet eller adoption inträffar under en föräldraledighetsperiod, avslutas ledigheten och ersätts av moderskaps- eller adoptionsledighet. Kommissionen menar att detta är oförenligt med direktivet och har inlett överträdelseförfaranden.

5. INDIVIDUELL RÄTT OCH RÄTT SOM KAN ÖVERFÖRAS MELLAN FÖRÄLDRARNA

I artikel 2.1 i ramavtalet om föräldraledighet anges att kvinnliga och manliga arbetstagare skall ha rätt till en individuell rätt till föräldraledighet. I artikel 2.2 i ramavtalet om föräldraledighet anges att man för att främja rätten till lika möjligheter för kvinnor och män och principen om likabehandling av kvinnor och män samt uppmuntra fäder att dela ansvaret för familjen lika, skall rätten till föräldraledighet, i princip, inte vara överförbar.

>Plats för tabell>

Enligt direktivet är rätten till föräldraledighet individuell och i princip inte överförbar i samtliga medlemsstater.

I Förenade kungariket finns lagstiftning som anger att föräldraledighet kan överföras under vissa omständigheter, men dessa har ännu inte specificerats i lag.

I Tyskland har bägge föräldrarna rätt till tre år till det att barnet fyllt tre år. Föräldrar som beslutar att ta föräldraledigt på heltid kan låta en av föräldrarna ta hela perioden medan den andra arbetar hela tiden utan hinder för detta. Om föräldrarna dock beslutar sig för att ta ledigt på deltid, måste bägge ta ut viss ledighet för att utnyttja hela rätten. Heltids föräldraledighet är alltså överförbar. Föräldrarna förlorar ingen del av rätten till ledighet om mamman tar ut hela ledigheten själv.

Detaljinformation om Österrike:

Pappor till barn födda före den 31.12.1999 hade en underordnad rätt till föräldraledighet ("härledd rättighet") och för dem gäller könsspecifika bestämmelser:

Medan såväl mammor som pappor var tvungna att

* leva med barnet i samma hushåll och

* endast vårda barnet

enligt socialförsäkringsbestämmelserna, [1] krävdes enligt arbetsrätten samma sak för pappor som ville ta ledigt, men inte för mammor.

[1] Jfr artiklarna 26, 26a Arbeitslosenversicherungsgesetz 1977 ändrad av Bundesgesetz 30.4.1996, BGBl 201.

En pappa har endast rätt till föräldraledighet i två fall:

* Om mamman hade rätt till (föräldra-) ledighet vid barns födelse i enlighet med österrikisk lag; [2]

[2] Artikel 2.1.1 Eltern-Karenzurlaubsgesetz, ändrad genom BGBl 1995/434 och BGBl 1 1997/61

* eller om mamman inte har rätt till föräldraledighet utan är förhindrad att ta vårdnad om barnet på grund av (egen) anställning. [3]

[3] Artikel 2.1.1 Eltern-Karenzurlaubsgesetz, ändrad genom BGBl 1995/434 och BGBl 1 1997/61

Bestämmelser tillämpliga på föräldrar till barn födda mellan den 1.1.2000 och den 31.12.2001 om de vill ta ut föräldraledighet hos sin arbetsgivare.

Såväl mammor som pappor måste

* bo i samma hushåll

* ha som huvudsyssla att ta hand om barnet

För pappor finns dock ytterligare ett uttryckligt villkor:

* mamman får inte ta ut föräldraledighet samtidigt,

* eller hon har ingen rätt till föräldraledighet alls. [4]

[4] Artikel 2.1 Eltern-Karenzurlaubsgesetz ändrad genom BGBl 1999/153.

Även om man kan säga att

* under det att pappan har full rätt till föräldraledighet på individuell grund;

* fann man genom 1999 år ändringar av föräldraledighetslagen en bättre väg att uppfylla direktivet genom att österrikisk lagstiftning förbättrade möjligheten till deltidsledighet för fosterföräldrar och vid adoption;

* det kan finnas objektiva skäl för att skilja mellan pappor och mammor,

Det bör noteras att det fortfarande finns särskilda bestämmelser som gäller för pappor och andra som kanske inte uppmuntrar pappor att ta föräldraledigt.

Pappor måste meddela om:

* de inte lever i samma hushåll som barnet,

* eller inte tar hand om barnet som huvudsaklig sysselsättning.

I sådana fall kan föräldraledigheten avslutas i förtid och arbetsgivaren har rätt att kräva att arbetstagaren återupptar sitt arbete omedelbart [5] (liknande bestämmelser gäller inom den offentliga sektorn [6]).

[5] Artikel 3.51.c

[6] Artikel 10.3 Eltern-Karenzurlaubsgesetz (gammal) = 10.4 Elternkarenzurlaubsgesetz ändrad genom BGBl 1999/153, tillämplig på statstjänstemän, lärare vid jordbruksskolor samt kontraktsanställda. Deras föräldraledighet förvandlas till "normal" obetald ledighet om inte arbetsgivaren kräver att de omedelbart återupptar arbetet.

Mer avgörande bestämmelser som avskräcker pappor från att ta föräldraledighet finns under punkt 5 (ersättning).

I praktiken förstår inte unga föräldrar varför det inte går att ta föräldraledigt samtidigt, särskilt när barnet är nyfött. Dessutom bör pappor få rätt att börja sin föräldraledighet direkt efter barnets födelse. [7]

[7] Artikel 2.2 EKUG

6. VILLKOR/FORMALITETER

I artikel 2.3 i ramavtalet om föräldraledighet anges att kvalifikationskraven och tillämpningsföreskrifterna för föräldraledighet skall fastställas enligt lag och/eller kollektivavtal i medlemsstaterna med iakttagande av minimiföreskrifterna i avtalet. Medlemsstater och/eller arbetsgivare och arbetstagare kan bestämma att det krävs en viss arbets- och/eller anställningstid för att kvalificera sig för föräldraledighet. En sådan period får inte överstiga ett år. Man får även fastställa kvalifikationskrav och tillämpningsföreskrifter till de särskilda omständigheter som råder vid adoption samt fastställa anmälningsperioder.

>Plats för tabell>

FÖRENADE KUNGARIKET:

Bestämmelserna i Förenade kungariket utgör, i många fall, minimivillkor som bara tillämpas när arbetsgivare och arbetstagare inte kan enas om hur föräldraledigheten skall regleras. Överenskommelser kan träffas genom arbetsplatsavtal eller kollektivavtal eller individuella avtal. När sådana överenskommelser har ingåtts gäller de, under förutsättning att de är minst lika fördelaktiga (minimibestämmelser) som lagstiftningen.

7. BEGRÄNSNINGAR OCH SMÅFÖRETAG

I artiklarna 2.3.e och f anges att arbetsgivaren får uppskjuta beviljandet av föräldraledigheten av skäl som kan rättfärdigas samt godkänna särskilda arrangemang för att tillgodose de små företagens behov avseende drift och struktur. (I enlighet med kommissionens rekommendation 96/280/EG av den 3 april 1996 om små och medelstora företag).

Få medlemsstater har utnyttjat sig av dessa bestämmelser. En del stater kräver överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare om de praktiska detaljerna för ledighet, t.ex. när den skall tas ut, kortare arbetstid etc. (t.ex. Danmark).

>Plats för tabell>

8. SKYDD FRÅN UPPSÄGNING OCH RÄTT ATT ÅTERVÄNDA

I artikel 2.4 i ramavtalet om föräldraledighet anges att för att säkerställa arbetstagarnas möjlighet att utnyttja föräldraledigheten skall medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter, i enlighet med nationell lagstiftning, nationella kollektivavtal eller nationell praxis, vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda arbetstagarna mot uppsägning på grund av att de begär eller tar i anspråk sin rätt till föräldraledighet. I artikel 2.5 stipuleras att vid föräldraledighetens utgång har arbetstagaren rätt att återgå till sitt arbete eller, om detta är omöjligt, till ett likvärdigt eller likartat arbete som överensstämmer med dennes anställningsavtal eller anställningsförhållande.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

9. ANSTÄLLNINGSRÄTTIGHETER OCH -STATUS UNDER FÖRÄLDRALEDIGHET

I artikel 2.6 i ramavtalet om föräldraledighet står att de rättigheter som arbetstagaren förvärvat eller står i begrepp att förvärva när föräldraledigheten börjar skall bevaras oförändrade fram till och med föräldraledighetens slut. Vid föräldraledighetens slut skall dessa rättigheter inklusive de ändringar som härrör från nationell lagstiftning, nationella kollektivavtal eller nationell praxis vara gällande. I artikel 2.7 anges att medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter skall fastställa vad som skall gälla för anställningsavtalet eller anställningsförhållandet under föräldraledigheten. I artikel 2.8, slutligen, sägs att alla socialförsäkringsfrågor skall behandlas och avgöras av medlemsstaterna i enlighet med nationell lagstiftning och med beaktande av kontinuitetens betydelse när det gäller rätten till socialförsäkringsförmåner, särskilt sjuk- och hälsovård.

Land // Kommentarer:

Österrike // Den privata sektorn

Föräldraledighetstiden - om annat ej överenskommits - räknas inte som grund för rättigheter som är beroende av anställningstidens längd (rätt grundad på anställningstid). Dock beaktas högst tio månader av den första föräldraledigheten under ett anställningsförhållande vid beräkning av uppsägningstiden, för att bestämma sjukförsäkringsperioden och för anställningstidsberoende längd på semestern.

Fler och fler kollektivavtal inom den privata sektorn beaktar föräldraledigheten som grund för rätt till arbetslöshetsersättning (upp till högst 22 månader: kollektivavtal för metallarbetare). Kollektivavtal för automatiskt löneavancemang under föräldraledighet är dock ett undantag.

Rätten till socialförsäkringsförmåner - i synnerhet sjukvård - förändras i allmänhet inte. Pensionsordning: Enligt 227a i socialförsäkringslagen (Allgemeines Sozialversicherungsgesetz) räknas den tid som man de facto och som huvudsysselsättning ägnat åt vård av barn (i Österrike) som pensionsgrundande, dock högst 48 månader.

// Offentlig sektor:

Andra överenskommelser än de principer som anges i Mutterchutzgesetz kan inte ingås (till skillnad från inom den privata sektorn). Principen är att en tjänstemans status inte förändras under föräldraledighet (förhållandet mellan tjänstemannen och staten avslutas formellt i och med tjänstemannens död). Bestämmelse finns om att tio månader skall beaktas vid beräkningen av tjänsteårsbaserade rättigheter. Föräldraledighetstiden - om inte annat följer av federal lagstiftning - skall inte beaktas för intjänande av rättigheter som beror på hur länge anställningen har varat (tjänsteårsbaserade rättigheter) Å andra sidan skall inte föräldraledighet fördröja automatiska befordringar. Rätten till socialförsäkringsförmåner - i synnerhet sjukvård - förändras i allmänhet inte. Föräldraledighet beaktas för beräkning av pension - arbetstagaren behöver inte betala extra avgifter eller skatter. Ytterligare ledighet (totalt maximalt tio år) försenar befordring men betraktas som tjänstgöringstid. Kontraktsanställda arbetstagare: hela föräldraledigheten (100 %) beaktas för tjänsteårsbaserade rättigheter, ytterligare ledighet för ett barn upp till 5 %. Privat och offentlig sektor: att arbeta under föräldraledighet upp till en viss lägsta tröskelnivå innebär inte att man inte kan få föräldraförmåner från samma eller en annan arbetsgivare. Detta betraktas som ett parallellt anställningskontrakt. Om en arbetstagare inte kommer till arbetet betraktas detta inte som ett brott mot anställningsavtalet (arbetstagaren har rätt att "hålla kontakt" med företaget, i enlighet med förarbetena till lagen). Denna typ av anställning är möjlig för vissa typer av kontraktsanställda arbetstagare i offentlig tjänst, men inte för vissa grupper av statstjänstemän.

Rätten till information: under föräldraledigheten skall arbetsgivaren hålla arbetstagaren informerad om viktigare händelser inom företaget, i synnerhet insolvens, bildande, organisationsmässiga förändringar (lex imperfecta).

Belgien // Inom den privata sektorn förblir anställningsavtalen gällande under ledigheten, även om verkställandet av avtalet skjuts upp. Intjänade rättigheter förblir avgörande villkor för det jobb som arbetstagaren måste kunna återgå till. Förvärv av nya rättigheter, i synnerhet vad avser lön, täcks i huvudsak av kollektivavtal. Föräldraledighet ger ingen rätt till socialförsäkringsbidrag och innebär ett avbrott i socialförsäkringstäckningen n endast under ordningen beslutad av arbetsmarknadens parter.

Inom den offentliga sektorn räknas föräldraledigheten som tjänstetid, men för kontraktsanställda arbetstagare saknas socialförsäkringstäckning I endast enligt den "obetalda" ordningen.

Danmark // Föräldraledighet räknas som tjänstetid vid beräkning av antal tjänsteår, men är inte pensionsgrundande.

Finland // Anställningsavtalet löper på men ingen lön betalas ut. Föräldraledighet räknas för semesterberäkningen och som försäkringsperiod för pensionsberäkning (dock tvivel om tillämpningen på den privata sektorn sedan ett avgörande i Försäkringsdomstolen i december 2001).

Frankrike // Föräldraledighet räknas (som halvtid) för rättigheter kopplade till tjänstetid. För beräkningen av pensionsrättigheter räknas ledigheten som en försäkringsperiod. Alla förmåner som tjänats in före ledigheten bibehålls. Efter avslutad föräldraledighet har arbetstagare återigen rätt till fulla rättigheter som utgår vid sjukdom, mammaledighet, invaliditet och dödsfall.

Tyskland // Anställningsavtalet fortsätter att löpa under föräldraledighet, även om skyldigheterna att arbeta och betala lön inte gäller. Föräldraledighet räknas för sjuk- och pensionsförsäkringsändamål, även om inga avgifter erläggs, men den räknas inte vid beräkningen av intjänande av arbetslöshetsersättning. Varje månad föräldraledighet minskar arbetstagarens rätt till årlig semester med en tolftedel.

Grekland // Generellt räknas föräldraledighet som anställning, däribland vad gäller beräkning av semesterintjänande och ersättning vid uppsägning p.g.a. övertalighet. Arbetstagaren måste betala fulla socialförsäkringsavgifter (både arbetstagarens och arbetsgivarens) om han eller hon vill behålla sitt socialförsäkringsskydd under föräldraledigheten. Dock är det oklart i hur stor utsträckning som föräldraledighet räknas som tjänstgöringstid samt vad som gäller för sjukförsäkring under den tiden för tjänstemän.

Irland // Arbetstagare på föräldraledighet anses vara anställd av arbetsgivaren och anställningsrättigheterna anses fortsätta att löpa med undantag för lön, pensionsrätter samt löneskatter. Sådan ledighet anses vara en fortsättning på den föregående anställningsperioden. När en arbetstagare tar ut föräldraledighet kan det kan det betraktas som anställningstid vid beräkning av framtida socialförsäkringsförmåner. Föräldraledighetstid påverkar inte rättigheterna till lagstadgad semester eller ledighet på allmänna helgdagar.

Italien // Anställningsavtal förblir gällande under ledigheten, även om verkställandet av det skjuts upp. Föräldraledighet beaktas vid beräkning av rättigheter kopplade till anställningstid (men inte för erhållande av den "trettonde månadslönen"). Föräldraledighet ger fullt intjänande vad gäller socialförsäkringsavgifter tills barnet är tre år och längst under sex månader. Arbetstagaren omfattas fortsatt av det nationella hälsovårdssystemet.

Luxemburg // Arbetstagaren behåller rätten till alla förmåner som tjänats in före föräldraledighetens inledning. Föräldraledighet beaktas vid beräkning av rättigheter kopplade till anställningstidens längd, betraktas som praktik vid beräkning av socialförsäkring och ger arbetstagare rätt till fullständiga arbetslöshetsersättningsrättigheter. Föräldraledighet ger dock inte rätt till semester. Under föräldraledigheten skjuts anställningsavtalet upp.

Nederländerna // Anställningsavtalet löper vidare, men inga särskilda bestämmelser om skydd för intjänade rättigheter. Allmänna arbetsrättsliga bestämmelser skyddar dock intjänade rättigheter.

Portugal // Rättigheter, skyldigheter och garantier skjuts upp vad gäller arbetstagarens och arbetsgivarens skyldigheter till arbete och löneutbetalning. Dock beaktas ledigheten t.ex. för rättigheter beroende på ålder, anställningstid och befordran. Ledigheten beaktas vid beräkning av sjuk- och ålderspension och har ingen negativ inverkan på rätten till sjukvård.

Spanien // Föräldraledighet räknas vid beräkning av anställningstid och, men enbart inom den offentliga sektorn, vid befordran. Intjänade rättigheter eller rättigheter som är på väg att tjänas in erkänns vad avser ledighet för vård av barn. Anställningsavtalet skjuts upp under föräldraledigheten - arbetstagarens skyldighet att arbeta och arbetsgivarens skyldighet att betala lön likaledes. Det finns bestämmelser som skall möjliggöra för arbetstagare att behålla socialförsäkringsskydd under ledighetsperioder för vård av små barn.

Sverige // Arbetstagare som begär eller utövar rätten till föräldraledighet behöver inte acceptera sänkta anställningsförmåner eller mindre förmånliga anställningsvillkor än de som nödvändigt följer av ledigheten, eller annan omplacering än sådan som ligger inom ramen för anställningsavtalet och som nödvändiggörs av ledigheten.

Anställningsavtalet löper under föräldraledighet. Ledigheten räknas vid beräkning av anställningstid.

Förenade kungariket // Anställningsavtalet fortfar att gälla under föräldraledigheten även om bara vissa villkor om uppsägning, övertalighet samt disciplinära frågor förblir tillämpliga. Rättigheter på grund av anställningstid och pensioner som intjänats före ledigheten bevaras. Vid återgång till arbetet har föräldern rätt till alla förbättringar i övriga villkor (inbegripet lönerelaterade sådana).

10. LEDIGHET PÅ GRUND AV FORCE MAJEURE

I artikel 3.1. i ramavtalet om föräldraledighet anges att medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter, i enlighet med nationell lagstiftning, nationella kollektivavtal och/eller nationell praxis, skall vidta nödvändiga åtgärder för att ge arbetstagaren rätt till ledighet på grund av force majeure som har samband med trängande familjeskäl vid sjukdom eller olycksfall, som gör arbetstagarens omedelbara närvaro absolut nödvändig. Medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter får fastställa kvalifikationskrav och tillämpningsföreskrifter och begränsa denna rätt till ett särskilt antal dagar om året och/eller för varje tillfälle: artikel 3.2.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

Kommentarer för Danmark:

Det finns inga lagstadganden för genomförande av force majeure-klausulen i föräldraledighetsdirektivet i den nya danska lagstiftningen om föräldraledighet, som just har stiftats. Danmark uppfyller alltså fortfarande inte sin skyldighet att korrekt genomföra klausulen om force majeure av familjeskäl.

Kommentarer för Tyskland:

Föräldraledighet i Tyskland tas fortfarande ut av mammorna till 95 %. De främsta skälen till detta är att ledigheten är mycket lång och i praktiken kan överföras helt och hållet mellan föräldrarna, om den inte tas ut som deltid. Föräldraledighet deltid är begränsad och accepteras inte särskilt väl. Det finns inget lämpligt inkomstbidrag för de som tar föräldraledigt - "Erziehungsgeld" ligger fortfarande på högst 900 mark. Detta betyder att de flesta familjer inte har annat val än att låta föräldern med lägst lön ta ledigt.

Kommentarer för Österrike:

För anställda inom den privata sektorn finns inte samma flexibla bestämmelser som för tjänstemän. Om arbetstagarens barn (i privat sektor) blir sjuka och deras föräldrar måste vårda dem mer än två veckor om året, får berörd förälder utnyttja sina semesterdagar.

Å andra sidan är arbetstagare mycket beroende av informella faktorer (personligt förhållande till arbetsgivaren, det allmänna "klimatet" i företaget) om de vill utnyttja de relativt sett mer gynnsamma bestämmelser som gäller dem.

BILAGA I

LISTA ÖVER GENOMFÖRANDET

Belgien:

1. Convention collective de travail n 64 du Conseil National du Travail instituant un droit au congé parental du 29/04/1997 rendue obligatoire par l'A.R. du 29 octobre 1997.

2. Arrêté Royal du 10 août 1998 modifiant l'Arrêté Royal du 29 octobre 1997 relatif à l'introduction d'un droit au congé parental dans le cadre d'une interruption de carrière.

Danmark:

1. Lov om orlov jf. Lovbekndtgorelse nr.4 af 4 januar 1999.

2. Bekendgørelse N°48 af 26 januar 1998.

3. Inom den privata sektorn: avtal mellan danska LO och danska arbetsgivarorganisationen av den 3 juni 1999, om genomförandet av föräldraledighetsdirektivet.

4. Inom den offentliga sektorn: avtal mellan finansministeriet och de centrala organisaitonerna samt finansministeriets cirkulär daterat den 17 mars 1997

5. På sjötransportsområdet har en proposiotion lagts om genomförande av artikel 3 i direktivet. Proposition om ändring av sjömanslagen av den 13 oktober 1999.

Tyskland:

1. BErzGG December 2000

2. Gesetz über die Gewährung von Erziehungsgeld und Erziehungsurlaub (Bundeserziehungsgeldgesetz - BErzGG), in der Fassung der Bekanntmachung vom 31/01/1994 (BGBl. I S. 180), zuletzt geändert durch Gesetz vom 24/03/1997 ref : Bundesgesetzblatt Teil I vom 24/03/1997 Seite 594

3. Gesetz über die Gewährung von Erziehungsgeld und zur Elternzeit (Bundeserziehungsgeldgesetz) in der Fassung der Bekanntmachung vom 7. Dezember 2001, BGBL. I, Nr. 65, S. 3358

Grekland:

1. Lag nr 1483/1984 av den 5 oktober 1984, FEK A nr 153, 08/10/1984 [Observera: eftersom lagen 2639/1998 endast ändrat art. 5(1) i lag 1483/1984, innebär det att övriga bestämmelser i lag 1483 fortfarande gäller].

2. FEK A nr 205, 02/09/1998

3. Lag nr 2683/1999 (Lag om tjänstemän inom civilförvaltningen), FEK A nr 19, 09/02/1999.

4. Dekret nr 193/1988, FEK A nr 84, 06/05/1988.

Obs : Det är oklart vilka som numera omfattas av dekret 193/1988. Det är möjligt att det gäller a) personer anställda av stat, juridiska personer som omfattas av förvaltningsrätt samt lokala myndigheter under tidsbegränsade kontrakt samt b) tjänstemän i lokala myndigheter.

5. Lag nr 2639/1998 av den 2 september 1998, artikel 25 ändrar art. 5(1) i lag nr 1483/84

Anmärkning: Arbetsministeriet har ingen befogenhet vad gäller tjänstemän och personal vid juridiska personer som omfattas av förvaltningsrätt, vilket är en stor del av de grekiska arbetstagarna. Därför har vi ingen fullständig bild av situationen i Grekland eftersom den särskilda lagstiftning som omfattar ovannämnda arbetstagare inte behandlas. Detta gäller all information om anställning och social säkerhet i Grekland.

Spanien:

1. Real Decreto 1251/2001, de 16 de noviembre (BOE 17.11.2001), por el que se regulan las prestaciones económicas del sistema de la Seguridad Social por maternidad y riesgo durante el embarazo

2. Ley 39/1999 de 5 de noviembre, de conciliación de la vida familiar y laboral de las personas trabajadoras (BOE 6.11.1999)

3. Real Decreto Legislativo 1/1995, de 24 de marzo, por el que se aprueba el texto refundido de la Ley del Estatuto de los Trabajadores, Boletín Oficial del Estado de número 75 de 29/03/1995 Página 9654 (Marginal 7730)

4. Ley 30/1984, de 30 de agosto, de medidas para la reforma de la Función Pública, Boletín Oficial del Estado número 185 de 03/08/1984 Página 3367 (Marginal 17387)

5. Ley 66/1997, de 30 de diciembre, de Medidas Fiscales, Administrativas y del Orden Social, Boletín Oficial del Estado número 313 de 31/12/1997 Página 38517 (Marginal 28053)

6. Ley 4/1995, de 23 de marzo, de regulación del permiso parental y por maternidad, Boletín Oficial del Estado número 71 de 24/3/1995 Página 9211 (Marginal 7242)

7. Real Decreto Legislativo 1/1994, de 20 de junio, por el que se aprueba el Texto Refundido de la Ley General de la Seguridad Social, Boletín Oficial del Estado número 154 de 29/6/1994 Página 20658 (Marginal 14960)

8. Real Decreto número 356/91 de 15/03/1991, por el que se desarrolla, en materia de prestaciones por hijo a cargo, la Ley 26/1990, de 20 de diciembre, por la que se establecen en la Seguridad Social prestaciones no contributivas, Boletín Oficial del Estado de 21/03/1991

9. Real Decreto número 356/91 de 15/03/1991, por el que se desarrolla, en materia de pensiones no contributivas la Ley 26/1990, de 20 de diciembre, por la que se establecen en la Seguridad Social prestaciones no contributivas, Boletín Oficial del Estado de 21/03/1991

10. Orden de 18 de julio de 1991, por la que se regula el Convenio Especial en el Sistema de la Seguridad Social, Boletín Oficial del Estado de 30/7/91

Frankrike:

Inom den privata sektorn:

1. Code du travail, Articles L 122-28-1 to L 122-32. Code de la Sécurité sociale Article L.351-4 et 5

2. Loi n°84-9 de janvier 1984 (civil luftfart och rederiverksamhet).

Inom den offentliga sektorn:

1. Loi du 25.07.1994 (n°94-629) complétée par la loi du 16.12.1996 (n°96-1093) relative au congé parental après l'adoption d'un enfant.

2. Décret n° 85-986 du 16 septembre 1985 modifié par le décret 2002-684 du 30 avril 2002. : article 52 à 58. JO 2 mai 2002.

Irland:

1. Parental Leave Act, 1998 of 3 December 1998

2. Parental Leave (Notice of Force Majeure Leave) Regulations, 1998 (SI No. 454 of 1998)

3. Parental Leave (Disputes and Appeals) Regulations, 1999 (SI No. 6 of 1999)

4. Parental Leave (Maximum Compensation) Regulations, 1999 (SI No. 34 of 1999)

5. European Communities (Parental Leave) Regulations, 2000 (SI No. 231 of 2000)

Italien:

1. Legge 8 Marzo 2000 N°53 Disposizioni per il sostegno della maternita' e della paternita', per il diritto alla cura e alla formazione e per il coordinamento dei tempi delle citta'

2. D.L.gs 26 Marzo 2001 N° 151 Testo unico delle disposizioni legislative in materia di tutela e sostegno della maternita' e della paternita', a norma dell'articolo 15 della legge 8 marzo 2000, n. 53

Luxemburg:

1. Loi du 12 février 1999 concernant la mise en oeuvre du plan d'action national en faveur de l'emploi 1998.

Nederländerna:

1. Wet van 16 november 2001 tot vaststelling van regels voor het tot stand brengen van een nieuw evenwicht tussen arbeid en zorg in de ruimste zin (Wet arbeid en zorg). Chapter 6 of this new Act deals with parental leave. Staatsblad 2001, 567 and 568

2. Wet van 25 juni 1997 tot wijziging van titel 7.10 (arbeidsovereenkomst) van het Burgerlijk Wetboek met betrekking tot het ouderschapsverlof", Staatsblad 1997, 266.

3. Besluit van 25 juni 1997 tot vaststelling van het tijdstip van inwerkingtreding van de Wet van 25 juni 1997 tot wijziging van titel 7.10 (arbeidsovereenkomst) van het Burgerlijk Wetboek met betrekking tot het ouderschapsverlof", Staatsblad 1997, 267.

Österrike:

1. Landesgesetz vom 04/11/1993 über die Regelung des Eltern-Karenzurlaubes (O.ö. Eltern-Karenzurlaubsgesetz - O.ö. EKUG), Landesgesetzblatt für Oberösterreich Nr. 123

2. Verordnung der o.ö. Landesregierung vom 15/09/1997 zur Bekämpfung von Nelkenwicklern, Landesgesetzblatt für Oberösterreich, Nr. 122/1997, ausgegeben und versendet am 24/10/1997

3. Landesgesetz vom 29/02/1996, mit dem das O.ö. Landesbeamtengesetz 1993, das als Landesgesetz geltende Gehaltsgesetz 1956, das O.ö. Landes-Vertragsbedienstetengesetz, das Landesbeamten-Pensionsgesetz, das O.ö. Mutterschutzgesetz und das O.ö. Karenzurlaubsgeldgesetz geändert und Bestimmungen über das Ausmaß der Lehrverpflichtung für Vertragslehrer an Musikschulen der o.ö. Gemeinden erlassen werden (O.ö. Dienstrechtsänderungsgesetz 1996), Landesgesetzblatt für Oberösterreich, Nr. 37/1996 , ausgegeben und versendet am 15/05/1996

4. Landesgesetz vom 03/12/1993 über das Dienstrecht der Beamten des Landes Oberösterreich (O.ö. Landesbeamtengesetz 1993 - O.ö. LBG), Landesgesetzblatt für Oberösterreich, Nr. 11/1994, zuletzt geändert durch 83/1996

5. Landesgesetz vom 3. Dezember 1993 über das Dienstrecht der Vertragsbediensteten des Landes Oberösterreich (O.ö. Landes Vertragsbedientstetengesetz - O.ö. LVBG), Landesgesetzblatt für Oberösterreich, Nr. 10/1994

6. Mutterschutzgesetz BGBl 1979/221 idF BGBl 1980/409, 1980/577, 1984/213, 1986/563, 1989/651, 1990/76, 1990/408, 1990/450, 1991/277, 1991/628, 1992/315, 1992/833, 1993/257, 1995/434, I 1997/9, I 1997/61, I 1998/70, I 1998/123, I 1999/70, I 1999/153, I 2001/98 und I 2001/103

7. Bundesgesetz vom 07/07/1976 betreffend die Vereinheitlichung des Urlaubsrechtes und die Einführung einer Pflegefreistellung, Bundesgesetzblatt für die Republik Österreich, Nr. 390/1976 idF 832/1995

8. Bundesgesetz vom 12/12/1989 mit dem ein Karenzurlaub für Väter geschaffen (Eltern-Karenzurlaubsgesetz - EKUG) und das Mutterschutzgesetz 1979, das Angestelltengesetz, das Gutsangestelltengesetz, das Landarbeitergesetz 1984, das Arbeitslosenversicherungsgesetz 1977, das Allgemeine Sozialversicherungsgesetz, das Karenzurlaubsgeldgesetz, das Beamten-Dienstechtsgesetz 1979, das Gehaltsgesetz 1956, das Pensionsgesetz 1965, das Vertragsbedienstetengesetz 1948, die Bundesforste-Dienstordnung 1986, das Land- und Forstarbeiterdienstrechtsgesetz, das Landeslehrerdienstrechtsgesetz 1984 und das Land- und forstwirtschaftliche Landeslehrer-Dienstrechtsgesetz 1985 geändert werden, Bundesgesetzblatt für die Republik Österreich, Nr. 651/1989 idF 434/1995

9. Bundesgestetz, Änderung mit dem das Landarbeitsgesetzes 1984. ref: BGBl 07/07/2000 p.625 - SG(2000)A/14169

10. Landarbeitsordnungs-Novelle 2000 ref: LGBL nr 53 - SG(2000)A/13454

11. Landesgesetz, mit dem das Oö. Landes-Gehaltsgesetz, das Oö. Landesbeamten-Pensionsgesetz, das Oö. Objektivierungsgesetz, das Oö. Mutterschutzgesetz, das Oö. Landesbediensteten-Schutzgesetz 1998, das Oö. Land- und forstwirtschaftliche Landeslehrer-Diensthoheitsgesetz 1988, das Oö. Land- und forstwirtschaftliche Landeslehrer-Diensthoheitsgesetz 1988, das Oö. Landes-Personalvertretungsgesetz und das Oö. Nebengebührenzulagengesetz geändert werden (Oö. Dienstrechtsänderungsgesetz 2000) ref : LGBl. Nr 24/2001, 20 Stück, 30/03/2001, seite 75; SG(2001)A/5408 du 10/05/2001

12. NÖ Gemeindebeamtendienstrordnung 1976 (GBDO 1976) ref : LGBl. für das Land Niederösterreich 2400-37; SG(2001)A/6064 du 29/05/2001

13. Dienstpragmatik der Landesbeamten 1972 (DPL 1972) ref : LGBl. für das Land Niederösterreich 2200-51; SG(2001)A/6063 du 29/05/2001

14. Gesetz mit dem die Kärntner Landarbeitsordnung 1995 geändert wird LGBI. nr. 79/2001 ref: LGBI. für Kärnten 23/11/1995, 43. Stück, seite 335; SG(2001) A/12755 du 22/11/2001

15. Bundesgesetz vom 7.8.2001, mit dem ein Kinderbetreuungsgeldgesetz erlassen wird sowie das Familienlastenausgleichsgesetz 1987, das Allgemeine Sozialversicherungsgesetz, das Gewerbliche Sozialversicherungsgesetz, das Bauern-Sozialversicherungsgesetz, das Beamten-Kranken- und Unfallversicherungsgesetz, das Mutterschutzgesetz 1979, das Eltern-Karenzurlaubsgesetz, das Landarbeitsgesetz 1984, das Karenzgeldgesetz, das Arbeitslosenversicherungsgesetz 1977, das Arbeitsmarktpolitik-Finanzierungsgesetz, das Überbrückungshilfengesetz, das Karenzurlaubsgeldgesetz und die Exekutionsordnung geändert werden, Bundesgesetzblatt Teil I Nr. 103 (BGBl I 2001/103)

16. Bundesgesetz, mit dem Karenz für Väter geschaffen wird (Väter-Karenzgesetz -VKG), BGBl 1989/651 idF BGBl 1990/299, 1990/408, 1990/450, 1991/277, 1992/315, 1992/833, 1994/665, 1995/434, I 1997/61, I 1998/70, I 1998/123, I 1999/153, I 2000/6 und I 2001/103 [bis 7.8.2001: ,Eltern-Karenzurlaubsgesetz (EKUG)"]

17. Familienlastenausgleichsgesetz (FLAG): Bundesgesetz vom 24. 10. 1967, BGBl. Nr. 376, betreffend den Familienlastenausgleich, zuletzt geändert durch BGBl I 2001/103

18. Verordnung der Bundesministerin für Gesundheit und Konsumentenschutz über die Festlegung eines Mutter-Kind-Paß-Untersuchungsprogrammes, die Voraussetzungen zur Erlangung des Mutter-Kind-Paß-Bonusses sowie über den Mutter-Kind-Paß (Mutter-Kind-Paß-Verordnung - MuKiPaßV), BGBl II 1997/24 (in Force until 31.12.2001)

19. Allgemeines Sozialversicherungsgesetz (ASVG) BGBl 1955, zuletzt geändert durch BGBl I 2001/99 und 2001/103

20. Arbeitlsosenversicherungsgesetz 1977 (AlVG), BGBl 1994/315, zuletzt geändert durch BGBl 2001/47 und BGBl 2001/103

22. Heimarbeitsgesetz 1960, BGBl 1961/105 idgF 21. - Hausgehilfen- and Hausangestelltengesetz, BGBl 1962/235 idgF

23. Bundes-Verfassungsgesetz (B-VG), Gesetz vom 1. Oktober 1920, womit die Republik Österreich als Bundesstaat eingerichtet wird (Bundes-Verfassungsgesetz), Staatsgesetzblatt Nr. 450, in der geltenden Fassung

24. Bundesgesetz über vom 31. Mai 1967, BGBl. Nr. 200, über die Kranken- und Unfallversicherung öffentlich Bediensteter (BKUVG) idF BGBl I 2001/102

25. Bundesgesetz über das Karenzgeld (Karenzgeldgesetz - KGG), BGBl I 1997/47 idF BGBl I 1997/139, I 1998/6, I 1998/30, I 1998/148, I 2000/142 und BGBl I 2001/103

26. Bundesgesetz vom 27. Juni 1974, BGBl. Nr. 395, über Geldleistungen an öffentlich Bedienstete während des Karenzurlaubes aus Anlass der Mutterschaft, zuletzt geändert durch BGBl I 2001/103

27. Vertragsbedienstetengesetz 1948, BGBl 1948/86, zuletzt geändert durch BGBl I 2000/94

28. Beamten-Dienstrechtsgesetz 1979, BGBl 1979/333, zuletzt geändert durch BGBl I 2000/94

29. Angestelltengesetz 1921, BGBl 1921/292 idgF, zuletzt geändert durch BGBl I 2000/44

30. Bundesgesetz vom 7. Juli 1976 betreffend die Vereinheitlichung des Urlaubsrechtes und die Einführung einer Pflegefreistellung (Urlaubsgesetz 1976), BGBl 1976/390, zuletzt geändert durch BGBl I 2001/7

Delstater (offentlig sektor)

Burgenland

1. Gesetz vom 20. November 1997 über das Dienstrecht der Landesbeamten (Burgenländisches Landesbeamten-Dienstrechtsgesetz 1997), LGBl Bgld 1998/17 idF LGBl Bgld 2000/38

2. Gesetz vom 1. Oktober 1985 über das Dienstrecht der Vertragsbediensteten des Landes (Landesvertragsbedienstetengesetz 1985), LGBl Bgld 1985/49 idF LGBl Bgld 2000/39

3. Gesetz vom 20. Dezember 1971 über das Dienstrecht der Beamten und Vertragsbediensteten der Gmeinden (Gemeindebedienstetengesetz 1971), LBGl Bgld 1971/13 idF LGBl Bgld 1996/54

Kärnten

1. Gesetz vom 7. November 1991 über den Mutterschutz und den Karenzurlaub (K-MUG), LGBl Ktn 1992/9 idF LGBl Ktn 1997/73

2. Gemeindebedienstetengesetz, Wiederverlautbarung LGBl Ktn 1992/56 idF LGBl Ktn 1998/76

3. Stadtbeamtengesetz 1993, LGBl Ktn 1993/115, zuletzt geändert durch LGBl Ktn LGBl 1998/71

Niederösterreich

1. NÖ Mutterschutz-Landesgesetz, Wiederverlautbarung vom 18. Dezember 1975, LGBl NÖ 2039-0, zuletzt geändert durch LGBl NÖ 2039-6

2. NÖ Eltern-Karenzurlaubsgesetz (NÖ EKUG), LGBl NÖ 2050 idF LGBl NÖ 2050-1

3. Gesetz vom 15. Mai 1975 über die Gewährung eines Karenzurlaubsgeldes aus Anlaß der Mutterschaft (NÖ Karenzurlaubsgeldgesetz 1975), LGBl NÖ 2040 idF LGBl NÖ 2040-8

Oberösterreich

1. Landesgesetz vom 4. November 1993 über den Mutterschutz der in einem öffentlich-rechtlichen Dienstverhältnis zum Land Oberösterreich stehenden Dienstnehmerinnen (OÖ Mutterschutzgesetz - OÖ MSchG), LGBl OÖ 1993/122

2. Landesgesetz vom 4. November 1993 über die Regelung des Eltern-Karenzurlaubs (OÖ Eltern-Karenzurlaubsgesetz - OÖ EKUG), LGBl OÖ 1993/123

3. Landesgesetz vom 4. November 1993 über die Ansprüche der Geldleistungen aus Anlaß der Mutterschaft (OÖ Karenzurlaubsgeldgesetz - OÖ KUG), LGBl OÖ 1993/68

Salzburg

1. Salzburger Landesbeamtengesetz 1986, Wiederverlautbarung vom 15. Dezember 1986, LGBl Sbg 1987/1, zuletzt geändert durch LGBl Sbg 2000/3 und 2001/17

2. Salzburger Landesvertragsbedienstetengesetz 2000, LGBl Sbg 2000/4 idF LGBl Sbg 2001/17

3. Salzburger Gemeindebeamtengesetz 1968, Wiederverlautbarung vom 12. Februar 1968, LGBl Sbg 1968/27, zuletzt geändert durch die Novelle LGBl Sbg 2000/7

4. Salzburger Gemeindevertragsbedienstetengesetz 1968, Wiederverlautbarung vom 14. März 1968, LGBl Sbg Nr 31, zuletzt geändert durch die Novelle LGBl Sbg 2000/7

5. Salzburger Magistratsbeamtengesetz 1981, Wiederverlautbarung vom 6. Mai 1981, LGBl Sbg 1981/42, zuletzt geändert durch die Novelle LGBl Sbg 2000/7

Steiermark

1. Gesetz vom 3. Juli 1974 über das Dienstrecht der Landesbeamten (Steiermärkisches Landesbeamtengesetz), LGBl Stmk 1974/124, zuletzt geändert durch die Novelle LGBl Stmk 2000/40

2. Gesetz vom 24. September 1996, mit dem das Steiermärkische Landesbeamtengesetz geändert wird (4. Landesbeamtengesetz-Novelle 1996), LGBl Stmk 1997/2 idF LGBl Stmk 1998/44

3. Gesetz vom 3. Juli 1974 über das Dienstrecht der Landesvertragsbediensteten (Steiermärkisches Landesvertragsbedienstetengeetz), LGBl Stmk 1974/125 idF LGBl Stmk 2000/40

4. Gesetz vom 23. Mai 1957 über den Mutterschutz von Dienstnehmerinnen der steirischen Gemeinden, auf die das Mutterschutzgesetz, BGBl 1957/76, keine Anwendung findet, LGBl Stmk 1957/42, zuletzt geändert durch die Novelle LGBl Stmk 1975/65

5. Gesetz vom 4. Februar 1957 betreffend die Dienstordnung der öffentlich-rechtlichen Bediensteten der steirischen Gemeinden mit Ausnahme der Städte mit eigenem Statut (Gemeindebedienstetengesetz 1957), LGBl Stmk 1957/34, zuletzt geändert durch die Novelle LGBl Stmk 2000/1

6. Steiermärkisches Gemeinde-Vertragsbedienstetengesetz 1962, Wiederverlautbarung vom 24. September 1962, LGBl Stmk 1962/160, zuletzt geändert durch die Novelle LGBl Stmk 1995/15

7. Dienst- und Gehaltsordnung der Beamten der Landeshauptstadt Graz 1956, LGBl Stmk 1957/30, zuletzt geändert durch die Novelle LGBl Stmk 1996/46

8. Gesetz vom 5. März 1974 über das Dienst- und Gehaltsrecht der Vertragsbediensteten der Landeshauptstadt Graz (Grazer Gemeindevertragsbedienstetengesetz), LGBl Stmk 1974/30, zuletzt geändert durch die Novelle LGBl Stmk 1995/14

Tirol

1. Tiroler Mutterschutzgesetz 1998, Wiederverlautbarung vom 29.9.1998, LGBl Tir 1998/86 idF LGBl Tir 2000/43

2. Tiroler Elternkarenzurlaubsgesetz, Wiederverlautbarung LGBl Tir 1998/87 idF LGBl Tir 2000/46

3. Tiroler Karenzurlaubsgeldgesetz 1998, Wiederverlautbarung vom 29.9.1998, LGBl Tir 1998/88 idF LGBl Tir 2000/47

4. Tiroler Gemeindebeamten-Kranken- und Unfallfürsorgegesetz 1998 (GKUFG 1998), Wiederverlautbarung vom 27.10.1998, LGBl Tir 1998/98 idF LGBl Tir 1999/42

Vorarlberg

1. Gesetz über das Dienstrecht der Landesbediensteten (Landesbedienstetengesetz 2000 - LBedG 2000), LGBl Vbg 2000/50 idF LGBl 2001/15

Wien

1. Gesetz über das Dienstrecht der Beamten der Bundeshauptstadt Wien (Dienstordnung 1994 - DO 1994), LGBl W 1994/56 idF LGBl W 2000/51

2. Gesetz über das Besoldungsrecht der Beamten der Bundeshauptstadt Wien (Besoldungsordnung 1994 - BO 1994), LGBl W 1994/55 idF LGBl W 2000/51

3. Gesetz über das Dienstrecht der Vertragsbediensteten der Gemeinde Wien (Vertragsbedienstetenordnung 1995 - VBO 1995), LGBl W 1995/50idF LGBl W 2000/51

4. Wiener Karenzurlaubszuschußgesetz, LGBl W 1998/19

Jordbrukssektorn

1. Landarbeitsgesetz, BGBl 1984/287, Wiederverlautbarung vom 9.7.1984, zuletzt geändert durch BGBl I 2000/40 und I 2001/103 (Grundsatzgesetzgebung des Bundes)

2. Landarbeitsordnungen der Länder o.A.

Portugal:

1. Lei n.° 4/84 de 05/04/1984. Protecção da maternidade e da paternidade ref : Diário da República I Série n.° 81 de 05/04/1984 Página 1149

2. Lei n.° 17/95 de 09/06/1995. Altera a Lei n.° 4/84, de 5 de Abril (protecção da maternidade e da paternidade ref : Diário da República I Série A n.° 134 de 09/06/1995 Página 3754

3. Lei n.° 18/98 de 28/04/1998. Alargamento da protecção à maternidade e paternidade (altera a Lei n.° 4/84, de 5 dz abril, alterada pela Lei n.° 17/95, de 9 de Junho) ref : Diário da República I Série A n.° 98 de 28/04/1998 Página 1888

4. Decreto-lei n.° 136/85 de 03/05/1985. Regulamenta a Lei n° 4/84, de 5 de Abril (protecção da maternidade e da paternidade) ref : Diário da República I Série n.° 101 de 03/05/1985 Página 1161

5. Decreto-lei n.° 64-A/89 de 27/02/1989. Aprova o regime jurídico da cessação do contrato individual de trabalho, incluindo às condições de celebração e caducidade do contrato de trabalho a termo), ref : Diário da República I Série A n.° 48 (2° Suplemento) de 27/02/1989 Página 862-(4)

6. Decreto-lei n.° 272/81 de 30/09/1981, Diário da República I Série n.° 225 de 30/09/1981 Página 2614-(2)

7. Decreto-lei n.° 874/76 de 28/12/1976. Define o regime jurídico de ferias feriados e faltas ref : Diário da República I Série n.° 300 Página 2856

8. Nota n° 25/98 do Ministério do Trabalho e da Solidariedade. Identificação das disposições da legislação nacional que dão cumplimento à Directiva 96/34/CE, do Conselho relativa à licença parental

9. Decreto-lei n.° 333/95 de 23/12/1995, Diário da República I Série A n.° 295 de 23/12/1995 Página 8074

10. Maternity and Paternity Law (latest version) - Decre-Law 230/2000, from the 23 September

Finland:

1. Työsopimuslaki/Lag om arbetsavtal (320/70) 30/04/1970

2. Merimieslaki/Sjömanslag (423/78) 07/06/1978

3. Sairausvakuutuslaki/Sjukförsäkringslag (364/63) 04/07/1963

4. Vuosilomalaki/Semesterlag (272/73)

5. Merimiesten vuosilomalaki/Semesterlag för sjömän (433/84) 01/06/1984

6. Asetus valtion virkamiesten vuosilomasta/Förordning om semester för statens tjänstemän (692/92)

7. Laki kunnallisen viranhaltijan palvelussuhdeturvasta/Lag om kommunala tjänsteinnehavares anställningstrygghet (484/96) 28/06/1996

8. Valtion virkamieslaki/Statstjänstemannalag (750/93) 19/08/1994

9. Valtion yleinen virkaehtosopimus (tarkentava virkaehtosopimus 19/05/1998)

10. Kunnallinen yleinen virka- ja työehtosopimus

11. Laki merimieslain muuttamisesta/Lag om ändring av sjömanslagen (26/99) 22/01/1999

12. Kunnallinen virkaehtosopimus (uudistetut virkaehtosopimusmääräykset perhevapaista 1998.

13. Kirkon virka- ja työehtosopimukset (uudistetut määräykset perhevapaista 1998)

Sverige:

1. Förärldraledighetslag, Svensk författningssamling (SFS) 1995:584

2. Lag om allmän försäkring, Svensk författningssamling (SFS) 1962 :381

3. Lag om ersättning och ledighet för närståendevård, Svensk författningssamling (SFS) 1988 :1465

Förenade kungariket:

Amendment N° 1 Regulations 2001 to Maternity and Parental Leave Amendment N° 2 Regulations (Northern Ireland) 2002 of 5 April 2002 to Maternity and Parental Leave.

BILAGA II

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 145, 19.6.996 s. 4-9.

RÅDETS DIREKTIV 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av avtalet om socialpolitik som är fogat till protokollet (nr 14) om socialpolitik som är fogat till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 4.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, och

med beaktande av följande:

(1) På grundval av protokollet om socialpolitik har medlemsstaterna med undantag för Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (nedan kallade "medlemsstaterna"), som önskar fortsätta på den väg som stakats ut i 1989 års sociala stadga, mellan sig ingått ett avtal om socialpolitiken.

(2) Arbetsmarknadens parter får i enlighet med artikel 4.2 i avtalet om socialpolitik gemensamt begära att avtalen på gemenskapsnivå genomförs genom beslut av rådet på förslag av kommissionen.

(3) I punkt 16 i gemenskapens stadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter som gäller principen om likabehandling av kvinnor och män föreskrivs bland annat att det "även bör utarbetas åtgärder som gör det möjligt för kvinnor och män att förena sina åtaganden i arbetsliv och familjeliv".

(4) Rådet har trots ett omfattande samförstånd inte kunnat besluta om förslaget till direktiv om föräldraledighet och ledighet av familjeskäl, i dess lydelse efter ändringen den 15 november 1984.

(5) I enlighet med artikel 3.2 i avtalet om socialpolitik har kommissionen samrått med arbetsmarknadens parter om en möjlig inriktning för en gemenskapsåtgärd som rör möjligheten att förena arbetsliv och familjeliv.

(6) Kommissionen som efter detta samråd fann att en gemenskapsåtgärd borde vidtas, har på nytt i enlighet med artikel 3.3 i avtalet samrått med arbetsmarknadens parter om det planerade förslagets innehåll.

(7) De allmänna branschövergripande organisationerna (UNICE, CEEP och EFS) informerade i ett gemensamt brev av den 5 juli 1995 kommissionen om att de önskade inleda det förfarande som anges i artikel 4 i avtalet.

(8) De nämnda allmänna branschövergripande organisationerna ingick den 14 december 1995 ett ramavtal om föräldraledighet och de har i enlighet med artikel 4.2 i avtalet till kommissionen överlämnat en gemensam begäran om att detta ramavtal skall genomföras genom beslut av rådet på förslag av kommissionen.

(9) Rådet uppmanade den 6 december 1994 i sin resolution om vissa perspektiv för socialpolitiken i Europeiska unionen: "Bidrag till ekonomisk och social konvergens i unionen" arbetsmarknadens parter att utnyttja möjligheten att ingå överenskommelser, eftersom arbetsmarknadens parter i allmänhet befinner sig närmare den sociala verkligheten och de sociala problemen. I Madrid välkomnades undertecknandet av detta ramavtal av de medlemmar i Europeiska rådet vilkas stater deltar i avtalet om socialpolitik.

(10) De undertecknande parterna önskade ingå ett ramavtal med minimikrav för föräldraledighet och frånvaro från arbetet på grund av force majeure och som överlåter till medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter att fastställa villkoren för tillämpning av föräldraledigheten, så att rådande förhållanden inklusive dem som gäller för familjepolitiken i varje medlemsstat beaktas, särskilt vad gäller villkoren för beviljande av föräldraledighet och utnyttjande av rätten till föräldraledighet.

(11) Ramavtalet genomförs lämpligen genom ett direktiv i enlighet med artikel 189 i fördraget. Detta bör vara bindande för medlemsstaterna med avseende på det resultat som skall uppnås men överlåta åt dem att bestämma form och tillvägagångssätt.

(12) I enlighet med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen såsom dessa formuleras i artikel 3b i fördraget, kan målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna och kan därför bättre uppnås på gemenskapsnivå. Detta direktiv begränsar sig till vad som minst krävs för att uppnå dessa mål och går inte utöver vad som är nödvändigt för detta syfte.

(13) Kommissionen har utarbetat sitt förslag till direktiv med hänsyn till de undertecknande parternas representativitet, till deras uppdrag, till lagligheten i ramavtalets bestämmelser och till relevanta föreskrifter beträffande små och medelstora företag.

(14) Kommissionen har i enlighet med sitt meddelande av den 14 december 1993 om genomförandet av protokollet om socialpolitik informerat Europaparlamentet genom att till detta överlämna texten till ramavtalet åtföljd av kommissionens förslag till direktiv och dess motivering.

(15) Kommissionen har också informerat Ekonomiska och sociala kommittén genom att till denna överlämna texten till ramavtalet åtföljd av kommissionens förslag till direktiv och dess motivering.

(16) I punkt 4.2 i ramavtalet betonas att genomförandet av avtalets bestämmelser inte får utgöra skäl för att sänka den allmänna skyddsnivån för arbetstagarna inom det område som omfattas av detta avtal, detta utan att påverka medlemsstaternas och/eller arbetsmarknadens parters rätt att med hänsyn till förändrade omständigheter (inklusive ett införande av en bestämmelse om att rättigheten inte kan överlåtas) utarbeta olika lagar, andra författningar eller avtal, under förutsättning att minimikraven i detta avtal uppfylls.

(17) I gemenskapens stadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter erkänns vikten av att bekämpa alla former av diskriminering - särskilt de som är grundade på kön, hudfärg, ras, åsikter eller tro.

(18) I artikel F.2 i Fördraget om Europeiska unionen föreskrivs att "Unionen skall som allmänna principer för gemenskapsrätten respektera de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950, och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner".

(19) På gemensam begäran av arbetsmarknadens parter får en medlemsstat åt dem överlåta att genomföra detta direktiv, på villkor att medlemsstaten vidtar alla nödvändiga åtgärder för att hela tiden kunna säkerställa de resultat som föreskrivs i detta direktiv.

(20) Genomförandet av ramavtalet bidrar till att uppfylla de mål som anges i artikel 1 i avtalet om socialpolitik.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Genomförande av ramavtalet

Syftet med detta direktiv är att genomföra det ramavtal om föräldraledighet som ingicks den 14 december 1995 mellan de allmänna branschövergripande organisationerna (UNICE, CEEP och EFS) och som återfinns i bilagan.

Artikel 2

Slutbestämmelser

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 3 juni 1998 eller se till att arbetsmarknadens parter senast den dagen i samförstånd har vidtagit de åtgärder som behövs, och medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att hela tiden kunna säkerställa de resultat som föreskrivs i detta direktiv. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Om det är nödvändigt med hänsyn till särskilda svårigheter eller ett genomförande genom kollektivavtal, får medlemsstaterna förfoga över ytterligare högst ett år. De skall genast underrätta kommissionen om dessa omständigheter.

3. När en medlemsstat antar de bestämmelser som anges i punkt 1 skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 3

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Luxemburg den 3 juni 1996.

På rådets vägnar

T. TREU

Ordförande

BILAGA III

RAMAVTAL OM FÖRÄLDRALEDIGHET

INLEDNING

Det bifogade ramavtalet innebär ett åtagande av UNICE, CEEP och EFS att införa minimiföreskrifter om föräldraledighet och frånvaro från arbetet på grund av force mejeure, såsom ett viktigt medel för att göra det möjligt att förena arbetsliv och familjeliv och att främja rätten till lika möjligheter för kvinnor och män samt principen om likabehandling av kvinnor och män.

EFS, UNICE och CEEP anmodar kommissionen att förelägga rådet detta ramavtal för att rådet genom beslut skall göra dessa minimiföreskrifter tvingande i Europeiska gemenskapens medlemsstater med undantag av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

I. ALLMÄNNA ÖVERVÄGANDEN

1. Med beaktande av det avtal om socialpolitik, som är fogat till det sociala protokollet som är fogat till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 3.4 och 4.2 i detta, och

med beaktande av följande:

2. I artikel 4.2 i avtalet om socialpolitik föreskrivs att de avtal som ingås på gemenskapsnivå på gemensam begäran av de undertecknade parterna skall genomföras genom beslut av rådet på förslag av kommissionen.

3. Kommissionen har meddelat sin avsikt att föreslå en gemenskapsåtgärd som gör det möjligt att förena arbetsliv och familjeliv.

4. I gemenskapens stadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter fastställs i punkt 16, som gäller principen om likabehandling av kvinnor och män, att åtgärder måste utarbetas för att kvinnor och män skall kunna förena sina åtaganden i arbetsliv och familjeliv.

5. I rådets resolution av den 6 december 1994 medges att en effektiv politik för lika möjligheter förutsätter en övergripande och integrerad strategi som möjliggör en bättre planering av arbetstiderna, en större flexibilitet samt en smidigare återgång till arbetslivet och konstateras arbetsmarknadens parters viktiga roll på detta område och för att erbjuda kvinnor och män en möjlighet att förena åtaganden i arbetsliv och familjeliv.

6. Åtgärderna för att förena arbetsliv och familjeliv bör uppmuntra till införande av nya, flexibla sätt att organisera arbete och tid som är bättre anpassade till samhällets växlande behov och som bör tillgodose både företagens och arbetstagarnas behov.

7. Familjepolitiken bör ses i förhållande till de demografiska förändringarna, effekterna av att befolkningen åldras, att generationerna närmar sig varandra och främjandet av kvinnors deltagande i arbetslivet.

8. Männen bör uppmuntras att dela ansvaret för familjen lika och uppmuntras till att utnyttja föräldraledigheten, till exempel genom program för att göra dem medvetna.

9. Detta avtal är ett ramavtal som ger minimiföreskrifter och bestämmelser för föräldraledighet, till skillnad från mammaledighet, och för frånvaro från arbetet på grund av force majeure, och det ankommer på medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att införa kvalifikationskrav och tillämpningsföreskrifter med hänsyn till situationen i varje medlemsstat.

10. Medlemsstaterna bör föreskriva bevarandet av de naturaförmåner som medges inom ramen för sjukförsäkringen under en minimiperiod av föräldraledigheten.

11. Medlemsstaterna bör också, när detta visar sig vara lämpligt med hänsyn till de nationella förhållandena och budgetsituationen, inrikta sig på att i befintligt skick bevara rätten till socialförsäkringsförmåner under minimiperioden för föräldraledigheten.

12. Detta avtal beaktar nödvändigheten av att höja de socialpolitiska kraven, främja konkurrenskraften hos gemenskapens ekonomi och undvika att införa administrativa, finansiella eller juridiska hinder som är utformade på ett sätt som hindrar att små och medelstora företag bildas och utvecklas.

13. Arbetsmarknadens parter har de bästa förutsättningarna för att finna lösningar som svarar mot arbetsgivarnas och arbetstagarnas behov och de bör följaktligen tilldelas en särskild roll i genomförandet och tillämpningen av detta avtal.

HAR DE UNDERTECKNANDE PARTERNA SLUTIT DETTA AVTAL:

II. INNEHÅLL

1: Syfte och tillämpningsområde

1. I detta avtal anges minimiföreskrifter som avser att underlätta för föräldrar som arbetar att förena åtaganden i arbetsliv och familjeliv.

2. Detta avtal skall tillämpas på alla arbetstagare, kvinnor och män, som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande enligt definitionen i den lagstiftning, de kollektivavtal eller den praxis som gäller i varje medlemsstat.

2: Föräldraledighet

1. Om inte annat följer av punkt 2.2 ges arbetstagare, kvinnor och män, genom detta avtal en individuell rätt till föräldraledighet med anledning av ett barns födelse eller vid adoption av ett barn för att vårda detta barn under minst tre månader och upp till en bestämd ålder som får vara upp till åtta år och som skall fastställas av medlemsstaterna och/eller av arbetsmarknadens parter.

2. För att främja rätten till lika möjligheter för kvinnor och män och principen om likabehandling av kvinnor och män anser de undertecknande parterna att den rätt till föräldraledighet som föreskrivs i punkt 2.1 i princip bör beviljas på så sätt att den inte kan överlåtas.

3. Kvalifikationkraven och tillämpningsföreskrifterna för föräldraledighet skall fastställas enligt lag och/eller kollektivavtal i medlemsstaterna med iakttagande av minimiföreskrifterna i detta artikel. Medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter får bland annat

a) besluta om huruvida föräldraledigheten beviljas på heltid, deltid, uppdelad eller i form av sparade dagar,

b) göra rätten till föräldraledighet beroende av en kvalifikationsperiod i arbete och/eller anställningstid som inte får överskrida ett år,

c) anpassa kvalifikationskraven och tillämpningsföreskrifterna för föräldraledighet till de särskilda omständigheter som råder vid adoption,

d) fastställa anmälningsperioder inom vilka den arbetstagare som utnyttjar sin rätt till föräldraledighet för arbetsgivaren skall uppge tidpunkterna för föräldraledighetens början och slut,

e) fastställa de omständigheter under vilka arbetsgivaren, efter samråd i enlighet med lagstiftning, kollektivavtal och nationell praxis, av skäl som kan rättfärdigas och som sammanhänger med företagets drift får uppskjuta beviljandet av föräldraledigheten (till exempel då arbetet är säsongsbetonat, då någon vikarie inte kunnat uppbringas inom anmälningsperioden, då en betydande del av arbetsstyrkan samtidigt ansöker om föräldraledighet, då en särskild funktion är strategiskt viktig). Svårigheter som uppkommer vid tillämpningen av denna bestämmelse skall lösas i enlighet med nationell lagstiftning, nationella kollektivavtal och nationell praxis.

f) utöver punkt e ovan godkänna särskilda arrangemang för att tillgodose de små företagens behov avseende drift och struktur.

4. För att säkerställa arbetstagarnas möjlighet att utnyttja föräldraledigheten skall medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter, i enlighet med nationell lagstiftning, nationella kollektivavtal eller nationell praxis, vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda arbetstagarna mot uppsägning på grund av att de begär eller tar i anspråk sin rätt till föräldraledighet.

5. Vid föräldraledighetens utgång har arbetstagaren rätt att återgå till sitt arbete eller, om detta är omöjligt, till ett likvärdigt eller likartat arbete som överensstämmer med dennes anställningsavtal eller anställningsförhållande.

6. De rättigheter som arbetstagaren förvärvat eller står i begrepp att förvärva när föräldraledigheten börjar skall bevaras oförändrade fram till och med föräldraledighetens slut. Vid föräldraledighetens slut skall dessa rättigheter inklusive de ändringar som härrör från nationell lagstiftning, nationella kollektivavtal eller nationell praxis vara gällande.

7. Medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter skall fastställa vad som skall gälla för anställningsavtalet eller anställningsförhållandet under föräldraledigheten.

8. Alla socialförsäkringsfrågor som hänger samman med detta avtal skall behandlas och avgöras av medlemsstaterna i enlighet med nationell lagstiftning och med beaktande av kontinuitetens betydelse när det gäller rätten till socialförsäkringsförmåner, särskilt sjuk- och hälsovård.

3: Frånvaro från arbetet på grund av force majeure

1. Medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter skall, i enlighet med nationell lagstiftning, nationella kollektivavtal och/eller nationell praxis, vidta nödvändiga åtgärder för att ge arbetstagaren rätt till ledighet på grund av force majeure som har samband med trängande familjeskäl vid sjukdom eller olycksfall, som gör arbetstagarens omedelbara närvaro absolut nödvändig.

2. Medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter får fastställa kvalifikationskrav och tillämpningsföreskrifter till punkt 3.1 och begränsa denna rätt till ett särskilt antal dagar om året och/eller för varje tillfälle.

4: Slutbestämmelser

1. Medlemsstaterna får tillämpa eller införa bestämmelser som är förmånligare än de som föreskrivs i detta avtal.

2. Genomförandet av bestämmelserna i detta avtal får inte utgöra skäl för att sänka den allmänna skyddsnivån för arbetstagarna inom det område som omfattas av detta avtal och påverkar inte medlemsstaternas och/eller arbetsmarknadens parters rätt att med hänsyn till förändrade omständigheter (inklusive ett införande av en bestämmelse om att rättigheten inte kan överlåtas) utarbeta olika lager, andra författningar eller avtal, under förutsättning att minimiföreskrifterna i det här avtalet iakttas.

3. Arbetsmarknadens parters rätt att på lämplig nivå, även europeisk sådan, sluta avtal som anpassar och/eller kompletterar bestämmelserna i detta avtal med hänsyn till särskilda omständigheter påverkas inte av detta avtal.

4. Medlemsstaterna skall anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa rådets beslut senast två år efter beslutets antagande eller säkerställa att arbetsmarknadens parter [8] med hjälp av avtal inför nödvändiga bestämmelser före utgången av denna period. Om det med hänsyn till särskilda svårigheter eller ett genomförande med hjälp av kollektivavtal är nödvändigt, får medlemsstaterna förfoga över ytterligare högst ett år för att följa beslutet.

[8] Enligt artikel 2.4 i avtalet om socialpolitik.

5. Förebyggande och behandling av tvister och klagomål till följd av tillämpningen av detta avtal skall ske i enlighet med nationell lagstiftning, nationella kollektivavtal och nationell praxis.

6. Utan att det påverkar kommissionens, de nationella domstolarnas och EG-domstolens respektive roller bör alla frågor som har samband med tolkningen av detta avtal på europeisk nivå, av kommissionens i första hand överlämnas till de undertecknande parterna som skall avge ett yttrande.

7. De undertecknande parterna skall se över tillämpningen av detta avtal fem år efter dagen för rådets beslut, om någon av parterna i detta avtal begär detta.

Utfärdat i Bryssel den 14 december 1995.

Fritz VERZETNITSCH

Ordförande för EFS

Emilio GABAGLIO

Generalsekreterare

EFS

Boulevard Émile Jacqmain 155

B-1210 BrysselAntonio Castellano AUYANET

Ordförande för CEEP

Roger GOURVÈS

Generalsekreterare

CEEP

Rue de la Charité 15

B-1040 BrysselFrançois PERIGOT

Ordförande för UNICE

Zygmunt TYSZKIEWICZ

Generalsekreterare

UNICE

Rue Joseph II 40

B-1040 Bryssel