EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52001DC0309

Artonde årsrapporten om kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning (2000)

/* KOM/2001/0309 slutlig Volym I */

52001DC0309

Artonde årsrapporten om kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning (2000) /* KOM/2001/0309 slutlig Volym I */


ARTONDE ÅRSRAPPORTEN OM KONTROLLEN AV GEMENSKAPSRÄTTENS TILLÄMPNING (2000)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. FÖRORD

1.1. Statistisk översikt för 2000

1.2. Effektivisering av det administrativa förfarandet

1.3. Införlivande av direktiv under 2000

1.4. Begäran om undantag från harmoniseringsåtgärder (artikel 95 i EG-fördraget)

1.5. Tabeller över de överträdelseförfaranden som kommissionen inlett eller drivit mot medlemsstaterna under 2000

1.6. Kommissionens tillämpning av artikel 228 i EG-fördraget (läget under 2000)

2. SITUATIONEN PÅ OLIKA OMRÅDEN

2.1. Ekonomiska och finansiella frågor

2.2. Företag

2.2.1. De förebyggande bestämmelserna i direktiv 98/34/EG (tidigare 83/189/EEG)

2.2.2. Farmaceutiska produkter

2.2.3. Kosmetiska produkter

2.2.4. Kemiska produkter

2.2.5. Motorfordon, traktorer och motorcyklar

2.2.6. Byggprodukter

2.2.7. Producentkapitalvaror (mekanisk verkstadsindustri, elektroteknik, personlig skyddsutrustning, anordningar för förbränning av gasformiga bränslen, konsumentförpackningar, föreskriven mätteknik, medicinska bestämmelser och fritidsbåtar)

2.2.8. Radio- och teleterminalutrustning

2.2.9. Turism

2.3. Konkurrens

2.3.1. Telekommunikation

2.3.2. Posttjänster

2.3.3. Fria yrken

2.3.4. Transport

2.3.5. Koncentrationsärenden

2.3.6. Statligt stöd

2.4. Sysselsättning och socialpolitik

2.4.1. Arbetskraftens fria rörlighet

2.4.2. Likabehandling av kvinnor och män

2.4.3. Arbetsvillkor

2.4.4. Säkerhet och hälsa på arbetsplatsen

2.5. Jordbruk

2.5.1. Fri rörlighet för jordbruksprodukter

2.5.2. Marknaden

2.6. Energi och transporter

2.6.1. Inre marknaden för el och naturgas

2.6.2. Energieffektivitet

2.6.3. Kolväten

2.6.4. Transporter

2.6.5. Vägtransporter

2.6.6. Kombinerade transporter

2.6.7. Transporter på inre vattenvägar

2.6.8. Järnvägstransporter

2.6.9. Sjötransporter

2.6.10. Luftfart

2.7. Informationssamhället

2.8. Miljö

2.8.1. Rätt att ta del av miljöinformation

2.8.2. Bedömning av inverkan på miljön (miljökonsekvensbeskrivning)

2.8.3. Luft

2.8.4. Vatten

2.8.5. Naturskydd

2.8.6. Buller

2.8.7. Kemi och bioteknik

2.8.8. Avfall

2.8.9. Miljö och industri

2.8.10. Strålskydd

2.9. Fiske

2.9.1. Fiskeresurser

2.9.2. Tillstånd att föra flagg/fiskelicenser

2.9.3. Marknader

2.10. Inre marknaden

2.10.1. Allmän strategi för den inre marknaden

2.10.2. Fri rörlighet för varor

2.10.2.1. Artiklarna 28 och följande i EG-fördraget (tidigare artiklarna 30 och följande i EG-fördraget)

2.10.2.2. Kompletterande åtgärder för att fullborda avskaffandet av inre gränskontroller den 1 januari 1993

2.10.2.3. Produktansvar (direktiv 85/374/EEG med ändringar)

2.10.3. Frihet att tillhandahålla tjänster och etableringsrätt

2.10.3.1. Artiklarna 43 och följande samt artiklarna 49 och följande

2.10.3.2. Finansiella tjänster

2.10.3.3. Posttjänster

2.10.3.4. Affärskommunikation

2.10.3.5. Massmedier

2.10.4. Företagsvillkor

2.10.4.1. Offentlig upphandling

2.10.4.2. Skydd av personuppgifter

2.10.4.3. Immaterialrätt

2.10.4.4. Bolagsrätt och finansiell information

2.10.5. Särskilt reglerad yrkesverksamhet

2.11. Regionalpolitik

2.11.1. Överträdelseförfarandenas art

2.11.2. Kommissionens ingripanden

2.12. Beskattning och tullunion

2.12.1. Tullunionen

2.12.2. Direkt beskattning

2.12.3. Mervärdeskatt

2.12.4. Andra indirekta skatter

2.13. Utbildning, audiovisuella medier och kultur

2.13.1. Undervisning och kultur

2.13.2. Audiovisuella medier

2.13.2.1. Införlivandet av direktiven "Television utan gränser"

2.13.2.2. Tillämpningen av direktivet

2.13.2.3. Aspekter i samband med EU:s utvidgning

2.14. Hälsa och konsumentskydd

2.14.1. Veterinärlagstiftning

2.14.2. Växtskyddslagstiftning

2.14.3. Lagstiftning om utsäde och växter

2.14.4. Livsmedelslagstiftning

2.14.5. Lagstiftning om djurfoder

2.14.6. Främmande ämnen

2.14.7. Anmälan av tekniska standarder och föreskrifter

2.14.8. Konsumentskydd

2.15. Rättsliga och inrikes frågor

2.15.1. Schengensamarbetet

2.15.2. Inresa och bosättning

2.15.3. Rösträtt och valbarhet

2.16. Budget

2.16.1. Allmänt

2.16.2. Felaktig tillämpning

2.16.2.1. Ärenden som pågår sedan tidigare

2.16.2.2. Nya ärenden

2.17. Personal och administration

2.18. Statistik

[Volym II] Bilaga I: Hur överträdelser upptäcks

Bilaga II: Överträdelseförfaranden - fördelade efter stadium, rättslig grund, medlemsstat och område

[Volym III] Bilaga III: Översikt över överträdelser av fördrag, förordningar, och beslut

[Volym IV] Bilaga IV - del 1: Genomförande av direktiv

[Volym V] Bilaga IV - del 1: Översikt

del 2: Nationella genomförandebestämmelsers bristande överensstämmelse med direktiv

del 3: Överträdelser - Felaktig tillämpning av direktiv

[Volym VI] Bilaga V: Domar som meddelats fram till den 31 december 2000 och som ännu inte har följts

Bilaga VI: Nationella domstolars tillämpning av gemenskapsrätten

Rapporten om kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning utarbetas årligen av Europeiska kommissionen på begäran av Europaparlamentet (resolution av den 9 februari 1983) och medlemsstaterna (punkt 2 i förklaring nr 19 som fogats till det fördrag som undertecknades i Maastricht den 7 februari 1992). Rapporten är även ett svar på önskemål från Europeiska rådet och rådet i dess olika konstellationer.

1. FÖRORD

Kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning är av yttersta vikt för att upprätthålla respekten för lagstiftningen, men är också ett led i arbetet med att göra gemenskapens rättssystem påtagligt för allmänheten och näringslivet.

Klagomålen från enskilda är viktiga för att upptäcka överträdelser (se tabell 1.1). Den stora mängden klagomål visar att många medborgare hyser förtroende för kommissionens förmåga att fullgöra sin kontrolluppgift.

Kommissionen är angelägen om att ta större hänsyn till klagandenas intressen under överträdelseförfarandet. Tidigare var klaganden helt "osynlig" i förfarandet. Detta berodde främst på det sätt som förfarandet regleras i artikel 226 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (respektive artikel 141 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen). Konkret yttrar sig klagandens stärkta ställning i nya förfaranderegler. Klagomålen diarieförs regelmässigt. Klagandens identitet skyddas. Klaganden hålls informerad om förfarandet och ges möjlighet att yttra sig innan ärendet avslutas.

Kommissionen har samlat de administrativa reglerna för att underlätta kontakten mellan klagande och kommissionens avdelningar.

Man får dock inte glömma bort att det viktigaste syftet med överträdelseförfarandet är att få medlemsstaten att upphöra med överträdelsen och rätta sig efter gemenskapsrätten. Kommissionens möjlighet att efter eget skön avgöra huruvida ett överträdelseförfarande skall inledas, som framgår av EG-domstolens fasta praxis, kvarstår också.

Detta är viktigt att understryka, särskilt som förfarandet ibland gör klagandena besvikna: de har ofta ett annat mål, nämligen att få sina enskilda intressen tillvaratagna, när dessa skadats av en medlemsstats överträdelser.

Därför framhåller kommissionen alltid för klagandena att de måste vända sig till nationell domstol om de vill få ersättning för en eventuell skada. Det är de nationella domstolarna som är första instans i gemenskapens rättsordning. Därför är det effektivast och enklast om man väcker talan vid nationell domstol i fall av enstaka brott mot gemenskapsrätten. Även om det rör sig om överträdelser av gemenskapsrätten, kan det vara mycket svårt att finna en tillfredsställande lösning för en klagande i ett överträdelseförfarande som kommissionen har inlett mot en medlemsstat. Faktum är att det är den berörda medlemsstaten och dess domstolar som i praktiken måste rätta till felaktigheter på fältet.

Kommissionen lägger alltså stor vikt vid klagandenas intressen, och har också tillerkänt dem vissa rättigheter under det administrativa förfarandet. Men samtidigt försöker kommissionen så långt som möjligt föra samman förfarandena och prioritera ärenden som är tecken på återkommande överträdelse från medlemsstatens sida. På så sätt kan kommissionen uppfylla sin grundläggande uppgift, nämligen att försvara gemenskapens rättsordning (artikel 211 i EG-fördraget).

Årets rapport är den första sedan kommissionen omorganiserades. Omorganiseringen har påverkat rapportens utformning, vilket torde göra den mer enhetlig och öka kunskapen om hur kommissionen tillämpar artiklarna 226 och 228 i EG-fördraget (och artiklarna 141 och 143 i Euratomfördraget), ett önskemål som Europaparlamentet framförde i sin resolution om den sextonde årsrapporten.

Kommissionen strävar efter att bli effektivare i sin kontroll av gemenskapsrättens tillämpning och använder sig därför av modern kommunikationsteknik och moderna förvaltningsinstrument. Vi arbetar också för att förenkla överträdelseförfarandena.

Kommissionens kontrollverksamhet beskrivs översiktligt på följande sätt:

- En statistisk översikt som visar de olika etapperna i kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning samt utvecklingen i förhållande till förra året (punkt 1.1).

- Effektiviseringen av det administrativa förfarandet (punkt 1.2).

- Införlivandet av gemenskapens direktiv i respektive medlemsstat (punkt 1.3).

- Begäran om undantag från harmoniseringsåtgärder enligt artikel 95 i EG-fördraget (punkt 1.4).

- Tabeller över de överträdelseförfaranden som kommissionen har inlett eller drivit under år 2000 mot varje medlemsstat (punkt 1.5).

- En översikt över kommissionens användning av påföljdssystemet i artikel 228 i EG-fördraget sedan Maastrichtfördraget trädde i kraft (punkt 1.6).

1.1. Statistisk översikt för 2000

Statistiken för 2000 visar att antalet klagomål som registrerats av kommissionen i stort sett är oförändrat. För första gången kan vi rentav notera en minskning. Det är emellertid fortfarande så att de flesta överträdelserna upptäcks genom klagomål. Samtidigt har kommissionen blivit effektivare i sin kontroll av införlivandet av direktiv. Kommissionen har blivit bättre på att upptäcka överträdelser, vilket lett till att antalet förfaranden som inletts på eget initiativ har ökat.

Förfarandena går också snabbare. Kommissionen arbetar särskilt för att minska tiden mellan beslut och verkställighet. Det går nu i genomsnitt 29 kalenderdagar mellan beslutet att rikta en formell underrättelse eller ett motiverat yttrande och beslutets delgivning. Tiden mellan ett beslut om att väcka talan och beslutets verkställande är betydligt svårare att ange, eftersom kontakterna med medlemsstaten vid det laget ofta blir mer intensiva. Det främsta syftet med förfarandet vid fördragsbrott är ju att få medlemsstaten att upphöra med överträdelsen. Därför föredrar kommissionen kontakter med medlemsstaterna och uppskjuter verkställandet av beslutet att väcka talan. Att det dröjer med verkställigheten har därför inte längre någon statistisk betydelse.

Öppenheten har också ökat. Sedan januari 2001 läggs beslut om formella underrättelser, motiverade yttranden, väckande av talan och ärendens avslutande ut på kommissionens webbplats Europa, så snart de har antagits. Detta kommer troligen att skynda på förfarandena ytterligare, eftersom medlemsstaterna omedelbart får reda på kommissionens beslut i enskilda ärenden.

Statistiken för 2000 ser ut på följande sätt:

Antalet klagomål som har registrerats av kommissionen har minskat något (- 6,13 procent) jämfört med 1999.

Kommissionen har tagit upp betydligt fler ärenden på eget initiativ jämfört med tidigare år. Under året inleddes 896 ärenden på detta vis, den högsta siffran sedan 1996. Av dessa ärenden inleddes 15 efter frågor från parlamentsledamöter (1996: 16) och fem efter framställningar (1999: 10), således en svag minskning. Det tyder på att kommissionen själv har blivit mer aktiv i kontrollen av felaktig tillämpning av gemenskapsrätten och av att nationella genomförandebestämmelser är förenliga med direktiven.

- Under 2000 riktades 1 317 formella underrättelser till medlemsstaterna, en ökning med 22,51 procent jämfört med förra året (1999: 1 075 formella underrättelser). Ökningen gäller i första hand formella underrättelser angående underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för direktiv (925 formella underrättelser 2000 jämfört med 706 under 1999, en ökning med 31 procent) och formella underrättelser om bestämmelsernas bristande överensstämmelse med eller felaktig tillämpning av gemenskapsrätten (1999: 369; 2000: 392). Den sista siffran visar att kommissionen riktat in sitt arbete på kontroll av överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen (se punkt 1.2 om de kvalitativa aspekterna).

Förfarandet för att sända formella underrättelser om underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser har moderniserats och datoriserats, vilket ökat effektiviteten. Ansvaret för denna typ av ärenden är delegerat. Den ökade användningen av datorer och den fortlöpande förbättringen av direktivdatabasen "Asmodée II" har minskat handläggningstiden för de formella underrättelserna. Enligt kommissionens interna regler skall underrättelsen skickas inom en månad efter det att införlivandefristen löpte ut. Denna regel följs numera.

Moderniseringen av förfarandet vid underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser har gjort att vi har kunnat ta igen de förseningar som uppstod 1999 och det har säkerligen bidragit till ökningen av antalet formella underrättelser under 2000.

- År 2000 avgavs 460 motiverade yttranden, lika många som 1999. Det visar att antalet förfaranden har stabiliserats, sedan de förseningar med verkställandet som uppstått fram till 1998 kunnat tas igen. Som påpekats ovan är den genomsnittliga delgivningstiden för yttrandena nu 29 dagar. Nya ändringar i förfarandereglerna planeras för att denna tid skall kunna minskas betydligt.

- Antalet ärenden som anhängiggjorts vid EG-domstolen har minskat med 3,5 procent under året (172 beslut om att väcka talan jämfört med 178 år 1999). Färre ärenden har behövt drivas så långt som till EG-domstolen: 13,05 procent jämfört med 16,5 procent 1999. Slutsatsen måste bli att det administrativa förfarandet blivit effektivare.

- Handläggningstiden har minskat ytterligare under 2000: 1083 av de 1317 formella underrättelser som riktades till medlemsstaterna under året rörde överträdelseförfaranden som inleddes under 2000, alltså drygt 82 procent jämfört med 73 procent under 1999. Handläggningstiden för motiverade yttranden har däremot ökat något: endast 14 procent av de motiverade yttranden som delgavs under året gällde ärenden som påbörjats under 2000. Motsvarande siffra för 1999 var 26 procent och för 1998 var den 19 procent. Antalet motiverade yttranden är oförändrat. Den längre handläggningstiden kan förklaras med kommissionens svårigheter att erhålla de uppgifter som krävs för att fortsätta förfarandet och i synnerhet med vissa medlemsstaters dröjsmål med att svara på formella underrättelser.

- Att det administrativa förfarandet har blivit effektivare framgår också av att antalet beslut om att avsluta ärenden är stabilt (1899 år 2000 jämfört med 1900 år 1999).

- Slutligen har kommissionens öppenhet kring förfarandet ytterligare ökat under 2000, främst genom ökad spridning av information via Internet (se nedan). Sedan den 17 januari 2001 offentliggörs alla beslut om formell underrättelse, motiverat yttrande, väckande av talan och avslutande av ärenden på generalsekretariatets hemsida på Europa-servern:

http://europa.eu.int/comm/secretariat_general/sgb/droit_com/index_en.htm

infractions

Understrykas bör att all information numera är allmänt tillgänglig. Tidigare var det bara den berörda medlemsstaten som fick tillgång till den. Kommissionen har också publicerat 178 pressmeddelanden under 2000.

1.2. Effektivisering av det administrativa förfarandet

Den fortlöpande utbyggnaden av databaserna för direktiv (Asmodée) och överträdelser är ett viktigt led i effektiviseringen.

Det är viktigt att modernisera och effektivisera förfarandena och på så sätt förbättra kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning. Den kan inriktas mer på kvalitativa frågor, och blir mindre slumpmässig än dagens kontroll, som främst bygger på klagomål från enskilda och företag.

Direktivdatabasen "Asmodée II" gör det möjligt att systematisera de formella underrättelserna till medlemsstaterna angående underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser. Systemet blir därigenom mer pålitligt.

Systematiseringen passar bra för denna typ av överträdelser, där det inte finns något utrymme för skönsmässig bedömning. Antingen har medlemsstaten anmält genomförandebestämmelser eller inte och de är antingen kompletta eller inte.

Den stora pålitligheten hos "överträdelsedatabasen" gör den till det viktigaste dataverktyget för det administrativa förfarandet. Med dess hjälp förenklas handläggningen och öppenhet och tillförlitlighet förbättras.

En ökad användning av överträdelsedatabasen kan, tillsammans med andra hjälpmedel som kommissionen utvecklat för att följa upp verkställandet av sina beslut samt en viss standardisering av de formella underrättelserna och motiverade yttrandena, ytterligare minska handläggningstiden för formella underrättelser och motiverade yttranden.

- Om uppgifterna i överträdelsedatabasen och Asmodée II kunde nås via Internet, skulle man kunna öka informationen via gemenskapernas Europa-server.

En del av innehållet i den här rapporten, med månatlig statistik om införlivandet av direktiv, har lagts ut på nätet redan under 2000.

Som påpekats ovan har kommissionen också, sedan den 17 januari 2001, lagt ut alla beslut om formell underrättelse, motiverat yttrande, väckande av talan och avslutade ärenden på webbplatsen Europa. På så sätt kan klagandena och allmänheten ta del av uppgifter som tidigare var förbehållna den berörda medlemsstaten.

Allmänhetens tillgång till uppgifterna kan visserligen förbättras, men det råder inget tvivel om att offentliggörandet av uppgifterna så fort kommissionen har fattat sitt beslut sätter tryck på medlemsstaterna att snabbare rätta sig efter gemenskapsrätten. Det gäller särskilt i ärenden där det råder föga tvivel om att överträdelse begåtts, till exempel ärenden om underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser.

Kommissionens avdelningar överväger för närvarande hur man skall kunna förbättra och öka allmänhetens tillgång till information via Europa-servern. Målsättningen är att skapa en verklig referenspunkt för information om gemenskapsrätten.

1.3. Införlivande av direktiv under 2000

Tabellen nedan ger en allmän bild av situationen när det gäller anmälningar av nationella genomförandebestämmelser för alla tillämpliga direktiv per den 31 december 2000.

Den 31 december 2000 hade medlemsstaterna i genomsnitt anmält 96,59 procent av de nationella genomförandebestämmelser som är nödvändiga för genomförandet av direktiven. Det är en stor förbättring och den högsta procentsatsen sedan 1992.

Understrykas bör att alla medlemsstater har bättrat sig.

Förbättringen beror troligen på att handläggningstiden för formella underrättelser om underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser minskade under 2000 (se punkt 1.2).

Det är främst fyra medlemsstater som bör nämnas:

- Belgien och Luxemburg. De båda medlemsstaternas införlivandenivå har ökat med nästan tre procentenheter. I fråga om antalet avslutade ärenden kommer Belgien nu på tredje i stället för nionde plats. I siffror börjar man nu skönja resultatet av den uttalade politiska viljan i denna medlemsstat att minska överträdelserna av gemenskapsrätten (det framgår också av statistiken i punkt 1.5).

- Grekland och Portugal har också förbättrat sin införlivandenivå, i mindre utsträckning, men dock märkbart. Den har ökat med cirka 2 procentenheter och förseningen från 1999 har tagits igen. Grekland är dock fortfarande den medlemsstat som har den lägsta införlivandenivån.

>Plats för tabell>

I tabellen i slutet av del 1 i bilaga IV i denna rapport ges en mer detaljerad framställning, per medlemsstat och sektor, av den införlivandenivå som uppnåddes under 2000.

1.4. Begäran om undantag från harmoniseringsåtgärder (artikel 95 i EG-fördraget)

En enda medlemsstat lämnade in en anmälan enligt artikel 95 under året. I en skrivelse av den 21 februari 2000 begärde Belgien enligt artikel 95.5 i EG-fördraget att få tillåtelse att från och med den 1 januari 2003 tillämpa bestämmelser som avviker från direktiv 1999/51/EG om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av beredningar av tenn, pentaklorfenol och kadmium.

Enligt artikel 95.5 och 95.6 skall kommissionen inom sex månader efter anmälan godkänna eller förkasta de nationella bestämmelserna, efter att ha kontrollerat

- huruvida de är nödvändiga grundade på nya vetenskapliga belägg med anknytning till miljöskydd eller arbetsmiljöskydd för att lösa ett problem som är specifikt för medlemsstaten och som har uppkommit efter beslutet om harmoniseringsåtgärden, och

- huruvida de utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller innebär förtäckta handelshinder mellan medlemsstaterna samt huruvida de kommer att utgöra ett hinder för den inre marknadens funktion.

Om kommissionen inte fattar beslut inom sex månader, skall de nationella bestämmelserna anses godkända. När kommissionen granskar huruvida de anmälda bestämmelserna är välgrundade enligt artikel 95.5 skall den utgå från de skäl som medlemsstaten anfört. Enligt fördraget är det medlemsstaten som är skyldig att visa att bestämmelserna är nödvändiga. Med utgångspunkt i de uppgifter som de belgiska myndigheterna lämnat kom kommissionen fram till att ansökan inte uppfyllde kriterierna i artikel 95.5. I ett beslut av den 25 juli 2000 avvisade kommissionen därför de belgiska bestämmelserna.

1.5. Tabeller över de överträdelseförfaranden som kommissionen inlett eller drivit mot medlemsstaterna under 2000

De tre tabeller som följer visar hur många överträdelseförfaranden som pågick den 31 december 2000, i stadierna formell underrättelse, motiverat yttrande respektive talan vid domstolen. Liksom 1999 pågår flest förfaranden, oavsett skede, mot Frankrike, Italien och Grekland.

På fjärde plats när det gäller formella underrättelser hamnar återigen Tyskland, och i fråga om motiverade yttranden har landet hamnat mycket högre upp på listan och ersatt Belgien som låg på fjärde plats 1999.

Störst är dock förändringarna när det gäller antalet anhängiggjorda ärenden vid domstolen. Tyskland har gått från sjunde till fjärde plats, och därmed bytt plats med Belgien (från fjärde till sjunde plats). Under 2000 fattades beslut om att väcka talan mot Belgien i 19 ärenden (jämfört med 29 ärenden 1999), en minskning med 34,48 procent.

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

1.6. Kommissionens tillämpning av artikel 228 i EG-fördraget (läget under 2000)

År 2000 fattade kommissionen tre beslut om att väcka talan för andra gången, förenat med yrkande om vite, mot Tyskland, Italien och Förenade kungariket. Två av dessa ärenden (Tyskland och Förenade kungariket) gäller miljöområdet, det tredje (Italien) sjötransporter. Talan mot Tyskland väcktes den 31 januari 2001. Talan mot Förenade kungariket är under utarbetande. Italien har anmält genomförandebestämmelser som granskas.

För första gången dömde EG-domstolen en medlemsstat, Grekland, att betala vite efter det att landet fällts för andra gången (enligt artikel 228 i EG-fördraget). I sin dom av den 4 juli 2000 (mål C-387/97) dömde domstolen Grekland att betala ett vite på 20 000 euro till kommissionens konto för EG:s egna medel för varje dags försening med att följa domstolens dom av den 7 april 1992 (mål C-45/91, kommissionen mot Grekland).

Den första domen gällde att Grekland brutit mot fördraget genom att inte ha vidtagit de åtgärder som krävs för att säkerställa att giftigt och annat farligt avfall omhändertas slutligt i regionen Chania på Kreta (i synnerhet att ta bort den olagliga soptippen vid ån Kouroupitos' mynning), vilket strider mot skyldigheterna enligt rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall och direktiv 78/319/EEG av den 20 mars 1978 om giftigt och annat farligt avfall.

Därför kräver nu kommissionen att Grekland varje månad skall betala in vitet på 20 000 euro om dagen från och med dagen för domens avkunnande, det vill säga den 5 juli 2000.

Den 31 december 2000 hade Grekland fortfarande inte vidtagit åtgärder för att verkställa domen från den 7 april 1992.

Vad beträffar andra mål som pågick vid domstolen 1999 har tre förfaranden mot Grekland kunnat avslutas. EG-domstolen har vilandeförklarat målet mot Frankrike om nattarbete fram till den 30 april 2001 för att de franska myndigheterna skall beredas tillfälle att bringa lagstiftningen i överensstämmelse med gemenskapsrätten.

Kommissionen har också beslutat att skjuta upp verkställandet av den andra talan mot Belgien. Kontakter med landet pågår om återbetalning av inskrivningsavgifter som utländska studerande felaktigt tvingats betala och om övriga diskriminerande bestämmelser som drabbat EU-medborgare som studerar i Belgien.

Slutligen har målet mot Luxemburg om medicinsk behandling ombord på fartyg kunnat avskrivas under året, eftersom medlemsstaten slutligen följt EG-domstolens dom av den 2 juli 1992.

Domen mot Grekland visar visserligen att förfarandet enligt artikel 228 i EG-fördraget är effektivt, men det är ändå beklagligt att medlemsstaten behövde fällas en andra gång. Dessutom pågår överträdelsen i skrivande stund. Grekland betalar regelbundet in vitet på kontot för EG:s egna medel i enlighet med domen av den 4 juli 2000. I december 2000 hade Grekland betalat totalt 1 760 000 euro i vite för tiden från den 5 juli till 30 september 2000.

Tabellen nedan visar alla kommissionens beslut om att väcka talan för andra gången sedan denna möjlighet infördes genom Maastrichtfördraget.

>Plats för tabell>

2. SITUATIONEN PÅ OLIKA OMRÅDEN

2.1. Ekonomiska och finansiella frågor

Den fria rörligheten för kapital fungerar på det hela taget tillfredsställande inom Europeiska gemenskapen, liksom med tredje länder i den utsträckning de berörs. Klagomålen från ekonomiska aktörer har varit få under rapportperioden. Vissa restriktioner har undanröjts. Sammantaget är överträdelseförfarandena få, även om vissa av dem utgör väsentliga hinder för den inre marknadens funktion.

Granskningen av medlemsstaternas tillämpning av principerna i meddelandet om vissa juridiska aspekter på gemenskapsinterna investeringar (EGT C 220, 19.7.1997, s. 15) har lett till att några nya överträdelseförfaranden har inletts. Alla förfaranden gäller medlemsstaternas särskilda tillsynsbefogenheter över företag verksamma inom vissa sektorer av allmänt ekonomiskt intresse (energiförsörjning, telekommunikationer, flygplatser med mera). Den 23 maj 2000 avkunnade EG-domstolen sin första dom [1] i frågan och fällde Italien, som förbehållit sig särskilda befogenheter i lagstiftningen om privatisering av offentliga företag. Kommissionen har också väckt talan vid domstolen om liknande överträdelser, medan andra överträdelseförfaranden pågår men inte har kommit så långt. Överträdelseförfarandena om särskilda befogenheter gäller flera medlemsstater.

[1] Dom av den 23 maj 2000 i mål C-58/99 (privatisering av offentliga företag - tilldelning av särskilda befogenheter).

Vissa restriktioner för pensionsfonders investeringar har undanröjts (Belgien och Finland), men ett nytt överträdelseförfarande har inletts om investeringsreglerna för pensionssparfonder i Belgien.

Vad beträffar värdepappersförvärv fälldes Belgien av EG-domstolen [2] den 26 september 2000. Lagstiftningen förbjöd personer bosatta i Belgien att förvärva obligationslån som Belgien emitterat i utlandet.

[2] Dom av den 26 september 2000 i mål C-478/98 (obligationslån som emitterats i utlandet - förvärvsförbud för personer bosatta i Belgien).

I ett förhandsavgörande den 6 juni 2000 [3] fann domstolen att vissa bestämmelser i den nederländska skattelagstiftningen, vilka medger ett undantag från inkomstskatt för aktieutdelning som utbetalas till fysiska personer som är aktieägare enbart på det villkoret att aktieutdelningen utbetalas av bolag som har sitt säte i Nederländerna, utgör hinder mot den fria rörligheten för kapital.

[3] Dom av den 6 juni 2000 i mål C-35/98 (fri rörlighet för kapital - direkt skatt på aktieutdelning - undantag - begränsning till aktieutdelning från bolag med säte inom det nationella territoriet).

De flesta klagomål under året, om än av begränsad räckvidd, gäller icke bofasta personers förvärv av fast egendom, främst i Danmark och Österrike. Kommissionen utreder klagomålen ytterligare. I sin dom av den 13 juli 2000 [4] fann EG-domstolen att nationell lagstiftning som innebär att endast utländska medborgare måste ha tillstånd för att förvärva en fastighet i ett område av militärt intresse är oförenlig med den fria rörligheten för kapital.

[4] Dom av den 13 juli 2000 i mål C-423/98 (tillståndsförfarande för förvärv av fast egendom).

2.2. Företag

2.2.1. De förebyggande bestämmelserna i direktiv 98/34/EG (tidigare 83/189/EEG)

Det informationsförfarande som föreskrivs i direktiv 98/34/EG är av grundläggande betydelse för att förebygga handelshinder och skapa ett informationsutbyte. Enligt detta direktiv är medlemsstaterna skyldiga att för kommissionen och för de övriga medlemsstaterna lägga fram förslag till tekniska föreskrifter innan de antas definitivt, så att konsekvenserna för den inre marknaden kan bedömas.

Förfarandet, som tidigare bara gällde varor, utvidgades den 5 augusti 1999 till att också omfatta informationssamhällets tjänster. [5] Det är ju en bransch där den tekniska och juridiska utvecklingen gör det nödvändigt med ett effektivt system för förhandsinformation, administrativt samarbete och kontroll, särskilt för att se till att grundläggande rättigheter i fördraget kan utövas.

[5] Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998, som utvidgar anmälningsförfarandet till att även omfatta föreskrifter informationssamhällets tjänster (EGT L 217, 5.8.1998, s. 18).

År 2000 mottog kommissionen 751 förslag till tekniska föreskrifter (varav 23 gällde informationssamhällets tjänster) för granskning. År 1998 var antalet 604 och 1991 var det 591. Siffrorna visar att medlemsstaterna fortsätter att anta mängder av tekniska föreskrifter eller rentav börjar återinför bestämmelser, trots att den inre marknaden är fullbordad. Det beror främst på den tekniska utvecklingen samt på en önskan att öka kontrollen av hänsyn till hälsoskydd och inte minst livsmedelssäkerhet. Denna typ av initiativ måste fortlöpande kontrolleras, så att de inte påverkar den inre marknadens goda funktion men också för att slå fast inom vilka sektorer det krävs gemenskapsåtgärder.

Av anmälningarna under 2000 blev 45 [6] föremål för ett detaljerat utlåtande från kommissionen enligt vilket den planerade bestämmelsen måste ändras så att eventuella omotiverade hinder för den fria rörligheten för varor och informationssamhällets tjänster undanröjs. Medlemsstaterna har å sin sida avgivit 92 [7] detaljerade utlåtanden. Allmänt sett kan man konstatera att antalet detaljerade utlåtanden fortsätter att minska, vilket tyder på att upplysningsverksamheten har givit resultat och att kvaliteten på medlemsstaternas föreskrifter har förbättrats.

[6] Per den 31 december 2000. Tiden för att avge detaljerade utlåtanden för förslag till bestämmelser som anmälts 2000 löper ut den 31 mars 2001. I siffran ingår alltså även vissa anmälningar från 1999 där tiden för att avge utlåtande löpte ut den 31 mars 2000.

[7] Per den 31 december 2000. Tiden för att avge detaljerade utlåtanden för förslag till bestämmelser som anmälts 2000 löper ut den 31 mars 2001. I siffran ingår alltså även vissa anmälningar från 1999 där tiden för att avge utlåtande löpte ut den 31 mars 2000.

Direktivet har också i ett tiotal fall underlättat harmoniseringsarbetet genom att förhindra att nationella föreskrifter antagits som hade kunnat låsa vissa medlemsstaters inställning, när man i själva verket strävar efter gemensamma lösningar. Fem anmälningar [8] har skjutits upp ett år på grund av att de gällde ett område som omfattas av ett förslag till direktiv som lagts fram för rådet och fyra anmälningar [9] har skjutits upp ett år därför att kommissionen redan tillkännagivit sin avsikt att lagstifta i frågan.

[8] Per den 31 december 2000. Tiden för att avge detaljerade utlåtanden för förslag till bestämmelser som anmälts 2000 löper ut den 31 mars 2001. I siffran ingår inte vissa anmälningar från 1999 där tiden för att avge utlåtande löpte ut den 31 mars 2000, eftersom ingen begäran om att skjuta upp dessa anmälningar har gjorts.

[9] Per den 31 december 2000. Tiden för att avge detaljerade utlåtanden för förslag till bestämmelser som anmälts 2000 löper ut den 31 mars 2001. I siffran ingår inte vissa anmälningar från 1999 där tiden för att avge utlåtande löpte ut den 31 mars 2000, eftersom ingen begäran om att skjuta upp dessa anmälningar har gjorts.

CIA Security-domen, som avkunnades av EG-domstolen 1996, [10] har lett till att medlemsstaterna bättre respekterar sina skyldigheter enligt direktiv 98/34/EG. I det målet konstaterade EG-domstolen att underlåtenhet att anmäla en teknisk föreskrift innebär att den inte kan göras gällande mot enskilda. I sin dom av den 26 september 2000 i mål C-443/98 (Unilever) preciserade EG-domstolen denna praxis genom att konstatera att antagandet av en bestämmelse som anmälts, men utan att tidsfristerna i direktiv 98/34/EG följts, också innebär att de tekniska föreskrifterna inte kan göras gällande mot enskilda.

[10] Dom av den 30 april 1996 i mål C-194/94, CIA Security mot Signalson SA och Securitel SPRL, REG 1996, s. I-2201.

Om kommissionen konstaterar att direktiv 98/34/EG överträtts, inleds diskussioner med medlemsstaten för att nå en lösning, men ibland även ett överträdelseförfarande enligt artikel 226 i EG-fördraget. I slutet av 2000 pågick ett tiotal förfaranden av denna typ.

Bland övriga betydelsefulla domar som avkunnats av EG-domstolen under 2000 bör nämnas domen av den 16 november 2000 i mål C-37/99, Donkersteeg, där EG-domstolen tolkade begreppet teknisk specifikation inom jordbruksområdet och uttalade sig om den tvingande karaktären hos tekniska föreskrifter.

För att underlätta kontakterna med dem som närmast berörs av förfarandet, företagen, läggs de anmälda föreskrifterna ut på Internet på adressen http://europa.eu.int/comm/entreprise/tris.

2.2.2. Farmaceutiska produkter

Under 2000 anmälde medlemsstaterna praktiskt taget alla återstående oanmälda genomförandebestämmelser för direktiv om farmaceutiska produkter till kommissionen. Det återstår endast för Frankrike att fullborda införlivandet av direktiv 93/41/EEG på veterinärområdet. Vad beträffar de direktiv som antogs av kommissionen 1999 och för vilka införlivandefristen har löpt ut, har flertalet medlemsstater redan anmält nationella genomförandebestämmelser. Italien måste emellertid införliva direktiv 1999/82/EG och 1999/83/EG, och Portugal direktiv 1999/104/EG.

Liksom tidigare år kvarstår vissa allmänna problem med tolkningen och tillämpningen av direktiven. De gäller huvudsakligen olika medlemsstaters tolkning av begreppet "läkemedel", vilket ibland lett till hinder för den fria rörligheten för varor, samt klagomål om att berörda nationella myndigheter inte följer bestämmelserna i direktiv 89/105/EEG om insyn. Överträdelseförfaranden pågår också om medlemsstaternas införlivande och tillämpning av artikel 4.8 a i-iii i direktiv 65/65/EEG samt deras handläggning av och förnyade tillstånd till "gamla" läkemedel. Kommissionen ägnar dessa problem och klagomål stor uppmärksamhet.

2.2.3. Kosmetiska produkter

Under 2000 har kommissionen kunnat konstatera klara framsteg med tillämpningen av gemenskapens bestämmelser om kosmetika. Endast ett fåtal överträdelseförfaranden om felaktig tillämpning har pågått.

Vad gäller fall av underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för gemenskapsdirektiv har kommissionen kunnat avskriva ett flertal överträdelseförfaranden mot medlemsstaterna. Endast Frankrike måste anta ministerförordningar för att införliva rådets direktiv 93/35/EEG om ändring för sjätte gången av direktiv 76/768/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter och kommissionens tjugotredje direktiv 98/62/EG om anpassning till den tekniska utvecklingen av direktiv 76/768/EEG.

Tolv respektive elva medlemsstater har redan anmält nationella genomförandebestämmelser för direktiven 2000/6/EG och 2000/11/EG om anpassning till den tekniska utvecklingen av direktiv 76/768/EEG. Övriga medlemsstater har överlämnat utförliga förslag. Vissa medlemsstater har ännu inte införlivat direktiv 97/18/EG och 2000/41/EG om att skjuta upp det datum efter vilket det skall vara förbjudet att i djurförsök utprova beståndsdelar och sammansättningar av beståndsdelar som ingår i kosmetiska produkter, för att ge näringslivet tid att anpassa sig. Det faktum att kommissionen lagt fram ett förslag till direktiv till rådet och Europaparlamentet - om ändring för sjunde gången av rådets direktiv 76/768/EEG i syfte att införa ett förbud mot att testa kosmetiska slutprodukter och deras beståndsdelar på djur - befriar inte medlemsstaterna från skyldigheten att införliva direktiven.

2.2.4. Kemiska produkter

Tjugosju överträdelseförfaranden om underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser avslutades 2000. De gällde gödselmedel (direktiv 97/63/EG och 98/3/EG), begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (direktiv 94/27/EG och 1999/43/EG) samt god laboratoriesed (direktiv 1999/11/EG och 1999/12/EG). Efter att kommissionen avgivit fem motiverade yttranden om de direktiv för vilka genomförandefristen löpte ut under 1999 (1999/11/EG och 1999/12/EG), har de flesta medlemsstater genomfört dem.

Tolv överträdelseförfaranden för underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser pågår. I några av ärendena, som rör god laboratoriesed (direktiv 1999/11/EG och 1999/12/EG), har talan väckts vid EG-domstolen.

Fristen för att införliva tre direktiv om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av farliga ämnen och preparat (direktiv 94/27/EG, 1999/51/EG och 1999/43/EG) gick ut under första halvåret 2000. Åtta medlemsstater hade inte införlivat de första två direktiven i tid, medan tolv medlemsstater underlåtit att genomföra direktiv 1999/43/EG i rätt tid.

Två överträdelseförfaranden om bristande genomförande pågår när det gäller direktiv 93/15/EEG om utsläppande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk.

2.2.5. Motorfordon, traktorer och motorcyklar

Det finns en stor mängd direktiv om motorfordon, om typgodkännande av komponenter eller tekniska system i passagerarfordon, lätta och tunga lastbilar, två- och trehjuliga motorfordon samt jord- eller skogsbrukstraktorer. Direktiven har införlivats i en takt som får anses som tillfredsställande, men just själva mängden har ändå uppenbarligen gjort det svårt för vissa medlemsstater att införliva dem i tid. Som påpekats tidigare år, räcker det i allmänhet med att ett överträdelseförfarande inleds för att införlivandet skall ske snabbt.

Direktiv 98/69/EG, som gäller avgaser från personbilar och lätta lastbilar, har nu införlivats av alla medlemsstater. Detsamma gäller emellertid inte för direktiv 1999/96/EG om föroreningar från tunga fordon. Sju medlemsstater hade inte införlivat direktivet den 30 november 2000.

Samtliga medlemsstater har införlivat direktiv 97/54/EG om den konstruktionsmässiga maximihastigheten för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul. Vad beträffar de andra direktiv om jord- eller skogsbrukstraktorer som togs upp i förra årets rapport (direktiv 98/38/EG, 98/39/EG och 98/40/EG) så har de införlivats av alla medlemsstater. Endast en medlemsstat har inte införlivat direktiv 98/89/EG.

Antalet medlemsstater (inom parentes) som inte har införlivat direktiv om motorfordon är: direktiv 98/77/EG (ingen), 98/90/EG (en), 1999/7/EG (en). Motsvarande siffror för direktiv 1999/23/EG, 1999/24/EG, 1999/25/EG och 1999/26/EG om två- eller trehjuliga fordon är två, ingen, ett och tre.

De flesta av de direktiv som trädde i kraft under 2000 var kommissionsdirektiv om anpassning till den tekniska utvecklingen av äldre rådsdirektiv. Vissa medlemsstater har infört mycket effektiva system för att snabbt införliva sådana direktiv med sin lagstiftning. I andra fall tycks förseningarna snarare bero på att det krävs ganska lång tid för att utarbeta, anta och offentliggöra delegerade författningar än att själva direktiven är speciellt komplicerade.

Antalet medlemsstater (inom parentes) som har underlåtit att införliva direktiv som skulle ha införlivats under rapportperioden ser ut som följer:

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/91/EG (fem).

Kommissionens direktiv 1999/40/EG (tre).

Kommissionens direktiv 1999/55/EG (två)

Kommissionens direktiv 1999/56/EG (ett).

Kommissionens direktiv 1999/57/EG (ett).

Kommissionens direktiv 1999/58/EG (ett).

Rådets direktiv 1999/86/EG (nio).

Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/96/EG (sju).

Kommissionens direktiv 1999/98/EG (två).

Kommissionens direktiv 1999/101/EG (tre).

Kommissionens direktiv 2000/1/EG (sex).

Kommissionens direktiv 2000/2/EG (sju).

Kommissionens direktiv 2000/3/EG (fyra).

Kommissionen har inlett förfaranden enligt artikel 226, utom när det gäller direktiv 1999/86/EG och 2000/2/EG.

2.2.6. Byggprodukter

Överträdelseförfarandet mot Österrike för lagstiftningens bristande överensstämmelse med direktiv 98/106/EG avskrevs under 2000 sedan de österrikiska myndigheterna rätat ut vissa frågetecken som fortfarande kvarstod.

Överträdelseförfarandet mot Grekland om kvalitetskontroll av importerat stål pågår fortfarande. Sedan de grekiska myndigheterna i oktober 2000 anmält ett nytt lagförslag som skulle göra slut på överträdelsen och som torde antas och offentliggöras inom en snar framtid, beslutade kommissionen emellertid i sin senaste rapport A 2/200 att uppskjuta beslutet att väcka talan vid EG-domstolen i avvaktan på att förslaget antas.

2.2.7. Producentkapitalvaror

(Mekanisk verkstadsindustri, elektroteknik, personlig skyddsutrustning, anordningar för förbränning av gasformiga bränslen, konsumentförpackningar, föreskriven mätteknik, medicinska bestämmelser och fritidsbåtar)

Vad gäller anmälan av nationella genomförandebestämmelser är läget följande.

Alla medlemsstater utom Tyskland har anmält nationella genomförandebestämmelser för direktiv 97/23/EG om tryckbärande anordningar. Tyskland torde fullborda införlivandet under 2001.

Frankrike var den sista medlemsstaten som anmälde nationella genomförandebestämmelser för direktiv 95/16/EG om hissar. Det skedde 2000.

Följande medlemsstater har anmält nationella genomförandebestämmelser för direktiv 98/79/EG om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik: Italien, Förenade kungariket, Danmark, Sverige, Portugal och Spanien. Österrike och Finland har också anmält genomförandebestämmelser, men de måste kompletteras. Införlivandet av direktivet i Frankrike, Luxemburg, Belgien, Nederländerna, Tyskland och Grekland håller på att fullbordas. Irland har inte lämnat några uppgifter och kommissionen har beslutat att rikta ett motiverat yttrande till landet.

När det gäller fall av felaktig tillämpning av direktiv eller bristande överensstämmelse mellan nationell lagstiftning och direktiv är situationen följande:

Fem ärenden om felaktig tillämpning av direktiv 98/37/EG om maskiner har kunnat avslutas under 2000. Ett antal klagomål angående direktivet granskas emellertid. De gäller skyldigheten att hålla tillsyn över marknaden.

Liknande klagomål har kommit in angående direktiv 73/23/EEG om spänningsgränser. Kommissionen väckte under året talan vid EG-domstolen [11] mot Italien för ett fall av felaktig tillämpning av direktivet.

[11] Mål C-100/00.

Ett överträdelseförfarande mot Frankrike om direktiv 89/686/EEG om personlig skyddsutrustning har avslutats. Kommissionen har beslutat att väcka talan vid EG-domstolen mot Tyskland för ett fall av felaktig tillämpning av direktivet.

En kompletterande formell underrättelse har riktats till Italien om den nationella lagstiftningens bristande överensstämmelse med direktiv 89/336/EEG om elektromagnetisk kompatibilitet. Det gäller de aspekter som även tas upp i direktiv 1999/5/EG om radioutrustning.

Kommissionen har beslutat att rikta en kompletterande formell underrättelse enligt artikel 228 till Italien respektive ett motiverat yttrande till Tyskland om den nationella lagstiftningens bristande överensstämmelse med direktiv 90/396/EEG om anordningar för förbränning av gasformiga bränslen.

2.2.8. Radio- och teleterminalutrustning

Direktiv 1999/5/EG om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse trädde i kraft den 7 april 1999 och skulle ha införlivats av medlemsstaterna senast den 7 april 2000. Flera medlemsstater hade emellertid problem med att anta nationell lagstiftning inom direktivets genomförandefrist.

Hittills har endast tio medlemsstater anmält sina nationella genomförandebestämmelser till kommissionen. Sex ärenden om underlåtenhet att anmäla har kunnat avslutas. Frankrike, Tyskland, Irland och Italien, som ännu inte införlivat direktivet, har infört tillfälliga bestämmelser för att direktivet skall kunna tillämpas i väntan på att lagstiftning antas. Grekland meddelade att tillfälliga bestämmelser skulle antas i början av 2001. Kommissionen fortsätter därför överträdelseförfaranden om underlåtenhet att anmäla mot alla dessa fem medlemsstater som inte helt genomfört direktivet. Förutom dessa ärenden pågår två andra överträdelseförfaranden om direktivet.

2.2.9. Turism

Överträdelseförfarandet mot Italien, om förmånliga inträdesavgifter till museer och monument som endast gäller för italienska medborgare, fortsatte under 2000 (se sjuttonde årsrapporten). Kommissionen avgav ett motiverat yttrande i februari 2000. Ärendet granskas för närvarande ytterligare.

2.3. Konkurrens

Antalet nya förfaranden angående förmodade eller fastslagna överträdelser mot konkurrensreglerna som inletts mot medlemsstaterna 2000 har inte ökat jämfört med 1999 (36 stycken). Den 31 december 2000 handlades sammanlagt 67 överträdelseförfaranden av generaldirektoratet för konkurrens.

När det gäller olika verksamhetsområden har antalet nya ärenden om telekommunikationer inte förändrats nämnvärt (1999: 11 nya ärenden; 2000: 10 ärenden). Trenden mot en märkbar minskning av nya ärenden på transportområdet och mot fler nya fall om socialförsäkring, som noterades 1999, har bekräftats under 2000.

2.3.1. Telekommunikation

När det gäller genomförandet av konkurrensdirektiven på teleområdet har den gemensamma gruppen på nytt detaljgranskat om medlemsstaterna har införlivat dessa direktiv korrekt och hur de tillämpas i samband med utarbetandet av Sjätte rapporten om genomförandet av EU:s lagstiftning på telekommunikationsområdet, [12] som antogs av kommissionen den 7 december 2000. Samtidigt har kommissionen fortsatt handläggningen av förfaranden enligt artikel 226 i fördraget mot vissa medlemsstater samt inlett nya förfaranden.

[12] KOM(2000) 814 slutlig.

Tre överträdelseförfaranden har avslutats efter det att motiverade yttranden har avgivits. De avslutade förfarandena gäller införlivandet av direktiv 94/46/EG (avreglering av marknaden för satellittjänster) och direktiv 96/19/EG (full konkurrens på marknaderna för teletjänster). [13]

[13] Två överträdelser: myndigheterna har beviljat licens för uppbyggnad av alternativa nät (åtgärderna vidtagna efter ett motiverat yttrande av den 21 december 1998); statliga bestämmelser om begränsning av samtrafik mellan mobilnät över gränserna har avskaffats (motiverat yttrande av den 22 december 1998).

Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Luxemburg, Portugal, Spanien och Österrike hade inte anmält genomförandebestämmelser för direktiv 1999/64/EG [14] inom den angivna tidsfristen. Kommissionen inledde därför överträdelseförfaranden mot dessa medlemsstater. Eftersom de finländska, franska, luxemburgska och österrikiska myndigheterna därefter anmält bestämmelser har dessa förfaranden kunnat avslutas.

[14] Kommissionens direktiv 1999/64/EG av den 23 juni 1999 om ändring av direktiv 90/388/EEG för att säkerställa att telenät och kabeltelevisionsnät som ägs av en enda operatör utgör skilda rättsliga enheter, EGT L 175, 10.7.1999, s. 39.

Under 2000 avgav kommissionen tre motiverade yttranden för bristande överensstämmelse mellan nationella bestämmelser och konkurrensdirektiven på teleområdet eller för felaktig tillämpning av dessa direktiv.

Under 2000 har den omfördelning av taxorna som föreskrivs i direktiv 96/19/EG [15] stått högt på dagordningen. Kommissionen riktade den 1 september 2000 ett motiverat yttrande till Italien angående att den tidigare monopoloperatören hindrar att taxorna omfördelas genom systemet med "price cap" som infördes i augusti 1999. Den 11 december 2000 beslutade de italienska myndigheterna att ändra detta system, och kommissionen beslutade därför att vilandeförklara ärendet den 14 december 2000. Kommissionen avvaktar nu en helt genomförd omfördelning av taxorna som utlovats till andra halvåret 2002. Kommissionen har fortsatt förfarandet mot Spanien i samma fråga. Det inleddes 1998 och den 21 december 2000 antog kommissionen ett kompletterande motiverat yttrande. Kommissionen riktade den 3 augusti 2000 ett motiverat yttrande till Luxemburg, eftersom landet inte i praktiken genomfört bestämmelserna i direktiv 96/19/EG om beviljande av ledningsrätt utan diskriminering till teleoperatörer.

[15] Kommissionens direktiv 96/19/EG av den 13 mars 1996 om ändring av direktiv 90/388/EEG med avseende på genomförandet av full konkurrens på marknaderna för teletjänster, EGT L 74, 22.3.1996, s. 13-24.

Den 17 april 2000 väckte kommissionen talan vid EG-domstolen [16] mot Frankrike. Målet gäller finansiering av samhällsomfattande tjänster i Frankrike. Kommissionen vänder sig bland annat mot att mobiloperatörer var tvungna att bidra till nettokostnaderna för France Télécoms samhällsomfattande tjänster år 1997, trots att detta företag på den tiden fortfarande hade monopol på taltelefoni. Kommissionen ifrågasätter också beräkningsmetoden för kostnaden för de olika inslagen i de samhällsomfattande tjänsterna, som misstänks kunna leda till att kostnaderna övervärderas. Slutligen har Frankrike inte lämnat de uppgifter som krävs för att kommissionen skall kunna avgöra när omfördelningen av taxorna är genomförd. Det skriftliga förfarandet avslutades i november.

[16] Mål C-146/00.

Den 30 november 2000 fällde EG-domstolen Belgien [17] därför att landets lagstiftning utvidgade området för de tjänster som kan finansieras såsom samhällsomfattande tjänster till att omfatta tillhandahållande av tjänster till förmånliga priser för pressen, vilket strider mot direktiv 97/33/EG. [18] Kommissionen drog tillbaka övriga delar av klagomålet mot Belgien, som gällde avsaknaden av kostnadsredovisningsprinciper för operatörernas finansiering av samhällsomfattande tjänster och avsaknad av metod för att på förhand räkna ut nettokostnaden för sådana tjänster. Belgien anmälde nämligen en kunglig förordning om dessa två frågor.

[17] Mål C-384/99.

[18] Europaparlamentets och rådets direktiv 97/33/EG av den 30 juni 1997 om samtrafik inom telekommunikation i syfte att säkerställa samhällsomfattande tjänster och samverkan genom tillämpning av principerna om tillhandahållande av öppna nät, EGT L 1999, 26.7.1997.

2.3.2. Posttjänster

Kommissionen antog den 21 december 2000 ett beslut om tillhandahållande av nya posttjänster i Italien, särskilt en tjänst som garanterar att elektroniskt skapad post anländer en viss dag eller vid en viss tid. [19] Ett klagomål hade riktats till kommissionen om att utbärningen av hybridpost (det vill säga postförsändelser som skapats elektroniskt) reserverats för den tidigare monopolinnehavaren i Italien. Det innebar i praktiken att hybridposttjänster helt förbehölls postverket. Kommissionen fann att den italienska regeringsförordningen nr 261 av den 22 juli 1999 stred mot artikel 86.1 jämförd med artikel 82 i EG-fördraget. Utbärning en viss dag eller vid en viss tid utgör en egen marknad, som helt skiljer sig från vanlig postutbärning (den samhällsomfattande tjänsten). Därför finns det inget skäl att ge leverantören av den samhällsomfattande tjänsten ensamrätt på denna typ av tjänst, särskilt som denne inte erbjuder någon som helst garanti för leverans en viss dag eller tid. Den italienska regeringen måste nu klargöra att leverans en viss dag eller tid inte hör till monopolområdet. Därmed klarläggs också rättsläget för privata tjänsteleverantörer.

[19] EGT L 63, 3.3.2001, s. 59.

2.3.3. Fria yrken

Kommissionen har kunnat avsluta ett överträdelseförfarande mot Italien. Landet hade genom lag nr 1612 av den 22 december 1960 överträtt artiklarna 5 och 85 i EG-fördraget (numera artiklarna 10 respektive 81 i EG-fördraget). I en dom av den 18 juni 1998 [20] konstaterade EG-domstolen att Italien hade "underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 5 och 85 i EG-fördraget genom att anta och bibehålla en lag som genom den däri delegerade beslutanderätten ålägger tullombudens nationella råd (Consiglio nazionale degli spedizionieri doganali - CNSD), att såsom företagssammanslutning fatta ett beslut som strider mot artikel 85 i samma fördrag och som består i att en tariff fastställs som är bindande för samtliga tullombud". Eftersom kontakterna mellan kommissionen och de italienska myndigheterna i syfte att ändra lagstiftningen förblev resultatlösa, riktade kommissionen i februari 2000 en formell underrättelse till Italien enligt artikel 228 i EG-fördraget och därefter ett motiverat yttrande den 3 augusti. Den 13 september anmälde Italien dock lag nr 213 av den 25 juli 2000, offentliggjord i Italiens officiella tidning (Gazzetta Ufficiale) den 1 augusti. Lagen innehåller nya bestämmelser för tullombudens verksamhet och upphäver de bestämmelser i lagen från 1960 som stred mot fördraget. Den överträdelse som EG-domstolen konstaterat har nu slutligen upphört.

[20] Mål C-35/96, REG 1998, s. I-3851.

2.3.4. Transport

Kommissionen fortsatte ett överträdelseförfarande mot Portugal angående rabattsystemet för landningsavgifter och skillnader i landningsavgifterna beroende på flygningarnas ursprung. Portugal vägrar att rätta sig efter kommissionens beslut av den 10 februari 1999, där det konstaterades att systemet är en diskriminerande åtgärd som är oförenlig med artikel 86.1 jämförd med artikel 82 i EG-fördraget. Kommissionen har dock uppskjutit beslutet att väcka talan vid EG-domstolen, eftersom Portugal i maj 1999 överklagade kommissionens beslut. Detta mål pågår och gäller också systemets laglighet.

Ytterligare ett beslut enligt artikel 86.3 i EG-fördraget handlar om landningsavgifter. I ett beslut den 26 juli 2000 fann kommissionen att systemet i Spanien med olika rabatter och landningsavgifter beroende på flygningens ursprung gynnar inhemska flygbolag. Oavsett flygplanskategori är avgifterna högre för flygningar från andra EG-länder än för inrikesflygningar. Vidare ökar rabatterna (som är på mellan 9 och 35 procent) med antalet landningar per månad. I praktiken gynnar detta de spanska flygbolagen, som i genomsnitt får mellan 20 och 25 procents rabatt. Objektiva skäl saknas för diskrimineringen. Den spanska regeringen har meddelat att den snarast kommer att vidta åtgärder för att upphöra med överträdelsen.

2.3.5. Koncentrationsärenden

År 1999 inleddes ett överträdelseförfarande mot Portugal, sedan de portugisiska myndigheterna vägrat att godkänna ett samgående mellan den spanska banken BSCH och den portugisiska koncernen Champalimaud. Förfarandet har nu kunnat avslutas. Genom en ny transaktion köpte nämligen den spanska banken två banker av den portugisiska koncernen. Affären anmäldes den 29 november 1999 och godkändes den 11 januari 2000. De portugisiska myndigheterna tillät den nya transaktionen, som ersatte det samgående som överträdelseförfarandet gällde.

2.3.6. Statligt stöd

Kommissionen har kunnat avsluta ett mycket gammalt ärende. I en dom av den 20 september 1990 [21] fastställde EG-domstolen kommissionens slutliga negativa beslut av den 7 november 1987 [22] om ett stöd på 2 miljoner D-mark år 1985 från delstaten Baden-Württemberg till företaget BUG-Alutechnik, tillverkare av halv- och helfabrikat i aluminium. I beslutet förordnades att stödet skulle återkrävas. Eftersom stödet inte återbetalats, trots kommissionens påstötningar, inleddes 1991 ett överträdelseförfarande mot Tyskland för brott mot artikel 171 i EG-fördraget (numera artikel 228 i EG-fördraget). År 1992 anmodade Staatsschuldenverwaltung Baden-Württemberg företaget att återbetala stödet. BUG-Alutechnik överklagade emellertid det beslutet med uppskjutande verkan till Verwaltungsgericht Sigmaringen. Förvaltningsdomstolen ogillade överklagandet 1994, men företaget överklagade till Verwaltungsgerichtshof Mannheim, även denna gång med uppskjutande verkan. Verwaltungsgerichtshof Mannheim fastställde underrättens dom 1996. Företaget, som nu blivit Hoogovens Aluminium Profiltechnik, överklagade till Bundesverwaltungsgericht. Den sistnämnda domstolen ogillade överklagandet den 26 augusti 1999. Stödet återbetalades slutligen den 14 oktober 1999. När kommissionen blivit officiellt underrättad om detta kunde ärendet avslutas i början av 2000.

[21] Mål C-5/89, Rec. 1990, s. I-3437; svensk specialutgåva, volym X, s. 499.

[22] EGT L 79, 24.3.1988, s. 29.

2.4. SysselsÄttning och socialpolitik

2.4.1. Arbetskraftens fria rörlighet

Kommissionen har inlett ett antal överträdelseförfaranden mot flera medlemsstater för att de inte på ett korrekt sätt tillämpar förordningarna (EEG) nr 1612/68 och 1408/71.

Överträdelseförfarandet mot Belgien om underlåtenhet att följa domstolens dom i mål C-47/93 av den 3 maj 1994, som gäller hur de belgiska universiteten finansierar antagningen av universitetsstuderande från andra medlemsstater, pågår fortfarande.

Överträdelseförfarandena mot Tyskland har avslutats. De gällde dels migrerande arbetstagares rätt till socialbidrag vid anhöriginvandring, dels kravet på att uppehållstillstånd måste uppvisas för att socialbidrag skall kunna beviljas. I det första fallet uppmanades de behöriga myndigheterna i tolkningscirkulär att se till att gemenskapsrätten respekterades. I det andra fallet klarades situationen upp tack vare en lagändring.

Överträdelseförfarandet mot Danmark om de bestämmelser och den praxis som inskränker gränsarbetares rätt att i Danmark använda tjänstefordon som är registrerade i en annan medlemsstat där arbetsgivaren har sitt säte pågår fortfarande. Danmark har visserligen ändrat sina bestämmelser, men kommissionen anser att resultatet inte är helt tillfredsställande och har därför skickat ett kompletterande motiverat yttrande till landet.

Ett motiverat yttrande har riktats till Grekland om den grekiska lagstiftning som gäller unionsmedborgarnas familjemedlemmar. Där krävs att de familjemedlemmar som inte är unionsmedborgare och som vill bedriva ekonomisk verksamhet skall söka arbetstillstånd.

Ett motiverat yttrande har riktats till Österrike, därför att landets lagstiftning diskriminerar unionsmedborgare som utövar sin rätt till fri rörlighet för arbetstagare, men även medborgare från länder med vilka gemenskapen har slutit samarbets- eller associeringsavtal (till exempel Marocko, Turkiet och Polen). Dels innebär de österrikiska bestämmelserna om val till de anställdas officiella representativa organ (Kammern für Arbeiter und Angestellte) att inga utländska arbetare är valbara, dels innehåller arbetslagstiftningen bestämmelser som gör att alla medborgare från länder med vilka gemenskapen har slutit samarbets- eller associeringsavtal utesluts från att vara valbara till företagsråd.

Överträdelseförfarandena mot Grekland (enligt artikel 228 i EG-fördraget) och Spanien (enligt artikel 226 i EG-fördraget) angående nationalitetskravet för arbete inom den offentliga förvaltningen har avslutats sedan den berörda länderna vidtagit åtgärder för att anpassa sig till gemenskapsbestämmelserna.

Kommissionen har riktat motiverade yttranden till Österrike och Belgien angående hänsynstagandet till tjänstgöringsperioder inom en annan medlemsstats offentliga förvaltning. De överträdelseförfaranden som 1999 inleddes mot Tyskland och Irland inom samma område pågår fortfarande.

När det gäller samordning av medlemsstaternas system för social trygghet, fann EG-domstolen i två mål mot Frankrike om betalning av den allmänna sociala avgiften (Contribution Sociale Généralisée) [23] och den "sociala skuldtäckningsavgiften" (Cotisation pour le remboursement de la dette sociale) [24] att dessa avgifter, som de franska myndigheterna hävdar är skatter, omfattas av förordning (EEG) nr 1408/71. Därför får de inte avkrävas personer som är bosatta i Frankrike men arbetar i en annan medlemsstat, till exempel franska gränsarbetare som arbetar i Belgien, eftersom dessa inte omfattas av den franska lagstiftningen om social trygghet. Eftersom kommissionen inte har fått tillräckliga uppgifter om vilka åtgärder som vidtagits för att följa domarna, fortsätter överträdelseförfaranden enligt artikel 228 i EG-fördraget.

[23] Mål C-169/98.

[24] Mål C-34/98.

Kommissionen väckte talan vid EG-domstolen mot Tyskland 1999 angående avgifter enligt en särskild lag om socialförsäkringssystem för konstnärer (Künstlersozialversicherungsgesetz). [25] Generaladvokaten har lämnat sitt förslag till avgörande den 24 oktober 2000.

[25] Mål C-68/99.

Målet mot Belgien [26] om en personlig avgift på 13,07 % för personer med hemvist i en annan medlemsstat pågår fortfarande vid EG-domstolen. Generaladvokaten lämnade sitt förslag till avgörande den 23 januari 2001.

[26] Mål C-347/98.

Kommissionen beslutade att fortsätta ett förfarande mot Nederländerna genom att väcka talan vid EG-domstolen. Enligt kommissionen strider de nederländska myndigheternas vägran att låta en tidigare gränsarbetare ta med sin arbetslöshetsersättning utomlands under högst tre månader mot artikel 69 i förordning (EEG) nr 1408/71, eftersom förordningen inte skiljer mellan gränsarbetare och andra arbetstagare.

Ett motiverat yttrande har riktats till Frankrike angående den franska sjukkassans vägran att ersätta kostnader för glasögon, som den försäkrade köpt i Tyskland, enligt franska tariffer. Kommissionen anser att detta strider mot EG-fördragets bestämmelser om fri rörlighet för varor, främst artiklarna 28 och 30, såsom artiklarna tolkats av EG-domstolen i mål C-120/95, Decker. [27] I det målet fann domstolen att personer har rätt till ersättning för denna typ av sjukvårdsprodukter enligt tarifferna i den medlemsstat där de är försäkrade, och detta utan förhandstillstånd.

[27] EG-domstolens dom av den 28 april 1998.

Den nederländska regeringen rättade sig efter ett motiverat yttrande som kommissionen riktat till Nederländerna om beräkning av nederländsk ålderspension i fall där en person med obligatorisk försäkring samtidigt gjort frivilliga pensionsbetalningar i en annan medlemsstat. Regeringen ser för närvarande över myndigheternas praxis. Trots artikel 15.1 b i förordning (EEG) nr 574/72, där det uttryckligen anges att obligatoriska försäkringsperioder har företräde framför frivilliga försäkringsperioder, vägrade myndigheterna att beakta en viss sysselsättningstid i Nederländerna, eftersom frivilliga bidrag samtidigt hade gjorts i en annan medlemsstat. Myndigheterna hänvisade till bilaga 6 punkt J.2 h i förordningen. Denna tolkning delades av den nationella domstolen.

I ett överträdelseförfarande mot Frankrike om beräkning av arbetslöshetsförmåner för en person som senast varit anställd i ett annat land än Frankrike ändrade den franska regeringen den aktuella cirkulärskrivelsen för att rätta sig efter gemenskapsrätten. Detta skedde sedan kommissionen väckt talan vid EG-domstolen. Ärendet har avskrivits.

Efter ett motiverat yttrande från kommissionen om Danmarks vägran att tillämpa inhemsk lagstiftning om social trygghet på anställda från andra medlemsstater som arbetar på oljeriggar på den danska kontinentalsockeln, har den danska regeringen ändrat lagstiftningen. Överträdelseförfarandet har avskrivits.

2.4.2. Likabehandling av kvinnor och män

Kommissionen har väckt talan vid domstolen mot Frankrike (enligt artikel 228 i EG-fördraget) [28] för att landet inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter domen av den 13 mars 1997 [29] där Frankrike fälldes för att ha behållit ett förbud mot nattarbete för kvinnor i industrin, medan samma förbud inte tillämpas på män. Målet pågår fortfarande.

[28] Mål C-224/99.

[29] Mål C-197/96, kommissionen mot Frankrike, REG 1997. s. I-1489.

När det gäller direktiv 92/85/EEG om skyddet av gravida kvinnor har de irländska myndigheterna mottagit ett motiverat yttrande. De har därefter anpassat sin lagstiftning till gemenskapsbestämmelserna och anmält ny lagstiftning. Förfarandet mot Irland har därmed avslutats. Efter att ha mottagit ett motiverat yttrande har även myndigheterna i Sverige och Luxemburg anmält nya lagtexter som för närvarande granskas. Dessa förfaranden fortsätter således. Kommissionen har dessutom beslutat att väcka talan vid domstolen för bristande överensstämmelse [30] i förfarandet mot Frankrike, medan granskningen av förfarandet mot Italien fortsätter.

[30] I den franska lagstiftningen finns det inga särskilda bestämmelser om möjligheten för gravida kvinnor att undantas från arbete om det är nödvändigt för att skydda deras hälsa.

Efter de italienska myndigheternas anmälan av nationella genomförandebestämmelser har förfarandet vid domstolen för underlåtenhet att anmäla sådana bestämmelser för direktiv 96/34/EG om föräldraledighet [31] dragits tillbaka.

[31] Mål C-445/99.

Kommissionen har inlett ett överträdelseförfarande mot Frankrike (enligt artikel 228 i EG-fördraget) för att landet inte tillämpat domen av den 8 juli 1999 [32]. I domen fälldes Frankrike för underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser för direktiv 96/97/EG om ändring av direktiv 86/378/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av män och kvinnor i företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet. Enligt direktivet skulle medlemsstaterna ha antagit sina genomförandebestämmelser den 1 juli 1997. Det kan noteras att Grekland dömdes av domstolen för samma sak den 14 december 2000 [33]. Talan mot Luxemburg i samma fråga [34] har dragits tillbaka sedan de luxemburgska myndigheterna anmält genomförandebestämmelser för direktivet.

[32] Mål C-354/98.

[33] Mål C-457/98.

[34] Mål C-438/98; generaladvokat La Pergola lade fram sitt förslag till avgörande den 24 juni 1999.

Kommissionen har även inlett ett överträdelseförfarande mot Grekland (enligt artikel 228 i EG-fördraget) för att landet inte tillämpat domen av den 28 oktober 1999 [35]. I domen fälldes Grekland för bristande överensstämmelse mellan direktiv 79/7/EEG, artikel 141 i fördraget och direktiv 75/117/EEG å ena sidan och den grekiska lagstiftningen å den andra i fråga om beviljande av äktamakebidrag och beaktandet av detta bidrag vid beräkningen av pensioner. Dessa bestämmelser borde ha haft retroaktiv verkan i fråga om äktamakebidrag från den 1 januari 1981 (den dag då artikel 141 i fördraget och direktiv 75/117/EEG trädde i kraft i Grekland) och i fråga om beräkningen av pensioner från den 23 december 1984 (den dag då direktiv 79/7/EEG trädde i kraft).

[35] Mål C-187/98.

2.4.3. Arbetsvillkor

Efter det att kommissionen väckt talan vid domstolen fälldes Italien och Frankrike för att inte ha antagit de lagar och författningar som är nödvändiga för att följa direktiv 93/104/EG om arbetstid [36]. Eftersom det inte inkommit någon anmälan om åtgärder som vidtagits för att följa domstolens dom fortsätter överträdelseförfarandena enligt artikel 228 i EG-fördraget. Talan mot Luxemburg för underlåtenhet att anmäla införlivandet av samma direktiv [37] har dragits tillbaka sedan landet slutligen anmält sina genomförandebestämmelser.

[36] Dom av den 9 mars 2000 i mål C-386/98, kommissionen mot Italien och dom av den 8 juni 2000 i mål C-46/99, kommissionen mot Frankrike.

[37] Mål C-48/99; generaladvokat Alber lade fram sitt förslag till avgörande den 16 november 1999.

I en dom av den 18 december 2000 fälldes Frankrike [38] av domstolen för att inte ha anmält genomförandebestämmelserna för direktiv 94/33/EG om skydd av minderåriga i arbetslivet. Eftersom det ännu inte inkommit någon anmälan om åtgärder som vidtagits för att följa domstolens dom fortsätter förfarandet enligt artikel 228 i EG-fördraget.

[38] Mål C-45/99.

Efter det att Luxemburg fällts av domstolen för att inte ha anmält eventuella genomförandebestämmelser för direktiv 94/33/EG om skydd av minderåriga i arbetslivet [39] och för att inte ha införlivat direktiv 94/45/EG om inrättandet av ett europeiskt företagsråd [40] har myndigheterna i Luxemburg anmält genomförandebestämmelser som granskas för närvarande.

[39] Dom av den 21 oktober 1999 i mål C-430/98.

[40] Dom av den 16 december 1999 i mål C-47/99.

Kommissionen har riktat ett motiverat yttrande till Italien om lagstiftningens bristande överensstämmelse med direktiv 77/187/EEG om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter. Eftersom svaret från de italienska myndigheterna inte är tillfredsställande har kommissionen beslutat att väcka talan mot Italien vid domstolen. Däremot har kommissionen beslutat att skjuta upp överträdelseförfarandet mot Grekland för lagstiftningens bristande överensstämmelse med direktiv 98/59/EG om kollektiva uppsägningar. Kommissionen vill i detta fall noggrant analysera svaret från de grekiska myndigheterna innan den fattar beslut i sak.

Ett motiverat yttrande har riktats till Portugal och Italien för bristande överensstämmelse med direktiv 98/59/EG om kollektiva uppsägningar.

Kommissionen har beslutat att väcka talan vid domstolen mot Irland för bristande överensstämmelse med direktiv 98/59/EG om kollektiva uppsägningar och direktiv 77/187/EEG om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter. I slutet av december 2000 anmälde de irländska myndigheterna vissa genomförandebestämmelser och åtog sig samtidigt att fastställa ytterligare bestämmelser. Då kommer det alltså inte längre att vara nödvändigt att väcka talan.

2.4.4. Säkerhet och hälsa på arbetsplatsen

Efter Luxemburgs anmälan av nationella genomförandebestämmelser för direktiv 92/29/EEG om medicinsk behandling ombord på fartyg har samtliga medlemsstater införlivat rådets ramdirektiv 89/391/EEG och dess särdirektiv [41] liksom det "fristående" direktivet 92/29/EEG.

[41] Direktiv 89/654/EEG, 89/655/EEG, 89/656/EEG, 90/269/EEG, 90/270/EEG, 90/394/EEG, 90/679/EEG,92/57/EEG, 92/58/EEG, 92/91/EEG, 92/104/EEG och 93/103/EG.

När det gäller direktiv som innebär en ändring eller en anpassning av särdirektiven till den tekniska utvecklingen [42] har antalet anmälningar av nationella genomförandebestämmelser ytterligare ökat under 2000 (framförallt genom Italiens anmälan av genomförandebestämmelser för direktiven 95/30/EG [43], 97/59/EG, och 97/65/EG [44]), men situationen är ännu inte helt tillfredsställande. Följaktligen pågår överträdelseförfaranden mot de medlemsstater som ännu inte har anmält sina genomförandebestämmelser till kommissionen. Vissa av överträdelserna har redan kommit upp i domstolen, som till exempel i fallet med Österrike, för att landet inte har införlivat direktiven 95/30/EG [45], 97/59/EG och 97/65/EG [46]. Kommissionen har dessutom riktat ett motiverat yttrande till Irland för att landet inte anmält genomförandebestämmelser för direktiv 95/63/EG. När det gäller direktiv 97/42/EG, vars införlivandefrist löpte ut den 27 juni 2000, har kommissionen beslutat att rikta motiverade yttranden till Frankrike och Irland för att de inte anmält sina nationella genomförandebestämmelser.

[42] Direktiv 93/88/EG, 95/30/EG, 97/59/EG, 97/65/EG, 95/63/EG och 97/42/EG.

[43] Dom av den 16 mars 2000 i mål C-439/98.

[44] Mål C-312/99; efter denna anmälan drogs talan vid domstolen tillbaka.

[45] Mål C-473/99.

[46] Mål C-110/00 och C-111/00.

När det gäller de nationella genomförandebestämmelsernas överensstämmelse med ramdirektiv 89/391/EEG har kommissionen riktat motiverade yttranden till Portugal och Sverige för bristande överensstämmelse. Kommissionen har också väckt talan vid domstolen mot Tyskland [47] och Italien [48] av samma skäl och beslutat att väcka talan mot Belgien angående landets införlivande av detta direktiv.

[47] Mål C-5/00.

[48] Mål C-49/00.

I fråga om de nationella genomförandebestämmelsernas överensstämmelse med särdirektiven [49] har förfarandet mot Sverige avslutats sedan landet anmält nya genomförandebestämmelser för direktiv 90/269/EEG. Ett motiverat yttrande har riktats till Danmark om bristande överensstämmelse mellan genomförandebestämmelserna och direktiv 89/654/EEG. Kommissionen har även beslutat att väcka talan vid domstolen mot Italien i två fall som gäller bristande överensstämmelse med direktiven 89/655/EEG och 90/270/EEG.

[49] Direktiv 89/654/EEG, 89/655/EEG, 89/656/EEG, 90/269/EEG, 90/270/EEG, 90/394/EEG, 90/679/EEG, 92/57/EEG, 92/58/EEG, 92/91/EEG, 92/104/EEG och 93/103/EG.

2.5. Jordbruk

2.5.1. Fri rörlighet för jordbruksprodukter [50]

[50] Till följd av kommissionens omorganisation har lagstiftning och andra frågor rörande folkhälsan och skydd för djur och växter flyttats till generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd. Sedan slutet av 1999 har detta generaldirektorat ansvar för handläggningen av överträdelseärendena på detta område, inklusive de som gäller de hinder för jordbruksprodukternas fria rörlighet som grundas på hälsoskyddsskäl.

En av de grundläggande målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken och de gemensamma marknadsordningarna är att skapa fri rörlighet för jordbruksprodukter på den inre marknaden.

Domstolen har upprepade gånger slagit fast att artiklarna 28 och 29 i EG-fördraget utgör en del av de gemensamma marknadsordningarna, även om de alltsedan den 1 januari 1970 inte uttryckligen behöver omnämnas i dessa.

Kommissionen arbetar för att snabbt avlägsna handelshinder för jordbruksprodukter inom gemenskapen.

De senaste åren har man rent allmänt kunnat konstatera en minskning av antalet fall av "traditionella" hinder för jordbruksprodukters fria rörlighet, till exempel systematiska importkontroller eller krav på intyg, och denna tendens håller i sig även i år.

Vissa länder framhärdar i att kvalitetsmärkning eller kvalitetsbeteckning skall förbehållas produkter från det egna landet eller regionen. Detta har fått kommissionen att fortsätta de överträdelseförfaranden som inletts mot Frankrike, Spanien och Tyskland. I enlighet med artikel 28 i EG-fördraget så som den tolkats av domstolen i mål 13/78, Eggers [51] och C-321/94, Montagne [52], anser kommissionen att en kvalitetsbeteckning eller en kvalitetsmärkning inte skall förbehållas produkter från ett särskilt geografiskt område utan bör grundas enbart på produktens verkliga egenskaper. Kommissionen anser därför att alla nationella kvalitetsbeteckningar eller kvalitetsmärkningar enligt artiklarna 12 och 34 i EG-fördraget skall vara fullt tillgängliga för alla eventuella producenter eller användare inom gemenskapen vars produkter uppfyller de nödvändiga objektiva och verifierbara kraven.

[51] Dom av den 12 oktober 1978, REG 1978, s. 1935

[52] Dom av den 7 maj 1997, REG 1997, s. I-2343.

I Frankrikes fall rör överträdelseförfarandena följande regionala kvalitetsbeteckningar: "Normandie", "Nord-Pas-de-Calais", "Ardennes de France", "Limousin", "Languedoc-Roussillon", "Lorraine", "Savoie", "Franche-Comté", "Corse", "Midi-Pyrénées", "Salaisons d'Auvergne" samt "Qualité France". Eftersom beteckningarna fortsätter att användas har kommissionen riktat motiverade yttranden till Frankrike. De franska myndigheterna är nu beredda att ändra bestämmelserna om dessa beteckningar.

Motiverade yttranden har riktats till Spanien angående följande kvalitetsbeteckningar: "La Conca de Barbera", "El Valles Occidental", "El Ripolles", "Alimentos de Andalucia", "Alimentos de Extremadura" och "Calidad Cantabria". Efter de motiverade yttrandena har de behöriga spanska myndigheterna avskaffat de omstridda beteckningarna.

De tyska myndigheternas vägran att låta produkter från andra medlemsstater bära den nationella kvalitetsbeteckningen CMA (Centrale Marketing Gesellschaft der deutschen Agrarwirtschaft) i kombination med beteckningen "Markenqualität aus deutschen Landen", som endast ges till produkter som bearbetats i Tyskland trots att inga krav på geografiskt ursprung anges, har lett till att kommissionen väckt talan mot Tyskland vid domstolen. Kommissionen anser att beteckningen i fråga utgör en bindande begränsning beträffande den plats som bearbetade produkter kan komma från.

En särskild typ av handelshinder i Frankrike är de återkommande våldshandlingarna mot import av frukt och grönsaker från andra medlemsstater, särskilt Spanien, samtidigt som de franska myndigheterna inte vidtar de åtgärder som krävs för att stävja våldshandlingarna. Här bör det erinras om att domstolen i en dom av den 9 november 1997 i mål C-265/95 [53] konstaterade: "Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt den gemensamma organisationen av marknaden för jordbruksprodukter och artikel 30 i EG-fördraget [nuvarande artikel 28 i EG-fördraget] jämförd med artikel 5 i samma fördrag [nuvarande artikel 10] genom att inte vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder för att förhindra att enskildas handlande hindrar den fria rörligheten för frukt och grönsaker." Under 1998 skedde försäljningen av frukt och grönsaker, bland annat från Spanien, under lugna och fredliga former. Detta tyder på att de åtgärder som vidtagits av de franska myndigheterna för att upprätthålla allmän ordning och därigenom följa domstolens dom var mer effektiva än tidigare. Situationen var likadan under 1999 och 2000, även om man kunde notera vissa enstaka incidenter. Kommissionen hoppas att försäljningen kommer att ske under normala former i fortsättningen.

[53] Dom av den 6 november 1997, REG 1997, s. I-6959.

2.5.2. Marknaden

Utöver arbetet med att undanröja hinder för den fria rörligheten för jordbruksprodukter har kommissionen även fortsättningsvis verkat för att övriga bestämmelser i gemenskapens jordbrukslagstiftning tillämpas i praktiken och på ett korrekt sätt.

Kommissionen har fortsatt att övervaka tillämpningen av vissa specifika bestämmelser om den gemensamma organisationen av marknaden för olika jordbruksprodukter. På detta område har kommissionen fortsatt att ägna särskild uppmärksamhet åt tillämpningen av bestämmelser om produktionsstyrning. I synnerhet gäller detta sektorn för mjölkprodukter, där det skett en systematisk analys av den nationella lagstiftning som antagits för att garantera tillämpningen av förordningarna (EEG) nr 3952/92 och 536/93.

Kommissionen har riktat motiverade yttranden till Italien och Spanien om brister i tillämpningen av mjölkkvotssystemet. Det främsta problemet gäller myndigheternas underlåtenhet att utkräva tilläggsavgifter av de producenter som överskrider kvoterna.

I februari 1997 gav den italienska regeringen en undersökningskommission i uppdrag att utföra en särskild kontroll av mjölkproduktionen under 1995-96 och 1996-97. I avvaktan på slutsatserna från denna kontroll och med förbehåll för återbetalning av ett beräknat överskott i förhållande till gällande avgifter har kontona med förskott som uppburits av köparna för perioderna i fråga spärrats. Mot bakgrund av allmänna påståenden om bedrägeri och oegentligheter ansåg de italienska myndigheterna att inbetalningarna till den behöriga myndigheten inte kunde ske förrän man utfört en ny kontroll av varje producents produktionsnivå och referenskvantitet. Detta är bakgrunden till överträdelseförfarandet.

Kommissionen har hållits underrättad om varje kontroll och har själv utfört kontrollbesök hos samtliga berörda organ.

Dessa exceptionella åtgärder tycks ha hjälpt till att klargöra den tidigare oklara situationen beträffande produktionskapaciteten i Italien. Den nivå som köparna först uppgav har bekräftats med en skillnad på mindre än 1 procent, varav en del fortfarande behöver fastställas. Resultaten från kontrollerna har också klargjort situationen för varje enskild producent, utom i de fall saken har förts till domstol. I november 1999 underrättades de berörda instanserna om resultaten av det nya ersättningssystemet för leveranser. Kommissionen övervakar noga att avgifterna verkligen drivs in. Ett kontrollbesök har just gjorts för att exakt fastställa de belopp som inte kan återvinnas omedelbart, bland annat på grund av överklaganden vid regionala domstolar vilkas beslut kan ha uppskjutande verkan. En ytterligare granskning av sådana fall pågår för närvarande. Kommissionen kommer att fortsätta överträdelseförfarandet angående alla belopp som återbetalats på felaktiga grunder.

I Spanien har producenterna endast betalat en bråkdel av tilläggsavgifterna för perioderna 1993-94, 1995-96 och 1996-97. Såväl producenter som köpare har i stor omfattning överklagat betalningsbesluten.

Efter det att överträdelseförfarandet har inletts har de spanska myndigheterna vidtagit nya åtgärder för att hantera systemet för att undvika att ärenden förs till domstol i stor skala i framtiden. Man har bland annat infört ett obligatoriskt system för betalning av förskottsavgifter för de producenter som överskrider sina kvoter under perioden samt stränga villkor för att godkänna köpare. Förvaltningen av systemet under 1998-99 uppvisade inte de allmänt förekommande problem man tidigare haft.

Beträffande tidigare inledda överträdelseförfaranden har de spanska myndigheterna ställt säkerheter för de omdiskuterade beloppen i de talrika fall där detta ännu inte hade gjorts. Myndigheterna anser för närvarande att den avgift som fortfarande återstår att betala är fullständigt täckt, dels av dessa säkerheter, dels av beslut om tvångsindrivning.

Kommissionen har även uppmärksammat brott mot gemenskapsbestämmelserna om skydd av beteckningar på jordbruksprodukter.

Inom sektorn för spritdrycker har kommissionen riktat ett motiverat yttrande till Frankrike, som tillåter försäljning av spritdrycker som består av whisky utspädd med vatten. Drycken kallas "whisky". Enligt förordning (EEG) nr 1576/89 skall whisky ha en alkoholhalt på minst 40 volymprocent. Det är dessutom förbjudet att tillsätta vatten till en alkoholhaltig dryck, eftersom produktens natur därigenom ändras.

Man bör notera en begäran om förhandsavgörande i samma fråga från Tribunal de Grande Instance i Paris (mål C-136/96). I sin dom av den 16 juli 1998 [54], konstaterar domstolen att det enligt den aktuella förordningen är förbjudet att införa kategoribeteckningen "whisky" i försäljningsbeteckningen för en spritdryck som innehåller whisky utspädd med vatten och som har en alkoholhalt som understiger 40 volymprocent.

[54] Dom av den 16 juli 1998, REG 1998, s. I-4571.

I sitt svar på det motiverade yttrandet vidhåller de franska myndigheterna sin ståndpunkt och försäljningen av drycken med den omstridda beteckningen fortsätter. Kommissionen har därför beslutat att väcka talan vid domstolen.

Kommissionen försöker också få de grekiska myndigheterna att fullständigt genomföra det integrerade system för administration och kontroll av vissa stödsystem inom gemenskapen som upprättas genom förordning (EEG) nr 3508/92. Syftet med systemet är att harmonisera och rationalisera administrationen och kontrollen av gemenskapens stödsystem, framförallt när det gäller jordbruksgrödor, nötkött samt får- och getkött. Detta bör ske genom åtgärder för att förebygga och bekämpa eventuella oegentligheter inom den verksamhet som finansieras av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ). I den ändrade artikel 2 i förordningen föreskrivs att varje medlemsstat före den 1 januari 1997 skall ha inrättat ett integrerat system som omfattar följande: en datoriserad databas, ett alfanumeriskt system för identifiering av jordbruksskiftena, ett alfanumeriskt system för identifiering och registrering av djuren, stödansökningar samt ett integrerat kontrollsystem. De grekiska myndigheterna har dock inte helt och hållet uppfyllt kraven som syftar till att garantera att de betalningar som beviljas av gemenskapen är lagliga och korrekta. Identifieringen och numreringen av jordbruksskiftena tycks inte ens ha inletts och registreringen och identifieringen av djuren verkar inte ha kommit särskilt långt. Detta har lett till att det saknas tillförlitliga uppgifter och kommissionen har därför riktat ett motiverat yttrande till Grekland.

Tillämpning av direktiv 98/34/EG (tekniska standarder och föreskrifter) inom jordbruksområdet

Under 2000, liksom tidigare år, har kommissionen mottagit ett stort antal anmälningar enligt direktiv 98/34/EG. Enligt direktivet skall medlemsstaterna och Eftaländerna anmäla alla lagförslag som innehåller tekniska standarder och föreskrifter innan de antas, om förslagen kan tänkas innebära hinder för handeln mellan medlemsstaterna.

Inom jordbrukssektorn har kommissionen med utgångspunkt i artikel 28 i EG-fördraget och sekundärlagstiftningen under året granskat 135 utkast till lagtexter som anmälts av medlemsstaterna och Eftaländerna.

2.6. Energi och transporter

Kontrollen av tillämpningen av gemenskapslagstiftningen på energiområdet gäller tre saker: att nationella genomförandebestämmelser för direktiven anmäls, att dessa nationella bestämmelser inte strider mot gemenskapslagstiftningen samt hur direktiv, förordningar och fördraget tillämpas.

2.6.1. Inre marknaden för el och naturgas

Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el har införlivats med den nationella lagstiftningen i samtliga medlemsstater. Överträdelseförfarandet mot Luxemburg har avskrivits. Det bör dock noteras att Belgien, som skulle ha införlivat direktivet senast den 19 februari 1999, ännu inte har införlivat det fullständigt och inte heller har anmält några genomförandebestämmelser. Ett överträdelseförfarande pågår även mot Frankrike för ofullständigt införlivande och bristande överensstämmelse hos genomförandebestämmelserna för direktivet. De bestämmelser som nyligen antagits borde dock inte längre utgöra något hinder för öppnandet av elmarknaden och konkurrensen i Frankrike.

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/30/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas skulle ha införlivats senast den 10 augusti 2000. Frankrike, Luxemburg och Portugal har inte införlivat direktivet och kommissionen beslutade därför den 20 december 2000 att rikta ett motiverat yttrande till Frankrike och Luxemburg. Ett överträdelseförfarande pågår mot Tyskland i samma ärende eftersom landet endast införlivat delar av direktivet.

Kommissionen fortsätter att granska överensstämmelsen mellan samtliga medlemsstaters nationella genomförandebestämmelser och de två direktiven.

2.6.2. Energieffektivitet

Italien har slutligen införlivat Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och frysar (även i kombination) för hushållsbruk. Därmed har samtliga medlemsstater införlivat detta direktiv.

Samtliga direktiv med tillämpningsföreskrifter för direktiv 92/75/EEG av den 22 september 1992 om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och andra resurser [55] har införlivats av alla medlemsstater (med undantag av Italien som inte har införlivat direktiv 98/11/EG om energimärkning av lampor för hushållsbruk).

[55] -Direktiv 94/2/EG om märkning som anger energiförbrukning hos elektriska kylskåp och frysar (även i kombination) för hushållsbruk.

Slutligen har kommissionen nyligen inlett överträdelseförfaranden mot åtta medlemsstater för felaktig tillämpning av rådets direktiv 93/76/EEG av den 13 september 1993 om begränsning av koldioxidutsläpp genom en förbättring av energieffektiviteten (SAVE).

2.6.3. Kolväten

Rådets direktiv 98/93/EG av den 14 december 1998 om ändring av direktiv 68/414/EEG om en skyldighet för medlemsstaterna i EEG att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter skulle ha genomförts senast den 31 december 1999. Direktivet har införlivats av samtliga medlemsstater, med undantag av Italien och Portugal. Överträdelseförfarandena mot dessa länder fortsätter.

2.6.4. Transporter

Kontrollen av tillämpningen av gemenskapslagstiftningen på transportområdet gäller tre saker: att nationella genomförandebestämmelser för direktiven anmäls, att dessa nationella åtgärder inte strider mot gemenskapslagstiftningen samt hur direktiv, förordningar och fördraget tillämpas.

Under 2000 löpte tidsfristen ut för införlivandet av åtta gemenskapsdirektiv på transportområdet. Liksom tidigare år måste man tyvärr konstatera att de flesta medlemsstater antar sina genomförandebestämmelser alldeles för sent. Detta visar sig bland annat genom att bara ett fåtal medlemsstater anmält nationella genomförandebestämmelser för de direktiv som skulle ha införlivats under 2000. Det har alltså endast skett en mycket blygsam ökning av införlivandenivån som i slutet av 2000 låg på drygt 88 procent jämfört med 86 procent i slutet av 1999.

När överträdelseförfaranden inleds märker dock kommissionen genast en ökning av anmälningstakten för nationella genomförandebestämmelser. Över tre fjärdedelar av de 111 överträdelseförfaranden som kommissionen avskrev under 2000 gällde underlåtenhet att anmäla bestämmelser.

Antalet inlämnade klagomål och fall som tagits upp av kommissionen på eget initiativ har inte ändrats jämfört med tidigare år.

Antalet överträdelseförfaranden som leder till att kommissionen väcker talan vid domstolen ökar däremot stadigt (39 ärenden under 2000 jämfört med 30 under 1999). 30 av dessa ärenden gällde underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser, vilket innebär att kommissionen beslutat att väcka talan vid domstolen i totalt 69 fall. Man bör notera att kommissionen väckt talan för andra gången mot Italien för att landet inte genomfört en dom om fördragsbrott (11/11/1999). Beslutet, som är förenat med vite, gäller underlåtenhet att införliva direktiv 95/21/EG om hamnstatskontroll.

2.6.5. Vägtransporter

Direktiv 98/76/EG om ändring av direktiv 96/26/EG om rätt att yrkesmässigt bedriva person- och godstransporter på väg och om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för att främja ett effektivt utnyttjande av dessa transportörers etableringsrätt på området för nationella och internationella transporter har fortfarande inte införlivats av en del medlemsstater, vilket är otillfredsställande. Sju överträdelseförfaranden om underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser pågår och kommissionen har beslutat att väcka talan vid domstolen mot Luxemburg, Belgien, Italien och Grekland. Kommissionen väntar också på de finländska myndigheternas anmälan av nationella genomförandebestämmelser för direktiv 96/26/EG när det gäller Åland.

Det har dock gjorts framsteg när det gäller anmälningarna av lagstiftning om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen (direktiv 96/53/EG) och om provning av motorfordons och tillhörande släpfordons trafiksäkerhet (direktiv 96/96/EG). Alla pågående överträdelseförfaranden har kunnat avslutas.

När det gäller transport av farliga ämnen på väg har domstolen avkunnat två domar mot Irland [56] som varken lämnat in någon anmälan till kommissionen om nationella genomförandebestämmelser för direktiven 94/55/EG och 96/86/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på väg (förpackat eller oförpackat) eller någon anmälan för direktiv 95/50/EG om enhetliga förfaranden för kontroller av vägtransporter av farligt gods. Irland har inte införlivat något direktiv om transport av farligt gods på väg eller järnväg. (se nedan, punkt 2.8.4.). Överträdelseförfarandena mot Grekland kunde däremot avslutas under året.

[56] Dom av den 26 september 2000 i mål C-1999/408, kommissionen mot Irland, REG 2000, s. I-0000.

Bestämmelserna om utnämning av och kompetens hos säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på väg, järnväg eller inre vattenvägar (direktiven 96/35/EG och 2000/18/EG) har inte införlivats av Grekland och Irland (Portugal har inte införlivat ändringsdirektivet).

Det bör noteras att Grekland inte införlivat något av de direktiv om landtransporter som antagits sedan 1998 och som skulle ha införlivats under perioden 1998-2000. För Irland är situationen nästan densamma.

I fråga om vägskatter pågår överträdelseförfarandet mot Belgien för genomförandebestämmelsernas bristande överensstämmelse med direktiv 93/89/EEG om skatter, tullar och avgifter. Domstolen har också avkunnat dom i målet mot Österrike om vägtullarna för Brennermotorvägen [57]. Tretton av medlemsstaterna har inte införlivat direktiv 99/62/EG om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer. Kommissionen har inlett överträdelseförfaranden mot dessa länder för underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för direktivet.

[57] Dom av den 26 september 2000 i mål C-1998/205, kommissionen mot Österrike, REG 2000, s. I-0000.

Genomförandet av direktiv 91/439/EEG om körkort är mycket bristfälligt. Överträdelseförfarandet mot Italien avslutades visserligen under 2000, men en granskning av de nationella genomförandebestämmelserna visar att åtta andra medlemsstater genomfört direktivet bristfälligt på flera punkter, bland annat när det gäller minimiålder för framförande av vissa fordonstyper, förnyande av körkort för medborgare som inte längre bor i den medlemsstat där körkortet utfärdades, krav på de fordon som används vid körproven, körprovets längd och minimiregler om fysisk och psykisk lämplighet. Dessutom sker fortfarande en systematisk registrering av körkort vars innehavare har flyttat till en annan medlemsstat, vilket strider mot reglerna om ömsesidigt erkännande av körkort.

2.6.6. Kombinerade transporter

Överträdelseförfarandet mot Finland för de nationella genomförandebestämmelsernas bristande överensstämmelse med direktiv 92/106/EEG om gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna avslutades under 2000 sedan Finland anmält lag nr 440/2000 av den 19 maj 2000 där direktivet införlivas på ett korrekt sätt. Överträdelseförfarandet mot Italien för felaktig tillämpning av samma direktiv fortsätter däremot och ärendet ligger fortfarande hos domstolen.

2.6.7. Transporter på inre vattenvägar

Införlivandefristen för direktiv 96/50/EG om harmonisering av villkoren för att erhålla nationella förarbevis för gods- eller personbefordran på gemenskapens inre vattenvägar löpte ut under 1998. Detta gav upphov till överträdelseförfaranden för underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser. Kommissionen har beslutat att väcka talan vid domstolen mot Frankrike och Nederländerna som fortfarande inte antagit och offentliggjort de nationella genomförandebestämmelserna för detta direktiv, även om de båda länderna har informerat kommissionen om förslag som väntas antas mycket snart.

Överträdelseförfarandena mot Tyskland och Luxemburg som slutit bilaterala avtal med länder utanför unionen om sjöfart på inre vattenvägar fortsätter. Kommissionen har beslutat att väcka talan vid domstolen, eftersom endast gemenskapen har behörighet att sluta sådana avtal.

2.6.8. Järnvägstransporter

När det gäller säkerheten vid järnvägstransporter fastställs i direktiv 96/49/EG, ändrat genom direktiv 96/87/EG, enhetliga säkerhetsnormer för att öka säkerheten och trafiken i hela gemenskapen. Därigenom sker en tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om varutransporter. Dessa direktiv som tillämpas på transporter av farligt gods på järnväg inom eller mellan medlemsstater har fortfarande inte införlivats av Irland och Grekland. Kommissionen har därför beslutat att väcka talan vid domstolen mot dessa länder. Direktiv 99/48/EG om anpassning för andra gången till den tekniska utvecklingen av direktiv 96/49/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg har inte införlivats av Italien, Irland och Grekland. Kommissionen har därför beslutat att rikta ett motiverat yttrande till dessa tre länder för underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för direktivet.

Få länder har införlivat direktiv 96/48/EG om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg, vars syfte är att främja samtrafikförmågan och driftskompatibiliteten hos de nationella näten för höghastighetståg när de utformas, tillverkas och sätts i trafik. Man skall också främja driften av och tillgängligheten till dessa nät. Sju av medlemsstaterna har fortfarande inte anmält sina nationella genomförandebestämmelser och kommissionen har därför tvingats väcka talan vid domstolen i dessa sju fall (Frankrike, Förenade kungariket, Grekland, Irland, Österrike, Sverige och Finland).

2.6.9. Sjötransporter

Inom sjötransportsektorn har kommissionen noterat en kraftig förbättring av gemenskapsrättens tillämpning när det gäller sjöfartssäkerhet. I fråga om friheten att tillhandahålla tjänster inom sjötransportsektorn är situationen däremot inte lika entydig.

Under 1999 införlivades direktiven om sjöfartssäkerhet och förhindrande av havsföroreningar i allmänhet för sent av medlemsstaterna, vilket beklagades av kommissionen. Under 2000 har införlivandet av direktiven skett betydligt snabbare, även om man återigen måste konstatera att de senaste direktiven inte alltid införlivats helt och hållet med de nationella rättsordningarna. Detta gäller framförallt för direktiv 99/35/EG (system med obligatoriska besiktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik) samt direktiv 99/97/EG (hamnstatskontroll). De flesta medlemsstater har inte införlivat dem, trots att införlivandefristen löpte ut i december 2000.

Ett utmärkt exempel på medlemsstaternas framsteg när det gäller att införliva direktiven om sjöfartssäkerhet är direktiv 96/98/EG om marin utrustning och dess ändring genom direktiv 98/85/EG. Samtliga överträdelseförfaranden för underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för dessa båda direktiv kunde avslutas under 2000. Även direktiven om minimikrav för fartyg som transporterar farligt eller förorenande gods har införlivats av samtliga medlemsstater (direktiv 93/75/EEG och ändringsdirektiven 96/39/EG, 97/34/EG, 98/55/EG och 98/74/EG).

När det gäller säkerheten för passagerartransport till sjöss är syftet med de båda direktiven 98/18/EG och 98/41/EG att öka säkerheten och undsättningsmöjligheterna för passagerare och besättning på passagerarfartyg i trafik till eller från hamnar i gemenskapen, och att få räddningsarbetet efter en olycka att fungera bättre. Av de 20 nya överträdelseförfarandena för underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser som inleddes under 1999 återstår endast fyra, varav tre pågår vid domstolen (Luxemburg och Portugal för direktiv 98/18/EG och Nederländerna för direktiv 98/41/EG). Överträdelseförfaranden för lagstiftningens bristande överensstämmelse har dock inletts mot tre medlemsstater. Kommissionen har väckt talan vid domstolen mot ett av dessa länder, Belgien.

I direktiv 94/57/EG fastställs åtgärder som skall vidtas av medlemsstaterna och av organisationer som ombesörjer inspektion, besiktning och certifiering av fartyg, för att uppfylla de internationella konventionerna om säkerheten till sjöss och förhindrande av havsförorening. Tre av de fyra överträdelseförfarandena för lagstiftningens bristande överensstämmelse pågår fortfarande. Förfarandet mot Frankrike har avslutats, medan förfarandena mot Italien, Irland och Portugal fortsätter. När det gäller Portugal har kommissionen dessutom beslutat att väcka talan vid domstolen.

När det gäller direktiv 95/21/EG (hamnstatskontroll), som innebär en tillnärmning av riktlinjerna för fartygsinspektioner samt av reglerna för kvarhållande av fartyg och förbud att angöra gemenskapshamnar, avkunnade EG-domstolen 1999 en dom [58] mot Italien. Eftersom Italien inte har anmält några bestämmelser för att genomföra domen, har kommissionen beslutat att väcka talan vid domstolen enligt artikel 228 i EG-fördraget förenad med ett yrkande om vite. Italien är dessutom det enda land som fortfarande inte har införlivat ändringsdirektiven 98/25/EG och 98/42/EG (hamnstatskontroll) och kommissionen har därför beslutat att väcka talan även i dessa två fall.

[58] Domstolens dom (femte avdelningen) av den 11 november 1999 i mål C-315/98, kommissionen mot Italien, REG 1999, s. I-8001.

Det bör noteras att kommissionen just inlett fyra överträdelseförfaranden för felaktig tillämpning av direktiv 95/21/EG mot de medlemsstater som inte respekterar skyldigheten att kontrollera minst 25 procent av de fartyg med utländsk flagg som anlöper deras hamnar eller framförs i deras territorialvatten.

När det gäller sjöfolk har kommissionen beslutat att väcka talan vid domstolen mot de fem medlemsstater som ännu inte anmält samtliga genomförandebestämmelser för rådets direktiv 98/35/EG om ändring av direktiv 94/58/EG om minimikrav på utbildning för sjöfolk (Luxemburg, Nederländerna, Italien, Portugal och Österrike).

Det bör slutligen noteras att direktiv 97/70/EG om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver, ändrat genom direktiv 99/19/EG, fortsätter att ställa till betydande svårigheter i Nederländerna. Landet har fortfarande inte införlivat de båda direktiven och ärendet som rör direktiv 97/70/EG har dragits inför domstolen. Kommissionen har inlett överträdelseförfaranden mot Frankrike och Italien för bristande överensstämmelse och Belgien har ännu inte anmält de nationella genomförandebestämmelserna för ändringsdirektivet.

Gemenskapslagstiftningen om fartygsregistrering och tillstånd att föra ett lands flagg tillämpas på ett bristfälligt sätt i flera länder. Överträdelseförfarandena mot Grekland och Finland har visserligen kunnat avslutas, men Frankrike och Nederländerna har kvar sina diskriminerande regler för inskrivning i fartygsregistren och beviljande av tillstånd att föra landets flagg och förfarandena mot dessa länder fortsätter. Förfarandet vid domstolen mot Frankrike fortsätter också trots att landet har anmält ett lagförslag som skall antas av den franska nationalförsamlingens och senatens gemensamma utskott och sedan kungöras och offentliggöras i landets officiella tidning.

I fråga om etableringsrätt har kommissionen beslutat att väcka talan vid domstolen mot Italien för bristande överensstämmelse mellan artiklarna 43 och 48 i fördraget å ena sidan och den nationella lagstiftningen å den andra. Ärendet gäller villkoren för att rederier med säte i en annan medlemsstat skall kunna åtnjuta samma rättigheter som italienska rederier vid tilldelningen av kvoter till linjekonferenser.

När det gäller cabotage pågår överträdelseförfaranden mot flera medlemsstater (Frankrike, Spanien, Danmark, Portugal, Tyskland och Grekland) som behållit eller infört nationella regler som strider mot förordning (EEG) nr 3577/92. Genom denna förordning avregleras cabotagetrafiken för redare i gemenskapen som har fartyg registrerade och flaggade i en medlemsstat. Domstolen har avkunnat en dom mot Frankrike [59] för bristande överensstämmelse med reglerna om sjöfartscabotage, men anpassningen av den franska lagstiftningen på området pågår för närvarande.

[59] Domstolens dom (femte avdelningen) av den 13 juli 2000 i mål C-160/99, kommissionen mot Frankrike, REG 2000, s. I-0000.

Principen om frihet att tillhandahålla tjänster som garanteras i förordning (EEG) nr 4055/86 i fråga om lastdelning mellan medlemsstater och tredje land iakttas ännu inte av alla medlemsstater. Ett nytt överträdelseförfarande för felaktig tillämpning inleddes under 2000. Förfarandena fortsätter mot Belgien [60] (de kommer dock att kunna avslutas under 2001 sedan de protokoll som undertecknats med de berörda länderna utanför gemenskapen har trätt i kraft och offentliggjorts), Luxemburg [61] och Portugal [62] efter domstolens domar som avkunnades 1999 och 2000.

[60] Domstolens dom (första avdelningen) av den 14 september 1999 i mål C-170/98 och C-171/98, kommissionen mot Belgien, REG 1999, s. I-5493.

[61] Domstolens dom (första avdelningen) av den 14 september 1999 i mål C-202)98, kommissionen mot Luxemburg, REG 1999, s. I-5517.

[62] Dom av den 4 juli 2000 i mål C-1998/062 och C-1998/084, kommissionen mot Portugal, REG 2000, s. I-0000.

Kommissionen fäster också särskild uppmärksamhet vid tillämpningen av förordning (EEG) nr 4055/86 om eventuell diskriminering beroende på aktörernas nationalitet eller typ av transport och de hinder detta kan medföra. Två överträdelseförfaranden för felaktig tillämpning pågår för närvarande mot Italien och Grekland på grund av de diskriminerande hamnavgifter som tillämpas i dessa båda länder. Avgifterna varierar beroende på fartygens destinationshamn. De är lägre för transporter mellan två hamnar inom landets territorium än för internationella transporter. I Italiens fall har kommissionen väckt talan vid domstolen i fråga om hamnavgifterna i Genua, Neapel och Trieste. Flera ärenden inom detta område håller på att undersökas.

2.6.10. Luftfart

I slutet av 2000 låg införlivandenivån av direktiven inom lufttransportområdet på nära 98 procent, vilket är mycket tillfredsställande. Förbättringen jämfört med tidigare år beror dels på att ingen införlivandefrist löpte ut under 2000, dels på att de medlemsstater som var försenade med att införliva direktiven slutligen anpassat sig till gemenskapsrätten.

Införlivandenivån ligger till och med på 100 procent för alla medlemsstater utom Grekland, Luxemburg och Irland. Irland har fortfarande inte införlivat direktiven 1998/20/EG och 1999/28/EG om att begränsa utnyttjandet av civila jetmotordrivna underljudsflygplan. Enligt de irländska myndigheterna skall dock de båda direktiven införlivas mycket snart.

Direktiv 94/56/EG om grundläggande principer för utredning av flyghaverier och tillbud inom civil luftfart har fortfarande inte införlivats av Grekland och Luxemburg. Luxemburg har mottagit en formell underrättelse enligt artikel 228 i EG-fördraget efter domen av den 16 december 1999 [63]. Förfarandet vid domstolen mot Grekland för underlåtenhet att införliva direktivet fortsätter också.

[63] Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 december 1999 i mål C-138/99, kommissionen mot Luxemburg, REG 1999, s. I-9021.

När det gäller ledningen av lufttrafiken har det enda överträdelseförfarandet för underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser för direktiv 97/15/EG (antagande av Eurocontrol-standarder) slutligen kunnat avslutas. Direktivet ändrades genom kommissionens förordning (EG) nr 2082/2000 av den 6 september 2000.

Under de senaste åren har flera överträdelseförfaranden för felaktig tillämpning av direktiv 91/670/EEG om ömsesidigt godkännande av certifikat för personal med funktioner inom den civila luftfarten inletts mot ett antal länder. Förfarandet mot Belgien har avslutats medan förfarandet mot Frankrike fortfarande pågår.

Direktiv 96/67/EG om marktjänster har införlivats av samtliga medlemsstater. Klagomål om felaktig tillämpning av direktivet i två medlemsstater har dock lett till att kommissionen inlett överträdelseförfaranden.

Överträdelserna när det gäller flygplatsskatter fortsätter. Det rör sig om skatter som varierar i vissa medlemsstater beroende på vart passagerarna skall resa (inrikes, inom gemenskapen, internationella flygningar). Detta strider mot friheten att tillhandahålla lufttransporttjänster i enlighet med förordning (EEG) nr 2408/92, och mot unionsmedborgarnas rätt att röra sig fritt i gemenskapen i enlighet med artikel 18 i EG-fördraget. Överträdelseförfarandena vid domstolen för felaktig tillämpning av förordningen fortsätter mot Italien, Portugal och Grekland. Även om förfarandena mot Irland och Förenade kungariket slutligen kunnat avslutas, har kommissionen beslutat att väcka talan vid domstolen även mot Nederländerna och Spanien.

Överträdelseförfarandena mot åtta medlemsstater (Belgien, Danmark, Tyskland, Finland, Luxemburg, Österrike, Sverige och Förenade kungariket) angående bilaterala så kallade open sky-avtal med USA fortsätter vid domstolen. De administrativa förfarandena mot Frankrike och Nederländerna pågår också fortfarande.

Ett överträdelseförfarande har slutligen inletts mot en medlemsstat för felaktig tillämpning av förordning (EEG) nr 3922/1991 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart.

2.7. Informationssamhället

I mars 2000 angav Europeiska rådet ett nytt mål för EU, att uppnå under det kommande årtiondet: unionen skall bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi. Detta kräver bland annat fullständigt integrerade och liberaliserade telemarknader.

Kommissionen har betonat att Europa behöver dra fördel av sina starka sidor och samtidigt agera snabbt för att få bukt med sina svagheter. En av dessa starka sidor är helt klart regelverket om liberalisering av teletjänsterna, där villkoren fastställs för inrättandet av en inre marknad för denna sektor.

För att skapa effektiva konkurrensförhållanden på marknaderna skall medlemsstaterna enligt EU:s regelverk införliva ett omfattande antal principer med den nationella lagstiftningen och i synnerhet tilldela marknadsaktörerna asymmetriska rättigheter och skyldigheter, med mer omfattande skyldigheter för dem som har betydande inflytande på marknaden. EU:s regelverk omfattar alla inslag i det referensdokument som fogats till Allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS), men är mycket mer omfattande.

Kommissionen antog den 7 december 2000 sin sjätte rapport om genomförandet av EU:s lagstiftning på telekommunikationsområdet. [64] Den främsta slutsatsen avseende regelverket är att den nuvarande omfattningen av genomförandet av regelverket utgör en stabil grund för en fortsatt utbyggnad av elektroniska kommunikationstjänster i Europa och de mer omfattande målen för eEurope. Regelverket är till största delen genomfört i medlemsstaterna. Det finns dock fortfarande ett antal svagheter som man måste ta itu med.

[64] KOM(2000) 814 slutlig.

Parallellt med rapporteringsförfarandet fortsätter kommissionen att inleda överträdelseförfaranden i de fall där medlemsstaterna inte anses uppfylla sina förpliktelser enligt fördraget genom att underlåta att anmäla, genomföra eller tillämpa de principer som fastställs i de direktiv som utgör regelverket.

Kommissionen håller uppsikt över genomförandet av EU:s regelverk, vilket innebär att ett fullständigt genomförande av de mer allmänna GATS-principerna garanteras.

Sedan marknaden avreglerades helt och hållet den 1 januari 1998 har ett stort antal överträdelseförfaranden nått det slutliga stadiet hos domstolen. Av de sammanlagt 53 förfaranden som pågick i slutet av 2000 hade 17 kommit till stadiet för motiverat yttrande (tolv gäller underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser, fem felaktigt införlivande av direktiven). Kommissionen har redan beslutat att väcka talan vid EG-domstolen i nio ärenden (sex angående underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser, tre angående felaktigt införlivande). Under 2000 har EG-domstolen redan avkunnat dom i fyra ärenden om regelverket. Däremot har 22 ärenden (åtta angående underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser, åtta angående felaktigt införlivande och sex angående felaktig tillämpning) kunnat avslutas under 2000 genom att medlemsstaterna vidtagit åtgärder för att anpassa sig till de harmoniserade reglerna för telekommunikationssektorn. Kommissionen har också kunnat återkalla talan i två ärenden vid EG-domstolen (ett angående underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser och ett angående felaktigt införlivande).

Nedan följer en översikt över genomförandet av de olika direktiven och besluten samt de överträdelseförfaranden som inletts enligt artikel 226 i EG-fördraget.

Redan 1998 hade samtliga medlemsstater genomfört ramdirektiv 90/387/EEG om upprättandet av den inre marknaden för teletjänster genom att tillhandahålla öppna nät.

Samtliga medlemsstater har anmält nationella genomförandebestämmelser för direktiv 92/44/EEG (förhyrda förbindelser) till kommissionen. Ett motiverat yttrande har riktats till Portugal, eftersom de nationella bestämmelser som anmälts inte överensstämmer med direktivet. Kommissionen beslutade vidare i december 2000 att väcka talan vid EG-domstolen mot Luxemburg.

Genom direktiv 97/51/EG ändras de två ovannämnda direktiven för att anpassa dem till en konkurrensutsatt telekommunikationssektor. Alla medlemsstater utom två har anmält nationella genomförandebestämmelser till kommissionen. Redan 1999 beslutade kommissionen att väcka talan mot Frankrike och Italien för underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser. I en dom av den 30 november 2000 i mål C-422/99 fann EG-domstolen att Italien hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Tre överträdelseförfaranden om bristande överensstämmelse avslutades 2000.

Alla medlemsstater har anmält genomförandebestämmelser för direktiv 95/62/EG om tillhandahållande av öppna nät (ONP) för taltelefoni. Förfarandet mot Belgien för underlåtenhet att anmäla bestämmelser kunde avslutas i mars 2000.

Alla medlemsstater utom Frankrike och Italien har anmält genomförandebestämmelser för det nya direktivet om taltelefoni (98/10/EG), som upphäver direktiv 95/62/EG med verkan från den 30 juni 1998. Redan 1999 beslutade kommissionen att väcka talan vid EG-domstolen mot Frankrike för underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser. I en dom av den 7 december 2000 i mål C-423/99 konstaterade EG-domstolen att Italien hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet. Kommissionen har också riktat motiverade yttranden till Belgien, Österrike och Luxemburg, eftersom de anmälda nationella bestämmelserna inte överensstämmer med direktivet. Ett överträdelseförfarande om lagstiftningens bristande överensstämmelse har avslutats 2000.

Samtliga medlemsstater har anmält nationella genomförandebestämmelser för direktiv 97/13/EG (allmän auktorisation och individuella tillstånd på teletjänstområdet) till kommissionen. Motiverade yttranden har riktats till Tyskland och Italien samt ett kompletterande motiverat yttrande till Frankrike, eftersom kommissionen anser att de bestämmelser som anmälts av dessa medlemsstater inte överensstämmer med direktivet. Redan 1999 väcktes talan mot Luxemburg och Österrike. Den 21 september 2000 lade generaladvokaten fram sitt förslag till avgörande i målet mot Luxemburg (C-448/99). Målet mot Österrike (C-446/99) har avskrivits sedan landet ändrat sin lagstiftning. Förfarandena mot Belgien och Spanien har avslutats av samma skäl.

Alla medlemsstater har anmält genomförandebestämmelser för samtrafikdirektivet (97/33/EG). Kommissionen beslutade 1999 att väcka talan mot Belgien, Frankrike och Luxemburg, eftersom kommissionen anser att de bestämmelser som anmälts inte överensstämmer med direktivet. Ett motiverat yttrande riktades av samma anledning till Tyskland. Förfarandet mot Frankrike avbröts 2000. Ett kompletterande motiverat yttrande riktades däremot till Luxemburg. I en dom av den 30 november 2000 i mål C-384/99 fann EG-domstolen att Belgien hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 5 om samhällsomfattande tjänster i direktivet. Två överträdelseförfaranden om felaktig tillämpning har avslutats under 2000.

Samtliga medlemsstater hade i slutet av 2000 anmält genomförandebestämmelser för direktiv 98/61/EG om ändring av direktiv 97/33/EG avseende nummerportabilitet mellan operatörer och förval av nätoperatörer. Förfarandena mot Belgien och Italien för underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser avslutades i mars 2000. Kommissionen anser att de bestämmelser som anmälts av Frankrike och Finland inte överensstämmer med direktivet, och riktade därför motiverade yttranden till dessa medlemsstater. Två överträdelseförfaranden om lagstiftningens bristande överensstämmelse med direktivet avslutades 2000. Motiverade yttranden angående felaktig tillämpning av direktivet har riktats till Belgien, Tyskland, Nederländerna och Österrike. Kommissionen beslutade i december 2000 att även rikta ett motiverat yttrande till Förenade kungariket.

Alla medlemsstater utom tre har anmält genomförandebestämmelser för direktiv 97/66/EG (behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet). Förfarandena mot Belgien, Danmark, Grekland och Förenade kungariket kunde alltså avslutas under 2000. Kommissionen granskar för närvarande de genomförandebestämmelser som anmälts. Däremot beslutade kommissionen i juli 2000 att väcka talan mot Irland, eftersom landet inte anmält fullständiga genomförandebestämmelser. Liknande beslut fattades redan 1999 angående Frankrike och Luxemburg. Den 26 oktober 2000 lade generaladvokaten fram sitt förslag till avgörande i målet mot Frankrike (C-151/00). Artikel 5 i direktivet skulle ha införlivats senast den 24 oktober 2000. Formella underrättelser har riktats till Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg och Förenade kungariket, eftersom dessa medlemsstater inte har anmält nationella genomförandebestämmelser till kommissionen. Vid slutet av 2000 hade elva medlemsstater anmält genomförandebestämmelser.

Alla medlemsstater hade redan tidigare anmält genomförandebestämmelser för de tre direktiven om frekvenser: 87/372/EEG (GSM), 90/544/EEG (Ermes) och 91/287/EEG (DECT).

Alla medlemsstater utom Frankrike och Nederländerna har anmält genomförandebestämmelser för direktiv 95/47/EG om tillämpning av standarder för sändning av televisionssignaler. Sedan Belgien anmält genomförandebestämmelser kunde förfarandet mot det landet avslutas 2000. Av samma anledning har kommissionen dragit tillbaka sin talan mot Österrike (mål C-411/99). I juni 2000 väckte kommissionen talan vid EG-domstolen mot Nederländerna för underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser. I en dom av den 23 november 2000 i mål C-319/99 fann EG-domstolen att Frankrike hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Ett motiverat yttrande har riktats till Portugal på grund av lagstiftningens bristande överensstämmelse med direktivet.

Alla medlemsstater har vidtagit de åtgärder som krävs för att genomföra beslut 91/396/EEG om införandet av "112" som gemensamt europeiskt larmnummer. Förfarandet mot Grekland för felaktig tillämpning avskrevs i juli 2000.

Alla medlemsstater hade redan tidigare genomfört beslut 92/264/EEG om införandet av "00" som standardiserat internationellt telefoniprefix i gemenskapen.

Tre förfaranden mot medlemsstater som inte vidtagit åtgärder för att genomföra Europaparlamentets och rådets beslut nr 710/97/EG om ett samordnat tillvägagångssätt vid auktorisation inom området för satellittjänster för personkommunikation inom gemenskapen, har avslutats under 2000.

2.8. Miljö

Under 2000 har antalet nya ärenden (klagomål, ärenden på eget initiativ och överträdelser) på miljöområdet fortsatt att öka (755 ärenden 2000, att jämföra med 612 ärenden 1999). Kommissionen har anhängiggjort 39 ärenden vid domstolen (inget enligt artikel 228 i fördraget) och riktat 122 motiverade yttranden eller kompletterande motiverade yttranden (varav åtta enligt artikel 228 i fördraget) till medlemsstaterna. Här måste man komma ihåg att kommissionens målsättning är att misstänkta överträdelser skall avhjälpas så snart de har konstaterats, utan att man behöver inleda ett formellt överträdelseförfarande.

Förfarandet enligt artikel 228 (tidigare artikel 171) har fortsatt visa sig effektivt som en sista utväg att förmå medlemsstaterna att följa EG-domstolens domar. Under året har beslut fattats om att väcka talan vid domstolen i två ärenden. Flera formella underrättelser och motiverade yttranden har riktats till medlemsstaterna. Förfarandena gäller såväl underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser som bristande överensstämmelse eller felaktig tillämpning. Vi redogör mer detaljerat för dessa ärenden i avsnitten för respektive sektor.

Möjligheten att bötfälla en medlemsstat för underlåtenhet att rätta sig efter EG-domstolens domar infördes 1993. För första gången har domstolen nu fattat ett beslut enligt artikel 228. Det gäller mål C-387/97 (kommissionen mot Grekland) om bortskaffande av avfall på Kreta (se avsnittet Avfall nedan).

Kommissionen fortsätter att använda sig av artikel 10 i fördraget, som kräver att medlemsstaterna samarbetar med gemenskapsinstitutionerna, vid upprepade fall av uteblivna svar på kommissionens begäran om uppgifter. En sådan brist på samarbetsvilja hindrar kommissionen från att effektivt fullgöra sin uppgifter som fördragets väktare.

Under 2000 har kommissionen fortsatt med uppföljningen av sitt meddelande från oktober 1996 (Genomförande av gemenskapens miljölag). Det gäller i synnerhet miljötillsyn. Kommissionen lade fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets rekommendation om införande av minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna, med artikel 175 i fördraget som grund. I september 2000 inleddes ett förlikningsförfarande, eftersom Europaparlamentet och rådet hade olika meningar om rättsaktens form. Enighet nåddes i slutskedet av förfarandet, i början av januari 2001, om en rekommendation om miljötillsyn i medlemsstaterna. Den grundades till stor del på ett kompromissförslag från det svenska ordförandeskapet och några ytterligare ändringsförslag från Europaparlamentet.

Kommissionen kommer eventuellt att lägga fram ett förslag till direktiv 2003 på grundval av rapporter från medlemsstaterna och erfarenheter av rekommendationens tillämpning samt ytterligare arbete av nätverket IMPEL (Implementation and Enforcement of EU Environmental Law) om minimikriterier för inspektörernas kvalifikationer och utbildning. IMPEL kommer också att utarbeta ett system för rapportering och rådgivning om tillsynsmyndigheter och inspektioner. Systemet kan sägas bygga på att medlemsstaterna kontrollerar varandra.

IMPEL-nätverket fortsatte sitt arbete. Man bör särskilt nämna konferensen om genomförande och tillämpning av miljölagstiftningen i Villach, Österrike, i oktober 2000. Där diskuterades bland annat grundligt idén om att skapa nationella nätverk under IMPEL.

Under 2000 tog kommissionen också en del initiativ för att utveckla gemenskapens miljöpolitik. Den 9 februari 2000 antog kommissionen en vitbok om ersättningsansvar för miljöskador. [65] Målet med vitboken är att undersöka olika vägar för att skapa en miljöansvarsordning som omfattar hela EG. Syftet med en sådan ordning skulle vara: a) att förbättra tillämpningen av miljöprinciperna i EG-fördraget - det vill säga principen om att förorenaren skall betala, principen om förebyggande åtgärder och försiktighetsprincipen -, b) att förbättra genomförandet av EG:s miljölagstiftning och c) att garantera att skadad miljö återställs. I vitboken dras slutsatsen att det lämpligaste alternativet skulle vara ett ramdirektiv om ersättningsansvar för miljöskador. Kommissionen avser att anta ett sådant förslag under 2001. Den 2 februari 2000 antog kommissionen ett meddelande om försiktighetsprincipen. [66] Syftet med meddelandet är att informera alla berörda parter om på vilket sätt kommissionen avser att tillämpa försiktighetsprincipen och att fastställa riktlinjer för denna tillämpning.

[65] KOM(2000) 66 slutlig.

[66] KOM(2000) 1 slutlig.

Vad beträffar medlemsstaternas anmälningar av nationella genomförandebestämmelser inom miljöområdet har ingen betydande förändring skett jämfört med förra årsrapporten. Tidsfristerna för att införliva flera direktiv gick ut under 2000. Liksom tidigare år har kommissionen varit tvungen att inleda flera överträdelseförfaranden om underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser, i en del fall mot samtliga medlemsstater. Förfarandena beskrivs närmare nedan i avsnitten om olika sektorer och direktiv.

Överträdelseförfaranden på grund av nationella genomförandebestämmelsers bristande överensstämmelse med direktiv pågår inom alla miljölagstiftningens områden och mot alla medlemsstater. Kommissionen prioriterar arbetet med att få medlemsstaternas lagstiftning att överensstämma med förpliktelserna enligt miljödirektiven. En viss förbättring kan noteras i det avseendet att medlemsstaterna i större utsträckning låter sina anmälningar av lagar och andra författningar som genomför direktiv åtföljas av detaljerade förklaringar och jämförelsetabeller. Tyskland, Finland, Sverige, Nederländerna och Frankrike har gjort detta till regel och även Danmark och Irland går ibland till väga på detta sätt.

Kommissionen övervakar också att gemenskapens miljölagstiftning (direktiv och förordningar) tillämpas korrekt av medlemsstaterna. Tillämpningskontrollen är en viktig del av kommissionens verksamhet. Övervakningen gäller både den praktiska tillämpningen av vissa allmänna förpliktelser som medlemsstaterna måste fullgöra (till exempel upprättande av skyddsområden, genomförande av program och antagande av hanteringsplaner) och enskilda fall där en administrativ praxis eller ett administrativt beslut påstås strida mot gemenskapsrätten. De flesta klagomålen från enskilda och icke-statliga organisationer samt flertalet skriftliga och muntliga frågor från och framställningar till Europaparlamentet gäller bristande tillämpning.

Antalet klagomål har fortsatt att öka under 2000, en uppgång som noterats redan tidigare år (1998: 432, 1999: 453, 2000: 543). Flest klagomål riktas mot Spanien, Frankrike, Italien och Tyskland. En grov uppdelning ger vid handen att de klagomål som registrerades 2000 främst gällde naturskydd (vart tredje ärende), miljökonsekvensbeskrivningar (vart fjärde ärende), avfallsproblem (vart sjätte ärende) och vattenföroreningar (vart tionde ärende). De återstående sektorerna stod för mellan 1 och 4 %. Man bör dock hålla i minnet att klagomålen ofta gäller flera problem.

Som påpekades i förra årsrapporten måste kommissionen, när den undersöker enskilda fall, analysera rättsliga och faktiska spörsmål som är i högsta grad konkreta och ligger mycket nära medborgarna. Dessa undersökningar är inte utan praktiska problem. Det är därför kommissionen koncentrerar sina insatser på problem med anmälan och överensstämmelse, utan att för den skull lämna därhän frågor om bristande tillämpning, särskilt fall av principiell eller övergripande karaktär eller fall där myndighetspraxis strider mot direktiven.

2.8.1. Rätt att ta del av miljöinformation

Direktiv 90/313/EEG om rätt att ta del av miljöinformation är en lagstiftning av allmän räckvidd och särskilt viktig i så måtto att spridning av information till medborgarna gör det möjligt att bedöma alla miljöproblem, att låta medborgarna delta i beslutsprocessen och att utöva demokratisk kontroll. Kommissionen anser att allmänheten tack vare denna lagstiftning kan bidra aktivt till att skydda miljön.

Alla medlemsstater har anmält genomförandebestämmelser för detta direktiv, men nationell lagstiftning är i flera fall ännu inte i överensstämmelse med direktivet.

Kommissionen riktade ett motiverat yttrande enligt artikel 228 i fördraget till Tyskland, eftersom landet inte har följt domen i mål C-217/97. EG-domstolen konstaterade där att Tyskland inte hade uppfyllt sina skyldigheter enligt direktivet genom att inte ge allmänheten rätt att ta del av uppgifter under ett förvaltningsförfarande, såvitt avser uppgifter som de offentliga myndigheterna erhåller inom ramen för ett sådant förfarande, genom att i lagen om miljöinformation (Umweltinformationsgesetz) inte föreskriva att uppgifter om miljön kan lämnas ut till viss del, såvitt det är möjligt att skilja ut de uppgifter som är sekretessbelagda och genom att inte begränsa skyldigheten att betala en avgift enbart till de fall då uppgifter faktiskt har tillhandahållits. Kommissionen väckte också talan mot samma medlemsstat (mål C-29/00) på grund av landet inte respekterar fristen på två månader för att besvara en begäran om information.

Flera ärenden om bristande överensstämmelse kunde avslutas under 2000. En talan mot Belgien från 1999 (mål C-402/99), som gällde flera felaktigheter i införlivandet, både på federal och regional nivå, drogs tillbaka sedan Belgien ändrat genomförandebestämmelserna. Kommissionen beslutade också att dra tillbaka en annan talan mot Belgien vid EG-domstolen, eftersom landet antagit bestämmelser för att genomföra skyldigheten att motivera avslag på en begäran om uppgifter (artikel 3.4 i direktivet). Sedan Spanien anmält nya genomförandebestämmelser, kunde kommissionen dra tillbaka sin talan mot den medlemsstaten (mål C-189/99) angående bristande överensstämmelse på flera punkter mellan spansk lag och direktivet. Även förfarandet om bristande överensstämmelse mellan portugisiska genomförandebestämmelser för direktivet avslutades 2000, efter det att Portugals anmälda bestämmelser granskats.

Kommissionen väckte talan mot Frankrike (mål C-233/00), eftersom de franska bestämmelserna inte formellt, uttryckligen och på ett sätt riktigt sätt införlivar flera bestämmelser i direktivet, bland annat skyldigheten att motivera avslag på en begäran om att få ta del av uppgifter.

Kommissionen beslutade att väcka talan mot Österrike eftersom landet inte helt har införlivat direktiv 90/313/EEG (sex österrikiska delstater har underlåtit att korrekt införliva bestämmelserna om rätten att fritt ta del av uppgifter och undantagen till denna samt definitionen av offentliga myndigheter).

De flesta klagomålen som kommissionen mottar gäller att medlemsstaternas myndigheter vägrar att efterkomma en begäran om uppgifter, att svarsfristerna är för långa, att undantagen från informationsskyldighet tolkas för vittgående eller att oskäliga avgifter tas ut. Direktiv 90/313/EEG är ett av de få direktiv som föreskriver att medlemsstaterna skall ge möjlighet för den vars begäran om uppgifter har avslagits eller lämnats utan avseende utan rimlig orsak, eller som anser sig ha fått ett otillfredsställande svar från en offentligt myndighet, att begära att få saken prövad hos domstol eller i administrativ ordning. När kommissionen mottar klagomål av detta slag, rekommenderar kommissionen den klagande att överklaga beslutet på det sätt som medlemsstaten föreskrivit i genomförandebestämmelserna. Därför handlägger kommissionen i regel inte enskilda klagomål i överträdelseförfaranden, utom i de fall där klagomålet visar på en allmän myndighetspraxis i medlemsstaten.

I juni 1998 undertecknade gemenskapen och medlemsstaterna en konvention, utarbetad av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa, om tillgång till information, allmänhetens deltagande och möjlighet till rättslig prövning avseende miljöfrågor (den så kallade Århuskonventionen). I enlighet med gemenskapspraxis kommer gemenskapen inte att kunna ratificera konventionen förrän relevanta gemenskapsbestämmelser, bland annat direktiv 90/313/EEG, anpassats till dessa internationella åtaganden.

Kommissionen antog den 29 juni 2000 ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om allmänhetens tillgång till miljöinformation. [67] Avsikten med förslaget är att ersätta direktiv 90/313/EEG om rätt att ta del av miljöinformation. Förslaget grundar sig på erfarenheterna från tillämpningen av det direktivet. Förslaget omfattar förpliktelserna i Århuskonventionen om tillgång till miljöinformation. Det kommer därför också att bereda vägen för gemenskapens ratificering av konventionen. Ett annat syfte är att anpassa 1990 års direktiv till den så kallade elektroniska revolutionen, det vill säga till de nya sätt på vilka information skapas, samlas, lagras och görs tillgänglig för allmänheten. En rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om erfarenheter från tillämpningen av rådets direktiv 90/313/EEG [68] åtföljer kommissionens förslag.

[67] KOM(2000) 402 slutlig.

[68] KOM(2000) 400 slutlig.

2.8.2. Bedömning av inverkan på miljön (miljökonsekvensbeskrivning)

Direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt är det främsta rättsliga instrumentet på miljöområdet. Direktivet innebär att miljöhänsyn måste tas när beslut fattas i ett stort antal fall med allmän räckvidd. Direktivet har ändrats genom direktiv 97/11/EG.

Tidsfristen för att genomföra direktiv 97/11/EG om ändring av direktiv 85/337/EEG löpte ut den 14 mars 1999. Vid utgången av 2000 hade sex medlemsstater (Belgien, Frankrike, Tyskland, Grekland, Luxemburg och Spanien) ännu inte anmält genomförandebestämmelser till kommissionen. Kommissionen beslutade att väcka talan mot dessa medlemsstater. Tidigare anhängiggjorda mål för underlåtenhet att anmäla mot Österrike, Finland, Danmark, Portugal och Förenade kungariket kunde dras tillbaka 2000.

Efter att Europaparlamentet den 20 oktober 1998 hade yttrat sig över kommissionens förslag till direktiv från december 1996 om bedömning av vissa planers och programs inverkan på miljön, [69] antog kommissionen i februari 1999 ett ändrat förslag. [70] Enligt förslaget skall en miljökonsekvensanalys göras redan vid utarbetandet eller antagandet av en plan eller ett program i syfte att inrätta en ram för efterföljande exploateringstillstånd. Den 30 mars 2000 antogs en gemensam ståndpunkt om direktivförslaget. Europaparlamentet avslutade sin andra behandling av den gemensamma ståndpunkten den 6 september 2000 och antog sjutton ändringsförslag. Rådet inledde sin andra behandling, grundad på Europaparlamentets yttrande, under andra halvåret 2000. Direktivet förväntas vara klart för antagande under första halvåret 2001.

[69] KOM(96) 511 slutlig.

[70] KOM(1999) 73 slutlig.

Som angivits i tidigare årsrapporter tyder talrika klagomål till kommissionen och framställningar till Europaparlamentet på att medlemsstaternas myndigheter brister i tillämpningen av det ändrade direktiv 85/337/EEG. I klagomålen ifrågasätts utredningarnas kvalitet och att dessas resultat inte beaktas tillräckligt vid beslutsfattandet. Kommissionen stöter på betydande problem vid granskningen av denna typ av klagomål. Dels är det mycket svårt att kontrollera huruvida medlemsstaternas myndigheter följt direktivet. Dels innehåller direktivet huvudsakligen formföreskrifter och det gör att kommissionen inte kan ifrågasätta de bedömningar i sak som nationella myndigheter gjort, så länge som direktivets formföreskrifter följts. Det förtjänar att upprepas att de fall av bristande tillämpning som anmäls till kommissionen dessutom oftast gäller faktiska förhållanden (om de existerar och hur de skall kvalificeras). Det vore därför i alla avseenden effektivare om eventuella överträdelser kontrollerades på lägre nivå, till exempel av nationella domstolar.

Den 22 oktober 1998 fällde domstolen Tyskland (mål C-301/95) för fördragsbrott på flera punkter. Eftersom Tyskland inte hade vidtagit åtgärder för att följa den domen, beslutade kommissionen att väcka talan enligt artikel 228 i fördraget. Det gäller ofullständigt genomförande av direktivet i fråga om de projekt som räknas upp i bilaga 2 till direktivet. Domstolen fann att Tyskland inte följt direktivet när landet på förhand uteslutit hela grupper av projekt från skyldigheten att lämna en miljökonsekvensbeskrivning. Tyskland har överlämnat flera lagstiftningsförslag med tidtabeller under förfarandet, men har ännu inte antagit bestämmelserna och anmält dem till kommissionen.

Den 21 januari 1999 meddelades dom i mål C-150/97, kommissionen mot Portugal. Domstolen fann att Portugal inte uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 12.1 i direktiv 85/337/EEG genom att inte anta de lagar och andra författningar som behövs för att fullständigt och korrekt följa bestämmelserna i direktivet. Domstolen följde generaladvokat Jean Mischos förslag till avgörande och konstaterade inte bara att direktivet inte införlivats i tid, utan även att de försenade portugisiska genomförandebestämmelserna [71] inte är tillämpliga på projekt där tillståndsförfarandet pågick vid tiden för genomförandebestämmelsernas ikraftträdande, närmare bestämt den 7 juni 1990.

[71] Dekretlag 278/97 av den 8 oktober 1997.

Kommissionen uppmanade därför de portugisiska myndigheterna att underrätta den om vilka bestämmelser som antagits för att följa domen. Eftersom de bestämmelser som Portugal antagit inte var tillräckliga, fortsätter ett överträdelseförfarande enligt artikel 228 i fördraget.

I sin dom i mål C-392/96 fann domstolen att Irland hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 85/337/EEG genom att inte vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att på ett korrekt sätt införliva artikel 4.2 avseende projekt inom de grupper som redovisas i bilaga 2, punkterna 1 d och 2 a, samt genom att endast delvis införliva artikel 2.3, artikel 5 och artikel 7 i direktivet, och därigenom brutit mot artikel 12 i direktivet. Målet gällde främst gränsvärden för vissa typer av projekt, till exempel nyplantering av skog, där det kan medföra negativa ekologiska förändringar, röjning i syfte att använda marken för annat ändamål och utvinning av torv. Irland hade fastställt så höga gränsvärden att ingen miljökonsekvensbedömning enligt direktivet behövde göras för ett stort antal projekt med betydande påverkan på miljön. Vad beträffar underlåtenheten att införliva artikel 2.3, artikel 5 och artikel 7 i direktivet hade Irland inte gjort några invändningar. Eftersom Irland inte vidtagit nödvändiga åtgärder för att följa domen, har kommissionen riktat en formell underrättelse till landet enligt artikel 228 i fördraget.

Kommissionen har väckt talan (C-230/00) mot Belgien angående möjligheten att ge "underförstått tillstånd" för många av de planer och projekt som omfattas av direktivet. Kommissionen har också riktat ett motiverat yttrande till Italien. I vissa italienska regioner utesluts nämligen projekt från miljökonsekvensbedömning, om ansökan om exploateringstillstånd lämnats in innan nya regionala bestämmelser om miljökonsekvensbedömning trätt i kraft, trots att direktivet är tillämpligt i medlemsstaterna sedan den 3 juli 1988, då det skulle det ha införlivats av medlemsstaterna.

Överträdelseförfarandet fortsätter mot Italien angående bristande införlivande med regional lagstiftning av bilaga 2 till direktivet. Kommissionen granskar för närvarande nya uppgifter som lämnats av Italien 2000.

Överträdelseförfaranden pågår också angående fall av felaktig tillämpning av direktivet. Kommissionen har riktat ett motiverat yttrande till Luxemburg, eftersom landet inte följt miljökonsekvensförfarandet vid tillstånd till ett motorvägsbygge. Andra motiverade yttranden har riktats till Portugal, eftersom allmänheten inte rådfrågats tillräckligt om vissa motorvägsprojekt, och till Spanien om överträdelse av direktivet i samband med motorvägsprojektet Oviedo-Llanera (Asturien) och ombyggnaden av järnvägen Valencia-Tarragona.

I ett förhandsavgörande den 19 september 2000 på begäran från en domstol i Luxemburg (mål C-287/98) fann EG-domstolen att en nationell domstol, som skall pröva lagenligheten av ett förfarande där fast egendom som tillhör en enskild exproprieras för att tillgodose allmänna intressen vid anläggandet av en motorväg, får kontrollera att den nationelle lagstiftaren har hållit sig inom gränserna för sin befogenhet att företa en skönsmässig bedömning såsom den har angivits i direktiv 85/337/EEG, särskilt när det inte har gjorts en föregående bedömning av projektets miljöpåverkan, när de uppgifter som har inhämtats inte har gjorts tillgängliga för allmänheten och när den berörda allmänheten inte har getts tillfälle att yttra sig innan projektet påbörjats, i strid med artikel 6.2 i direktivet.

2.8.3. Luft

Direktiv 96/62/EG om utvärdering och säkerställande av luftkvaliteten skulle ha varit genomfört senast den 21 maj 1998. Detta direktiv utgör grunden för en rad rättsakter från gemenskapen genom vilka nya gränsvärden skall fastställas för luftförorenande ämnen - med början i de ämnen som redan omfattas av gällande direktiv - och likaså för att bestämma tröskelvärden för när allmänheten skall informeras och varnas, för att harmonisera metoderna för att bestämma luftkvaliteten och för att möjliggöra en bättre övervakning av luftkvaliteten, allt i en strävan att skydda hälsa och ekosystem. Vid utgången av 2000 hade alla medlemsstater utom Spanien anmält genomförandebestämmelser. Under 2000 kunde kommissionen avsluta överträdelseförfarandet mot Belgien om underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser (sedan ett motiverat yttrande skickats 2000) och mot Grekland, som den väckt talan mot 1999 (mål C-463/99). Målet mot Spanien (mål C-417/99) fortsätter dock.

Europaparlamentets och rådets direktiv 97/68/EG om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbränningsmotorer som skall monteras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg skulle ha genomförts senast den 30 juni 1998. Vid slutet av 2000 hade alla medlemsstater utom Frankrike anmält genomförandebestämmelser. Därför kunde målen mot Italien (mål C-418/99) och Irland (mål C-355/99) avskrivas. Målet mot Frankrike (mål C-320/99) fortsätter.

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG [72] skulle ha genomförts senast den 1 juli 1999. Efter det att genomförandebestämmelser anmälts, kunde överträdelseförfarandena mot Luxemburg, Belgien, Nederländerna, Tyskland, Irland, Danmark, Grekland, Spanien, Portugal, Österrike, Sverige och Finland avslutas under 2000. Italien har antagit en förordning om införlivande, men den har ännu inte offentliggjorts. Å andra sidan beslutade kommissionen att väcka talan om underlåtenhet att anmäla mot Förenade kungariket (i fråga om Gibraltar).

[72] EGT L 350, 28.12.1998, s. 58.

Rådets direktiv 1999/32/EG av den 26 april 1999 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen och om ändring av direktiv 93/12/EEG [73] skulle ha genomförts senast den 1 juli 2000. Sverige, Danmark, Finland och Nederländerna har anmält genomförandebestämmelser, medan Förenade kungariket och Österrike inte har införlivat direktivet i hela landet. Övriga medlemsstater hade inte anmält genomförandebestämmelser vid årets utgång.

[73] EGT L 121, 11.5.1999, s. 13.

Följande direktiv om luftkvalitet, som antogs 1999, skall genomföras under 2001, men det är tillåtet att genomföra dem tidigare:

- Rådets direktiv 1999/13/EG av den 11 mars 1999 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa verksamheter och anläggningar. [74]

[74] EGT L 85, 29.3.1999, s. 1.

- Rådets direktiv 1999/30/EG av den 22 april 1999 om gränsvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar och bly i luften. [75]

[75] EGT L 163, 29.6.1999, s. 41.

- Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/94/EG av den 13 december 1999 om tillgång till konsumentinformation om bränsleekonomi och koldioxidutsläpp vid marknadsföring av nya personbilar. [76]

[76] EGT L 12, 18.1.2000, s. 16.

Kommissionen vidtog också flera åtgärder på grund av felaktig tillämpning av direktiv om luftkvalitet, men eftersom dessa i första hand rör andra miljödirektiv, tas de upp i andra avsnitt (se avsnitt 10.8. Avfall och avsnitt 10.9. Miljö och industri).

2.8.4. Vatten

Att övervaka genomförandet av gemenskapslagstiftningen om vattenkvalitet är fortfarande en viktig del av kommissionens arbete. Att det förhåller sig så beror på att gemenskapsrättens bestämmelser, och därmed medlemsstaternas förpliktelser, både kvantitativt och kvalitativt är mycket betydande, men också på att allmänheten blir mer och mer medveten om hur viktigt det är med god vattenkvalitet.

Flera överträdelseförfaranden pågår rörande direktiv 75/440/EEG om den kvalitet som krävs på det ytvatten som är avsett för framställning av dricksvatten i medlemsstaterna. Ärendena gäller främst de systematiska åtgärdsplanerna med tidtabell (artikel 4.2 i direktivet) - viktiga redskap för att skydda vattenkvaliteten mot nitrater, bekämpningsmedel med flera ämnen - och vidare villkoren för att tillämpa undantagen i artikel 4.3.

I sin dom den 17 juni 1998 (mål C-214/97) mot Portugal fann EG-domstolen att de handlingar som de portugisiska myndigheterna tillhandahållit, trots deras beteckningar och de projektbeskrivningar de innehöll, inte var systematiska åtgärdsplaner därför att de inte innehöll någon tidtabell för förbättringen av ytvatten, bara omfattade vissa vattendrag och inte gav någon lämplig ram för avsevärda förbättringar av kvaliteten på vattnet. Kommissionen riktade ett motiverat yttrande till Portugal därför att landet inte ens efter domstolens dom lämnade in någon systematisk åtgärdsplan. Ärendet kunde emellertid avslutas efter att Portugal 2000 slutligen lämnade in en plan som helt uppfyllde direktivets krav.

Kommissionen väckte talan mot Italien (mål C-375/00) därför att en systematisk åtgärdsplan för Lombardiet saknas.

När det gäller direktiv 76/160/EEG om kvaliteten på badvatten tycks mätfrekvenserna vid badplatser öka och vattenkvaliteten höjas. Trots dessa framsteg pågår överträdelseförfaranden mot flera medlemsstater, eftersom direktivets krav långtifrån är uppfyllda.

Kommissionen beslutade att väcka talan enligt artikel 228 mot Förenade kungariket om badvattnet på Fyldekusten i nordvästra England, där flera av de utvalda stränderna inte uppfyller direktivets standarder. Kommissionen anser att domstolens dom av den 14 juli 1993 (mål C-56/90) ännu inte helt har efterkommits.

Kommissionen fortsatte förfarandet enligt artikel 228 mot Spanien. Domstolen fann den 12 februari 1998 denna medlemsstat skyldig till fördragsbrott (mål C-92/96) på grund av att man inte inom den föreskrivna tidsfristen antagit de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att kvaliteten på badvattnen i Spanien skall överensstämma med direktivets bindande gränsvärden. Spaniens svar på kommissionens motiverade yttrande, som skickades under 2000, håller på att granskas.

Den 8 juni 1999 meddelade domstolen dom i mål C-198/97 om vattenkvalitet och provtagningsfrekvens i Tyskland. Domstolen fann att medlemsstaten gjort sig skyldig till fördragsbrott. Eftersom Tyskland ännu inte efterkommit domstolens dom, har kommissionen beslutat att inleda ett förfarande enligt artikel 228 i fördraget.

I en dom den 25 maj 2000 (mål C-307/98) fann EG-domstolen att Belgien gjort sig skyldigt till fördragsbrott. Landet hade utan giltigt skäl uteslutit flera badplatser vid inre vatten från tillämpningsområdet för direktivet, och inte vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att kvaliteten på badvattnet skall överensstämma med de gränsvärden som har fastställts i direktivet inom tio år efter det att direktivet antogs. Kommissionen har beslutat att rikta en formell underrättelse till Belgien enligt artikel 228 i fördraget på grund av underlåtenhet att följa domstolens dom.

Kommissionen väckte talan mot Frankrike (mål C-147/00), Nederländerna (mål C-268/00), Förenade kungariket (mål C-427/00) och Sverige (mål C-368/00) om vattenkvalitet och/eller provtagningsfrekvens. Den beslutade också att väcka talan mot Danmark och att rikta ett motiverat yttrande till Finland av samma skäl. Ett mål mot Portugal pågår. Italiens svar på det motiverade yttrandet från 1999 granskas. Kommissionen beslutade 1999 att väcka talan mot Frankrike angående underlåtenhet att ange parametern "kolibakterier, totalt" som krävs i direktivet. Denna talan förenades med det förstnämnda målet mot Frankrike.

Genomförandet av direktiv 76/464/EEG om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö och av direktiven med särskilda bestämmelser för vissa ämnen har lett till överträdelseförfaranden mot flertalet medlemsstater.

Talan har väckts i flera fall och EG-domstolen meddelade flera avgöranden mot medlemsstater under 2000 på grund av deras underlåtenhet att fastställa program med kvalitetsmål för att minska föroreningar genom de ämnen som finns upptagna i förteckning II i bilagan till direktivet.

Efter domstolens domar av den 11 juni 1998 mot Luxemburg (mål C-206/96), av den 25 november 1998 mot Spanien (mål C-214/96) och den 1 oktober 1998 mot Italien (mål C-285/96), där det konstaterades att dessa medlemsstater brutit mot fördraget genom att inte upprätta program med kvalitetsmål för att minska förorening genom sådana ämnen, har dessa medlemsstater anmält genomförandebestämmelser för att följa artikel 7 i direktivet. Arbetet med att analysera de komplicerade bestämmelserna pågår.

Kommissionen har för avsikt att underlätta medlemsstaternas fastställande av program enligt artikel 7 i direktiv 76/464/EEG genom att utarbeta en handledning. På så sätt tänker kommissionen stödja medlemsstaternas genomförande av dels det gällande direktivet och artikel 7 i direktiv 76/464/EEG, dels det nya ramdirektivet 2000/60/EG om vattenpolitik. I handledningen kommer åtta olika inslag, som bör vara med i programmen för föroreningsminskning, att anges.

Domarna mot Belgien den 21 januari 1999 (mål C-207/97) och mot Tyskland den 11 november 1999 (mål C-184/97) i samma fråga följdes av två nya domar under 2000: dom av den 25 maj 2000 mot Grekland (mål C-384/98) och dom av den 13 juli 2000 mot Portugal (mål C-261/98). Det liknande målet mot Nederländerna pågår fortfarande (mål C-152/98). Kommissionen beslutade att väcka talan även mot Frankrike och Irland.

Domstolen fällde 1998 Portugal för fördragsbrott i två fall med avseende på tillämpningen av "dotterdirektiven" till direktiv 76/464/EEG om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i vattenmiljön (mål C-208/97 och C-213/97). Landet har nu anmält relevanta bestämmelser och ärendena har kunnat avslutas.

Programmen för att minska föroreningarna är ofta otillräckliga och detta ligger bakom många fall av bristande tillämpning av direktivet, vilket i sin tur leder till att vattendrag förorenas av utsläpp från jordbruk eller industri. Endast om man tar ett helhetsgrepp på problemet kan enskilda svårigheter övervinnas. I flera medlemsstater återstår problem att lösa därför att det saknas krav på förhandstillstånd för utsläpp.

Förfarandet enligt artikel 228 mot Grekland, som inleddes efter domen av den 11 juni 1998 (förenade målen C-232/95 och C-233/95), fortsätter eftersom landet inte har genomfört programmen för att minska vattenföroreningarna i Vegoritissjön och Pagasitikosbukten av ämnena i förteckning II till direktiv 76/464/EEG. De bestämmelser som Grekland anmält ansågs inte tillräckliga och därför riktades ett motiverat yttrande enligt artikel 228 i fördraget till landet.

Förfarandet enligt artikel 226 mot Portugal för utsläpp från en livsmedelsfabrik i Santo Tirso fortsätter också. Kommissionen granskar de åtgärder som vidtagits av portugisiska myndigheter. Kommissionen riktade ett motiverat yttrande till Portugal för en eventuell bristande tillämpning av direktiv 76/464/EEG på grund av verksamheten vid ett företag som tillverkar ogräsbekämpningsmedel och som släpper ut orenat avloppsvatten i floden Capa Rota. Detta ärende kunde avslutas 2000.

Kommissionen har beslutat att väcka talan mot Förenade kungariket, därför att landet inte i tillräcklig utsträckning har angivit vatten som skall omfattas av direktiv 79/923/EEG om kvalitetskrav för skaldjursvatten. Vidare har landet inte upprättat program för att minska föroreningarna och inte kontrollerat vattendragen i fråga. Stämningsansökan till domstolen vilar, eftersom de brittiska myndigheterna lämnat uppgifter om flera nyligen utsedda skaldjursvatten och förbättringsprogram för dessa. Uppgifterna granskas av kommissionen.

Kommissionen har kunnat avsluta förfarandet mot Finland om felaktig tillämpning av direktiv 78/659/EEG om kvaliteten på sådant sötvatten som behöver skyddas eller förbättras för att upprätthålla fiskbestånden, eftersom landet nu anmält bestämmelser om angivande av sådant vatten, om kvalitetsmål, om program för att minska föroreningarna och om provtagning.

Kommissionen kunde också avsluta förfarandet enligt artikel 228 mot Portugal, som inleddes efter domstolens dom den 18 juni 1998 (mål C-183/97), där landet fälldes för att lagstiftningen inte överensstämde med direktiv 80/68/EEG om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen.

Den 22 april 1999 meddelade domstolen dom i mål C-340/96, där det konstaterades att Förenade kungariket, genom att godta icke bindande åtaganden från vattenbolag, underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 80/778/EEG om kvaliteten på vatten avsett att användas som dricksvatten. År 2000 kunde kommissionen avsluta förfarandet enligt artikel 228 i fördraget eftersom Förenade kungariket anmälde genomförandebestämmelser till kommissionen.

Kommissionen väckte talan vid domstolen mot Irland (mål C-316/00) för bristande tillämpning av direktiv 80/778/EEG, eftersom den irländska miljöskyddsmyndigheten funnit omfattande mikrobiologisk nedsmutsning i dricksvatten, i synnerhet i vattentäkter på landsbygden.

Kommissionen beslutade att väcka talan mot Portugal därför att landet inte fastställt värden för parametrarna i bilaga I till direktiv 80/778/EEG.

Kommissionen riktade ett motiverat yttrande till Spanien på grund av den dåliga kvaliteten på dricksvattnet i flera städer i provinsen Alicante (Jávea, Denia, Teulada-Moraira, Benitachell, Muchamiel, Bussot och Aigues). De spanska myndigheternas svar är under granskning.

Vi erinrar om att rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten skall ersätta direktiv 80/778/EEG från och med 2003 [77] och skulle ha införlivats med nationell lagstiftning senast den 25 december 2000. För att följa de nya gränsvärdena i direktivet måste medlemsstaterna vidta åtgärder omedelbart. Vi måste tyvärr konstatera att ingen medlemsstat hade anmält kompletta genomförandebestämmelser den 25 december 2000. Kommissionen har mottagit anmälningar från Finland, Nederländerna och Förenade kungariket, men antingen omfattar de inte hela medlemsstaten eller också införlivas inte alla delar av direktivet.

[77] EGT L 330, 5.12.1998, s. 32.

Europaparlamentet och rådet antog den 23 oktober 2000 ett nytt direktiv (2000/60/EG) om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område. [78] Medlemsstaterna har tre år på sig att införliva bestämmelserna med nationell lagstiftning.

[78] EGT L 327, 22.12.2000, s. 1.

Gemenskapslagstiftningen innefattar två rättsakter som har till syfte att bekämpa förorening genom fosfater och nitrater och den övergödning (eutrofiering) som dessa ämnen orsakar.

Den första av rättsakterna är direktiv 91/271/EEG om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Enligt direktivet skall medlemsstaterna se till att det finns system för uppsamling och rening av avloppsvatten från och med 1998, 2000 eller 2005, beroende på tätorternas storlek. Kommissionen måste därför kontrollera inte bara att genomförandebestämmelser anmäls och att de överensstämmer med direktivet, utan också att tillämpningen inte brister. Direktivet är av grundläggande betydelse för sanering av vattnet och bekämpande av övergödning, varför kommissionen fäster extra stor vikt vid att det genomförs i tid.

I en dom den 6 juni 2000 (mål C-236/99) fann domstolen Belgien skyldigt till fördragsbrott. Landet har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 17 i direktivet genom att till kommissionen meddela ett program för genomförandet av detta direktiv som inte är förenligt med direktivet vad avser huvudstadsregionen Bryssel. Kommissionen fortsatte överträdelseförfarandet mot Spanien på grund av att landet i otillräcklig omfattning eller felaktigt angivit känsliga zoner enligt artikel 5 i direktivet.

Kommissionen väckte talan mot Italien (mål C-396/00) om underlåtenhet att rena avloppsvatten från tätbebyggelse i Milano-området. Talan väcktes också mot Österrike om bristande överensstämmelse mellan genomförandebestämmelserna och direktivet när det gäller tidsfristerna för att bygga ut ledningsnät och reningssystem för avloppsvatten från tätbebyggelse. Förfarandet mot Tyskland angående underlåtenhet att uppfylla flera av kraven i direktivet fortsatte under 2000. Kommissionen riktade också ett motiverat yttrande till Belgien angående överträdelser av direktivet.

Den andra rättsakten av betydelse för förebyggande av övergödning är direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket. Kommissionen fortsätter att med kraft verka för efterlevnad av detta direktiv.

Den 1 oktober 1998 fällde domstolen Spanien för fördragsbrott (mål C-71/97) eftersom landet underlåtit att utarbeta riktlinjer för god jordbrukssed och att förteckna känsliga zoner. Sedan Spanien vidtagit de nödvändiga åtgärderna har kommissionen kunnat avsluta förfarandet enligt artikel 228 i fördraget. Den 13 april 2000 fällde domstolen dock Spanien (C-274/98) för att inte ha upprättat åtgärdsprogram enligt artikel 5 i direktivet.

Kommissionen fortsatte att driva ett mål mot Italien rörande utarbetande av åtgärdsprogram och rapporter (mål C-127/99).

Kommissionen väckte också talan vid domstolen (mål C-258/00) mot Frankrike för underlåtenhet att korrekt ange känsliga zoner och mot Tyskland (mål C-161/00) om felaktigheter i åtgärdsprogrammen. År 1999 beslutade kommissionen att väcka talan mot Grekland på grund av avsaknad av åtgärdsprogram samt underlåtenhet att utarbeta riktlinjer för god jordbrukssed och att vidta vissa kontrollåtgärder. Överträdelseförfarandet fortsätter, men talan har ännu inte väckts, eftersom Grekland anmält vissa bestämmelser till kommissionen. Talan väcktes mot Nederländerna (mål C-322/00) för flera brister i åtgärdsprogrammen. Å andra sidan kunde kommissionen lägga ner målet mot Österrike angående det faktum att åtgärdsprogrammen inte var bindande. Lagstiftningen har nu ändrats och anmälts till kommissionen. Kommissionen avslutade också förfarandet mot Förenade kungariket sedan landet angivit floden Ythans mynning som känslig zon efter kommissionens motiverade yttrande.

De två överträdelseförfarandena mot Belgien, det ena på grund av bristande överensstämmelse hos genomförandebestämmelserna, underlåtenhet att utarbeta riktlinjer för god jordbrukssed och att förteckna känsliga zoner, det andra för bristande tillämpning av direktivet, fortsätter. Kommissionen beslutade att ta båda ärendena till domstolen.

I en dom av den 7 december 2000 (mål C-69/99) fällde domstolen Förenade kungariket för underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 3.1 och 3.2 (angivande av känsliga zoner) samt artikel 5 (upprättande av åtgärdsprogram) i direktivet.

Kommissionen väckte talan vid domstolen (mål C-266/00) mot Luxemburg om god jordbrukssed, åtgärdsprogram och rapportering.

Kommissionen riktade också ett motiverat yttrande till Finland om brister i åtgärdsprogrammen när det gäller perioder då det är förbjudet att sprida gödselmedel, stallgödselbehållarnas lagringskapacitet och bestämmelser om spridning på mark av gödselmedel. Kommissionen granskar nu nya bestämmelser från Finland som anmälts efter det motiverade yttrandet.

Slutligen har kommissionen inlett överträdelseförfaranden mot flera medlemsstater angående direktiv 91/692/EEG om att standardisera och rationalisera rapporteringen om genomförandet av vissa direktiv om miljön med avseende på vatten. Flera medlemsstater har inte lämnat in rapporter om genomförandet av direktiven, eller lämnat in ofullständiga eller försenade rapporter. Följaktligen kan kommissionen inte utarbeta de rapporter som den i sin tur är skyldig att upprätta. Kommissionen har därför väckt talan mot Portugal (mål C-435/99). Förfarandet mot Belgien fortsätter medan kommissionen granskar de belgiska myndigheternas svar från slutet av 2000. Å andra sidan har kommissionen under årets lopp kunnat avsluta förfaranden mot Spanien, Italien och Irland, eftersom de lämnat in rapporter till kommissionen efter motiverade yttranden. Förfarandet mot Frankrike avslutades också efter granskning av svaret på kommissionens motiverade yttrande.

2.8.5. Naturskydd

De två viktigaste rättsakterna på naturskyddsområdet är direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar och direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.

Beträffande införlivandet av direktiv 79/409/EEG återstår flera problem med bristande överensstämmelse, i synnerhet när det gäller jakt och undantag från skyddsbestämmelserna (artikel 7.4 och artikel 9). I en dom av den 7 december 2000 om jakttider på flyttfåglar (mål C-38/99) fann domstolen att Frankrike hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet genom att inte på ett korrekt sätt införliva artikel 7.4, genom att inte anmäla samtliga genomförandebestämmelser för hela sitt territorium och genom att inte på ett korrekt sätt genomföra artikeln. Kommissionen fortsatte också att driva målet mot Italien (mål C-159/99) om underlåtenhet att införliva artikel 9 (undantag från skyddsbestämmelserna i artiklarna 5, 6, 7 och 8). Kommissionen beslutade också att väcka talan mot Grekland om jaktsäsongens längd. Slutligen beslutade kommissionen att väcka talan mot Sverige för underlåtenhet att korrekt införliva vissa bestämmelser i direktiv 79/409/EEG, däribland artikel 9. Målet gäller också artikel 4 (ersatt av artikel 6.2-4 i direktiv 92/43/EEG) och artikel 6.3 i direktiv 79/409/EEG.

Kommissionen beslutade att väcka talan mot Finland angående den finländska jaktlagstiftningens bristande överensstämmelse med direktivet (jakt på vissa sjöfågelarter på våren, jakttider för vissa andra fågelarter). I början av 2000 riktade kommissionen ett motiverat yttrande till Spanien om jakt på vissa flyttfågelarter. Kommissionen granskar nu det spanska svaret. Överträdelseförfarandet om vissa jaktmetoder i två särskilda skyddsområden (Baie de Canche och Platier d'Oye) i Frankrike utreds fortfarande av kommissionen.

Även andra frågor om bristande överensstämmelse med direktiv 79/409/EEG togs upp under året. Kommissionen beslutade att väcka talan mot Belgien för underlåtenhet att införliva artikel 5 c och 5 e samt artikel 6.1 i direktivet. Ett annat ärende angående Belgien, om felaktigt införlivande av artikel 4.1, 4.2 och 4.4 samt bilaga I i direktivet, anhängiggjordes vid domstolen.

I slutet av året, det vill säga omkring sex och ett halvt år efter tidsfristen som löpte ut i juni 1994, anmälde den sista medlemsstaten slutligen sina genomförandebestämmelser för direktiv 92/43/EEG till kommissionen. I många fall är införlivandet dock ofullständigt, i synnerhet i fråga om artikel 6 (skydd av livsmiljöer som ingår i framtida särskilda bevarandeområden) och artiklarna 12-16 (skydd av arter). I sin dom av den 6 juni 2000 (mål C-256/98) fann domstolen således att Frankrike underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet genom att inte inom den föreskrivna fristen ha antagit de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 6.3 och 6.4. Eftersom Frankrike fortfarande inte vidtagit nödvändiga åtgärder för att följa domen, skickade kommissionen en formell underrättelse och beslutade senare att rikta ett motiverat yttrande enligt artikel 228 i fördraget till Frankrike. Kommissionen beslutade även att väcka talan mot Luxemburg och Belgien för underlåtenhet att korrekt genomföra ett antal av direktivets bestämmelser. Talan väcktes mot Sverige för underlåtenhet att korrekt införliva artiklarna 4.5, 5.4, 6.2-4, 15 och 16 i direktiv 92/43/EEG.

De största problemen vid tillämpningen av direktiven 79/409/EEG och 92/43/EEG är nu som tidigare skydd av naturområden och livsmiljöer, bland annat klassificering av särskilda skyddsområden för fåglar, valet av områden som skall ingå i nätet Natura 2000 och skydd av områden av naturintresse.

Som angavs i förra årets rapport, har flera medlemsstater fortfarande problem med klassificeringen av särskilda skyddsområden för vilda fåglar enligt artikel 4 i direktiv 79/409/EEG, vilket skall ske när objektiva ornitologiska kriterier är uppfyllda.

Kommissionen driver flera överträdelseförfaranden i ärenden av särskild betydelse.

År 1999 fällde domstolen Frankrike vid två tillfällen. I den första domen den 18 mars om Seines flodmynning (mål C-166/97) konstaterade domstolen att Frankrike gjort sig skyldigt till fördragsbrott genom att det särskilda skyddsområdet inte var tillräckligt stort och att området saknade tillräckligt juridiskt skydd enligt artikel 4.1 och 4.2 i direktivet. Däremot avvisade domstolen den del av kommissionens talan som gällde byggandet av en industrianläggning mitt i skyddsområdet. Domstolen ansåg inte att kommissionen i tillräcklig utsträckning motbevisat de franska myndigheternas påståenden. Efter domen inleddes ett förfarande enligt artikel 228 i fördraget för att förmå de franska myndigheterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att efterkomma domen, och detta fortsatte under 2000.

I den andra domen (mål C-96/98) konstaterade domstolen att Frankrike brutit mot fördraget genom att inte inom föreskriven tid klassificera en tillräckligt stor del av Marais Poitevin som särskilt skyddsområde, genom att inte vidta åtgärder för att ge de särskilda skyddsområden som klassificerats i Marais Poitevin tillfredsställande rättsligt skydd och genom att inte vidta lämpliga åtgärder för undvika försämring av de områden i Marais Poitevin som har eller borde ha klassificerats som särskilda skyddsområden. Eftersom Frankrike inte vidtog de nödvändiga åtgärderna för att efterkomma domen, beslutade kommissionen 2000 att rikta en formell underrättelse enligt artikel 228 i fördraget till landet.

Den 7 december 2000 fällde domstolen återigen Frankrike (mål C-374/98) på liknande grunder. Domstolen fann att Frankrike hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.1 genom att inte klassificera någon del av området Basses Corbières som särskilt skyddsområde och genom att inte vidta särskilda åtgärder för bevarande av detta område som var tillräckliga med avseende på områdets yta.

Kommissionen kunde avsluta överträdelseförfarandet mot Österrike sedan medlemsstaten klassificerat Lech-dalen i Tyrolen som särskilt skyddsområde och anmält bestämmelserna till kommissionen.

De särskilda skyddsområdena skulle ha varit utsedda när direktivet trädde i kraft 1981. Man kan konstatera att antalet särskilda skyddsområden och deras yta är otillräcklig i många medlemsstater. Kommissionen prioriterar nu allmänt inriktade överträdelseförfaranden i stället för att ingripa mot underlåtenhet att klassificera och skydda enskilda områden.

Kommissionen beslutade därför att väcka talan mot Frankrike för underlåtenhet att klassificera tillräckligt många särskilda skyddsområden enligt artikel 4.1 och 4.2 i direktivet. Två ärenden om enskilda områden (Plaine des Maures och Basses Vallées de l'Aude) förenades med detta ärende.

Kommissionen driver flera förfaranden mot andra medlemsstater i samma fråga. Kommissionen fortsatte överträdelseförfaranden mot Tyskland, Italien, Luxemburg, Portugal och Finland. Bland annat väckte kommissionen talan mot Finland (mål C-240/00). För närvarande granskas bestämmelser som anmälts av Tyskland och Portugal och kommissionen skall därefter avgöra om den skall fortsätta förfarandet mot dessa stater. Kommissionen väckte också talan mot Spanien för underlåtenhet att klassificera tillräckligt många särskilda skyddsområden i regionen Murcia (mål C-354/00). Kommissionen har även beslutat att rikta ett motiverat yttrande till Spanien om underlåtenhet att klassificera tillräckligt många särskilda skyddsområden i hela landet.

Kommissionen granskar ett stort antal nya särskilda skyddsområden som Nederländerna klassificerat efter kommissionens motiverade yttrande enligt artikel 228, vars avsikt var att förmå medlemsstaten att rätta sig efter domstolens dom av den 19 maj 1998 (mål C-3/96).

Medlemsstaterna fortsätter att föreslå särskilda bevarandeområden enligt direktiv 92/43/EEG. Förenade kungariket har åtagit sig att fastställa ytterligare områden enligt direktivet och har börjat lämna in uppgifter om nya områden till kommissionen. Uppgifterna granskas nu av kommissionen och den har därför beslutat att uppskjuta verkställigheten av beslutet om att väcka talan, som fattades 1999, tills denna granskning avslutats. Kommissionen beslutade också under året att ytterligare uppskjuta överträdelseförfarandet mot Nederländerna, eftersom medlemsstaten lämnat in en omfattande förteckning. Förteckningen kommer att granskas som en del av det atlantiska biogeografiska området tillsammans med förteckningar från andra medlemsstater i det området. Österrikes förteckning är fortfarande inte helt tillfredsställande, men det fortsatta överträdelseförfarandet kommer att bero på de biogeografiska seminarier som planeras under 2001. Portugal har lämnat in en kompletterande förteckning under 2000 sedan kommissionen inlett ett överträdelseförfarande och denna granskas nu. Finland lämnade in en omfattande förteckning 1998. Kommissionen har beslutat att vilandeförklara den talan som väcktes 1998 och granska de åtgärder som landet vidtagit under årets lopp.

Kommissionen fortsatte att driva målen vid domstolen mot tre medlemsstater: Italien (mål C-67/99), Tyskland (mål C-71/99) och Frankrike (mål C-220/99).

Kommissionen hade beslutat att avvakta med verkställigheten av talan mot Sverige för att granska den preliminära förteckningen som medlemsstaten lämnat in, men i slutet av 2000 beslutade kommissionens att driva ärendet vidare på grund av brister i förteckningen. Slutligen hade kommissionen beslutat att rikta ett motiverat yttrande till Belgien, eftersom inga av de livsmiljöer som är typiska för Belgien fanns med i den nationella förteckning som överlämnats till kommissionen, däribland livsmiljöer som är att anse som prioriterade. Kommissionen granskade den nya förteckning som Belgien lämnat in 2000 och beslutade därefter att fortsätta överträdelseförfarandet.

Den 7 november 2000 meddelade EG-domstolen ett viktigt förhandsavgörande enligt artikel 234 på begäran från en brittisk domstol i ett mål om Bristols hamn (mål C-371/98). EG-domstolen tolkade direktivet så att en medlemsstat, vid valet och avgränsningen av de områden som för kommissionen skall föreslås kunna utses till områden av gemenskapsintresse, inte kan ta hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella behov eller regionala och lokala särdrag.

Som påpekades redan i förra årets rapport är uppgifterna i medlemsstaternas förteckningar över platserna och de arter som påträffas där ofta ofullständiga eller felaktiga. Detta gör det svårare att inleda de sista etapperna i direktiv 92/43/EEG och att fullborda Natura 2000.

Kommissionen bedriver en strikt politik när det gäller att med gemenskapsmedel, inom ramen för Life-förordningen, finansiera bevarandet av platser som är integrerade eller håller på att integreras i Natura 2000. Dessutom granskar kommissionen noga att miljöbestämmelserna respekteras när den bedömer ansökningar om bidrag från Sammanhållningsfonden. I juni 1999 sände de två kommissionärerna med ansvar för miljö respektive regionalpolitik en skrivelse till medlemsstaterna och påminde dem om förpliktelserna enligt direktiv 79/409/EEG och 92/43/EEG. De medlemsstater som ännu inte hade lämnat in förteckningar som är tillräckliga för att upprätta Natura 2000 underrättades om att kommissionen inte kunde granska deras planer och program för medfinansiering. År 2000 infördes villkor i planer och program för strukturfonderna och i program för glesbygdsutveckling som innebär att medlemsstaterna måste lämna in återstående Natura 2000-förteckningar.

Det råder fortfarande problem med bristande tillämpning av den särskilda skyddsordningen enligt artikel 4.4 i direktiv 79/409/EEG och artikel 6.2-4 i direktiv 92/43/EEG. Det innebär dels att områden inte klassificeras som särskilda skyddsområden trots att de uppfyller de objektiva ornitologiska kriterierna för detta, dels att projekt inleds som kan påverka skyddsområdena. I april 2000 publicerade kommissionen en handledning med riktlinjer för medlemsstaterna om hur vissa nyckelbegrepp i artikel 6 i direktiv 92/43/EEG skall tolkas.

Kommissionen riktade ett motiverat yttrande till Österrike angående överträdelse av artikel 6.3 och 6.4 i direktiv 92/43/EEG i samband med utvidgning av en golfbana i floden Enns dalgång. Vidare beslutade den att väcka talan mot Belgien för landets underlåtenhet att utse Zwarte Beek-dalen till särskilt skyddsområde. Kommissionen väckte också talan vid domstolen mot Irland, eftersom landet inte har antagit skyddsbestämmelser mot överbetning i livsmiljöer för vilda fåglar som omfattas av direktiv 79/409/EEG i västra Irland.

Slutligen beslutade kommissionen att dra Portugal inför EG-domstolen, eftersom dammprojektet Abrilongo påverkar det särskilda skyddsområdet Campo Maior och arter som är skyddade enligt direktiv 79/409/EEG, samt riktade ett motiverat yttrande till samma medlemsstat på grund av att ett motorvägsprojekt fått tillstånd utan miljökonsekvensbedömning.

Problem vid tillämpningen av direktiv 92/43/EEG kan uppstå inte bara när det gäller skydd av platser utan även av arter. Ett sådant fall har gjort att kommissionen väckt talan mot Grekland på grund av hotet mot sköldpaddsarten oäkta karett (Caretta caretta) på ön Zakynthos (C-103/00). Kommissionen beslutade också att rikta ett motiverat yttrande till Tyskland för underlåtenhet att skydda livsmiljön för en hotad hamsterpopulation (Cricetus cricetus) i Horbacher Börde nära Aachen på gränsen till Nederländerna, en av de viktigaste förekomsterna av denna art i nordvästra Tyskland. Kommissionens fattade beslut om ett motiverat yttrande till Förenade kungariket för underlåtenhet att skydda arten större vattensalamander (Triturus cristatus).

Vad slutligen beträffar tillämpningen av förordning (EG) nr 338/97, som i gemenskapen genomför 1973 års Washingtonkonvention om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (den så kallade CITES-konventionen), kan nämnas att överträdelseförfarandet mot Grekland fick denna medlemsstat att 1999 anmäla olika författningar och ministerbeslut för att komplettera lag nr 2637 av den 27 augusti 1998. Granskning pågår av den grekiska lagstiftningens förenlighet med förordningen. Verkställigheten av beslutet att väcka talan vid domstolen har därför uppskjutits.

2.8.6. Buller

Liksom tidigare år innebär genomförandet av direktiven på detta område inga större problem. Direktiven fastställer normer för nya produkter som skall introduceras på marknaden, men är inte tillämpliga på omgivningsbuller. Många av de klagomål som kommissionen mottar gäller emellertid omgivningsbuller och kan följaktligen inte behandlas på gemenskapsnivå.

Den 8 maj 2000 antog Europaparlamentet och rådet direktiv 2000/14/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om buller i miljön från utrustning som är avsedd att användas utomhus. [79]

[79] EGT L 162, 3.7.2000, s. 1.

2.8.7. Kemi och bioteknik

Gemenskapslagstiftningen på området kemi och bioteknik omfattar flera grupper av direktiv som rör produkter och verksamheter med vissa gemensamma egenskaper: de är tekniskt komplicerade, de utvecklas snabbt i takt med ökade kunskaper, de används både inom vetenskap och industri och de innebär särskilda risker för miljön.

Direktiv 67/548/EEG om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen ändras ofta, vilket är nödvändigt för att anpassa direktivet till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Direktiv 98/98/EG av den 15 december 1998 [80] om anpassning till tekniska framsteg för tjugofemte gången av rådets direktiv 67/548/EEG om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen skulle ha varit genomfört i juli 2000. Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/33/EG av den 10 maj 1999 om ändring av rådets direktiv 67/548/EEG när det gäller märkning av vissa farliga ämnen i Österrike och Sverige skulle dessutom ha genomförts av dessa två medlemsstater den 30 juli 2000.

[80] EGT L 355, 30.12.1998, s. 1.

Medlemsstaterna är fortfarande ofta försenade när det gäller att anmäla genomförandebestämmelser, och kommissionen inleder regelmässigt förfaranden för att få dem att respektera denna skyldighet.

Under 2000 beslutade kommissionen att rikta ett motiverat yttrande till Tyskland angående definitionen och hanteringen av syntetiska glasaktiga (silikat) fibrer i strid med direktiv 67/548/EEG. Kommissionen beslutade också att rikta ett motiverat yttrande till Förenade kungariket - och senare att väcka talan mot medlemsstaten - därför att Gibraltar inte omfattas av genomförandebestämmelserna för direktiv 67/548/EEG med senare ändringar.

Direktiv 96/56/EG föreskriver att CEE-märkningen av farliga ämnen skulle ha ersatts med CE-märkningen senast den 1 juni 1998. Kommissionen riktade motiverade yttranden till Belgien, Tyskland, Portugal och Grekland, eftersom dessa länder inte införlivat direktivet. Samtliga medlemsstater har nu införlivat direktivet. Det sista kvarstående domstolsförfarandet, mot Tyskland (mål C-406/99), kunde återkallas och avslutas 2000.

Vad beträffar direktiv 97/69/EG (tjugotredje anpassningen av direktivet) om farliga ämnen har Österrike och Nederländerna nyligen anmält genomförandebestämmelser till kommissionen och överträdelseförfarandena har därför lagts på is.

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden [81] skulle ha genomförts av medlemsstaterna senast den 14 maj 2000. Överträdelseförfaranden om underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser inleddes mot tolv medlemsstater: Belgien, Finland (i fråga om Åland), Frankrike, Förenade kungariket, Grekland, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike. Överträdelseförfarandet mot Österrike kunde dock läggas ned under 2000.

[81] EGT L 123, 24.4.1998, s. 1.

Vad beträffar rådets direktiv 86/609/EEG av den 24 november 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål, kunde kommissionen avsluta överträdelseförfarandet mot Belgien enligt artikel 228 i fördraget, eftersom domstolens dom av den 15 oktober 1998 (mål C-268/97) verkställts. I domen fälldes Belgien för underlåtenhet att införliva direktivet. Kommissionen beslutade emellertid att rikta ett motiverat yttrande till Belgien, eftersom landet har alltför många undantag som gör det tillåtet att använda herrelösa katter och hundar i djurförsök.

Kommissionen fortsatte också domstolsförfarandet mot Irland (mål C-354/99), väckte talan mot Frankrike (mål C-152/00) och beslutade att väcka talan mot Nederländerna för felaktigt införlivande av direktivet. Talan mot Österrike återkallades efter det att medlemsstaten hade anmält bestämmelser till kommissionen.

Användningen av genetiskt modifierade mikroorganismer regleras i direktiv 90/219/EEG (innesluten användning), medan användning av genetiskt modifierade organismer regleras i direktiv 90/220/EEG (avsiktlig utsättning i miljön). Regelverket (direktiv 90/220/EEG av den 23 april 1990) håller på att revideras. Europaparlamentet och rådet kunde enas om en gemensam text den 20 december 2000. Det nya systemet väntas antas i februari 2001. Det ändrade direktivet innebär att förfarandet för att godkänna utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer blir öppnare för insyn och effektivare. Vidare fastställs gemensamma principer för riskbedömningen och de administrativa förfarandena anpassas till riskerna, även indirekta sådana.

Kommissionen riktade ett motiverat yttrande till Frankrike angående felaktigt införlivande av flera bestämmelser i direktiv 90/219/EEG.

Direktiv 90/219/EEG ändrades genom rådets direktiv 98/81/EG av den 26 oktober 1998 om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer, [82] som skulle ha införlivats senast den 5 juni 2000. Vid slutet av 2000 pågick överträdelseförfaranden om underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser för direktivet mot alla medlemsstater utom Sverige, Finland och Danmark.

[82] EGT L 330, 5.12.1998, s. 13.

Slutligen pågår två förfaranden mot Frankrike om bristande tillämpning av direktiv 90/220/EEG.

Det första ärendet gäller de slutliga etapperna i handläggningen av tillstånd om utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer. Om ett positivt beslut har fattats, skall, enligt direktivet, den behöriga myndighet som erhöll den ursprungliga anmälan ge sitt skriftliga medgivande till anmälan, så att produkten kan släppas ut på marknaden. I fråga om två positiva beslut från 1997 har Frankrike ännu inte givit sitt medgivande. I ett liknande ärende om majs mottog EG-domstolen emellertid en begäran om förhandsavgörande från Frankrikes högsta förvaltningsdomstol Conseil d'État (mål C-6/99) om huruvida det finns ett utrymme för skönsmässig bedömning för nationella myndigheter när kommissionen har fattat ett positivt beslut enligt artikel 13.4 i direktiv 90/220/EEG. I sin dom av den 21 mars 2000 fann EG-domstolen att direktivet skall tolkas så sätt att, om inte någon medlemsstat har gjort invändningar efter det att en begäran om att få släppa ut en genetiskt modifierad organism på marknaden har överlämnats till kommissionen, eller om kommissionen har fattat ett "positivt beslut", är den behöriga myndighet som har överlämnat begäran med tillstyrkan skyldig att lämna ett skriftligt medgivande som gör det möjligt att släppa ut produkten på marknaden. Om medlemsstaten emellertid under tiden får kännedom om nya uppgifter som ger anledning att anta att den produkt som omfattas av anmälan kan utgöra en risk för människors hälsa och för miljön är den inte skyldig att ge sitt medgivande, under förutsättning att den omedelbart underrättar kommissionen och de övriga medlemsstaterna om dessa uppgifter. I ett aktuellt avgörande från den 4 november 2000 följde Conseil d'Etat EG-domstolens tolkning, och fann att utan nya uppgifter om risker får det franska ministeriet inte ifrågasätta kommissionens beslut, som grundades på yttranden från tre vetenskapliga kommittéer. Förfarandet mot Frankrike pågår fortfarande (motiverat yttrande), medan kommissionen överväger en eventuell tillämpning av skyddsbestämmelsen i artikel 16 i direktiv 90/220/EEG.

Kommissionen beslutade också att väcka talan mot Frankrike om underlåtenhet att införliva respektive felaktigt införlivande av flera bestämmelser i direktiv 90/220/EEG.

2.8.8. Avfall

Överträdelseförfarandena om avfall är fortfarande talrika och gäller såväl formellt genomförande av lagstiftningen som dess konkreta tillämpning. I förra årets rapport påpekades att problem med tillämpningen av gemenskapslagstiftningen inom detta område kan förklaras dels med de förändringar i beteende som krävs av enskilda, myndigheter och ekonomiska aktörer, dels med de kostnader som dessa förändringar medför.

När det gäller ramdirektivet om avfall (direktiv 75/442/EEG, ändrat genom direktiv 91/156/EEG) är det enskilda anläggningar som ger upphov till de flesta genomförandeproblemen. Problemen gäller särskilt dumpning av avfall. Kommissionen mottar många klagomål om avfallsdumpning, om lokalisering av avfallshanteringsanläggningar, om felaktigt utnyttjande av godkända avfallsdeponier, om avfall som dumpas i vattendrag och orsakar förorening och så vidare. Enligt direktivet krävs förhandstillstånd för anläggningar som bortskaffar eller återvinner avfall. Vid bortskaffande av avfall måste tillståndet innehålla villkor som begränsar verksamhetens miljöpåverkan.

Rådet antog den 26 april 1999 direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall [83] och detta torde kunna bidra till att förtydliga den rättsliga ramen för medlemsstaternas tillståndsgivning för anläggningar som använder sig av denna metod för bortskaffande.

[83] EGT L 182, 16.7.1999, s. 1.

Som påpekats tidigare försöker kommissionen, när den handlägger enskilda fall som dessa, ta reda på om problemen är av mer allmän natur, till exempel att hanteringsplaner saknas eller att dessa planer är otillräckliga eller olämpliga; avfallsdumpning tyder ofta på att det saknas fungerande avfallshantering.

Det var skälet till att kommissionen för andra gången väckte talan mot Grekland i EG-domstolen 1998 (C-387/97) och yrkade att domstolen skulle förelägga ett dagsvite på 24 600 euro för Grekland, med stöd av artikel 228 i fördraget, för underlåtenhet att följa domstolens dom av den 7 april 1992 i mål C-45/91. Målet gällde en tipp för fast avfall i Kouroupitos i regionen Chania, där hushållsavfall, begränsade mängder av farligt avfall (till exempel spilloljor och batterier) samt olika slags kommersiellt och industriellt avfall dumpades olagligt. Domstolen följde generaladvokatens förslag till avgörande av den 28 september 1999 och konstaterade i sin dom av den 4 juli 2000 att Grekland inte har genomfört alla de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen av den 7 april 1992 och har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 171 (nu artikel 228) i fördraget, genom att inte ha vidtagit de åtgärder som krävs för att säkerställa att avfall omhändertas slutligt i regionen Chania utan fara för människors hälsa och utan att skada miljön, i enlighet med artikel 4 i direktiv 75/442, och genom att inte för denna region ha upprättat planer för slutligt omhändertagande av avfall, i enlighet med artikel 6 i direktiv 75/442, och program för slutligt omhändertagande av giftigt och annat farligt avfall, i enlighet med artikel 12 i direktiv 78/319. Domstolen fastställde ett vite på 20 000 euro per dag för underlåtenhet att följa den första domen. I december 2000 betalade den grekiska regeringen 1 760 000 euro i dagligt vite för tiden juli till september 2000. Kommissionen har begärt att Grekland skall betala månatligen.

Såsom påpekats tidigare är detta första gången som EG-domstolen har beslutat att bötfälla en medlemsstat enligt artikel 228 i fördraget. Detta är av stor betydelse för Europeiska unionens arbete för att förmå medlemsstaterna att följa gemenskapens miljölagstiftning.

I en dom av den 9 november 1999 (mål C-365/97) fann domstolen att Italien åsidosatt sina skyldigheter genom att inte ha vidtagit de åtgärder som krävs för att säkerställa att det avfall som släppts ut i det vattenflöde som rinner genom San Rocco-dalen omhändertas slutligt utan fara för människors hälsa och utan att processer eller metoder används som kan skada miljön, och genom att inte ha vidtagit de åtgärder som krävs för att överlåta det avfall som samlats i en illegal avfallsdeponi till en privat eller offentlig insamlare eller till ett företag som ombesörjer det slutliga omhändertagandet. Kommissionen granskar de bestämmelser som Italien anmält för att följa domen.

Kommissionen beslutade att väcka talan mot Österrike för underlåtenhet att korrekt införliva gemenskapens definition av avfall med österrikisk lag (genom att föreskriva undantag som inte är tillåtna enligt gemenskapsdefinitionen och genom att underlåta att införliva vissa bilagor till direktiven 75/442/EEG och 91/689/EEG). Ett motiverat yttrande riktades till Belgien med anledning av regionen Valloniets underlåtenhet att införa en korrekt definition av avfall i genomförandebestämmelserna. Kommissionen riktade också ett motiverat yttrande till Luxemburg, och beslutade därefter att väcka talan mot medlemsstaten, på grund av felaktigt införlivande av avfallsuppräkningen i kommissionens beslut 94/3/EG, grundat på direktiv 75/442/EEG.

Problem med den faktiska tillämpningen av direktiv 75/442/EEG upptäcktes också under 2000. Kommissionen väckte således talan mot Grekland på grund av okontrollerad avfallsdumpning på Peloponnesos och beslutade att väcka talan mot Spanien angående flera olagliga avfallsdeponier. Talan väcktes mot Italien för underlåtenhet att rapportera enligt direktiv 75/439/EEG (spilloljor) och direktiv 75/442/EEG (mål C-376/00).

Kommissionen väckte talan mot Italien (mål C-65/00) på grund av att den italienska lagstiftningen om farligt avfall inte överensstämmer med EG-lagstiftningen. Italien har infört undantag från tillståndskravet i direktiv 91/156/EEG och 91/689/EEG för företag som återvinner farligt avfall.

Som framgår av ovanstående exempel är planering av avfallshantering mycket viktig och därför beslutade kommissionen i oktober 1997 att inleda överträdelseförfaranden mot alla medlemsstater - med undantag för Österrike - därför att de inte upprättat avfallshanteringsplaner. Förfarandena gäller avsaknad av planer enligt artikel 7 i ramdirektivet, planer för hanteringen av farligt avfall enligt artikel 6 i direktiv 91/689/EEG respektive särskilda planer för hantering av förpackningar och förpackningsavfall enligt artikel 14 i direktiv 94/62/EG.

År 2000 fortsatte kommissionen domstolsförfarandena för alla de tre kategorierna av planer mot Frankrike (mål C-292/99), Irland (mål C-461/99), Italien (mål C-466/99) och väckte talan mot Grekland (mål C-132/00), Luxemburg (C-401/00) och Förenade kungariket (C-35/00). Kommissionen beslutade att fortsätta domstolsförfarandet mot Spanien.

Däremot avskrevs tidigare inledda förfaranden mot Sverige och Portugal under 2000. Kommissionen kunde också avsluta ett överträdelseförfarande mot Tyskland, sedan en plan anmälts för ofarligt avfall och förpackningsavfall från Niedersachsen, den enda tyska delstat som inte infört en sådan plan.

Vad beträffar direktiv 91/689/EEG om farligt avfall erinrar vi om att kommissionen 1998 inledde flera överträdelseförfaranden mot medlemsstater som inte lämnat uppgifter till kommissionen om anläggningar och företag som sysslar med bortskaffande och återvinning av farligt avfall. År 2000 väckte kommissionen talan mot Grekland i denna fråga. Kommissionen kunde avskriva förfarandena mot Portugal och Förenade kungariket sedan dessa två medlemsstater svarat på kommissionens motiverade yttrande. Kommissionen fortsatte förfarandet mot Frankrike, som ännu inte lämnat fullständiga uppgifter enligt direktivet.

Kommissionen fortsätter överträdelseförfarandena angående genomförandet av direktiven om batterier och ackumulatorer som innehåller farliga ämnen (91/157/EEG och 93/86/EEG) mot de medlemsstater som ännu inte upprättat sådana program som föreskrivs i artikel 6 i direktiv 91/157. Under 2000 har vissa framsteg gjorts. Efter ett motiverat yttrande enligt artikel 228 till Spanien angående verkställandet av domstolens dom mot denna medlemsstat av den 28 maj 1998 (mål C-298/97), beslutade kommissionen att avsluta förfarandet sedan Spanien anmält genomförandebestämmelser. Av liknande skäl beslutade kommissionen att avsluta förfarandet enligt artikel 228 mot Grekland, som inte följt domstolens dom av den 8 juli 1999 (mål C-215/98) och upprättat ett program för batteriavfall, något som landet varit skyldigt att göra sedan september 1992. En talan mot Portugal drogs tillbaka efter det att medlemsstatens genomförandebestämmelser granskats. Kommissionen granskar för närvarande de åtgärder Österrike vidtagit efter det motiverade yttrandet.

Tidsfristen för att genomföra kommissionens direktiv 98/101/EG av den 22 december 1998 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 91/157/EEG om batterier och ackumulatorer som innehåller farliga ämnen [84] löpte ut den 1 januari 2000. Under året kunde kommissionen avsluta förfaranden om underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser för detta direktiv mot Belgien, Danmark och Spanien. I slutet av 2000 inleddes överträdelseförfaranden om underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser mot sju medlemsstater: Tyskland, Irland, Italien, Portugal, Förenade kungariket, Grekland och Nederländerna.

[84] EGT L 1, 5.1.1999, s. 1.

I en dom av den 13 april 2000 (mål C-123/99) fann domstolen att Grekland hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Kommissionen riktade ett motiverat yttrande till Nederländerna angående flera frågor där holländsk lag inte är förenlig med direktivet. Däremot kunde förfarandet mot Förenade kungariket (mål C-455/99) för underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser för direktivet avskrivas sedan brittiska myndigheter anmält bestämmelser. [85] Överträdelseförfarandet fortsatte mot Tyskland angående landets lagstiftning om förpackningar (den så kallade Töpfer-lagen), som är avsedd att främja återvinning av förpackningsmaterial. Kommissionen beslutade att rikta ett motiverat yttrande till Tyskland, eftersom den återvinningsgrad som anges i den tyska lagstiftningen utgör ett handelshinder och en indirekt diskriminering av importerat naturligt mineralvatten som fylls på vid källan.

[85] The Producer Responsibility Obligations (Packaging Waste)(Amendment) Regulations (Northern Irland) 1999 S.R N.I., nr 496.

Det räcker inte med att anmäla genomförandebestämmelser till kommissionen. Genomförandebestämmelserna måste också överensstämma med relevant gemenskapslagstiftning. Kommissionen anser att så inte är fallet med Danmark och därför fortsätter kommissionen överträdelseförfarandet vid EG-domstolen (mål C-246/99) i fråga om det danska förbudet mot metallburkar för drycker och andra typer av icke-återvinningsbara förpackningar.

Kommissionen väckte talan mot Tyskland (mål C-228/00) därför att landet använder felaktiga kriterier för att skilja mellan återvinning och slutligt omhändertagande av avfall och därmed gör oberättigade invändningar i strid med förordning (EEG) nr 259/93 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen. Talan väcktes också mot Luxemburg, eftersom landet inte följer förordning (EEG) nr 259/93 genom att vägra att tillåta att avfall transporteras till franska förbränningsanläggningar som producerar energi.

Överträdelseförfaranden inleddes 1999 mot flera medlemsstater angående underlåtenhet att lämna in de årsrapporter som krävs enligt artikel 41 i förordning (EEG) nr 259/93. Förfarandena mot Grekland, Italien och Irland avskrevs, eftersom länderna lämnat tillfredsställande svar. Kommissionen riktade ett motiverat yttrande till Nederländerna angående avfallstransporter från Nederländerna till andra länder.

Vad beträffar direktiv 75/439/EEG om omhändertagande av spilloljor avkunnade domstolen den 9 september 1999 dom i mål C-102/97 och fann att Tyskland gjort sig skyldigt till fördragsbrott genom att inte vidta de åtgärder som krävs för att spilloljor i första hand skall behandlas genom regenerering när tekniska, ekonomiska och organisatoriska hinder för detta saknas. Kommissionen har nu inlett ett förfarande enligt artikel 228 för att förmå Tyskland att följa denna dom. Kommissionen har också fortsatt att driva målet mot Portugal om landets genomförandebestämmelser som inte överensstämmer med direktivet (mål C-392/99).

Slutligen skall nämnas att direktiv 96/59/EG om PCB och PCT, som är särskilt farliga ämnen, har ersatt direktiv 76/403/EEG och skulle ha genomförts av medlemsstaterna senast den 16 mars 1998. Under 2000 kunde kommissionen avsluta förfaranden mot alla medlemsstater som inte hade anmält genomförandebestämmelser vid den tidpunkten, bland annat två förfaranden vid EG-domstolen mot Grekland (mål C-464/99) och Förenade kungariket (mål C-468/99). Enligt artikel 11 i direktivet skulle medlemsstaterna inom tre år efter antagandet av direktivet ha utarbetat en plan för dekontaminering och/eller bortskaffande av viss förtecknad utrustning och av den PCB som den innehåller och ett utkast rörande insamling och senare bortskaffande av sådan utrustning över vilken förteckning inte upprättats enligt artikel 4.1. Många medlemsstater har fortfarande inte anmält de bestämmelser som krävs till kommissionen. Därför riktade kommissionen under 2000 motiverade yttranden till Förenade kungariket, Danmark, Tyskland, Sverige, Portugal, Grekland, Frankrike, Spanien, Italien, Irland och Luxemburg. Den beslutade senare att väcka talan mot de sex sistnämnda medlemsstaterna.

I fråga om direktiv 86/278/EEG om avloppsslam beslutade kommissionen att sända formella underrättelser till Sverige, Belgien, Irland, Italien och Portugal, eftersom länderna inte uppfyller uppgifts- och tillsynsskyldigheterna i direktivet. Enligt artikel 10 i direktivet skall medlemsstaterna tillse att register förs med aktuella uppgifter om producerad slammängd och den mängd som levererats för användning inom jordbruket, slammets sammansättning och egenskaper och den behandling som utförs. Detta är nödvändigt för att kontrollera att användningen av avloppsslam inom jordbruket inte skadar livsmedelsproduktionen och markens kvalitet på lång sikt.

2.8.9. Miljö och industri

Först och främst skall nämnas att förfarandet mot Italien för underlåtenhet att följa domstolens dom av den 17 juni 1999 (mål C-336/97) kunde avskrivas i slutet av året efter det att Italien hade upprättat åtgärdsplaner för storolyckor och infört föreskrifter om inspektioner och kontrollåtgärder i enlighet med direktiv 82/501/EEG (det så kallande Seveso-direktivet).

Direktiv 96/82/EG (det så kallade Seveso II-direktivet), som ersätter direktiv 82/501/EEG från och med den 3 februari 2001, skulle ha varit genomfört den 3 februari 1999. Kommissionen beslutade att väcka talan mot fem medlemsstater (Belgien, Irland, Portugal, Tyskland och Österrike) för underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser. Tidigare förfaranden av samma skäl mot Luxemburg, Förenade kungariket och Grekland kunde däremot avslutas.

Kommissionen beslutade att väcka talan mot Irland för bristande överensstämmelse mellan genomförandebestämmelserna och direktiv 87/217/EEG om att hindra och minska asbestförorening i miljön. Ny irländsk lagstiftning gjorde det emellertid möjligt att lägga ned ärendet. Ett liknande förfarande mot Belgien kunde också avslutas under året.

I fråga om direktiv 89/369/EEG om förhindrande av luftförorening från nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar och direktiv 89/429/EEG om minskning av luftförorening från befintliga kommunala avfallsförbränningsanläggningar har kommissionen kunna dra tillbaka talan mot Belgien (mål C-287/99) för bristande överensstämmelse hos genomförandebestämmelserna för de två direktiven. Däremot väckte kommissionen talan mot Spanien (mål C-2000/139) därför att landet låter Kanarieöarna driva förbränningsanläggningar som inte överensstämmer med direktiv 89/369/EEG. Kommissionen beslutade också att väcka talan mot Frankrike, som låter flera förbränningsanläggningar drivas i strid mot gemenskapslagstiftningen med betydande dioxinutsläpp som följd.

Direktiv 94/67/EG om förbränning av farligt avfall skulle ha varit genomfört den 31 december 1996. Domstolsförfaranden mot Belgien (mål C-338/99) och Italien (mål C-421/99) för underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser kunde avskrivas under 2000, eftersom de båda medlemsstaterna hade antagit bestämmelser och anmält dem till kommissionen. Kommissionen beslutade att rikta ett motiverat yttrande till Österrike för felaktigt införlivande av direktivet.

Vidare bör nämnas att direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar skulle ha varit genomfört senast den 30 oktober 1999. Överträdelseförfaranden för underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser till kommissionen fortsatte mot Spanien, Grekland, Förenade kungariket (vad beträffar Nordirland och Gibraltar), Luxemburg, Tyskland, Finland (vad beträffar Åland) och Belgien. Förfaranden om underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser mot Österrike och Portugal avslutades under 2000, sedan bägge medlemsstaterna anmält bestämmelser till kommissionen.

Kommissionen fortsatte att driva målet mot Belgien om möjligheten att ge tillstånd genom "tyst" samtycke (se förra årets rapport). Belgiens svar på det motiverade yttrandet tydde inte på att den nationella lagstiftningen hade anpassats till direktivet.

2.8.10. Strålskydd

Gemenskapslagstiftningen om strålskydd grundar sig på kapitel 3 om hälsoskydd i Euratomfördraget. Lagstiftningen omfattar all joniserande strålning som allmänhet och arbetstagare kan utsättas för och inte bara kärnkraft. Faktum är att människor oftast utsätts för strålning i samband medicinsk behandling. Lagstiftningen skyddar även indirekt gemenskapens luft, vatten och mark från strålning. Kommissionen kontrollerar tillämpningen av strålskyddslagstiftningen med stöd av artikel 124 och enligt förfarandet i artiklarna 141 och 143 i Euratomfördraget, som motsvarar artikel 211 respektive artiklarna 226 och 228 i EG-fördraget.

Euratomfördraget tillhör gemenskapens primärrätt och innebär vissa skyldigheter för medlemsstaterna. Skyldigheterna anges i artiklarna 33-37, och gäller bland annat undervisning och yrkesutbildning, kontroll av miljön samt deponering av radioaktivt avfall. Dessutom finns fem grundläggande direktiv och tre förordningar som gäller strålskydd.

Det speciella med den lagstiftning som grundas på Euratomfördraget är att kommissionen granskar de nationella genomförandebestämmelserna innan dessa slutgiltigt antas. Enligt artikel 33 i Euratomfördraget skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om förslag till bestämmelser för att säkerställa att de fastställda grundläggande normerna på strålskyddsområdet iakttas. Kommissionen skall lämna rekommendationer i syfte att säkerställa en harmonisering av bestämmelserna. Rekommendationerna motsvarar den kontroll av överensstämmelsen som äger rum inom andra områden av gemenskapens miljörätt och som kan leda till en formell underrättelse. Under 2000 ökade antalet underrättelser om förslag till lagstiftning enligt artikel 33 i Euratomfördraget betydligt, därför att tidsfristen för att införliva två grundläggande direktiv om strålskydd, direktiv 96/29/Euratom och 97/43/Euratom, löpte ut i maj 2000. Kommissionen mottog 20 underrättelser (att jämföra med 11 år 1999) enligt artikel 33 i Euratomfördraget. Dessa har granskats och kommenterats, men ingen formell rekommendation lämnades under 2000. Även om rekommendationerna enligt artikel 33 inte är bindande, är medlemsstaterna vanligtvis noga med att följa dem. Därför behövs inte så många överträdelseförfaranden inledas på grund av bristande överensstämmelse inom strålskyddsområdet.

Enligt artikel 35 i Euratomfördraget skall varje medlemsstat inrätta de anläggningar som behövs för fortlöpande kontroll av radioaktivitetsnivån i luft, vatten och jord samt för kontroll av att de grundläggande normerna följs. Kommissionen får kontrollera kontrollanläggningarnas funktion och effektivitet. Kommissionen utförde två kontroller enligt artikel 35 under året.

Enligt artikel 36 i Euratomfördraget skall medlemsstaterna informera kommissionen om radioaktivitetsnivån. Det gör det möjligt för kommissionen att avgöra om de grundläggande normerna följs. Kommissionen antog 2000 rekommendation 2000/476/Euratom om tillämpningen av artikel 36 i Euratomfördraget när det gäller övervakning av radioaktivitetsnivån i miljön för att bedöma exponeringen av befolkningen som helhet (EGT L 191, 27.7.2000, s. 37).

Enligt artikel 37 i Euratomfördraget skall medlemsstaterna tillhandahålla kommissionen sådana allmänna upplysningar om varje plan för deponering av radioaktivt avfall av alla slag, som gör det möjligt att fastställa om planens genomförande kan medföra en radioaktiv kontamination av vatten, jord eller luft i någon annan medlemsstat. Kommissionen skall yttra sig i frågan och medlemsstaten måste ta hänsyn till yttrandet när den ger tillstånd till projektet. Artikel 37 avser att förebygga alla risker för radioaktiv kontamination av miljön i en annan medlemsstat och därmed skydda allmänheten från hälsoriskerna från joniserande strålning. Kommissionen avgav 12 yttranden enligt artikel 37 under 2000. Ett överträdelseförfarande angående artikel 37 pågick under året: kommissionen ansåg att Förenade kungariket hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 37 genom att inte tillhandahålla allmänna upplysningar om nedmonteringen av kärnreaktorn Windscale Pile I. Kommissionen beslutade därför att väcka talan mot medlemsstaten. Reaktorn Windscale Pile I var en del av Sellafield-anläggningen och fungerade som en experiment- och produktionsanläggning för det brittiska vapenprogrammet. Kommissionen fick uppgifter om att britterna hade beslutat att montera ned reaktorn. Eftersom nedmontering anses som en "plan för deponering av radioaktivt avfall, borde de brittiska myndigheterna ha lämnat allmänna upplysningar om nedmonteringen till kommissionen. Förenade kungariket gjorde den principiella invändningen att Euratomfördraget inte är tillämpligt på kärnenergi för militärt bruk. Britterna ansåg därför att artikel 37 inte var tillämplig på nedmonteringsplanen för Windscale Pile I. Kommissionen håller inte med om detta, utan anser att bestämmelserna i kapitel 3 om hälsoskydd i Euratomfördraget (däribland artikel 37) gäller både civilt och militärt bruk. Att skydda allmänhetens hälsa och säkerhet mot strålning är ett övergripande mål som innefattar alla risker med joniserande strålning, oavsett källa. De brittiska myndigheterna medgav senare att de planerade åtgärderna för hantering av reaktoravfallet inte var kopplade till det nationella försvarsprogrammet, och angav att de var villiga att lämna uppgifterna när planen väl var färdig. Kommissionen avslutade därför förfarandet.

Som påpekats ovan löpte tidsfristen för att införliva två viktiga direktiv om strålskydd ut den 13 maj 2000. Det rör sig om rådets direktiv 96/29/Euratom om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (EGT L 159, 29.6.1996, s. 1) och rådets direktiv 97/43/Euratom om skydd för personers hälsa mot faror vid joniserande strålning i samband med medicinsk bestrålning och om upphävande av direktiv 84/466/Euratom (EGT L 180, 9.7.1997, s. 22). Samma datum upphörde alla direktiv om grundläggande säkerhetsnormer som antagits sedan 1959 att gälla.

Genom direktiv 96/29/Euratom om grundläggande säkerhetsnormer infördes ett nytt dosimetribegrepp för att skydda arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mer fullständigt. Därför innehåller direktivet lägre dosgränser, och där ställs nya krav på motivering för all verksamhet som medför joniserande strålning. Direktivet utvidgade också principen om att all bestrålning skall hållas på så låg nivå som rimligen är möjligt. Direktivet omfattar alla slag av verksamhet, arbete och intervention i nödsituationer. Ett nytt begrepp införs: friklassning, det vill säga undantag från kraven i direktivet för material som innehåller radioaktiva ämnen. Direktivet omfattar inte bara strålning genom människans verksamhet, utan också strålning från naturliga källor på arbetsplatser. Slutligen innehåller direktivet nya bestämmelser för dosuppskattning för befolkningen.

Endast två medlemsstater hade anmält fullständiga genomförandebestämmelser för direktiv 96/29/Euratom till kommissionen inom tidsfristen i direktivet. Kommissionen inledde därför överträdelseförfaranden mot Belgien, Danmark, Frankrike, Förenade kungariket, Grekland, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Sverige, Tyskland och Österrike sommaren 2000. Österrike anmälde därefter genomförandebestämmelser och kommissionen kunde avsluta det ärendet under året.

Genom direktiv 96/29/Euratom upphävdes det tidigare gällande direktivet 80/836/Euratom om grundläggande säkerhetsnormer med verkan från den 13 maj 2000. Det enda överträdelseförfarande om direktiv 80/836/Euratom som fortfarande pågick gällde Nederländerna som inte följde de grundläggande normerna för exempelvis ammande mödrar, invärtes bestrålning och mottagna doser. Förfarandet avskrevs 2000, eftersom dessa överträdelser handläggs inom ramen för förfarandet mot Nederländerna angående direktiv 96/29/Euratom (se ovan).

Direktiv 97/43/Euratom om medicinsk bestrålning förbättrar strålskyddet för patienter och sjukvårdspersonal. Direktivet tar hänsyn till de senaste framstegen inom medicinsk behandling och apparatur och bygger på erfarenheterna från genomförandet av tidigare direktiv. Direktivet kompletterar direktiv 96/29/Euratom. Det nya direktivet innehåller mer exakta föreskrifter om när bestrålning skall anses berättigad, reglerar ansvarsfördelningen och anger kvalifikationskraven för experter inom sjukvården.

Tre medlemsstater hade anmält fullständiga genomförandebestämmelser till kommissionen inom tidsfristen i direktivet. Kommissionen inledde därför överträdelseförfaranden mot Belgien, Danmark, Frankrike, Förenade kungariket, Grekland, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Sverige och Tyskland sommaren 2000. Sverige anmälde därefter genomförandebestämmelser och kommissionen kunde avsluta det ärendet under året.

Det tidigare direktiv 84/466/Euratom om medicinsk bestrålning upphävdes genom det nya direktivet 97/43/Euratom. Överträdelseförfarandet mot Spanien (mål C-96/21) angående direktiv 84/466/Euratom avskrevs, eftersom landet anmälde nya genomförandebestämmelser till kommissionen. Ett annat pågående överträdelseförfarande - mot Belgien - kunde också avslutas. Den belgiska lagstiftning som anmälts uppfyllde inte helt kraven i direktivet om bland annat yrkesutbildning, kvalificerade experter, godtagbarhetskriterier för radiologisk utrustning och övervakning av radiologisk utrustning. Dessa överträdelser handläggs nu inom ramen för förfarandet mot Belgien angående direktiv 97/43/Euratom (se ovan).

Direktiv 89/618/Euratom avser information till allmänheten om hälsoskyddsåtgärder och förhållningsregler i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning. Sverige hade inte anmält genomförandebestämmelser för flera bestämmelser i direktivet, till exempel om information till allmänheten i nödsituationer och om förfaranden för utlämnande av information. Under året mottog kommissionen en anmälan med nya svenska genomförandebestämmelser och ärendet avslutades. En granskning av huruvida den franska lagstiftningen överensstämmer med direktivet har visat på brister vad gäller definitioner, förhandsinformation till allmänheten, information till allmänheten i nödsituationer och information till räddningspersonal. Därför riktade kommissionen ett motiverat yttrande till Frankrike 2000. Ett överträdelseförfarande pågår också mot Tyskland, eftersom tysk lagstiftning inte säkrar att den befolkning som faktiskt berörs omedelbart underrättas om fakta vad avser olyckan och förhållningsreglerna för befolkningen så fort en nödsituation som medför risk för strålning uppstår. Den tyska lagstiftningen är inte heller fullständig när det gäller information till räddningspersonal och förfaranden för utlämnande av information. Tyskland är enligt uppgift i färd med att utarbeta ny lagstiftning som löser dessa problem. Kommissionen har emellertid inte mottagit någon anmälan av ny lagstiftning. Kommissionen har därför beslutat att väcka talan mot Tyskland.

Överträdelseförfarandet mot Frankrike för lagstiftningens bristande överensstämmelse med direktiv 90/641/Euratom om praktiskt strålskydd för externa arbetstagare som löper risk att utsättas för joniserande strålning i sin verksamhet inom kontrollerade områden avslutades under året. En granskning visade att nya bestämmelser som anmälts 1999 var tillfredsställande. Direktivet ger externa arbetstagare samma strålskydd som den driftsansvariges egna arbetstagare. Med externa arbetstagare avses arbetstagare som är anställda av ett annat företag än det driftsansvariga företaget och som är utsatta för strålningsrisk. Externa arbetstagare arbetar ofta fortlöpande i flera anläggningar i en eller flera medlemsstater. De riskerar därför att utsättas för strålning i flera kontrollerade områden, där stråldoserna är betydande. Dessa speciella arbetsförhållanden kräver ett särskilt system för dosövervakning, vilket är viktigt för dessa arbetstagares hälsa. Enligt kommissionens uppfattning har Belgien inte infört ett enhetligt system som helt överensstämmer med direktivet. Den beslutade därför att väcka talan mot Belgien 2000.

2.9. Fiske

Kommissionen fortsätter att kontrollera medlemsstaternas åtgärder för att bevara och förvalta fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskepolitiken.

Det innebär att kommissionen systematiskt granskar de nationella bestämmelserna på fiske- och vattenbruksområdet mot bakgrund av rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken, [86] rådets förordning (EG) nr 850/98 av den 30 mars 1998 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer [87] samt rådets förordning (EEG) nr 1626/94 av den 27 juni 1994 om vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna i Medelhavet. [88] Kommissionen har inte hittat något fall där medlemsstaternas bestämmelser är så oförenliga med gemenskapslagstiftningen att ett överträdelseförfarande måste inledas.

[86] EGT L 261, 20.10.1993, s. 1; svensk specialutgåva, område 4, volym 5, s. 118.

[87] EGT L 125, 27.4.1998, s. 1.

[88] EGT L 171, 6.7.1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 4, volym 6, s. 80.

2.9.1. Fiskeresurser

Överträdelseförfaranden pågår mot Danmark, som inte uppfyllt sin kontrollskyldighet, vilket medfört att vissa fiskekvoter överskridits 1988, 1990, 1991, 1992, 1994, 1995 och 1996. Kommissionen riktade ett motiverat yttrande till den danska regeringen den 15 maj. Ett överträdelseförfarande pågår också mot Förenade kungariket på grund av överskridande av vissa fiskekvoter 1991, 1992, 1993, 1994, 1995 och 1996. Kommissionen väckte talan vid EG-domstolen den 10 april. Kommissionen väckte också talan den 10 november 2000 i två ärenden vid EG-domstolen som ett led i överträdelseförfarandena mot Frankrike för överskridande av vissa fiskekvoter 1991, 1992, 1993, 1994, 1995 och 1996.

Ett kompletterande motiverat yttrande riktades den 6 juni 2000 till Frankrike. Landet följer inte gemenskapsbestämmelserna om att vissa fiskarter inte får fiskas och säljas om de inte nått en viss storlek.

Förfarandena mot Frankrike, Irland och Förenade kungariket om minskningen av antalet fartyg som bedriver fiske med drivgarn har avskrivits, eftersom klagomålen som gett upphov till förfarandena visade sig sakna grund.

Överträdelseförfarandet mot Frankrike om tidsgränserna för införande av satellitövervakning av fiskefartyg har avskrivits, sedan sådan övervakning införts.

Ett annat förfarande mot Frankrike gällde villkoren för fiske av arter som är fördelade på nationella fångstkvoter. Det förfarandet har också avskrivits sedan de franska myndigheterna anpassat villkoren till gemenskapsrätten.

2.9.2. Tillstånd att föra flagg/fiskelicenser

Kommissionen fortsatte under 2000 sin granskning av de nationella lagstiftningarnas överensstämmelse med gemenskapsrätten vad gäller tillstånd att föra flagg för fiskefartyg.

Överträdelseförfarandena mot Grekland och Portugal beträffande tillstånd att föra flagg har avskrivits sedan länderna antagit lagstiftning som är förenlig med gemenskapsrätten.

2.9.3. Marknader

Överträdelseförfarandet mot Tyskland om gemensamma normer för saluföring av sardinkonserver har avskrivits sedan bestämmelser antagits som medför en korrekt tillämpning av normerna.

2.10. Inre marknaden

2.10.1. Allmän strategi för den inre marknaden

Den 3 maj lade kommissionen fram meddelandet Översyn av strategin för den inre marknaden 2000. [89] Med utgångspunkt i det tidigare dokumentet från november 1999 anges i meddelandet de prioriterade åtgärder som mest och snabbast förbättrar den inre marknadens funktion. En sådan översyn ligger också i linje med det önskemål som uttrycktes av Europeiska rådet i Lissabon om att modernisera och förenkla den inre marknaden, så att Europeiska unionen blir världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi.

[89] KOM(2000) 257 slutlig och Bull. 5-2000, punkt 1.3.26.

I maj och november publicerade kommissionen nya versioner av resultattavlan för den inre marknaden. Resultattavlan uppdateras regelbundet för att visa medlemsstaternas framsteg i tillämpningen och genomförandet av lagstiftningen om den inre marknaden. Av resultattavlan [90] från november framgår att medlemsstaternas arbete under de senaste åren med att prioritera införlivandet av direktiv av betydelse för den inre marknaden har burit frukt: i genomsnitt har införlivandenivån fördubblats på tre år. Ändå har vart åttonde direktiv inte införlivats av minst en medlemsstat, vilket betyder att nästan 13 procent av lagstiftningen om den inre marknaden inte fungerar i praktiken i hela EU. Det blir mer och mer uppenbart att medlemsstaternas myndigheter endast kan råda bot på denna situation om de får stöd från högsta politiska ort.

[90] Resultattavla nr 7 för den inre marknaden (november 2000) finns att tillgå på hemsidan för generaldirektoratet för inre marknaden: http://europa.eu.int/comm/internal_market/

Förenkling och förbättring av lagstiftningen hör fortfarande till de viktigaste politiska prioriteringarna. Initiativet SLIM (förenklad lagstiftning för den inre marknaden) spelar en nyckelroll härvidlag. Små grupper, sammansatta av tjänstemän från medlemsstaterna och av dem som närmast berörs av lagstiftningen, arbetar med att utarbeta konkreta förslag till förenklingar av gemenskapsrätten inom enskilda sektorer. Fjorton sektorer har gåtts igenom sedan 1996. År 2000 offentliggjorde kommissionen resultatet av den fjärde fasen av SLIM [91] med en rad rekommendationer i syfte att förenkla lagstiftningen om bolagsrätt, farliga ämnen och färdigförpackade produkter.

[91] KOM(2000) 56 slutlig, 4.2.2000.

I sitt meddelande av den 28 februari, Utvärdering av SLIM - förenklad lagstiftning för den inre marknaden, [92] lämnade kommissionen förslag till förbättringar av insynen och principer för urvalet av sektorer, grundade på erfarenheterna från de tre första faserna av SLIM. Kommissionen krävde också att medlemsstaterna skall förenkla sina regler inom samma sektorer och uppmanade Europaparlamentet och rådet att snarast möjligt anta förslag grundade på rekommendationerna från SLIM.

[92] KOM(2000) 104 slutlig.

Slutligen har kommissionen och medlemsstaterna kommit överens om tre nya lagstiftningsområden som bör tas med i den femte fasen av SLIM: transport av radioaktivt avfall (direktiv 92/3/Euratom [93] och förordning (Euratom) nr 1493/93 [94]), handel med kosmetiska produkter (direktiv 76/768/EEG [95]) och fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester (direktiv 76/895/EEG [96], 86/362/EEG [97], 86/363/EEG [98] och 90/642/EEG [99]). Kommissionen kommer att lägga fram ett arbetsdokument om den femte fasen i april 2001 och SLIM-grupperna kommer att granska lagstiftningen och lämna sina rekommendationer i september 2001.

[93] EGT L 35, 12.2.1992, s. 24; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 10.

[94] EGT L 148, 19.6.1993, s. 1; svensk specialutgåva, område 12, volym 2, s. 160.

[95] EGT L 262, 27.9.1976, s. 169; svensk specialutgåva, område 13, volym 5, s. 198.

[96] EGT L 340, 9.12.1976, s. 26; svensk specialutgåva, område 3, volym 7, s. 206.

[97] EGT L 221, 7.8.1986, s. 37; svensk specialutgåva, område 3, volym 21, s. 220.

[98] EGT L 221, 7.8.1986, s. 43; svensk specialutgåva, område 3, volym 21, s. 226.

[99] EGT L 350, 14.12.1990, s. 71; svensk specialutgåva, område 3, volym 35, s. 258.

Som ett led i informationen till enskilda och företag har kommissionen utarbetat en ny handledning, Hur man hävdar sina rättigheter på den inre marknaden. Ett system för att ta emot feedback från företag har också införts, så att man i den politiska beslutsprocessen tar bättre vara på deras praktiska erfarenheter. [100]

[100] Se följande adresser på Europa-servern: http://europa.eu.int/citizens och http://europa.eu.int/business

Kommissionen och medlemsstaterna arbetar tillsammans för att förbättra nätverket av kontaktpunkter i medlemsstaterna och på så sätt förbättra tillämpningen av lagstiftningen om den inre marknaden och i synnerhet lösa problem som allmänhet och företag stöter på vid utövandet av sina rättigheter. [101]

[101] På hemsidan http://europa.eu.int/comm/internal_market/, se "Contact Points for Citizens" och "Contact Points for Business"

2.10.2. Fri rörlighet för varor

2.10.2.1. Artiklarna 28 och följande i EG-fördraget (tidigare artiklarna 30 och följande i EG-fördraget)

En viss minskning av antalet ärenden om handelshinder har kunnat noteras under 2000. Under året har 151 nya ärenden inletts, mot 257 år 1999 (märk väl att över en fjärdedel av ärendena 1999 gällde dioxinkrisen, vilket gör jämförelsen något missvisande). Antalet pågående överträdelseförfaranden har minskat från 345 till 318 (per den 31 december 2000).

Ärendena om fri rörlighet för varor blir mer och mer komplicerade. Därför föredrar kommissionens avdelningar sedan många år tillbaka att försöka lösa problem genom täta kontakter med medlemsstaternas myndigheter i stället för att inleda överträdelseförfaranden. Sådana inleds bara i de fall där det verkligen råder meningsskiljaktigheter mellan kommissionen och myndigheterna.

Så kallade paketmöten har hållits med de flesta av medlemsstaterna (utom Belgien, Finland, Tyskland och Luxemburg). Mötena har återigen visat sig vara ett fruktbart sätt att lösa problem. Av de 138 ärenden som tagits upp, har 56 nått en lösning och endast 18 kan anses som verkligt tvistiga. Förutom paketmöten har det anordnats seminarier om principen om ömsesidigt erkännande i fem medlemsstater. Eftersom seminarierna visat sig framgångsrika och nyttiga, bör fler seminarier anordnas 2001 för att öka kunskapen om och tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande i medlemsstaterna. Ytterligare ett möte mellan ordförandena för paketmötena anordnades i februari 2000.

Kommissionen har också beslutat, efter överenskommelse med medlemsstaterna, att pröva en ny metod för att snabbt lösa problemet med registrering av bilar, något som är angeläget för enskilda medborgare. Uppgiften har anförtrotts kontaktpunkterna i det nätverk som upprättats inom ramen för Rådgivande samordningskommittén för den inre marknaden. Om det uppstår problem med registrering i en medlemsstat, får kontaktpunkten där i uppgift att, tillsammans med kontaktpunkten i privatpersonens hemland, inom tre månader ge en förklaring till svårigheterna eller finna en lösning. Endast om problemet kvarstår när tidsfristen löpt ut övertar kommissionens avdelningar ärendet och inleder ett överträdelseförfarande. En första utvärdering av den här nya metoden, som infördes vid mitten av 2000, kommer att göras 2001. Om erfarenheterna visar sig vara positiva, kommer kontaktpunkternas uppgift kanske att utvidgas till att omfatta andra hinder för den fria rörligheten för varor.

Klagomålen berör numera fler områden. Många klagomål till kommissionen gäller fortfarande livsmedel och bilar, men klagomål angående farmaceutiska produkter och växtskyddsmedel, särskilt vad gäller parallellimport, bör också nämnas.

Under 2000 har kommissionen haft framgångar på vissa områden. Vi kan nämna avregleringen av handeln med skannrar för radiokommunikation i Belgien, samt förenklingen av bestämmelserna om parallellimport av läkemedel i Spanien och om växtskyddsmedel i Grekland.

Kommissionen väckte under året talan vid EG-domstolen mot Nederländerna angående bestämmelserna om tillsats av näringsämnen till livsmedel. Bestämmelserna förbjuder tillsats av vissa näringsämnen, till exempel vitamin A och D samt folsyra, till livsmedel, med undantag för vissa särskilda produkter. Den enda möjligheten för företag att beviljas undantag från förbudet är att ansöka om tillstånd på förhand för enskilda produkter.

Under året har kommissionen vidare riktat 17 motiverade yttranden till Österrike (läkemedelsimport), Belgien (handikapphjälpmedel, ersättning för kostnader för medicinsk utrustning), Danmark (vitaminberikad dryck), Spanien (lagstiftning om mässor och utställningar, registrering av motorcyklar med släp, klorblekmedel), Finland (vitaminberikade kosttillskott), Frankrike (läkemedelsimport, import av husbilar), Irland (parallellimport av läkemedel), Italien (import av marin utrustning, komponenter och karakteristiska egenskaper för släp till jordbruksfordon), Grekland (läkemedelspriser, saluföring av hampprodukter), Nederländerna (parallellimport av växtskyddsmedel) och Sverige (parallellimport av läkemedel).

Under 2000 har EG-domstolen även avkunnat dom i följande mål om fördragsbrott:

- Dom av den 29 september 2000 i mål C-23/99, kommissionen mot Frankrike. EG-domstolen fann att Frankrike inte hade rätt att föreskriva att tullmyndigheterna får kvarhålla varor som lagligen har tillverkats i en medlemsstat och som är avsedda att, efter att ha transiterat genom franskt territorium, släppas ut på marknaden i en annan medlemsstat, där de lagligen får saluföras.

- Dom av den 16 november 2000 i mål C-217/99, kommissionen mot Belgien. EG-domstolen fann att Belgien brutit mot artikel 28 i EG-fördraget genom att föreskriva att ett anmälningsnummer skall anges i märkningen av livsmedel som berikats med näringsämnen.

- Dom av den 14 december 2000 i mål C-55/99, kommissionen mot Frankrike. EG-domstolen konstaterade att Frankrike brutit mot artikel 28 i EG-fördraget genom att föreskriva en skyldighet att ange registreringsnummer på den yttre förpackningen för medicinska reagenser och att nämna denna registrering i det meddelande som medföljer varje medicinsk reagens. Däremot ogillade EG-domstolen kommissionens talan såvitt avsåg det berättigade i att föreskriva ett registreringsförfarande för alla medicinska reagenser.

Några förhandsavgöranden från EG-domstolen förtjänar också att nämnas, eftersom de har kopplingar till överträdelseförfaranden som kommissionen handlägger:

- Dom av den 13 januari 2000 i mål C-254/98, Schutzverband. Målet gällde en österrikisk bestämmelse där det föreskrivs att det krävs ett fast driftställe i Österrike för att få bedriva ambulerande försäljning av bageriprodukter. EG-domstolen bekräftade att en sådan diskriminerande nationell bestämmelse inte kan betraktas som en försäljningsform och att den därmed omfattas av artikel 28 i EG-fördraget.

- Dom av den 12 september 2000 i mål C-366/98, Geffroy. EG-domstolen bekräftade återigen att artikel 28 i EG-fördraget och artikel 14 i direktiv 79/112/EEG om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel (i dess ändrade lydelse) [102] utgör hinder för att det i nationell lagstiftning föreskrivs att enbart ett visst språk får användas vid märkning av livsmedel, utan att det lämnas utrymme för användning av ett annat språk som köparen har lätt att förstå eller för andra åtgärder för att se till att köparen är informerad.

[102] EGT L 33, 8.2.1979, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 130.

- Dom av den 12 oktober 2000 i mål C-3/99, Cidrerie Ruwet. EG-domstolen konstaterade att artikel 28 i EG-fördraget skall tolkas på så sätt att den inte tillåter att en medlemsstat förbjuder saluföring av en färdigförpackning med en nominell volym som inte ingår i den mängdserie som gemenskapsrätten (direktiv 75/106/EEG i dess ändrade lydelse [103]) föreskriver och som lagligen tillverkats och saluförts i en annan medlemsstat, om inte ett sådant förbud är betingat av tvingande hänsyn i fråga om konsumentskydd och är nödvändigt för att tillgodose hänsynen i fråga samt står i proportion till det mål som skall uppnås.

[103] EGT L 42, 15.2.1975, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 201.

- Dom av den 5 december 2000 i mål C-448/98, Guimont. EG-domstolen fann att artikel 28 i EG-fördraget utgör hinder för att en medlemsstat tillämpar en nationell bestämmelse om att kantlösa ostar från andra medlemsstater inte får saluföras under beteckningen emmentalerost i denna medlemsstat.

Kommissionen har också försökt förbättra tillämpningen av Europaparlamentets och rådets beslut 95/3052/EG. [104] Enligt beslutet skall medlemsstaterna till kommissionen anmäla nationella bestämmelser som utgör undantag från principen om fri rörlighet för varor. Även om antalet anmälningar mer än fördubblats jämfört med 1999 (65 i stället för 26), är antalet fortfarande otillräckligt. Detta konstaterande, tillsammans med vissa förslag till förbättringar, finns med i kommissionens rapport av den 7 april 2000 om beslutets tillämpning under 1997 och 1998.

[104] EGT L 321, 30.12.1995, s. 1.

Det finns en mekanism för att ingripa omedelbart vid allvarliga hinder för varors fria rörlighet. Vid 18 tillfällen under 2000 har förfarandet i artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 2679/98 av den 7 december 1998 om den inre marknadens sätt att fungera i samband med den fria rörligheten för varor [105] kommit till användning. Så skedde bland annat vid protesterna mot 35 timmars arbetsvecka i Frankrike och vid protesterna mot höjda oljepriser i flera medlemsstater.

[105] EGT L 337, 12.12.1998, s. 8.

2.10.2.2. Kompletterande åtgärder för att fullborda avskaffandet av inre gränskontroller den 1 januari 1993

År 2000 anmäldes de sista genomförandebestämmelserna för rådets direktiv 93/7/EEG av den 15 mars 1993 om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium [106] och för direktiv 96/100/EG om ändring av bilagan till direktiv 93/7/EEG. [107] Kommissionen har emellertid inlett en granskning av de bestämmelser som anmälts av Tyskland och Frankrike för att avgöra om dessa överensstämmer med direktiven.

[106] EGT L 74, 27.3.1993, s. 74; svensk specialutgåva, område 2, volym 9, s. 12.

[107] EGT L 60, 1.3.1997, s. 59.

2.10.2.3. Produktansvar (direktiv 85/374/EEG med ändringar [108])

[108] EGT L 210, 7.8.1985, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 239.

Kommissionen har väckt talan vid EG-domstolen mot Frankrike och Grekland eftersom de nationella genomförandebestämmelserna inte överensstämmer med direktivet.

Direktiv 1999/34/EG [109] syftar till att utvidga reglerna om strikt ansvar till jordbruksråvaror. De lagar eller andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet skulle ha trätt i kraft i medlemsstaterna senast den 4 december 2000. Lagstiftningen i vissa medlemsstater (Grekland, Frankrike, Luxemburg, Österrike, Finland och Sverige) omfattade redan jordbruksprodukter och behövde inte ändras. Danmark har anmält genomförandebestämmelser.

[109] EGT L 141, 4.6.1999, s. 20.

Två förhandsavgöranden som rör tolkningen av direktiv 85/374/EEG pågår vid EG-domstolen. Mål C-203/99 rör produktansvar för ett offentligägt sjukhus i Danmark, där en transplantation inte kunde genomföras därför att transplantationsorganet var skadat. Mål C-183/00 gäller tolkningen av artikel 13 i direktivet.

2.10.3. Frihet att tillhandahålla tjänster och etableringsrätt

2.10.3.1. Artiklarna 43 och följande samt artiklarna 49 och följande

Kommissionen har riktat ett motiverat yttrande till Belgien angående lagstiftningen om handelsvillkor samt om information till och skydd av konsumenter. Lagstiftningen förbjuder bonusprogram för trogna kunder i två fall: om programmet inte anordnas av varu- eller tjänsteleverantören eller om bonusen inte är av samma art som de varor eller tjänster som köps. Sådana villkor begränsar friheten att tillhandahålla tjänster enligt artikel 49 i EG-fördraget. De diskriminerande verkningarna av den belgiska lagstiftningen står inte i proportion till ändamålet, nämligen att skydda konsumenterna och bibehålla likvärdiga konkurrensvillkor.

Enligt den österrikiska sjukhuslagstiftningen får utlänningar utan hemvist och socialförsäkring i Österrike betala mycket högre avgifter för sjukhusvård än österrikiska medborgare i motsvarande situation. Detta nationalitetsvillkor är en diskriminering som strider mot artiklarna 12, 39, 43 och 49 i EG-fördraget. Ett motiverat yttrande har därför riktats till de österrikiska myndigheterna.

Enligt irländsk, italiensk, luxemburgsk och portugisisk lagstiftning får bara godkända patentbyråer företräda klienter vid respektive nationell patentmyndighet. Ett av villkoren för att få tillstånd är emellertid att ombudet skall ha hemvist eller en filial i medlemsstaten. Ett sådant krav är inte förenligt med friheten att tillhandahålla tjänster i artikel 49 i EG-fördraget eller etableringsrätten enligt artikel 43 i EG-fördraget. Kommissionen har därför riktat motiverade yttranden till dessa medlemsstater.

Den 8 juni 2000 avkunnade EG-domstolen dom i mål C-99/264 om en italiensk lag om förteckningar över tillstånd för speditörer. Enligt lagen måste fysiska eller juridiska personer som vill utöva speditionsverksamhet skriva in sig i ett särskilt register vid närmaste handelskammare. Domstolen gick på kommissionens linje och fann att kravet på inskrivning hindrar företag som inte är etablerade i Italien att bedriva tillfällig verksamhet där, i strid mot artikel 49 i EG-fördraget.

EG-domstolen biföll också kommissionens talan i sin dom av den 9 mars 2000 i mål C-98/358. Domstolen fann att den italienska lagens krav på inskrivning i ett företagsregister för att företag som är etablerade i andra medlemsstater skall få tillhandahålla bland annat städtjänster hindrar utövandet av friheten att tillhandahålla tjänster utan att vara motiverat av allmänintresset.

De portugisiska myndigheterna avskaffade den diskriminering på grund av nationalitet som gällde för tillhandahållandet av flygfototjänster sedan kommissionen hade beslutat att väcka talan vid EG-domstolen. Kommissionen återkallade talan.

I en dom av den 9 mars 2000 i mål C-98/355 fann EG-domstolen att kravet i belgisk lagstiftning att ett bevakningsföretag skall ha ett driftställe i Belgien inte är förenligt med artiklarna 43 och 49 i EG-fördraget. Domstolen gick således på kommissionens linje. Kommissionen har riktat ett motiverat yttrande till Portugal, därför att endast bevakningsföretag som har stort bolagskapital och är etablerade i landet kan få tillstånd att bedriva verksamhet. Inte nog med att många företag därigenom hindras från att utöva verksamhet, utan fysiska personer utesluts också.

2.10.3.2. Finansiella tjänster

Dialog med medlemsstaternas myndigheter

För att stärka det administrativa samarbetet och snabbt lösa problem hade kommissionen under 2000 regelbundna kontakter med de nationella myndigheterna, dels inom ramen för de institutionella kommittéerna (rådgivande kommittén för banklagstiftning, försäkringskommittén, kontaktkommittén för fondföretag), dels inom ramen för de särskilda tolkningsgrupperna (för bankfrågor, för försäkringsfrågor, för direktivet om kraven på eget kapital och så vidare) och dessutom även inom högnivågrupper (High level Security Superiors Committee för värdepappersfrågor).

Nationella genomförandebestämmelser

Tre direktiv om bankväsendet trädde i kraft under 2000: Europaparlamentets och rådets direktiv 98/31/EG av den 22 juni 1998 om ändring av rådets direktiv 93/6/EEG om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut, [110] Europaparlamentets och rådets direktiv 98/32/EG av den 22 juni 1998 om ändring, som särskilt gäller panträtt i fast egendom, av rådets direktiv 89/647/EEG om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut [111] och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/33/EG av den 22 juni 1998 om ändring av artikel 12 i rådets direktiv 77/780/EEG om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, artiklarna 2, 5, 6, 7 och 8 och bilagorna II och III till rådets direktiv 89/647/EEG om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut och artikel 2 och bilaga II till rådets direktiv 93/6/EEG om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut. [112]

[110] EGT L 204, 21.7.1998, s. 13.

[111] EGT L 204, 21.7.1998, s. 26.

[112] EGT L 204, 21.7.1998, s. 29.

Formella underrättelser riktades till Frankrike och Grekland angående underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser för de tre direktiven. En formell underrättelse riktades till Portugal för underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser för direktiv 98/31/EG och 98/32/EG, medan en formell underrättelse riktades till Spanien för underlåtenhet att införliva direktiv 98/32/EG.

Vad beträffar försäkringar har kommissionen riktat motiverade yttranden till nio medlemsstater (Belgien, Finland, Frankrike, Förenade kungariket, Grekland, Italien, Luxemburg, Portugal och Österrike) som ännu inte har införlivat Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp. [113] Direktivet skulle ha införlivats med nationell rätt senast den 5 juni 2000 och principerna skulle ha tillämpats på det räkenskapsår som börjar den 1 januari 2001. Övriga medlemsstater har redan antagit, offentliggjort och anmält nationella genomförandebestämmelser för direktivet. Irland, Nederländerna och Spanien gjorde det innan införlivandefristen gick ut, Danmark och Sverige efter det att en formell underrättelse skickats. Tyskland har också mottagit en formell underrättelse och är i skrivande stund i färd med att anta lagstiftning. Kommissionen granskar de författningar som anmälts.

[113] EGT L 330, 5.12.1998, s. 1.

När det gäller värdepapper har kommissionen kunnat avsluta överträdelseförfarandena mot Frankrike, Portugal och Österrike för underlåtenhet att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG om system för ersättning till investerare. [114] Kommissionen har inte verkställt sitt beslut att väcka talan vid EG-domstolen mot Luxemburg, eftersom landet har anmält införlivandelagstiftning. Ett överträdelseförfarande har inletts mot Förenade kungariket. Kommissionen beslutade i december 2000 att rikta ett motiverat yttrande till den medlemsstaten för underlåtenhet att införliva direktivet i Gibraltar.

[114] EGT L 84, 26.3.1997, s. 22.

Två direktiv om betalningssystem skulle ha införlivats 1999: direktiv 97/5/EG om gränsöverskridande betalningar [115] och direktiv 98/26/EG om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper. [116]

[115] EGT L 43, 14.2.1997, s. 25.

[116] EGT L 166, 11.6.1998, s. 45.

Syftet med direktiv 97/5/EG är att göra gränsöverskridande betalningar av mindre belopp (upp till 50 000 euro) snabbare och billigare. Bankerna måste följa bestämmelser om insyn och öppenhet före och efter betalningar och regler för genomförandet av utbetalningar införs (tidsåtgång, förbud mot dubbla avgifter, återbetalning av betalningar som mottagaren inte fått). Direktivet skulle ha varit införlivat den 14 augusti 1999. De medlemsstater som inte hade anmält genomförandebestämmelser 1999, har gjort det under 2000. Överträdelseförfarandena har därför avslutats.

Syftet med direktiv 98/26/EG är att minska risken med deltagande i betalningssystem och värdepappersavvecklingssystem. Minskningen av denna risk är mycket viktig för att systemen skall fungera och bli mer effektiva. Direktivet innehåller regler om ersättning och garantier, och fastställer vilket lands konkursrätt som skall tillämpas på rättigheter och skyldigheter i ett system. Där föreskrivs också att insolvensförfaranden inte får ha retroaktiv verkan.

Direktiv 98/26/EG skulle ha varit införlivat den 11 december 1999. Den 31 december 2000 hade nationella genomförandebestämmelser anmälts till kommissionen av alla medlemsstater utom Luxemburg, Frankrike och Italien. Genom skrivelser av den 13 juli 2000 inleddes överträdelseförfaranden mot dessa tre medlemsstater.

Bristande överensstämmelse

EG-domstolen meddelade dom i Ambry-målet den 1 december 1998. [117] För att få administrativt tillstånd att utöva resebyråverksamhet krävs enligt fransk rätt att säkerhet ställs, vilken kan tas i anspråk direkt på begäran. Om säkerheten ställs av en institution i någon annan medlemsstat än Frankrike, krävs ett avtal med en fransk bank eller ett franskt försäkringsbolag. Domstolen ansåg att ett sådant krav utgör en omotiverad begränsning av principen om fritt tillhandahållande av tjänster. Eftersom de franska myndigheterna inte besvarade kommissionens formella underrättelse, riktades ett motiverat yttrande till medlemsstaten. Efter det motiverade yttrandet vidtog Frankrike åtgärder för att rätta sig efter domstolens dom och kommissionen har därför avslutat ärendet.

[117] Mål C-410/96, REG 1998, s. I-7875.

Två domar från EG-domstolen under 2000 gäller felaktigt införlivande av direktiv om försäkringar. I den första domen fann domstolen att Belgien inte införlivat tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring, [118] eftersom kassor eller försäkringsföretag som ersätter skador till följd av olycksfall i arbetet även i de fall då de bedriver verksamhet på egen risk och i vinstsyfte inte omfattas av den nationella lagstiftningen. [119] De belgiska myndigheterna har nu överlämnat ett lagförslag om ändring av arbetsskadeförsäkringen vilket är förenligt med direktivet, men först efter det att kommissionen riktat en formell underrättelse enligt artikel 228 i EG-fördraget till medlemsstaten. I den andra domen, mot Frankrike, [120] fann EG-domstolen att skyldigheten att löpande anmäla allmänna och särskilda försäkringsvillkor som ett företag avser att använda inom landet i sina mellanhavanden med försäkringstagarna utgör ett krav som strider mot den fria marknadsföring inom gemenskapen av försäkringsprodukter som försäkringsdirektiven 92/49 och 92/96 syftar till att förverkliga. [121] Efter domen riktades en formell underrättelse enligt artikel 228 i EG-fördraget till de franska myndigheterna, som har bekräftat sin avsikt att följa EG-domstolens utslag (under tiden kräver myndigheterna inte längre att informationsblanketterna lämnas in).

[118] Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring), EGT L 228, 11.8.1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 160.

[119] Dom av den 18 maj 2000 i mål C-206/98, kommissionen mot Belgien, REG 2000, s. I-3509.

[120] Dom av den 11 maj 2000 i mål C-296/98, kommissionen mot Frankrike, REG 2000, s. I-3025.

[121] Rådets direktiv 92/49/EEG (se ovan) och 92/96/EEG av den 10 november 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser direkt livförsäkring och om ändring av direktiven 79/267/EEG och 90/619/EEG (tredje livförsäkringsdirektivet), EGT L 360, 9.12.1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 180.

År 1999 fälldes Frankrike för att landet inte hade ändrat lagen om ömsesidiga försäkringsföretag (code de la mutualité). [122] Som svar på ett motiverat yttrande enligt artikel 228 i EG-fördraget angav de franska myndigheterna att det skulle ta högst fyra månader (det vill säga till början av 2001) att ändra lagstiftningen, när regeringen väl bemyndigats.

[122] Dom av den 16 december 1999 i mål C-239/98, kommissionen mot Frankrike, REG 1999, s. I-8935.

Den 28 mars 2000 antog den italienska regeringen förordning nr 70/2000 (senare omvandlad till lag genom lag nr 137 av den 26 maj 2000) om frysning av premierna för trafikförsäkring. Kommissionen ingrep skyndsamt och inledde ett överträdelseförfarande för att undanröja detta hinder mot den fria marknadsföring av försäkringsprodukter, etableringsrätt och fritt tillhandahållande av tjänster som föreskrivs i tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring (92/49/EEG). Kommissionen anser att prisstoppet inte ingår i ett allmänt priskontrollsystem och att det inte heller kan motiveras med hänvisning till allmänintresset.

Enligt lagstiftningen i Luxemburg om nationell trafikförsäkringsbyrå och trafikförsäkringsfond skulle icke-återbetalningsbara schablonbidrag betalas av samtliga medlemmar (försäkringsgivare), oavsett om de var etablerade i Luxemburg eller i andra medlemsstater. Lagstiftningen ändrades efter det att ett överträdelseförfarande inletts. Den är nu förenlig med direktiv 90/618/EEG, [123] det vill säga bidragen beräknas på grundval av företagens reella premieinkomster eller antalet risker som i praktiken försäkras i Luxemburg. Överträdelseförfarandet har därför avslutats. Ett annat förfarande mot Förenade kungariket angående tillämpningsområdet för skyldigheten att teckna trafikförsäkring avslutades efter ändringar i den brittiska lagstiftningen.

[123] EGT L 330, 29.11.1990, s. 44; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 62.

Förfarandet mot Spanien om kravet på förhandstillstånd för att få verka som försäkringsagent i landet, ett krav som strider mot bestämmelserna i EG-fördraget om fritt tillhandahållande av tjänster (artikel 49), fortsätter. Understrykas bör dock att kommissionen den 20 september 2000 lade fram ett förslag till direktiv om försäkringsförmedling, som skall ersätta det gällande direktivet från 1976. [124]

[124] KOM(2000) 511 slutlig.

Felaktig tillämpning

Fyra fall från år 2000 av felaktig tillämpning av banklagstiftningen bör nämnas.

Två ärenden rör Italien. Det ena ärendet gäller misstänkt diskriminering på grund av nationalitet vid betalning av skattekrediter till banker. Ett motiverat yttrande har riktats till denna medlemsstat för att få reda på vilka kriterier som använts vid upprättandet av förteckningen som har legat till grund för betalning av skattekrediterna. Det andra ärendet rör källskatten på låneräntor. Kommissionen söker avgöra om den italienska lagen skiljer mellan kreditinstitut belägna i Italien och i andra medlemsstater. En skrivelse har skickats till de italienska myndigheterna för att få närmare upplysningar, men de har ännu inte svarat.

Ett överträdelseförfarande mot Grekland pågår. De grekiska myndigheterna beviljar statlig lånegaranti till företag i vissa mindre gynnade regioner i Grekland. Av de uppgifter kommissionen har fått framgår det att garantin endast beviljas kreditinstitut som är etablerade i Grekland. Kreditinstitut med säte i en annan medlemsstat som bedriver låneverksamhet i Grekland kan inte ta del av denna garanti. År 1999 riktade kommissionen en formell underrättelse till Grekland, vilken följdes av en begäran om kompletterande upplysningar 2000. Greklands svar behandlas för närvarande.

Kommissionen har sänt en begäran om upplysningar till Frankrike med anledning av en förmodad överträdelse. Det synes som om medlemsstaten inte tillåter franska kreditinstitut eller filialer för andra medlemsstaters företag att gottgöra sina kunders checkkonton. Kommissionens skrivelse har inte besvarats.

Vad beträffar försäkringar har ett motiverat yttrande riktats till Grekland. Det gäller tillämpningen av reglerna om möjligheten för försäkringsgivare från andra medlemsstater att erbjuda bärgningsförsäkring i Grekland. Reglerna hindrar den inre försäkringsmarknadens goda funktion och bryter inte bara mot bestämmelserna i försäkringsdirektiven, utan också mot EG-fördragets bestämmelser om etableringsrätt och friheten att tillhandahålla tjänster. Förfarandet fortsätter mot Tyskland angående förbudet mot att lägga samman sjukförsäkring med andra försäkringsgrenar, vilket bedöms som oförenligt med bestämmelserna i det tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring.

Ärendet om bankkoncernen Champalimaud har avslutats. Ett överträdelseförfarande inleddes mot Portugal därför att landets myndigheter motsatte sig avtalet om att en spansk bankkoncern skulle förvärva aktiemajoriteten i den portugisiska koncernen.

Vad slutligen beträffar värdepapper har kommissionen kunnat avsluta de två förfaranden som inleddes 1998 mot Italien (artiklarna 49 och 56) och Frankrike (artiklarna 43, 49 och 56) på grund av nationella skattebestämmelser som gynnade de inhemska börserna framför andra börser i gemenskapen. Efter de motiverade yttranden som sändes till de båda medlemsstaterna i oktober 1999 anmälde länderna i början av 2000 nya lagar till kommissionen vilka antagits i december 1999. Ett överträdelseförfarande pågår mot Österrike som har vissa grundläggande likheter med de båda ovannämnda ärendena. Förfarandet inleddes 1999 och gäller artiklarna 49 och 56. Kommissionen har nu riktat ett motiverat yttrande till Österrike. [125] Vissa bestämmelser om skattebefrielse och skattelättnader gäller endast för österrikiska investeringsfonder och inte för investeringsfonder från andra medlemsstater.

[125] IP/00/1203, 24.10.2000.

2.10.3.3. Posttjänster

Överträdelseförfarandena mot Irland och Luxemburg för underlåtenhet att införliva direktiv 97/67/EG om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna [126] har avslutats. Samtliga medlemsstater har nu införlivat direktivet och anmält nationella genomförandebestämmelser.

[126] EGT L 15, 21.1.1998, s. 14.

2.10.3.4. Affärskommunikation

Kommissionen fortsatte handläggningen av de pågående överträdelseförfarandena. Diskussioner har förts på högsta nivå med de franska myndigheterna om hur den så kallade Evin-lagen (som förbjuder TV-reklam för alkoholdrycker) skall tolkas vid sändningar från sportevenemang utanför Frankrike. År 1997 avgavs ett motiverat yttrande i ärendet.

Kommissionen riktade ett motiverat yttrande till Tyskland angående lagstiftningen om bonus och rabatter. Kommissionen har därefter upplysts om att det föreligger ett lagförslag om ändring av de ifrågasatta bestämmelserna. Kommissionen följer utvecklingen uppmärksamt.

Efter klagomål från ett företag riktade kommissionen den 24 juli 2000 ett motiverat yttrande till Frankrike angående den franska lagstiftningen om distribution av auktionskataloger. Kommissionen anser att lagstiftningen otillbörligt gynnar att auktioner hålls i Frankrike, i strid mot artiklarna 49 och följande i fördraget.

2.10.3.5. Massmedier

Kommissionen riktade ett motiverat yttrande till Belgien på grund av de hinder mot friheten att tillhandahålla tjänster som uppstod till följd av många kommuners beskattning av parabolantenner. De flesta kommuner har nu avskaffat skatten, men alla kommuner har ännu inte återbetalat den.

2.10.4. Företagsvillkor

2.10.4.1. Offentlig upphandling

För att den inre marknaden skall fungera väl är det mycket viktigt att bestämmelserna om offentlig upphandling tillämpas på samma sätt och följs av alla medlemsstater. Kommissionen angav i sitt meddelande om offentlig upphandling [127] en rad åtgärder för att säkra efterlevnaden av gemenskapsrätten.

[127] Meddelande från kommissionen - Offentlig upphandling inom Europeiska unionen, KOM(98) 143, 11.3.1998, särskilt punkt 2.2.

Kommissionen erkände bland annat behovet av en mer systematisk och övergripande övervakning av offentlig upphandling, i stället för att kommissionen reagerar enbart när den tar emot klagomål. Kommissionen har därför vänt sig till medlemsstaterna för att tillsammans med dem förebygga överträdelser i samband med viktiga evenemang (till exempel olympiska spel, stora utställningar och kulturella evenemang) eller stora infrastrukturprojekt av särskilt intresse ur upphandlingssynpunkt. Vid särskilt allvarliga överträdelser inleder kommissionen ett förfarande enligt artikel 226. Om kommissionen uppmärksammas på ett enskilt fall som antyder ett allmänt tillämpningsproblem granskar den förhållandena i samtliga medlemsstater för att hitta liknande överträdelser. Kommissionen har till exempel handlagt ärenden om motorvägar i Italien och Frankrike och kommissionen har som en följd av detta bestämt sig för att utreda frågan om byggande, drift och underhåll av motorvägar i alla medlemsstater. I samband med denna övergripande undersökning har kommissionen begärt upplysningar från medlemsstaterna för att kunna avgöra huruvida gemenskapsrätten överträtts.

I meddelandet uppmanade också kommissionen medlemsstaterna att utse oberoende myndigheter med offentlig upphandling som specialitet. De skulle kunna fungera som kontaktorgan som kan erbjuda en snabb och informell lösning av upphandlingsproblem. Vissa medlemsstater, till exempel Italien, har följt denna uppmaning. Kommissionen är angelägen om att andra medlemsstater följer efter. Kommissionen frånsäger sig inte sitt ansvar som gemenskapsrättens väktare, men saknar de personella och materiella resurser som behövs för att lösa alla problem som uppstår. En sådan decentralisering av handläggningen av ärendena till medlemsstaterna syftar till att avlasta kommissionen en del av de tvister som den för närvarande får ta hand om. Komissionen skulle på så sätt kunna koncentrera sig på utarbetandet av lagstiftningsförslag och på handläggning av ärenden som har effekter på gemenskapsnivå eller som rör viktiga tolkningsfrågor, medan klagandena kan få sina tvister lösta på nationell nivå. Därför stöder kommissionen och deltar aktivt i ett pilotprojekt för samordning och samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter som inleddes på initiativ av Danmark 1998.

I meddelandet om offentlig upphandling erkände kommissionen också behovet av regler som är tydligare och lättare att tillämpa. Inom ett för den inre marknaden betydelsefullt område, nämligen koncessioner, har kommissionen offentliggjort ett tolkningsmeddelande [128] med regler och principer för sådana. Innan tolkningsmeddelandet offentliggjordes var det föremål för en omfattande remissrunda i politiska kretsar och näringslivskretsar.

[128] Kommissionens tolkningsmeddelande om koncessioner enligt EG-rätten, 24.4.2000, EGT C 121, 29.4.2000.

Överträdelseförfarandet enligt artikel 226 i fördraget är och förblir ett viktig medel för att upprätthålla gemenskapsrättens efterlevnad. Nedan anges de viktigaste ärenden som kommissionen har drivit under 2000.

För att den inre marknaden skall kunna fullbordas inom ett så viktigt område i den europeiska ekonomin som offentlig upphandling, måste gemenskapsdirektiven på det området först och främst genomföras på ett korrekt sätt. Flera direktiv om offentlig upphandling hade ännu 2000 inte genomförts. Direktiv 97/52/EG och 98/4/EG gäller ändring av de övergripande upphandlingsdirektiven [129] respektive direktivet om särskilda branscher [130] och återger vissa av reglerna i avtalet om offentlig upphandling. Domstolsförfaranden för underlåtenhet att införliva direktiven pågår mot Österrike, Frankrike, Grekland och Förenade kungariket.

[129] Rådets direktiv 93/36/EEG, 93/37/EEG och 92/50/EEG om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor, bygg- och anläggningsarbeten respektive tjänster.

[130] Rådets direktiv 93/38/EEG om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna.

Granskningen av anmälda nationella genomförandebestämmelser har lett till 12 förfaranden angående dessas bristande överensstämmelse med direktiven, varav åtta har nått stadiet för motiverat yttrande. Några av ärendena gäller principfrågor om hur offentlig upphandling skall gå till i medlemsstaterna.

Om införlivande skett, måste man se till att bestämmelserna tillämpas korrekt. Därför har kommissionen fortsatt att kontrollera tillämpningen av gemenskapsrättens bestämmelser vid enskilda upphandlingar. Ärendena har tagits upp efter klagomål, men även genom analys och granskning på kommissionens eget initiativ.

Kommissionen handlade under året 333 ärenden, varav 140 nya. Samtidigt kunde 74 ärenden avslutas, oftast sedan de upphandlande myndigheterna eller tillsynsmyndigheterna vidtagit åtgärder för att avhjälpa de fel som begåtts. De så kallade paketmötena, ett dialog- och samrådsforum för att ge medlemsstaterna och kommissionen möjlighet att i pågående tvister söka nå en samförståndslösning som är förenlig med gemenskapsrätten, bidrog naturligtvis till detta resultat.

Nedan följer några exempel.

Efter ingripande från kommissionen har flera upphandlande myndigheter ogiltigförklarat upphandlingsförfaranden. Så till exempel i Frankrike, där en upphandling av högfrekvensmaster ogiltigförklarats. Kommissionen hade inlett ett förfarande därför att den upphandlande myndigheten ställt som krav att EU-företag lämnade in franska intyg i anbudshandlingarna. En annan fransk upphandling har också delvis ogiltigförklarats: de franska myndigheterna instämde i kommissionens resonemang att den franska miljö- och energiförsörjningsmyndigheten ADEME (Agence de l'environnement och de la maîtrise de l'énergie) är en upphandlande myndighet som omfattas av gemenskapsdirektiven om offentlig upphandling.

Kommissionen har vidare mottagit ett klagomål mot staden Wien, som inte offentliggjorde upphandling av försäkringstjänster för stadsägda bostäder, utan sedan åratal gav kontrakten till samma företag. Efter kommissionens ingripande och bland annat ett paketmöte med de österrikiska myndigheterna, har dessa lovat att kontrakten kommer att konkurrensutsättas från och med 2001.

Ett annat österrikiskt ärende gällde ett kontrakt som aldrig konkurrensutsatts, utan tilldelats samma företag sedan 1945. Ärendet har nu kunnat avslutas efter kommissionens ingripande. Kontraktet, en tjänstekoncession, omfattas inte av direktiven om offentlig upphandling utan av fördraget. De österrikiska myndigheterna har därför valt öppenhet och offentliggjort en anbudsinfordran i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Ett klagomål mot den tyska förbundsmyndigheten för militärteknik och offentlig upphandling (Bundesamt für Wehrtechnik und Beschaffung) ledde till ett motiverat yttrande från kommissionen. De tyska myndigheterna har nu erkänt att gemenskapsrätten överträtts, och informerat kommissionen att myndigheten i fråga har instruerats att i fortsättningen strikt tillämpa reglerna om offentlig upphandling och i synnerhet att i upphandlingsdokumenten alltid ta med en klausul om likvärdighet mellan produkter.

Kommissionen har beslutat att rikta ett motiverat yttrande till Italien om ett påskyndat förhandlat upphandlingsförfarande med offentliggörande på förhand. Förfarandet hade inletts av ministeriet för statens finanser, budget och ekonomisk planering och gällde upphandling av tjänster för tekniskt och administrativt bistånd för att förbereda projekt kallade "territoriella pakter". Förfarandet bröt i flera avseenden mot direktiv 92/50/EEG om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster. Efter kommissionens ingripande har de italienska myndigheterna upphört med överträdelsen genom att uppskjuta tillståndet för de projektansvariga att använda sig av de företag som tilldelats kontrakten.

I andra ärenden har talan väckts vid EG-domstolen.

Kommissionen har till exempel beslutat att väcka talan vid EG-domstolen mot Frankrike för ofullständigt införlivande av direktiv 97/52/EG och 98/4/EG om ändring av upphandlingsdirektiven till följd av avtalet om offentlig upphandling. Frankrike har också fällts i ett mål om bygg- och anläggningsarbeten avseende elektrifiering och offentlig belysning i departementet Vendée. Den upphandlande myndigheten hade i själva verket delat upp kontrakten i småportioner, så att många av dem inte omfattades av bestämmelserna om konkurrensutsättning i direktiv 93/38/EEG.

Kommissionen har vidare beslutat att väcka talan vid EG-domstolen mot Tyskland angående två upphandlingar som ägt rum utan förhandspublicitet i staden Braunschweig och kommunen Bockhorn. Tyskland har visserligen medgivit att upphandlingsdirektiven överträtts, men kommissionen har ändå beslutat att väcka talan på grund av att överträdelsen pågår och fortfarande har verkningar, eftersom kontraktet är på 30 år.

Slutligen har kommissionen beslutat att väcka talan vid EG-domstolen mot Belgien, där kontrakt på fotografering av den belgiska kusten tilldelats ett företag utan offentliggörande på förhand.

2.10.4.2. Skydd av personuppgifter

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter [131] och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66/EG om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet [132] skulle ha införlivats senast den 25 oktober 1998.

[131] EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

[132] EGT L 24, 30.1.1998, s. 1.

Elva medlemsstater har anmält nationella genomförandebestämmelser för direktiv 95/46/EG. Bestämmelserna kommer att granskas för att se om införlivandet är fullständigt och korrekt. Kommissionen har beslutat att väcka talan vid EG-domstolen mot alla de medlemsstater som inte har anmält införlivandet, det vill säga Frankrike, Irland, Luxemburg och Tyskland.

Beträffande direktiv 97/66/EG, se avsnitt 2.7 Informationssamhället.

2.10.4.3. Immaterialrätt

Industriell äganderätt

Det finns tre direktiv om industriell äganderätt: rådets direktiv 89/104/EEG om varumärken, [133] Europaparlamentets och rådets direktiv 98/44/EG om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar [134] och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71/EG om mönsterskydd. [135]

[133] EGT L 40, 11.2.1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178.

[134] EGT L 213, 30.7.1998, s. 13.

[135] EGT L 289, 28.10.1998, s. 28.

Enligt varumärkesdirektivet ger varumärkesregistrering innehavaren ensamrätt och rätt att hindra tredje man från att utan medgivande använda märket i näringsverksamhet. Harmoniseringen av medlemsstaternas nationella varumärkeslagstiftningar är inte fullständig, utan begränsas till vissa områden som direkt påverkar hur den inre marknaden fungerar. Inom andra områden behåller medlemsstaterna full frihet att fastställa vilket system som bäst stämmer överens med deras rättstraditioner. Samtliga medlemsstater har anmält nationella genomförandebestämmelser för det direktivet.

Om medlemsstaternas lagstiftning om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar utvecklades i olika riktningar, skulle det kunna hindra både industriell utveckling av sådana uppfinningar och att den inre marknaden fungerar väl. Därav behovet för gemenskapen att anta lagstiftning på området. Men det har inte ansetts nödvändigt att skapa en särskild lagstiftning som ersätter de nationella patentlagstiftningarna. Gemenskapen bör endast fastställa principer för att skilja på uppfinningar och upptäckter och kunna avgöra patenterbarheten hos vissa substanser av mänskligt ursprung, omfattningen av de biotekniska uppfinningarnas patenträttsliga skydd, möjligheten att använda ett system med inlämning av prover för att komplettera den skriftliga patentbeskrivningen, och möjligheten att införa tvångslicenser som inte ger ensamrätt vid fall av beroende mellan växtsorter och uppfinningar. Medlemsstaterna skulle ha genomfört direktiv 98/44/EG senast den 30 juli 2000. Tre medlemsstater (Danmark, Finland och Irland) har hittills anmält genomförandebestämmelser för direktivet.

Harmoniseringen av medlemsstaternas mönsterskyddslagstiftning är - i likhet med vad som gäller för varumärkeslagstiftningen - inte fullständig, utan begränsas till vissa områden som direkt påverkar hur den inre marknaden fungerar. Sådana områden är till exempel enhetliga villkor för beviljande av mönsterskyddsregistrering, en enhetlig definition av begreppet mönster och av kraven på nyhet och särprägel, samt ett likvärdigt skydd i alla medlemsstater. Inom andra områden behåller medlemsstaterna full frihet att fastställa vilket system som bäst stämmer överens med deras rättstraditioner. Medlemsstaterna skall senast den 28 oktober 2001 ha infört de bestämmelser som krävs för att följa direktivet.

Upphovsrätt och närstående rättigheter

Det finns sex gällande direktiv om upphovsrätt och närstående rättigheter (direktiv 87/54/EEG om kretsmönster i halvledarprodukter, [136] 91/250/EEG om rättsligt skydd för datorprogram, [137] 92/100/EEG om uthyrnings- och utlåningsrättigheter, [138] 93/83/EEG om satellitsändningar och vidaresändning via kabel, [139] 93/98/EEG om skyddstiden [140] samt 96/9/EG om rättsligt skydd för databaser [141]).

[136] EGT L 24, 27.1.1987, s. 36; svensk specialutgåva, område 13, volym 16, s. 95.

[137] EGT L 122, 17.5.1991, s. 42; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 111.

[138] EGT L 346, 27.11.1992, s. 61; officiell svensk översättning saknas.

[139] EGT L 248, 6.10.1993, s. 15; svensk specialutgåva, område 13, volym 25, s. 33.

[140] EGT L 290, 24.11.1993, s. 9; svensk specialutgåva, område 13, volym 25, s. 75.

[141] EGT L 77, 27.3.1996, s. 20.

Nationella genomförandebestämmelser

Alla medlemsstater har anmält nationella genomförandebestämmelser för de fem förstnämnda direktiven, utom Irland som i slutet av 1999 fälldes för underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för direktiv 92/100/EEG (mål C-213/98 [142]) och direktiv 93/83/EEG (mål C-212/98 [143]).

[142] Dom av den 12 oktober 1999, REG 1999, s. I-6973.

[143] Dom av den 25 november 1999, REG 1999, s. I-8571.

Direktivet om rättsligt skydd för databaser skulle ha införlivats senast den 1 januari 1998. Tretton medlemsstater har hittills anmält genomförandebestämmelser. Talan har väckts vid EG-domstolen mot Grekland, Irland, Luxemburg och Portugal för underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser. Grekland och Portugal har nu anmält sådana bestämmelser och överträdelsen har alltså upphört under rapportperioden. Överträdelseförfarandena mot de båda länderna har därmed kunnat avslutas. Däremot fällde EG-domstolen Luxemburg för fördragsbrott (mål C-348/99 [144]) den 13 april 2000. Kommissionen har inte mottagit något svar från de luxemburgska myndigheterna och överträdelseförfarandet fortsätter därför enligt artikel 228 i fördraget. Mål C-370/99 mot Irland pågår fortfarande vid EG-domstolen.

[144] REG 2000, s. I-2917 (fransk utgåva).

Kommissionen har också väckt talan vid domstolen mot Irland för underlåtenhet att ratificera Bernkonventionen (Parisfördraget 1971). Målet (C-13/00) pågår fortfarande och Irland har ännu inte anmält sin anslutning till konventionen.

Bristande överensstämmelse

Motiverad yttranden har riktats till Italien för bristande överensstämmelse i fråga om direktiv 93/98/EEG och mot Förenade kungariket för bristande överensstämmelse i fråga om direktiv 92/100/EEG. En formell underrättelse har riktats till Danmark för diskriminering av utländska förvaltningsbolag.

2.10.4.4. Bolagsrätt och finansiell information

Kommissionen granskade de bestämmelser som antagits av Förenade kungariket i oktober 1999 för att införliva direktiv 78/660/EEG, [145] 83/349/EEG, [146] 90/604/EEG [147] och 90/605/EEG [148] i Gibraltar och kunde därefter den 5 juli 2000 avsluta dessa överträdelseförfaranden. Samma dag avslutade kommissionen ett förfarande mot Italien om godkännande av personer med uppgift att rättsligt granska räkenskapshandlingar.

[145] EGT L 222, 14.8.1978, s. 11; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 17.

[146] EGT L 193, 18.7.1983, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 59.

[147] EGT L 317, 16.11.1990, s. 57; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 105.

[148] EGT L 317, 16.11.1990, s. 60; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 107.

Den 29 september 1998 konstaterade EG-domstolen (mål C-191/95 [149]) att Tyskland inte uppfyllt sina skyldigheter enligt rådets direktiv 68/151/EEG [150] (bolagsregister) och 78/660/EEG (årsbokslut). Den 24 januari antog de tyska myndigheterna lagen Kapitalgesellschaften und Co-Richtlinie-Gesetz (KapCoRiLiG; se BGBI. I S.154). Efter granskningen av lagen kunde kommissionen den 21 december 2000 avsluta överträdelseförfarandena mot Tyskland angående införlivande av direktiv 68/151/EEG, 78/660/EEG och 90/605/EEG (årsbokslut och sammanställd redovisning).

[149] REG 1998, s. I-5449.

[150] EGT L 65, 14.3.1968, s. 8; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 3.

2.10.5. Särskilt reglerad yrkesverksamhet

Domstolens praxis

Ett viktigt förhandsavgörande om ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis från tredje land, vilket redan erkänts av en medlemsstat, har meddelats av EG-domstolen (mål C-238/98, Hocsman [151]). Domstolens svar innebär att om en medborgare inom gemenskapen, i en situation som inte regleras av ett direktiv om ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis, ger in en ansökan om tillstånd att utöva ett reglerat yrke, skall de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten, enligt artikel 43 i fördraget, beakta de utbildningsbevis, examensbevis och andra behörighetsbevis, samt den relevanta yrkeserfarenhet som sökanden har, och avgöra om den kompetens som intygas genom dessa behörighetsbevis och denna yrkeserfarenhet motsvarar de kunskaper och kvalifikationer som krävs enligt den nationella lagstiftningen.

[151] Dom av den 14 september 2000, REG 2000, s. I-6623.

I domen i mål C-421/98, kommissionen mot Spanien, [152] fann EG-domstolen att Spanien hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 85/384/EEG [153] (ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis på arkitekturområdet) genom att föreskriva att personer med utbildningsbevis i arkitektur som utfärdats av andra medlemsstater inte får utöva annan verksamhet än den som de i enlighet med utbildningsbeviset hade rätt att utöva i ursprungslandet.

[152] Dom av den 23 november 2000, ännu ej publicerad.

[153] EGT L 223, 21.8.1985, s. 15; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 99.

Domar från EG-domstolen som inte har följts

Grekland hade underlåtit att anmäla genomförandebestämmelser för rådets direktiv 89/48/EEG [154] (generell ordning för erkännande av examensbevis) och fällts för detta i EG-domstolen (se dom av den 23 mars 1995 i mål C-365/93 [155]). Kommissionen väckte talan för andra gången vid EG-domstolen (med yrkande om vite). Talan har nu återkallats och förfarandet avslutats sedan Grekland anmält genomförandebestämmelser som antogs den 23 juni 2000.

[154] EGT L 19, 24.1.1989, s. 16; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 192.

[155] REG 1995, s. I-499.

Spanien fälldes den 22 mars 1994 (mål C-375/92 [156]) av EG-domstolen i fråga om fritt utövande av arbetet som turistguide. Kommissionen har tillsammans med de spanska myndigheterna granskat den lagstiftning som antagits av de autonoma regionerna. De flesta av dessa texter har redan ändrats och antagits, och så kommer också snart att ske med de återstående.

[156] Rec. 1994, s. I-923.

Pågående mål i EG-domstolen

Kommissionen har väckt talan i följande ärenden:

- Mot Belgien på grund av villkoren för att utöva arkitektyrket, vilka strider mot rådets direktiv 85/384/EEG (ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis på arkitekturområdet);

- Mot Frankrike för underlåtenhet att införliva rådets direktiv 89/48/EEG om en generell ordning för erkännande av examensbevis, i fråga om psykologyrket.

Nationella genomförandebestämmelser

Förfarandet mot Grekland om underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser för kommissionens direktiv 97/38/EG [157] om ändring av rådets direktiv 92/51/EEG om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG, [158] har avslutats.

[157] EGT L 184, 12.7.1997, s. 31.

[158] EGT L 209, 24.7.1992, s. 25; officiell svensk översättning saknas.

Alla de förfaranden som inleddes 1999 för underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser för kommissionens direktiv 98/21/EG [159] och 98/63/EG [160] om uppdatering av förteckningarna över medicinsk specialistkompetens i rådets direktiv 93/16/EEG om underlättande av läkares fria rörlighet och ömsesidigt erkännande av deras utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis har kunnat avslutas (mot Irland, Nederländerna och Portugal för direktiv 98/21/EG samt mot Irland, Nederländerna, Portugal och Spanien för direktiv 98/63/EG).

[159] EGT L 119, 22.4.1998, s. 15.

[160] EGT L 253, 15.9.1998, s. 24.

År 2000 inleddes förfaranden för underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser för kommissionens direktiv 1999/46/EG [161] om uppdatering av förteckningarna över medicinsk specialistkompetens i rådets direktiv 93/16/EEG mot Frankrike, Spanien, Tyskland, Irland, Nederländerna och Portugal. Sedan genomförandebestämmelser anmälts har alla förfaranden kunnat avslutas, med undantag för förfarandet mot Portugal.

[161] EGT L 139, 2.6.1999, s. 25.

Förfaranden om underlåtenhet att anmäla genomförandebestämmelser för Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls [162] har inletts mot Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Spanien. Endast förfarandet mot Danmark har kunnat avslutas.

[162] EGT L 77,14.3.1998, s. 36.

Felaktigt införlivande och felaktig tillämpning av direktiv

Ett tjugotal klagomål framfördes under 2000 till kommissionen om begränsningar som strider mot artiklarna 43 och 49 i fördraget och de direktiv som skall underlätta ömsesidigt erkännande av examensbevis för yrkesändamål. Vissa gav upphov till överträdelseförfaranden, andra kunde avskrivas såsom ogrundade.

Överträdelseförfaranden om felaktigt införlivande eller felaktig tillämpning av direktiv gick vidare mot vissa medlemsstater.

Kommissionen har riktat ett motiverat yttrande till Portugal om yrkesbeteckningen "odontologista": bakom denna yrkesbeteckning döljs personer som olagligen utövar tandläkaryrket, men vars verksamhet man ser genom fingrarna med i Portugal. Kommissionen anser att de portugisiska myndigheterna genom att godkänna denna yrkesbeteckning bryter mot rådets direktiv 78/686/EEG [163] och 78/687/EEG [164] om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för tandläkare. De personer som utövar detta yrke får nämligen göra det inom ett område som är nästan identiskt med "riktiga" portugisiska tandläkares verksamhetsområde, trots att de förstnämndas utbildning inte på något sätt kan jämföras med den utbildning som krävs enligt direktiv 78/687/EEG.

[163] EGT L 233, 24.8.1978, s. 1; svensk specialutgåva, område 16, volym 1, s. 33.

[164] EGT L 233, 24.8.1978, s. 10; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 6.

Kommissionen har riktat ett motiverat yttrande till Grekland för felaktigt införlivande av rådets direktiv 85/384/EEG om ömsesidigt erkännande av utbildnings, examens- och andra behörighetsbevis på arkitekturområdet. Lagstiftningen gör det alltför krångligt att bedriva verksamhet och bygger på antagandet att utländska yrkesutövare saknar kunskap om jordbävningsskydd.

Förfarandet mot Österrike om villkoren för att få tjänst som läkare vid sjukkassa (delstaternas system med bonuspoäng är diskriminerande, eftersom det gynnar medborgare födda i respektive delstat och deras avkomlingar) fortsätter. Granskning pågår av de österrikiska myndigheternas svar på ett motiverat yttrande.

Förfarandet mot Spanien om villkoren för erkännande av tandläkarexamen från Latinamerika fortsätter, även om beslutet att väcka talan vid EG-domstolen ännu inte har verkställts. Några internationella överenskommelser har redan ändrats. De spanska myndigheterna håller på att omförhandla de övriga för att ändra bestämmelserna om erkännande av examensbevis.

Slutligen skall nämnas att förfarandet om utbildningstidens längd för allmänsjuksköterskor i Spanien har avslutats. I rådets direktiv 77/453/EEG [165] föreskrivs att en sådan utbildning måste ha en längd på tre år eller 4 600 timmar. Det är timkravet som är tvistefrågan. Kommissionen har granskat de spanska myndigheternas svar på det motiverade yttrandet och kommit fram till att det, med hänsyn till att treårskravet är uppfyllt och att det rör sig om en universitetsutbildning, inte råder en sådan skillnad mellan de båda kraven att det kan äventyra det automatiska erkännandet av behörighetskrav.

[165] EGT L 176, 15.7.1977, s. 8; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 204.

Dialog med medlemsstaternas myndigheter

Kommissionen har fortsatt att ha regelbundna kontakter med medlemsstaternas myndigheter, i synnerhet via expertgrupper och kommittéer, för att på så sätt hitta snabba lösningar på vissa problem.

Självständiga handelsagenter

I förhandsavgörandet i mål C-381/98, Ingmar, [166] har EG-domstolen fastställt den tvingande karaktären hos artiklarna 17 och 18 i rådets direktiv 86/653/EEG, [167] som ger handelsagenter rätt till ersättning efter det att agenturavtalet har upphört. Domstolen grundar sin slutsats på direktivets ändamål och dess artikel 19, där parterna i avtalet förbjuds att avvika från artiklarna 17 och 18 till nackdel för handelsagenten. EG-domstolen kommer fram till att artiklarna skall tillämpas när en handelsagent utövat sin verksamhet i en medlemsstat, och detta även om huvudmannen är etablerad i ett tredje land och avtalet, enligt en klausul däri, regleras av lagen i detta land.

[166] Dom av den 9 november 2000, REG 2000, s. I-9305.

[167] EGT L 382, 31.12.1986, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 150.

2.11. Regionalpolitik

2.11.1. Överträdelseförfarandenas art

Regionalpolitiken regleras främst genom förordningar, som är direkt tillämpliga i medlemsstaterna. Överträdelseförfaranden på detta område gäller därför inte underlåtenhet att införliva eller felaktigt införlivande (vilket oftast är fallet med direktiv), utan felaktig tillämpning av lagstiftningen.

En annan typ av överträdelseförfaranden inom det regionalpolitiska området gäller "oegentligheter". [168] Sådana ärenden gäller i första hand överträdelse av finansiella bestämmelser. De viktigaste förordningarna om regionalpolitik [169] samt särskilda förordningar om finanskontroll innehåller stränga regler i detta avseende. Kommissionen har en mycket viktig uppgift som övervakare av att medlemsstaterna och deras myndigheter fullgör sina skyldigheter.

[168] Enligt artikel 1.2 i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 avses med oegentligheter "varje överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt för gemenskapernas allmänna budget eller budgetar som de förvaltar, antingen genom en otillbörlig utgift eller genom minskning eller bortfall av inkomster som kommer från de egna medel som uppbärs direkt för gemenskapernas räkning."

[169] Förordning (EEG) nr 4253/88, i dess ändrade lydelse enligt förordning (EEG) nr 2082/93) och förordning (EG) nr 1260/1999.

Eftersom begreppet "oegentligheter" definieras så brett, omfattar det också bestämmelser i annan gemenskapslagstiftning. Det nära förhållandet mellan regionalpolitiska åtgärder och åtlydnaden av övriga gemenskapslagstiftning understryks ytterligare av den uttryckliga föreskriften att de insatser som finansieras av strukturfonderna eller av Europeiska investeringsbanken eller andra finansieringsorgan skall vara förenliga med bestämmelserna i fördraget, med de rättsakter som antagits med stöd av detta samt med gemenskapens politik och program. [170]

[170] Artikel 7 i förordning (EEG) nr 2052/88, artikel 8.1 i förordning (EG) nr 1164/94 och artikel 12 i förordning (EEG) nr 1260/1999.

2.11.2. Kommissionens ingripanden

Kommissionen kan först och främst inleda överträdelseförfaranden enligt artikel 226 i EG-fördraget. Förfarandena gäller i synnerhet överträdelser av bestämmelserna i strukturfondsförordningarna. Sådana ärenden är sällsynta, men kan gälla till exempel skyldigheten för utbetalande myndigheter att se till att de slutliga mottagarna erhåller sina fullständiga bidrag från fonderna så snabbt som möjligt.

Vad beträffar oegentligheter kan kommissionen inleda särskilda förfaranden för att hålla inne, minska eller dra in stöd från fonderna. [171]

[171] Särskilt artikel 24 i förordning (EEG) nr 4253/88, i dess ändrade lydelse enligt förordning (EEG) nr 2082/93, och artiklarna 38.5 och 39 i förordning (EG) nr 1260/1999.

Enligt rättspraxis [172] är sådana förfaranden som omfattas av artikel 24 i förordning (EEG) nr 4253/88 fristående från överträdelseförfaranden enligt artikel 226 i EG-fördraget. De senare innebär inte automatiskt att gemenskapens finansiella stöd hålls inne eller dras in. Ett beslut om att avbryta ett överträdelseförfarande hindrar inte kommissionen från att hålla inne eller minska gemenskapsstöd, inte ens efter det att projektet avslutats, i synnerhet inte om ett eller flera av stödvillkoren inte är uppfyllda.

[172] Förstainstansrättens beslut av den 23 september 1993 i mål T-461/93.

Av detta följer att kommissionen snarast är skyldig att inleda ett särskilt förfarande som beskrivits ovan.

Enligt förordning (EG) nr 1260/1999 är situationen något annorlunda för löpande betalningar: enligt artikel 32.3 måste vissa villkor vara uppfyllda för sådana betalningar, bland annat att kommissionen inte har fattat beslut om att inleda ett överträdelseförfarande enligt artikel 226 i EG-fördraget när det gäller den eller de åtgärder som ansökan i fråga gäller.

Under alla omständigheter måste kommissionen bedöma oegentlighetens allvar innan den fattar beslut om att hålla inne, minska eller dra in stöd. Ärendena kan gälla bristande ekonomistyrning. År 2000 inledde kommissionen flera ärenden om detta.

Kommissionen har också hållit inne bidrag från strukturfonderna i fall där annan gemenskapslagstiftning överträtts, till exempel om miljöskydd och offentlig upphandling. Ett typiskt fall är innehållandet av betalningarna från Sammanhållningsfonden till ett spanskt järnvägsbygge, eftersom projektet inte varit föremål för någon miljökonsekvensbedömning i enlighet med direktiv 85/337/EEG.

2.12. Beskattning och tullunion

2.12.1. Tullunionen

Tullunionen är av grundläggande betydelse för förverkligandet av den inre marknaden och en gemensam handelspolitik. Generaldirektoratet för skatter och tullar har till uppgift att värna om tullunionen genom att se till att bestämmelserna om produkt- och ursprungsbeteckningar tillämpas enhetligt. Generaldirektoratets mål är att tullkodexen skall tillämpas av alla medlemsstater som om det bara fanns en enda tullmyndighet.

Kommissionen arbetar aktivt med att komma tillrätta med felaktig tillämpning av tullbestämmelserna, och inledde därför två nya överträdelseförfaranden under året.

- Grekland: Vid införsel av farmaceutiska produkter föreskriver grekisk lagstiftning att en avgift skall betalas för den grekiska läkemedelsorganisationens (EOF) kontroll av produkternas kvalitet och säkerhet. Denna avgift, som skall betalas av importören, utgör en avgift med motsvarande verkan som tull på import, vilken är förbjuden enligt artiklarna 23 och 25 i fördraget. Vid handel med tredje land tas en likadan avgift ut för kontrollen av importfakturornas äkthet. Sedan gemensamma tulltaxan infördes är det också förbjudet för en medlemsstat att ensidigt införa en sådan avgift, med motsvarande verkan som en tull, på direktimport av produkter från icke-medlemsstater.

- Spanien: Den spanska lagstiftningen föreskriver, i fråga om bokföring i efterhand av tullar, en tidsfrist som är längre än den på två dagar som anges i artikel 220.1 i gemenskapens tullkodex. Med andra ord: i stället för att bokföra beloppet så fort man förstår att det rör sig om en irreguljär situation, skickar de spanska myndigheterna ett inspektionsprotokoll till gäldenären, tillsammans med ett förslag till avslutande av tullförfarandet och bokför beloppet först efter en ytterligare tidsfrist som varierar beroende på om gäldenären går med på förslaget eller inte.

Kommissionen har beslutat att väcka talan vid EG-domstolen mot Tyskland för överträdelse av artiklarna 23 och 25 i EG-fördraget, som förbjuder tullar på export och avgifter med motsvarande verkan. [173] Enligt den tyska lagen om avfallstransporter av den 30 september 1994 skall avfallsexportörer bidra till en "solidaritetsfond". Avgiften, som betalas till fonden av företag som exporterar avfall till en annan medlemsstat, täcker bland annat säkerhet för exporttransaktioner som inte har kunnat genomföras, även om exportören inte har deltagit i transaktionen (avgiften finansierar till exempel att avfallet forslas tillbaka i sådana fall). Det rör sig om ett tvingande system för avfallsexportörerna, trots att denna säkerhet normalt skall bekostas av staten. Avgiften, som Tyskland ålagt avfallsexportörer att betala av statsfinansiella skäl, är en avgift med motsvarande verkan som en tull på export, vilken förbjuds i fördraget.

[173] Mål C-389/00.

Ett tidigare inlett förfarande mot Grekland om grekiska frihamnar har kunnat avslutas sedan medlemsstatens förfaranden ändrats i överensstämmelse med gemenskapsrätten. Även ett överträdelseförfarande mot Sverige har kunnat avslutas. Det gällde den förenklade deklarationen inom ramen för förfarandet för övergång till fri omsättning. En sådan ordning har nu införts i svensk tullagstiftning.

2.12.2. Direkt beskattning

Inom området för direkt beskattning har generaldirektoratet för skatter och tullar som främsta uppgift att verka för skattepolitisk samsyn mellan medlemsstaterna och därigenom minska de störningar som kan bli följden av olika skattesystem. Arbetet fokuseras på bolags- och kapitalbeskattning. Kontrollen av att fördraget tillämpas korrekt är härvidlag av grundläggande politisk betydelse.

Kommissionen har inlett ett förfarande mot Spanien om behandlingen ur skattehänseende av utländska aktieägare, vilken är oförenlig med etableringsrätten och den fria rörligheten för kapital i artiklarna 43 och 56 i EG-fördraget. I artikel 103.3 i den spanska lagen om bolagsskatt föreskrivs följande. Om ett företag som redan har ett väsentligt aktieinnehav helt eller delvis köper upp ett företag (genom förvärv av aktierna, som därmed blir obsoleta och ogiltiga), binds skillnaden mellan värdet på de förvärvade aktierna och värdet på det uppköpta företagets tillgångar och bokförs som en tillgång, med rätt till årlig avskrivning på högst 10 procent. Avskrivningen av denna värdeskillnad är dock endast möjlig om det förvärvande företaget har köpt aktierna från personer med hemvist i Spanien. För dessa aktieägare är vinsten skattepliktig i Spanien. För aktier som köpts från personer som saknar hemvist i Spanien binds också skillnaden mellan värdet på det förvärvade aktierna och värdet på det uppköpta företagets tillgångar, men rätt till avskrivning saknas och detta även om aktieägarens vinst är skattepliktig i hemlandet. Vid förvärv av aktier från personer med hemvist i en annan medlemsstat gör denna avsaknad av avskrivningsmöjlighet det mer betungande att sälja företaget eller överlåta en del av verksamheten och tillgångarna. Lagstiftningen har därför till verkan att avhålla invånare i andra medlemsstater med reavinstbeskattning att investera i företag med säte i Spanien, eftersom de inte kan sälja sina aktier till spanska företag på samma villkor som personer med hemvist i Spanien. Lagstiftningen har också restriktiv verkan i förhållande till företag med säte i Spanien eftersom den avhåller dem från att erhålla kapital eller förvärva aktier från personer i andra medlemsstater med reavinstbeskattning. I enlighet med artiklarna 43 och 56 i EG-fördraget skall förmånliga avskrivningsregler även gälla för andelar som köps från aktieägare med hemvist i en annan medlemsstat, om reavinsten beskattas i den sistnämnda staten.

Ett överträdelseförfarande inleddes också mot Belgien. Det gällde avdragen på fysiska personers inkomst, som beräknas på kostnaderna för att amortera eller återbetala ett hypotekslån för att bygga, förvärva eller bygga om en bostad i Belgien. Som villkor för avdraget gäller att lånet är garanterat genom en temporär livförsäkring med fallande belopp som tecknats i Belgien. Eftersom avdrag för lånet endast tillåts om försäkring tecknas hos ett bolag med säte i Belgien, anser kommissionen att detta hindrar dels de skattskyldiga att välja fritt bland alla finansinstitut i EU, dels företag från andra medlemsstater att tillhandahålla tjänster till skattskyldiga i Belgien. Därigenom inverkar den belgiska lagstiftningen negativt på det fria tillhandahållandet av tjänster i artikel 49 i EG-fördraget. Belgien har nu ändrat sin lagstiftning efter kommissionens ingripande och förfarandet har avslutats.

Ett motiverat yttrande har även riktats till samma medlemsstat för överträdelse av artikel 11 i direktiv 69/335/EEG om skatt på kapitalanskaffning. [174] Belgien beskattar börstransaktioner och tar ut en skatt på utställande av innehavarpapper vid vissa transaktioner som, enligt direktivet, inte skall beskattas, bland annat inte om det rör sig om nya värdepapper.

[174] EGT L 249, 3.10.1969, s. 25; ej översatt till svenska.

Eftersom Grekland inte svarat på det motiverade yttrandet från 1999 har kommissionen väckt talan vid EG-domstolen angående den diskriminerande behandling i skattehänseende som utländska unionsmedborgare utsätts för vid förvärv av fast egendom med utländsk valuta. [175]

[175] Mål C-249/00.

Två förfaranden har avslutats sedan de aktuella medlemsstaterna ändrat lagstiftningen, bland annat därför att kommissionen framfört synpunkter. Det första förfarandet gällde Belgien och avdrag för räntor betalda till ett kreditinstitut i utlandet, det andra Tyskland. Tyskland har ändrat några viktiga bestämmelser angående skattediskriminering vid investering i företag utan säte i landet, men vissa andra bestämmelser (om bland annat underkapitalisering och konsolidering av förluster) granskas fortfarande av kommissionen.

2.12.3. Mervärdeskatt

Kommissionen har riktat flera motiverade yttranden om medlemsstaternas felaktiga tillämpning av sjätte direktivet 77/388/EEG om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter (mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund). [176]

[176] EGT L 145, 13.6.1977, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28.

- Tyskland: Tyskland använder två olika momssatser för solister, en lägre om solisten själv anordnar en konsert och en högre om konserten anordnas av en annan person. Sådan skilda skattesatser tillämpas däremot inte för musikensembler, som alltid har lägre skattesats. De tyska bestämmelserna strider därför mot principen att skattesatsen skall vara enhetlig för samma typ av transaktioner och snedvrider därigenom konkurrensen. Ett annat förfarande mot Tyskland gäller det faktum att landet momsbelägger royaltybetalningar till upphovsmannen eller annan rättighetsinnehavare till ett grafiskt eller plastiskt verk när ett sådant säljs av annan än upphovsmannen. Sådan royalty är emellertid inte betalning för någon tjänst och är alltså inte beskattningsbar. Ett tredje motiverat yttrande har riktats till Tyskland om vissa begränsningar i avdragsrätten. Genom en lag som trädde i kraft den 1 april 1999 har Tyskland helt avskaffat möjligheten att dra av moms på mat och inkvartering för företagare under deras affärsresor. Detta nya undantag från avdragsrätten, som införts efter det att sjätte momsdirektivet trädde i kraft, är inte tillåten enligt artikel 17.6 i direktivet, som endast tillåter att man behåller undantag som införts innan ikraftträdandet. Undantaget innebär därför en överträdelse av artikel 17.2 i direktivet, där det föreskrivs en rätt till avdrag för kostnaden för varor och tjänster som används i samband med den skattskyldiga personens skattepliktiga transaktioner.

- Spanien: Två förfaranden har inletts mot denna medlemsstat när det gäller sänkta momssatser. Det första förfarandet gäller en bestämmelse i spansk lagstiftning som föreskriver lägre momssatser på leverans, förvärv inom gemenskapen eller import av fordon med två eller tre hjul, vilkas cylindervolym är mindre än 50 cc och som juridiskt definieras som mopeder. Detta strider mot artikel 12 (i dess ändrade lydelse) i sjätte momsdirektivet, som tillåter lägre momssatser endast på leverans av varor och tjänster som anges i bilaga H. I bilagan nämns inte försäljning av mopeder. Det andra förfarandet gäller lägre momssatser på leverans, förvärv inom gemenskapen eller import av motorgas (LPG) på flaska, vilket också strider mot ovannämnda artikel 12, eftersom den endast tillåter lägre momssats på leverans av naturgas (motorgas är inte naturgas), och detta endast under förutsättning att medlemsstaten uppfyllt vissa formaliteter och att konkurrensen inte snedvrids. Spanien gör tvärtom: har lägre skattesats på motorgas och högre på naturgas.

- Frankrike: Genom att tillämpa två momssatser på offentlig el- och gasförsörjning, nämligen en lägre sats på 5,5 procent för den fasta kostnaden (abonnemanget) och "normalsatsen" på 19,6 procent för den varierande kostnaden (antalet kilowatt) bryter även Frankrike mot artikel 12 i sjätte momsdirektivet, som bland annat fastslår principen om enhetlig skattesats på samma typ av tjänst.

- Förenade kungariket: Den brittiska lagstiftningen tillåter en lägre momssats, avsedd för import av konstverk, antikviteter och samlarföremål, på senare försäljning på auktion. Genom direktiv 94/5/EG om ändring av sjätte momsdirektivet [177] infördes särskilda bestämmelser för konstverk, antikviteter och samlarföremål. Skattesatsen skall uppgå till minst 5 procent vid import av sådana föremål. Förenade kungariket hade fram till och med den 30 juni 1999 tillstånd att behålla en särskild momssats på 2,5 procent. Sedan direktivet trädde i kraft har Förenade kungariket utvidgat den sänkta skattesatsen till att omfatta auktionsförrättarnas vinstmarginal. Enligt artikel 26a i sjätte momsdirektivet anses försäljning på auktion som en leverans av varor inom landet och beskattningsunderlaget är auktionsförrättarens vinstmarginal. På denna senare försäljning får således den lägre skattesatsen (5 procent sedan 30 juni 1999) inte tillämpas. Den är förbehållen import och grundas på föremålets värde. Auktionsförsäljningen skall beskattas till vanlig skattesats inom landet (det vill säga 17,5 procent). Auktionsförrättare i andra medlemsstater har klagat över överträdelsen, eftersom den snedvrider konkurrensen och gör det mer lockande att sälja europeiska konstföremål i Förenade kungariket.

[177] EGT L 60, 3.3.1994, s. 16; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 153.

Andra äldre överträdelseförfaranden om felaktig tillämpning har lett till att talan väckts vid EG-domstolen.

- Tyskland: Uppdragsforskning vid statliga högskolor undantas från mervärdeskatteplikt, vilket strider mot artikel 2.1 i sjätte momsdirektivet. [178]

[178] Mål C-287/00.

- Finland: Försäljning av konstverk av upphovsmän eller via mellanhänder och import av konstverk direkt från upphovsmannen undantas från mervärdeskatt, ett undantag som varken omfattas av akten om Finlands anslutning till Europeiska unionen eller av artikel 13 A n i sjätte momsdirektivet. [179]

[179] Mål C-169/00.

- Frankrike: Den partiella avdragsrätten för mervärdeskatt (50 procent) på diesel som används som bränsle för fordon som inte ger rätt till avdrag har avskaffats, vilket strider mot artikel 17.6 i sjätte momsdirektivet. [180]

[180] Mål C-40/00.

- Italien: En grupp italienska skattskyldiga, som under 1992 gjort transaktioner inom gemenskapen, vilka utgjorde mer än 10 procent av deras omsättning, och som har krav på återbetalning av mervärdeskatt, har inte kunnat utnyttja avdragsrätten. Detta strider mot artikel 18.4 i sjätte momsdirektivet. [181] Ett annat mål gäller de italienska bestämmelserna om återbetalning av skatt som uppburits i strid med gemenskapsrätten. Bestämmelserna tolkas av italienska domstolar på ett sätt som är oförenligt med de principer som EG-domstolen lagt fast. [182]

[181] Mål C-78/00.

[182] Mål C-129/00.

Kommissionen har också beslutat att väcka talan mot Tyskland, Spanien, Finland, Italien, Portugal och Sverige, eftersom de inte beskattar EU-stöd till företag som producerar torkat foder. Ett likadant förfarande mot Förenade kungariket har kunnat avslutas sedan lagstiftningen ändrats och beskattning av stödet sker.

Kommissionen har också avslutat förfarandet mot Belgien angående dubbelbeskattning av resebyråer, eftersom de belgiska myndigheterna vidtagit åtgärder för att rätta sig efter direktivet. Förfarandet mot Frankrike angående varor som köps med rabattkupong har också avslutats sedan ny lagstiftning antagits. [183] Grekland har ändrat sin lagstiftning om jämkning av avdrag då egendom förstörts, gått förlorad eller stulits, och den är nu förenlig med artikel 20.1 b i sjätte momsdirektivet. Förfarandet har avslutats. Kommissionen har dragit tillbaka sin talan vid EG-domstolen mot Tyskland angående skattebefrielse för vissa guldtransaktioner [184] efter det att rådet antagit det nya direktiv 98/80/EG om särskilda regler för investeringsguld. [185]

[183] Mål C-156/99, avskrivet den 10 maj 2000.

[184] Mål C-432/97.

[185] EGT L 281, 17.10.1998, s. 31.

Slutligen bör nämnas att EG-domstolen den 12 september 2000 meddelade dom i två mål som kommissionen väckt 1997 och där kommissionen yrkade att domstolen skulle fastställa att Frankrike, Nederländerna, Grekland, Irland och Förenade kungariket inte följer gemenskapsrätten genom att inte ta ut moms på vägtullar. [186] Domstolen konstaterade inledningsvis att lagstiftningen givits ett mycket stort tillämpningsområde, som omfattar all ekonomisk verksamhet, oberoende av syfte eller resultat. Domstolen fann att motorvägsoperatörerna utövar en ekonomisk verksamhet i den mening som avses i sjätte direktivet: mot vederlag tillhandahåller de delar av ett vägnät till användarna. Dessa operatörer, offentliga eller privata, tillhandahåller tjänster mot vederlag. Domstolen fastslår således att det finns en direkt koppling mellan den tjänst som tillhandahålls - tillhandahållande av ett vägnät - och det motvärde som erhålls - betalning av en vägtull. Domstolen prövade därefter frågan om de fem medlemsstaterna har rätt att låta bli att beskatta vägtullar med hänvisning till att offentligrättsliga organ inte anses såsom skattskyldiga när det gäller verksamhet eller transaktioner som de utför i sin egenskap av offentliga myndigheter. Domstolen fann att två villkor måste uppfyllas samtidigt för att regeln om skattebefrielse skall bli tillämplig, nämligen att vägtullarna måste användas direkt av offentliga operatörer och att dessa operatörer skall bedriva verksamheten på andra villkor än privata ekonomiska operatörer. EG-domstolen konstaterade att i Frankrike, Irland och Förenade kungariket bedrivs verksamheten (att mot vederlag tillhandahålla vägnät till användarna) åtminstone delvis av privaträttsliga subjekt. Under sådana omständigheter kan det inte bli fråga om momsbefrielse. Eftersom det rör sig om en överträdelse av gemenskapsrätten beslutade EG-domstolen dessutom att dessa tre medlemsstater är skyldiga att betala belopp som motsvarar den moms som under flera år skulle ha uppburits, för att gemenskapens ekonomiska intressen inte skall lida skada. Momsen utgör ju ett av gemenskapens egna medel och vid underlåtenhet att betala utgår det dröjsmålsränta. Nederländerna och Grekland fälldes inte, eftersom det är offentligrättsliga organ som uppbär vägtullarna i Nederländerna (Wejschap Tunel Dordtse Kil) och Grekland (Nationella fonden för vägbyggen). Kommissionen hade inte kunnat visa att dessa bedrev verksamheten på samma villkor som en privat ekonomisk operatör.

[186] Mål C-260/98 (Grekland), C-276/97 (Frankrike), C-358/97 (Irland), C-359/97 (Förenade kungariket) och C-408/97 (Nederländerna). Målen om portugisiska (C-276/98) och spanska (C-83/99) vägtullar pågår fortfarande vid EG-domstolen.

När det gäller underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser bör det nämnas att formella underrättelser riktats till Österrike, Irland, Grekland och Förenade kungariket angående direktiv 98/80/EG, [187] som skulle ha införlivats senast den 1 januari 2000. Nationella genomförandebestämmelser anmäldes därefter, och förfarandena avslutades.

[187] EGT L 281, 17.10.1998, s. 31.

2.12.4. Andra indirekta skatter

En avsevärd del av överträdelserna gäller motorfordon. Kommissionen mottar allt fler klagomål från enskilda i denna fråga. Efter mottagande av sådana klagomål och efter flera framställningar till Europaparlamentet har två nya överträdelseförfaranden inletts under året angående felaktig tillämpning av gemenskapsbestämmelserna.

- Österrike: Den österrikiska registreringsskatten för motorfordon (Normverbrauchsabgabe) beräknas på olika sätt beroende på fordonens ursprung. För bilar som köpts inom landet utgörs skatteunderlaget av det pris som verkligen betalats för fordonet, medan det för nya bilar som importerats till Österrike är katalogpriset som används. För begagnade bilar som importeras till Österrike måste man betala en skatt beräknad på genomsnittspriset i de österrikiska bilhandlarnas prislista. Kommissionen anser att det österrikiska systemet, grundat som det är mer på teoretiska än faktiska uppgifter, strider mot artikel 90 i fördraget och mot artikel 3 i direktiv 92/12/EG. [188]

[188] EGT L 76, 23.3.1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57.

- Grekland: Grekland tillämpar direktiv 83/182/EEG om skattebefrielser inom gemenskapen för vissa transportmedel som tillfälligt införs från en annan medlemsstat [189] på fel sätt. Det gällande systemet påminner om en tullordning som inte kan accepteras på en europeisk inre marknad: krav på att registreringsskatten betalas omedelbart som om bilen för alltid skulle användas i Grekland, och kolossalt och oproportionerligt höga böter om skatten inte betalas; många fordon som beslagtas, konfiskeras och säljs på auktion; höga straff för "varusmuggling"; ett antagande, som är extremt svårt att motbevisa, särskilt för en grek bosatt i ett annat land, att personens vanliga hemvist är Grekland, i syfte att fordonet skall omfattas av grekiska skatter (detta gäller även om hemvisten ändrats sedan många år); underlåtenhet att samråda med andra medlemsstaters myndigheter för att lösa eventuella behörighetskonflikter eller fastställa huruvida bedrägeri föreligger.

[189] EGT L 105, 23.4.1983, s. 59; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 112.

I ett annat ärende angående bilar har kommissionen riktat ett motiverat yttrande till Grekland enligt artikel 228 i fördraget, eftersom de grekiska myndigheterna ännu inte följt EG-domstolens dom av den 23 oktober 1997, där domstolen uttalade: "Republiken Grekland har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 95 i EG-fördraget genom att, i syfte att tillämpa punktskatten och den särskilda extraavgiften, fastställa det beskattningsbara värdet av importerade begagnade bilar genom att priset på motsvarande nya bilar minskas med 5 procent per år som det berörda fordonet har varit i bruk, varvid minskningen i princip inte får överstiga 20 procent, och genom att inte låta importerade begagnade bilar med miljövänlig teknik omfattas av de nedsatta punktskattesatser vilka tillämpas på denna fordonstyp". [190]

[190] Mål C-375/95, REG 1997, s. I-5981.

Punktskatter på tobaksvaror: Ett motiverat yttrande har riktats till Belgien för felaktig tillämpning av direktiv 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor. [191] Artiklarna 8 och 9 i direktivet syftar till att resenärer skall kunna dra förmån av den inre marknaden och köpa punktskattebelagda varor, även fler än 800 cigaretter, så länge de är avsedda för personligt bruk. Belgisk myndighetspraxis är att man tillämpar en "frikvot" på 800 cigaretter för privatpersoner som återvänder från utlandet. Det innebär att dessa personer inte kan dra nytta av gällande skatteregler för inköp för personligt bruk. Vidare bör nämnas att kommissionen väckt talan vid EG-domstolen i ett äldre överträdelseförfarande mot Frankrike angående olika beskattning av ljusa och mörka cigaretter. [192]

[191] EGT L 76, 23.3.1992; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57.

[192] Mål C-302/00.

Punktskatter på oljeprodukter: Kommissionen har riktat ett motiverat yttrande till Tyskland angående punktskattebefrielse för eldningsolja i tysk lagstiftning (Mineralölsteuergesetz), vilket innebär felaktig tillämpning av direktiv 92/81/EEG om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor. [193] Kommissionen har också väckt talan vid EG-domstolen mot Finland angående användningen av "röd" olja - det vill säga eldningsolja som är avsedd för uppvärmning och därför har nedsatt skattesats - som bränsle i transportmedel. Det strider mot artikel 8.3 i det ovannämnda direktivet och mot artikel 5.1 i direktiv 92/82/EEG om tillnärmning av punktskatterna för mineraloljor. [194]

[193] EGT L 316, 31.10.1992, s. 12; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 91.

[194] EGT L 316, 31.10.1992, s. 19; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 98.

Ett förfarande om felaktig tillämpning har också inletts mot Frankrike angående skatten på kadaver och uppsamling av slaktavfall. I Frankrike sköter det offentliga slakt och styckning av djur som är otjänliga som livsmedel samt samlar in och förstör kadaver och slaktavfall. Denna tjänst finansieras sedan tre år tillbaka i första hand genom en avgiftsliknande skatt på kött, som införts för detta ändamål. Kommissionen har mottagit flera klagomål från företag som köper djur inom gemenskapen samt från kötthandlare i Frankrike, och kunnat konstatera att beräkningsgrunderna för skatten diskriminerar, i den mening som avses i artikel 90 i fördraget, kött från andra medlemsstater. Trots att skatten tas ut både på franskt och utländskt kött, kan företag som handlar med franskt kött dra nytta av avfallstjänsten, det vill säga de får en motprestation, medan andra företag inte får någon glädje av tjänsten, eftersom beredningen sker i andra länder, innan köttet importeras till Frankrike.

Kommissionen har kunnat avsluta förfarandet mot Belgien om punktskatter på icke-alkoholhaltiga drycker sedan ett motiverat yttrande skickats och lagstiftningen som en följd därav ändrats. Kommissionen har också avslutat ärendet om differentierad skatt på vin och öl i Irland och ärendet om kommunala skatter på alkoholhaltiga drycker i Österrike. Förfarandet mot Frankrike om skatten för social trygghet på starksprit har också avslutats sedan EG-domstolen kommit fram till att skatten är förenlig med gemenskapsrätten. [195]

[195] Mål C-434/97.

2.13. Utbildning, audiovisuella medier och kultur

2.13.1. Undervisning och kultur

I enlighet med artiklarna 149 och 150 i EG-fördraget bär varje medlemsstat för närvarande ansvar för undervisningens innehåll och utbildningssystemens organisation. När det gäller villkoren för tillträde till grundläggande utbildning och yrkesutbildning, måste medlemsstaterna enligt artikel 12 i EG-fördraget emellertid avhålla sig från all direkt och indirekt diskriminering grundad på nationalitet.

Eftersom det inte finns några bestämmelser på detta område i sekundärrätten bör man understryka att personer under utbildning fortfarande stöter på hinder när de förlägger sina studier utanför hemlandet. Dessa svårigheter beror emellertid inte på bestämmelser som strider mot fördraget. En del av de individuella fall som kommit till kommissionens kännedom handlar inte om diskriminering grundad på nationalitet utan oftare om långsamma förfaranden, bristen på möjligheter att överklaga och höga administrativa avgifter för erkännande av utbildningsbevis.

Såsom påpekats i tidigare rapporter kan många av de individuella fall som kommissionen får kännedom om lösas genom att de berörda får tydlig information om sina rättigheter och om gemenskapsrättens begränsning inom detta område. Den enda möjligheten för de berörda att uppnå en ändring eller ogiltigförklaring av myndighetsbeslut är i vissa fall att överklaga i medlemsstaterna.

Det bör dock understrykas att antalet klagomål om påstådda överträdelser av artiklarna 12, 149 och 150 i fördraget ändå ökar.

2.13.2. Audiovisuella medier

Direktiv 97/36/EG och direktiv 89/552/EEG "Television utan gränser"

2.13.2.1. Införlivandet av direktiven "Television utan gränser"

Kommissionen är fördragens väktare och dess viktigaste uppgift är därför att se till att direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997, som ändrat direktivet från 1989, införlivas på ett korrekt sätt. Direktivet skulle ha införlivats senast den 30 december 1998. När den här rapporten antogs hade tolv medlemsstater (Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Österrike, Portugal, Finland, Sverige och Förenade kungariket) anmält nationella genomförandebestämmelser för direktiv 97/36/EG. De övriga tre medlemsstaterna (Italien, Luxemburg och Nederländerna) håller på att införliva direktivet. I dessa tre fall har kommissionen väckt talan vid EG-domstolen [196].

[196] Mål C-207/00, kommissionen mot Italien, mål C-119/00, kommissionen mot Luxemburg och mål C-145/00, kommissionen mot Nederländerna.

2.13.2.2. Tillämpningen av direktivet

I det reviderade direktivet fastställs en rättslig ram för TV-företagens verksamhet inom unionen. Huvudmålet är att skapa nödvändiga förutsättningar för fri rörlighet för TV-program. Vissa av bestämmelserna har preciserats och klargjorts genom ändringsdirektivet. Det gäller bland annat principen att endast tillämpa lagstiftningen i den medlemsstat varifrån TV-företaget sänder och kriterierna för att hänföra företaget till denna medlemsstats jurisdiktion. Under referensperioden kontrollerade kommissionen om dessa principer tillämpades på ett effektivt sätt. De nederländska myndigheterna (Commissariaat voor de Media) har underrättat kommissionen om sitt beslut att förbjuda distributionen av kanalerna RTL 4 och RTL 5 i Nederländerna om RTL/Veronica De Holland Media Groep SA inte får nederländska licenser för dessa TV-kanaler. Kommissionen följer noga utvecklingen i detta fall.

Bestämmelserna i artikel 3a.1 i direktivet utgör en rättslig grund för medlemsstaterna för att vidta åtgärder för att skydda evenemang som uttryckligen angivits vara av särskild vikt för samhället. Åtgärder inom ramen för artikel 3a.1 har vidtagits av Danmark (EGT C 14, 19.1.1999), Italien (EGT C 277, 30.9.1999), Tyskland (EGT C 277, 29.9.2000) och Förenade kungariket (EGT C 328, 18.11.2000). Österrike, Nederländerna, Belgien och Frankrike har meddelat sin avsikt att anmäla förslag till åtgärder inom en snar framtid.

Kommissionen har antagit sitt fjärde meddelande till rådet och Europaparlamentet om tillämpningen av artiklarna 4 och 5 i direktiv 89/552/EEG om främjandet av distribution och produktion av TV-program [197], ändrat genom direktiv 97/36/EG. I meddelandet, som gäller åren 1997 och 1998, konstaterar kommissionen att målen i artiklarna 4 och 5 i allmänhet har uppnåtts. TV-kanalernas sändningar av europeiska och oberoende produktioner följer i allmänhet reglerna i direktivet på ett tillfredsställande sätt och de uppställa målen har i allmänhet uppnåtts.

[197] KOM(2000) 442 slutlig.

I direktivet finns även bestämmelser för hur mycket reklam som får visas i TV. Kommissionen har fått flera klagomål om påstådda brott mot reglerna om reklam och sponsring i vissa medlemsstater. Problemen gäller särskilt vissa TV-företag i Grekland, Spanien, Italien och Portugal. Kommissionen håller på att samla in uppgifter för att kunna bedöma i vilken mån eventuella brott mot reglerna kan anses utgöra överträdelser från de berörda medlemsstaternas sida, för att därefter kunna vidta lämpliga åtgärder. Kommissionen beslutade den 21 december 2000 att rikta ett motiverat yttrande till Spanien.

Som ett undantag från den allmänna regeln om fri mottagning och obegränsad vidaresändning föreskrivs i artikel 2a.2 i direktivet att medlemsstaterna genom ett särskilt förfarande kan vidta åtgärder mot programföretag som faller under en annan medlemsstats jurisdiktion som "uppenbarligen, allvarligt och grovt" bryter mot artikel 22 i direktivet. Syftet är att skydda minderåriga från program som allvarligt kan skada deras "fysiska, mentala eller moraliska utveckling" och att se till att sändningarna inte innehåller något som uppammar hat grundat på ras, kön, religion eller nationalitet. Kommissionen anser att artikel 2a.2 tillämpats på ett tillfredsställande sätt under referensperioden. Bestämmelserna i artikeln har skyddat det allmänna intresset genom minimala begränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster. Nämnas bör förstainstansrättens dom av den 13 december 2000 i mål T- 69/99, kommissionen mot Danish Satellite TV (DSTV) A/S (Eurotica Rendez-Vous Television). Rätten avvisade talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut. I beslutet konstaterade kommissionen att de åtgärder som anmälts av Förenade kungariket var förenliga med gemenskapsrätten.

2.13.2.3. Aspekter i samband med EU:s utvidgning

Sedan 1997 har de flesta kandidatländer arbetat med att ändra sin lagstiftning så att den följer direktivet. I detta syfte har nya lagar antagits i åtta kandidatländer [198]. Lagstiftningsarbetet pågår i sex kandidatländer [199]. År 2000 framstår som en vändpunkt i arbetet med att närma lagstiftningen till gemenskapens. I fem kandidatländer [200] stämmer lagstiftningen redan väl överens med gemenskapens regelverk.

[198] Bulgarien, Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen och Slovakien.

[199] Tjeckien, Ungern, Lettland, Polen, Rumänien och Slovenien.

[200] Bulgarien, Cypern, Estland, Litauen och Slovakien.

2.14. Hälsa och konsumentskydd

Som ett led i omorganisationen av kommissionen flyttades i oktober 1999 avdelningarna för veterinära frågor och växtskyddsfrågor vid generaldirektoratet för jordbruk och avdelningarna för folkhälsa vid generaldirektoratet för sysselsättning och socialpolitik till generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd. I mars 2000 flyttades till samma generaldirektorat avdelningen för livsmedelslagstiftning som tidigare hörde till generaldirektoratet för näringsliv.

Förutom utvecklingen av tillämpningen av gemenskapsrätten i fråga om konsumentskydd omfattar den här rapporten nästan alla gemenskapsbestämmelser om hälsoskydd.

2.14.1. Veterinärlagstiftning

När det gäller medlemsstaternas anmälningar av nationella genomförandebestämmelser kan man notera att införlivandefristen löpte ut för följande fyra direktiv under 2000:

Direktiv 1999/89/EG om ändring av direktiv 91/494/EEG om djurhälsovillkor för handel med färskt kött av fjäderfä inom gemenskapen och import av sådant kött från tredje land.

Direktiv 1999/90/EG om djurhälsovillkor för handel inom gemenskapen med och för import från tredje land av fjäderfä och kläckningsägg.

Direktiv 2000/15/EG om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen.

Direktiv 2000/27/EG om gemenskapens minimiåtgärder för bekämpning av vissa fisksjukdomar.

De flesta medlemsstater har ännu inte införlivat de fyra direktiven.

Belgien har anmält genomförandebestämmelser för samtliga direktiv.

Frankrike har bemödat sig om att hämta in vissa förseningar i införlivandet. Efter ett motiverat yttrande enligt artikel 228 i EG-fördraget har landet följt domstolens dom av den 9 februari 1999 (mål C-357/97) om underlåtenhet att införliva direktiv 94/28/EG om principer för zootekniska och genealogiska villkor för import från tredje land av djur, sperma, ägg och embryon. De förfaranden som inleddes 1999 pågår dock fortfarande.

I Grekland råder fortfarande stora förseningar i införlivandet. Kommissionen har tvingats inleda två överträdelseförfaranden enligt artikel 228 i EG-fördraget för att landet inte har följt domstolens domar (målen C-385/97 och C-137/99) om Greklands underlåtenhet att införliva direktiven 93/118/EG och 96/43/EG om finansieringen av veterinära besiktningar och kontroller av levande djur och vissa animaliska produkter.

I sin dom av den 8 juni 2000 (mål C-190/99) slår domstolen fast att Irland brutit mot fördraget genom underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för direktiv 96/43/EG om finansieringen av veterinära besiktningar och kontroller av levande djur och vissa animaliska produkter. Den 7 december 2000 slog domstolen även fast Italiens fördragsbrott (mål C-395/99) när det gäller införlivandet av direktiv 96/93/EG om certifiering av djur och animaliska produkter. Dessa två medlemsstater har emellertid följt domarna.

Kommissionen fortsätter att prioritera kontrollen av att hygienlagstiftningen tillämpas korrekt.

De kontroller som utförts av Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor på Irland och i Luxemburg visar att medlemsstaterna har avhjälpt de allvarliga brister i fråga om hygien och arbetssätt som konstaterats i vissa slakterier. Ärendet mot Frankrike fortsätter i väntan på resultaten från den senaste inspektion i landet.

Det mest uppmärksammade ärendet under året i fråga om veterinärlagstiftningens tillämpning var den talan som väcktes vid domstolen den 4 januari 2000 inom ramen för överträdelseförfarandet mot Frankrike. Förfarandet gällde Frankrikes vägran att tillåta (trots besluten 98/256/EG och 99/514/EG) försäljningen av brittiskt nötkött i Frankrike, trots att köttet uppfyllde kraven i gemenskapsbesluten.

Enligt de uppgifter som de brittiska myndigheterna överlämnat till kommissionen rekryteras allt fler veterinärer för att i enlighet med direktiven 64/433/EEG och 89/662/EEG samt beslut 96/239/EG utföra officiella veterinärkontroller i slakterier och styckningsanläggningar. Om de brittiska myndigheterna uppfyller sina åtaganden borde det pågående överträdelseförfarandet kunna avslutas under 2001.

Kommissionen har riktat ett motiverat yttrande till de brittiska myndigheterna eftersom de tillåter användningen av starkt klorerat vatten för att desinficera slaktkroppar av fjäderfän, vilket är förbjudet enligt gemenskapsrätten.

Domstolen har vid två tillfällen slagit fast att Grekland inte tillämpar lagstiftningen om finansiering av veterinära kontroller på ett korrekt sätt. I sin dom av den 5 juni 2000 (mål C-470/98) konstaterade domstolen att Grekland inte uppfyllt skyldigheterna i direktiv 90/675/EEG. Detta på grund av att Grekland inte i tid vidtagit nödvändiga åtgärder för att garantera att kostnaderna för de veterinära och administrativa kontrollerna av jordbruksprodukter från tredje land (förutom färskt kött och fjäderfäkött) åvilar avsändaren, mottagaren eller deras ombud utan ersättning från medlemsstaten. I sin dom av den 16 november 2000 (mål C-214/98) fann domstolen att Grekland inte uppfyllt sina skyldigheter eftersom landet inte upptagit kategorin fjäderfäkött bland de slag av kött som omfattas av de avgifter som skall tas ut i enlighet med direktiv 93/118/EG och inte uttryckligen hänvisat till fjäderfäkött med avseende på tillämpningen av den avgift för styckning av färskt kött som föreskrivs i direktivet.

Kommissionen har riktat ett motiverat yttrande till Irland för att landet inte i tid lämnat in en rapport om de kontroller som utförts under 1996 och 1997. Rapporten, som skulle ha varit inne före den 30 april 1998, gällde kontroller av att miniminormerna för skydd av kalvar och grisar följs. I december 2000 överlämnade Irland de efterfrågade uppgifterna och har därmed upphört med överträdelsen av direktiven 91/629/EEG och 91/630/EEG.

2.14.2. Växtskyddslagstiftning

När det gäller medlemsstaternas anmälningar om nationella genomförandebestämmelser kan man notera att Belgien och Italien har anmält bestämmelser för alla direktiv inom detta område.

I Grekland dras införlivandet fortfarande med stora förseningar. Kommissionen har väckt talan mot Grekland vid domstolen för förseningen av införlivandet av direktiv 97/41/EG om fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i respektive frukt och grönsaker, spannmål, livsmedel av animaliskt ursprung och produkter av vegetabiliskt ursprung inklusive frukt och grönsaker, och av direktiv 98/100/EG om erkännande av skyddade zoner som utsätts för särskilda växtskyddsrisker i gemenskapen. Kommissionen har beslutat att väcka talan vid domstolen mot Tyskland för underlåtenhet att införliva direktiv 98/57/EG om bekämpning av Ralstonia solanacearum (Smith) Yabuuchi samt flera andra skadegörare.

Kommissionen har också riktat ett motiverat yttrande till Italien för att landet har antagit en alltför restriktiv lagstiftning i fråga om transporter av de växtskyddsmedel som är förbjudna i Italien och som exporteras till andra medlemsstater eller länder utanför unionen. De italienska myndigheterna har åtagit sig att ändra den kritiserade lagstiftningen genom en bestämmelse i 2000 års gemenskapslag. Enligt kommissionens uppgifter håller lagen på att antas.

2.14.3. Lagstiftning om utsäde och växter

Samtliga överträdelseförfaranden under 2000 på detta område gäller anmälningar av nationella genomförandebestämmelser för direktiv som nyligen antagits. Bestämmelserna skulle ha anmälts före 1999 års utgång och under 2000.

Inget överträdelseförfarande pågår längre mot Danmark och Spanien.

Kommissionen har beslutat att väcka talan vid domstolen mot Tyskland, Frankrike, Luxemburg och Österrike för underlåtenhet att införliva rådets direktiv 98/56/EG om saluföring av förökningsmaterial av prydnadsväxter.

Genomförandefristen har också löpt ut för följande direktiv:

Direktiv 98/95/EG om saluföring av betutsäde, utsäde av foderväxter, utsäde av stråsäd, utsädespotatis, utsäde av olje- och spånadsväxter och utsäde av köksväxter samt om den gemensamma sortlistan för arter av lantbruksväxter.

Direktiv 98/96/EG om saluföring av betutsäde, utsäde av foderväxter, utsäde av stråsäd, utsädespotatis, utsäde av olje- och spånadsväxter och utsäde av köksväxter samt om den gemensamma sortlistan för arter av lantbruksväxter.

Direktiv 1999/54/EG om saluföring av utsäde av stråsäd.

Direktiv 1999/66/EG om krav beträffande den etikett eller annan handling som utfärdas av leverantören enligt rådets direktiv 98/56/EG.

För de flesta medlemsstater har överträdelseförfarandet kommit till stadiet för motiverat yttrande.

2.14.4. Livsmedelslagstiftning

När det gäller medlemsstaternas anmälningar av nationella genomförandebestämmelser har ingen större förändring noterats på detta område jämfört med 1999.

Grekland har dock följt domstolens dom av den 21 oktober 1999 (mål C-391/98) där det fastställs att landet inte uppfyllt sin skyldighet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för rådets direktiv 93/43/EEG om livsmedelshygien.

Kommissionen har beslutat att väcka talan vid domstolen mot Irland för underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för direktiv 98/66/EG om särskilda renhetskriterier för sötningsmedel som används i livsmedel och 98/86/EG om fastställande av särskilda renhetskriterier för andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel.

När det gäller överträdelseförfaranden angående felaktig tillämpning har kommissionen riktat ett motiverat yttrande till Spanien. Där konstateras att den spanska lagstiftningen som kräver att olivernas storlek måste anges på etiketterna för bordsoliver inte är förenlig med direktiv 79/112/EEG. För att upphöra med överträdelsen har Spanien meddelat att det ifrågasatta kungliga dekretet kommer att ändras.

2.14.5. Lagstiftning om djurfoder

När det gäller medlemsstaternas anmälningar om nationella genomförandebestämmelser kan man notera att införlivandefristen endast löpt ut för ett direktiv under 2000. Det rör sig om direktiv 2000/45/EG om fastställande av gemenskapsmetoder för bestämning av A-vitamin, E-vitamin och tryptofan i djurfoder. De flesta medlemsstater har ännu inte anmält några genomförandebestämmelser.

Frankrike har reglerat många överträdelseförfaranden för underlåtenhet att införliva direktiv inom denna sektor.

Det är Grekland och Förenade kungariket som har flest förseningar när det gäller att införliva direktiv för vilka överträdelseförfaranden inleddes 1998. Det gäller bland annat direktiv 96/24/EG om saluföring av foderblandningar och direktiv 96/25/EG om avyttring av foderråvaror.

Direktiv 96/51/EG om fodertillsatser har ännu inte införlivats av Frankrike, Grekland, Italien och Förenade kungariket.

2.14.6. Främmande ämnen

Införlivandefristen för direktiv 98/53/EG om fastställande av provtagnings- och analysmetoder för officiell kontroll av högsta tillåtna halt av vissa främmande ämnen i livsmedel löpte ut i slutet av 2000. Ingen medlemsstat har anmält nationella genomförandebestämmelser.

2.14.7. Anmälan av tekniska standarder och föreskrifter

Innan medlemsstaterna och Eftaländerna antar förslag om bestämmelser som innehåller tekniska standarder och föreskrifter skall de anmäla dem till varandra och till kommissionen i enlighet med direktiv 98/34/EG. Detta för att undvika nya hinder på den inre marknaden.

Antalet anmälda förslag (115) på hälsoområdet, ibland via förfarandet för brådskande ärenden (17), under 2000 visar att de nationella lagstiftarna fäster allt större vikt vid denna sektor, framförallt när det gäller livsmedelssäkerhet. Efter granskningen av de anmälda förslagen har kommissionen skickat synpunkter (15), preliminära yttranden (6) och detaljerade utlåtanden (3) med begäran att anmälningarna skall överensstämma med gemenskapsrätten (mer information om anmälningsförfarandet finns i avsnitt 2.2.1 De förebyggande bestämmelserna i direktiv 98/34/EG (tidigare 83/189/EEG)).

2.14.8. Konsumentskydd

Införlivandefristen för fyra direktiv inom denna sektor löpte ut under 2000. Eftersom direktiven inte har införlivats av samtliga medlemsstater har kommissionen tvingats inleda flera överträdelseförfaranden.

I slutet av 2000 var situationen följande:

Direktiv 97/7/EG om distansavtal (införlivandefristen löpte ut den 4 juni 2000) har inte införlivats av Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Finland.

Direktiv 97/55/EG om jämförande reklam (införlivandefristen löpte ut den 23 april 2000) har inte införlivats av Grekland, Spanien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Finland.

Direktiv 98/6/EG om prismärkning av varor (införlivandefristen löpte ut den 18 mars 2000) har inte införlivats av Grekland, Spanien, Irland och Luxemburg. Direktiv 98/7/EG om konsumentkrediter (införlivandefristen löpte ut den 21 april 2000) har inte införlivats av Grekland, Spanien, Frankrike, Irland och Luxemburg.

Alla andra direktiv inom denna sektor har införlivats av samtliga medlemsstater, men det pågår flera överträdelseförfaranden angående bristande överensstämmelse hos de nationella genomförandebestämmelserna. Förfarandena gäller bland annat direktiven 93/13/EG (oskäliga villkor) och 94/47/EG (fast egendom på tidsdelningsbasis). Kommissionen har väckt talan vid domstolen mot Italien och Sverige för felaktigt införlivande av direktiv 93/13/EG.

För att uppnå en bättre och mer enhetlig tillämpning har kommissionen lagt fram en detaljerad rapport om genomförandet av direktiv 93/13/EG [201]. De båda rapporterna om direktiv 90/314/EEG (paketresor) [202] och 94/47/EG (fast egendom på tidsdelningsbasis) [203], som lades fram i slutet av 1999, har väckt många reaktioner från näringslivet, konsumentorganisationerna och regeringarna i medlemsstaterna.

[201] KOM(2000) 248 slutlig.

[202] SEK(1999) 1800.

[203] SEK(1999) 1795.

Slutligen bör nämnas att många i domstolar i medlemsstaterna har begärt förhandsavgöranden av EG-domstolen i fall som rör konsumentskydd. Två av fallen rör direktiv 93/13/EG (oskäliga villkor), framförallt huruvida det är direkt tillämpligt om den berörda medlemsstaten ännu inte har införlivat direktivet (mål C-21/00) och behörigheten för domstolarna i en medlemsstat att pröva förbudsförelägganden mot en företagare som har sitt säte i en annan medlemsstat (mål C-167/00). Ett tredje fall rör tolkningen av begreppet "skada" i artikel 5 i direktiv 90/314/EEG (mål C-168/00).

2.15. Rättsliga och inrikes frågor

2.15.1. Schengensamarbetet

I och med att Amsterdamfördraget trädde i kraft, införlivades Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar. Sedan dess gäller EU:s juridiska och institutionella bestämmelser samt relevanta bestämmelser i EU- och EG-fördragen för regelverket. I enlighet med artikel 2.1 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar har rådet genom sitt beslut 1999/436/EG av den 20 maj 1999 (EGT L 176, 10.7.1999) fastställt den rättsliga grunden i fördragen för varje del av Schengenregelverket ("fördelningen" av bestämmelserna i regelverket mellan första och tredje pelaren). Kontrollen av tillämpningen av bestämmelserna i första pelaren (bland annat de som gäller viseringar för kortare vistelse, avskaffandet av kontroller vid inre gränser, kontroll vid yttre gränser och villkoren för utlänningars rörlighet) sker enligt gemenskapsrättsliga principer. Kommissionen fullgör alltså sin uppgift som "fördraget väktare" när det gäller dessa inslag i Schengenregelverket. Kommissionen har tagit emot flera klagomål om avslag på viseringsansökningar på grund av noteringar i Schengens informationssystem (SIS). Några av avslagen gäller tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till unionsmedborgare.

2.15.2. Inresa och bosättning

EG-domstolen (femte avdelningen) meddelade den 25 maj 2000 dom i mål C-424/98, och fällde Italien för underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten

a) genom att begränsa den bevisning som kan framläggas och bland annat föreskriva att vissa handlingar skall ha utfärdats eller bestyrkts av myndigheten i en annan medlemsstat, vilket strider mot direktiv 90/364/EEG om rätt till bosättning (EGT L 180, 13.7.1990, s. 26; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 58) och direktiv 90/365/EEG om rätt till bosättning för anställda och egna företagare som inte längre är yrkesverksamma (EGT L 180, 13.07.1990 s. 28; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 60), samt

b) genom att kräva att studerande, som är medborgare i andra medlemsstater och som ansöker om att deras samt deras familjemedlemmars rätt till bosättning i Italien med stöd av direktiv 93/96/EEG om rätt till bosättning för studerande (EGT L 317, 18.12.1993, s. 59) skall erkännas, skall intyga för de italienska myndigheterna att de förfogar över tillgångar uppgående till ett visst belopp, vidare, vad gäller hur detta skall ske, genom att inte klart låta studeranden välja mellan en förklaring och varje annat likvärdigt sätt, och slutligen, genom att inte tillåta att en förklaring används när studeranden åtföljs av sina familjemedlemmar.

Noteras bör att Italien under pågående rättegång antog regeringsförordning nr 358 av den 2 augusti 1999 om ändring av förordning nr 470 av den 26 november 1992 (Gazzetta Ufficiale della Repubblica Italiana, 19.10.2000, allmänna serien nr 246, s. 3) för att rätta sig efter direktiv 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG.

De tyska myndigheterna har fattat ett stort antal beslut om utvisning, med hänvisning till allmän ordning, av unionsmedborgare som begått brott. Kommissionen riktade därför i juli 2000 ett motiverat yttrande till Tyskland för brott mot de gemenskapsbestämmelser som anger de materiella och formella förutsättningarna för att utvisa unionsmedborgare med hänvisning till allmän ordning. Vad kommissionen i första hand vänder sig mot är att vissa brott per automatik leder till utvisning, att man inte tar hänsyn till den berördes personliga förhållanden, att besluten inte är tillräckligt motiverade samt att besluten strider mot proportionalitetsprincipen och principen om skydd av familjelivet.

2.15.3. Rösträtt och valbarhet

Samtliga medlemsstater har införlivat de två direktiven om rösträtt och valbarhet i hemviststaten, direktiv 93/109/EG (val till Europaparlamentet) och direktiv 94/80/EG (kommunalval).

Kommissionen har beslutat att avsluta förfarandet mot Tyskland angående felaktigt införlivande av direktiv 93/109/EG. Landet har anmält en andra lag till kommissionen om ändring av ramlagen om hemvistförklaring och förordningen av den 28 augusti 2000. Detta innebär att lagen om val till Europaparlamentet och lagen om val till förbundsdagen har ändrats.

Efter lagändringen upptas unionsmedborgare automatiskt i röstlängden för val till Europaparlamentet om de har begärt det vid ett tidigare val och om de fortfarande uppfyller villkoren. Kommissionen anser att den tyska lagstiftningen numera är förenlig med direktiv 93/109/EG.

Kommissionen har också beslutat att avsluta förfarandet mot Tyskland angående felaktigt införlivande av direktiv 94/80/EG i delstaten Sachsen.

Tyskland har anmält till kommissionen lagen av den 15 mars 2000 om ändring av lagen om kommunalval i Sachsen. Efter lagändringen kommer unionsmedborgare automatiskt att upptas i röstlängden inför varje kommunalval.

Kommissionen har vidare beslutat att avsluta förfarandet mot Tyskland angående felaktigt införlivande av direktiv 94/80/EG i delstaten Bayern.

Tyskland har anmält till kommissionen lagen av den 27 december 1999 om ändring av vallagen. Efter lagändringen kommer unionsmedborgare automatiskt att upptas i röstlängden inför varje kommunalval.

Kommissionen anser att den tyska lagstiftningen om kommunalval i Sachsen och Bayern numera är förenlig med direktiv 94/80/EG.

2.16. Budget

2.16.1. Allmänt

Enligt artikel 8.1 i beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel skall medlemsstaterna uppbära traditionella egna medel för gemenskapernas räkning. I år liksom förra året har antalet överträdelseärenden ökat, och kommissionen har blivit tvungen att i några fall väcka talan vid EG-domstolen.

När det gäller de egna medlen från moms och BNI kan kommissionen konstatera att bestämmelserna tillämpas utan större problem.

2.16.2. Felaktig tillämpning

2.16.2.1. Ärenden som pågår sedan tidigare

Kommissionen har väckt talan mot Italien (rättsstridig minskning av egna medel från tull på importerade varor avsedda för San Marino, mål C-10/00).

Kommissionen har också väckt talan vid EG-domstolen i ett annat ärende mot Italien (landet har dröjt med att ställa egna medel uppgående till 1 484 936 000 000 lire till kommissionens förfogande, C-363/00).

Den 15 juni 2000 meddelade EG-domstolen dom i mål C-348/97 mot Tyskland angående import via Östtyskland (detta var således före återföreningen) av varor som exporterats med exportbidrag från Nederländerna. Domstolen fann att Tyskland brutit mot fördraget genom att varor fick införas utan att en mot prisnivån i gemenskapen svarande importavgift togs ut och ställdes till gemenskapens förfogande enligt förordning (EEG) nr 2252/90.

2.16.2.2. Nya ärenden

Kommissionen har beslutat att väcka talan vid EG-domstolen i ett ärende om gemenskapstransitering, där Nederländerna vägrat att betala dröjsmålsränta i enlighet med artikel 11 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 på grund av sen uppbörd och därmed försenad inbetalning av egna medel.

I två andra fall av försenat fastställande har kommissionen beslutat att väcka talan mot EG-domstolen. Det ena ärendet gäller Tyskland och räkenskaper för extern gemenskapstransitering som inte avslutats i rätt tid. Det andra gäller Spanien, som inte fastställer de egna medlens belopp inom angiven tid.

Slutligen har ett motiverat yttrande riktats till Tyskland därför att landet inte korrekt avslutat vissa transiteringsräkenskaper inom ramen för gemenskapstransitering och avstått från att ta i anspråk ställda säkerheter utan att rådfråga kommissionen i förväg.

2.17. Personal och administration

De överträdelseförfaranden som inletts i fråga om tillämpningen av gemenskapsrätten på EU:s anställda rör medlemsstaternas bristande beaktande av protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier samt brister i genomförandet av de nationella bestämmelser som krävs för en korrekt tillämpning av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna.

Överträdelseförfarandet mot Spanien om försenat antagande av interna bestämmelser för överföring av pensionsrättigheter för spanska tjänstemän och anställda (artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna) har avslutats.

Följaktligen pågår inget överträdelseförfarande för närvarande.

2.18. Statistik

Enligt gemenskapens lagstiftning om statistik skall medlemsstaterna vid bestämda tidpunkter och i föreskriven form lämna vissa uppgifter till kommissionen. Kommissionen har ingenting att anmärka om de statistiska metoder som använts och iakttagandet av tidsfristerna. Nämnas bör dock ett klagomål, där det hävdades att en medlemsstat bryter mot gemenskapsrätten, bland annat rådets förordning (EEG) nr 3330/91 om statistik över varuhandel medlemsstater emellan (Intrastat) och rådets beslut 96/715/EG om telematiknät mellan myndigheter för statistik över varuhandeln mellan medlemsstaterna (Edicom).

Detta ärende håller nu på att avslutas efter en analys av klagomålet och mot bakgrund av kommissionens regler och prioriteringar.

BILAGA I

Överträdelser - Bakgrund

Tabell 1.1. Hur överträdelser upptäckts

>Plats för tabell>

Tabell 1.2. Pågående ärenden hos kommissionen1 per den 31 december 2000, efter år då ärendet inleddes

>Plats för tabell>

Tabell 1.2.1. Pågående ärenden hos kommissionen per den 31 december 2000, efter år då ärendet inleddes

>Hänvisning till>

Tabell 1.3. Antal som inletts under 2000 per medlemsstat

1.3.1. Ärenden som inletts på eget initiativ 2000, per medlemsstat

>Plats för tabell>

1.3.1.1 Ärenden som inletts på eget initiativ 2000, per medlemsstat

>Hänvisning till>

1.3.2. Klagomål som mottagits 2000 per medlemsstat

>Plats för tabell>

1.3.2.1. Klagomål som mottagits 2000 per medlemsstat

>Hänvisning till>

1.3.3. Ärenden om underlåtenhet att anmäla som inletts under 2000 per medlemsstat

>Plats för tabell>

1.3.3.1. Ärenden om underlåtenhet att anmäla som inletts under 2000 per medlemsstat

>Hänvisning till>

Bilaga II

Överträdelser: ärendefas, rättslig grund, medlemsstat och sektor

Tabell 2.1.

Överträdelser för vilka förfarande inletts, efter ärendefas och medlemsstat

>Plats för tabell>

Tabell 2.2. Överträdelser för vilka förfarande inletts, efter medlemsstat, ärendefas och rättslig grund

>Plats för tabell>

Tabell 2.2.1. Formella underrättelser 2000 efter rättslig grund och medlemsstat

>Hänvisning till>

Tabell 2.2.2. Formella underrättelser 2000 efter rättslig grund och medlemsstat

>Hänvisning till>

Tabell 2.2.3. Talan som väckts 2000 efter rättslig grund och medlemsstat

>Hänvisning till>

Tabell 2.2.4. Överträdelser för vilka förfarande inletts - jämförelse mellan 1999 och 2000 efter ärendefas och rättslig grund

>Hänvisning till>

Tabell 2.3.Pågående ärenden - ärendefas per 31.12.2000 efter medlemsstat

>Plats för tabell>

Tabell 2.3.1.Antal pågående ärenden i vilka ett formell underrättelse riktats per 31.12.2000 efter medlemsstat

>Hänvisning till>

Tabell 2.3.2. Antal pågående ärenden i vilka ett motiverat yttrande riktats per 31.12.2000 efter medlemsstat

>Hänvisning till>

Tabell 2.3.3. Antal pågående ärenden 31.12.2000 i vilka talan väckts, efter medlemsstat

>Hänvisning till>

Tabell 2.3.4. Antal pågående ärenden 31/12/00 i vilka ett förfarande enligt artikel 228 pågår, efter medlemsstat

>Hänvisning till>

Tabell 2.4. Pågående ärenden 31/12/00 efter sektor

>Plats för tabell>

Tabell 2.4.1. Pågående ärenden 31/12/2000 i vilka ett formell underrättelse riktats, efter sektor

>Hänvisning till>

Tabell 2.4.2. Pågående ärenden 31/12/2000 i vilka ett motiverat yttrande riktats, efter sektor

>Hänvisning till>

Tabell 2.4.3. Pågående ärenden 31/12/2000 i vilka talan väckts, efter sektor

>Hänvisning till>

Tabell 2.4.4. Antal pågående ärenden 31/12/2000 i vilka ett förfarande enligt artikel 228 pågår, efter sektor

>Hänvisning till>

Tabell 2.5: Beslut om att avsluta ärenden 2000

>Plats för tabell>

Tabell 2.5.1. beslut om att avsluta ärenden 2000, efter ärendefas

>Hänvisning till>

Tabell 2.5.2. Avslutade ärenden om underlåtenhet att anmäla 2000, efter ärendefas

>Hänvisning till>

Tabell 2.5.3. Avslutade ärenden 2000 (utom underlåtenhet att anmäla), efter ärendefas

>Hänvisning till>

Tabell 2.6. Avslutade ärenden: Utveckling

>Plats för tabell>

BILAGA III

Översikt över överträdelser av fördrag, förordningar och beslut

Gemenskapens personal

År/Nummer : 1991/2315

Medlemsstat : SPANIEN

Ärende : ÖVERFÖRING AV PENSIONSRÄTTIGHETER

Rättslig grund : Förordning 31968R0259

Ärendet avslutat 2000

Jordbruk

År/Nummer : 1994/4466

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : HINDER VID IMPORT AV SPANSKA JORDGUBBAR

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E030

Målnr vid domstolen : C-1995/265

År/Nummer : 1995/4430

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : FÖRSÄLJNING AV SPRITDRYCKER MED ORDET "WHISKY" I NAMNET

Rättslig grund : Förordning 31989R1576

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 2.5.1997 SG(1997)D/3504

År/Nummer : 1997/2227

Medlemsstat : SPANIEN

Ärende : FELAKTIG TILLÄMPNING AV MJÖLKKVOTSSYSTEMET

Rättslig grund : Förordning 31992R3950;förordning 31993R536

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 7.5.1998 SG(1998)D/03614

År/Nummer : 1997/2228

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : FELAKTIG TILLÄMPNING AV MJÖLKKVOTSSYSTEMET

Rättslig grund : Förordning 31992R3950;förordning 31993R0536

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 4.5.1998 SG(1998)D/03510

År/Nummer : 1999/2073

Medlemsstat : GREKLAND

Ärende : UNDERLÅTENHET ATT INFÖRA ETT INTEGRERAT SYSTEM FÖR ADMINISTRATION OCH KONTROLL

Rättslig grund : Förordning 31992R3508

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 29.11.2000 SG(2000)D/108830

Budget

År/Nummer : 1989/0520

Medlemsstat : PORTUGAL

Ärende : Tillämpningsföreskrifter till Protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier

Rättslig grund : Protokoll 157FPRO

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1996/2029

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : BETALNING AV TULLAR - SAN MARINO

Rättslig grund : Förordning 31989R1552

Målnr vid domstolen : C-2000/010

År/Nummer : 1995/2126

Medlemsstat : TYSKLAND

Ärende : NEDERLÄNDSKT SMÖR

Rättslig grund : Förordning 31990R2252;förordning 32000R1150

Målnr vid domstolen : C-1997/348

År/Nummer : 1997/2154

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : FEL VID REGISTRERING

Rättslig grund : Förordning 31989R1552;förordning 32000R1150

Målnr vid domstolen : C-2000/363

År/Nummer : 1998/2323

Medlemsstat : NEDERLÄNDERNA

Ärende : GEMENSKAPSTRANSITERING - FÖRSENAD INBETALNING AV EGNA MEDEL

Rättslig grund : Förordning 31989R1552;beslut 31994D0728;förordning 32000R1150

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 2.2.2000 SG(2000)D/101146

År/Nummer : 1999/2226

Medlemsstat : SPANIEN

Ärende : UPPBÖRD I EFTERHAND, FÖRSENAT FASTSTÄLLANDE (FÖRORDNING 1552/89)

Rättslig grund : Förordning 31989R1552;förordning 32000R1150

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 28.7.2000 SG(2000)D/105516

År/Nummer : 1999/2227

Medlemsstat : TYSKLAND

Ärende : TIR - FÖRSENAT FASTSTÄLLANDE

Rättslig grund : Förordning 31989R1552;förordning 31993R2454;förordning 32000R1150

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 19.7.2000 SG(2000)D/105114

År/Nummer : 1999/2228

Medlemsstat : TYSKLAND

Ärende : BOKFÖRING AV TIR-SÄKERHETER

Rättslig grund : Förordning 31989R1552;förordning 32000R1150

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 8.11.2000 SG(2000)D/108189

Konkurrens

År/Nummer : 1999/2196

Medlemsstat : PORTUGAL

Ärende : UNDERLÅTENHET ATT FÖLJA BESLUT I MÅL IV/M.1616 (BSCH/CHAMPALIMAUD)

Rättslig grund : Förordning 31989R4064

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1999/2129

Medlemsstat : PORTUGAL

Ärende : rabattsystem för landningsavgifter på portugisiska flygplatser; beslut ENL ART. 86.3 eg

Rättslig grund : EG-fördraget 197A249;Beslut 31999D0199

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 9.3.2000 SG(2000)D/102188

År/Nummer : 1993/2181

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : TULLOMBUD

Rättslig grund : EG-fördraget 197A003;EG-fördraget 197A010;EG- fördraget 197A081;EG-fördraget 197A228

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1989/0030

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : STÖD TILL IDEALSPUN/BEAULIEU

Rättslig grund : EG-fördraget 197A228;beslut 31984D0508

Målnr vid domstolen : C-1989/375

Ekonomiska och finansiella frågor

År/Nummer : 1994/2209

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : ÖVERSKRIDANDE AV INVESTERINGSGRÄNSER - "GYLLENE AKTIE" ELF-AQUITAINE

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E052;EEG-fördraget 157E073;EG- fördraget 197A043;EG-fördraget 197A056

Målnr vid domstolen : C-1999/483

År/Nummer : 1994/2210

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : RESTRIKTIONER FÖR UTLÄNDSKA INVESTERINGAR I PRIVATISERADE FÖRETAG

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E052;EEG-fördraget 157E073;EG- fördraget 197A043;EG-fördraget 197A056

Målnr vid domstolen :C-1999/058

År/Nummer : 1994/5075

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : FRI RÖRLIGHET FÖR KAPITAL - TECKNANDE AV LÅN UTSTÄLLT I TYSKA MARK

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E073;EG-fördraget 197A056;EG- fördraget 197A058

Målnr vid domstolen : C-1998/478

År/Nummer : 1995/4372

Medlemsstat : ÖSTERRIKE

Ärende : FRI RÖRLIGHET FÖR KAPITAL - RÄTT ATT VISTAS

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E073;EG-fördraget 197A039;EG- fördraget 197A043;EG-fördraget 197A048;EG- fördraget 197A049;EG-fördraget 197A056

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 29.5.1998 SG(1998)D/04257

År/Nummer : 1995/4535

Medlemsstat : GREKLAND

Ärende : RESTRIKTIONER FÖR FÖRVÄRV AV FAST EGENDOM

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E073;EG-fördraget 197A049;EG- fördraget 197A056

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 7.4.1998 SG(1998)D/02935

År/Nummer : 1996/2154

Medlemsstat : SPANIEN

Ärende : RESTRIKTIONER FÖR UTLÄNDSKA INVESTERINGAR

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E052;EEG-fördraget 157E058;EEG- fördraget 157E073;EG-fördraget 197A043;EG- fördraget 197A048;EG-fördraget 197A056

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1998/2089

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : GODKÄNNANDEFÖRFARANDE, ÖVERSKRIDANDE AV INVESTERINGSGRÄNSER (distrigaz)

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E052;EEG-fördraget 157E073;EG- fördraget 197A043;EG-fördraget 197A056

Målnr vid domstolen : C-1999/503

År/Nummer : 1998/2090

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : GODKÄNNANDEFÖRFARANDE, ÖVERSKRIDANDE AV INVESTERINGSGRÄNSER (SNTC)

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E052;EEG-fördraget 157E073;EG- fördraget 197A043;EG-fördraget 197A056

Målnr vid domstolen : C-1999/503

År/Nummer : 1998/2288

Medlemsstat : FÖRENADE KUNGARIKET

Ärende : PRIVATISERING - SÄRSKILD ANDEL I FÖRETAGET BRITISH AIRPORTS' AUTHORITY PLC.

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E052;EEG-fördraget 157E073;EG- fördraget 197A043;EG-fördraget 197A056

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 6.8.1999 SG(1999)D/6431

År/Nummer : 1998/2289

Medlemsstat : SPANIEN

Ärende : PRIVATISERING - SÄRSKILDA BEFOGENHETER I PRIVATISERADE FÖRETAG

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E052;EEG-fördraget 157E073;EG- fördraget 197A043;EG-fördraget 197A056

Målnr vid domstolen : C-2000/463

Sysselsättning och socialpolitik

År/Nummer : 1989/0457

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : FINANSIERING FÖR STUDERANDE - DISKRIMINERING PÅ GRUND AV NATIONALITET

Rättslig grund : EG-fördraget 197A039;EG-fördraget 197A151

Målnr vid domstolen : C-1993/047 Dom 3.5.1994 (Kommissionen)

År/Nummer : 1991/0583

Medlemsstat : GREKLAND

Ärende : MÖJLIGHET ATT ARBETA INOM OFFENTLIGA SEKTORN - DISKRIMINERING PÅ GRUND AV NATIONALITET

Rättslig grund : EG-fördraget 197A039;förordning 31968R1612;rättspraxis 61994J290

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1992/4760

Medlemsstat : GREKLAND

Ärende : DISKRIMINERING PÅ GRUND AV NATIONALITET - BARNRIKA FAMILJERS STÄLLNING

Rättslig grund : EG-fördraget 197A039;EG-fördraget 197A043;EG- fördraget 197A049;förordning 31968R1612;rättspraxis 61975J0032

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1993/4403

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : BERÄKNING AV TILLÄGGSPENSION FÖR GRÄNSARBETARE

Rättslig grund : Förordning 31968R1612;rättspraxis 61996J0057;rättspraxis 61997J0035

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1993/4738

Medlemsstat : FÖRENADE KUNGARIKET

Ärende : UTVISNING AV EU-ARBETSTAGARES MAKE SOM ÄR TREDJELANDSMEDBORGARE

Rättslig grund : EG-fördraget 197A039

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 9.6.1998 SG(1998)D/4503

År/Nummer : 1993/4947

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : TILLÄMPNING AV SYSTEMEN FÖR SOCIAL TRYGGHET NÄR ARBETSTAGARE FLYTTAR INOM GEMENSKAPEN

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E048;EEG-fördraget 157E051;förordning 31971R1408

Målnr vid domstolen: C-1998/169 Dom 15.2.2000 Kommissionen

År/Nummer : 1994/4125

Medlemsstat : TYSKLAND

Ärende : RÄTT TILL FAMILJEBIDRAG OCH UPPEHÅLLSTILLSTÅND

Rättslig grund : Förordning 31968R1612;rättspraxis 61900J1696;rättspraxis 61975J0048;rättspraxis 61989J0357;rättspraxis 61994J0245

Ärendet avslutat 2000

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 23.5.1997 SG(1997)D/03956

År/Nummer : 1994/5152

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : BERÄKNING AV ARBETSLÖSHETSFÖRMÅNER

Rättslig grund : Förordning 31971R1408

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1995/4670

Medlemsstat : TYSKLAND

Ärende : VÄGRAN ATT BEVILJA SOCIALHJÄLP

Rättslig grund : Förordning 31968R1612;rättspraxis 61985J0139;rättspraxis 61985J0316

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1995/4831

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : UTTAG AV SOCIALFÖRSÄKRINGSAVGIFTER PÅ BELGISKA PENSIONER

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E051;EEG-fördraget 157E235;förordning 31971R1408;rättspraxis 61983J0275

Målnr vid domstolen : C-1998/347

År/Nummer : 1996/4516

Medlemsstat : DANMARK

Ärende : GRÄNSARBETARE: BEGRÄNSNINGAR I ANVÄNDNING AV PERSONBIL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A039;EG-fördraget 197A049;rättspraxis 61986J0127;rättspraxis 61993J0415

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 18.5.1998 SG(1998)D/03884

År/Nummer : 1996/4558

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : UTTAG AV ALLMÄN SOCIALAVGIFT (CGC) FRÅN GRÄNSARBETARE

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E051;förordning 31971R1408

Målnr vid domstolen : C-1998/034

År/Nummer : 1996/4628

Medlemsstat : SPANIEN

Ärende : MÖJLIGHET ATT ARBETA INOM OFFENTLIGA SEKTORN - DISKRIMINERING PÅ GRUND AV NATIONALITET

Rättslig grund : EG-fördraget 197A039

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1997/4378

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : SAMMANLÄGGNING AV AVGÅNGSPENSION OCH ALLMÄN PENSION FÖR OFFENTLIGT ANSTÄLLDA

Rättslig grund : EG-fördraget 197A039;EG-fördraget 197A042;rättspraxis 61992J0031;rättspraxis 61993J0443

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 28.01.1999 SG(1999)D/708

År/Nummer : 1997/4962

Medlemsstat : NEDERLÄNDERNA

Ärende : BERÄKNING AV PENSIONER VID FRIVILLIGA INBETALNINGAR

Rättslig grund : EG-fördraget 197A042;förordning 31971R1408

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 3.4.2000 SG(2000)D/102765

År/Nummer : 1998/2059

Medlemsstat : SPANIEN

Ärende : AVGIFTSREDUKTIONER FÖR BARNRIKA FAMILJER TILL GRÄNSARBETARE

Rättslig grund : EG-fördraget 197A043;förordning 31968R1612

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1998/2281

Medlemsstat : ÖSTERRIKE

Ärende : TJÄNSTEÅR SOM INTJÄNATS INOM STATLIG ELLER KOMMUNAL FÖRVALTNING I EN ANNAN MEDLEMSSTAT

Rättslig grund : EG-fördraget 197A039;förordning 31968R1612;rättspraxis 61996J0015;rättspraxis 61996J0187

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 2.5.2000 SG(2000)A/05607

År/Nummer : 1998/2301

Medlemsstat : TYSKLAND

Ärende : TJÄNSTEÅR SOM INTJÄNATS INOM STATLIG ELLER KOMMUNAL FÖRVALTNING I EN ANNAN MEDLEMSSTAT

Rättslig grund : EG-fördraget 197A039;förordning 31968R1612;rättspraxis 61996J0015;rättspraxis 61996J0187

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 10.8.1999 SG(1999)D/6515

År/Nummer : 1998/2302

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : TJÄNSTEÅR SOM INTJÄNATS INOM STATLIG ELLER KOMMUNAL FÖRVALTNING I EN ANNAN MEDLEMSSTAT

Rättslig grund : EG-fördraget 197A039;förordning 31968R1612;rättspraxis 61996J0015;rättspraxis 61996J0187

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 28.2.2000 SG(2000)D/101871

År/Nummer : 1998/2303

Medlemsstat : IRLAND

Ärende : TJÄNSTEÅR SOM INTJÄNATS INOM STATLIG ELLER KOMMUNAL FÖRVALTNING I EN ANNAN MEDLEMSSTAT

Rättslig grund : EG-fördraget 197A039;förordning 31968R1612;rättspraxis 61996J0015;rättspraxis 61996J0187

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 6.8.1999 SG(1999)D/6411

År/Nummer : 1998/4014

Medlemsstat : NEDERLÄNDERNA

Ärende : EXPORT AV ARBETSLÖSHETSFÖRMÅNER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A042;förordning 31971R1408

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 30.7.1999 SG(1999)D/05891

År/Nummer : 1998/4395

Medlemsstat : DANMARK

Ärende : FASTSTÄLLANDE AV TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING

Rättslig grund : EG-fördraget 197A042;förordning 31971R1408

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1998/4579

Medlemsstat : LUXEMBURG

Ärende : TILLÄGGSLAGSTIFTNING OM RÄTTEN TILL GARANTERAD MINIMIINKOMST

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E052;förordning 31968R1612

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 20.6.2000 SG(2000)A/07733

År/Nummer : 1999/4115

Medlemsstat : ÖSTERRIKE

Ärende : VALBARHET TILL FÖRETAGSRÅD FÖR TREDJELANDSMEDBORGARE

Rättslig grund : Förordning 31968R1612;Beslut 31980D0001

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 29/12.2000 SG(2000)D/109674

År/Nummer : 1999/4399

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : SJUKVÅRDSERSÄTTNING

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028;EG-fördraget 197A030;rättspraxis 61995J0120

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 16.10.2000 SG(2000)D/107557

Företag

År/Nummer : 1998/4675

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : INTRÄDESAVGIFT TILL MUSEUM I VENEDIG (DOGEPALATSET)- DISKRIMINERING PÅ GRUND AV NATIONALITET

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E006;EEG-fördraget 157E059;EG- fördraget 197A012;EG-fördraget 197A046

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 2.2.2000 SG(2000)D/101148

Miljö

År/Nummer : 1993/4663

Medlemsstat : GREKLAND

Ärende : CITES-KONVENTIONEN - ATEN

Rättslig grund : Förordning 31982R3626;förordning 31997R0338

Ärendet avslutat 2000

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 06.05.1998 SG(1998)D/03579

År/Nummer : 1994/4734

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : AVFALL - TRANSPORT AV HUSHÅLLSAVFALL

Rättslig grund : Förordning 31993R0259

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 29.12.2000 SG(2000)D/109667

År/Nummer : 1998/4423

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : NATURSKYDD - FÖRORENING AV BERRE-DAMMEN

Rättslig grund : Beslut 31983D0101

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 28.8.2000 SG(2000)D/106422

År/Nummer : 1999/2109

Medlemsstat : IRLAND

Ärende : RAPPORTER OM AVFALLSTRANSPORTER (FÖRORDNING NR 259/93)

Rättslig grund : Förordning 31993R0259

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1999/2217

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : NATURSKYDD - CITES-FÖRORDNINGEN NR 338/97 - ELFENBEN

Rättslig grund : Förordning 31997R0338

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1999/2035

Medlemsstat : FÖRENADE KUNGARIKET

Ärende : STRÅLNING - NEDMONTERING AV REAKTORN WINDSCALE PILE 1 A SELLAFIELD

Rättslig grund : EEG-fördraget A 157A037

Ärendet avslutat 2000

Fiske

År/Nummer : 1984/0445

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : FISKE - BRISTFÄLLIG KONTROLL AV TEKNISKA FÖRESKRIFTER FÖR BEVARANDE AV FISKBESTÅNDEN

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E171;förordning 31982R2057;förordning 31983R0171

Målnr vid domstolen : C-1988/064

År/Nummer : 1989/2109

Medlemsstat : PORTUGAL

Ärende : VILLKOR FÖR TILLSTÅND OCH/ELLER FLAGG I FRÅGA OM FISKEFARTYG

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E007;EEG-fördraget 157E030;EEG- fördraget 157E034;EEG-fördraget 157E052;EG- fördraget 197A012;EG-fördraget 197A043

Målnr vid domstolen : C-2000/247

År/Nummer : 1990/0328

Medlemsstat : GREKLAND

Ärende : VILLKOR FÖR TILLSTÅND OCH/ELLER FLAGG I FRÅGA OM FISKEFARTYG

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E007;EEG-fördraget 157E048;EEG- fördraget 157E052;EEG-fördraget 157E058;EEG- fördraget 157E171;EEG-fördraget 157E221;EG- fördraget 197A012;EG-fördraget 197A039;EG- fördraget 197A043;EG-fördraget 197A048;EG- fördraget 197A228;förordning 31983R0170

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1990/0384

Medlemsstat : SPANIEN

Ärende : VILLKOR FÖR FISKEFARTYG

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028;EG-fördraget 197A029

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 05.4/2000 SG(2000)D/102880

År/Nummer : 1991/0637

Medlemsstat : FÖRENADE KUNGARIKET

Ärende : BROTT MOT ÖVERVAKNINGSSKYLDIGHET - ÖVERFISKE

Rättslig grund : Förordning 31983R0170;förordning 31987R2241;förordning 31987R3977;förordning 31988R4194

Målnr vid domstolen : C-1999/454

År/Nummer : 1992/2256

Medlemsstat : SPANIEN

Ärende : BROTT MOT ÖVERVAKNINGSSKYLDIGHET

Rättslig grund : Förordning 31983R0170;förordning 31987R2241;förordning 31989R4047

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 08.07.1997 SG(1997)D/05307

År/Nummer : 1992/4211

Medlemsstat : FÖRENADE KUNGARIKET

Ärende : BESTÄMMELSER OM ATT BEVILJA FISKEKVOTER 1992

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E007;EEG-fördraget 157E052;EG- fördraget 197A012;EG-fördraget 197A043;EG- fördraget 197A228;förordning 31983R0173

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 14.01.1998 SG(1998)D/00277

År/Nummer : 1993/2219

Medlemsstat : DANMARK

Ärende : BROTT MOT ÖVERVAKNINGSSKYLDIGHET (1990)

Rättslig grund : Förordning 31983R0170;förordning 31987R2241;förordning 31989R4047

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 24.07.1998 SG(1998)D/06263

År/Nummer : 1998/2257

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : BROTT MOT ÖVERVAKNINGSSKYLDIGHET - ÖVERFISKE 1995 OCH 1996

Rättslig grund : Förordning 31983R2807;förordning 31993R2847;förordning 31994R3364;förordning 31995R3074

Målnr vid domstolen : C-2000/419

År/Nummer : 1998/2259

Medlemsstat : FÖRENADE KUNGARIKET

Ärende : BROTT MOT ÖVERVAKNINGSSKYLDIGHET - ÖVERFISKE 1995 OCH 1996

Rättslig grund : Förordning 31983R2807;förordning 31993R2847;förordning 31994R3362;förordning 31995R3074

Målnr vid domstolen : C-2000/140

År/Nummer : 1998/2260

Medlemsstat : FINLAND

Ärende : BROTT MOT ÖVERVAKNINGSSKYLDIGHET - ÖVERFISKE 1995 OCH 1996

Rättslig grund : Förordning 31983R2807;förordning 31993R2847;förordning 31994R3362;förordning 31994R3366;förordning 31994R3370;förordning 31995R3074

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 29.12.2000 SG(2000)D/109694

År/Nummer : 1998/2264

Medlemsstat : DANMARK

Ärende : BROTT MOT ÖVERVAKNINGSSKYLDIGHET - ÖVERFISKE 1995 OCH 1996

Rättslig grund : Förordning 31983R2807;förordning 31993R2847;förordning 31994R3362;förordning 31995R3074

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 15.05.2000 SG(2000)D/103642

Informationssamhället

År/Nummer : 1998/2363

Medlemsstat : GREKLAND

Ärende : FELAKTIGT INFÖRLIVANDE AV BESLUTET OM GEMENSAMT EUROPEISKT LARMNUMMER

Rättslig grund : Beslut 31991D0396

Ärendet avslutat 2000

Rättsliga och inrikes frågor

År/Nummer : 1996/2033

Medlemsstat : FINLAND

Ärende : TILLTRÄDE TILL VISSA OMRÅDEN I FINLAND: KRAV PÅ TILLSTÅND FÖR UTLÄNNINGAR

Rättslig grund : EG-fördraget 197A012;EG-fördraget 197A018

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 30.12.1998 SG(1998)D/12494

År/Nummer : 1995/2181

Medlemsstat : SPANIEN

Ärende : STÄLLANDE AV SÄKERHET VID DOMSTOL OCH DISKRIMINERING PÅ GRUND AV NATIONALITET

Rättslig grund : EG-fördraget 197A012;EG-fördraget 197A293

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1997/4114

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : DISKRIMINERANDE PÅFÖLJDER GENTEMOT EN TYSK MEDBORGARE

Rättslig grund : EG-fördraget 197A012;EG-fördraget 197A043;EG- fördraget 197A049

Målnr vid domstolen : C-2000/224

Inre marknaden

År/Nummer : 1996/4812

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : STÄLLANDE AV EKONOMISK SÄKERHET FÖR ATT FÅ ADMINISTRATIVT TILLSTÅND

Rättslig grund :

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1998/4465

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : KREDITINSTITUT

Rättslig grund : SAKNAS

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 4.5.1999 SG(1999)D/03103

År/Nummer : 1989/0335

Medlemsstat : IRLAND

Ärende : BESTÄMMELSER OM TOBAKSPRISER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1991/0555

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : ANSVARSSTÄMPEL VID IMPORT AV ÄDELMETALLARBETEN

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Målnr vid domstolen : C-2000/084

År/Nummer : 1993/2067

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : TILLSATSÄMNEN VID FRAMSTÄLLNING AV VISSA LÄKEMEDEL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Målnr vid domstolen : C-2000/024

År/Nummer : 1993/2222

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : GÅSLEVERPRODUKTER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028;EG-fördraget 197A030

Målnr vid domstolen : C-1996/184

År/Nummer : 1993/2226

Medlemsstat : SPANIEN

Ärende : BESTÄMMELSER OM CHOKLAD

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028;EG-fördraget 197A030

Målnr vid domstolen : C-2000/012

År/Nummer : 1994/2150

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : ENZYMPREPARAT I LIVSMEDEL OCH DRYCKER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028;EG-fördraget 197A030

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 15.5.1998 SG(1998)D/03853

År/Nummer : 1994/4248

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : LÄKEMEDELSPRISER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028;EG-fördraget 197A030;EG- fördraget 197A228

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1994/4883

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : HINDER MOT IMPORT AV ICKE ALKOHOLHALTIGA DRYCKER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028;EG-fördraget 197A030

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 23.9.1997 SG(1997)D/07828

År/Nummer : 1994/4949

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : HINDER MOT INRÄTTANDE AV EN DISTRIBUTIONSCENTRAL FÖR CEMENT

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028;EG-fördraget 197A030

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1995/2153

Medlemsstat : ÖSTERRIKE

Ärende : MONOPOL PÅ TOBAKSVAROR

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028;EG-fördraget 197A031

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1995/2176

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : TEKNISKA HJÄLPMEDEL VID FRAMSTÄLLNING AV LIVSMEDEL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 27.3.1998 SG(1998)D/02456

År/Nummer : 1995/4580

Medlemsstat : GREKLAND

Ärende : LÄKEMEDELSPRISER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 23.9.1997 SG(1997)D/07834

År/Nummer : 1995/4763

Medlemsstat : ÖSTERRIKE

Ärende : FÖRBUD MOT PARALLELLIMPORT AV BEKÄMPNINGSMEDEL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1996/4208

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : VITAMINBERIKADE DRYCKER (ENERGIDRYCKER)

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 26.10.1998 SG(1998)D/8993

År/Nummer : 1996/4285

Medlemsstat : GREKLAND

Ärende : OBLIGATORISKT TILLSTÅND FÖR FÖRSÄLJNING AV GÖDNINGSMEDEL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1996/4609

Medlemsstat : GREKLAND

Ärende : HINDER MOT SALUFÖRING AV KOSTTILLSKOTT

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 31.8.1998 SG(1998)D/07391

År/Nummer : 1997/2261

Medlemsstat : GREKLAND

Ärende : MÄRKNING AV ICKE ALKOHOLHALTIGA DRYCKER (REKOMMENDERAT FÖRSÄLJNINGSPRIS)

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 28.4.1999 SG(1999)D/02845

År/Nummer : 1997/4239

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : BESLAG AV RESERVDELAR UNDER TRANSITERING - MÖNSTERSKYDD - PIRATTILLVERKNING

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Målnr vid domstolen: C-1999/023

År/Nummer : 1997/4418

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : HINDER MOT IMPORT AV MARIN UTRUSTNING

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E030;EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 17.2.2000 SG(2000)D/101582

År/Nummer : 1997/4419

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : HINDER MOT SALUFÖRING AV PRODUKTER FÖR RENING AV VATTEN I SIMBASSÄNGER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 23.11.1998 SG598)D/10966

År/Nummer : 1997/4579

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : HINDER MOT IMPORT AV LIVSMEDEL FÖR IDROTTSUTÖVARE

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028;EG-fördraget 197A030

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 18.12.1998 SG(1998)D/12016

År/Nummer : 1997/4893

Medlemsstat : ÖSTERRIKE

Ärende : FRI RÖRLIGHET FÖR VITAMINPREPARAT

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Målnr vid domstolen : C-2000/150

År/Nummer : 1998/2199

Medlemsstat : TYSKLAND

Ärende : GODKÄNNANDEFÖRFARANDE FÖR KOSTTILLSKOTT

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 26.5.1999 SG(1999)03827

År/Nummer : 1998/4032

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : HINDER VID IMPORT AV LÄKEMEDEL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 26.1.2000 SG(2000)D/100918

År/Nummer : 1998/4681

Medlemsstat : GREKLAND

Ärende : MÄRKNING AV KAKELFÖRPACKNINGAR

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1998/4739

Medlemsstat : ÖSTERRIKE

Ärende : FÖRBUD MOT UPPGIFTER OM SUNDHET PÅ LIVSMEDEL; TILLSTÅNDSFÖRFARANDE

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Målnr vid domstolen : C-2000/221

År/Nummer : 1998/4978

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : IMPORT AV GENERISKA VÄXTSKYDDSMEDEL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 26.1.2000 SG(2000)D/100920

År/Nummer : 1998/5024

Medlemsstat : GREKLAND

Ärende : FÖRBUD MOT SALUFÖRING AV HAMPPRODUKTER(KLÄDER, SKOR, SMYCKEN)

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 8.11.2000 SG(2000)D/108203

År/Nummer : 1998/5128

Medlemsstat : ÖSTERRIKE

Ärende : IMPORT AV LÄKEMEDEL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 22.10.1999 SG(99)D/08409

År/Nummer : 1998/5130

Medlemsstat : ÖSTERRIKE

Ärende : BESTÄMMELSER OM VÄGMÄRKEN

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 24.1.2000 SG(2000)D/100732

År/Nummer : 1999/4056

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : LÄKEMEDELSIMPORT - KOPIA AV FÖRSÄLJNINGSTILLSTÅNDET

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 29.12.2000 SG(2000)D/109668

År/Nummer : 1999/4060

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : IMPORT AV HUSBIL - INTYG PÅ TYPGODKÄNNANDE

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 23.6.2000 SG(2000)D/104441

År/Nummer : 1999/4321

Medlemsstat : ÖSTERRIKE

Ärende : IMPORT AV LÄKEMEDEL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 13.6.2000 SG(2000)D/104140

År/Nummer : 1994/4075

Medlemsstat : NEDERLÄNDERNA

Ärende : VÄGRAN ATT GE TILLSTÅND TILL IMPORT AV VITAMIN- OCH JÄRNBERIKADE LIVSMEDEL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028;EG-fördraget 197A030

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 23.9.1997 SG(1997)D/07824

År/Nummer : 1994/4810

Medlemsstat : NEDERLÄNDERNA

Ärende : HINDER MOT IMPORT AV VITAMINBERIKAT MARGARIN

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028;EG-fördraget 197A030;EG- fördraget 197A228

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1994/5125

Medlemsstat : NEDERLÄNDERNA

Ärende : HINDER MOT IMPORT AV VITAMINBERIKADE LIVSMEDEL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028;EG-fördraget 197A030

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 23.9.1997 SG(1997)D/07832

År/Nummer : 1995/2283

Medlemsstat : SPANIEN

Ärende : LAGSTIFTNING OM MÄSSOR OCH UTSTÄLLNINGAR - AUTONOMA REGIONEN EXTREMADURA

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028;EG-fördraget 197A049

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 18.9.2000 SG(2000)D/106785

År/Nummer : 1996/4808

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : PARALLELLIMPORT AV LÄKEMEDEL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 18.12.1998 SG(1998)D/12026

År/Nummer : 1997/2060

Medlemsstat : NEDERLÄNDERNA

Ärende : LAGSTIFTNING OM TILLSATSER AV SPÅRÄMNEN I LIVSMEDEL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 31.8.1998 SG(987)D/07383

År/Nummer : 1997/4118

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : HINDER MOT SALUFÖRING AV HANDIKAPPHJÄLPMEDEL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 12.9.2000 SG(2000)D/106720

År/Nummer : 1998/4387

Medlemsstat : SPANIEN

Ärende : FÖRBUD MOT REGISTRERING OCH FRAMFÖRANDE AV MOTORCYKEL MED SLÄP

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E030;EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 17.2.2000 SG(2000)D/101586

År/Nummer : 1999/4016

Medlemsstat : DANMARK

Ärende : HINDER MOT SALUFÖRING AV VITAMINBERIKAD DRYCK

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E030

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 12.9.2000 SG(2000)D/106694

År/Nummer : 1999/4134

Medlemsstat : SPANIEN

Ärende : HANDELSHINDER: SPANSK LAGSTIFTNING OM KLORBLEKMEDEL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 24.7.2000 SG(2000)D/105212

År/Nummer : 1999/4675

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : ERSÄTTNING FÖR KOSTNADER FÖR MEDICINSK UTRUSTNING

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 8.11.2000 SG(2000)D/108185

År/Nummer : 1999/4826

Medlemsstat : FINLAND

Ärende : VITAMINPILLREN "PLUS TABS"

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 8.11.2000 SG(2000)D/108187

År/Nummer : 1989/5019

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : FRI RÖRLIGHET FÖR VAROR OCH TJÄNSTER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A049

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1990/0388

Medlemsstat : SPANIEN

Ärende : BEGRÄNSNING AV FRIHETEN ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER SOM TURISTGUIDE

Rättslig grund : EG-fördraget 197A010;EG-fördraget 197A039;EG- fördraget 197A043;EG-fördraget 197A049

Målnr vid domstolen : C-1992/375

År/Nummer : 1990/2171

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : LÖNETILLÄGG FÖR LÅNG OCH TROGEN TJÄNST RESPEKTIVE DÅLIGT VÄDER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A049

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1992/4643

Medlemsstat : TYSKLAND

Ärende : SKYLDIGHET ATT UPPRÄTTA EN FILIAL I TYSKLAND

Rättslig grund : EG-fördraget 197A049

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 12.11.1997 SG(1997)D/09388

År/Nummer : 1992/4835

Medlemsstat : TYSKLAND

Ärende : SKATTELAGSTIFTNING - SKATTEKONSULTVERKSAMHET

Rättslig grund : EG-fördraget 197A010;EG-fördraget 197A049

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1993/4136

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : FLYGFOTOGRAFERING - FRI RÖRLIGHET FÖR TJÄNSTER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A049

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1993/4448

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : AUKTIONSFÖRSÄLJNING - MONOPOL FÖR STATLIGA VÄRDERINGSMÄN

Rättslig grund : EG-fördraget 197A049

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 10.8.1998 SG(1998)D/06963

År/Nummer : 1994/2082

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : ADVOKATYRKETS ORGANISERING

Rättslig grund : EG-fördraget 197A043

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 15.5.1998 SG(1998)D/03845

År/Nummer : 1994/2146

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : RÄTTSLIGA HINDER MOT ATT FRITT TILLHANDAHÅLLA STÄD- OCH RENGÖRINGSTJÄNSTER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A049

Målnr vid domstolen : C-1998/358 Dom 9.3.2000 Kommissionen

År/Nummer : 1994/4878

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : LAGEN OM SAMMANSLUTNINGAR UTAN VINSTINTRESSE - SKYLDIGHET ATT HA MINST EN BELGISK STYRELSELEDAMOT

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E057;EG-fördraget 1970047

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1994/4903

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : SKYLDIGHET ATT BETALA ERSÄTTNING FÖR BELGISKA PATENT VIA ETT BELGISKT OMBUD

Rättslig grund : EG-fördraget 197A043;EG-fördraget 197A049

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 29.11.2000 SG(2000)D/108823

År/Nummer : 1994/5128

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : FRIHET ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER - MODELLAGENTURER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A049

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1995/2105

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : RESTRIKTIONER FÖR BEVAKNINGS- OCH SÄKERHETSVERKSAMHET

Rättslig grund : EG-fördraget 197A039;EG-fördraget 197A043;EG-fördraget 197A049

Målnr vid domstolen : C-1998/355

År/Nummer : 1995/4302

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : VÄGRAN ATT UPPTA EN PERSON I ARKITEKTSAMFUNDET I LIÈGE

Rättslig grund : EG-fördraget 197A043;EG-fördraget 197A047

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 29.4.1999 SG(1999)D/02984(rev.

År/Nummer : 1995/4563

Medlemsstat : TYSKLAND

Ärende : TREDJELANDSMEDBORGARE: BEGRÄNSNINGAR AV DEN FRIA RÖRLIGHETEN FÖR TJÄNSTER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A049

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 7.8.1998 SG(1998)D/06915

År/Nummer : 1995/4687

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : ARBETSTAGARE FRÅN TREDJE LAND: REGISTRERING SOM EGENFÖRETAGARE

Rättslig grund : EG-fördraget 197A049

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 9.9.1998 SG(1998)D/07562

År/Nummer : 1996/2245

Medlemsstat : PORTUGAL

Ärende : FLYGFOTOGRAFERING - DISKRIMINERING PÅ GRUND AV NATIONALITET

Rättslig grund : EG-fördraget 197A012;EG-fördraget 197A049

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1996/2246

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : RÄTTSLIGA HINDER MOT ATT BEDRIVA VERKSAMHET SOM SPEDITÖR

Rättslig grund : EG-fördraget 197A049

Målnr vid domstolen : C-1999/264

År/Nummer : 1996/4272

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : KLORFLASKOR

Rättslig grund : EG-fördraget 197A049

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1996/4407

Medlemsstat : TYSKLAND

Ärende : TILLSTÅND ATT ANVÄNDA AKADEMISKA TITLAR FRÅN ANDRA MEDLEMSSTATER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A039;EG-fördraget 197A043

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 29.12.2000 SG(2000)D/109658

År/Nummer : 1996/4509

Medlemsstat : TYSKLAND

Ärende : UTSTATIONERING AV ARBETSTAGARE I EN ARBETSGRUPP

Rättslig grund : EG-fördraget 197A043;EG-fördraget 197A049

Målnr vid domstolen : C-1999/493

År/Nummer : 1997/2161

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : FÖRMEDLING AV TILLFÄLLIGA ARBETEN

Rättslig grund : EG-fördraget 197A049

Målnr vid domstolen : C-2000/279

År/Nummer : 1997/4388

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : BONUSPROGRAM FÖR TROGNA KUNDER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A049

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 1.8.2000 SG(2000)D/105662

År/Nummer : 1997/4533

Medlemsstat : LUXEMBURG

Ärende : SKYLDIGHET FÖR PATENTOMBUD ATT VARA BOSATTA I LANDET

Rättslig grund : EG-fördraget 197A43;EG-fördraget 197A49

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 26.1.2000 SG(2000)D/100863

År/Nummer : 1998/2002

Medlemsstat : ÖSTERRIKE

Ärende : HINDER MOT FRI RÖRLIGHET FÖR TJÄNSTER OCH ETABLERINGSRÄTT FÖR UTLÄNDSKA PATENTOMBUD

Rättslig grund : EG-fördraget 197A043;EG-fördraget 197A049

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 29.12.2000 SG(2000)D/109660

År/Nummer : 1998/2003

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : HINDER MOT FRI RÖRLIGHET FÖR TJÄNSTER OCH ETABLERINGSRÄTT FÖR UTLÄNDSKA PATENTOMBUD

Rättslig grund : EG-fördraget 197049

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 24.1.2000 SG(2000)D/100740

År/Nummer : 1998/2006

Medlemsstat : TYSKLAND

Ärende : HINDER MOT FRI RÖRLIGHET FÖR TJÄNSTER OCH ETABLERINGSRÄTT FÖR UTLÄNDSKA PATENTOMBUD

Rättslig grund : EG-fördraget 197043 ;EG-fördraget 197049

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 10.8.1999 SG(1999)D/6527

År/Nummer : 1998/2011

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : PRIVATA ARBETSFÖRMEDLINGAR

Rättslig grund : EG-fördraget 197A043;EG-fördraget 197A049

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 26.1.2000 SG(2000)D/100908

År/Nummer : 1998/2038

Medlemsstat : PORTUGAL

Ärende : HINDER MOT FRIHETEN ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER FÖR UTLÄNDSKA PATENTOMBUD

Rättslig grund : EG-fördraget 197A049

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 25.8.1999 SG(1999)D/07030

År/Nummer : 1998/2040

Medlemsstat : IRLAND

Ärende : HINDER MOT FRI RÖRLIGHET FÖR TJÄNSTER FÖR UTLÄNDSKA PATENTOMBUD

Rättslig grund : EG-fördraget 197A049

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 23.6.2000 SG(2000)D/104437

År/Nummer : 1998/2055

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : HINDER MOT FRI RÖRLIGHET FÖR TJÄNSTER OCH FÖR UTLÄNDSKA PATENTOMBUD

Rättslig grund : EG-fördraget 1970049

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 17.2.2000 SG(2000)D/101568

År/Nummer : 1998/2142

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : UTLÄNDSKA UTBILDNINGSINSTITUTIONER: SKYLDIGHET ATT HA EN REPRESENTANT MED HEMVIST I LANDET

Rättslig grund : EG-fördraget 197049

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1998/4293

Medlemsstat : ÖSTERRIKE

Ärende : ETABLERINGSRÄTT FÖR SPECIALISTLÄKARE

Rättslig grund : EG-fördraget 197A039;EG-fördraget 197A043

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 27.12.1999 SG(1999)D/10867

År/Nummer : 1998/4703

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : REGISTRERING AV FÖRETAG I HANDELSREGISTER: DISKRIMINERING PÅ GRUND AV NATIONALITET

Rättslig grund : EG-fördraget 197A043

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1999/4064

Medlemsstat : ÖSTERRIKE

Ärende : BROTT MOT PRINCIPEN OM LIKABEHANDLING I SAMBAND MED SJUKHUSVÅRD

Rättslig grund : EG-fördraget 197A039;EG-fördraget 197A049;EG- fördraget 197A050;EG-fördraget 197A06

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 21.6.2000 SG(2000)D/104391

År/Nummer : 1996/2256

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER - GILTIGHETSTID FÖR NÄRSTÅENDE RÄTTIGHETER

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 2.2.2000 SG(2000)D/101150

År/Nummer : 1997/2047

Medlemsstat : IRLAND

Ärende : UNDERLÅTENHET ATT RATIFICERA PARISAKTEN (1971) TILL BERNKONVENTIONEN

Målnr vid domstolen : C-2000/013

År/Nummer : 1997/4602

Medlemsstat : FÖRENADE KUNGARIKET

Ärende : UTHYRNINGS- OCH UTLÅNINGSRÄTTIGHETER

Rättslig grund :

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 24.7.2000 SG(2000)D/105229

År/Nummer : 1994/4337

Medlemsstat : TYSKLAND

Ärende : FÖRBUD MOT EN REKLAMKAMPANJ FÖR CD-SKIVOR

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028;EG-fördraget 197A030;EG- fördraget 197A049

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 15.10.1998 SG(1998)D/8623

År/Nummer : 1994/4855

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : FELAKTIG TILLÄMPNING AV EVIN-LAGEN

Rättslig grund : EG-fördraget 197A049

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 21.11.1996 SG(1996)D/09951

År/Nummer : 1998/4047

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : HINDER MOT SALUFÖRING AV AUKTIONSKATALOGER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 24.7.2000 SG(2000)D/105231

År/Nummer : 1998/4114

Medlemsstat : TYSKLAND

Ärende : ETABLERINGSRÄTT OCH FRI RÖRLIGHET FÖR TJÄNSTER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A043;EG-fördraget 197A049

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 12.9.2000 SG(2000)D/106692

År/Nummer : 1998/4137

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : KOMMUNALSKATT PÅ PARABOLANTENNER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A049

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 26.5.1999 SG(1999)D/03803

År/Nummer : 1998/4588

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : DISKRIMINERING - INHEMSK MARKNAD OCH ANDRA BÖRSER INOM EU

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1998/4589

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : OLIKA BEHANDLING AV INHEMSKA OCH UTLÄNDSKA BÖRSER INOM EU

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1999/4238

Medlemsstat : ÖSTERRIKE

Ärende : INSTITUTIONER FÖR KOLLEKTIVA PLACERING - VÄRDEPAPPER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A049;EG-fördraget 197A056

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 8.11.2000 SG(2000)D/108191

Hälsa och konsumentskydd

År/Nummer : 1997/2117

Medlemsstat : SPANIEN

Ärende : BESTÄMMELSER OM BSE

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E005;beslut 31992D0562;beslut 31994D0381;beslut 31994D0382;beslut 31996D0449

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 3.2.1998 SG(1998)D/00967

Beskattning och tullunion

År/Nummer : 1984/0126

Medlemsstat : FÖRENADE KUNGARIKET

Ärende : CIVILA LUFTFARTYG SOM BEFRIATS FRÅN TULLAVGIFTER OCH SOM ANVÄNTS SOM MILITÄRA PLAN

Rättslig grund : Förordning 31977R1535

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 6.6.1985 SG(1985)D/6932

År/Nummer : 1984/0342

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : AVGIFTSFRI IMPORT AV MATERIEL FÖR ICKE MILITÄRA ÄNDAMÅL

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E009;EEG-fördraget 157E028;förordning 31968R0950

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 25.7.1985 SG(1985)D/9543

År/Nummer : 1984/0343

Medlemsstat : DANMARK

Ärende : AVGIFTSFRI IMPORT AV MATERIEL FÖR ICKE MILITÄRA ÄNDAMÅL

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E009;EEG-fördraget 157E028;förordning 31968R0950

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 25.7.1985 SG(1985)D/9545

År/Nummer : 1984/0344

Medlemsstat : FÖRENADE KUNGARIKET

Ärende : AVGIFTSFRI IMPORT AV MATERIEL FÖR ICKE MILITÄRA ÄNDAMÅL

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E009;EEG-fördraget 157E028;förordning 31968R0950

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 25.7.1985 SG(1985)D/9547

År/Nummer : 1984/0345

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : AVGIFTSFRI IMPORT AV MATERIEL FÖR ICKE MILITÄRA ÄNDAMÅL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A026;EG-fördraget 197A286;förordning 31968R0950

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 25.7.1985 SG(1985)D/9549

År/Nummer : 1984/0346

Medlemsstat : LUXEMBURG

Ärende : AVGIFTSFRI IMPORT AV MATERIEL FÖR ICKE MILITÄRA ÄNDAMÅL

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E009;EEG-fördraget 157E028;förordning 31968R0950

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 25.7.1985 SG(1985)D/9551

År/Nummer : 1984/0347

Medlemsstat : NEDERLÄNDERNA

Ärende : AVGIFTSFRI IMPORT AV MATERIEL FÖR ICKE MILITÄRA ÄNDAMÅL

Rättslig grund : EEG-fördraget 157E009;EEG-fördraget 157E028;förordning 31968R0950

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 25.7.1985 SG(1985)D/9553

År/Nummer : 1986/0126

Medlemsstat : GREKLAND

Ärende : TULLFRI IMPORT AV MATERIEL FÖR ICKE MILITÄRA ÄNDAMÅL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A023;EG-fördraget 197A026;förordning 31968R0950

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 2.5.1990 SG(1990)D/21649

År/Nummer : 1990/0078

Medlemsstat : SPANIEN

Ärende : AVGIFTSFRI IMPORT AV MATERIEL FÖR ICKE MILITÄRA ÄNDAMÅL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A026;förordning 31987R2658

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 31.12.1992 SG(1992)D/19475

År/Nummer : 1990/0079

Medlemsstat : PORTUGAL

Ärende : AVGIFTSFRI IMPORT AV MATERIEL FÖR ICKE MILITÄRA ÄNDAMÅL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A026;förordning 31987R2658

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 20.1.1993 SG(1993)D/00940

År/Nummer : 1995/2238

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : TULLOMBUD

Rättslig grund : Förordning 31992R2913

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 3.12.1997 SG(1997)D/10073

År/Nummer : 1995/4106

Medlemsstat : TYSKLAND

Ärende : LAGEN OM AVFALL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A023;EG-fördraget 197A025

Målnr vid domstolen : C-2000/389

År/Nummer : 1998/2331

Medlemsstat : SVERIGE

Ärende : FÖRENKLAT FÖRFARANDE - DEKLARATION OM ÖVERGÅNG TILL FRI OMSÄTTNING

Rättslig grund : Förordning 31992R2913;förordning 31993R2454

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1998/4667

Medlemsstat : GREKLAND

Ärende : AVGIFT FÖR KONTROLL AV FAKTURORNAS ÄKTHET VID IMPORT AV FARMACEUTISKA PRODUKTER FRÅN EG

Rättslig grund : EG-fördraget 197A025

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 8.11.2000 SG(2000)D/108201

År/Nummer : 1999/2025

Medlemsstat : SPANIEN

Ärende : TULL - TIDSFRIST FÖR UPPBÖRD AV TULLSKULD

Rättslig grund : Förordning 31992R2913

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 1.2.2000 SG(2000)D/101075

År/Nummer : 1995/2166

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : AVGIFTER MED MOTSVARANDE VERKAN - ÅTERKRAV AV FELAKTIGT ERLAGDA AVGIFTER - RESTRIKTIVA BESTÄMMELSER I NATIONELL LAGSTIFTNING

Rättslig grund : Rättspraxis 61982J0199;rättspraxis 61994J0125

Målnr vid domstolen : C-2000/129

År/Nummer : 1991/0779

Medlemsstat : GREKLAND

Ärende : BESKATTNING AV BEGAGNADE BILAR

Rättslig grund : EG-fördraget 197A090

Målnr vid domstolen : C-1995/375

År/Nummer : 1992/5125

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : DISKRIMINERANDE BESKATTNING AV BILAR

Rättslig grund : EG-fördraget 197A090

Målnr vid domstolen : C-1999/265

År/Nummer : 1995/4988

Medlemsstat : ÖSTERRIKE

Ärende : REGISTRERINGSAVGIFT - DISKRIMINERANDE BEHANDLING AV BILAR FRÅN ANDRA MEDLEMSSTATER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A090

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 4.4.2000 SG(2000)D/1028851

År/Nummer : 1996/2244

Medlemsstat : PORTUGAL

Ärende : BILSKATT PÅ BEGAGNADE BILAR

Rättslig grund : EG-fördraget 197A028

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 9.11.1999 SG(1999)D/08917

År/Nummer : 1996/4748

Medlemsstat : PORTUGAL

Ärende : DISKRIMINERANDE BILSKATT

Rättslig grund : EG-fördraget 197A090

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 8.2.1999 SG(1999)D/1100

År/Nummer : 1997/4309

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : SKATT FÖR STYCKNING OCH UPPSAMLING AV SLAKTAVFALL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A090

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 18.9.2000 SG(2000)D/106791

År/Nummer : 1997/4487

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : INFÖRSELSKATT PÅ MOTORSTARKA MOTORFORDON

Rättslig grund : EG-fördraget 197A090

Målnr vid domstolen : C-1999/265

År/Nummer : 1998/2315

Medlemsstat : IRLAND

Ärende : PUNKTSKATTER - SKILLNADER I BESKATTNING AV VIN OCH ÖL

Rättslig grund : EG-fördraget 197A090

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1990/5361

Medlemsstat : TYSKLAND

Ärende : SKATTEMÄSSIG DISKRIMINERING AV BRITTISKA INVESTMENTBOLAG

Rättslig grund : EG-fördraget 197A049;EG-fördraget 197A056

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 6.8.1996 SG(1996)D/07318

År/Nummer : 1994/4113

Medlemsstat : GREKLAND

Ärende : BETALNING AV FÖRVÄRVSSKATT

Rättslig grund : EG-fördraget 197A012

Målnr vid domstolen : C-2000/249

År/Nummer : 1996/4369

Medlemsstat : TYSKLAND

Ärende : SKATTEMÄSSIG DISKRIMINERING AV FÖRETAG ETABLERADE UTOMLANDS

Rättslig grund : EG-fördraget 197A043

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1997/4448

Medlemsstat : SPANIEN

Ärende : AVSKRIVNING AV MERVÄRDE PÅ AKTIER SOM FÖRVÄRVATS EFTER FÖRETAGSUPPKÖP

Rättslig grund : EG-fördraget 197A043;EG-fördraget 197A056

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 24.7.2000 SG(2000)D/105216

År/Nummer : 1997/4461

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : AVDRAGSRÄTT FÖR RÄNTOR BETALADE TILL ETT KREDITINSTITUT I UTLANDET

Rättslig grund : EG-fördraget 197A039;EG-fördraget 197A049

Ärendet avslutat 2000

Transport och energi

År/Nummer : 1992/2219

Medlemsstat : TYSKLAND

Ärende : BILATERALA AVTAL MED TREDJE LAND - TRANSPORT PÅ INRE VATTENVÄGAR

Rättslig grund : EG-fördraget 197A10;EG-fördraget 197A133;EG-fördraget 197A71

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 28.2.2000 SG(2000)D/101863

År/Nummer : 1994/2267

Medlemsstat : LUXEMBURG

Ärende : BILATERALA AVTAL MED TREDJE LAND - TRANSPORT PÅ INRE VATTENVÄGAR

Rättslig grund : EG-fördraget 197A10

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 28.2.2000 SG(2000)D/101857

År/Nummer : 1997/2147

Medlemsstat : GREKLAND

Ärende : VÄGTRANSPORTER - SOCIAL LAGSTIFTNING - UNDERLÅTENHET ATT LÄMNA UPPGIFTER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A10;förordning 31985R3820

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1997/4583

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : SOCIAL LAGSTIFTNING RÖRANDE VÄGTRANSPORTER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A12;förordning 31985R3820;förordning 31985R3821

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1998/2181

Medlemsstat : SPANIEN

Ärende :GODSTRANSPORTER PÅ LANDSVÄG: FELAKTIG TILLÄMPNING AV FÖRORDNING NR 881/92

Rättslig grund : Förordning 31992R881

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1993/4037

Medlemsstat : GREKLAND

Ärende : FLYGPLATSAVGIFTER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A49;förordning 31992R2408

Målnr vid domstolen : C-2000/272

År/Nummer : 1994/4653

Medlemsstat : FÖRENADE KUNGARIKET

Ärende : INFÖRANDE AV EN NY PASSAGERARSKATT

Rättslig grund : EG-fördraget 197A12;EG-fördraget 197A49;förordning 31992R2408

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1996/2163

Medlemsstat : SPANIEN

Ärende : DISKRIMINERANDE FLYGPLATSSKATTER

Rättslig grund : Förordning 31992R2408

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 14.12.1998 SG(1998)D/11702

År/Nummer : 1996/2165

Medlemsstat : NEDERLÄNDERNA

Ärende : DISKRIMINERANDE FLYGPLATSSKATTER

Rättslig grund : Förordning 31992R2408

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 14.12.1998 SG(1998)D/11690

År/Nummer : 1998/2094

Medlemsstat : NEDERLÄNDERNA

Ärende : OPEN SKY-AVTAL MED USA

Rättslig grund : EG-fördraget 197A43;förordning 31992R2407;förordning 31992R2408;förordning 31992R2409

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 24.10.2000 SG(2000)D/107790

År/Nummer : 1998/2325

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : LUFTFARTSAVTAL MED USA

Rättslig grund : EG-fördraget 197A43;förordning 31992R2407;förordning 31992R2408;förordning 31992R2409

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 30.5.2000 SG(2000)D/103919

År/Nummer : 1990/0356

Medlemsstat : GREKLAND

Ärende : HANDELSFARTYGS FLAGG

Rättslig grund : EG-fördraget 197A48

Ärendet avslutat 2000

År/Nummer : 1990/0358

Medlemsstat : NEDERLÄNDERNA

Ärende : HANDELSFARTYGS FLAGG

Rättslig grund : EG-fördraget 197A48

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 30.6.1993 SG(1993)D/10930

År/Nummer : 1991/0600

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : LASTDELNINGSKLAUSUL I AVTAL MELLAN BELGISK- LUXEMBURGSKA EKONOMISKA UNIONEN OCH TOGO

Rättslig grund : Förordning 31986R4055

Målnr vid domstolen : C-1998/171

År/Nummer : 1991/0601

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : LASTDELNINGSKLAUSUL I AVTAL MELLAN BELGIEN OCH ZAIRE

Rättslig grund : Förordning 31986R4055

Målnr vid domstolen : C-1998/170

År/Nummer : 1995/2161

Medlemsstat : BELGIEN

Ärende : SJÖFARTSAVTAL MED CENTRAL- OCH VÄSTAFRIKANSKA STATER

Rättslig grund : Förordning 31986R4055

Målnr vid domstolen : C-1998/201

År/Nummer : 1995/2162

Medlemsstat : LUXEMBURG

Ärende : SJÖFARTSAVTAL MED CENTRAL- OCH VÄSTAFRIKANSKA STATER

Rättslig grund : Förordning 31986R4055

Målnr vid domstolen : C-1998/202

År/Nummer : 1995/2163

Medlemsstat : PORTUGAL

Ärende : SJÖFARTSAVTAL MED CENTRAL- OCH VÄSTAFRIKANSKA STATER

Rättslig grund : Förordning 31986R4055

Målnr vid domstolen : C-1998/062

År/Nummer : 1995/2164

Medlemsstat : PORTUGAL

Ärende : LASTDELNINGSAVTAL MED TREDJE LAND

Rättslig grund : Förordning 31986R4055

Målnr vid domstolen : C-1998/084

År/Nummer : 1995/2198

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : CABOTAGE

Rättslig grund : Förordning 31992R3577

Målnr vid domstolen : C-1999/160

År/Nummer : 1995/4624

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : FRI RÖRLIGHET FÖR SJÖTRANSPORTTJÄNSTER

Rättslig grund : EG-fördraget 197A48;förordning 31986R4055

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 31.1.2000 SG(2000)D/101019

År/Nummer : 1996/2168

Medlemsstat : FRANKRIKE

Ärende : VILLKOR FÖR ATT BEVILJA FRANSK FLAGG

Rättslig grund : EG-fördraget 197A43

Målnr vid domstolen : C-2000/004

År/Nummer : 1997/4482

Medlemsstat : ITALIEN

Ärende : AVGIFT VID PASSAGERARES PÅ- OCH AVSTIGNING

Rättslig grund : Förordning 31986R4055

Målnr vid domstolen : C-2000/295

År/Nummer : 1998/4654

Medlemsstat : GREKLAND

Ärende : SJÖTRANSPORTER - BEGRÄNSNING AV FRIHETEN ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER (FÖRORDNING (EEG) NR 4055/86)

Rättslig grund : Förordning 31986R4055;förordning 31992R3577

Motiverat yttrande avgivet xxxxxxx: 11.8.1999 SG(1999)D/6600

BILAGA IV

GENOMFÖRANDE AV DIREKTIV

I denna bilaga återfinns alla direktiv som gett upphov till problem under 2000, därför att medlemsstaterna underlåtit att anmäla genomförandebestämmelser (del 1), anmält genomförandebestämmelser som inte överensstämmer med direktivet (del 2) eller tillämpat direktivet felaktigt (del 3). Här återfinns också överträdelseförfaranden som kommissionen inlett mot medlemsstaterna per den 31 december 2000.

DEL 1 : ANMÄLAN AV OCH UNDERLÅTENHET ATT ANMÄLA NATIONELLA GENOMFÖRANDEBESTÄMMELSER FÖR DIREKTIV

Med underlåtenhet att anmäla avses total avsaknad av anmälan om nationella genomförandebestämmelser för direktiv eller ofullständig anmälan av dessa bestämmelser.

Anmärkning: Datumangivelsen avser dagen då medlemsstaten delgavs eller talan inlämnades till EG-domstolen.

Följande förkortningar används i denna del:

FU: formell underrättelse, KFU: kompletterande formell underrättelse

MY: motiverat yttrande, KMY: kompletterande motiverat yttrande

FU 228 och MY 228: formell underrättelse respektive motiverat yttrande på grund av underlåtenhet att följa en dom från domstolen.

Direktivens nummer anges i form av Celexnummer.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. JORDBRUK

2. KONKURRENS

3. UTBILDNING OCH KULTUR

4. SYSSELSÄTTNING OCH SOCIALPOLITIK

5. FÖRETAG

6. Mekanisk och elektroteknisk utrustning samt radio- och telekomutrustning

7. Kemiska produkter

8. Farmaceutiska och kosmetiska produkter

9. Motorfordon

10. Miljö

11. Allmänt

12. Luft

13. Avfall

14. Naturskydd

15. Kemi och bioteknik

16. Strålskydd

17. INFORMATIONSSAMHÄLLET

18. INRE MARKNADEN

19. Kompletterande åtgärder för att fullborda avskaffandet av inre gränskontroller den 1 januari 1993

20. Produktansvar

21. Bank

22. Försäkringar

23. Värdepapper

24. Betalningssystem

25. Posttjänster

26. Informationssamhällets tjänster

27. Offentlig upphandling

28. Skydd av personuppgifter

29. Industriell äganderätt

30. Upphovsrätt och närstående rättigheter

31. Särskilt reglerad yrkesverksamhet

32. HÄLSA OCH KONSUMENTSKYDD

33. Veterinärmedicin

34. Växtskydd

35. Utsäde och växter

36. Foder

37. Främmande ämnen

38. Livsmedel

39. Konsumentskydd

40. BESKATTNING

41. Mervärdesskatt

42. Punktskatter

43. ENERGI

44. Elektricitet

45. Gas

46. Kol och petroleumprodukter

47. Förnybar energi och energieffektivitet

48. TRANSPORTER

49. Transporter på väg och inre vattenvägar

50. Järnvägstransporter

51. Vägtransporter: säkerhet och teknik

52. Luftfart

53. Sjötransporter

54.

55.

56. JORDBRUK

31999L00004 Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/4/EG av den 22 februari 1999 om kaffe- och cikoriaextrakt

Datum för införlivande: 13.09.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: DK, EL, I, IR, L, A, FI, S

57. KONKURRENS

31996L0019 Kommissionens direktiv 96/19/EG av den 13 mars 1996 om ändring av direktiv 90/388/EEG med avseende på genomförandet av full konkurrens på marknaderna för teletjänster

Datum för införlivande: 1.7.1997

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

GREKLAND 1999/2221, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31999L0012 Kommissionens direktiv 1999/64/EG av den 23 juni 1999 om ändring av direktiv 90/388/EEG för att säkerställa att telenät och kabeltelevisionsnät som ägs av en enda operatör utgör skilda rättsliga enheter

Datum för införlivande: 10.4.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom I och EL

ITALIEN 2000/0578, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

GREKLAND 2000/0664, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

58. UTBILDNING OCH KULTUR

31997L0036 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television

Datum för införlivande: 30.12.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: DK, E, F, IR, NL, P, FI, S, UK, B, D, EL

ITALIEN 1999/0068, talan väckt den 25 maj 2000, mål C-207/00

LUXEMBURG 1999/0013, talan väckt den 29 mars 2000, mål C-119/00

NEDERLÄNDERNA 1999/0039, talan väckt den 17 april 2000, mål C-145/00

FRANKRIKE 1999/0001, talan väckt den 29 mars 2000, mål C-120/00

59. SYSSELSÄTTNING OCH SOCIALPOLITIK

31992L0029 Rådets direktiv 92/29/EEG av den 31 mars 1992 om minimikrav avseende säkerhet och hälsa för förbättrad medicinsk behandling ombord på fartyg

Datum för införlivande: 31.12.1994

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

LUXEMBURG 1995/0142, ärendet avslutat den 21 december 2000.

31992L0056 Rådets direktiv 92/56/EEG av den 24 juni 1992 om ändring av direktiv 75/129/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar

Datum för införlivande: 26.8.1994

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

31993L0104 Rådets direktiv 93/104 av den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden

Datum för införlivande: 23.11.1996

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom IT et F

ITALIEN 1997/0095, talan väckt den 26 oktober 1998, dom av den 9 mars 2000, Mål C- 386/98

FRANKRIKE 1997/0074, talan väckt den 16 februari 1999, dom av den 8 juni 2000,

Mål C- 046/99

LUXEMBURG 1997/0106, talan väckt den 16 februari 1999, återkallad den 3 mars 2000,

Mål C- 048/00

31994L0033 Rådets direktiv 94/33/EG av den 22 juni 1994 om skydd av minderåriga i arbetslivet

Datum för införlivande: 22.6.1996

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom F och L

FRANKRIKE 1996/0952, talan väckt den 16 februari 1999, dom av den 18 maj 2000, Mål C-045/99

LUXEMBURG 1996/1011, talan väckt den 16 februari 1999, dom av den 16 december 1999,

Mål C-047/99

31994L0045 Rådets direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare

Datum för införlivande: 22.9.1996

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

LUXEMBURG 1996/1012, talan väckt den 30 november 1998, dom av den 21 oktober 1999

31995L0030 Kommissionens direktiv 95/30/EG av den 30 juni 1995 om anpassning, som en följd av nya teknologiska rön, av rådets direktiv 90/679/EEG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för biologiska agenser i arbetet (sjunde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)

Datum för införlivande: 30.11.1996

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom A

ITALIEN 1997/0100, talan väckt den 3 december 1998, dom av den 16 mars 2000, mål C- 439/98, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ÖSTERRIKE 1997/0139, talan väckt den 10 december 1999, mål C-473/99

31995L0063 Rådets direktiv nr 95/63/EG av den 5 december 1995 om ändring av direktiv 89/655/EEG om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet (andra särdirektivet i enlighet med artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)

Datum för införlivande: 4.12.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom IR

IRLAND 1999/0100, beslut om att väcka talan fattat den 5 juli 2000, pågår

31996L0034 Rådets direktiv 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS

Datum för införlivande: 3.6.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

ITALIEN 1998/0386, talan väckt den 23 november 1999, återkallad den 28 juni 2000, mål C-345/99

31996L0071 Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster

Datum för införlivande: 16.12.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom B och L

31996L0097 Rådets direktiv 96/97/EG av den 20 december 1996 om ändring av direktiv 86/378/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av män och kvinnor i företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet

Datum för införlivande: 1.7.1997 och 9.3.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom EL och F

GREKLAND 1997/0320, talan väckt den 28 oktober 1998, dom av den 14 december 2000, mål C-457/98

FRANKRIKE 1997/0354, FU 228 sänd till medlemsstaten den 19 maj 2000

LUXEMBURG 1997/0396, talan väckt den 3 december 1998, återkallad den 17 januari 2000, mål C-438/98

31997L0042 Rådets direktiv 97/42/EG av den 27 juni 1997 om en första ändring av direktiv 90/394/EEG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener i arbetet (sjätte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)

Datum för införlivande: 27.6.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom F och IR

FINLAND 2000/0784, ärendet avslutat den 21 december 2000

DANMARK 2000/0656, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0496, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

PORTUGAL 2000/0729, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

SVERIGE 2000/0766, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

IRLAND 2000/0632, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

31997L0059 Kommissionens direktiv 97/59/EG av den 7 oktober 1997 om anpassning av direktiv 90/679/EEG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för biologiska agenser i arbetet (sjunde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) till den tekniska utvecklingen (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.3.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom A

ITALIEN 1998/0221, talan väckt den16 augusti 1999, återkallad den 19 september 2000, mål C-312/99

ÖSTERRIKE 1998/0244, talan väckt den 23 mars 2000, mål C-110/00

31997L0065 Kommissionens direktiv 97/65/EG av den 26 november 1997 om anpassning för tredje gången av rådets direktiv 90/679/EEG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för biologiska agenser i arbetet till den tekniska utvecklingen (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.6.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom A

ITALIEN 1998/0397, talan väckt den 16 augusti 1999, återkallad den 19 september 2000, mål C-31299

ÖSTERRIKE 1998/0433, talan väckt den 23 mars 2000, mål C-111/00

31997L0074 Rådets direktiv 97/74/EG av den 15 december 1997 om att utvidga rådets direktiv 94/45/EG om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare, till att avse Förenade kungariket

Datum för införlivande: 15.12.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, E, UK

31997L0075 Rådets direktiv 97/75/EG av den 15 december 1997 om att ändra direktiv 96/34/EG om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS, och att utvidga det till att avse Förenade kungariket

Datum för införlivande: 15.12.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: UK

FÖRENADE KUNGARIKET 2000/0257, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000, ärendet avslutat den 21 december 2000

31997L0081 Rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS

Datum för införlivande: 20.1.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, E, EL, F, I, L, A, NL, P, FI

31998L0023 Rådets direktiv 98/23/EG av den 7 april 1998 om att utvidga direktiv 97/81/EG om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS till att omfatta Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland

Datum för införlivande: 7.4.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: UK

31998L0065 Kommissionens direktiv 98/65/EG av den 3 september 1998 om anpassning till teknisk utveckling av rådets direktiv 82/130/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om elektrisk utrustning avsedd för användning i explosionsfarliga omgivningar i gruvor med risk för lättantändlig gruvgas

Datum för införlivande: 31.12.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

60. FÖRETAG

31998L0048 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998 om ändring av direktiv 98/34/EG om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter

Datum för införlivande: 5.8.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, IR, L, NL, A, P, FI, S, UK

GREKLAND 1999/0645, FU sänd till medlemsstaten den 16 november 1999

ITALIEN 1999/0634, FU sänd till medlemsstaten den 16 november 1999

FRANKRIKE 1999/0596, ärendet avslutat den 5 juli 2000

LUXEMBURG 1999/0600, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 1999/0635, ärendet avslutat 5 juli 2000

PORTUGAL 1999/0662, ärendet avslutat 5 juli 2000

Mekanisk och elektroteknisk utrustning samt radio- och telekomutrustning

31997L0023 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/23/EG av den 29 maj 1997 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tryckbärande anordningar

Datum för införlivande: 28.5.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, EL, F, IR, NL, A, P, FI, S, UK, I, L, E

TYSKLAND 1999/0479, MY sänt till medlemsstaten den 18 februari 2000

IRLAND 1999/0509, ärendet avslutat 5 juli 2000

SVERIGE 1999/0574, ärendet avslutat 5 juli 2000

LUXEMBURG 1999/0448, ärendet avslutat 5 juli 2000

ITALIEN 1999/0489, ärendet avslutat 5 juli 2000

ÖSTERRIKE 1999/0564, ärendet avslutat 5 juli 2000

31998L0079 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/79/EG av den 27 oktober 1998 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik

Datum för införlivande: 7.12.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: DK, E, I, P, S, UK

BELGIEN 2000/0212, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

TYSKLAND 2000/0230, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

GREKLAND 2000/0301, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

FINLAND 2000/0370, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

FRANKRIKE 2000/0178, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

IRLAND 2000/0269, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

LUXEMBURG 2000/0196, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0221, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

ÖSTERRIKE 2000/0348, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

FÖRENADE KUNGARIKET 2000/0253, ärendet avslutat den 21 december 2000

SPANIEN 2000/0311, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0331, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0005 Europaparlamentets och Rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse

Datum för införlivande: 7.4.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, E, L, NL, A, P, FI, S, UK

FINLAND 2000/0777, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0742, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0720, ärendet avslutat den 21 december 2000

BELGIEN 2000/0531, ärendet avslutat den 21 december 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0549, ärendet avslutat den 21 december 2000

ITALIEN 2000/0587, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

IRLAND 2000/0625, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

GREKLAND 2000/0673, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

FRANKRIKE 2000/0487, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

TYSKLAND 2000/0587, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

Kemiska produkter

31993L0015 Rådets direktiv 93/15/EEG av den 5 april 1993 om harmonisering av bestämmelserna om utsläppande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk

Datum för införlivande: 29.9.1993 och 29.9.1994

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom F

FRANKRIKE 1994/0449, fom av den 23 mars 2000, mål C-327/98

31994L0027 Europaparlamentets och rådets direktiv 94/27/EG av den 30 juni 1994 om ändring för tolfte gången av direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar)

Datum för införlivande: 1.1.1996

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, D, DK, E, EL, F, IR, L, NL, A, P, FI, S, UK

FRANKRIKE 2000/0379, ärendet avslutat den 21 december 2000

TYSKLAND 2000/0407, ärendet avslutat den 21 december 2000

ITALIEN 2000/0414, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

IRLAND 2000/0430, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0442, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0463, ärendet avslutat den 21 december 2000

SVERIGE 2000/0467, ärendet avslutat den 21 december 2000

31997L0063 Europaparlementets och Rådets direktiv 97/63/EG av den 24 november 1997 om ändring av rådets direktiv 76/116/EEG, 80/876/EEG, 89/284/EEG och 89/530/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om gödselmedel

Datum för införlivande: 1.7.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

ITALIEN 1998/0514, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31998L0003 Kommissionens direktiv 98/3/EG av den 15 januari 1998 om anpassning till teknisk utveckling av rådets direktiv 76/116/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om gödselmedel (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.12.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

GREKLAND 1999/0131, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31999L0011 Kommissionens direktiv 1999/11/EG av den 8 mars 1999 om anpassning till tekniska framsteg av de principer för god laboratoriesed som anges i rådets direktiv 87/18/EEG om harmonisering av lagar och andra författningar om tillämpningen av principerna för god laboratoriesed och kontrollen av tillämpningen vid prov med kemiska ämnen

Datum för införlivande: 30.9.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: DK, E, EL, F, I, IR, L, A, P, FI, S, UK

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0068, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0007, ärendet avslutat den 21 december 2000

BELGIEN 2000/0036, FU sänd till medlemsstaten den 18 februari 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0042, beslut om att väcka talan fattat den 21 december 2000, pågår

DANMARK 2000/0086, ärendet avslutat den 5 juli 2000

SPANIEN 2000/0111, ärendet avslutat den 5 juli 2000

PORTUGAL 2000/0125, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0135, ärendet avslutat den 21 december 2000

SVERIGE 2000/0150, ärendet avslutat den 5 juli 2000

TYSKLAND 2000/0047, MY sänt till medlemsstaten den 26 september 2000

31999L0012 Kommissionens direktiv 1999/12/EG av den 8 mars 1999 om anpassning till tekniska framsteg för andra gången av bilagan till rådets direktiv 88/320/EEG om tillsyn och kontroll avseende god laboratoriesed (GLP)

Datum för införlivande: 30.9.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: D, DK, E, EL, F, I, IR, L, A, P, FI, S, UK

FÖRENADE KUNGARIKET 2000/0067, ärendet avslutat den 21 december 2000

TYSKLAND 2000/0046, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0006, ärendet avslutat den 21 december 2000

BELGIEN 2000/0035, FU sänd till medlemsstaten den 18 februari 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0041, Beslut om att väcka talan fattat den 21 december 2000, pågår

DANMARK 2000/0085, ärendet avslutat den 5 juli 2000

SPANIEN 2000/0110, ärendet avslutat den 5 juli 2000

PORTUGAL 2000/0124, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0134, ärendet avslutat den 21 december 2000

SVERIGE 2000/0149, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31999L0043 Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/43/EG av den 25 maj 1999 om ändring för sjuttonde gången av direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar)

Datum för införlivande: 1.7.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, E, I, IR, L, NL, FI, S, UK

FRANKRIKE 2000/0787, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

GREKLAND 2000/0847, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

ÖSTERRIKE 2000/0877, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

PORTUGAL 2000/0866, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

TYSKLAND 2000/0813, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

31999L0051 Kommissionens direktiv 1999/51/EG av den 26 maj 1999 om anpassning till tekniska framsteg för femte gången av bilaga I till rådets direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (tenn, pentaklorfenol och kadmium) (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 29.2.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, D, DK, E, I, IR, NL, A, P, FI, S

Farmaceutiska och kosmetiska produkter

31993L0035 Rådets direktiv 93/35/EEG av den 14 juni 1993 om ändring för sjätte gången av direktiv 76/768/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter

Datum för införlivande: 14.6.1995

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

FRANKRIKE 1995/0500, talan väckt den 28 juli 1999, målet avskrivet den 4 oktober 2000, mål C-332/99

31993L0040 Rådets direktiv 93/40/EEG av den 14 juni 1993 om ändring av direktiv 81/851/EEG och 81/852/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om veterinärmedicinska läkemedel

Datum för införlivande: 31.12.1994 och 31.12.1997

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, EL, E, IR, I, L, NL, A, P, FI, S, UK

FRANKRIKE 1995/0293, MY 228 sänt till medlemsstaten den 28 februari 2000

31995L0017 Kommissionens direktiv 95/17/EG av den 19 juni 1995 om närmare tillämpningsföreskrifter till rådets direktiv 76/768/EEG i fråga om befrielse från kravet att uppta en eller flera beståndsdelar i den förteckning som föreskrivs för märkning av kosmetiska produkter

Datum för införlivande: 30.11.1995

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, EL, E, IR, I, L, NL, A, P, FI, S, UK

FRANKRIKE 1996/0100, talan väckt den 4 september 1998, mål C-328/98

31997L0018 Kommissionens direktiv 97/18/EG av den 17 april 1997 om att skjuta upp det datum efter vilket det skall vara förbjudet att i djurförsök utprova beståndsdelar och sammansättningar av beståndsdelar som ingår i kosmetiska produkter (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.12.1997

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: A, B, DK, EL, E, IR, I, L, NL, P, FI, UK

TYSKLAND 1998/0017, MY sänt till medlemsstaten den 4 september 1998

FRANKRIKE 1998/0040, MY sänt till medlemsstaten den 4 september 1998

SVERIGE 1998/0092, MY sänt till medlemsstaten den 24 juni 1998

ÖSTERRIKE 1998/0073, ärendet avslutat den 21 december 2000

31998L0062 Kommissionens tjugotredje direktiv 98/62/EG av den 3 september 1998 om anpassning till den tekniska utvecklingen av bilagorna II, III, VI och VII till rådets direktiv 76/768/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.6.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, EL, E, IR, I, L, NL, A, P, FI, S, UK

FRANKRIKE 1999/0441, MY sänt till medlemsstaten den 1 februari 2000

BELGIEN 1999/0464, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31999L0082 Kommissionens direktiv 1999/82/EG av den 8 september 1999 om ändring av bilagan till rådets direktiv 75/318/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om analytiska, farmakologiska, toxikologiska och kliniska normer och prövningsplaner för undersökning av farmaceutiska specialiteter (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 1.1.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, EL, E, F, IR, L, NL, A, P, FI, S, UK

ITALIEN 2000/0235, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

FINLAND 2000/0365, ärendet avslutat den 21 december 2000

SPANIEN 2000/0308, ärendet avslutat den 21 december 2000

DANMARK 2000/0277, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0288, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0263, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 2000/0186, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0317, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE KUNGARIKET 2000/0294, ärendet avslutat den 21 december 2000

BELGIEN 2000/0204, ärendet avslutat den 21 december 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0216, ärendet avslutat den 21 december 2000

TYSKLAND 2000/0224, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0083 Kommissionens direktiv 1999/83/EG av den 8 september 1999 om ändring av bilagan till rådets direktiv 75/318/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om analytiska, farmakologiska, toxikologiska och kliniska normer och prövningsplaner för undersökning av farmaceutiska specialiteter (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 1.3.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, EL, E, F, IR, L, NL, A, P, FI, S, UK

ITALIEN 2000/0577, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

BELGIEN 2000/0523, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0709, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0615, ärendet avslutat den 21 december 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0543, ärendet avslutat den 21 december 2000

TYSKLAND 2000/0559, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0104 Kommissionens direktiv 1999/104/EG av den 22 december 1999 om ändring av bilagan till rådets direktiv 81/852/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om analytiska, farmakologiska, toxikologiska och kliniska normer och prövningsplaner för prövning av veterinärmedicinska läkemedel (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 1.1.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, EL, E, F, IR, I, L, NL, A, FI, S, UK

PORTUGAL 2000/0313, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

GREKLAND 2000/0284, ärendet avslutat den 21 december 2000

SPANIEN 2000/0307, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 2000/0361, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0167, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 2000/0182, ärendet avslutat den 21 december 2000

TYSKLAND 2000/0223, ärendet avslutat den 21 december 2000

UK 2000/0245, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0259, ärendet avslutat den 21 december 2000

DANMARK 2000/0273, ärendet avslutat den 21 december 2000

32000L0006 Kommissionens tjugofjärde direktiv 2000/6/EG av den 29 februari 2000 om anpassning till den tekniska utvecklingen av bilagorna 2, 3, 6 och 7 till rådets direktiv 76/768/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 1.7.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, IR, I, L, NL, A, FI, S, UK

FRANKRIKE 2000/0825, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

PORTUGAL 2000/0863, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

GREKLAND 2000/0845, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

32000L0011 Kommissionens tjugofemte direktiv 2000/11/EG av den 10 mars 2000 om anpassning till den tekniska utvecklingen i bilaga II till rådets direktiv 76/768/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 1.6.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, E, IR, I, L, NL, A, FI, S, UK

TYSKLAND 2000/0557, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

GREKLAND 2000/0658, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

ÖSTERRIKE 2000/0739, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 2000/0498, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0475, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

SPANIEN 2000/0684, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0703, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

SVERIGE 2000/0750, ärendet avslutat den 21 december 2000

BELGIEN 2000/0518, ärendet avslutat den 21 december 2000

ITALIEN 2000/0571, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0612, ärendet avslutat den 21 december 2000

32000L0041 Kommissionens direktiv 2000/41/EG av den 19 juni 2000 om att för andra gången senarelägga det datum efter vilket djurförsök är förbjudna för beståndsdelar och kombinationer av beståndsdelar som ingår i kosmetiska produkter (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 29.6.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, E, IR, I, L, NL, A, FI, UK

Motorfordon

31998L0039 Kommissionens direktiv 98/39/EG av den 5 juni 1998 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 75/321/EEG om styrinrättningen på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.4.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

LUXEMBURG 1999/0344, ärendet avslutat den 5 juli 2000

BELGIEN 1999/0351, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FÖRENADE KUNGARIKET 1999/0378, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31998L0040 Kommissionens direktiv 98/40/EG av den 8 juni 1998 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 74/346/EEG om backspeglar på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.4.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

LUXEMBURG 1999/0345, ärendet avslutat den 5 juli 2000

BELGIEN 1999/0352, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FÖRENADE KUNGARIKET 1999/0379, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FINLAND 1999/0430, ärendet avslutat den 21 december 2000

31998L0089 Kommissionens direktiv 98/89/EG av den 20 november 1998 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 74/152/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om högsta konstruktiva hastighet och lastplattformar för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.12.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, D, DK, E, F, IR, I, L, NL, A, Fl, P, S, UK

SVERIGE 2000/0359, ärendet avslutat den 21 december 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0222, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE KUNGARIKET 2000/0254, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0302, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

31998L0090 Kommissionens direktiv 98/90/EG av den 30 november 1998 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 70/387/EEG om dörrar på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon

Datum för införlivande: 31.12.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

PORTUGAL 1999/0139, ärendet avslutat den 5 juli 2000

LUXEMBURG 1999/0025, ärendet avslutat den 5 juli 2000

BELGIEN 1999/0037, ärendet avslutat den 5 juli 2000

GREKLAND 1999/0139, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31998L0091 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/91/EG av den 14 december 1998 om motorfordon och släpvagnar till dessa fordon avsedda för transport av farligt gods på väg och om ändring av direktiv 70/156/EEG om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon

Datum för införlivande: 16.1.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, D, DK, E, F, I, L, FI, S, UK

ÖSTERRIKE 2000/0461, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

GREKLAND 2000/0440, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

PORTUGAL 2000/0454, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

IRLAND 2000/0428, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0398, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 20002000

TYSKLAND 2000/0405, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0007 Kommissionens direktiv 1999/7/EG av den 26 januari 1999 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 70/311/EEG om styrinrättningar för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 10.6.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

PORTUGAL 1999/0563, ärendet avslutat den 5 juli 2000

GREKLAND 1999/0539, ärendet avslutat den 5 juli 2000

LUXEMBURG 1999/0456, ärendet avslutat den 5 juli 2000

BELGIEN 1999/0468, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31999L0018 Kommissionens direktiv 1999/18/EG av den 18 mars 1999 om anpassning till teknisk utveckling av rådets direktiv 76/762/EEG när det gäller dimstrålkastare för motorfordon och glödlampor för sådana strålkastare

Datum för införlivande: 1.10.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

BELGIEN 2000/0030, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ITALIEN 2000/0054, ärendet avslutat den 5 juli 2000

IRLAND 2000/0074, ärendet avslutat den 5 juli 2000

SVERIGE 2000/0144, ärendet avslutat den 5 juli 2000

GREKLAND 2000/0093, ärendet avslutat den 5 juli 2000

PORTUGAL 2000/0119, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FINLAND 2000/0157, ärendet avslutat den 5 juli 2000

LUXEMBURG 2000/0016, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31999L0023 Kommissionens direktiv 1999/23/EG av den 9 april 1999 om anpassning till teknisk utveckling av rådets direktiv 93/33/EEG om skyddsanordningar för att förhindra obehörigt nyttjande av två- och trehjuliga motorfordon (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.12.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

PORTUGAL 2000/0328, ärendet avslutat den 21 december 2000

BELGIEN 2000/0210, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0298, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0025 Kommissionens direktiv 1999/25/EG av den 9 april 1999 om anpassning till teknisk utveckling av rådets direktiv 93/34/EEG om föreskrivna märkningar på två- och trehjuliga motorfordon (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.12.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

PORTUGAL 2000/0326, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0296, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0026 Kommissionens direktiv 1999/26/EG av den 20 april 1999 om anpassning till teknisk utveckling av rådets direktiv 93/94/EEG om monteringsplatsen för den bakre registreringsskylten på två- och trehjuliga motorfordon (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.12.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, D, DK, E, EL, F, IR, I, L, NL, P, Fl, S, UK

PORTUGAL 2000/0325, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0346, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

GREKLAND 2000/0295, ärendet avslutat den 21 december 2000

BELGIEN 2000/0207, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0040 Kommissionens direktiv 1999/40/EG av den 6 maj 1999 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 79/622/EEG om skyddsbågar på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (statisk provning) (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.6.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, FI, I, IR, L, P, S, UK

ITALIEN 2000/0584, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE KUNGARIKET 2000/0602, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0670, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

ÖSTERRIKE 2000/0739, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

SVERIGE 2000/0760, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0621, ärendet avslutat den 21 december 2000

BELGIEN 2000/0528, ärendet avslutat den 21 december 2000

DANMARK 2000/0647, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0484, ärendet avslutat den 21 december 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0547, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

31999L0055 Kommissionens direktiv 1999/55/EG av den 1 juni 1999 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 77/536/EEG om skyddsbågar för jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.6.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, FI, I, IR, L, A, P, S, UK

BELGIEN 2000/0527, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE KUNGARIKET 2000/0600, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0668, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

DANMARK 2000/0645, ärendet avslutat den 21 december 2000

SVERIGE 2000/0758, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0619, ärendet avslutat den 21 december 2000

ITALIEN 2000/0582, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0482, ärendet avslutat den 21 december 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0546, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

31999L0056 Kommissionens direktiv 1999/56/EG av den 3 juni 1999 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 78/933/EEG om installationen av belysnings- och ljussignalanordningar på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.6.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, D, DK, E, F, IR, I, L, NL, A, Fl, P, S, UK

ITALIEN 2000/0581, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE KUNGARIKET 2000/0599, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0667, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

BELGIEN 2000/0526, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0618, ärendet avslutat den 21 december 2000

DANMARK 2000/0644, ärendet avslutat den 21 december 2000

SVERIGE 2000/0757, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0057 Kommissionens direktiv 1999/57/EG av den 7 juni 1999 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 78/764/EEG om förarsätet på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.6.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, I, IR, L, NL, A, P, FI, S, UK

ITALIEN 2000/0580, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE KUNGARIKET 2000/0598, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0666, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

BELGIEN 2000/0525, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0481, ärendet avslutat den 21 december 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0545, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0617, ärendet avslutat den 21 december 2000

SVERIGE 2000/0756, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0058 Kommissionens direktiv 1999/58/EG av den 7 juni 1999 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 79/533/EEG om kopplingsanordningen och backväxeln på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.6.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, I, IR, L, NL, A, P, FI, S, UK

BELGIEN 2000/0524, ärendet avslutat den 21 december 2000

ITALIEN 2000/0579, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0597, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0665, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0544, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0616, ärendet avslutat den 21 december 2000

DANMARK 2000/0642, ärendet avslutat den 21 december 2000

SVERIGE 2000/0755, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0086 Rådets direktiv 1999/86/EG av den 11 november 1999 om att anpassa direktiv 76/763/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om passagerarsäten på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul till den tekniska utvecklingen

Datum för införlivande: 1.1.2001

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: D, E, F, IR, L, S

31999L0096 Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/96/EG av den 13 december 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från motorer med kompressionständning som används i fordon samt mot utsläpp av gasformiga föroreningar från motorer med gnisttändning drivna med naturgas eller motorgas (LPG) vilka används i fordon och om ändring av rådets direktiv 88/77/EEG

Datum för införlivande: 1.7.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: D, DK, E, IR, L, FI, S, UK

BELGIEN 2000/0521, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

ITALIEN 2000/0574, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

GREKLAND 2000/0661, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

PORTUGAL 2000/0706, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

ÖSTERRIKE 2000/0734, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

FRANKRIKE 2000/0477, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0540, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

DANMARK 2000/0639, ärendet avslutat den 21 december 2000

SPANIEN 2000/0686, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 2000/0770, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0098 Kommissionens direktiv 1999/98/EG av den 15 december 1999 om anpassning till den tekniska utvecklingen av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/79/EG om skydd av förare och passagerare i motorfordon vid frontalkollision (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.9.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, D, DK, E, EL, F, I, IR, L, NL, FI, S, UK

31999L0099 Kommissionens direktiv 1999/99/EG av den 15 december 1999 om anpassning till teknisk utveckling av rådets direktiv 80/1269/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om motoreffekten hos motorfordon (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 1.1.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, D, DK, E, EL, F, I, IR, L, NL, Fl, S, UK

ITALIEN 2000/0234, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0340, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

FRANKRIKE 2000/0170, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 2000/0185, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0316, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

FINLAND 2000/0364, ärendet avslutat den 21 december 2000

SPANIEN 2000/0287, ärendet avslutat den 21 december 2000

SVERIGE 2000/0355, ärendet avslutat den 21 december 2000

ITALIEN 2000/0234, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0262, ärendet avslutat den 21 december 2000

DANMARK 2000/0276, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0100 Kommissionens direktiv 1999/100/EG av den 15 december 1999 om anpassning till teknisk utveckling av rådets direktiv 80/1268/EEG om motorfordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.12.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, D, DK, E, EL, F, I, IR, L, NL, P, FI, S, UK

ITALIEN 2000/0233, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0339, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

FRANKRIKE 2000/0169, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 2000/0184, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0261, ärendet avslutat den 21 december 2000

DANMARK 2000/0275, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0286, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0315, ärendet avslutat den 21 december 2000

SVERIGE 2000/0354, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 2000/0363, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0101 Kommissionens direktiv 1999/101/EG av den 15 december 1999 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 70/157/EEG om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.3.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, D, DK, E, EL, IR, I, L, NL, Fl, S, UK

ITALIEN 2000/0573, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0705, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

ÖSTERRIKE 2000/0733, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

GREKLAND 2000/0660, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0476, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

31999L0102 Kommissionens direktiv 1999/102/EG av den 15 december 1999 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 70/220/EEG om åtgärder mot luftförorening genom avgaser från motorfordon (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.12.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, D, DK, E, EL, F, IR, I, L, NL, FI, P, S, UK

ITALIEN 2000/0232, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0338, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

DANMARK 2000/0274, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0168, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

SVERIGE 2000/0353, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0260, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 2000/0183, ärendet avslutat den 21 december 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0215, ärendet avslutat den 21 december 2000

ITALIEN 2000/0232, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 2000/0362, ärendet avslutat den 21 december 2000

32000L0001 Kommissionens direktiv 2000/1/EG av den 14 januari 2000 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 89/173/EEG om vissa delar och egenskaper på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.6.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, D, E, F, IR, L, NL, Fl, S

ITALIEN 2000/0572, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

GREKLAND 2000/0659, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

PORTUGAL 2000/0704, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

DANMARK 2000/0638, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

ÖSTERRIKE 2000/0732, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

FÖRENADE KUNGARIKET 2000/0593, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

LUXEMBURG 2000/0499, ärendet avslutat den 21 december 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0539, ärendet avslutat den 21 december 2000

SPANIEN 2000/0685, ärendet avslutat den 21 december 2000

SVERIGE 2000/0751, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 2000/0769, ärendet avslutat den 21 december 2000

SPANIEN 2000/0685, ärendet avslutat den 21 december 2000

32000L0002 Kommissionens direktiv 2000/2/EG av den 14 januari 2000 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 75/322/EEG om dämpning av radiostörningar som orsakas av gnisttändningsmotorer i jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul och av rådets direktiv 74/150/EEG om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.12.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, D, E, F, IR, L, Fl, S

32000L0003 Kommissionens direktiv 2000/3/EG av den 22 februari 2000 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 77/541/EEG om bilbälten och fasthållningsanordningar i motorfordon (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.9.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, D, DK, EL, E, I, IR, L, FI, S, UK

PORTUGAL 2000/0937, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

FRANKRIKE 2000/0901, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0940, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0912, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

32000L0025 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/25/EG av den 22 maj 2000 om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från motorer avsedda för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer och om ändring av rådets direktiv 74/150/EEG

Datum för införlivande: 29.9.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: E, IR, FI

ITALIEN 2000/0916, FU sänd till medlemsstaten den 12 december 2000

FÖRENADE KUNGARIKET 2000/0918, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

GREKLAND 2000/0929, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

FRANKRIKE 2000/0900, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

LUXEMBURG 2000/0904, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

BELGIEN 2000/0908, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0911, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

TYSKLAND 2000/0914, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

DANMARK 2000/0926, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

PORTUGAL 2000/0935, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0939, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

SVERIGE 2000/0942, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

61. Miljö

Allmänt

31996L0082 Rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår

Datum för införlivande: 3.2.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: DK, E, EL,FI, I, L, NL, S, UK

BELGIEN 1999/0457, talan väckt den 16 november 2000, mål C-423/00 (dom väntas)

TYSKLAND 1999/0240, talan väckt den 18 oktober 2000, mål C-383/00 (dom väntas)

FRANKRIKE 1999/0208, MY sänt till medlemsstaten den 27 oktober 1999

IRLAND 1999/0270, talan väckt den 25 oktober 2000, mål C-394/00 (dom väntas)

ÖSTERRIKE 1999/0313, talan väckt den 8 november 2000, mål C-407/00 (dom väntas)

PORTUGAL 1999/0302, talan väckt den 22 november 2000, mål C-431/00 (dom väntas)

31997L0011 Rådets direktiv 1997/11/EG av den 3 mars 1997 om ändring av direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt

Datum för införlivande: 14.3.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: DK, IR, NL, A, P, FI, S, UK, I, E

BELGIEN 1999/0350, MY sänt till medlemsstaten den 19 maj 2000

TYSKLAND 1999/2090, talan väckt den 8 november 2000, mål C-408/00 (dom väntas)

SPANIEN 1999/0406, talan väckt den 15 september 2000, mål C-342/00, återkallelse pågår

FRANKRIKE 1999/0338, MY sänt till medlemsstaten den 26 januari 2000

GREKLAND 1999/0399, talan väckt den 11 oktober 2000, mål C-374/00 (dom väntas)

LUXEMBURG 1999/0343, talan väckt den 3 oktober 2000, mål C-366/00 (dom väntas)

Luft

31996L0061 Rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar

Datum för införlivande: 30.10.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: DK, F, IR, NL, A , S, I, P

LUXEMBURG 2000/0026, KFU sänd till medlemsstaten den 25 juli 2000

TYSKLAND 2000/0050, FU sänd till medlemsstaten den 18 februari 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0070, MY sänt till medlemsstaten den 3 augusti 2000

GREKLAND 2000/0105, MY sänt till medlemsstaten den 25 juli 2000

SPANIEN 2000/0113, MY sänt till medlemsstaten den 25 juli 2000

FINLAND 2000/0165, MY sänt till medlemsstaten den 7 september 2000

BELGIEN 2000/2029, FU sänd till medlemsstaten den 1 augusti 2000

31996L0062 Rådets direktiv 96/62/EG av den 27 september 1996 om utvärdering och säkerställande av luftkvaliteten

Datum för införlivande: 21.5.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: Alla utom E

SPANIEN 1998/0342, talan väckt den 29 oktober 1999, mål C-417/99 (dom väntas)

31997L0068 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/68/EG av den 16 december 1997 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbränningsmotorer som skall monteras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg

Datum för införlivande: 30.6.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: Alla utom F

FRANKRIKE 1998/0362, talan väckt , mål C-320/99, dom av den 23 november 2000

31998L0070 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG

Datum för införlivande: 1.7.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: Alla utom I, UK

ITALIEN 1999/0627, MY sänt till medlemsstaten den 3 augusti 2000

FÖRENADE KUNGARIKET 1999/0633, MY sänt till medlemsstaten den 28 juli 2000

31999L0032 Rådets direktiv 1999/32/EG av den 26 april 1999 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen och om ändring av direktiv 93/12/EEG

Datum för införlivande: 1.7.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: DK, L, NL, S, P, FI, F

BELGIEN 2000/0800, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

TYSKLAND 2000/0814, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

ITALIEN 2000/0822, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

IRLAND 2000/0835, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

GREKLAND 2000/0849, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

SPANIEN 2000/0856, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

ÖSTERRIKE 2000/0879, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/2272, FU kommer att sändas till medlemsstaten

Avfall

31994L0062 Europaparlamentets och rådets direktiv 1994/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall

Datum för införlivande: 29.6.1996

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: Alla utom EL

GREKLAND 1996/0911, talan väckt, mål C-213/99, dom av den 13 april 2000, FU 228 sänd till medlemsstaten den 8 november 2000

31998L0101 Kommissionens direktiv 98/101/EG av den 22 december 1998 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 91/157/EEG om batterier och ackumulatorer som innehåller vissa farliga ämnen

Datum för införlivande: 1.1.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: A, F, FI, L, S, B , E, DK

NEDERLÄNDERNA 2000/0220, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

TYSKLAND 2000/0229, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

ITALIEN 2000/0240, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

FÖRENADE KUNGARIKET 2000/0252, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

IRLAND 2000/0267, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

GREKLAND 2000/0299, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

PORTUGAL 2000/0329, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

Naturskydd

31992L0043 Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter

Datum för införlivande: 10.6.1994

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: Alla utom F

FRANKRIKE 1994/0673, talan väckt, mål C-256/98, dom av den 6 april 2000, FU 228 sänd till medlemsstaten den 28 juli 2000

Kemi och bioteknik

31993L0090 Kommissionens direktiv 93/90/EEG av den 29 oktober 1993 om den förteckning över ämnen som avses i artikel 13.1 femte strecksatsen i rådets direktiv 67/548/EEG

Datum för införlivande: 31.10.1993

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: Alla utom UK

FÖRENADE

KUNGARIKET 1993/1095, MY sänt till medlemsstaten den 28 juli 2000

31996L0054 Kommissionens direktiv 96/54/EG av den 30 juli 1996 om anpassning till tekniska framsteg för tjugoandra gången av rådets direktiv 67/548/EEG om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.10.1997 och 31.5.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: Alla utom UK

FÖRENADE

KUNGARIKET 1998/0486, MY sänt till medlemsstaten den 28 juli 2000

31997L0035 Kommissionens direktiv 97/35/EG av den 18 juni 1997 om anpassning till den tekniska utvecklingen för andra gången av rådets direktiv 90/220/EEG om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.7.1997

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: Alla utom UK

FÖRENADE

KUNGARIKET 1997/0538, MY sänt till medlemsstaten den 28 juli 2000

31997L0069 Kommissionens direktiv 97/69/EG av den 5 december 1997 om anpassning till tekniska framsteg för tjugotredje gången av rådets direktiv 67/548/EEG om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen

Datum för införlivande: 16.12.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: Alla utom UK

FÖRENADE KUNGARIKET 1999/0089, MY sänt till medlemsstaten den 28 juli 2000

31998L0008 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden

Datum för införlivande: 13.5.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: DK, I, S, A

FRANKRIKE 2000/0491, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

LUXEMBURG 2000/0512, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

BELGIEN 2000/0535, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0551, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

TYSKLAND 2000/0568, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

FÖRENADE KUNGARIKET 2000/0607, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

IRLAND 2000/0628, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

GREKLAND 2000/0677, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

SPANIEN 2000/0696, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

PORTUGAL 2000/0725, MY sänt till medlemsstaten den 29 december 2000

FINLAND 2000/0781, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

31998L0081 Rådets direktiv 98/81/EG av den 26 oktober 1998 om ändring av direktiv 90/219/EEG om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer

Datum för införlivande: 5.6.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: S, DK , FI

FRANKRIKE 2000/0489, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

LUXEMBURG 2000/0509, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

BELGIEN 2000/0533, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0550, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

TYSKLAND 2000/0565, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

ITALIEN 2000/0589, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

FÖRENADE KUNGARIKET 2000/0605, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

IRLAND 2000/0627, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

GREKLAND 2000/0675, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

SPANIEN 2000/0694, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

PORTUGAL 2000/0722, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

ÖSTERRIKE 2000/0744, MY sänt till medlemsstaten den 29 december 2000

31998L0098 Kommissionens direktiv 98/98/EG av den 15 december 1998 om anpassning till tekniska framsteg för tjugofemte gången av rådets direktiv 67/548/EEG om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen

Datum för införlivande: 1.7.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: A, D, F, FI, I, L, NL, E

BELGIEN 2000/0801, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

IRLAND 2000/0836, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

DANMARK 2000/0843, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

GREKLAND 2000/0850, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

PORTUGAL 2000/0869, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

SVERIGE 2000/0890, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

FÖRENADE KUNGARIKET 2000/2273, FU kommer att sändas till medlemsstaten

Strålskydd

31996L0029 Rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning

Datum för införlivande: 13.5.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: FI, IR, A, I, S

SPANIEN 2000/2126, FU sänd till medlemsstaten den 28 juli 2000

BELGIEN 2000/2129, FU sänd till medlemsstaten den 12 september 2000

TYSKLAND 2000/2130, FU sänd till medlemsstaten den 28 juli 2000

DANMARK 2000/2131, FU sänd till medlemsstaten den 28 juli 2000

GREKLAND 2000/2132, FU sänd till medlemsstaten den 24 november 2000

FRANKRIKE 2000/2133, FU sänd till medlemsstaten den 28 juli 2000

LUXEMBURG 2000/2135, FU sänd till medlemsstaten den 25 juli 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/2136, FU sänd till medlemsstaten den 12 september 2000

PORTUGAL 2000/2137, FU sänd till medlemsstaten den 1 augusti 2000

FÖRENADE KUNGARIKET 2000/2139, FU sänd till medlemsstaten den 3 augusti 2000

31997L0043 Rådets direktiv 97/43/Euratom av den 30 juni 1997 om skydd för personers hälsa mot faror vid joniserande strålning i samband med medicinsk bestrålning och om upphävande av direktiv 84/466/Euratom

Datum för införlivande: 12.5.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: A, FI, I, S

SPANIEN 2000/2140, FU sänd till medlemsstaten den 28 juli 2000

BELGIEN 2000/2142, FU sänd till medlemsstaten den 12 september 2000

TYSKLAND 2000/2143, FU sänd till medlemsstaten den 28 juli 2000

DANMARK 2000/2144, FU sänd till medlemsstaten den 28 juli 2000

GREKLAND 2000/2145, FU sänd till medlemsstaten den 24 november 2000

FRANKRIKE 2000/2147, FU sänd till medlemsstaten den 28 juli 2000

IRLAND 2000/2148, MY sänt till medlemsstaten den 31 december 2000

LUXEMBURG 2000/2150, FU sänd till medlemsstaten den 25 juli 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/2151, FU sänd till medlemsstaten den 12 september 2000

PORTUGAL 2000/2152, FU sänd till medlemsstaten den 1 augusti 2000

FÖRENADE KUNGARIKET 2000/2154, FU sänd till medlemsstaten den 12 september 2000

62. INFORMATIONSSAMHÄLLET

31995L0047 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/47/EG av den 24 oktober 1995 om tillämpning av standarder för sändning av televisionssignaler

Datum för införlivande: 23.8.1996

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, EL, E, IR, I, L, A, P, FI, S, UK

BELGIEN 1996/0870, ärendet avslutat den 21 mars 2000

FRANKRIKE 1996/0966, dom av den 23 november 2000, mål C-319/99

NEDERLÄNDERNA 1996/1034, talan väckt den 26 juni 2000, mål C-254/00

ÖSTERRIKE 1996/1089, återkallad den 17 oktober 2000, mål C-411/99

31995L0062 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/62/EG av den 13 december 1995 om tillhandahållande av öppna nät (ONP) för taltelefoni

Datum för införlivande: 31.12.1996

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

BELGIEN 1997/2226, ärendet avslutat den 21 mars 2000

31997L0051 Europaparlamentets och Rådets direktiv 97/51/EG av den 6 oktober 1997 om ändring av rådets direktiv 90/387/EEG och 92/44/EEG för anpassning till en konkurrensutsatt miljö på telekommunikationsområdet

Datum för införlivande: 31.12.1997

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, EL, E, IR, L, NL, A, P, FI, S, UK

FRANKRIKE 1998/0359, beslut om att väcka talan fattat den 22 december 1999, pågår

ITALIEN 1998/0394, dom av den 30 november 2000, mål C-422/99

31997L0066 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66/EG av den 15 december 1997 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet

Datum för införlivande: 24.10.1998 och 24.10.2000 (artikel 5)

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, EL, E, NL, A, P, FI, S, UK

BELGIEN 1998/2332, ärendet avslutat den 11 april 2000

DANMARK 1998/2333, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 1998/2335, ärendet avslutat den 21 mars 2000

FRANKRIKE 1998/2336, talan väckt den 19 april 2000, mål C-151/00 (dom väntas)

FRANKRIKE 2000/0903, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

IRLAND 1998/2337, beslut om att väcka talan fattat den 5 juli 2000, pågår

IRLAND 2000/0925, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

ITALIEN 2000/0917, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

LUXEMBURG 1998/2338, Beslut om att väcka talan fattat den 22 december 1999, pågår

LUXEMBURG 2000/0907, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 1998/2344, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0920, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

31998L0010 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/10/EG av den 26 februari 1998 om tillhandahållande av öppna nätverk (ONP) för taltelefoni och samhällsomfattande tjänster för telekommunikation i en konkurrensutsatt miljö

Datum för införlivande: 30.6.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, EL, E, IR, L, NL, A, P, FI, S, UK

FRANKRIKE 1998/0363, beslut om att väcka talan fattat den 22 december 1999, pågår

ITALIEN 1998/0399, dom av den 7 december 2000, mål C-423/99

31998L0061 Europaparlamentets och Rådets direktiv 98/61/EG av den 24 september 1998 om ändring av direktiv 97/33/EG med avseende på nummerportabilitet mellan operatörer och förval av nätoperatörer

Datum för införlivande: 31.12.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

BELGIEN 1999/0033, ärendet avslutat den 21 mars 2000

ITALIEN 1999/0079, ärendet avslutat den 21 mars 2000

63. INRE MARKNADEN

Kompletterande åtgärder för att fullborda avskaffandet av inre gränskontroller den 1 januari 1993

31996L0100 Europaparlamentets och rådets direktiv 96/100/EG av den 17 februari 1997 om ändring av bilagan till direktiv 93/7/EEG om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium

Datum för införlivande: 1.9.1997

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

ÖSTERRIKE 1997/0693, ärendet avslutat den 5 juli 2000

Produktansvar

31999L0034 Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/34/EG av den 10 maj 1999 om ändring av rådets direktiv 85/374/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister

Datum för införlivande: 4.12.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, EL, F, L, NL, A, FI, S, UK

Bank

31998L0031 Europaparlamentets och Rådets direktiv 98/31/EG av den 22 juni 1998 om ändring av rådets direktiv 93/6/EEG om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut

Datum för införlivande: 21.7.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom EL, E, P

BELGIEN 2000/0805, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

TYSKLAND 2000/0817, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

GREKLAND 2000/0854, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

SPANIEN 2000/0860, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

IRLAND 2000/0840, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0810, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

ÖSTERRIKE 2000/0883, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

PORTUGAL 2000/0873, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

FINLAND 2000/0899, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

SVERIGE 2000/0894, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

31998L0032 Europaparlamentets och Rådets direktiv 98/32/EG av den 22 juni 1998 om ändring, som särskilt gäller panträtt i fast egendom, av rådets direktiv 89/647/EEG om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut

Datum för införlivande: 21.7.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom EL, F

BELGIEN 2000/0804, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

GREKLAND 2000/0853, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

FRANKRIKE 2000/0790, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

IRLAND 2000/0839, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0809, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

ÖSTERRIKE 2000/0882, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

PORTUGAL 2000/0872, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

FINLAND 2000/0898, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

SVERIGE 2000/0893, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

31998L0033 Europaparlamentets och Rådets direktiv 98/33/EG av den 22 juni 1998 om ändring av artikel 12 i rådets direktiv 77/780/EEG om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, artiklarna 2, 5, 6, 7 och 8 och bilagorna II och III till rådets direktiv 89/647/EEG om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut och artikel 2 och bilaga II till rådets direktiv 93/6/EEG om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut

Datum för införlivande: 21.7.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom EL, E

BELGIEN 2000/0803, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

TYSKLAND 2000/0816, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

GREKLAND 2000/0852, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

SPANIEN 2000/0859, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

IRLAND 2000/0838, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0808, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

ÖSTERRIKE 2000/0881, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

PORTUGAL 2000/0871, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

FINLAND 2000/0897, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

SVERIGE 2000/0892, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

Försäkringar

31998L0078 Europaparlamentets och rådets direktiv nr 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp

Datum för införlivande: 5.6.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: DK, E, IR, L, NL, A, S

BELGIEN 2000/0534, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

DANMARK 2000/0652, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000, ärendet avslutat den 21 december 2000

TYSKLAND 2000/0566, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

GRÈCE 2000/0676, MY sänt till medlemsstaten den 29 december 2000

FRANKRIKE 2000/0490, MY sänt till medlemsstaten den 29 december 2000

ITALIEN 2000/0590, MY sänt till medlemsstaten den 29 december 2000

LUXEMBURG 2000/0510, MY sänt till medlemsstaten den 29 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0745, MY sänt till medlemsstaten den 29 december 2000

PORTUGAL 2000/0723, MY sänt till medlemsstaten den 29 december 2000

FINLAND 2000/0780, MY sänt till medlemsstaten den 29 december 2000

SVERIGE 2000/0763, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000,ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0606, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

Värdepapper

31993L0022 Rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet

Datum för införlivande: 1.7.1995

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

LUXEMBURG 1995/0566, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31997L0009 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare

Datum för införlivande: 26.9.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

FRANKRIKE 1998/0529, ärendet avslutat den 5 juli 2000

LUXEMBURG 1998/0536, talan uppskjuten den 20 december 2000

PORTUGAL 1998/0591, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ÖSTERRIKE 1998/0600, ärendet avslutat den 5 juli 2000

Betalningssystem

31998L0026 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper

Datum för införlivande: 11.12.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom F, I, L

FRANKRIKE 2000/0180, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

ITALIEN 2000/0243, MY sänt till medlemsstaten den 29 december 2000

LUXEMBURG 2000/0198, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

Posttjänster

31997L0067 Europaparlamentets och Rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna

Datum för införlivande: 14.2.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom L

IRLAND 1999/0272, MY sänt till medlemsstaten den 12 september 2000

LUXEMBURG 1999/0218, MY sänt till medlemsstaten den 1 augusti 2000

Informationssamhällets tjänster

31998L0048 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998 om ändring av direktiv 98/34/EG om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter

Datum för införlivande: 5.8.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom EL och I

GREKLAND 1999/0645, FU sänd till medlemsstaten den 16 november 1999

FRANKRIKE 1999/0596, ärendet avslutat den 5 juli 2000

IRLAND 1999/0635, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ITALIEN 1999/0624, FU sänd till medlemsstaten den 16 november 1999

LUXEMBURG 1999/0600, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 1999/0662, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31998L0084 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/84/EG av den 20 november 1998 om det rättsliga skyddet för tjänster som bygger på eller utgörs av villkorad tillgång

Datum för införlivande: 28.5.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: DK, F, IR, I, NL, A, UK

BELGIEN 2000/0532, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

DANMARK 2000/0650, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000, ärendet avslutat den 21 december 2000

TYSKLAND 2000/0564, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

GREKLAND 2000/0674, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

SPANIEN 2000/0693, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

FRANKRIKE 2000/0488, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0626, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000, ärendet avslutat den 21 december 2000

ITALIEN 2000/0588, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

LUXEMBURG 2000/0508, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

ÖSTERRIKE 2000/0743, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0721, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

FINLAND 2000/0778, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

SVERIGE 2000/0772, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

Offentlig upphandling

31992L0013 Rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten- energi-, transport- och telekommunikationssektorerna

Datum för införlivande: 1.1.1993

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom EL, P

GREKLAND 1998/0185, talan väckt den 15 mars 2000, mål C-098/00

PORTUGAL 1998/0437, talan uppskjuten den 5 juli 2000

31993L0038 Rådets direktiv 93/38/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna

Datum för införlivande: 1.7.1994

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom P

PORTUGAL 1998/0438, MY sänt till medlemsstaten den 2 februari1999

31997L0052 Europaparlementets och Rådets direktiv 97/52/EG av den 13 oktober 1997 om ändring av direktiven 92/50/EEG, 93/36/EEG och 93/37/EEG om samordning av förfarandena vid tilldelning av kontrakt vid offentlig upphandling av tjänster, varor samt bygg- och anläggningsarbeten

Datum för införlivande: 13.10.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom D, EL, F, A

TYSKLAND 1998/0553, talan väckt den 5 april 2000, mål C-130/00

GREKLAND 1998/0585, talan väckt den 30 maj 2000, mål 216/00

SPANIEN 1998/0587, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FRANKRIKE 1998/0530, talan väckt den 13 mars 2000, mål 097/00

ITALIEN 1998/0561, talan väckt den 21 februari 2000,återkallad den 21 december 2000

LUXEMBURG 1998/0539, Ärendet avslutat den 5 juli 2000

ÖSTERRIKE 1998/0601, Talan väckt den 21 december 2000, mål C-462/00

FÖRENADE

KUNGARIKET 1998/0566, Ärendet avslutat den 21 december 2000

31998L0004 Europaparlementets och Rådets direktiv 98/4/EG av den 16 februari 1998 om ändring av direktiv 93/38/EEG om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna.

Datum för införlivande: 16.2.1999 och 16.2.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom D, F, A, UK

TYSKLAND 1999/0243, MY avsänt till medlemsstaten den 6 mars 2000, talan uppskjuten den 21 december 2000

FRANKRIKE 1999/0210, talan väckt den 28 november 2000, mål C-439/00

ITALIEN 1999/0253, ärendet avslutat den 5 juli 2000

LUXEMBURG 1999/0219, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 1999/0315, MY sänt till medlemsstaten den 24 januari 2000, talan väckt den 21 december 2000, mål C-462/00

FÖRENADE

KUNGARIKET 1999/0263, MY sänt till medlemsstaten den 26 januari 2000

Skydd av personuppgifter

31995L0046 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter

Datum för införlivande: 24.10.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, EL, E, I, NL, A, P, FI, S, UK

DANMARK 1998/0576, talan uppskjuten den 21 december 2000

TYSKLAND 1998/0552, talan väckt den 1 december 2000, mål C-443/00

SPANIEN 1998/0586, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FRANKRIKE 1998/0528, talan väckt den 6 december 2000, mål C-449/00

IRLAND 1998/0571, MY sänt till medlemsstaten den 16 augusti 1999

LUXEMBURG 1998/0535, talan väckt den 7 december 2000, mål C-450/00

NEDERLÄNDERNA 1998/0548, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 1998/0565, ärendet avslutat den 5 juli 2000

Industriell äganderätt

31998L0044 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/44/EG av den 6 juli 1998 om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar

Datum för införlivande: 30.7.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: DK, IR, FI

BELGIEN 2000/0802, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

TYSKLAND 2000/0815, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

GREKLAND 2000/0851, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

SPANIEN 2000/0858, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

FRANKRIKE 2000/0789, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

ITALIEN 2000/0823, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

LUXEMBURG 2000/0797, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0807, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

ÖSTERRIKE 2000/0880, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

PORTUGAL 2000/0870, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

SVERIGE 2000/0891, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0829, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

Upphovsrätt och närstående rättigheter

31992L0100 Rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga området

Datum för införlivande: 1.7.1994

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom IRL

IRLAND 1994/0855, talan väckt, dom av den 12 oktober 1999, mål C-213/98

31993L0083 Rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel

Datum för införlivande: 1.1.1995

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom IRL

IRLAND 1995/0114, talan väckt, dom av den 25 november 1999, mål C-212/98

31996L0009 Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser

Datum för införlivande: 31.12.1997

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom IRL, L

IRLAND 1998/0043, talan väckt den 4 oktober 1999, mål C-370/99

LUXEMBURG 1998/0058, talan väckt, dom av den 13 april 2000, mål C-348/99

Särskilt reglerad yrkesverksamhet

31989L0048 Rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier

Datum för införlivande: 4.1.1991

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

GREKLAND 1991/0668, ärendet avslutat den 11 oktober 2000

31997L0038 Kommissionens direktiv 97/38/EG av den 20 juni 1997 om ändring av bilaga C i rådets direktiv 92/51/EEG om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.9.1997

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

GREKLAND 1997/0600, talan väckt den 9 juni 2000, ärendet avslutat den 11 oktober 2000

31998L0005 Europaparlamentets och Rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls

Datum för införlivande: 14.3.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: DK, D, EL, A, FI, S, UK

BELGIEN 2000/0537, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

DANMARK 2000/0655, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000, ärendet avslutat den 21 december 2000

SPANIEN 2000/0699, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

FRANKRIKE 2000/0494, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

IRLAND 2000/0631, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

ITALIEN 2000/0592, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000, MY sänt till medlemsstaten den 29 december 2000

LUXEMBURG 2000/0515, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0552, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

PORTUGAL 2000/0728, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000, MY sänt till medlemsstaten den 29 december 2000

31998L0021 Kommissionens direktiv 98/21/EG av den 8 april 1998 om ändring av rådets direktiv 93/16/EEG om underlättande av läkares fria rörlighet och ömsesidigt erkännande av deras utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.12.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

IRLAND 1999/0104, talan väckt den 14 februari 2000, ärendet avslutat den 5 juli 2000

NEDERLÄNDERNA 1999/0047, ärendet avslutat den 11 april 2000

PORTUGAL 1999/0160, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31998L0063 Kommissionens direktiv 98/63/EG av den 3 september 1998 om ändring av rådets direktiv 93/16/EEG om underlättande av läkares fria rörlighet och ömsesidigt erkännande av deras utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.6.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

SPANIEN 1999/0546, MY sänt till medlemsstaten den 24 januari 2000, ärendet avslutat den 11 april 2000

IRLAND 1999/0516, MY sänt till medlemsstaten den 24 januari 2000, ärendet avslutat den 5 juli 2000

NEDERLÄNDERNA 1999/0477, MY sänt till medlemsstaten den 31 januari 2000, ärendet avslutat den 11 april 2000

PORTUGAL 1999/0559, MY sänt till medlemsstaten den 24 januari 2000, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31999L0046 Kommissionens direktiv 1999/46/EG av den 21 maj 1999 om ändring av direktiv 93/16/EEG om underlättande av läkares fria rörlighet och ömsesidigt erkännande av deras utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.12.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom P

TYSKLAND 2000/0228, FU sänd till medlemstaten den 13 juli 2000, ärendet avslutat den 21 december 2000

SPANIEN 2000/0309, FU sänd till medlemstaten den 13 juli 2000, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0176, FU sänd till medlemstaten den 13 juli 2000, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0266, FU sänd till medlemstaten den 13 juli 2000, Ärendet avslutat den 21 december 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0219, FU sänd till medlemstaten den 13 juli 2000, Ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0324, FU sänd till medlemstaten den 13 juli 2000

64. HÄLSA OCH KONSUMENTSKYDD

Veterinärmedicin

31993L0118 Rådets direktiv 93/118/EG av den 22 december 1993 om ändring av direktiv 85/73/EEG om finansiering av hygienundersökningar och kontroller av färskt kött och fjäderfäkött

Datum för införlivande: 31.12.1993 och 31.12.1994

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, IR, I, L, NL, A, P, FI, S, UK

GREKLAND 1995/0069, FU 228 sänd till medlemsstaten den 24 februari 2000

31994L0028 Rådets direktiv 94/28/EG av den 23 juni 1994 om principer för zootekniska och genealogiska villkor för import från tredje land av djur, sperma, ägg och embryon och om ändring av direktiv 77/504/EEG om renrasiga avelsdjur av nötkreatur

Datum för införlivande: 1.7.1995

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

FRANKRIKE 1995/0505, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31995L0029 Rådets direktiv 95/29 (EG) av den 29 juni 1995 om ändring av direktiv 91/628/EEG om skydd av djur vid transport

Datum för införlivande: 30.12.1996 och 30.12.1997

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

FRANKRIKE 1997/0077, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31995L0071 Rådets direktiv 95/71/EG av den 22 december 1995 om ändring av bilagan till direktiv 91/493/EEG om fastställande av hygienkrav för produktionen och marknadsföringen av fiskprodukter

Datum för införlivande: 1.7.1997

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

BELGIEN 1997/0479, ärendet avslutat den 21 december 2000

31996L0022 Rådets direktiv 96/22/EG av den 29 april 1996 om förbud mot användning av vissa ämnen med hormonell och tyreostatisk verkan samt av ß-agonister vid animalieproduktion och om upphävande av direktiv 81/602/ EEG, 88/146/EEG och 88/299/EEG

Datum för införlivande: 1.7.1997

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, EL, E, IR, I, L, NL, A, P, FI, S, UK

FRANKRIKE 1997/0342, talan uppskjuten den 21 december 1998

ITALIEN 1997/0373, ärendet avslutat den 5 juli 2000

PORTUGAL 1997/0430, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31996L0023 Rådets direktiv 96/23/EG av den 29 april 1996 om införande av kontrollåtgärder för vissa ämnen och restsubstanser av dessa i levande djur och i produkter framställda därav och om upphävande av direktiv 85/358/EEG och 86/469/EEG samt beslut 89/187/EEG och 91/664/EEG

Datum för införlivande: 30.6.1997

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, EL, E, IR, I, L, NL, A, P, FI, S, UK

FRANKRIKE 1997/0343, talan uppskjuten den 21 december 2000

ITALIEN 1997/0374, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31996L0043 Rådets direktiv 96/43/EG av den 26 juni 1996 om ändring och kodifiering av direktiv 85/73/EEG om finansieringen av veterinära besiktningar och kontroller av levande djur och vissa animaliska produkter och om ändring av direktiv 90/675/EEG och 91/496/EEG

Datum för införlivande: 1.7.1997, 1.7.1997 och 1.7.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, E, F, I, L, NL, A, P, FI, S, UK

(Införlivande 1/7/1997)

TYSKLAND 1997/0491, talan väckt den 24 augusti 1999, mål C-316/99

GREKLAND 1997/0495, FU 228 sänd till medlemsstaten den 5 september 2000

SPANIEN 1997/0498, ärendet avslutat den 5 juli 2000

IRLAND 1997/0509, dom av den 8 juni 2000, mål C-190/99

PORTUGAL 1997/0526, ärendet avslutat den 5 juli 2000

(Införlivande 1/7/1999)

IRLAND 2000/0634, FU äsänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

GREKLAND 2000/0682, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

31996L0093 Rådets direktiv 96/93/EG av den 17 december 1996 om certifiering av djur och animaliska produkter

Datum för införlivande: 31.1.1997

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

FRANKRIKE 1998/0132, talan återkallad den 9 juni 2000, mål C-495/99

IRLAND 1998/0141, talan återkallad den 6 juli 2000, mål C-437/99

ITALIEN 1998/0143, dom av den 7 december 2000, mål C-395/99

LUXEMBURG 1998/0146, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31997L0012 Rådets direktiv 97/12/EG av den 17 mars 1997 om ändring och uppdatering av direktiv 64/432/EEG om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen

Datum för införlivande: 1.7.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, EL, E, I, L, NL, A, P, FI, S, UK

BELGIEN 2000/0213, ärendet avslutat den 21 december 2000

DANMARK 2000/0283, ärendet avslutat den 21 december 2000

TYSKLAND 2000/0231, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0305, ärendet avslutat den 21 december 2000

SPANIEN 2000/0312, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0181, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

IRLAND 2000/0271, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

ITALIEN 2000/0244, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 2000/0199, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0351, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0335, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 2000/0372, ärendet avslutat den 21 december 2000

SVERIGE 2000/0360, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0258, ärendet avslutat den 21 december 2000

31997L0022 Rådets direktiv 97/22/EG av den 22 april 1997 om ändring av direktiv 92/117/EEG om skyddsåtgärder mot specifika zoonoser och zoonotiska agenser hos djur och animaliska produkter för att förhindra utbrott av livsmedelsburna infektioner och förgiftningar

Datum för införlivande: 1.9.1997

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

NEDERLÄNDERNA 1997/0681, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31997L0061 Rådets direktiv 97/61/EG av den 20 oktober 1997 om ändring av bilagan till direktiv 91/492/EEG om fastställande av hygienkrav för produktion och utsläppande på marknaden av levande tvåskaliga mollusker

Datum för införlivande: 30.6.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

BELGIEN 1998/0294, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FRANKRIKE 1998/0360, ärendet avslutat den 5 juli 2000

IRLAND 1998/0379, ärendet avslutat den 21 december 2000

31997L0076 Rådets direktiv 97/76/EG av den 16 december 1997 om ändring av rådets direktiv 77/99/EEG och direktiv 72/462/EEG beträffande regler tillämpliga på malet kött, köttberedningar och vissa andra produkter av animaliskt ursprung

Datum för införlivande: 31.12.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

GREKLAND 1999/0128, ärendet avslutat den 5 juli 2000

IRLAND 1999/0103, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ITALIEN 1999/0073, ärendet avslutat den 5 juli 2000

NEDERLÄNDERNA 1999/0045, talan väckt den 9 augusti 2000, mål C-306/00

31997L0078 Rådets direktiv 97/78/EG av den 18 december 1997 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter från tredje land som förs in i gemenskapen

Datum för införlivande: 30.6.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, EL, E, F, IR, I, L, NL, A, P, FI, S

BELGIEN 1999/0459, ärendet avslutat den 5 juli 2000

DANMARK 1999/0522, ärendet avslutat den 21 mars 2000

TYSKLAND 1999/0482, ärendet avslutat den 5 juli 2000

GREKLAND 1999/0531, ärendet avslutat den 5 juli 2000

SPANIEN 1999/0541, ärendet avslutat den 21 mars 2000

FRANKRIKE 1999/0435, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 1999/0510, ärendet avslutat den 21 december 2000

ITALIEN 1999/0490, ärendet avslutat den 5 juli 2000

PORTUGAL 1999/0552, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 1999/0587, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 1999/0501, MY sänt till medlemsstaten den 28 februari 2000

31997L0079 Rådets direktiv 97/79/EG av den 18 december 1997 om ändring av direktiven 71/118/EEG, 72/462/EEG, 85/73/EEG, 91/67/EEG, 91/492/EEG, 91/493/EEG, 92/45/EEG och 92/118/EEG med avseende på organiseringen av veterinärkontroller av produkter som förs in i gemenskapen från tredje land

Datum för införlivande: 30.6.1999 och 1.7.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, IR, I, L, NL, A, P, FI, S

DANMARK 1999/0523, ärendet avslutat den 5 juli 2000

TYSKLAND 1999/0483, ärendet avslutat den 5 juli 2000

GREKLAND 1999/0532, talan väckt den 25 oktober 2000, mål C-393/2000

SPANIEN 1999/0542, ärendet avslutat den 21 mars 2000

FRANKRIKE 1999/0436, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 1999/0511, ärendet avslutat den 21 december 2000

ITALIEN 1999/0491, ärendet avslutat den 5 juli 2000

NEDERLÄNDERNA 1999/0472, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FINLAND 1999/0588, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 1999/0502, FU sänd till medlemsstaten den 20 augusti 1999

31998L0045 Rådets direktiv 98/45/EG av den 24 juni 1998 om ändring av direktiv 91/67/EEG om djurhälsovillkor för utsläppande på marknaden av djur och produkter från vattenbruk

Datum för införlivande: 30.6.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

DANMARK 1999/0526, ärendet avslutat den 21 mars 2000

TYSKLAND 1999/0485, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FRANKRIKE 1999/0439, ärendet avslutat den 5 juli 2000

IRLAND 1999/0513, MYsänt till medlemsstaten den 24 februari 2000

ITALIEN 1999/0494, ärendet avslutat den 5 juli 2000

PORTUGAL 1999/0556, ärendet avslutat den 21 mars 2000

SVERIGE 1999/0579, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31998L0046 Rådets direktiv 98/46/EG av den 24 juni 1998 om ändring av bilagorna A, D (kapitel I) och F till direktiv 64/432/EEG om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen

Datum för införlivande: 30.6.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, EL, E, IR, I, L, NL, A, P, FI, S, UK

GREKLAND 1999/0535, talan väckt den 25 oktober 2000, mål C-393/00

SPANIEN 1999/0545, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 1999/0440, MY sänt till medlemsstaten den 18 februari 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 1999/0505, ärendet avslutat den 21 december 2000

31998L0058 Rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur

Datum för införlivande: 31.12.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, E, F, IR, L, NL, P, FI, S

DANMARK 2000/0432, ärendet avslutat den 21 december 2000

TYSKLAND 2000/0406, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

GREKLAND 2000/0441, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

SPANIEN 2000/0446, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0378, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0429, ärendet avslutat den 21 december 2000

ITALIEN 2000/0413, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

LUXEMBURG 2000/0384, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0462, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

PORTUGAL 2000/0455, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 2000/0474, ärendet avslutat den 21 december 2000

SVERIGE 2000/0466, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0422, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

31998L0099 Rådets direktiv 98/99/EG av den 14 december 1998 om ändring av direktiv 97/12/EG om ändring och uppdatering av direktiv 64/432/EEG om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen

Datum för införlivande: 1.1.1999 och 1.7.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

(införlivande 1.1.1999)

BELGIEN 1999/0231, ärendet avslutat den 5 juli 2000

GREKLAND 1999/0289, ärendet avslutat den 21 december 2000

SPANIEN 1999/0299, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 1999/0277, MY sänt till medlemsstaten den 18 februari 2000

LUXEMBURG 1999/0604, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 1999/0268, ärendet avslutat den 5 juli 2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, EL, E, IR, I, L, NL, A, P, FI, S, UK

(införlivande 1.7.1999)

BELGIEN 1999/0611, ärendet avslutat den 5 juli 2000

GREKLAND 2000/0101, ärendet avslutat den 21 december 2000

SPANIEN 1999/0658, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 1999/0598, MY sänt till meddlemsstaten den 19 juli 2000

IRLAND 1999/0637, MY sänt till medlemsstaten den 27 juli 2000

ITALIEN 1999/0628, ärendet avslutat den 5 juli 2000

LUXEMBURG 1999/0604, ärendet avslutat den 5 juli 2000

NEDERLÄNDERNA 1999/0614, MY sänt till medlemsstaten den 19 juli 2000

PORTUGAL 1999/0666, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 1999/0634, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0089 Rådets direktiv 1999/89/EG av den 15 november 1999 om ändring av direktiv 91/494/EEG om djurhälsovillkor för handel med färskt kött av fjäderfä inom gemenskapen och import av sådant kött från tredje land

Datum för införlivande: 1.7.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, F, L, NL, A, FI, UK

BELGIEN 2000/0522, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

DANMARK 2000/0641, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0663, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

SPANIEN 2000/0688, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

FRANKRIKE 2000/0479, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0614, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

ITALIEN 2000/0576, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

LUXEMBURG 2000/0503, ärendet avslutat den 21 december 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0542, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0736, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0708, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

FINLAND 2000/0772, ärendet avslutat den 21 december 2000

SVERIGE 2000/0754, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0596, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0090 Rådets direktiv 1999/90/EG av den 15 november 1999 om ändring av direktiv 90/539/EEG om djurhälsovillkor för handel inom gemenskapen med och för import från tredje land av fjäderfä och kläckningsägg

Datum för införlivande: 1.7.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, L, NL, A, P, FI, UK

DANMARK 2000/0640, ärendet avslutat den 21 december 2000

TYSKLAND 2000/0558, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0662, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

SPANIEN 2000/0687, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

FRANKRIKE 2000/0478, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0613, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

ITALIEN 2000/0575, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

LUXEMBURG 2000/0502, ärendet avslutat den 21 december 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0541, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0735, ärendet avslutat den 20 december 2000

PORTUGAL 2000/0707, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 2000/0771, ärendet avslutat den 21 december 2000

SVERIGE 2000/0753, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0595, ärendet avslutat den 21 december 2000

32000L0015Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/15/EG av den 10 april 2000 om ändring av rådets direktiv 64/432/EEG om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen

Datum för införlivande: 31.12.1999, 31.12.2000, 31.12.2001 och 31.12.2002

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, E, L, FI

32000L0020Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/20/EG av den 16 maj 2000 om ändring av rådets direktiv 64/432/EEG om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen

Datum för införlivande: 1.12.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, E, L, FI, S

32000L0027 Rådets direktiv 2000/27/EG av den 2 maj 2000 om ändring av direktiv 93/53/EEG om gemenskapens minimiåtgärder för bekämpning av vissa fisksjukdomar

Datum för införlivande: 31.12.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, EL, F

Växtskydd

31996L0032 Rådets direktiv 96/32/EG av den 21 maj 1996 om ändring av bilaga II till direktiv 76/895/EEG om fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i och på frukt och grönsaker och bilaga II till direktiv 90/642/EEG om fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i och på vissa produkter av vegetabiliskt ursprung, inklusive frukt och grönsaker, samt om fastställande av en förteckning över gränsvärden

Datum för införlivande: 30.4.1997

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

LUXEMBURG 1997/0390, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ÖSTERRIKE 1007/0415, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31996L0033 Rådets direktiv 96/33/EG av den 21 maj 1996 om ändring av bilagorna till direktiv 86/362/EEG och 86/363/EEG om fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i och på spannmål respektive i och på livsmedel av animaliskt ursprung

Datum för införlivande: 30.4.1997

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

LUXEMBURG 1997/0391, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ÖSTERRIKE 1997/0415, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31997L0041 Rådets direktiv 97/41/EG av den 25 juni 1997 om ändring av direktiven 76/895/EEG, 86/362/EEG, 86/363/EEG, 90/642/EEG om fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i respektive på frukt och grönsaker, spannmål, livsmedel av animaliskt ursprung och produkter av vegetabiliskt ursprung inklusive frukt och grönsaker

Datum för införlivande: 31.12.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, IR, I, L, NL, P, FI, S, UK

BELGIEN 1999/0028, ärendet avslutat den 5 juli 2000

GREKLAND 1999/0124, talan väckt den 8 maj 2000, Mål C-2000/166

SPANIEN 1999/0141, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ITALIEN 1999/0069, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 1999/0014, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ÖSTERRIKE 1999/0171, MY sänt till medlemsstaten den 15 november 1999

PORTUGAL 1999/0154, ärendet avslutat den 21 december 2000

31997L0073 Kommissionens direktiv 97/73/EG av den 15 december 1997 om införande av ett verksamt ämne (imazalil) i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.6.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

TYSKLAND 1999/0481, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 1999/0530, ärendet avslutat den 5 juli 2000

SPANIEN 1999/0540, ärendet avslutat den 5 juli 2000

NEDERLÄNDERNA 1999/0470, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31998L0022 Kommissionens direktiv 98/22/EG av den 15 april 1998 om fastställande av minimikrav för växtskyddskontroller inom gemenskapen som utförs på andra kontrollstationer än de på bestämmelseorten av växter, växtprodukter eller andra föremål från tredje land

Datum för införlivande: 1.10.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

GREKLAND 1998/0583, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 1998/0544, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31998L0047 Kommissionens direktiv 98/47/EG av den 25 juni 1998 om införande av ett verksamt ämne (azoxystrobin) i bilaga i till rådets direktiv 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 1.1.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

GREKLAND 1999/0287, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ITALIEN 1999/0257, ärendet avslutat den 21 mars 2000

NEDERLÄNDERNA 1999/0238, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31998L0057 Rådets direktiv 98/57/EG av den 20 juli 1998 om bekämpning av Ralstonia solanacearum (Smith) Yabuuchi m.fl.

Datum för införlivande: 21.8.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, EL, E, F, IR, I, L, NL A, P, S, UK

BELGIEN 1999/0609, ärendet avslutat den 5 juli 2000

TYSKLAND 1999/0619, MY sänt till medlemsstaten den 19 juli 2000

GREKLAND 1999/0647, ärendet avslutat den 21 december 2000

SPANIEN 1999/0656, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ITALIEN 1999/0626, ärendet avslutat den 5 juli 2000

LUXEMBURG 1999/0602, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 1999/0670, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 1999/0664, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FINLAND 1999/0680, FU sänd till medlemsstaten den 16 november 1999

SVERIGE 1999/0675, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 1999/0632, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31998L0082 Kommissionens direktiv 98/82/EG av den 27 oktober 1998 om ändring av bilagorna till rådets direktiv 86/362/EEG, 86/363/EEG och 90/642/EEG om fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i och på spannmål, livsmedel av animaliskt ursprung och produkter av vegetabiliskt ursprung inklusive frukt och grönsaker

Datum för införlivande: 30.4.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, EL, E, F, IR, I, L, NL, P, FI, S, UK

BELGIEN 1999/0353, ärendet avslutat den 5 juli 2000

TYSKLAND 1999/0366, MY sänt till medlemsstaten den 27 juli 2000

FRANKRIKE 1999/0340, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 1999/0347, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ÖSTERRIKE 1999/0423, MY sänt till medlemsstaten den 17 februari 2000

PORTUGAL 1999/0416, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31998L0100 Kommissionens direktiv 98/100/EG av den 21 december 1998 om ändring av direktiv 92/76/EEG om erkännande av skyddade zoner som utsätts för särskilda växtskyddsrisker i gemenskapen

Datum för införlivande: 1.1.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, IR, I, L, NL, A, P, FI, S, UK

GREKLAND 1999/0290, talan väckt den 8 november 2000, mål C-406/00

LUXEMBURG 1999/0226, talan väckt den 11 september 2000, återkallad den 21 december 2000, mål C-335/00

PORTUGAL 1999/0312, ärendet avslutat den 21 mars 2000

31999L0001 Kommissionens direktiv 1999/1/EG av den 21 januari 1999 om införande av ett verksamt ämne (kresoxim-metyl) i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden

Datum för införlivande: 31.7.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

DANMARK 1999/0641, ärendet avslutat den 5 juli 2000

TYSKLAND 1999/0621, ärendet avslutat den 5 juli 2000

GREKLAND 1999/0651, ärendet avslutat den 5 juli 2000

SPANIEN 1999/0659, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ITALIEN 1999/0629, ärendet avslutat den 5 juli 2000

LUXEMBURG 1999/0605, ärendet avslutat den 21 december 2000

NEDERLÄNDERNA 1999/0615, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ÖSTERRIKE 1999/0672, ärendet avslutat den 5 juli 2000

PORTUGAL 1999/0667, ärendet avslutat den 5 juli 2000

SVERIGE 1999/0677, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31999L0071 Kommissionens direktiv 1999/71/EG av den 14 juli 1999 om ändring av bilagorna till rådets direktiv 86/362/EEG, 86/363/EEG och 90/642/EEG om fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i och på spannmål, livsmedel av animaliskt ursprung och vissa produkter av vegetabiliskt ursprung inklusive frukt och grönsaker (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.1.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, IR, I, L, NL, P, S, UK

BELGIEN 2000/0389, ärendet avslutat den 21 december 2000

TYSKLAND 2000/0401, ärendet avslutat den 21 december 2000

SPANIEN 2000/0445, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0374, ärendet avslutat den 21 december 2000

ITALIEN 2000/0410, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0437, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

LUXEMBURG 2000/0381, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0457, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

PORTUGAL 2000/0450, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 2000/0470, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0417, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0073 Kommissionens direktiv 1999/73/EG av den 19 juli 1999 om införande av ett verksamt ämne (spiroxamin) i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 1.1.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

TYSKLAND 2000/0400, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0436, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 2000/0380, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0449, ärendet avslutat den 21 december 2000

32000L0024 Kommissionens direktiv 2000/24/EG av den 28 april 2000 om ändring av bilagorna till rådets direktiv 76/895/EEG, 86/362/EEG, 86/363/EEG och 90/642/EEG om fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i och på spannmål, livsmedel av animaliskt ursprung och vissa produkter av vegetabiliskt ursprung inklusive frukt och grönsaker

Datum för införlivande: 31.12.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, I, L, FI

Utsäde och växter

31998L0056 Rådets direktiv 98/56/EG av den 20 juli 1998 om saluföring av förökningsmaterial av prydnadsväxter

Datum för införlivande: 31.12.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, EL, E, IR, I, NL, P, FI, S, UK

BELGIEN 1999/0608, ärendet avslutat den 5 juli 2000

TYSKLAND 1999/0618, MY sänt till medlemsstaten den 19 juli 2000

GREKLAND 1999/0646, ärendet avslutat den 5 juli 2000

SPANIEN 1999/0655, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FRANKRIKE 1999/0597, MY sänt till medlemsstaten den 19 juli 2000

ITALIEN 1999/0625, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 1999/0601, MY sänt till medlemsstaten den 28 juli 2000

NEDERLÄNDERNA 1999/0612, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ÖSTERRIKE 1999/0669, MY sänt till medlemsstaten den 27 juli 2000

PORTUGAL 1999/0663, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 1999/0679, ärendet avslutat den 5 juli 2000

SVERIGE 1999/0674, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 1999/0631, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31998L0095 Rådets direktiv 98/95/EG av den 14 december 1998 om ändring angående konsolideringen av den inre marknaden, genetiskt modifierade växtsorter samt växtgenetiska resurser, av direktiven 66/400/EEG, 66/401/EEG, 66/402/EEG, 66/403/EEG, 69/208/EEG, 70/457/EEG och 70/458/EEG om saluföring av betutsäde, utsäde av foderväxter, utsäde av stråsäd, utsädespotatis, utsäde av olje- och spånadsväxter och utsäde av köksväxter samt om den gemensamma sortlistan för arter av lantbruksväxter

Datum för införlivande: 1.2.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: DK, EL, E, IR, L, A, P

BELGIEN 2000/0392, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

TYSKLAND 2000/0404, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

GREKLAND 2000/0439, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0377, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

IRLAND 2000/0427, ärendet avslutat den 21 december 2000

ITALIEN 2000/0412, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0397, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

ÖSTERRIKE 2000/0460, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0453, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 2000/0473, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

SVERIGE 2000/0465, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0420, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

31998L0096 Rådets direktiv 98/96/EG av den 14 december 1998 om ändring av bland annat icke-officiella fältinspektioner enligt direktiven 66/400/EEG, 66/401/EEG, 66/402/EEG, 66/403/EEG, 69/208/EEG, 70/457/EEG och 70/458/EEG om saluföring av betutsäde, utsäde av foderväxter, utsäde av stråsäd, utsädespotatis, utsäde av olje- och spånadsväxter och utsäde av köksväxter samt om den gemensamma sortlistan för arter av lantbruksväxter

Datum för införlivande: 1.2.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: DK, EL, E, IR, L, A, P

BELGIEN 2000/0391, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

TYSKLAND 2000/0403, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

FRANKRIKE 2000/0376, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

LUXEMBURG 2000/0383, ärendet avslutat den 21 december 2000

ITALIEN 2000/0411, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0396, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

ÖSTERRIKE 2000/0459, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0452, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 2000/0472, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

SVERIGE 2000/0464, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0419, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

31999L0008 Kommissionens direktiv 1999/8/EG av den 18 februari 1999 om ändring av rådets direktiv 66/402/EEG om saluföring av utsäde av stråsäd

Datum för införlivande: 1.2.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, I, L, A, P, S, UK

BELGIEN 2000/0390, ärendet avslutat den 21 december 2000

DANMARK 2000/0431, ärendet avslutat den 21 december 2000

TYSKLAND 2000/0402, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0438, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

FRANKRIKE 2000/0375, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 2000/0382, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0426, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0395, FU sänd till medlemsstaten den 4 augusti 2000

ÖSTERRIKE 2000/0458, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0451, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 2000/0471, FU sänd till medlemsstaten den april augusti 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0418, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0054 Kommissionens direktiv 1999/54/EG av den 26 maj 1999 om ändring av rådets direktiv 66/402/EEG om saluföring av utsäde av stråsäd

Datum för införlivande: 1.7.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, E, F, I, L, A, UK

TYSKLAND 2000/0812, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

GREKLAND 2000/0846, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

IRLAND 2000/0834, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0806, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

ÖSTERRIKE 2000/0876, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

PORTUGAL 2000/0865, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

FINLAND 2000/0895, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

SVERIGE 2000/0888, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

31999L0066 Kommissionens direktiv 1999/66/EG av den 28 juni 1999 om krav beträffande den etikett eller annan handling som utfärdas av leverantören enligt rådets direktiv 98/56/EG

Datum för införlivande: 31.12.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, EL, E, IR, I, A, P, S, UK

BELGIEN 2000/0206, ärendet avslutat den 21 december 2000

DANMARK 2000/0280, ärendet avslutat den 21 december 2000

TYSKLAND 2000/0227, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

GREKLAND 2000/0292, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0175, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

LUXEMBURG 2000/0190, MY sänt till medlemsstaten den 29 december 2000

ITALIEN 2000/0238, ärendet avslutat den 21 december 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0218, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

PORTUGAL 2000/0321, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

FINLAND 2000/0369, FU vsänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

31999L0068 Kommissionens direktiv 1999/68/EG av den 28 juni 1999 om ytterligare bestämmelser för de listor över sorter av prydnadsväxter som förs av leverantörer i enlighet med rådets direktiv 98/56/EG

Datum för införlivande: 31.12.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, EL, E, IR, I, NL, A, P, S, UK

BELGIEN 2000/0205, ärendet avslutat den 21 december 2000

TYSKLAND 2000/0226, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

GREKLAND 2000/0291, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0174, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

LUXEMBURG 2000/0189, MY sänt till medlemsstaten den 29 december 2000

ITALIEN 2000/0237, ärendet avslutat den 21 december 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0217, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0320, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

FINLAND 2000/0368, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

Foder

31995L0053 Rådets direktiv 95/53/EG av den 25 oktober 1995 om fastställande av principerna för organisationen av officiell kontroll på djurfoderområdet

Datum för införlivande: 30.4.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

GREKLAND 1998/0187, talan väckt den 1 december 1999, mål C-457/99

FRANKRIKE 1998/0201, ärendet avslutat den 5 juli 2000

IRLAND 1998/0208, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ÖSTERRIKE 1998/0239, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31995L0069 Rådets direktiv 95/69/EG av den 22 december 1995 om villkor och föreskrifter för godkännande och registrering av vissa anläggningar och mellanhänder inom fodersektorn och om ändring av direktiven 70/524/EEG, 74/63/EEG, 79/373/EEG och 82/471/EEG

Datum för införlivande: 1.4.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, IR, I, L, NL, A, P, FI, S, UK

GREKLAND 1998/0188, talan väckt den 1 december 1999, Mål C-1999/457

FRANKRIKE 1998/0202, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 1998/0240, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31996L0024 Rådets direktiv 96/24/EG av den 29 april 1996 om ändring av rådets direktiv 79/373/EEG om saluföring av foderblandningar

Datum för införlivande: 30.6.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, IR, I, L, NL, A, P, FI, S

GREKLAND 1998/0323, talan väckt den 11 maj 2000, Mål C-2000/176

FRANKRIKE 1998/0350, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 1998/0365, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 1998/0424, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 1998/0484, MY sänt till medlemsstaten den 2 augusti 1999

31996L0025 Rådets direktiv 96/25/EG av den 29 april 1996 om avyttring av foderråvaror, med ändring av direktiven 70/524/EEG, 74/63/EEG, 82/471/EEG och 93/74/EEG, och med upphävande av direktiv 77/101/EEG

Datum för införlivande: 30.6.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, IR, I, L, NL, A, P, FI, S

GREKLAND 1998/0324, talan väckt den 11 maj 2000, Mål C-2000/176

FRANKRIKE 1998/0351, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 1998/0366, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 1998/0425, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 1998/0485, MY sänt till medlemsstaten den 2 augusti 1999

31996L0051 Rådets direktiv 96/51/EG av den 23 juli 1996 om ändring av direktiv 70/524/EEG om fodertillsatser

Datum för införlivande: 1.4.1998 och 1.10.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, IR, L, NL, A, P, FI, S, UK

(införlivande 1.4.1998)

GREKLAND 1998/0189, talan uppskjuten den 5 juli 2000

FRANKRIKE 1998/0203, talan uppskjuten den 5 juli 2000

IRLAND 1998/0210, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ITALIEN 1998/0218, talan väckt - Dom av den 7 december 2000, Mål C-1999/395

LUXEMBURG 1998/0228, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ÖSTERRIKE 1998/0241, ärendet avslutat den 5 juli 2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, IR, L, NL, A, P, FI, S

(införlivande 1.10.1999)

DANMARK 2000/0088, ärendet avslutat den 5 juli 2000

TYSKLAND 2000/0011, ärendet avslutat den 21 december 2000

SPANIEN 2000/0114, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0011, MY sänt till medlemsstaten den 28 juli 2000

GREKLAND 2000/0106, MY sän till medlemsstaten den 18 september 2000

IRLAND 2000/0821, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ITALIEN 2000/0063, MY sänt till medlemsstaten den 3 augusti 2000

LUXEMBURG 2000/0027, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ÖSTERRIKE 2000/0140, ärendet avslutat den 5 juli 2000

PORTUGAL 2000/0129, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 2000/0166, ärendet avslutat den 5 juli 2000

SVERIGE 2000/0153, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0071, MY sänt till medlemsstaten den 3 augusti 2000

31997L0008 Kommissionens direktiv 97/8/EG av den 7 februari 1997 om ändring av rådets direktiv 74/63/EEG om främmande ämnen och produkter i djurfoder (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.6.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

FRANKRIKE 1998/0356, talan väckt den 6 november 2000, mål C-403/00

31997L0072 Kommissionens direktiv 97/72/EG av den 15 december 1997 om ändring av rådets direktiv 70/524/EEG om fodertillsatser (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.3.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

GREKLAND 1998/0193, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 1998/0231, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31998L0019 Kommissionens direktiv 98/19/EG av den 18 mars 1998 om ändring av rådets direktiv 70/542/EEG om fodertillsatser (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.5.1998 och 1.6.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

GREKLAND 1998/0339, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 1998/0417, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31998L0051 Kommissionens direktiv 98/51/EG av den 9 juli 1998 om vissa genomförandeåtgärder avseende rådets direktiv 95/69/EG om villkor och föreskrifter för godkännande och registrering av vissa anläggningar och mellanhänder inom fodersektorn (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 1.1.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, IR, L, NL, A, P, FI, S, UK

GREKLAND 1999/0133, talan väckt den 8 maj 2000, mål C-166/00

FRANKRIKE 1999/0006, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ITALIEN 1999/0077, talan väckt den 18 april 2000, mål C-148/00

LUXEMBURG 1999/0020, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 1999/0178, ärendet avslutat den 5 juli 2000

PORTUGAL 1999/0162, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31998L0054 Kommissionens direktiv 98/54/EG av den 16 juli 1998 om ändring av direktiv 71/250/EEG, 72/199/EEG och 73/46/EEG och om upphävande av direktiv 75/84/EEG (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 13.2.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

ÖSTERRIKE 1999/0321, ärendet avslutat den 5 juli 2000

PORTUGAL 1999/0310, ärendet avslutat den 21 december 2000

31998L0064 Kommissionens direktiv 98/64/EG av den 3 september 1998 om fastställandet av gemenskapsmetoder för analys av aminosyror, råoljor och råfetter och olakindox i djurfoder och om ändring av direktiv 71/393/EEG

Datum för införlivande: 31.12.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

ÖSTERRIKE 1999/0181, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31998L0067 Kommissionens direktiv 98/67/EG av den 7 september 1998 om ändring av direktiven 80/511/EEG, 82/475/EEG, 91/357/EEG och rådets direktiv 96/25/EG samt om upphävande av direktiv 92/87/EEG

Datum för införlivande: 31.12.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, IR, I, L, NL, A, P, FI, S

GREKLAND 1999/0137, talan väckt den 8 maj 2000, mål C-166/00

FRANKRIKE 1999/0010, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 1999/0110, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 1999/0023, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 1999/0182, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 1999/0097, MY sänt till medlemsstaten den 2 augusti 1999

31998L0068 Kommissionens direktiv 98/68/EG av den 10 september 1998 om fastställande av det standarddokument som avses i artikel 9.1 i rådets direktiv 95/53/EG och av vissa regler för kontroller vid införsel till gemenskapen av djurfoder från tredje land

Datum för införlivande: 31.3.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, IR, I, L, NL, A, P, FI, S, UK

TYSKLAND 1999/0365, ärendet avslutat den 5 juli 2000

GREKLAND 1999/0402, talan väckt den 26 oktober 2000, mål C-397/00

FRANKRIKE 1999/0339, ärendet avslutat den 5 juli 2000

IRLAND 1999/0389, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ITALIEN 1999/0374, ärendet avslutat den 5 juli 2000

LUXEMBURG 1999/0346, talan väckt den 11 september 2000, återkallad den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 1999/0422, ärendet avslutat den 5 juli 2000

PORTUGAL 1999/0415, MY sänt till medlemsstaten den 17 februari 2000

31998L0087 Kommissionens direktiv 98/87/EG av den 13 november 1998 om ändring av direktiv 79/373/EEG om saluföring av foderblandningar

Datum för införlivande: 30.6.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, EL, E, F, IR, I, L, NL, A, P, FI, S

GREKLAND 1999/0538, ärendet avslutat den 5 juli 2000

SPANIEN 1999/0548, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 1999/0445, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 1999/0519, ärendet avslutat den 5 juli 2000

LUXEMBURG 1999/0455, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 1999/0593, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 1999/0507, MY sänt till medlemsstaten den 2 februari 2000

31998L0088 Kommissionens direktiv 98/88/EG av den 13 november 1998 om riktlinjer för identifiering och bedömning i mikroskop av beståndsdelar av animaliskt ursprung i foder för den officiella foderkontrollen

Datum för införlivande: 1.9.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

GREKLAND 1999/0650, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31999L0020 Rådets direktiv 1999/20/EG av den 22 mars 1999 om ändring av direktiv 70/524/EEG om fodertillsatser, direktiv 82/471/EEG om vissa produkter som används i djurfoder, direktiv 95/53/EG om fastställande av principerna för organisationen av officiell kontroll på djurfoderområdet och direktiv 95/69/EG om villkor och föreskrifter för godkännande och registrering av vissa anläggningar och mellanhänder inom fodersektorn

Datum för införlivande: 30.9.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, IR, I, L, NL A, P, FI, S

GREKLAND 2000/0098, MY sän till medlemsstaten den 18 september 2000

SPANIEN 2000/0109, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FRANKRIKE 2000/0005, MY sän till medlemsstaten den 28 juli 2000

IRLAND 2000/0079, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ITALIEN 2000/0059, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 2000/0021, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0133, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FINLAND 2000/0162 , ärendet avslutat den 5 juli 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0066, MY sänt till medlemsstaten den 3 augusti 2000

31999L0027 Kommissionens direktiv 1999/27/EG av den 20 april 1999 om fastställande av gemenskapsmetoder för analys av amprolium, diclazuril och karbadox i djurfoder och om ändring av kommissionens direktiv 71/250/EEG, 73/46/EEG och om upphävande av direktiv 74/203/EEG

Datum för införlivande: 31.10.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

DANMARK 2000/0084, ärendet avslutat den 5 juli 2000

GREKLAND 2000/0092, ärendet avslutat den 5 juli 2000

SPANIEN 2000/0108, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FRANKRIKE 2000/0004, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ITALIEN 2000/0053, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 2000/0015, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ÖSTERRIKE 2000/0132, ärendet avslutat den 5 juli 2000

PORTUGAL 2000/0118, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 2000/0156, ärendet avslutat den 5 juli 2000

SVERIGE 2000/0143, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31999L0061 Kommissionens direktiv 1999/61/EG av den 18 juni 1999 om ändring av bilagorna till rådets direktiv 79/373/EEG och 96/25/EG (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.10.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

BELGIEN 2000/0028, ärendet avslutat den 5 juli 2000

GREKLAND 2000/0090, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0002, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0072, ärendet avslutat den 5 juli 2000

LUXEMBURG 2000/0013, ärendet avslutat den 21 december 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0040, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ÖSTERRIKE 2000/0131, ärendet avslutat den 5 juli 2000

PORTUGAL 2000/0116, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 2000/0155, ärendet avslutat den 5 juli 2000

SVERIGE 2000/0142, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0065, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31999L0076 Kommissionens direktiv 1999/76/EG av den 23 juli 1999 om fastställande av gemenskapsmetoder för bestämning av natriumlasalocid i foder (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.10.1999 och 1.2.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, EL, E, F, IR, I, L, NL, A, P, FI, S

TYSKLAND 2000/0044, ärendet avslutat den 5 juli 2000

DANMARK 2000/0083, ärendet avslutat den 5 juli 2000

GREKLAND 2000/0089, ärendet avslutat den 5 juli 2000

SPANIEN 2000/0107, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FRANKRIKE 2000/0001, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ITALIEN 2000/0052, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 2000/0012, ärendet avslutat den 5 juli 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0039, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ÖSTERRIKE 2000/0130, ärendet avslutat den 5 juli 2000

PORTUGAL 2000/0115, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 2000/0154, ärendet avslutat den 5 juli 2000

SVERIGE 2000/0141, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0054, FU sänd till medlemsstaten den 18 februari 2000

31999L0078 Kommissionens direktiv 1999/78/EG av den 27 juli 1999 om ändring av kommissionens direktiv 95/10/EG (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.11.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, IR, I, L, NL, A, P, FI, S

TYSKLAND 2000/0225, ärendet avslutat den 21 december 2000

DANMARK 2000/0279, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0290, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

FRANKRIKE 2000/0173, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 2000/0188, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0343, ärendet avslutat den 21 december /2000

PORTUGAL 2000/0319, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 2000/0367, ärendet avslutat den 21 december 2000

SVERIGE 2000/0357, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0251, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

31999L0079 Kommissionens direktiv 1999/79/EG av den 27 juli 1999 om ändring av kommissionens tredje direktiv 72/199/EEG om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkontrollen (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.12.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, IR, I, L, NL, A, P, FI, S

DANMARK 2000/0278, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0289, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

ITALIEN 2000/0036, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0342, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0318, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0251, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

32000L0045 Kommissionens direktiv 2000/45/EG av den 6 juli 2000 om fastställande av gemenskapsmetoder för bestämning av A-vitamin, E-vitamin och tryptofan i djurfoder (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.8.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, D, IR, NL

Främmande ämnen

31998L0053 Kommissionens direktiv 98/53/EG av den 16 juli 1998 om fastställande av provtagnings-och analysmetoder för officiell kontroll av högsta tillåtna halt av vissa främmande ämnen i livsmedel (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.12.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: L

Livsmedel

31997L0060 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/60/EG av den 27 oktober 1997 om ändring för tredje gången av direktiv 88/344/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om extraktionsmedel vid framställning av livsmedel och livsmedelsingredienser

Datum för införlivande: 27.10.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

IRLAND 1998/0573, ärendet avslutat den 21 december 2000

31998L0028 Kommissionens direktiv 98/28/EG av den 29 april 1998 om medgivande av undantag från vissa bestämmelser i direktiv 93/43/EEG om livsmedelshygien när det gäller sjötransport av råsocker i bulklast (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 1.8.2998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

IRLAND 1998/0508, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 1998/0527, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31998L0036 Kommissionens direktiv 98/36/EG av den 2 juni 1998 om ändring av direktiv 96/5/EG om spannmålsbaserade livsmedel och barnmat för spädbarn och småbarn (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.12.1998, 1.1.1999 och 1.1.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

BELGIEN 1999/0032, ärendet avslutat den 5 juli 2000

IRLAND 1999/0105, ärendet avslutat den 21 december 2000

31998L0066 Kommissionens direktiv 98/66/EG av den 4 september 1998 om ändring av direktiv 95/31/EG om särskilda renhetskriterier för sötningsmedel som används i livsmedel

Datum för införlivande: 1.7.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, EL, E, F, I, L, NL, A, P, FI, S, UK

TYSKLAND 1999/0487, MY sänt till medlemsstaten den 13 mars 2000

IRLAND 1999/0517, MY sänt till medlemsstaten den 13 mars 2000

PORTUGAL 1999/0560, ärendet avslutat den 21 december 2000

31998L0072 Europaparlamentets och rådets direktiv nr 98/72/EG av den 15 oktober 1998 om ändring av direktiv 95/2/EG om andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel

Datum för införlivande: 4.5.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, EL, E, F, IR, I, NL, A, FI, S, UK

TYSKLAND 2000/0567, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

SPANIEN 2000/0695, ärendet avslutat den 21 december 2000

ITALIEN 2000/0591, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 2000/0511, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

PORTUGAL 2000/0724, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

31998L0086 Kommissionens direktiv 98/86/EG av den 11 november 1998 om ändring av kommissionens direktiv 96/77/EG om fastställande av särskilda renhetskriterier för andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel

Datum för införlivande: 1.7.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, EL, E, F, I, L, NL, A, P, FI, S, UK

TYSKLAND 1999/0488, MY sänt till medlemsstaten den 13 mars 2000

GREKLAND 1999/0537, ärendet avslutat den 21 mars 2000

SPANIEN 1999/0547, ärendet avslutat den 21 mars 2000

IRLAND 1999/0518, MY sänt till medlemsstaten den 13 mars 2000

ÖSTERRIKE 1999/0572, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 1999/0561, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31999L0002 Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/2/EG av den 22 februari 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om livsmedel och livsmedelsingredienser som behandlats med joniserande strålning

Datum för införlivande: 20.3.2001

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: DK, D, EL, IR, A, FI, S, UK

31999L0003 Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/3/EG av den 22 februari 1999 om upprättande av en gemenskapsförteckning över livsmedel och livsmedelsingredienser som behandlas med joniserande strålning

Datum för införlivande: 20.9.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: D, EL, IR, A, FI, S, UK

31999L0021 Kommissionens direktiv 1999/21/EG av den 25 mars 1999 om dietlivsmedel för speciella medicinska ändamål (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.4.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, EL, E, F, L, NL, P, FI, S, UK

BELGIEN 2000/0529, ärendet avslutat den 21 december 2000

TYSKLAND 2000/0562, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

GREKLAND 2000/0672, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0486, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0623, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

ITALIEN 2000/0586, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

LUXEMBURG 2000/0507, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0741, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

PORTUGAL 2000/0718, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE KUNGARIKET 2000/0604, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0039 Kommissionens direktiv 1999/39/EG av den 6 maj 1999 om ändring av direktiv 96/5/EG om spannmålsbaserade livsmedel och barnmat för spädbarn och småbarn (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.6.2000 och 1.7.2002

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, EL, E, F, IR, I, L, NL, FI, S

DANMARK 2000/0648, ärendet avslutat den 21 december 2000

TYSKLAND 2000/0561, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0671, ärendet avslutat den 21 december 2000

SPANIEN 2000/0691, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0485, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0622, ärendet avslutat den 21 december 2000

ITALIEN 2000/0585, ärendet avslutat den 21 december 2000

LUXEMBURG 2000/0506, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0740, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

PORTUGAL 2000/0717, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

FINLAND 2000/0776, ärendet avslutat den 21 december 2000

SVERIGE 2000/0761, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0603, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

31999L0041 Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/41/EG av den 7 juni 1999 om ändring av rådets direktiv 89/398/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om specialdestinerade livsmedel

Datum för införlivande: 8.7.2001

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: D, E, IR, NL, FI

BELGIEN 2000/0799, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

DANMARK 2000/0842, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

GREKLAND 2000/0848, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

FRANKRIKE 2000/0788, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

ITALIEN 2000/0821, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

LUXEMBURG 2000/0796, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

ÖSTERRIKE 2000/0878, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

PORTUGAL 2000/0867, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

SVERIGE 2000/0889, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0828, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

31999L0050 Kommissionens direktiv 1999/50/EG av den 25 maj 1999 om ändring av direktiv 91/321/EEG om modersmjölkersättning och tillskottsnäring (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.6.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, EL, E, F, L, NL, FI, S

DANMARK 2000/0646, ärendet avslutat den 21 december 2000

TYSKLAND 2000/0560, Ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0669, ärendet avslutat den 21 december 2000

SPANIEN 2000/0690, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0483, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0620, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

ITALIEN 2000/0583, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

LUXEMBURG 2000/0505, ärendet avslutat den 21 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0738, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

PORTUGAL 2000/0715, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

FINLAND 2000/0774, ärendet avslutat den 21 december 2000

SVERIGE 2000/0759, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0601, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

31999L0075 Kommissionens direktiv 1999/75/EG av den 22 juli 1999 om ändring av kommissionens direktiv 95/45/EG om särskilda renhetskriterier för färgämnen som används i livsmedel (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 1.7.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, EL, E, F, I, NL, FI

TYSKLAND 2000/0811, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

IRLAND 2000/0833, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

LUXEMBURG 2000/0795, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

ÖSTERRIKE 2000/0875, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

PORTUGAL 2000/0864, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

SVERIGE 2000/0887, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0826, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

31999L0091 Kommissionens direktiv 1999/91/EG av den 23 november 1999 om ändring av direktiv 90/128/EG om material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.12.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: DK, EL, E, I, S

Konsumentskydd

31997L0007 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal Rådets och Europaparlamentets förklaring om artikel 6.1 - Kommissionens förklaring om artikel 3 första strecksatsen

Datum för införlivande: 4.6.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, I, A, S, UK

TYSKLAND 2000/0570, ärendet avslutat den 21 december 2000

SPANIEN 2000/0702, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

GREKLAND 2000/0681, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

FRANKRIKE 2000/0497, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

IRLAND 2000/0633, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

LUXEMBURG 2000/0517, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0554, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

PORTUGAL 2000/0730, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

FINLAND 2000/0785, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

SVERIGE 2000/0767, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0610, ärendet avslutat den 21 december 2000

31997L0055 Europaparlamentets och Rådets Direktiv 97/55/EG av den 6 oktober 1997 om ändring av direktiv 84/450/EEG om vilseledande reklam så att detta omfattar jämförande reklam

Datum för införlivande: 23.4.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, IR, I, A, P, S, UK

GREKLAND 2000/0680, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

SPANIEN 2000/0700, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

FRANKRIKE 2000/0495, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

LUXEMBURG 2000/0516, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0553, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

FINLAND 2000/0783, FU avsänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

SVERIGE 2000/0765, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0609, ärendet avslutat den 21 december 2000

31998L0006 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG av den 16 februari 1998 om konsumentskydd i samband med prismärkning av varor som erbjuds konsumenter

Datum för införlivande: 18.3.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, F, I, NL, A, P, FI, S, UK

BELGIEN 2000/0536, ärendet avslutat den 21 december 2000

DANMARK 2000/0654, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0679, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

SPANIEN 2000/0698, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

FRANKRIKE 2000/0493, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0630, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

LUXEMBURG 2000/0514, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

ÖSTERRIKE 2000/0748, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0727, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 2000/0782, ärendet avslutat den 21 december 2000

SVERIGE 2000/0764, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0608, ärendet avslutat den 21 december 2000

31998L0007 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/7/EG av den 16 februari 1998 om ändring av direktiv 87/102/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter

Datum för införlivande: 21.4.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, I, NL, A, P, FI, S, UK

DANMARK 2000/0653, ärendet avslutat den 21 december 2000

TYSKLAND 2000/0569, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0678, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

SPANIEN 2000/0697, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

FRANKRIKE 2000/0492, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

IRLAND 2000/0629, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

LUXEMBURG 2000/0513, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

ÖSTERRIKE 2000/0747, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0726, ärendet avslutat den 21 december 2000

65. BESKATTNING

Mervärdesskatt

31998L0080 Rådets direktiv 98/80/EG av den 12 oktober 1998 om komplettering av det gemensamma systemet för mervärdeskatt och om ändring av direktiv 77/388/EEG - särskilda regler för investeringsguld

Datum för införlivande: 1.1.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

ÖSTERRIKE 2000/0349, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0303, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0270, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000, ärendet avslutat den 21 december 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 2000/0255, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000, Ärendet avslutat den 21 december 2000

32000L0017 Rådets direktiv 2000/17/EG av den 30 mars 2000 om att ändra direktiv 77/388/EEG om det gemensamma systemet för mervärdesskatt - övergångsbestämmelser för Republiken Österrike och Portugisiska republiken

Datum för införlivande: 1.1.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: inga

ÖSTERRIKE 2000/0874, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

PORTUGAL 2000/0862, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

Punktskatter

32000L0044 Rådets direktiv 2000/44/EG av den 30 juni 2000 om ändring av direktiv 92/12/EEG när det gäller tillfälliga kvantitativa restriktioner för punktskattepliktiga varor som förs in i Sverige från andra medlemsstater

Datum för införlivande: 1.7.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: inga

SVERIGE 2000/0886, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

66. ENERGI

Elektricitet

31996L0092 Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el

Datum för införlivande: 18.2.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

FRANKRIKE 1999/2185, ärendet avslutat den 5 juli 2000

LUXEMBURG 1999/2186, ärendet avslutat den 20 december 2000

Gas

31998L0030 Europaparlamentets och Rådets direktiv 98/30/EG av den 22 juni 1998 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas

Datum för införlivande: 1.8.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, EL, E, IR, NL, A, P, FI, S, UK

FRANKRIKE 2000/2215, FU sänd till medlemsstaten den 22 september 2000

LUXEMBURG 2000/2216, FU sänd till medlemsstaten den 22 september 2000

PORTUGAL 2000/2217, FU sänd till medlemsstaten den 22 september 2000

TYSKLAND 2000/2217, FU sänd till medlemsstaten den 19 oktober 2000

Kol och petroleumprodukter

31998L0093 Rådets direktiv 98/93/EG av den 14 december 1998 om ändring av direktiv 68/414/EEG om en skyldighet för medlemsstaterna i EEG att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter

Datum för införlivande: 1.1.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, EL, E, F, IR, L, NL, A, FI, S, UK

ITALIEN 2000/0241, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

PORTUGAL 2000/0330, MY sänt till medlemsstaten den 29 december 2000

GREKLAND 2000/0300, ärendet avslutat den 20 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0347, ärendet avslutat den 20 december 2000

IRLAND 2000/0268, ärendet avslutat den 20 december 2000

LUXEMBURG 2000/0195, ärendet avslutat den 20 december 2000

Förnybar energi och energieffektivitet

31996L0057 Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG av den 3 september 1996 om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och frysar (även i kombination) för hushållsbruk

Datum för införlivande: 3.9.1997 och 4.9.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

ITALIEN 1997/0651, Ärendet avslutat den 11 oktober 2000

31998L0011 Kommissionens direktiv 98/11/EG av den 27 januari 1998 om genomförande av rådets direktiv 92/75/EEG vad gäller energimärkning av lampor för hushållsbruk (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 14.6.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom en

ITALIEN 1999/0492, MY sänt till medlemsstaten den 3 augusti 2000

FINLAND 1999/0589, ärendet avslutat den 20 december 2000

NEDERLÄNDERNA 1999/0473, ärendet avslutat den 26 juli 2000

ÖSTERRIKE 1999/0568, ärendet avslutat den 5 juli 2000

PORTUGAL 1999/0554, ärendet avslutat den 5 juli 2000

GREKLAND 1999/0533, ärendet avslutat den 5 juli 2000

IRLAND 1999/0512, ärendet avslutat den 5 juli 2000

TYSKLAND 1999/0484, ärendet avslutat den 5 juli 2000

BELGIEN 1999/0461, ärendet avslutat den 5 juli 2000

LUXEMBURG 1999/0451, ärendet avslutat den 5 juli 2000

67. TRANSPORTER

Transporter på väg och inre vattenvägar

31996L0050 Rådets direktiv 96/50/EG av den 23 juli 1996 om harmonisering av villkoren för att erhålla nationella förarbevis för gods- eller personbefordran på gemenskapens inre vattenvägar

Datum för införlivande: 7.4.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, D, I, L, A, P, UK

ITALIEN 1998/0559, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FRANKRIKE 1999/2003, talan väckt den 22 december 2000, mål C-468/00

NEDERLÄNDERNA 1998/0236, MY sänt till medlemsstaten den 1 juli 1999

PORTUGAL 1999/2006, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31998L0076 Rådets direktiv 98/76/EG av den 1 oktober 1998 om ändring av direktiv 96/26/EG om rätt att yrkesmässigt bedriva person- och godstransporter på väg och om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för att främja ett effektivt utnyttjande av dessa transportörers etableringsrätt på området för nationella och internationella transporter

Datum för införlivande: 1.10.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: DK, D, E, IR, NL, P, FI, UK

BELGIEN 2000/0038, MY sänt till medlemsstaten den 7 september 2000

LUXEMBURG 2000/0025, MY sänt till medlemsstaten den 1 augusti 2000

FRANKRIKE 2000/0010, MY sänt till medlemsstaten den 19 oktober 2000

ITALIEN 2000/0062, MY sänt till medlemsstaten den 3 augusti 2000

GREKLAND 2000/0104, MY sänt till medlemsstaten den 1 augusti 2000

ÖSTERRIKE 2000/0138, MY sänt till medlemsstaten den 24 oktober 2000

SVERIGE 2000/0151, MY sänt till medlemsstaten den 1 augusti 2000

TYSKLAND 2000/0049, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0052 Kommissionens direktiv 1999/52/EG av den 26 maj 1999 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 96/96/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om provning av motorfordons och tillhörande släpfordons trafiksäkerhet (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 1.10.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, I, P, FI, UK

31999L0062 Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer

Datum för införlivande: 1.7.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: E, I, UK

BELGIEN 2000/0910, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

DANMARK 2000/0927, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

TYSKLAND 2000/0915, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

GREKLAND 2000/0931, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

SPANIEN 2000/0934, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

FRANKRIKE 2000/0902, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

IRLAND 2000/0924, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

LUXEMBURG 2000/0906, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0913, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

ÖSTERRIKE 2000/0941, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

PORTUGAL 2000/0938, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

FINLAND 2000/0947, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

SVERIGE 2000/0944, FU sänd till medlemsstaten den 5 december 2000

Järnvägstransporter

31995L0018 Rådets direktiv 95/18/EG av den 19 juni 1995 om tillstånd för järnvägsföretag

Datum för införlivande: 27.6.1997

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

FRANKRIKE 1997/0339, ärendet avslutat den 2 februari 2000

IRLAND 1997/0357, ärendet avslutat den 2 februari 2000

ITALIEN 1997/0370, ärendet avslutat den 2 februari 2000

LUXEMBURG 1997/0383, ärendet avslutat den 2 februari 2000

31995L0019 Rådets direktiv 95/19/EG av den 19 juni 1995 om tilldelning av järnvägsinfrastrukturkapacitet och uttag av infrastrukturavgifter

Datum för införlivande: 27.6.1997

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

IRLAND 1997/0358, ärendet avslutat den 2 februari 2000

ITALIEN 1997/0371, ärendet avslutat den 2 februari 2000

LUXEMBURG 1997/0384, ärendet avslutat den 2 februari 2000

31996L0048 Rådets direktiv 96/48/EG av den 23 juli 1996 om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg

Datum för införlivande: 8.4.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, L, NL, P,

FRANKRIKE 1999/0337, MY sänt till medlemsstaten den 31 januari 2000

FÖRENADE

KUNGARIKET 1999/0377, talan väckt den 29 november 2000, mål C-441/00

IRLAND 1999/0383, talan väckt den 6 oktober 2000, mål C-370/00

GREKLAND 1999/0396, talan väckt den 21 december 2000, mål C-460/00

ÖSTERRIKE 1999/0418, MY sänt till medlemsstaten den 24 januari 2000

SVERIGE 1999/0424, talan väckt den 9 november 2000, mål C-410/00

FINLAND 1999/0428, MY sänt till medlemsstaten den 24 februari 2000

PORTUGAL 1999/0407, ärendet avslutat den 5 juli 2000

NEDERLÄNDERNA 1999/0355, ärendet avslutat den 5 juli 2000

LUXEMBURG 1999/0342, ärendet avslutat den 5 juli 2000

SPANIEN 1999/0405, ärendet avslutat den 11 oktober 2000

BELGIEN 1999/0349, ärendet avslutat den 11 oktober 2000

Vägtransporter: säkerhet och teknik

31994L0055 Rådets direktiv 94/55/EG av den 21 november 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på väg

Datum för införlivande: 31.12.1996

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom IR

IRLAND 1998/0042, talan väckt, dom av den 26 september 2000, mål C-408/99

31995L0050 Rådets direktiv 95/50/EG av den 6 oktober 1995 om enhetliga förfaranden för kontroller av vägtransporter av farligt gods

Datum för införlivande: 1.1.1997

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom IR

IRLAND 1997/0506, talan väckt, dom av den 14 december 2000, mål C-347/99

31996L0035 Rådets direktiv 96/35/EG av den 3 juni 1996 om utnämning av och kompetens hos säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på väg, järnväg eller inre vattenvägar

Datum för införlivande: 31.12.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom EL och IR

IRLAND 2000/0272, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

GREKLAND 2000/0306, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

PORTUGAL 2000/0336, ärendet avslutat den 21 december 2000

31996L0049 Rådets direktiv 96/49/EG av den 23 juli 1996 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg

Datum för införlivande: 31.12.1996

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom EL och IR

IRLAND 1999/0384, talan väckt den 10 oktober 2000, mål C-372/00

GREKLAND 1999/0397, MY sänt till medlemsstaten den 24 januari 2000

PORTUGAL 1999/0408, ärendet avslutat den 21 december 2000

31996L0053 Rådets direktiv 96/53/EG av den 25 juli 1996 om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen

Datum för införlivande: 16.9.1997

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

IRLAND 1997/0633, ärendet avslutat den 21 december 2000

TYSKLAND 1997/0574, ärendet avslutat den 11 oktober 2000

31996L0086 Kommissionens direktiv 96/86/EG av den 13 december 1996 om anpassning av rådets direktiv 94/55/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på väg (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.12.1996

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom IR

IRLAND 1998/0045, talan väckt, dom av den 26 september 2000, mål C-408/99

GREKLAND 1998/0022, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31996L0087 Kommissionens direktiv 96/87/EG av den 13 december 1996 om anpassning av rådets direktiv 96/49/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 31.12.1996

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom IR och EL

IRLAND 1999/0385, talan väckt den 10 oktober 2000, mål C-372/00

GREKLAND 1999/0398, MY sänt till medlemsstaten den 24 januari 2000

PORTUGAL 1999/0409, ärendet avslutat den 21 december 2000

31996L0096 Rådets direktiv 96/96/EG av den 20 december 1996 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om provning av motorfordons och tillhörande släpfordons trafiksäkerhet

Datum för införlivande: 31.12.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

PORTUGAL 1998/0253, ärendet avslutat den 21 mars 2000

31999L0047 Kommissionens direktiv 1999/47/EG av den 21 maj 1999 om anpassning för andra gången till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 94/55/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på väg

Datum för införlivande: 1.7.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom EL och IR

IRLAND 2000/0265, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

GREKLAND 2000/0294, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

PORTUGAL 2000/0323, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0036 Rådets direktiv 1999/36/EG av den 29 april 1999 om transportabla tryckbärande anordningar

Datum för införlivande: 11.12.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: S

31999L0048 Kommissionens direktiv 1999/48/EG av den 21 maj 1999 om anpassning för andra gången till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 96/49/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg

Datum för införlivande: 1.7.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK,D, E, F, L, NL, A, P, FI, S, UK

ITALIEN 2000/0239, MY sänt till medlemsstaten den 29 december 2000

IRLAND 2000/0264, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

GREKLAND 2000/0293, FU sänd till medlemsstaten den 13 juli 2000

PORTUGAL 2000/0322, ärendet avslutat den 20 december 2000

32000L0018 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/18/EG av den 17 april 2000 om minimikrav vid examinering av säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på väg, järnväg eller inre vattenvägar

Datum för införlivande: 19.8.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, F, L, NL, A, FI, S, UK

ITALIEN 2000/0819, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

IRLAND 2000/0832, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

GREKLAND 2000/0844, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

PORTUGAL 2000/0861, FU sänd till medlemsstaten den 30 november 2000

Luftfart

31996L0067 Rådets direktiv 96/67/EG av den 15 oktober 1996 om tillträde till marknaden för marktjänster på flygplatserna inom gemenskapen

Datum för införlivande: 25.10.1997

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

SVERIGE 1997/0740, ärendet avslutat den 5 juli 2000

PORTUGAL 1997/0705, ärendet avslutat den 2 februari2000

BELGIEN 1997/0543, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31994L0056 Rådets direktiv 94/56/EG av den 21 november 1994 om grundläggande principer för utredning av flyghaverier och tillbud inom civil luftfart

Datum för införlivande: 21.11.1996

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom EL och L

LUXEMBURG 1997/0107, FU 228 sänd till medlemsstaten den 27 september 2000

GREKLAND 1997/0047, talan väckt den 22 december 1999, mål C-494/99

31998L0020 Rådets direktiv 98/20/EG av den 30 mars 1998 om ändring av direktiv 92/14/EEG om begränsningar i utnyttjandet av flygplan som omfattas av volym 1, del II, kapitel 2 i bilaga 16 till konventionen om internationell civil luftfart, andra upplagan (1988)

Datum för införlivande: 28.2.1999 och 31.3.2002

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom IR

IRLAND 1999/0274, talan uppskjuten den 21 december 2000

PORTUGAL 1999/0307, ärendet avslutat den 21 mars 2000

SPANIEN 1999/0295, ärendet avslutat den 21 mars 2000

GREKLAND 1999/0286, ärendet avslutat den 5 juli 2000

TYSKLAND 1999/0246, ärendet avslutat den 5 juli 2000

LUXEMBURG 1999/0221, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0028 Kommissionens direktiv 1999/28/EG av den 21 april 1999 om ändring av bilagan till direktiv 92/14/EEG om begränsningar i utnyttjandet av flygplan som omfattas av volym 1, del II, kapitel 2 i bilaga 16 till konventionen om internationell civil luftfart, andra upplagan (1988) (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 1.9.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom IR

IRLAND 2000/0073, MY sänt till medlemsstaten den 3 augusti 2000

PORTUGAL 2000/0117, ärendet avslutat den 5 juli 2000

BELGIEN 2000/0029, ärendet avslutat den 21 december 2000

GREKLAND 2000/0091, ärendet avslutat den 5 juli 2000

TYSKLAND 2000/0045, ärendet avslutat den 5 juli 2000

LUXEMBURG 2000/0014, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 2000/0003, ärendet avslutat den 11 april 2000

Sjötransporter

31998L0035 Rådets direktiv 98/35/EG av den 25 maj 1998 om ändring av direktiv 94/58/EG om minimikrav på utbildning för sjöfolk

Datum för införlivande: 25.5.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK, D, E, EL, F, IR, FI, S, UK

ITALIEN 1999/0493, MY sänt till medlemsstaten den 31 januari 2000

LUXEMBURG 1999/0452, talan väckt den 3 augusti 2000, mål C-297/00

NEDERLÄNDERNA 1999/0474, MY sänt till medlemsstaten den 4 april 2000

PORTUGAL 1999/0555, MY sänt till medlemsstaten den 27 januari 2000

ÖSTERRIKE 1999/0565, MY sänt till medlemsstaten den 27 januari 2000

GREKLAND 1999/0644, ärendet avslutat den 11 april 2000

SVERIGE 1999/0578, ärendet avslutat den 5 juli 2000

SPANIEN 1999/0543, ärendet avslutat den 21 mars 2000

BELGIEN 1999/0462, ärendet avslutat den 11 april 2000

FRANKRIKE 1999/0438, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31999L0097 Kommissionens direktiv 1999/97/EG av den 13 december 1999 om ändring av rådets direktiv 95/21/EG om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll) (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 14.12.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: E, P

31995L0021 Rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll)

Datum för införlivande: 30.6.1996

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom en

ITALIEN 1996/0997, MY 228 sänt till medlemsstaten den 7 september 2000

31996L0098 Rådets direktiv 96/98/EG av den 20 december 1996 om marin utrustning

Datum för införlivande: 30.6.1998 och 1.1.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

ITALIEN 1998/0391, ärendet avslutat den 21 mars 2000

LUXEMBURG 1998/0408, ärendet avslutat den 11 oktober 2000

31997L0058 Kommissionens direktiv 97/58/EG av den 26 september 1997 om ändring av rådets direktiv 94/57/EG om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.9.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

LUXEMBURG 1998/0541, ärendet avslutat den 21 mars 2000

31997L0070 Rådets direktiv 97/70/EG av den 11 december 1997 om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver

Datum för införlivande: 1.1.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom NL

ITALIEN 1999/0072, ärendet avslutat den 5 juli 2000

NEDERLÄNDERNA 1999/0044, talan väckt den 3 oktober 2000, mål C-364/00

FÖRENADE

KUNGARIKET 1999/0090, ärendet avslutat den 5 juli 2000

ÖSTERRIKE 1999/0175, ärendet avslutat den 21 mars 2000

SVERIGE 1999/0188, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FINLAND 1999/0200, ärendet avslutat den 5 juli 2000

LUXEMBURG 1999/0016, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FRANKRIKE 1999/0002, ärendet avslutat den 5 juli 2000

31998L0018 Rådets direktiv 98/18/EG av den 17 mars 1998 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg

Datum för införlivande: 1.7.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: B, DK,D, EL, E, F,I, IR, NL,A, FI, S

LUXEMBURG 1999/0220, talan väckt den 13 oktober 2000, mål C-377/00

FÖRENADE

KUNGARIKET 1999/0264, MY sänt till medlemsstaten den 3 augusti 2000

PORTUGAL 1999/0306, MY sänt till medlemsstaten den 1 augusti 2000

ÖSTERRIKE 1999/0317, ärendet avslutat den 11 oktober 2000

SVERIGE 1999/0325, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FINLAND 1999/0331, ärendet avslutat den 5 juli 2000

NEDERLÄNDERNA 1999/0235, ärendet avslutat den 21 december 2000

FRANKRIKE 1999/0211, ärendet avslutat den 11 oktober 2000

ITALIEN 1999/0254, ärendet avslutat den 31 oktober 2000

31998L0025 Rådets direktiv 98/25/EG av den 27 april 1998 om ändring av direktiv 95/21/EG om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll)

Datum för införlivande: 1.7.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom en

ITALIEN 1999/0369, MY sänt till medlemsstaten den 31 januari 2000

LUXEMBURG 2000/0386, ärendet avslutat den 11 oktober 2000

PORTUGAL 1999/0411, ärendet avslutat den 11 oktober 2000

31998L0041 Rådets direktiv nr 98/41/EG av den 18 juni 1998 om registrering av personer som färdas ombord på passagerarfartyg som ankommer till eller avgår från hamnar i gemenskapens medlemsstater

Datum för införlivande: 31.12.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom NL och A

NEDERLÄNDERNA 1999/0237, talan väckt den 9 november 2000, mål C-413/00

ÖSTERRIKE 1999/0319, MY sänt till medlemsstaten den 19 juli 2000

SVERIGE 1999/0327, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FRANKRIKE 1999/0213, ärendet avslutat den 5 juli 2000

FINLAND 1999/0332, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 1999/0308, ärendet avslutat den 11 oktober 2000

LUXEMBURG 1999/0222, ärendet avslutat den 11 oktober 2000

31998L0042 Kommissionens direktiv 98/42/EG av den 19 juni 1998 om ändring av rådets direktiv 95/21/EG om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållande ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll) (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.9.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom en

ITALIEN 1999/0373, MY sänt till medlemsstaten den 31 januari 2000

LUXEMBURG 2000/0385, ärendet avslutat den 11 oktober 2000

PORTUGAL 1999/0414, ärendet avslutat den 11 oktober 2000

31998L0055 Rådets direktiv 98/55/EG av den 17 juli 1998 om ändring av direktiv 93/75/EEG om minimikrav för fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar med farligt eller förorenande gods

Datum för införlivande: 31.12.1998

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

LUXEMBURG 1999/0021, ärendet avslutat den 11 oktober 2000

PORTUGAL 1999/0163, ärendet avslutat den 11 oktober 2000

31998L0074 Kommissionens direktiv 98/74/EG av den 1 oktober 1998 om ändring av rådets direktiv 93/75/EEG om minimikrav för fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar med farligt eller förorenande gods

Datum för införlivande: 2.11.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

LUXEMBURG 2000/0197, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0333, ärendet avslutat den 11 oktober 2000

ÖSTERRIKE 2000/0350, ärendet avslutat den 21 december 2000

FINLAND 2000/0371, ärendet avslutat den 21 december 2000

31998L0085 Kommissionens direktiv 98/85/EG av den 11 november 1998 om ändring av rådets direktiv 96/98/EG om marin utrustning (Text av betydelse för EES)

Datum för införlivande: 30.4.1999

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla

NEDERLÄNDERNA 1999/0361, ärendet avslutat den 5 juli 2000

LUXEMBURG 1999/0348, ärendet avslutat den 11 oktober 2000

BELGIEN 1999/0354, ärendet avslutat den 21 mars 2000

31999L0019 Kommissionens direktiv 1999/19/EG av den 18 mars 1999 om ändring av rådets direktiv 97/70/EG om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver

Datum för införlivande: 31.5.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: alla utom B et NL

BELGIEN 2000/0530, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

NEDERLÄNDERNA 2000/0548, FU sänd till medlemsstaten den 8 augusti 2000

DANMARK 2000/0649, ärendet avslutat den 21 december 2000

PORTUGAL 2000/0719, ärendet avslutat den 21 december 2000

IRLAND 2000/0624, ärendet avslutat den 21 december 2000

31999L0035 Rådets direktiv 1999/35/EG av den 29 april 1999 om ett system med obligatoriska besiktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik

Datum för införlivande: 1.12.2000

Medlemsstater som anmält genomförandebestämmelser: DK, D, E

BILAGA IV

DEL 1 - Sammanfattning.

Anmälan av nationella genomförandebestämmelser (per den 31 december 2000)

>Plats för tabell>

DEL 2 - NATIONELLA GENOMFÖRANDEBESTÄMMELSERS BRISTANDE ÖVERENSSTÄMMELSE MED DIREKTIV

>Plats för tabell>

DEL 3 - FELAKTIG TILLÄMPNING AV DIREKTIVEN

>Plats för tabell>

BILAGA V Domar som meddelats fram till den 31 december 2000 och som ännu inte har efterkommits BILAGA VI Nationella domstolars tillämpning av gemenskapsrätten

BILAGA V

Domar som meddelats fram till den 31 december 2000 och som ännu inte har efterkommits

Belgien

Dom av den 27 september 1988 i mål C-42/87 Dom av den 3 maj 1994 i mål C-47/93

Diskriminering i fråga om offentlig finansiering; högre utbildning utanför universiteten

Franska gemenskapen ändrade lagstiftningen genom en ny förordning i mars 2000 för att anpassa sig till gemenskapsrätten. Kontakter med de belgiska myndigheterna pågår om återbetalning av inskrivningsavgifterna (tillämpning av preskriptionsregel, budgetbestämmelser).

Dom av den 19 februari 1991 i mål C-375/89

Stöd till Idealspun/Beaulieu

Appellationsdomstolen i Gent fastställde i en dom av den 16 november 2000 domen från handelsdomstolen i Kortrijk med föreläggande om återbetalning av stödet. Kommissionen väntar på att de belgiska myndigheterna officiellt skall bekräfta detta.

Dom av den 21 januari 1999 i mål C-207/97

Underlåtenhet att anmäla program i syfte att minska föroreningar som orsakas av att vissa farliga ämnen släpps ut i gemenskapens vattenmiljö

De belgiska myndigheterna har lämnat uppgifter om de bestämmelser som regionerna Flandern och Vallonien antagit för att följa domen. Dessa bestämmelser granskas för närvarande av kommissionen.

Dom av den 14 september 1999 i mål C-170/98

Överenskommelse om lastdelning i det bilaterala avtalet mellan Belgien och Zaïre

Kommissionen anser att tilläggsprotokollet som slöts med Kongo den 8 juni 1999 innebär att överträdelsen upphör. Så fort protokollet träder i kraft kan överträdelseförfarandet formellt avslutas.

Dom av den 14 september 1999 i mål C-171/98

Överenskommelse om lastdelning i det bilaterala avtalet mellan Belgisk-luxemburgska ekonomiska unionen och Togo

Kommissionen anser att tilläggsprotokollet som slöts med Togo den 27 september 1999 innebär att överträdelsen upphör. Så fort protokollet träder i kraft kan överträdelseförfarandet formellt avslutas.

Dom av den 14 september 1999 i mål C-201/98

Överenskommelse om lastdelning i de bilaterala avtalen mellan Belgien och väst- och centralafrikanska länder

Kommissionen anser att överenskommelserna med Senegal, Elfenbenskusten och Mali har ändrats på ett tillfredsställande sätt. Ärendet kan avslutas så fort tilläggsprotokollen träder i kraft.

Dom av den 9 mars 2000 i mål C-355/98

Fri rörlighet för arbetstagare, etableringsfrihet, frihet att tillhandahålla tjänster: bevaknings- och säkerhetsverksamhet

Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts. De belgiska myndigheterna överlämnade i november 2000 ett förslag till lagändring som för närvarande granskas av kommissionen.

Dom av den 18 maj 2000 i mål C-206/98

Försäkringssystem för arbetsskador

Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts.

De belgiska myndigheterna har överlämnat ett utkast till lag om anpassning av lagstiftningen om arbetsskadeförsäkring till gemenskapsdirektiven.

Dom av den 25 maj 2000 i mål C-307/98

Felaktigt införlivande av direktivet om kvalitet på badvatten

Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts.

Dom av den 26 september 2000 i mål C-478/98

Fri rörlighet för kapital: obligationslån som emitterats i tyska mark

Kommissionen kommer att ta kontakt med de belgiska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom.

Dom av den 16 november 2000 i mål C-217/99

Märkning av livsmedel

Kommissionen har tagit kontakt med de belgiska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom..

Dom av den 30 november 2000 i mål C-384/99

Samhällsomfattande tjänster

Nyligen meddelad dom.

Tyskland

Dom av den 22 oktober 1998 i mål C-301/95

Bristande överensstämmelse mellan genomförandebestämmelserna och rådets direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt

De tyska myndigheterna har överlämnat ett lagförslag. Kommissionen väntar på att det skall antas. Beslut har fattats om att väcka talan vid domstolen med stöd av artikel 228.2 i EG-fördraget. Beslutet är förenat med ett yrkande om vite.

Dom av den 8 juni 1999 i mål C-198/97

Kvaliteten på badvatten

Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts.

De tyska myndigheterna anmälde i slutet av december 2000 bestämmelser som för närvarande granskas av kommissionen.

Dom av den 9 september 1999 i mål C-102/97

Omhändertagande av spilloljor genom regenerering

Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts.

De tyska myndigheterna överlämnade förslag till lagstiftning i slutet av november 2000. Förslagen granskas för närvarande av kommissionen.

Dom av den 9 september 1999 i mål C-217/97

Rätt att ta del av miljöinformation

Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts och fortsätter.

Dom av den 11 november 1999 i mål C-184/97

Underlåtenhet att anmäla program i syfte att minska föroreningar som orsakas av att vissa farliga ämnen släpps ut i gemenskapens vattenmiljö

Kommissionen har tagit kontakt med de tyska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom.

Dom av den 15 juni 2000 i mål C-348/97

Underlåtenhet att ta ut importavgifter och att tillhandahålla kommissionen egna medel för smör från Nederländerna

Kommissionen har tagit kontakt med de tyska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom.

Grekland

Dom av den 7 april 1992 i mål C-45/91

Avfall från tätort på Kreta

Grekland har inte vidtagit de åtgärder som krävs för att följa domstolens dom. Kommissionens viteskrav står fast. Vite för tiden från den 4 juli till 30 september 2000 har betalats.

Dom av den 22 oktober 1997 i mål C-375/95

Beskattning av begagnade bilar

Förfarandet enligt artikel 228 fortsätter.

De grekiska myndigheterna har överlämnat ett lagförslag som för närvarande granskas av kommissionen.

Dom av den 11 juni 1998 i mål C-232/95

Förorening av sjön Vegoritis, farliga ämnen i vattenmiljön

Förfarandet enligt artikel 228 har fortsatt.

De grekiska myndigheterna har lagt fram förslag till program för att följa domstolens dom. Kommissionen väntar på att programmen skall antas.

Dom av den 15 oktober 1998 i mål C-385/97

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för rådets direktiv 93/118/EG om ändring av direktiv 85/73/EEG om finansiering av hygienundersökningar och kontroller av färskt kött och fjäderfäkött

Ett förfarande enligt artikel 228 fortsätter.

Dom av den 28 oktober 1999 i mål C-187/98

Jämställdhet när det gäller socialförsäkringar

Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts.

Dom av den 16 december 1999 i mål C-137/99

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för direktiv 96/43/EG om ändring av rådets direktiv 91/496/EEG om fastställande av regler för hur veterinärkontroller skall organiseras för djur som importeras till gemenskapen från tredje land

Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts och fortsätter.

Dom av den 13 april 2000 i mål C-123/99

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall

Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts.

Dom av den 25 maj 2000 i mål C-384/97

Underlåtenhet att anmäla program i syfte att minska föroreningar som orsakas av att vissa farliga ämnen släpps ut i gemenskapens vattenmiljö

Kommissionen har tagit kontakt med de grekiska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom.

Dom av den 15 juni 2000 i mål C-470/98

Avgifter för veterinärkontroller av jordbruksprodukter från tredje land

Kommissionen kommer snart att ta kontakt med de grekiska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom.

Dom av den 19 oktober 2000 i mål C-216/98

Pris på tobaksvaror

Kommissionen har tagit kontakt med de grekiska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom.

Dom av den 16 november 2000 i mål C-214/98

Avgiftsbelopp för hygienundersökningar och kontroller av färskt kött

Nyligen meddelad dom.

Dom av den 14 december 2000 i mål C-457/98

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för direktiv 96/97/EG om ändring av rådets direktiv 86/378/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av män och kvinnor i företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet

Nyligen meddelad dom.

Spanien

Dom av den 22 mars 1994 i mål C-375/92

Begränsningar i rätten att tillhandahålla tjänster som turistguide

De spanska myndigheterna har anmält ändringar i lagstiftningen. Kommissionen väntar på att lagstiftningen skall antas.

Dom av den 12 februari 1998 i mål C-92/96

Felaktig tillämpning, i fråga om sjöar och vattendrag, av bestämmelserna i rådets direktiv 76/160/EEG om kvaliteten på badvatten

Förfarandet enligt artikel 228 fortsätter.

De spanska myndigheterna har svarat på det motiverade yttrandet. Svaret granskas för närvarande av kommissionen.

Dom av den 25 november 1998 i mål C-214/96

Felaktig tillämpning av rådets direktiv 76/464/EEG om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö (artikel 7: program för att begränsa föroreningar)

De handlingar som överlämnats av de spanska myndigheterna har krävt en analys och ytterligare undersökningar av kommissionen.

Dom av den 13 april 2000 i mål C-274/98

Underlåtenhet att upprätta åtgärdsprogram i enlighet med rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket

Kommissionen har frågat de spanska myndigheterna vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom. Myndigheternas svar granskas för närvarande av kommissionen.

Dom av den 23 november 2000 i mål C-421/98

Underlåtenhet att anpassa den spanska lagstiftningen om det ömsesidiga erkännandet av examensbevis på arkitekturområdet (begränsning av verksamhetsfält)

Nyligen meddelad dom.

Frankrike

Dom av den 11 juni 1991 i mål C-64/88

Fiske: bristande kontroll av att de tekniska föreskrifterna för bevarande av fiskbeståndet följs

Förfarandet enligt artikel 228 fortsätter.

De franska myndigheterna har svarat på det kompletterande motiverade yttrande. Svaret granskas för närvarande av kommissionen.

Dom av den 13 mars 1997 i mål C-197/96

Nattarbete för kvinnor

Domstolen beslutade den 7 december 2000 att förlänga vilandeförklaringen av målet för att Frankrike skall kunna anpassa sin lagstiftning till direktivet och därigenom följa domen. Målet är vilandeförklarat till och med den 30 april 2001.

Dom av den 9 december 1997 i mål C-265/95

Hinder mot import av spanska jordgubbar

Kommissionen granskar hela ärendet för att avgöra om ytterligare åtgärder krävs för att följa domstolens dom.

Dom av den 15 oktober 1998 i mål C-284/97

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för rådets direktiv 93/40/EEG om ändring av direktiven 81/851/EEG och 81/852/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om veterinärmedicinska läkemedel

Förfarandet enligt artikel 228 fortsätter. Lagstiftningsåtgärder har vidtagits. Förordningen om införlivande av direktiv 93/40/EEG torde antas våren 2001.

Dom av den 22 oktober 1998 i mål C-184/96

Beredningar av gåslever

En förordning som inför en bestämmelse om ömsesidigt erkännande i den franska lagstiftningen om gåslever offentliggjordes i Frankrikes officiella tidning den 21 december 2000. Ärendet kommer att avslutas mycket snart.

Dom av den 18 mars 1999 i mål C-166/97

Seines flodmynning: otillräcklig klassificering av särskilda skyddsområden och ofullständigt skyddssystem

Ärendet utvecklas i positiv riktning.

Åtgärder har vidtagits för att följa domstolens dom och genomförs successivt.

Dom av den 19 maj 1999 i mål C-225/97

Felaktigt införlivande av rådets direktiv 92/13/EEG om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (möjlighet att överklaga)

Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts.

Dom av den 8 juli 1999 i mål C-354/98

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för direktiv 96/97/EG om ändring av direktiv 86/378/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av män och kvinnor i företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet

Förfarandet enligt artikel 228 fortsätter.

Dom av den 25 november 1999 i mål C-96/98

Miljöskador i Marais poitevin

Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts.

Dom av den 16 december 1999 i mål C-239/98

Felaktigt införlivande av direktiv 92/49/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring och av direktiv 92/96/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser direkt livförsäkring ("tredje försäkringsdirektiven")

Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts och fortsätter.

Ett lagförslag har antagits av senaten vid första behandlingen. De ömsesidiga försäkringsföretagens frist för att börja tillämpa lagstiftningen är fortfarande 1 januari 2003, trots att de båda direktiven skulle ha införlivats av Frankrike 1994.

Dom av den 15 februari 2000 i mål C-34/98

Avgift för att täcka de sociala skulderna (CRDS) för gränsarbetare

Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts.

Dom av den 15 februari 2000 i mål C-169/98

Allmän social avgift (CSG) för gränsarbetare

Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts.

Dom av den 23 mars 2000 i mål C-327/99

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för direktiv 93/15/EEG om harmonisering av bestämmelserna om utsläppande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk

De franska myndigheterna har anmält ett förslag till förordning som för närvarande granskas av kommissionen.

Dom av den 6 april 2000 i mål C-256/98

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts och fortsätter.

Dom av den 15 maj 2000 i mål C-296/98

Den franska försäkringslagstiftningens bristande överensstämmelse med direktiven om livförsäkring och om annan direkt försäkring än livförsäkring

Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts.

De franska myndigheterna har anmält förslag till lagstiftning. Kommissionen väntar på att förslagen skall antas.

Dom av den 18 maj 2000 i mål C-45/99

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för rådets direktiv 94/33/EG om skydd av minderåriga i arbetslivet.

Kommissionen har tagit kontakt med de franska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom.

Dom av den 8 juni 2000 i mål C-46/99

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för direktiv 93/104/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden

Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts.

Dom av den 13 juli 2000 i mål C-160/99

Sjöfartscabotage

Kommissionen har tagit kontakt med de franska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom.

Den 11 december 2000 anmälde de franska myndigheterna ett lagförslag som för närvarande granskas av kommissionen.

Dom av den 12 september 2000 i mål C-276/97

Underlåtenhet att belägga motorvägstullar med mervärdeskatt

Kommissionen har tagit kontakt med de franska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom.

Dom av den 26 september 2000 i mål C-225/98

Offentlig upphandling av bygg- och anläggningsarbeten: Uppförande och underhåll av skolbyggnader i regionen Nord-Pas-de-Calais

Kommissionen kommer snart att ta kontakt med de franska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom.

Dom av den 26 september 2000 i mål C-23/99

Kvarhållande av varor i tullen - Mönsterskydd - Pirattillverkning

Kommissionen har tagit kontakt med de franska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom.

Ärendet utvecklas i positiv riktning.

Dom av den 5 oktober 2000 i mål C-16/98

Offentlig upphandling av bygg- och anläggningsarbeten - Offentlig upphandling inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna - Syndicat départemental d'électrification de la Vendée

Kommissionen granskar för närvarande ärendet för att avgöra om åtgärder krävs för att följa domstolens dom.

Dom av den 23 november 2000 i mål C-319/99

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för Europaparlamentets och rådets direktiv 95/47/EG om tillämpning av standarder för sändning av televisionssignaler

Nyligen meddelad dom.

Dom av den 23 november 2000 i mål C-320/99

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för Europaparlamentets och rådets direktiv 97/68/EG om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbränningsmotorer i mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg

Nyligen meddelad dom.

Dom av den 7 december 2000 i mål C-374/98

Otillräcklig klassificering av särskilda skyddsområden och ofullständiga särskilda bevarandeåtgärder i Vingrau och Tautavel (västra Pyrenéerna)

Kommissionen har tagit kontakt med de franska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom.

Dom av den 7 december 2000 i mål C-38/99

Jakttider som strider mot direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar

Nyligen meddelad dom.

Dom av den 14 december 2000 i mål C-55/99

Krav på registrering av reagenser för biomedicinsk analys hos läkemedelsbyrån

Nyligen meddelad dom.

Irland

Dom av den 21 september 1999 i mål C-392/96

Bristande överensstämmelse hos den irländska lagstiftningen med flera bestämmelser i rådets direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt

Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts.

De irländska myndigheterna har överlämnat ett svar som för närvarande granskas av kommissionen.

Dom av den 12 oktober 1999 i mål C-213/98

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för direktiv 92/100/EEG om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga området

Ärendet utvecklas i positiv riktning.

Informella kontakter med medlemsstaten ger vid handen att Copyright and Related Rights Bill antagits av det irländska parlamentet.

Kommissionen väntar på att promulgationsförordningen (Commencement Order) skall undertecknas och att bestämmelserna skall anmälas formellt.

Dom av den 25 november 1999 i mål C-212/98

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för rådets direktiv 93/83/EEG om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel

Informella kontakter med medlemsstaten ger vid handen att Copyright and Related Rights Bill antagits av det irländska parlamentet.

Kommissionen väntar på att promulgationsförordningen (Commencement Order) skall undertecknas och att bestämmelserna skall anmälas formellt.

Dom av den 8 juni 2000 i mål C-190/99

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för direktiv 96/43/EG om ändring och kodifiering av direktiv 85/73/EEG om finansieringen av veterinära besiktningar och kontroller av levande djur och vissa animaliska produkter

De irländska myndigheterna har antagit lagstiftning för att följa domstolens dom. Ärendet kommer mycket snart att avslutas.

Dom av den 12 september 2000 i mål C-358/97

Underlåtenhet att belägga vägtullar med mervärdeskatt

Kommissionen har tagit kontakt med de irländska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom.

Dom av den 26 september 2000 i mål C-408/99

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för direktiv 94/55/EG om transport av farligt gods på väg och direktiv 96/86 om anpassning av det direktivet till den tekniska utvecklingen

Kommissionen har tagit kontakt med de irländska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom.

Dom av den 14 december 2000 i mål C-347/99

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för rådets direktiv 95/50/EG om enhetliga förfaranden för kontroller av vägtransporter av farligt gods

Nyligen meddelad dom.

Italien

Dom av den 1 juni 1995 i mål C-40/93

Rätt att utöva tandläkaryrket

De italienska myndigheterna har överlämnat förordningen om lämplighetsprovet. Kommissionen väntar på närmare uppgifter om hur provet i praktiken går till och på att SLIM-direktivet skall antas.

Dom av den 29 februari 1996 i mål C-307/94

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för rådets direktiv 85/432/EEG om samordning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om viss farmaceutisk verksamhet

Ärendet utvecklas i positiv riktning. Efter det att ett förfarande enligt artikel 228 inletts och frågan diskuterats med medlemsstaten, håller de problem som kvarstår på att lösas, bland annat genom att direktivet snart kommer att ändras.

Dom av den 29 januari 1998 i mål C-280/95

Underlåtenhet att genomföra beslut 93/496/EEG om skyldigheten att återkräva det skattemässiga stöd som beviljats till vägtransportföretag för 1992

Ett lagförslag har lagts fram för det italienska parlamentet. Kommissionen har inte informerats om att det har antagits. Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts.

Dom av den 1 oktober 1998 i mål C-285/96

Felaktig tillämpning av rådets direktiv 76/464/EEG om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö (artikel 7: program för att begränsa föroreningar)

De italienska myndigheterna har överlämnat en rad bestämmelser för att följa domstolens dom. Bestämmelserna granskas för närvarande av kommissionen.

Dom av den 25 mars 1999 i mål C-112/97

Förbud att installera gasapparater som överensstämmer med direktiv 90/396/EEG

Efter det att ett förfarande enligt artikel 228 inletts, har de italienska myndigheterna anmält lagstiftning.

De nya bestämmelsernas krav på ventilationsöppningarnas storlek i de lokaler där värmeanläggningarna skall installeras bedöms vara överdrivna och kunna hindra att apparaterna kan tas i bruk. En kompletterande formell underrättelse har därför riktats till medlemsstaten. Svaret granskas för närvarande av kommissionen.

Dom av den 9 november 1999 i mål C-365/97

Sopor i San Rocco-dalen

De italienska myndigheterna överlämnade i november ett omfattande material som för närvarande granskas av kommissionen.

Dom av den 11 november 1999 i mål C-315/98

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för rådets direktiv 95/21/EG om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll)

Eftersom de bestämmelser som utlovats av de italienska myndigheterna inte kommit kommissionen tillhanda, har kommissionen beslutat att väcka talan enligt artikel 228.2 i fördraget. Beslutet är förenat med ett yrkande om vite.

Dom av den 9 mars 2000 i mål C-358/98

Rättsliga hinder mot att fritt tillhandahålla städ- och rengöringstjänster

Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts.

De italienska myndigheterna har överlämnat bestämmelser för att följa domstolens dom. Ärendet kan snart avslutas.

Dom av den 9 mars 2000 i mål C-386/98

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för direktiv 93/104/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden

Kommissionen har tagit kontakt med de italienska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom. Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts, eftersom inga åtgärder planeras.

Dom av den 23 maj 2000 i mål C-58/99

Begränsningar för utlänningar att investera i privatiserade bolag

Kommissionen har tagit kontakt med de italienska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom.

De italienska myndigheternas svar granskas för närvarande.

Dom av den 25 maj 2000 i mål C-424/98

Felaktig tillämpning av direktiven om rätt till bosättning för pensionärer och andra personer som inte längre är yrkesverksamma samt studerande

Kommissionen granskar för närvarande om regeringsförordning nr 358 om ändring av regeringsförordning nr 470 medför att direktiven 90/364/EEG, 90/365/EEG och 90/366/EEG införlivas på ett korrekt sätt.

Dom av den 8 juni 2000 i mål C-264/99

Rättsliga hinder mot att bedriva verksamhet som speditör

Kommissionen har vänt sig till de italienska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom.

Dom av den 30 november 2000 i mål C-422/99

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för direktiv 97/51/EG om ändring av rådets direktiv 90/387/EEG och 92/44/EEG för anpassning till en konkurrensutsatt miljö på telekommunikationsområdet

Nyligen meddelad dom.

Dom av den 7 december 2000 i mål C-395/99

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för direktiv 96/51/EG om ändring av direktiv 70/524/EEG om fodertillsatser och för direktiv 96/93/EG om certifiering av djur och animaliska produkter

Nyligen meddelad dom.

Dom av den 7 december 2000 i mål C-423/99

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för Europaparlamentets och rådets direktiv 98/10/EG om tillhandahållande av öppna nätverk (ONP) för taltelefoni och samhällsomfattande tjänster för telekommunikation i en konkurrensutsatt miljö

Nyligen meddelad dom.

Luxemburg

Dom av den 11 juni 1998 i mål C-206/96

Underlåtenhet att upprätta program i syfte att begränsa förorening av 99 ämnen som är upptagna i förteckning II i bilagan till rådets direktiv 76/464/EEG om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö

De luxemburgska myndigheterna har överlämnat en omfattande rapport om de åtgärder som vidtagits för att följa domstolens dom. Rapporten granskas för närvarande av kommissionen.

Dom av den 14 september 1999 i mål C-202/98

Överenskommelse om lastdelning i bilaterala avtal mellan Luxemburg och väst- och centralafrikanska stater

Ett förfarande enligt artikel 228 fortsätter.

Dom av den 21 oktober 1999 i mål C-430/98

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för rådets direktiv 94/45/EG om inrättandet av ett europeiskt företagsråd för information till och samråd med arbetstagare

De luxemburgska myndigheterna har anmält genomförandebestämmelser som för närvarande granskas av kommissionen.

Dom av den 16 december 1999 i mål C-47/99

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för rådets direktiv 94/33/EG om skydd av minderåriga i arbetslivet

Kommissionen har tagit kontakt med de luxemburgska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom. Myndigheterna har överlämnat en detaljerad tidsplan för lagstiftningsåtgärderna och kommissionen väntar på att de skall antas.

Dom av den 16 december 1999 i mål C-138/99

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för rådets direktiv 94/56/EG om grundläggande principer för utredning av flyghaverier och tillbud inom civil luftfart

Ett förfarande enligt artikel 228 har inletts.

Dom av den 13 april 2000 i mål C-348/99

Underlåtenhet att anmäla nationella genomförandebestämmelser för Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG om rättsligt skydd för databaser

Kommissionen har tagit kontakt med de luxemburgska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom.

Nederländerna

Dom av den 19 maj 1998 i mål C-3/96

Skyldighet att utse särskilda skyddsområden enligt rådets direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar

Ärendet utvecklas i positiv riktning.

Österrike

Dom av den 26 september 2000 i mål C-205/98

Höjning av tullarna för Brenner-motorvägen

Kommissionen har tagit kontakt med de österrikiska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom.

Portugal

Dom av den 21 januari 1999 i mål C-150/97

Bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt

Ärendet utvecklas i positiv riktning.

De sista genomförandebestämmelserna kommer snart att offentliggöras.

Dom av den 4 juli 2000 i mål C-62/98

Bestämmelser om lastdelning i bilaterala avtal mellan Portugal och central- och västafrikanska länder

Kommissionen har tagit kontakt med de portugisiska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom.

Dom av den 4 juli 2000 i mål C-84/98

Bestämmelser om lastdelning i bilateralt avtal mellan Portugal och Jugoslavien

Kommissionen har tagit kontakt med de portugisiska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom.

Dom av den 13 juli 2000 i mål C-261/98

Felaktig tillämpning av rådets direktiv 76/464/EEG om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö (artikel 7: program för att begränsa föroreningar)

De portugisiska myndigheterna har överlämnat rapporter om identifiering och kontroll av 99 ämnen som anges i bilaga II till direktivet. Uppgifterna granskas för närvarande och har krävt en analys och ytterligare undersökningar av kommissionen.

Dom av den 12 december 2000 i mål C-435/99

Underlåtenhet att lämna uppgifter enligt artikel 2.1 i rådets direktiv 91/692/EEG om att standardisera och rationalisera rapporteringen om genomförandet av vissa direktiv om miljön

Nyligen meddelad dom.

Förenade kungariket

Dom av den 14 juli 1993 i mål C-56/90

Vattenkvalitet i Blackpool och Southport

Kommissionen har beslutat att väcka talan vid domstolen enligt artikel 228.2 i EG-fördraget. Beslutet är förenat med ett yrkande om vite.

Dom av den 12 september 2000 i mål C-359/97

Underlåtenhet att belägga vägtullar med mervärdeskatt

Kommissionen har tagit kontakt med de brittiska myndigheterna för att ta reda på vilka åtgärder de avser att vidta för att följa domstolens dom.

Dom av den 7 december 2000 i mål C-69/99

Felaktigt införlivande av direktivet om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket

Nyligen meddelad dom.

BILAGA VI

NATIONELLA DOMSTOLARS TILLÄMPNING AV GEMENSKAPSRÄTTEN

1. Tillämpningen av artikel 234 EG [204]

[204] Vi kommer i denna rapport att använda oss av EG-domstolens metod för hänvisning till artiklar i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Om hänvisningen gäller en artikel innan Amsterdamfördraget trädde i kraft (1 maj 1999), skriver vi "i EG-fördraget". Om hänvisningen gäller en artikel efter det att Amsterdamfördraget trädde i kraft, skriver vi "EG" efter artikelnumret.

Under 2000 har nationella domstolar i enligthet med artikel 234 EG begärt förhandsavgöranden från Europeiska gemenskapernas domstol (nedan "EG-domstolen") i 224 ärenden som gällt tolkningen av gemenskapsrätten eller giltigheten av en rättsakt från gemenskapen.

Dessa framställningar om förhandsavgöranden offentliggörs i sin helhet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning så snart de har registrerats vid EG-domstolens kansli. I nedanstående tabell visas hur många förhandsavgöranden domstolarna i respektive medlemsstat har begärt från EG-domstolen de senaste elva åren. [205]

[205] De fyra tidigare rapporterna har publicerats i följande nummer av EGT: EGT C 332, 3.11.1997, s. 198; EGT C 250, 10.8.1998, s. 195; EGT C 354, 7.12.1999, s. 182; EGT C 192, 30.1.2001, s. 192.

1. Antal framställningar om förhandsavgöranden per medlemsstat

>Plats för tabell>

Efter en ökning på grund av att tre nya länder anslöt sig 1995 har antalet framställningar varit relativt oförändrat. Noteras bör att Beneluxdomstolen (Cour de justice du Benelux/Benelux-Gerechtshof) för första gången riktat en begäran om förhandsavgörande till EG-domstolen; målet gäller varumärkesrätt. [206] I domen Parfums Christian Dior [207] fastslog EG-domstolen att Beneluxdomstolens uppgift är att säkerställa en enhetlig tillämpning av de tre Beneluxstaternas gemensamma rättsregler och att förfarandet vid den domstolen är ett led i förfarandet vid de nationella domstolarna. Den kunde därför likställas med en nationell domstol vid tillämpningen av artikel 234 EG.

[206] Mål C-265/00, Campina Melkunie mot Bureau Benelux des Marques, pågående (EGT C 247, 26.8.2000, s. 25).

[207] EG-domstolens dom av den 4 november 1997 i mål C-337/95, Parfums Christian Dior, REG 1997, s. I-6013.

Domstolar i alla medlemsstater utom Luxemburg har ställt frågor. De 224 målen om förhandsavgörande utgjorde 44,5 procent av de totalt 503 mål som anhängiggjordes vid EG-domstolen under 2000. Av nedanstående tabell framgår antalet framställningar om förhandsavgöranden från de högsta rättsinstanserna i varje land och från vilken rättsinstans framställan gjorts.

Antal framställningar om förhandsavgöranden från de högsta rättsinstanserna i varje medlemsstat under 2000

>Plats för tabell>

2. Viktiga avgöranden i de nationella rättsinstanserna och i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna

2.1. Inledning

Följande analys ger vid handen att de nationella rättsinstanserna och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i allt större utsträckning tar gemenskapsrätten i beaktande. I motsats till tidigare år är analysen inte begränsad till avgöranden från de högsta rättsinstanserna. Det är redan från första instans som medlemsstaternas domstolar i egenskap av allmänna domstolar måste tillämpa gemenskapsrätten.

Liksom tidigare år har kommissionen fått tillgång till uppgifter från EG-domstolens centrum för undersökning och dokumentation och från dess dataavdelning. Det är emellertid kommissionen som är upphovsman till föreliggande rapport. Upplysningsvis kan nämnas att EG-domstolens centrum för undersökning och dokumentation varje år får kännedom om omkring 1 200 avgöranden som rör gemenskapsrätten.

2.2. Undersökningens syfte

Undersökningen omfattar de domar som avkunnats eller offentliggjorts för första gången under 2000 och har till syfte att besvara följande frågor:

a. i. Har en rättslig instans vars beslut inte kan överklagas underlåtit att begära förhandsavgörande från EG-domstolen i något mål som rör tolkningen av en gemenskapsrättslig regel som inte är klar och otvetydig-

ii. Förtjänar några andra beslut om förhandsavgöranden att lyftas fram-

b. Har en rättslig instans förklarat en rättsakt från en gemenskapsinstitution ogiltig i strid med den princip som EG-domstolen fastslog i Foto-Frost-målet [208]-

[208] EG-domstolens dom av den 22 oktober 1987 i mål 314/85, Foto-Frost, Rec. 1987, s. 4199; svensk specialutgåva, volym IX (1987-1988), s. 233.

c. Har det avkunnats domar som på något sätt är föredömliga eller avviker från gängse praxis-

d. Har intressanta domar avkunnats där principerna i målen Francovich, Factortame eller Brasserie du Pêcheur tillämpats-

2.3. Första frågan

2.3.1. Underlåtenhet att begära förhandsavgörande

Tyskland: Bundesverwaltungsgericht [209] ansåg sig inte vara tvungen att begära förhandsavgörande från EG-domstolen i ett mål som gällde en fråga om tysk lagstiftnings [210] förenlighet med gemenskapsrätten. Målet gällde kravet på att alla tyska medborgare av manligt kön mellan 17 och 25 år, som avser att lämna landet mer än tre månader, måste ansöka om tillstånd. En tysk doktorand vid Oxford hade överklagat till sin inkallelseorder till Bundesverwaltungsgericht. Doktoranden hade inkallats till civil plikttjänstgöring efter 25 års ålder i stället för till vanlig militärtjänst. Doktoranden hade påbörjat sina studier utan att ansöka om förhandstillstånd. Enligt tysk lagstiftning får värnpliktiga medborgare som reser utomlands utan att ansöka om förhandstillstånd inkallas till militär eller civil plikttjänstgöring efter att de har fyllt 25 år. [211] Bundesverwaltungsgericht fann att kravet på förhandstillstånd inte omfattas av artikel 8a i EG-fördraget (nu, efter ändring, artikel 18 EG) om unionsmedborgarnas fria rörlighet i medlemsstaterna, eftersom begränsningen av rörligheten gjorts av försvarspolitiska skäl. Domstolen preciserade att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, och närmare bestämt försvarspolitiken enligt Maastrichtfördraget, vilket gällde vid tiden för inkallelsen, ännu inte hörde till Europeiska gemenskapernas överstatliga befogenheter, och att samarbetet fortfarande är mellanstatligt. Bundesverwaltungsgerichts slutsats blev att frågor om inre säkerhet och försvar, liksom om de väpnade styrkornas uppgifter och uppbyggnad, hör till medlemsstaternas behörighetsområde. Vidare anmärkte Bundesverwaltungsgericht att om artikel 8a i EG-fördraget tolkades på det sätt som klaganden föreslagit, skulle alla medborgare som är underkastade värnplikt kunna undkomma denna utan påföljd genom att flytta från en medlemsstat till en annan. Bundesverwaltungsgericht ansåg att domen var förenlig med EG-domstolens dom i Sirdar-målet [212]. Enligt Bundesverwaltungsgericht gällde det målet endast kvinnors tillträde till yrkesarmén. Det fallet var inte jämförbart med fallet med tillstånd för utlandsvistelser, vilket syftar till att den allmänna värnplikten skall fullgöras. Även om förhandstillståndet skulle omfattas av artikel 8a i EG-fördraget, så skulle det vara befogat med hänsyn till undantagen om allmän ordning, säkerhet och hälsa i artiklarna 48.3 och 56.1 i EG-fördraget (nu, efter ändring, artiklarna 39.3 EG och 46.1 EG) och utgöra sådana "begränsningar och villkor som föreskrivs i fördraget" som avses i artikel 8a i EG-fördraget. Enligt Bundesverwaltungsgericht strider förhandstillståndet inte heller mot artikel 6 första stycket i EG-fördraget (nu, efter ändring, artikel 12 första stycket EG), eftersom obligatorisk militärtjänstgöring inte omfattas av fördragens tillämpningsområde och den olika behandlingen av värnpliktiga män jämförda med kvinnor, utlänningar och personer som inte är lämpade att göra militärtjänst sker på objektiva grunder. Slutligen konstaterade Bundesverwaltungsgericht att den inte var skyldig att hänvisa målet till EG-domstolen, eftersom den korrekta tillämpningen av gemenskapsrätten i detta fall var så uppenbar att det saknades grund för rimligt tvivel därom.

[209] Bundesverwaltungsgericht, dom av den 10 november 1999, 6 C 30/98, Entscheidungen des Bundesverwaltungsgerichts 110, 40.

[210] Se artikel 3.2 i Wehrpflichtgesetz (värnpliktslagen).

[211] Se artikel 24.1 tredje punkten i Zivildienstgesetz (lagen om civiltjänst).

[212] EG-domstolens dom av den 26 oktober 1999 i mål C-273/97, Sirdar, REG 1999, s. I-7403. Nämnas bör att Bundesverwaltungsgerichts dom meddelades före EG-domstolens dom av den 11 januari 2000 i mål C-285/98, Kreil, REG 2000, s. I-69.

Frankrike: Conseil d'État beslutade i en dom av den 28 juli 2000 [213] att inte vända sig till EG-domstolen för ett förhandsavgörande. Domstolen, som i första och sista instans hade att avgöra en talan om felaktig myndighetsutövning som väckts av läkemedelsföretag gentemot beslut om prisändring på farmaceutiska specialiteter, grundade sitt avgörande på läran om acte clair. I sak åberopade sökandena att prissättningssystemet i artikel L.162-38 i folkhälsolagen (Code de la santé publique), på vilken de ifrågasatta besluten grundades, är oförenligt med artikel 2 i direktiv 89/105 (prissättning på läkemedel) [214] jämförd med artikel 6 i samma direktiv. De ifrågasatte närmare bestämt myndigheternas möjligheter att när som helst fastställa priset på ersättningsgilla läkemedel, oavsett om berörda företag begärt det. Det allmännas företrädare vid domstolen hade ändå framhållit i sitt förslag till avgörande att domstolen dittills känt sig "något rådvill" vid tillämpningen av artikel L.162-38 i Code de la santé publique. Han föreslog därför att EG-domstolen skulle tillfrågas. Conseil d'État fann dock att påståendet om att artikel L.162-38 i Code de la santé publique skulle vara oförenlig med det uppenbara syftet med artikel 2 i direktivet kunde avvisas, utan att det funnes behov att vända sig till EG-domstolen. Domstolen drog denna slutsats utifrån direktivets begränsade tillämpningsområde. Domstolen konstaterade att

[213] Conseil d'État, 28 juli 2000, Schering-Plough, requête nr 205710.

[214] Rådets direktiv 89/105/EEG av den 21 december 1988 om insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel och deras inordnande i de nationella sjukförsäkringssystemen (EGT L 40,11.2.1989, s. 8; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 45).

"bestämmelserna i artikel 2 i direktiv 89/105 (...) eller dess artikel 6 innehåller inget krav på att beslutet att ändra detaljhandelspriset för en farmaceutisk specialitet, vilken återfinns i förteckningen över läkemedel som är ersättningsgilla för socialförsäkrade, skall motiveras eller att de berörda skall ges tillfälle att yttra sig innan beslutet fattas."

Vidare har franska domstolar vid två tillfällen under rapportperioden ansett det onödigt att begära förhandsavgörande i fråga om den direkta effekten av internationella avtal mellan gemenskaperna och tredje land.

I en dom den 3 februari 2000 [215] undanröjde Cour administrative d'appel de Nancy en dom från Tribunal administratif de Strasbourg. Den sistnämnda domstolen hade ogillat talan från en professionell basketspelare av polsk härkomst om ogiltigförklaring av ett beslut från Fédération Française de Basket-Ball som vägrat att betrakta sökanden som medborgare i ett land i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet vid hennes deltagande i officiella tävlingar. [216] Cour administrative d'appel de Nancy avvisade ett yrkande om att begära förhandsavgörande från EG-domstolen med hänvisning till teorin om acte clair och fastställde först domen såvitt avsåg den direkta effekten hos artikel 37 i avtalet mellan Europeiska gemenskaperna och Polen, där det sägs:

[215] Cour administrative d'appel de Nancy, Première chambre, 3 februari 2000, Lilia Malaja, Droit administratif 2000, nr 208.

[216] Tribunal administratif de Strasbourg, 27 januari 1999, Lilia Malaya, nr 98-6193 och 98-6194 (IA/18597-A).

"Om inte annat följer av de villkor och riktlinjer som gäller i var och en av medlemsstaterna skall arbetstagare av polsk nationalitet som är lagligen anställda inom en medlemsstats territorium behandlas på samma sätt som medlemsstatens egna medborgare, utan diskriminering på grund av nationalitet, beträffande arbetsförhållanden, avlöning eller avskedande (...)".

Medan domstolen i första instans hade funnit att sökanden i det aktuella fallet inte kunde åberopa denna bestämmelse eftersom hennes anställningsavtal inte hade godkänts av Fédération Française de Basket-Ball, vilket krävs enligt organisationens stadgar, förklarade Cour administrative d'appel de Nancy däremot:

"Med beaktande av (...) att ett sådant villkor emellertid inte lagligen kan ha som syfte eller verkan att sätta åt sidan bestämmelserna i arbetslagstiftningen om ingående av anställningsavtal och detta avtals rättsverkningar - ett avtal som [Fédération Française de Basket-Ball] för övrigt inte är part i - och således, i avsaknad av godkännande, hindra att den person som ingått avtalet anses som 'lagligen anställd' i den mening som avses i artikel 37 i associeringsavtalet;

med beaktande av att [sökanden], som ingått ett avtal vars giltighet i förhållande till arbetslagstiftningens bestämmelser inte har ifrågasatts och som innehade ett giltigt uppehållstillstånd, således måste anses som 'lagligen anställd' i Frankrike vid tiden för det ifrågasatta beslutet; att Fédération Française de Basket-Ball följaktligen inte kunde vägra sökanden att delta i damligans matcher, utan att bryta mot förbudet mot diskriminering i artikel 37 i avtalet (...)".

I en dom den 1 februari 2000 [217] erkände däremot Cour administrative d'appel de Paris inte den direkta effekten hos artikel 5 i fjärde Lomékonventionen, där parterna förbundit sig att undanröja alla slag av diskriminering beroende på bland annat nationalitet. Bestämmelsen hade åberopats av änkan till en senegalesisk medborgare med pension från det militära. Uppräkning av pensionen hade vägrats med hänvisning till att en sådan uppräkning enligt tillämplig lag från 1959 endast kunde göras för franska rättsinnehavare efter franska offentliganställda. Cour administrative d'appel de Paris fann att artikel 5 avfattats i alltför allmänna ordalag för att den skulle kunna tillämpas direkt på tidigare statsanställda eller deras rättsinnehavare. Noteras bör att flera domar från samma dag bifallit liknande yrkanden från maliska och senegalesiska medborgare, men då grundade på artikel 14 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

[217] Cour administrative de Paris, dom av den 1 februari 2000, Bangaly, Revue française de droit administratif, 2000, s. 693.

Italien: Corte di cassazione vägrade i en dom den 1 februari 2000 [218] att begära ett förhandsavgörande från EG-domstolen. Målet gällde giltigheten av artikel 1 i den italienska lagen nr 1369 av den 23 oktober 1960, som helt förbjuder mellanhänder och förmedlare i anställningsförhållanden. Frågan var om artikel 59 (nu, efter ändring, artikel 49 EG), artikel 60 (nu artikel 50 EG) och artikel 62 (upphävd genom Amsterdamfördraget) i EG-fördraget är till hinder för ett sådant förbud. Sökandena, arbetstagare som formellt var anställda av ett stadsbudskooperativ men i realiteten utförde sina tjänster hos en annan arbetsgivare, Ente Ferrovie dello Stato (de italienska statsjärnvägarna), hade väckt talan vid en arbetsdomstol för att dels få sin tillsvidareanställning hos Ente Ferrovie fastställd från den dag då detta faktiska anställningsförhållande ingåtts, dels fastställa Ente Ferrovies skyldighet att betala löneskillnaden mellan den fiktiva och den faktiska anställningen. Ente Ferrovie, som förlorat i första och andra instans, överklagade till Corte di cassazione och åberopade bland annat att den italienska lagstiftningen vore oförenligt med EG-fördraget.

[218] Corte di cassazione, Sezione Lavoro, 1 februari 2000, nr 1105, Il massimario del Foro italiano, 2000, Col. 112-113.

Corte di cassazione erinrade först och främst om villkoren för att begära ett förhandsavgörande, nämligen att den fråga som den nationella domstolen har att ta ställning till gäller tolkningen av gemenskapsbestämmelser, att det råder allvarliga tvivel om hur de skall tolkas, deras räckvidd eller syfte och att utgången i huvudfrågan är beroende av EG-domstolens förhandsavgörande. Från denna utgångspunkt vägrade Corte di cassazione att vända sig till EG-domstolen, eftersom den ansåg att villkoren inte var uppfyllda i det aktuella fallet. Domstolen fann att den italienske lagstiftarens reglering av fiktiva anställningsförhållanden låg inom dennes befogenheter. Dessa är begränsade till att bestraffa olagligheter, men har ett vidare ändamål, nämligen att skydda arbetstagarnas ekonomiska och juridiska rättigheter. Domstolen konstaterade vidare att förbudet i artikel 1 i lag nr 1369 inte påverkade rättsförhållanden som skyddas av gemenskapsrätten och fann att förbudet därmed inte var oförenligt med de gemenskapsbestämmelser som åberopats.

Corte di cassazione har också meddelat en annan dom [219] i ett konsumentkreditmål utan att vända sig till EG-domstolen. I domen uttalade sig domstolen om räckvidden för vissa bestämmelser i regeringsförordning nr 50 av den 15 januari 1992, varigenom direktiv 85/577 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler [220] införlivas med italiensk rätt. Parterna i tvisten var ett finansbolag och en kund som ingått ett konsumentkreditavtal för att få pengar till sin dotters kosmetologutbildning hos ett skönhetsinstitut. Avtalet hade undertecknats i skönhetsinstitutets lokaler. Finansbolaget hade skaffat ett betalningsföreläggande mot kunden för belopp som hon inte återbetalat. Lånebeloppet hade betalats direkt till institutet. Kunden bestred betalningsföreläggandet, i första hand på den grunden att domstolen inte var behörig enligt artikel 12 i regeringsförordning nr 50 av den 15 januari 1992, där det föreskrivs att domstolen på den plats där konsumenten är bosatt eller har hemvist är behörig.

[219] Corte di cassazione, Sezione III civile, 4 januari 2000, nr 372, Il massimario del Foro italiano, 2000, Col. 32.

[220] Rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler (EGT L 372, 31.12.1985, s. 31; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 83).

Finansbolaget överklagade till Corte di cassazione och anförde i första hand att regeringsförordningen inte var tillämplig i det aktuella fallet, eftersom avtalet inte ingåtts utanför fasta affärslokaler, utan i skönhetsinstitutets lokaler, och institutet därvidlag handlade i finansbolagets namn och för dess räkning. Bolaget åberopade i andra hand artikel 1 a i regeringsförordning nr 50, som innebär att förordningen skall tillämpas bland annat på avtal som undertecknats i lokaler där konsumenten befinner sig för att studera, arbeta eller genomgå behandling, även om det är tillfälligt. Eftersom kunden undertecknat avtalet för sin dotters räkning och inte för att finansiera sina egna studier, hävdade bolaget att hon inte kunde åberopa regeringsförordningens skyddsbestämmelser. Corte di cassazione övervägde inte möjligheten att vända sig till EG-domstolen för ett förhandsavgörande, trots att målet innehöll flera nya frågeställningar, nämligen innebörden av begreppen "utanför fasta affärslokaler" och "konsument" och trots att bestämmelsen i artikel 1 a i förordningen inte återfinns i artikel 1 i direktiv 85/577. Domstolen ansåg att förordningen kunde ge tillräckligt klara svar på frågorna. Enligt Corte di cassazione var regeringsförordning nr 50 inte tillämplig på det aktuella fallet. För det första är artikel 12 endast tillämplig vid tvister om konsumentens rätt att säga upp ett avtal. I det aktuella fallet var det ju fråga om ett yrkande om hävning på grund av underlåtenhet att fullgöra avtalet. För det andra gäller artikel 1 a i förordningen enbart konsumenten och inte dennes familjemedlemmar. Därför kunde bestämmelsen om studier överhuvudtaget inte åberopas i det aktuella fallet. Nämnas bör att fredsdomaren (Giudice di Pace) i Viadana har ställt två frågor till EG-domstolen i ett liknande fall. [221]

[221] Mål C-541/99, Cape mot Idealservice, och C-542/99, Idealservice mot Omai, pågående (EGT C 47, 19.2.1999, s. 26).

Nederländerna: Hoge Raad meddelade dom den 25 juli 2000 [222] i ett mål om momsskatteplikt utan att begära förhandsavgörande från EG-domstolen. Målet rörde ett kommanditbolag som hyr ut medicinsk utrustning till kommanditdelägaren (ett sjukhus). Domstolen fann att bolaget var att anse som en skattskyldig person som bedriver ekonomisk verksamhet enligt artikel 4 i sjätte momsdirektivet (77/388), [223] trots att inköpet av utrustning helt finansierats av sjukhuset, att sjukhuset bestämt typ av utrustning och var den skulle installeras samt att sjukhuset betalade försäkringen och bar risken för utrustningen. Hoge Raad ansåg att det inte rådde något tvivel om att företaget utnyttjade tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav, vilket också är att betrakta som ekonomisk verksamhet enligt artikel 4.2 i direktivet. Domstolen drog därav slutsatsen att bolaget och sjukhuset inte var att anse som en och samma person och att bolaget därför hade rätt till återbetalning av moms som betalats vid inköp av utrustningen.

[222] Hoge Raad, dom av den 25 juli 2000, Beslissingen in belastingzaken, 2000, 307.

[223] Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT 145, L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

Sverige: I ett avgörande av den 10 april 2000 [224] ansåg sig Regeringsrätten inte vara tvungen att begära ett förhandsavgörande från EG-domstolen enligt artikel 234 tredje stycket EG (tidigare artikel 177 tredje stycket i EG-fördraget) i ett mål om lagen om skatt på annonser och reklam. [225] Målet gällde om denna lag strider mot artikel 33 i sjätte momsdirektivet, [226] som förbjuder medlemsstaterna att införa skatter, tullar eller avgifter som kan karaktäriseras som omsättningsskatter, och mot artiklarna 3.1 g och 10 EG (tidigare artikel 5 i EG-fördraget). Målet gällde ett bolag som ger ut och sprider en annonsfinansierad gratistidning om informationsteknik. Enligt svensk lagstiftning föreligger skatteplikt för annons som avser reklam och för annan annons för vilken vederlag utgår. Skatten skall betalas av utgivaren. Skatten gäller bara tidningar som är avsedda att publiceras i Sverige.

[224] Regeringsrätten, 10 april 2000, målnr 1999-630.

[225] Lag (1972:266) om skatt på annonser och reklam.

[226] Se not nr 20.

Regeringsrätten, som hänvisade till ett avgörande från 1999 [227] där den utförligt behandlat samma frågeställning, förklarade att inte alla omsättningsskatter är förbjudna enligt artikel 33 i direktivet. I avgörandet från 1999 fann Regeringsrätten stöd för sin uppfattning i EG-domstolens dom i Denkavit-målet, [228] där EG-domstolen konstaterade att syftet med artikel 33 - genom vilken medlemsstaterna förbjuds att införa skatter, avgifter eller tullar som kan karaktäriseras som omsättningsskatter - är att förhindra att det införs skatter, avgifter eller tullar vilka, eftersom de inkräktar på rörligheten av varor och tjänster på ett sätt som kan liknas vid en mervärdesskatt, skulle äventyra det gemensamma mervärdesskattesystemets sätt att fungera. Skatter, avgifter eller tullar som inte på alla punkter kan liknas vid en mervärdeskatt men som i allt väsentligt har karaktären av en sådan, bör i alla händelser anses som skatter av sådan natur. I avgörandet från 1999 fann Regeringsrätten att den svenska reklamskatten inte är av generell karaktär, att den inte är proportionell till priset på annonser, att den inte tas ut i varje led av produktionen eller distributionen samt att den inte beräknas på mervärdet. Regeringsrätten drog härav slutsatsen att reklamskatten inte är en mervärdeskatt i den mening som avses i artikel 33 i direktivet.

[227] Regeringsrätten, 26 februari 2000, målnr 1999-8.

[228] EG-domstolens dom av den 31 mars 1992 i mål C-200/90, Rec. 1992, s. I-2217; svensk specialutgåva, volym XII:I (1992), s. 13.

Regeringsrätten ansåg att det inte fanns skäl att inta en annan ståndpunkt i det aktuella målet och avvika från tidigare praxis och att det saknades anledning att inhämta ett förhandsavgörande. I fråga om artikel 3.1 g EG, sammanställd med artikel 10 EG, anförde bolaget att de tidningar som huvudsakligen spreds utomlands - och som av det skälet var undantagna från skatteplikt - hade en konkurrensfördel gentemot de tidningar som var avsedda för den svenska marknaden. Enligt bolaget innebar medlemsstaternas lojalitetsplikt enligt artikel 10 EG att Sverige inte fick upprätthålla en beskattning av detta slag. Regeringsrätten fann att det som bolaget anfört inte gav stöd för bolagets uppfattning att skatten strider mot EG-rätten. Regeringsrätten avvisade också, utan närmare motivering, yrkandet om inhämtande av förhandsavgörande. Nämnas bör också att Regeringsrätten samma dag och med samma motivering avslog ett annat överklagande av liknande slag. [229]

[229] Regeringsrätten, 10 april 2000, målnr 1999-631.

2.3.2. Intressanta avgöranden med anknytning till artikel 234 EG

Tyskland: Bundesverfassungsgericht [230] har undanröjt ett beslut från Bundesverwaltungsgericht på grund av brott mot den grundlagsfästa principen om att ingen får berövas möjligheten att få sin sak prövad av behörig domstol i artikel 101.1 andra meningen i den tyska grundlagen (Grundgesetz). Motiveringen var att Bundesverwaltungsgericht inte hade begärt ett förhandsavgörande av EG-domstolen.

[230] Bundesverfassungsgericht, beslut av den 9 januari 2001, 1 BvR 1036/99, <http://www.bverfg.de>.

Bundesverfassungsgericht hade att pröva ett författningsbesvär (Verfassungsbeschwerde) från en kvinnlig läkare som ville arbeta som försäkringskasseansluten läkare i Hamburg, men som vägrats titeln "allmänpraktiserande läkare" av läkarsällskapet i Hamburg, med motiveringen att hon inte hade arbetat heltid i sex månader hos en försäkringskasseansluten läkare. I delstaten Hamburg (delstaterna är behöriga i denna fråga enligt den tyska grundlagen) har direktiv 86/457 (läkarutbildning) [231] och 93/16 (ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis för läkare) [232] införlivats på så sätt att läkarsällskapet i Hamburg sedan 1990 kräver praktisk yrkesverksamhet på heltid under minst sex månader vid godkända kliniker, plus sex månaders heltidsarbete hos försäkringskasseanslutna allmänpraktiserande läkare eller läkare som är likställda med sådana. Läkaren, som uppfyllde det första villkoret, hade arbetat ett år hos en försäkringskasseansluten allmänpraktiserande läkare, men bara på deltid.

[231] Rådets direktiv 86/457/EEG om särskild utbildning för allmänpraktiserande läkare (EGT L 267, 19.9.1986, s. 26; ej översatt till svenska).

[232] Rådets direktiv 93/16/EEG av den 5 april 1993 om underlättande av läkares fria rörlighet och ömsesidigt erkännande av deras utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis (EGT L 165, 7.7.1993, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 102).

Talan hade ogillats i första och andra instans. Klaganden sökte ändring hos Bundesverwaltungsgericht, som också ogillade talan. [233] Domstolen grundade sitt avgörande på följande omständigheter. Enligt gemenskapsbestämmelserna krävs det praktik på heltid i sex månader hos en allmänpraktiserande läkare. Klaganden hade inte uppfyllt detta krav. EG-domstolen har visserligen inte avgjort frågan huruvida sådana krav strider mot förbudet mot indirekt könsdiskriminering, men även om förbudet mot indirekt diskriminering i direktiv 76/207 (jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet) [234] skulle vara tillämpligt i det aktuella fallet, fanns det inget behov av att begära förhandsavgörande. Gemenskapsrätten är på denna punkt klar och otvetydig: i direktiv 86/457 och 93/16 föreskrivs att utbildning till allmänläkare måste omfatta perioder av heltidsarbete. Enligt Bundesverwaltungsgericht har dessa direktiv företräde, både i egenskap av speciallagstiftning och senare antagen lagstiftning, framför direktiv 76/207. Bestämmelserna strider för övrigt inte mot rättsstatsprincipen och kränker inte enskildas grundläggande rättigheter.

[233] Bundesverwaltungsgericht, dom av den 18 februari 1999, 3 C 10/98, Entscheidungen des Bundesverwaltungsgerichts 108, 289.

[234] Rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT L 39, 14.2.1976, s. 40; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191).

Bundesverfassungsgericht biföll författningsbesväret mot denna dom med hänvisning till sin fasta praxis. [235] Enligt denna är för det första EG-domstolen behörig domstol i den mening som avses i artikel 101.1 andra meningen i Grundgesetz och för det andra berövas en part möjligheten att få sin talan prövad av behörig domstol om en nationell domstol inte fullgör sin skyldighet att begära förhandsavgörande från EG-domstolen. Enligt Bundesverfassungsgericht har denna skyldighet inte fullgjorts bland annat om en domstol i sista instans underlåter att begära förhandsavgörande. Detsamma gäller om det ännu saknas praxis från EG-domstolen om en gemenskapsrättslig fråga som kan vara avgörande för målets utgång eller om befintlig praxis inte helt har besvarat frågan. Artikel 101.1 andra meningen i Grundgesetz har överträtts när en behörig domstol i sista instans i oskälig utsträckning överskridit sitt utrymme för eget skön i sådana fall. Så är i synnerhet fallet om den ståndpunkt domstolen intagit i den gemenskapsrättsliga fråga som är avgörande för tvistens utgång uppenbart kan ifrågasättas. Bundesverfassungsgericht kan vidare endast fullgöra sin kontrolluppgift om den har tillräcklig kännedom om varför den domstol i sista instans som avgjort sakfrågan vägrat att vända sig till EG-domstolen för förhandsavgörande. Av dessa skäl fann Bundesverfassungsgericht att Bundesverwaltungsgericht i egenskap av sista instans felaktigt underlåtit att vända sig till EG-domstolen.

[235] Bundesverfassungsgericht, beslut av den 5 augusti 1998, 1 BvR 264/98, Der Betrieb 1998, 1919 ; Zeitschrift für Wirtschaftsrecht 1998, 1728; Arbeit und Recht 1998, 465; Versicherungsrecht 1998, 1399; Europäische Zeitschrift für Wirtschaftsrecht 1998, 728; Neue Zeitschrift für Arbeitsrecht 1998, 1245; nämnd i sextonde årsrapporten om kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning.

Bundesverfassungsgericht fann för det första att Bundesverwaltungsgericht svarat på frågan, som den själv väckt, om konflikt mellan gemenskapsdirektiven på ett sätt som inte kan godtas inom ett gemensamt europeiskt rättsområde. Bundesverwaltungsgericht hade avgjort frågan om konflikt mellan direktiv 76/207 å ena sidan och direktiv 86/457 och 93/16 å den andra utan att ta hänsyn till EG-domstolens praxis eller gemenskapsrätten. Domstolen hade endast grundat sig på internrättsliga kriterier. Bundesverwaltungsgericht hade inte hänvisat till något avgörande från EG-domstolen om konflikt mellan direktiv, trots att det finns en praxis på området. Bundesverwaltungsgericht hade inte angivit på vilken gemenskapslagstiftning den grundade sin rätt att själv avgöra normkonflikten utifrån principer från tysk rätt (principen om att senare lagstiftning går för äldre och att speciallagstiftning har företräde framför generell lagstiftning). Domstolen hade vidare inte angivit skäl som gjorde det möjligt för Bundesverfassungsgericht att kontrollera beslutets laglighet mot bakgrund av artikel 101.1 andra meningen i Grundgesetz. Enligt Bundesverfassungsgericht finns det stor risk för att en domstol, som inte tillräckligt utreder gemenskapsrättens innehåll, missbedömer när en begäran om förhandsavgörande är obligatorisk.

Enligt Bundesverfassungsgericht hade Bundesverwaltungsgericht för det andra brutit mot skyldigheten att begära förhandsavgörande och mot artikel 101.1 andra meningen i Grundgesetz genom att inte bry sig om det faktum att principen om likabehandling mellan kvinnor och män är en av de grundläggande rättigheterna i den okodifierade gemenskapsrätten och erkänd av EG-domstolen. Bundesverfassungsgericht preciserade att principen om likabehandling mellan kvinnor och män och förbudet mot all direkt eller indirekt diskriminering på grund av kön som följer därav är en av gemenskapens allmänna grundläggande principer, som utvecklats av EG-domstolen för att tjäna som obligatoriskt kriterium vid prövningen av giltigheten hos gemenskapsinstitutionernas handlande. Klagandens grundläggande rättigheter skulle i praktiken inte vara skyddade om Bundesverfassungsgericht på grund av bristande behörighet inte kunde pröva saken i ljuset av de grundläggande rättigheterna. Detsamma skulle gälla om EG-domstolen inte gavs tillfälle att kontrollera gemenskapens sekundärrätt utifrån de garantier för de grundläggande rättigheter som gemenskapen utvecklat, därför att inget förhandsavgörande begärts.

I ett annat mål har Bundesgerichtshof uttalat sig i frågan huruvida domstolen, i fall där det är tveksamt om nationell lagstiftning är förenlig med Grundgesetz och gemenskapsrätten, först skall vända sig till Bundesverfassungsgericht eller direkt till EG-domstolen. Bundesgerichtshof hade att avgöra ett överklagande av ett beslut från Bundeskartellamt, som förbjöd delstaten Berlin att vid offentlig upphandling av byggnadsarbeten kräva att minimilönen i gällande kollektivavtal skulle respekteras. Frågan var om delstaten Berlins lagstiftning stred mot bestämmelserna i Grundgesetz om delstaternas befogenheter och mot den grundläggande föreningsfriheten (Koalitionsfreiheit) som ger arbetsmarknadens parter rätt att själva fastställa arbetsvillkoren. Enligt Bundesgerichtshof rådde det också tvivel om lagstiftningens förenlighet med friheten att tillhandahålla tjänster i artikel 59 i EG-fördraget (nu, efter ändring, artikel 49 EG). Bundesgerichtshof konstaterade att den inte själv kunde avgöra denna sistnämnda fråga, utan måste vända sig till EG-domstolen. Domstolen fann emellertid också att målet först måste hänvisas till Bundesverfassungsgericht så att man kunde avgöra huruvida lagstiftningen var förenlig med Grundgesetz. [236]

[236] Bundesgerichtshof, beslut av den 18 januari 2000, KVR 23/98, Zeitschrift für Wirtschaftsrecht 2000, 426; Der Betrieb 2000, 465; Wettbewerb in Recht und Praxis 2000, 397; Neue Zeitschrift für Arbeitsrecht 2000, 327; Wertpapier-Mitteilungen 2000, 842; Juristen-Zeitung 2000, 514; Deutsche Verwaltungsblätter 2000, 1056; Zeitschrift für deutsches und internationales Baurecht 2000, 316; Zeitschrift für das gesamte öffentliche und private Baurecht 2000, 1736.

Frankrike: Conseil d'État yttrade sig, i enlighet med artikel 12 i lag nr 87-1127 av den 31 juli 1987, om tolkningen av artikel 141 EG (tidigare artikel 119 i EG-fördraget) och direktiv 79/7/EEG (likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet). [237] I avgörandet den 4 februari 2000 [238] fann Conseil d'État att det inte ankom på domstolen att besvara frågan.

[237] Rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet (EGT L 6, 10.1.1979, s. 24; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 111).

[238] Conseil d'État, yttrande av den 4 februari 2000, Mouflin, Revue française de droit administratif 2000, s. 468.

Enligt den franska lagen om civil och militär pension kan endast kvinnor omedelbart göra gällande sin rätt till pension när deras makar drabbas av ett handikapp eller en obotlig sjukdom som gör dem oförmögna att utöva ett yrke. En manlig sökande som förvägrats denna förmån ifrågasatte huruvida lagen är förenlig med gemenskapsrätten. Den behöriga förvaltningsdomstolen beslutade att hänvisa målet till Conseil d'État. Conseil d'État konstaterade att frågan gällde samma problem som i ett annat mål, Griesmar [239] (ersättning för barn, som enligt lagen också bara betalas till kvinnor), och att domstolen i det målet vänt sig till EG-domstolen med frågan huruvida begreppet "lön" i artikel 119 i EG-fördraget (nu artikel 141 EG) skall anses omfatta ålderspension enligt lagen om civil och militär pension eller huruvida sådana personer skall anses som socialförsäkringsförmåner som omfattas av direktiv 79/7.

[239] Mål C-366/99, pågående (EGT C 366, 18.12.1999, s. 16).

Conseil d'État kom fram till att förvaltningsdomstolen själv skulle avgöra om den mot denna bakgrund måste begära ett förhandsavgörande från EG-domstolen för att kunna avgöra målet, det vill säga låta EG-domstolen pröva om gällande gemenskapsregler är till hinder för den skilda behandling som pensionslagen innebär. Förvaltningsdomstolen vände sig till EG-domstolen. [240]

[240] Mål C-206/00, pågående (EGT C 211, 22.7.2000, s. 12).

Italien: Corte di cassazione uttalade sig i frågan om vilandeförklaring av en rättegång i väntan på EG-domstolens svar på frågor av betydelse för målet. Tribunale di Bologna hade vilandeförklarat ett mål enligt artikel 295 i civilprocesslagen (Codice di procedura civile) på den grunden att målets utgång berodde på tolkningen av vissa gemenskapsbestämmelser vilka redan var föremål för framställningar om förhandsavgöranden till EG-domstolen. Tribunale di Bologna hade inte funnit det nödvändigt att själv vända sig till EG-domstolen. I en dom av den 14 september 1999 upphävde Corte di cassazione beslutet om vilandeförklaring. [241] Corte di cassazione tolkade därvidlag artikel 234 EG och fann att en nationell domstol, som inte är sista instans och som anser att ett måls utgång beror av gemenskapsrättens tolkning, har två alternativ: antingen begära ett förhandsavgörande från EG-domstolen och vilandeförklara målet eller själv besvara frågan. Domstolen kan däremot inte nöja sig med att vilandeförklara målet i väntan på att EG-domstolen meddelar ett förhandsavgörande som begärts av en annan domstol. Ett sådant tillvägagångssätt skulle innebära att rättegången vilandeförklarades av nyttohänsyn, vilket inte är tillåtet enligt artikel 295 i Codice di procedura civile, och dessutom beröva parterna möjligheten att delta i förfarandet vid EG-domstolen.

[241] Corte di cassazione, Sezione II civile, 14 september 1999, nr 9813, Caribo mot Ministero delle Finanze.

Förenade kungariket: House of Lords har avgjort målet R. mot Secretary of State for Health med flera, ex parte Imperial Tobacco Ltd med flera. [242] Domstolens flertal fann att en nationell domstol, som har att ta ställning till ett yrkande om interimistiskt förbud för myndigheterna i en medlemsstat att anta bestämmelser för att införliva ett direktiv inom genomförandefristen, inte kan besvara frågan om vilken rätt som skall tillämpas - nationell rätt eller gemenskapsrätt - utan att begära förhandsavgörande från EG-domstolen.

[242] House of Lords, 7 december 2000, R. mot Secretary of State for Health med flera, ex parte Imperial Tobacco Ltd med flera, Daily Law Notes.

Flera tobaksbolag hade väckt talan vid High Court och yrkat att domstolen interimistiskt skulle förbjuda regeringen att anta bestämmelser för att införliva direktiv 98/43 om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror [243] i väntan på att EG-domstolen uttalat sig om direktivets giltighet. High Court hade bifallit yrkandet med motiveringen att genomförandefristen löpte ut först den 30 juli 2001 och därför skulle inhemsk rätt tillämpas på yrkandet. Flertalet i Court of Appeal ändrade detta beslut. Denna domstol fann för det första att gemenskapsrättsliga principer skulle tillämpas, närmare bestämt de som angivits av EG-domstolen i målet Zuckerfabrik, [244] och för det andra att tobaksbolagen inte kunnat visa att det skulle föreligga en irreparabel skada om det interimistiska föreläggandet inte bifölls.

[243] Europaparlamentets och rådets direktiv 98/43/EG av den 6 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror (EGT L 213, 30.7.1998, s. 9).

[244] EG-domstolens dom av den 21 februari 1991 i förenade målen C-143/88 och C-92/89, Rec. 1991, s. I-415; svensk specialutgåva, volym XI (1991), s. 19.

Under tiden väckte den tyska regeringen ogiltighetstalan angående direktiv 98/43. I detta mål ansåg generaladvokat Fennelly i sitt förslag till avgörande den 15 juni 2000, att EG-domstolen borde ogiltigförklara direktivet på den grunden att gemenskapen saknade behörighet att anta direktivet på den angivna rättsliga grunden. Efter förslaget till avgörande avstod den brittiska regeringen från att införliva direktivet i Förenade kungariket i väntan på EG-domstolens avgörande. (EG-domstolen ogiltigförklarade direktivet i sin dom av den 5 oktober 2000. [245])

[245] EG-domstolens dom av 5 oktober 2000 i mål C-376/98, Tyskland med flera mot Europaparlamentet och rådet, ännu inte publicerad i REG.

House of Lords uppmanades ändå att uttala sig i frågan om vilka kriterier, inhemska eller gemenskapsrättsliga, som skall tillämpas av inhemsk domstol vid yrkande om interimistiska åtgärder. Lord Slynn of Hadley, vars mening stöddes av flertalet, förklarade att det åtminstone fanns grund för att hävda att, om ett direktiv införlivats med intern rätt före införlivandefristens utgång, alla yrkanden om interimistiska åtgärder var en gemenskapsrättslig fråga och att detsamma borde gälla vid ett yrkande om interimistiska åtgärder för att förhindra direktivets införlivande. En sådan analys, tillade han, uteslöt dock inte att en nationell domstol vidtar interimistiska åtgärder mot regeringen om de gemenskapsrättsliga villkoren för detta är uppfyllda, och detta trots att EG-domstolen enligt Foto-Frost-målet ensam är behörig att förklara ett direktiv ogiltigt. Vidare angav han att det kunde tyckas som om kriterierna i Zuckerfabrik-målet och i nationell rätt överlappade varandra i flera avseenden, men att det ändå kunde finnas skillnader, bland annat i vilken utsträckning hänsyn kan tas till ekonomisk skada. Om House of Lords för att avgöra det aktuella målet skulle ha varit tvungen att besvara frågan huruvida gemenskapsrätten var tillämplig och dess tillämpningsområde, skulle det varit nödvändigt och obligatoriskt att begära ett förhandsavgörande från EG-domstolen. Lord Slynn of Hadley tillade att "även om det är beklagligt att frågan lämnas obesvarad, är det åtminstone en tröst att en sådan begäran innebär att samtliga omständigheter kan beaktas".

I ett annat mål har Court of Appeal tagit ställning till ett överklagande av ett beslut om att inhämta ett förhandsavgörande. High Court hade i första instans att avgöra en tvist om parallellimport av läkemedel och ansåg det nödvändigt att ställa en rad frågor till EG-domstolen. [246] Domstolen avslog vidare ett yrkande från en del av parterna om tillstånd att överklaga beslutet om att inhämta förhandsavgörande. [247] Dessa parter vände sig till Court of Appeal med yrkande om prövningstillstånd.

[246] High Court of Justice (England and Wales), Chancery Division, Patents Court, 28 februari 2000, Glaxo Group Ltd med flera mot Dowelhurst Ltd and Swingward Ltd, Common Market Law Reports 2000, Vol. 2, s. 571-652.

[247] High Court of Justice (England and Wales), Chancery Division, Patents Court, 7 mars 2000, Glaxo Group Ltd med flera mot Dowelhurst Ltd and Swingward Ltd, European Law Reports of Cases in the United Kingdom and Ireland 2000, s. 660-664.

Court of Appeal erkände att sökandenas argument om tolkningen av rättsreglerna kanske var korrekt, men ogillade ändå yrkandet. Domstolen preciserade att High Court med rätta funnit att de frågor som målet gällde inte var klara och att det var nödvändigt att High Court eller någon annan domstol tillfrågade EG-domstolen. [248] Court of Appeal fann vidare att även om ett överklagande tilläts, skulle det vara föga troligt att domstolen kom fram till att svaret på frågorna var så uppenbart att ett förhandsavgörande inte vore nödvändigt. Slutligen tillade Court of Appeal att ett beslut om att begära förhandsavgörande inte bör fattas förrän rättegången vid den nationella domstolen har kommit så långt att den nationella domstolen närmare kan ange de faktiska och rättsliga omständigheterna. Enligt Court of Appeal hade rättegången nått detta stadium efter High Courts avgörande. High Court hade angivit de faktiska omständigheterna och hade därmed ett utrymme för eget skön angående spörsmålet om EG-domstolen måste tillfrågas eller om en överinstans kunde besvara frågorna. Court of Appeal förklarade att den inte borde blanda sig i High Courts skönsmässiga bedömning, med mindre den domstolen underlåtit att ta hänsyn till en omständighet som den skulle ha beaktat eller tvärtom beaktat omständigheter som inte var relevanta eller om beslutet är uppenbart felaktigt. Så var emellertid inte fallet i det aktuella målet. Court of Appeal vägrade därför prövningstillstånd och målet ligger nu hos EG-domstolen. [249]

[248] Court of Appeal (England and Wales) Civil Division, 29 mars 2000, Glaxo Group Ltd med flera mot Dowelhurst Ltd and Swingward Ltd, European Law Reports of Cases in the United Kingdom and Ireland 2000, s. 664-671.

[249] Mål C-143/00, pågående (EGT C 233, 12.8.2000, s. 12).

Benelux: Den dubbla möjligheten till förhandsavgöranden som finns i Tyskland finns också i Beneluxländerna. De tre länderna har fördragsvägen reglerat vissa rättsområden genom gemensamma enhetliga lagar, till exempel om varumärkes- [250] och mönsterrätt. [251] Genom dessa lagar kan man erhålla varumärkes- eller mönsterrätt med enhetligt skydd i de tre staterna. För att garantera denna enhetlighet föreskrivs i artikel 6 i Beneluxdomstolens stadga [252] en möjlighet att inhämta förhandsavgörande från Beneluxdomstolen. Förfarandet är i stort sett detsamma som i artikel 234 EG. Om domstolar i Beneluxländerna skall avgöra tolkningsfrågor som både gäller de enhetliga Beneluxlagarna och direktiv 89/104 (varumärken) [253] eller direktiv 98/71 (mönster), [254] måste de inhämta förhandsavgöranden från både EG-domstolen och Beneluxdomstolen. Det praktiska problem man ställs inför är om förhandsavgörandena måste inhämtas efter varandra eller samtidigt. Det första målet där denna situation uppstod gällde billighetskedjan Evoras parallellförsäljning (det vill säga utanför nätet av godkända återförsäljare) av Christian Dior-parfymer. I det målet begärde Hoge Raad der Nederlanden parallella förhandsavgöranden. Beneluxdomstolen hänvisade till gemenskapsrättens företräde och vilandeförklarade målet i avvaktan på EG-domstolens avgörande i samma mål. Efter detta avgörande (Parfums Christian Dior-målet [255], se ovan) fortsatte Beneluxdomstolen rättegången och meddelade sitt avgörande den 16 december 1998. [256] Samma tillvägagångssätt följdes av appellationsdomstolen i Haag (Gerechtshof te 's-Gravenhage) i ett mål angående vägran att registrera ett varumärke. Beneluxländernas varumärkesbyrå (Bureau Benelux des Marques/Benelux-Merkenbureau) avslog en ansökan om registrering av ordmärket "Postkantoor" (postkontor) med hänvisning till dess deskriptiva karaktär. [257] Efter domen i Parfums Christian Dior-målet, där det bekräftades att Beneluxdomstolen får vända sig till EG-domstolen, beslutade Hoge Raad der Nederlanden att enbart vända sig till Beneluxdomstolen. Även detta mål gällde vägran att registrera ett varumärke, ordmärket "Biomild". Beneluxdomstolen fick på så sätt full frihet att eventuellt begära ett förhandsavgörande från EG-domstolen. [258] Beneluxdomstolen började pröva målet och hänvisade målet till EG-domstolen i juni 2000, [259] två år efter Hoge Raads avgörande.

[250] Traktatenblad 1983, nr 187; Mémorial belge av den 14 oktober 1969, ändrad genom protokoll av den 2 december 1992, Traktatenblad 1993, nr 12.

[251] Traktatenblad 1966, nr 292.

[252] Traité relatif à l'institution et au statut d'une Cour de justice Benelux, fait à Bruxelles le 31 mars 1965, Traktatenblad 1965, nr 71, 1966, nr 243 och 244; 1981, nr 159 och 1984, nr 153.

[253] Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT 40, L 40, s. 1).

[254] Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71/EG av den 13 oktober 1998 om mönsterskydd (EGT L 289, 28.10.1998, s. 35).

[255] Se not nr 4.

[256] Beneluxdomstolen, 16 december 1998, mål A-95/4, Nederlandse Jurisprudentie 2001, nr 133.

[257] Gerechtshof te 's-Gravenhage, beslut om att begära två förhandsavgöranden av den 3 juni 1999, mål C-363/99, KPN mot Bureau Benelux des Marques, pågående (EGT C 47, 19.2.2000, s. 11).

[258] Hoge Raad der Nederlanden, beslut av den 19 juni 1998, Nederlandse Jurisprudentie 1999, nr 8.

[259] Beneluxdomstolen, 26 juni 2000, Nederlandse Jurisprudentie 2000, nr 551, mål C-265/00 (se not 3).

2.4. Andra frågan

Inget avgörande angående denna fråga har kunnat hittas.

2.5. Tredje frågan

Tyskland: Bundesverfassungsgericht har genom sin så kallade Banan II-dom [260] förtydligat sin tidigare praxis om gemenskapsrättens företräde och om sin möjlighet att kontrollera att gemenskapens sekundärrätt inte kränker de grundläggande rättigheterna i Grundgesetz. I ett mål som gällde interna rättsregler och där talan väckts av bananimportörer från Atlantakoncernen vände sig Verwaltungsgericht Frankfurt am Main till Bundesverfassungsgericht efter EG-domstolens dom av den 9 november 1995. [261] I den domen slog EG-domstolen fast att gemenskapens dåvarande system för bananimport var lagligt.

[260] Bundesverfassungsgericht, beslut av den 7 juni 2000, 2 BvL 1/97, Zeitschrift für Wirtschaft 2000, 1456; Wertpapier-Mitteilungen 2000, 1661; Europäische Grundrechte 2000, 328; Neue Juristische Wochenschrift 2000, 3124; Die Öffentliche Verwaltung 2000, 957; Europäische Zeitschrift für Wirtschaftsrecht 2000, 702; Europarecht 2000, 799; Bayerische Verwaltungsblätter 2000, 754.

[261] Mål C-466/93, REG 1996, s. I-3799.

Bundesverfassungsgericht bekräftade att en begäran om ett förhandsavgörande angående giltigheten hos en sekundärrättsakt inte kan upptas till prövning av den domstolen. Endast om det av motiveringen för begäran framgår att gemenskapsrätten - inklusive EG-domstolens praxis efter Bundesverfassungsgerichts Solange II-dom [262] - ger ett sämre skydd för de grundläggande rättigheterna än det som krävs enligt Grundgesetz, så att ett sådant skydd inte längre är allmänt garanterat, kan domstolen pröva frågan. I motiveringen för en sådan begäran måste man därför jämföra skyddet för de grundläggande rättigheterna i intern rätt med skyddet i gemenskapsrätten.

[262] Bundesverfassungsgericht, beslut av den 22 oktober 1986, 2 BVR 197/83 (Solange II), Entscheidungen des Bundesverfassungsgerichts 73, 339.

Enligt Bundesverfassungsgericht uppfyllde den aktuella begäran inte dessa krav. Underinstansen hade bland annat grundat sitt beslut på en felaktig tolkning av Maastricht-domen från Bundesverfassungsgericht [263] genom att hävda att den domstolen på nytt utövade sin behörighet att kontrollera gemenskapsrättsakter, när den i själva verket gör det i samarbete med EG-domstolen. Bundesverfassungsgericht konstaterade att Maastricht-domen inte innebär en avvikelse från Solange II-domen och att de två avgörandena inte strider mot varandra. I sin dom av den 26 november 1996 [264] fann EG-domstolen att kommissionen enligt artikel 30 i förordning nr 404/93 om den gemensamma organisationen av marknaden för bananer skall besluta om de övergångsåtgärder som den bedömer vara nödvändiga för underlätta övergången från den ordning som gällde innan förordningen trädde i kraft. I det aktuella fallet innebar detta, enligt Bundesverfassungsgericht, att underinstansen ännu mer detaljerat skulle ha angivit på vilket sätt de grundläggande rättigheterna var otillräckligt skyddade. Underinstansen borde, åtminstone sedan denna dom meddelats av EG-domstolen, ha förstått att begäran var otillräckligt motiverad. Vad EG-domstolen i själva verket kommit fram till - i likhet med Bundesverfassungsgericht själv i ett tidigare avgörande [265] - var att skyddet av äganderätten krävde övergångsåtgärder för att underlätta övergången till gemenskapsordningen. Dessa avgöranden visar hur förfarandena i medlemsstaternas och gemenskapens domstolar till skydd för de grundläggande rättigheterna är kopplade till varandra. Bundesverfassungsgericht avvisade därför begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Frankfurt am Main.

[263] Bundesverfassungsgericht, dom av den 12 oktober 1993, 2 BvR 2134/92 et 2 BvR 2159/92 (Maastricht), Entscheidungen des Bundesverfassungsgerichts 89, 155.

[264] Mål C-68/95, REG 1996, s. I-6065.

[265] Bundesverfassungsgericht, dom av den 25 januari 1995, 2 BvR 2689/94 och BvR 52/95, Zeitschrift für Europäisches Wirtschaftsrecht 1995, 126.

Bundesverfassungsgericht ogillade ett författningsbesvär mot Bundesverwaltungsgerichts avgörande, vilket fattats efter EG-domstolens förhandsavgörande i Alcan-målet, [266] med motiveringen att de grundlagsfästa principerna om rättssäkerhet och berättigade förväntningar inte kränkts i det aktuella fallet.

[266] EG-domstolens dom av 20 mars 1997 i mål C-24/95, Alcan Deutschland, REG 1997, s. I-1591.

Bundesverwaltungsgericht [267] hade följt EG-domstolens dom och som högsta instans ogillat sökandens talan om undanröjande av ett beslut från delstaten Rheinland-Pfalz om att återbetala olagligen mottaget stöd. Bundesverwaltungsgericht framhöll att EG-domstolens avgörande är bindande och konstaterade att den behöriga nationella myndigheten är tvungen att återkalla ett stödbeslut som fattats i strid med gemenskapsrätten och att återkräva utbetalt stödet, även om ett sådant återkrav inte är möjligt enligt tysk rätt dels därför att fristen för att göra återkrav löpt ut, dels därför att stödmottagaren inte gjort någon ekonomisk vinning. Sökanden hade vidare gjort gällande att EG-domstolen skulle ha överskridit sina fördragsenliga befogenheter och satt sig i lagstiftarens ställe. Bundesverwaltungsgericht avfärdade detta påstående som grundlöst. Domstolen konstaterade att EG-domstolen bara preciserat sin tidigare praxis, det vill säga att stöd som utbetalats i strid med gemenskapsrätten skall återkrävas enligt de villkor och förfaranden som anges i nationell rätt, under förutsättning att dessa regler inte i praktiken gör det omöjligt att återfå stödet. Sökanden hade också gjort gällande att EG-domstolen skulle ha brutit mot den grundläggande principen om skydd för berättigade förväntningar. Här fann Bundesverwaltungsgericht för det första att EG-domstolen respekterat denna princip genom att fastslå att en ekonomisk aktör endast kan räkna med att stödet är lagligt om det har anmälts till kommissionen enligt artikel 93.3 i EG-fördraget (nu artikel 88.3 EG) och för det andra att sökanden - genom att väcka ogiltighetstalan mot kommissionens beslut om att olagligförklara stödet - kunde ha anfört eventuella särskilda omständigheter som skulle ha kunnat ge upphov till sådana berättigade förväntningar.

[267] Bundesverwaltungsgericht, beslut av den 17 februari 2000, 2 BvR 1210/98, Wertpapier-Mitteilungen 2000, 621; Zeitschrift für Wirtschaftsrecht 2000, 633; Europäische Grundrechte 2000, 175; Internationales Steuerrecht 2000, 253; Deutsche Verwaltungsblätter 2000, 900; Neue Juristische Wochenschrift 2000, 2015; Europäische Zeitschrift für Wirtschaftsrecht 2000, 445; Europarecht 2000, 257; Bayerische Verwaltungsblätter 2000, 655.

Bundesverfassungsgericht hade alltså att pröva detta avgörande mot grundlagen och fann att gemenskapens allmänintresse av att konkurrensreglerna efterlevs måste tas i beaktande vid beslut om återbetalning av olagligt stöd. Domstolen fann vidare Bundesverwaltungsgericht genom att tillåta att stödet återkrävs efter det att preskriptionsfristen i tysk lagstiftning löpt ut, endast tillämpat principen om gemenskapsrättens företräde. Domstolen påpekade också att sökanden kunnat ta reda på att stödet var formellt och materiellt olagligt redan när det utbetalades, alternativt angripit kommissionens återkravsbeslut vid gemenskapsdomstolarna. Slutligen anmärkte Bundesverfassungsgericht dels att EG-domstolen endast tillämpat artikel 93.2 i EG-fördraget (nu artikel 88.2 EG), det vill säga att det inte var fråga om en handling som innebar att gemenskapen överskred sina befogenheter i den mening som avsågs i Maastricht-domen från Bundesverfassungsgericht, dels att den domen var begränsad till det enskilda fallet och inte hade skapat en allmän förvaltningsrättslig princip.

Österrike: Oberster Gerichtshof [268] har handlagt ett mål mot två ledare för ett bolag med begränsad ansvarighet, som ålagts vite därför att de inte lämnat in företagets årsbokslut till handelsdomstolen inom den tidsfrist som anges i lagen. Påföljder för underlåtenhet av detta slag föreskrivs i den österrikiska lagstiftningen om näringsidkares och vissa bolags räkenskapsföring, varigenom första direktivet 68/151 (skyddsåtgärder) [269] och fjärde direktivet 78/660 (årsbokslut) [270] införlivas med österrikisk rätt. Vid Oberster Gerichtshof anförde företagsledarna att den österrikiska lagstiftningen kränkte deras grundläggande rättigheter, eftersom de var tvungna att offentliggöra sina räkenskaper. De åberopade också rätten att fritt utöva yrkesverksamhet, äganderätten, skyddet för personuppgifter och jämlikhetsprincipen. Oberster Gerichtshof fann, med hänvisning till EG-domstolens dom i Daihatsu-målet, [271] att den nationelle lagstiftaren är skyldig att införliva ett direktiv, även om detta kränker rättigheter som anges i konstitutionen. Gemenskapsrätten har företräde även framför bestämmelser i medlemsstaternas konstitutioner. En lag som införlivar ett direktiv och kränker sådana rättigheter kan alltså inte förklaras strida mot konstitutionen.

[268] Oberster Gerichtshof, dom av den 9 mars 2000, 6 Ob 14/00b, Wirtschaftsrechtliche Blätter 2000, s. 286-288.

[269] Rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen (EGT L 65, 14.3.1968, s. 8; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 3).

[270] Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (EGT L 222, 14.8.1978, s. 11; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 17).

[271] EG-domstolens dom av den 4 december 1997 i mål C-97/96, REG 1997, s. I-6843.

Oberster Gerichtshof har också avgjort frågan om vilken som är den behöriga garantiinstitutionen enligt artikel 3 i direktiv 80/987 (skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens) [272] med ansvar att betala en arbetstagares fordran vid arbetsgivarens insolvens, om arbetsgivaren är etablerad i en annan medlemsstat än den där arbetstagaren är bosatt och utför arbetet. Målet gällde en österrikisk arbetstagare hos ett företag som bedrev verksamhet i Österrike. Denne arbetade tillfälligt för företagets räkning i Tyskland. Efter några veckor gick företaget i konkurs och arbetstagaren krävde lön hos den österrikiska garantiinstitutionen. Institutionen avslog kravet med motiveringen att arbetstagaren arbetat i Tyskland och att den därför inte var behörig. Oberster Gerichtshof följde EG-domstolens Mosbaek-dom [273] och fann att behörig institution är institutionen i det land där beslutet fattats om att kollektivt tillgodose borgenärernas fordringar ur arbetsgivarens tillgångar eller där det har fastställts att arbetsgivarens företag eller verksamhet definitivt har upphört (artikel 2.1 i direktivet), det vill säga i detta fall den österrikiska institutionen. [274]

[272] Rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (EGT L 283, 28.10.1980, s. 23; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 219).

[273] EG-domstolens dom av den 17 september 1997 i mål C-117/96, Mosbaek, REG 1997, s. I-5017.

[274] OGH, dom av den 27 januari 2000, 8 ObS 148/99v (publicerad i Wirtschafsrechtliche blätter 2000, s. 232).

I och med denna dom övergav Oberster Gerichtshof sin fasta praxis om tillämpning av territorialitetsprincipen när det gäller rättigheter för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens. Nämnas bör dock att domstolen inte synes ha tagit hänsyn till EG-domstolens dom i målet Everson [275], som avkunnades cirka fem veckor tidigare. Enligt denna dom gäller att när arbetstagare vars arbetsgivare blivit insolvent arbetade i en medlemsstat för en filial till ett bolag som bildats enligt en annan medlemsstats rätt, och bolaget har sitt säte och har försatts i likvidation i sistnämnda stat, är det institutionen i den stat där arbetstagarna arbetade som skall garantera betalning av deras fordringar enligt artikel 3 i direktiv 80/987.

[275] EG-domstolens dom av den 16 december 1999 i mål C-198/98, Everson, REG 1999, s. I-8903.

Belgien: Cour de cassation [276] har avgjort ett mål om vilseledande reklam. Utan att bifalla ena partens yrkande om att inhämta ett förhandsavgörande från EG-domstolen, fastställde domstolen den tolkning som Cour d'appel de Liège gjort av "konsument" som skyddas av lagen om affärsvillkor och konsumentskydd. [277] Genom lagens bestämmelser om vilseledande reklam införlivas direktiv 84/450 (vilseledande reklam). [278] Tolkningen innebär att lagen skyddar konsumenter som är dåligt utbildade och insatta.

[276] Cour de cassation, 12 oktober 2000, Revue de jurisprudence de Liège, Mons et Bruxelles, 2001, s. 188-196.

[277] Loi du 14 juillet 1991 sur les pratiques du commerce et sur l'information et la protection du consommateur (Moniteur belge, 29.8.1991).

[278] Rådets direktiv 84/450/EEG av den 10 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om vilseledande reklam (EGT L 250, 19.9.1984, s. 17; svensk specialutgåva, område 15, volym 4, s. 211).

Belgiska staten hade ansökt om ett förbudsföreläggande mot ett postorderföretag med motiveringen att företaget använde sig av förbjudna reklammetoder. Förbudet gällde bland annat en reklamkampanj i form av en enkät avsedd att förmå kunden att beställa och ett gåvoerbjudande vid köp av en vara eller tjänst. Belgiska staten hade i stort sett framgång i första instans, men överklagade ändå domen som på dessa två punkter inte givit den rätt. Cour d'appel de Liège biföll överklagandet och ändrade domen. Postorderföretaget överklagade i sin tur till Cour de cassation. I första hand ifrågasatte företaget, med hänvisning till den belgiska lagen och direktiv 84/450, den tolkning som Cour d'appel gjort av begreppet "konsument", som var inriktad på en svag och okritisk konsument. Företaget hävdade att eftersom den definition av konsument som Cour d'appel byggt sitt resonemang på är felaktig, var domen inte lagligt grundad. Cour d'appel hade funnit att avsikten med lagen är att "skydda de minst insatta konsumenterna, vilka okritiskt anammar slugt framförda argument och inte kan upptäcka annonsörens fällor, överdrifter och vilseledande förtiganden". Företaget hävdade tvärtom att lagen skyddar "en skäligen upplyst genomsnittskonsument". Företaget åberopade i detta avseende den nationella domstolens skyldighet att tolka bestämmelserna i den belgiska lagen i överensstämmelse med direktiv 84/450, och också EG-domstolens praxis, av vilken det framgår att man med begreppet "konsument" i direktivet skall förstå en skäligen upplyst genomsnittskonsument. Slutligen yrkade företaget att Cour de cassation vid eventuella tvivel skulle begära ett förhandsavgörande från EG-domstolen.

Cour de cassation ogillade överklagandet. Domstolen ansåg att Cour d'appel, när den funnit att reklammetoderna stred mot god handelssed, grundat sitt avgörande endast på artikel 94 i den belgiska lagen, som i allmänna ordalag förbjuder metoder som strider mot god handelssed. Vid bedömningen av om ett handlande är att anse som god handelssed får domstolen, enligt Cour de cassation, ta hänsyn till den särskilda situationen för vissa kategorier av konsumenter och behovet av att skydda dem bättre. Cour de cassation fann att underinstansens avgörande, genom att fastställa att lagen skyddar dåligt utbildade och föga upplysta konsumenter, varit lagligen grundat. Vad beträffar tolkningen av direktiv 84/450 konstaterade Cour de cassation endast att artikel 94 inte införlivade direktivet och att det av angivna omständigheter framgick att underinstansen lagligen motiverat sitt avgörande. Cour de cassation avvisade således vad som anförts angående artikel 7 (definitionen av konsument) samt artiklarna 22 och 23 (förbud mot vilseledande reklam) i den belgiska lagen och därmed också vad som anförts om relevanta bestämmelser i direktivet.

Cour de cassation bekräftade i en dom av den 25 februari 2000 [279] sin praxis från en dom av den 7 maj 1999 [280] angående tillämpning av konkurrensreglerna på fria yrken. Målet gällde apotekarsällskapet (Ordre des pharmaciens). Cour de cassation fastslog återigen att apotekarsällskapet är en "företagssammanslutning" i den mening som avses i konkurrenslagen - som återger artikel 81 och följande artiklar EG (tidigare artiklarna 85 och följande artiklar i EG-fördraget) - och att giltigheten av sällskapets beslut, om de har till syfte eller resultat att skada konkurrensen, skall prövas utifrån konkurrensreglerna av sällskapets disciplininstanser. Om ett av apotekarsällskapets organ påtvingar en eller flera medlemmar konkurrensbegränsningar som inte är nödvändiga för att upprätthålla de grundläggande yrkesreglerna, utan som i själva verket har till syfte att gynna apotekarnas materiella intressen eller att införa eller bibehålla ett ekonomiskt system, kan det vara fråga om ett beslut av en företagssammanslutning som sällskapets överklagandenämnd kan ogiltigförklara på eget initiativ. Ett beslut om disciplinpåföljd som grundas på ett allmänt och totalt förbud mot reklam och mot all konkurrens på läkemedelsmarknaden saknar laglig grund.

[279] Cour de cassation, 25 februari 2000, nr D.98.0041.F.

[280] Cour de cassation, 7 maj 1999, Rechtskundig Weekblad, 1999-2000, s. 112-11, omnämnd i sjuttonde årsrapporten om kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning.

Cour d'appel de Bruxelles uttalade sig i ett interimistiskt avgörande den 15 september 2000 [281] om räckvidden av gemenskapsomfattande konsumtion av varumärkesrätt och om innebörden av märkesinnehavarens "samtycke" till att en vara förts ut på marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i den mening som avses i artikel 7 i första varumärkesdirektivet 89/104 [282], såsom detta begrepp tolkats av EG-domstolen. Det rörde sig om en tvist mellan ett amerikanskt bolag, innehavare av ett känt jeansmärke och en stor affärskedja som sålde parallellimporterade varor av detta märke. Det amerikanska företaget väckte talan i syfte att helt förbjuda affärskedjan att sälja den aktuella märkesvaran, om inte denna förts ut på marknaden i EES av varumärkesinnehavaren själv eller med dennes samtycke. Käranden yrkade i andra hand att Cour d'appel skulle uppskjuta avgörandet i avvaktan på EG-domstolens dom i målen Davidoff och Levi-Strauss [283] och i tredje hand att domstolen skulle inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen i en rad frågor om tolkningen av artikel 7 i direktivet mot bakgrund av Sebago-domen. [284]

[281] Cour d'appel i Bryssel, 22 april 2000, Revue de droit intellectuel, 2000, s. 263-284.

[282] Se not nr 50.

[283] Förenade målen C-414/99 (EGT C 6, 8.1.2000, s. 18) och C-415/99 (EGT C 79, 18.3.2000, s. 5), pågående.

[284] EG-domstolens dom av den 1 juli 1999 i mål C-173/98, REG 1999, s. I-4103.

Cour d'appel de Bruxelles uttalade sig först och främst om rätten för varumärkesinnehavaren att förbjuda tredje mans användning av märket inom EES för varor som förts ut på marknaden utanför EES och som åter förts in i EES utan innehavarens tillstånd. Domstolen fann att denna rätt enligt rättspraxis [285] syftar till att säkerställa den inre marknadens funktion. Domstolen tillägger, som svar på ett argument från svaranden, att denna rätt inte är villkorad av att användningen innebär missbruk av varumärket i egenskap av ursprungsbeteckning eller skadar märkets image hos allmänheten.

[285] EG-domstolens dom av den 16 juli 1998 i mål C-355/96, Silhouette, REG 1998, s. I-4799.

Cour d'appel de Bruxelles preciserar att artikel 7 i direktiv 89/104 förbjuder internationell konsumtion av varumärkesrätten. Därför kan varumärkesinnehavarens skydd inom EES inte göras beroende av att innehavaren begränsar möjligheten för sina återförsäljare i tredje land att exportera till EES. En annan lösning skulle, enligt domstolen, innebära att man återinförde begreppet internationell konsumtion, eftersom det är omöjligt för varumärkesinnehavaren att visa att hans internationella distributionssystem är helt slutet. Den omständigheten att varumärkesinnehavaren inte har förbjudit sina återförsäljare i tredje land att exportera till EES påverkar inte alls varumärkesrättens specifika innebörd, nämligen den exklusiva rätten att använda märket första gången en vara förs ut på marknaden inom EES. Det faktum att innehavaren inte infört ett sådant förbud kan alltså inte tolkas som ett underförstått samtycke till utsläppande på marknaden inom EES. Slutligen erinrar domstolen om att begreppen "föra ut på marknaden inom EES" och "varumärkesinnehavarens samtycke till att föra ut på marknaden" (artikel 7.1 i direktivet) enligt Sebago-domen i varje enskilt fall skall bedömas i förhållande till varje exemplar eller varje parti av den vara för vilken konsumtion görs gällande. Domstolen preciserar att, i motsats till vad svaranden anfört, innebär detta inte att varumärkesinnehavaren är skyldig att förse alla varor med ett märke så att alla återförsäljare kan kontrollera om varan är avsedd för den europeiska marknaden eller inte. Domstolen tillägger att om återförsäljaren är tveksam om huruvida produkterna lagligen förts ut på marknaden inom EES, skall denne beakta avsaknaden av samtycke och avstå från att köpa varorna. När det gäller bevisbördan för gemenskapsomfattande konsumtion klargör Cour d'appel att det är varumärkesinnehavarens motpart som skall visa att de produkter han säljer finns upptagna i fakturor som upprättats i ett tidigare led i distributionskedjan av en auktoriserad återförsäljare.

Som svar på vad svaranden anfört om att varumärkesinnehavaren missbrukat sin exklusiva rättighet genom att försöka begränsa konkurrensen inom EES, erinrar Cour d'appel de Bruxelles om att handeln mellan medlemsstaterna inte hindras genom begränsningar av importen till EES av varor från tredje land och vidare att om principen om förbud mot internationell konsumtion påverkar sådana varor är syftet endast att säkerställa den inre marknadens funktion.

Spanien: Tribunal Constitucional bekräftade i ett avgörande av den 30 november 2000 [286] sin praxis om sekundärrättens betydelse. Gemenskapens sekundärrätt har inte rangen av konstitutionella normer och kan därför inte beaktas vid avgörandet om normer fastställda i lag är förenliga med konstitutionen, men den kan användas som tolkningskriterium för att fastställa innebörden och räckvidden av de fri- och rättigheter som finns intagna i den spanska konstitutionen. Den spanske ombudsmannen hade väckt ogiltighetstalan mot vissa bestämmelser i den spanska lagen om skydd av personuppgifter, [287] varigenom direktiv 95/46 införlivas. [288] Ombudsmannen anförde bland annat att lagen kränkte den grundläggande rätten till skydd för privatlivet i konstitutionen och att den överskred de begränsningar av användningen av databehandling som anges i konstitutionen för att säkra detta skydd. Enligt ombudsmannen hade lagstiftaren föreskrivit mer omfattande undantag från skyldigheten för den som behandlar personuppgifter att informera den berörda personen och ge denne tillgång till uppgifterna än vad som föreskrivs i direktivet. Tribunal Constitucional biföll klagomålet och ogiltigförklarade de aktuella bestämmelserna. Domstolen hänvisade därvidlag till direktivet och till artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som ytterligare stöder dess tolkning av de aktuella rättigheterna.

[286] Tribunal Constitucional, Pleno, 30 november 2000, nr 292/2000, Diario La Ley nr 5213, 27.12.2000.

[287] Ley Orgánica nr 15/1999, de 13 de diciembre, de Protección de Datos de Carácter Personal (Boletín Oficial del Estado nr 298, 14.12.1999).

[288] Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

Juzgado de Primera Instancia e Instrucción nº 5 de Oviedo angav i ett avgörande av den 24 april 2000 [289], efter ett förhandsavgörande från EG-domstolen, [290] att EG-domstolen i domen "missat tillfället" att tolka direktiv 93/83 (upphovsrätt vid satellitsändningar och vidaresändning via kabel) [291] mot bakgrund av Bernkonventionen och att därmed ge en enhetlig tolkning åt de bestämmelser som begäran om förhandsavgörande gällde, en tolkning som medlemsstaternas domstolar har behov av. Frågan gällde huruvida den verksamhet som består i att ett hotellföretag tar emot TV-signaler via satellit eller via markbaserade sändare och därefter vidaresänder dem via kabel till sina rum utgör "överföring till allmänheten" eller "mottagning av allmänheten" i den mening som avses i direktivet. För att understryka bristen på enhetlig tolkning av direktivet hade domstolen samlat många exempel på motstridig praxis från domstolar i Spanien och andra medlemsstater. Domstolen hänvisade till generaladvokatens förslag till förhandsavgörande och följde den tolkning av Bernkonventionen som denne föreslagit och kom fram till att verksamhet som består i att ett hotellföretag tar emot TV-signaler och vidaresänder dem via kabel till rummen utgör överföring till allmänheten som kräver tillstånd från upphovsmännen eller betalning av royalty. Domstolen grundade detta på kriteriet om vinstsyfte, som generaladvokaten föreslagit, och på att hotellens kunder sågs som "successiv allmänhet", omständigheter som skiljer denna typ av vidaresändning från TV-tittande i hemmet.

[289] Juzgado de Primera Instancia e Instrucción n° 5 de Oviedo, 24 april 2000, Entidad de Gestión de Derechos de los Productores Audiovisuales (EGEDA) mot Hostelería Asturiana, SA (HOASA).

[290] EG-domstolens dom av den 3 februari 2000 i mål C-293/98, Egeda, REG 2000, s. I-629.

[291] Rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel (EGT L 248, 6.10.1993, s. 15; svensk specialutgåva, område 13, volym 25, s. 33).

Frankrike: Avdelningen för handelsmål vid Cour de cassation ogillade den 22 februari 2000 [292] en rad överklaganden av ett avgörande från Cour d'appel d'Amiens. Överklagandena gällde att vissa produkter, som påstods vara "parafarmaceutiska", kvalificerats som läkemedel som omfattas av apoteksmonopolet. Cour de Cassation grundade sitt avgörande på rådets direktiv 76/768 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter och rådets direktiv 65/65 om farmaceutiska specialiteter samt EG-domstolens praxis i Upjohn-domen [293] om definition av läkemedel utifrån "funktion" eller "presentation". Domstolen bekräftade också vad Cour d'appel funnit, med hänvisning till Keck och Mithouard-domen, [294] nämligen att förbudet mot att sälja vissa produkter utanför apotek utgör en slags försäljningsform som inte omfattas av artikel 30 i EG-fördraget (nu artikel 28 EG), eftersom den nationella lagstiftningen såväl rättsligt som faktiskt påverkar avsättningen av inhemska varor och varor från andra medlemsstater på samma sätt.

[292] Cour de cassation, chambre commerciale, financière et économique, dom av den 22 februari 2000, Beiersdorf, Bulletin des arrêts de la Cour de cassation - Chambres civiles 2000, IV, nr 34.

[293] EG-domstolens dom av den 16 april 1991 i mål C-112/89, Rec. 1991, s. I-1703; ej översatt till svenska.

[294] EG-domstolens dom av den 24 november 1993 i förenade målen C-267/91 och C-268/91, Rec. 1993, s. I-6097; svensk specialutgåva, volym XIV (1993), s. 431.

Brottmålsavdelningen vid Cour de cassation kom till samma slutsats i en dom av den 5 september 2000. [295] Domstolen fann att "lagstiftningen om apoteksmonopolet, som tillämpas likadant på produkter från medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen och på inhemska produkter, kan motiveras i förhållande till artiklarna 30 och 36 i EG-fördraget (nu artiklarna 28 och 30 EG) av hänsyn till folkhälsan".

[295] Cour de cassation, Chambre criminelle, dom av den 5 september 2000, Gabard, Bulletin des arrêts de la Cour de Cassation - Chambre criminelle 2000, nr 26.

Cour d'appel de Paris grundade sig i ett avgörande av den 14 juni 2000 [296] på Parodi-domen från EG-domstolen [297] när den avvek från Cour de cassations praxis [298] om villkoren för att ett kreditinstitut i en annan medlemsstat får bevilja inteckningslån i Frankrike. Cour d'appel förklarade att den franska lagstiftningen från tiden före direktiv 89/646 [299] "inte bara hindrade det fria tillhandahållandet av banktjänster, genom kravet på att kreditinstitut med säte i och godkända av en annan medlemsstat måste skaffa ett nytt tillstånd från tillsynsmyndigheten i destinationsstaten [Frankrike], utan också gjorde det omöjligt att utöva denna frihet genom att koppla tillståndet till villkoret att tjänsteleverantören verkar inom landet".

[296] Cour d'appel de Paris, dom av den 14 juni 2000, SCI Parodi, Recueil Dalloz, 2000, Jur., s. 614-616.

[297] EG-domstolens dom av den 9 juli 1997 i mål C-222/95, REG 1997, s. I-3899.

[298] Cour de cassation, Chambre commerciale, financière et économique, dom av den 20 oktober 1998 , SCI Parodi, Bulletin des arrêts de la Cour de Cassation - Chambres civiles 1998, IV, nr 246.

[299] Rådets andra direktiv 89/646/EEG av den 15 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, samt med ändring av direktiv 77/780/EEG (EGT L 386, 30.12.1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 27).

Cour d'appel prövade därefter om lagstiftningen var absolut nödvändig med hänsyn till de intressen som den avser att skydda. Domstolen använde sig därvidlag av den åtskillnad som EG-domstolen gjort (punkt 29 i Parodi-domen) mellan den aktuella bankverksamhetens beskaffenhet och kundens risktagande. Domstolen fann att den franska lagstiftningen gick längre än vad som objektivt sett var nödvändigt för att uppnå skyddsändamålet och förklarade följaktligen lagstiftningen oförenlig med EG-fördraget.

Grekland: Symvoulio tis Epikrateias (Greklands högsta förvaltningsdomstol) underlät i en dom av den 30 mars 1999 [300] att tillämpa EG-domstolens tolkning i förhandsavgörandet av den 5 juni 1997, SETTG [301], som den grekiska domstolen själv begärt. EG-domstolen hade funnit att den grekiska lagstiftningen om att turistguider är skyldiga att ingå anställningsavtal med turist- och resebyråer som anordnar turistprogram strider mot artikel 59 i EG-fördraget (nu, efter ändring, artikel 49 EG). Symvoulio tis Epikrateias kom, genom ett elliptiskt [ofullständigt] resonemang, fram till att EG-domstolens svar inte var relevant i det aktuella fallet, eftersom tvisten saknade anknytning till gemenskapsrätten. Domstolen ansåg att så var fallet därför att ingen av parterna i tvisten var unionsmedborgare med hemvist i en annan medlemsstat vilka ville tillhandahålla tjänster i Grekland. Den lagstiftning som var föremål för förhandsavgörandet sågs bara som rättslig grund för den skiljedom som Symvoulio tis Epikrateias skulle stadfästa i huvudmålet, medan skiljedomen ansågs vara det enda verkliga tvisteföremålet. Symvoulio tis Epikrateias avstod helt från att pröva frågan om lagstiftningens oförenlighet med gemenskapsrätten och den ty åtföljande skyldigheten att eventuellt åsidosätta den såsom rättslig grund för skiljedomen. Domstolen ger ingen förklaring till varför den ansåg att EG-domstolens förhandsavgörande saknade betydelse för tvisteföremålet.

[300] Symvoulio tis Epikrateias, 30 mars 1999, 1014/1999, To Syntagma, 1999, s. 1129-1135, Elliniki Dikaiosyni 2000, s. 1131, EDDDD 2000, s. 400.

[301] Mål C-398/95, REG 1997, s. I-3091.

I tre andra avgöranden från Dioikitiko Protodikeio Athinon (Atens förvaltningsdomstol) av den 31 augusti 1999 kan man notera en avvikelse mellan EG-domstolens förhandsavgörande [302] och den slutliga domen från den domstol som begärt förhandsavgörandet. Förvaltningsdomstolen ansåg att underlåtenheten att införliva direktivet 89/48 [303] i det aktuella fallet inte innebar att staten brutit mot sina skyldigheter enligt EG-fördraget. Det saknades därför också skyldighet att ersätta eventuell skada som åsamkats enskilda på grund av underlåtenheten att införliva. [304] Domstolen tycks härigenom ha gått utanför ramen för EG-domstolens avgörande. EG-domstolen hade nöjt sig med att konstatera att direktiv inte var tillämpligt på en rent intern situation i en medlemsstat och inte berört frågan om förutsättningarna för statens skadeståndsansvar vid underlåtenhet att införliva direktiv. Vidare beaktade domstolen inte att Grekland redan tidigare fällts av EG-domstolen [305] för underlåtenhet att införliva direktiv 89/48.

[302] EG-domstolens dom av den 2 juli 1998 i förenade målen C-225/95 och C-226/95, Simitzi mot Kos, REG 1998, s. I-4239, punkt 27.

[303] Rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier (EGT L 19, 24.1.1989, s. 16; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 192).

[304] Dioikitiko Protodikeio Athinon, 31 augusti 1999, 8240/1999, 8241/1999 och 8242/1999.

[305] Dom av 23 mars 1995 i mål C-365/93, kommissionen mot Frankrike, REG 1998, s. I- 499.

Italien: Corte costituzionale uttalade sig, i samband med en förhandskontroll av en folkomröstning om upphävandet av en lag, om medlemsstaternas skyldigheter på grund av genomförandet av ett gemenskapsdirektiv. [306] I Italien får man anordna folkomröstning om upphävandet av en lag endast under två förutsättningar: begäran om folkomröstning måste ha skrivits under av 500 000 väljare och Corte costituzionale måste först kontrollera att den fråga som ställs i folkomröstningen inte strider mot konstitutionen. Den föreslagna folkomröstningen gällde upphävandet av artikel 5 i lag nr 863 av den 19 december 1984, som begränsar möjligheten att sluta avtal om deltidsanställning. Frågan regleras i direktiv 97/81, [307] som skulle ha införlivats senast den 20 januari 2000 och som Italien ännu inte införlivat.

[306] Corte costituzionale, 7 februari 2000, Gazzetta Ufficiale della Repubblica Italiana, 2000, Spec. Rec. 1, s. 65.

[307] Rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS - Bilaga: Ramavtal om deltidsarbete (EGT L 14, 20.1.1998, s. 9).

Corte costituzionale kontrollerade först om folkomröstningsfrågan höll sig inom gränserna för artikel 75 andra stycket i konstitutionen om folkomröstningar - som bland annat förbjuder folkomröstningar om ratifikationslagar för internationella fördrag - men också de begränsningar som kan utläsas av konstitutionens systematik. En sådan tolkning innebär en prövning av huruvida folkomröstningen är förenlig med gemenskapsdirektiv och huruvida sådana direktiv har verkningar som kan göra det omöjligt att upphäva en lag, nämligen om upphävandet skulle hindra Italien från att uppfylla sin skyldigheter enligt gemenskapens sekundärrätt. Därefter fastslog Corte costituzionale gemenskapsrättens företräde framför inhemsk lag. Domstolen kom fram till att den lagbestämmelse som man ville se upphävd tillhörde en av de viktigaste bestämmelserna för att genomföra direktivet och redan var förenlig med detta. Därför kunde den inte upphävas utan att andra bestämmelser antogs för att uppfylla direktivets krav. Med andra ord måste den situation av "förenlighet i förväg" (preconformazione) som skapats genom lagbestämmelsen bibehållas efter det att införlivandefristen för direktivet löpt ut. I detta avseende hänvisade Corte costituzionale till EG-domstolens praxis, där det fastslagits att medlemsstaternas skyldighet till lojalt samarbete innebär att de - från det att ett direktiv träder i kraft till dess införlivandefristen löper ut - måste avhålla sig från att vidta åtgärder som äventyrar det i direktivet föreskrivna resultatet. [308] Corte costituzionale konstaterade att införlivandefristen för direktiv 97/81 löpte ut den 20 januari 2000 och att Italien således begick fördragsbrott, men dessutom att det i direktivet uttryckligen föreskrivs att genomförandet av det inte skall utgöra skäl att sänka den allmänna skyddsnivån för arbetstagare i medlemsstaterna. Upphävandet genom folkomröstning av den aktuella lagbestämmelsen skulle helt enkelt innebära att skyddet för arbetstagarna i lagstiftningen om deltidsarbete avskaffades. Detta skulle i sin tur medföra att Italien direkt bröt mot en uttrycklig skyldighet enligt gemenskapsrätten och därmed också mot artikel 75 andra stycket i konstitutionen.

[308] EG-domstolens dom av den 18 december 1997 i mål C-129/96, Inter-Environnement Wallonie, REG 1997, s. I-7411.

Corte di cassazione uttalade sig också i en dom av den 1 februari 2000 om direktivs direkta effekt på situationer som uppstått innan genomförandefristen löpt ut. [309] Direktiv 93/13 [310] genomfördes genom lag nr 52 av den 6 februari 1996. Införlivandefristen löpte emellertid ut den 31 december 1994. Enligt artikel 10 i direktivet skall det tillämpas på alla avtal som sluts efter detta datum. Enligt den nya artikel 1469bis (införd genom 1996 års lag) i italienska civillagen är det oskäligt att i ett konsumentavtal ange att en annan domstol är behörig än domstolen på den ort där konsument är bosatt eller har hemvist. Talan väcktes vid Giudice di pace di Roma (fredsdomaren i Rom) i en tvist om ett avtal som undertecknats i maj 1994 mellan en näringsidkare och en konsument. Denna domstol förklarade sig obehörig till förmån för domstolen på den ort där konsumenten var bosatt (Udine) med motiveringen att det skydd som konsumenterna ges genom den nya artikel 1469bis i civillagen också gällde innan genomförandebestämmelserna för direktiv 93/13 trädde i kraft, på grund av direktivets direkta effekt. Näringsidkaren överklagade detta beslut till Corte di cassazione, som undanröjde beslutet och återförvisade målet till Giudice di pace di Roma för avgörande i sak. Corte di cassazione erinrade för det första om att två förutsättningar måste vara uppfyllda för att ett direktiv skall ha direkt effekt: bestämmelserna måste vara ovillkorliga och tillräckligt precisa till sitt innehåll och den berörda medlemsstaten skall ha underlåtit att genomföra direktivet i tid. Domstolen fann att det inte är helt uppenbart att direktiv 93/13 är tillräckligt precist och ovillkorligt. Corte di cassazione konstaterade att när avtalet undertecknades (maj 1994) hade Italien under alla omständigheter ännu inte begått fördragsbrott, eftersom genomförandefristen för direktivet (december 1994) ännu inte löpt ut. Alltså kunde direktiv 93/13 ännu inte ha fått direkt effekt och påverka, som Giudice di pace di Roma kommit fram till, avtalsklausulen om behörig domstol.

[309] Corte di cassazione, Sezione I, 1 februari 2000, nr 1099, Giustizia civile, 2000, s. 1690.

[310] Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 21.4.1994, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).

Consiglio di Stato har avgjort ett mål om privatisering av ett flygplatsbolag genom försäljning av aktiemajoriteten. Domstolen fann att ett ministerdekret som begränsar offentliga organs, även affärsdrivande sådana, och offentliga företags ägande till 2 procent av bolagskapitalet är förenligt med gemenskapsrätten. [311] Det aktuella fallet gällde ett offentligt bolag, som till 99 procent ägdes av kommunen och provinsen Milano och som väckte talan vid Tribunale amministrativo regionale Lazio för att ogiltigförklara villkoret om 2 procents offentligt ägande vid försäljningen av flygplatsbolaget. Sökanden anförde bland annat att villkoret stred mot förbudet mot diskriminering, etableringsrätten, den fria rörligheten för kapital samt proportionalitetsprincipen. Tribunale amministrativo ogillade talan i en dom den 14 juli 1999 med motiveringen att proportionalitetsprincipen inte var ett självständigt tolkningskriterium vid bedömningen av gemenskapsrättsakters laglighet, utan endast ett kriterium för att tolka fördraget. [312] Bolaget överklagade till Consiglio di Stato, som fastställde underinstansens dom och klargjorde proportionalitetsprincipens räckvidd.

[311] Consiglio di Stato, Sezione VI, 1 april 2000, Il Consiglio di Stato, 2000, I, s. 833-847.

[312] Tribunale amministrativo regionale del Lazio, Sezione III, 14 juli 1999, nr 2155, I tribunali amministrativi regionali, 1999, I, s. 3126-3133.

Consiglio di Stato hänvisade till EG-domstolens praxis, [313] enligt vilken proportionalitetsprincipen är en allmän gemenskapsrättslig princip som medlemsstaternas institutioner måste följa när de utövar sina befogenheter och som används vid bedömningen av såväl den nationelle lagstiftarens handlande som själva lagstiftningen. Consiglio di Stato konstaterade att resonemanget om kränkning av proportionalitetsprincipen inte hade utvecklats tillräckligt av parterna. Domstolen fann likväl att en begränsning av offentliga företags aktieandel vid privatisering av ett företag är en nödvändig och lämplig åtgärd för att uppnå syftet med privatiseringen, nämligen att överlåta aktierna från ett offentligt företag till enskilda mot betalning av ett vederlag och därigenom uppnå lagstiftningens högre ändamål. Syftet skulle inte kunna uppnås om man tillät att aktierna överläts från staten till ett offentligt företag eller viceversa. När man väl konstaterat att en sådan begränsning är laglig, kan den inte heller ifrågasättas av domstolarna, eftersom den är uttryck för ett politiskt ställningstagande från regeringens sida, som bestämt den högsta tillåtna andel som det offentliga får äga i ett privatiserat bolag.

[313] EG-domstolens dom av den 12 mars 1987 i mål 176/84, kommissionen mot Grekland, Rec. 1987, s. 1193 (ej översatt till svenska), EG-domstolens dom av den 19 juni 1980 i förenade målen 41/79, 121/79 och 796/79, Vittorio Testa med flera, Rec. 1980, s. 1979 (svensk specialutgåva, volym V [1980], s. 241), EG-domstolens dom av den 25 februari 1988 i mål 427/85, kommissionen mot Tyskland, Rec. 1988, s. 1123 (svensk specialutgåva, volym IX [1987-1988], s. 395) och EG-domstolens dom av den 27 oktober 1993 i mål C-127/92, Enderby, Rec. 1993, s. I-5535 (svensk specialutgåva, volym XIV [1993], s. 383).

Förenade kungariket: Court of Appeal har prövat överklaganden av två motstridiga avgöranden från High Court om överlåtelse av företag enligt Transfer of Undertakings (Protection of Employment) Regulations 1981, som införlivar direktiv 77/187. [314] Court of Appeal fann att överlåtarens skadeståndsansvar mot en anställd för en kroppsskada som den sistnämnde åsamkats innan överlåtelsen ägde rum överförts till förvärvaren enligt artikel 5.2 i Regulations 1981. [315] Court of Appeal uttalade att artikel 5.2 a avser "alla överlåtarens rättigheter, befogenheter, skyldigheter och utfästelser enligt eller i samband med anställningsavtalet", [316] vilket innebär att överlåtelsen inte bara gäller de rättigheter som fastställs i avtalet, utan alla rättigheter som uppstått "i samband med" anställningsavtalet. Även om bestämmelsen inte uttryckligen nämner skadeståndsansvar, är den tillräckligt allmänt hållen för att innefatta arbetsgivarens skadeståndsansvar. I det aktuella målet innebar detta att arbetsgivarens skadeståndsansvar för vårdslöshet överförts till förvärvaren enligt Regulations 1981.

[314] Rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (EGT 61, L 61, s. 26; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 122).

[315] Court of Appeal (Civil Division), 16 maj 2000, Martin mot Lancashire County Council, Bernadone mot Pall Mall Services Group Ltd med flera, The All England Law Reports 2000, Vol. 3, s. 544-560.

[316] "All the transferor's rights, powers, duties and liabilities under or in connexion with the contract of employment".

I det andra målet fann Court of Appeal att överlåtarens rätt till ersättning från en arbetsskadeförsäkring också överlåtits till förvärvaren, trots att avtalet ingåtts med tredje man (en försäkringsgivare). Court of Appeal erinrade om att direktiv 77/187 har till syfte att skydda arbetstagarnas rättigheter vid överlåtelse av företag. Domstolen fann att Regulations 1981 därför så långt möjligt borde tolkas så att arbetstagarna inte berövas rättigheter som de hade kunnat göra gällande mot arbetsgivaren om överlåtelsen aldrig skett och som uppstått enligt eller i samband med anställningsavtalet. Arbetsgivarens rätt till ersättning från försäkringsgivaren grundas på ett ansvar som uppstått i samband med anställningsavtalet. Därför fann domstolen att förmånerna enligt den försäkring som tecknats av överlåtaren hade överförts till förvärvaren.

Court of Appeal [317] undanröjde ett avgörande från första instans och fann att artikel 7 i direktiv 93/104 [318] inte var tillräckligt precis och ovillkorlig för att ha direkt effekt. Parter i målet var en badvakt och hennes arbetsgivare, en regional myndighet. Employment Appeal Tribunal hade funnit att badvakten, som inte fick lön under skolloven, hade rätt till fyra veckors betald semester enligt artikel 7.1 i direktiv, där det föreskrivs att medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att alla arbetstagare skall ha minst fyra veckors betald semester om året, i enlighet med de villkor för intjänande och beviljande av sådan rätt som föreskrivs i nationell lagstiftning eller praxis. Vid tiden för de aktuella händelserna, 1997, hade direktivet ännu inte införlivats av Förenade kungariket, trots att så skulle ha skett senast den 23 november 1996. Införlivandet skedde genom Working Time Regulations (SI 1998, No 1883), som trädde i kraft den 1 oktober 1998. Badvakten hävdade att bestämmelsens direkta effekt kunde åberopas mot myndigheten för tiden mellan dessa båda datum. Employment Appeal Tribunal fann att artikel 7 var tillräckligt precis och ovillkorlig för att ha direkt effekt och att badvakten alltså kunde åberopa artikeln mot myndigheten.

[317] Court of Appeal (Civil Division), 21 juni 2000, Gibson mot East Riding of Yorkshire District Council, Common Market Law Reports 2000, Vol. 3, s. 329-338.

[318] Rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EGT L 307, 13.12.1993, s. 18; ej översatt till svenska).

Lord Justice Mummery i Court of Appeal granskade artikel 7 i ett vidare sammanhang: direktivets karaktär, allmänna struktur och lydelse. Han analyserade i synnerhet begreppet "arbetstid", vilket i artikel 2 i direktivet definieras som "all tid då arbetstagaren är på arbetet, står till arbetsgivarens förfogande och utför sin verksamhet eller sina uppgifter, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis". Han fann att denna definition, som är oprecis och hänvisar till medlemsstaternas lagstiftning, var av särskild betydelse för förståelsen av avsnitt II om årlig semester, där artikel 7 återfinns. Även om artikel 7 är klart formulerad i fråga om minimikravet på fyra veckors betald årlig semester, följer inte av detta att skyldigheten enligt bestämmelsen är tillräckligt precis för att en enskild skall kunna åberopa den inför nationell domstol. Eftersom den tid som arbetstagaren måste ha arbetat för att ha rätt till semester inte anges i artikel 7 eller någon annanstans i direktivet, fann Lord Justice Mummery att bestämmelsen inte kunde anses ha direkt effekt.

Outer House vid Court of Session [319] (en skotsk domstol) har avgjort ett mål om hävning av ett handelsagentavtal. Domstolen erinrade om principen om att medlemsstaternas rätt skall tolkas på ett sätt som är förenligt med gemenskapsrätten och fastslog att när ett direktiv har lånat vissa inslag från en medlemsstats rättsordning, kan denna rättsordning användas för att fastställa direktivets exakta innebörd. Domaren, Lord Hamilton, konstaterade först och främst att Commercial Agents (Council Directive) Regulations 1993, som åberopats av klaganden, antagits för att införliva direktiv 86/653. [320] Lord Hamilton erinrade därefter om att inhemsk rätt så långt möjligt måste tolkas på ett sätt som är förenligt inte bara med det införlivade direktivets lydelse och ändamål, utan också med hänsyn till den tolkning som EG-domstolen gjort. En bokstavlig tolkning av inhemska bestämmelser räcker således inte. Lord Hamilton fastslog också rent allmänt att en lagstiftning som antagits i syfte att införliva ett gemenskapsdirektiv endast påverkar övriga inhemska rättsregler på området om dessa regler strider mot direktivet. Vad härnäst gällde frågan om man i Skottland kan åberopa en annan medlemsstats lagstiftning och rättspraxis för att fastställa innebörden av ett gemenskapsdirektiv, vilket lånat vissa inslag från den medlemsstatens rättsordning, konstaterade Lord Hamilton att ett sådant tillvägagångssätt ligger i linje med målet att harmonisera tillämpningen i medlemsstaterna. Eftersom direktivet i fråga har inspirerats av fransk rätt, kan det vara nödvändigt - för att uppnå en harmoniserad tillämpning - att ta hänsyn till franska domstolars praxis på området, utan att för den skull behöva tillkalla sakkunniga på fransk rätt. Enligt Lord Hamilton rör det sig om en komparativrättslig analys som den skotska domstolen är fullständigt tillåten att göra för att ta hänsyn till utländska rättskällor.

[319] Court of Session, Outer House, 10 mars 1999, Stewart Roy mot M R Pearlman Ltd, Common Market Law Reports 1999,Vol. 2, s. 1155-1171.

[320] Rådets direktiv 86/653/EEG av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter (EGT L 382, 31.12.1986, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 150).

Inner House vid Court of Session erinrade i ett liknande mål [321] om att nationell rätt måste tolkas mot bakgrund av gemenskapsrätten. Domstolen upplystes om att ersättningssystemet i direktiv 86/653 är grundat på fransk rätt och gjorde därför en tolkning av brittisk lagstiftning mot bakgrund av fransk rätt och vad den säger om ersättning till självständiga handelsagenter när deras avtal har hävts.

[321] Court of Session, Inner House, 16 mars 2000, King mot T. Tunnock Ltd, European Law Reports of Cases in the United Kingdom and Ireland 2000, s. 531-550.

Outer House vid Court of Session [322] har prövat frågan om konsumtion av varumärkesrätt i ett mål om parallellimport av produkter av märket Davidoff från Singapore till Förenade kungariket. Varumärkesinnehavarna hade väckt talan och yrkat förbud mot distribution och försäljning av märkesvaror i EES utan deras samtycke. Talan grundades på artikel 5 i direktiv 89/104. [323] Parterna kom överens om att tvisten huvudsakligen gällde begreppet "samtycke" i artikel 7 i direktivet. Kärandena hävdade att varken de eller deras återförsäljare fört ut varorna på marknaden inom EES och att de levererat varorna till sina distributörer i Singapore med avsikten att de skulle säljas där. Försäljningen av varorna reglerades i ett avtal, på vilket tysk rätt var tillämplig, som gav återförsäljarna exklusiv rätt att distribuera varorna inom det i avtalet angivna området i Asien och som ålade distributörerna att se till att denna begränsning upprätthölls av återförsäljare i olika led.

[322] Court of Session, Outer House, 4 april 2000, Zino Davidoff SA mot M&S Toiletries Ltd, Common Market Law Reports 2000, vol. 2, s. 735-753.

[323] Se not nr 50.

Outer House fann att svarandena inte kunnat styrka samtycke från kärandena. Domstolen konstaterade för det första att det klart framgick av avtalet att kärandeparten hade för avsikt att begränsa försäljningen till det område som angavs i detta. För det andra avvisade domstolen svarandepartens argument att kärandepartens underförstådda samtycke kunde utläsas av det faktum att den sistnämnda inte vidtagit några åtgärder för att hindra import av varor till EES (till exempel genom en uttrycklig förbudsmärkning på varorna). Enligt domstolen bortsåg detta argument från kommersiella realiteter. Lord Kingarth i Outer House avvek från ett avgörande från april 1999 i ett liknande mål. [324] I det målet hade Mr Justice Laddie vid Chancellery Division i engelska High Court of Justice fastslagit att Davidoff inte kunde göra sin brittiska varumärkesrätt gällande mot varor som importerats från Singapore. Laddie fann att varumärkesinnehavaren, enligt engelsk avtalsrätt, antas ha samtyckt till återförsäljning av varor inom EES, om inte distributören uttryckligen ålagts begränsningar i samband med köpet av varorna. Noteras bör att den engelska domstolen begärde ett förhandsavgörande från EG-domstolen om innebörden av underförstått samtycke. [325] Lord Kingarth underströk skillnaderna mellan det aktuella målet och det mål som avgjorts i England, i synnerhet det faktum att köpeavtalet reglerades av tysk rätt och inte av engelsk. Han ansåg att svarandepartens argument om underförstått samtycke inte var relevant med tanke på de klara restriktioner som angavs i avtalet, nämligen att varorna bara fick säljas i vissa angivna områden i Asien. Den skotska domstolen fann att man därför inte kunde sluta sig till ett underförstått samtycke till försäljning inom EES.

[324] Davidoff SA mot A&G Imports Ltd, [1999] 3 All ER 711.

[325] Se förenade målen C-414/99, Davidoff, och C-415/99, Levi Strauss, not 82 ovan.

Vad närmare gäller begreppet "samtycke" i artikel 7 i direktivet gav Lord Kingarth kärandeparten rätt. Kärandeparten förnekade inte att underförstått samtycke kan lämnas, men åberopade principen i Silhouette-domen, [326] där det anges att artikel 7.1 är ett undantag från varumärkesinnehavarens rättigheter enligt artikel 5.1 och att artikeln därför skall ges en restriktiv tolkning.

[326] EG-domstolens dom av den 16 juli 1998 i mål C-355/96, REG 1998, s. I-4799.

Slutligen konstaterade den skotska domstolen att förhandsavgöranden från EG-domstolen begärts om begreppet samtycke i målen Davidoff och Levi Strauss och att ingen av parterna yrkat att ett förhandsavgörande skulle inhämtas. Domstolen fann det därför onödigt att själv ställa en fråga till domstolen. Outer House i Court of Session [327] utfärdade senare ett interimistiskt förbud (interim interdict) på yrkande av kärandeparten. Lord McCluskey fann i synnerhet att redan en avsiktlig ändring av streckkoden innebar ett försök att dölja varornas ursprung och en kränkning av kärandepartens rätt.

[327] Court of Session, Outer House, 8 augusti 2000, Zino Davidoff SA mot M&S Toiletries Ltd.

High Court of Justice på Isle of Man [328] fann i en dom av den 19 januari 1999 att varken artikel 52 i EG-fördraget eller reglerna om fri rörlighet för personer och fritt tillhandahållande av tjänster är tillämpliga på Isle of Man. Följaktligen saknar EG-domstolens domar på dessa områden all verkan på Isle of Man, och domstolarna på ön behöver inte följa dem.

[328] High Court of Justice of the Isle of Man, Staff of Government Division, 19 januari 1999, Fielding mot Oake.

En brittisk medborgare bosatt på Isle of Man hade åtalats för olovlig körning mer än tre månader efter det att han flyttat till ön. Han hade ett giltigt brittiskt körkort, men hade inte bytt ut det mot ett körkort utfärdat av öns myndigheter inom tre månader, vilket föreskrivs i de lokala bestämmelserna. Klaganden åberopade bland annat en bestämmelse i 1985 års Road Traffic Act som enligt honom innebär att öns myndigheter måste vidta de åtgärder som krävs för att ge verkan åt gemenskapsrättens bestämmelser om transporter. High Court, dit klaganden överklagat, erinrade först och främst om att gemenskapens bestämmelser om vägtransporter inte gäller på Isle of Man enligt protokoll nr 3 som fogats till 1972 års anslutningsakt. Domstolen tillade att även om den bestämmelse som klaganden åberopat ger öns myndigheter rätt att vidta åtgärder för att införa gemenskapsrätten, skapar den ingen skyldighet för dem att göra så. Klaganden hänvisade också till EG-domstolens dom i målet Skanavi och Chryssanthakopoulos, [329] där EG-domstolen fann att det strider mot artikel 52 i EG-fördraget att åtala en person med ett körkort utfärdat i en medlemsstat och som inte bytt ut detta mot bosättningsstatens körkort inom angiven tidsfrist. High Court fann att varken artikel 52 om etableringsrätt eller gemenskapsbestämmelserna om fri rörlighet för arbetstagare och fritt tillhandahållande av tjänster är tillämpliga på Isle of Man och att EG-domstolens praxis saknade relevans för det aktuella målet.

[329] EG-domstolens dom av den 29 februari 1996 i mål C-193/94, REG 1996, s. I-929.

2.6. Fjärde frågan

Österrike: Oberster Gerichtshof har avgjort två mål om myndigheternas vägran att ge tillstånd till förvärv av fast egendom i Tyrolen.

Det första målet [330] gällde en tysk medborgare som i juli 1997 köpte ett hus i Tyrolen att använda som huvudsaklig bostad. Den behöriga myndigheten i första instans (Bezirkshauptmannschaft Schwaz) vägrade tillstånd till fastighetsförvärvet med hänvisning till delstaten Tyrolens lag om fastighetsförvärv (Tiroler Grundverkehrsgesetz), trots att sökanden åberopat inte bara fri rörlighet för personer, utan också etableringsrätten med hänvisning till att han fått tillstånd att bedriva näringsverksamhet i Österrike. Myndigheten tillämpade de regler som gäller för utlänningars förvärv av egendom och hävdade att delstaten Tyrolen saknade ekonomiskt, kulturellt eller samhälleligt intresse av att sökanden bosatte sig där.

[330] Oberster Gerichtshof, dom av den 10 juni 2000, 1 Ob 12/00x.

Oberster Gerichtshof fann att Bezirkshauptmannschaft borde ha känt till att grunderna för beslutet inte var tillämpliga på en unionsmedborgare, vilket också framgick av ett cirkulär från Tyrolens delstatsregering. Med hänsyn till gemenskapsrättens företräde och EG-domstolens praxis borde Bezirkshauptmannschaft ha respekterat den fria rörligheten för personer och etableringsrätten, även om inhemsk lagstiftning innehöll andra bestämmelser. Domstolen klargjorde att staten kan bli skadeståndsskyldig om en myndighet i en delstat inte tillämpar gemenskapsrätten eller tillämpar den felaktigt. I det aktuella målet ålades därför Tyrolen att ersätta sökandens advokatkostnader, vilka var en följd av det olagliga beslutet.

I det andra målet, [331] där domstolen i första instans begärt ett förhandsavgörande från EG-domstolen, [332] avgjorde Oberster Gerichtshof slutligen frågan om det är delstaten eller de federala myndigheterna som är ansvariga för att ersätta de skador som en enskild vållats på grund av att en delstatslag strider mot gemenskapsrätten. I den österrikiska doktrinen har man haft olika meningar i denna fråga. Oberster Gerichtshof följde EG-domstolens resonemang i Konle-domen (se ovan) och fann att ersättning till enskilda för skador som vållats genom interna åtgärder som vidtagits i strid mot gemenskapsrätten inte nödvändigtvis måste bäras av federala myndigheter. Domstolen drog en analogi från lagen om myndighetsansvar (Amtshaftungsgesetz), som föreskriver att en skadevållande myndighets ansvar skall fastställas enligt funktionella och organisatoriska kriterier, och konstaterade att endast den berörda delstaten skulle ersätta skadorna och inte de federala myndigheterna. Talan ogillades därför, eftersom den riktats mot de federala myndigheterna och inte mot Tyrolen.

[331] Oberster Gerichtshof, dom av den 25 juli 2000, 1 Ob 146/00b.

[332] EG-domstolens dom av den 1 juni 1999 i mål C-302/97, Konle, REG 1999, s. I-3099.

Belgien: Cour de cassation klargjorde i en dom av den 14 januari 2000 [333] förutsättningarna för när staten blir ansvarig om den antar eller godkänner lagstiftning som strider mot en gemenskapsbestämmelse med direkt effekt på den interna rättsordningen. Målet gällde de belgiska föreskrifterna om tekniska specifikationer för fordon. Cour de cassation fann att myndigheternas handlande måste bedömas utifrån de allmänna förutsättningarna för skadeståndsansvar i belgisk rätt, vilka är vidare än de i gemenskapsrätten [334].

[333] Cour de cassation, 14 januari 2000, nr C.98.0477.F.

[334] I artikel 1382 i den belgiska civillagen anges villkoren för skadeståndsansvar, nämligen vållande, skada och orsakssamband mellan handlingen och skadan.

Sökanden hade väckt talan för att få fastställt att belgiska staten begått fel och vållat sökanden skada genom att i strid med artikel 30 i EG-fördraget (nu artikel 28 EG) vägra att typgodkänna bussar från andra medlemsstater, som inte uppfyller belgiska krav på vändradie. Sökanden yrkade skadestånd. Cour d'appel de Bruxelles stödde sig på Factortame-domen [335] och fann att en myndighet som antar bestämmelser som strider mot fördraget endast begått fel om överträdelsen är tillräckligt klar, allvarlig och uppenbar. Domstolen preciserade att avgörande för om en överträdelse av gemenskapsrätten skall anses som tillräckligt klar är att medlemsstaten uppenbart har missbedömt denna rätt. Domstolen räknade därefter upp de omständigheter som en domstol måste ta hänsyn till när den avgör om en överträdelse är uppenbar. [336] På grundval av omständigheterna i det särskilda fallet kom Cour d'appel fram till att överträdelsen av artikel 30 i fördraget inte var uppenbar, åtminstone inte under den period för vilken skadestånd yrkats.

[335] EG-domstolens dom av den 5 mars 1996 i förenade målen C-46/93 och C-48/93, REG 1996, s. I-1029.

[336] Cour d'appel de Bruxelles nämner bland annat den överträdda regelns grad av klarhet, omfattningen av det utrymme för skönsmässig bedömning som lämnas åt de nationella myndigheterna, det begångna fördragsbrottets avsiktliga eller oavsiktliga karaktär, den ursäktliga eller oursäktliga karaktären av en eventuell rättsvillfarelse, den omständigheten att en av en gemenskapsinstitution intagen ståndpunkt har kunnat bidra till underlåtenheten att införa bestämmelser i enlighet med gemenskapsrätten samt antagandet eller upprätthållandet av nationella bestämmelser som strider mot gemenskapsrätten.

Cour de cassation undanröjde domen med motiveringen att den stred mot inhemska bestämmelser om skadeståndsansvar. Cour de cassation framhöll först och främst att myndigheten begår ett fel om den antar eller godkänner bestämmelser som strider mot en folkrättslig bestämmelse med direkt effekt på den interna rättsordningen. Om felet vållar skada, blir myndigheten skadeståndsskyldig, såvida det inte finns någon ansvarsfrihetsgrund. Domstolen konstaterade därefter att Cour d'appel, utan att ange någon grund för ansvarsfrihet, hade funnit att den olagliga handlingen som staten begått inte utgjorde ett fel. Cour de cassation fann, enbart på grundval av detta konstaterande och utan att gå närmare in på de gemenskapsrättsliga principer som Cour d'appel tagit upp, att domen bröt mot inhemska bestämmelser om skadeståndsansvar.

Grekland: I ett mål vid Symvoulio tis Epikrateias (dom 2079/1999 av den 26 februari 1999 [337]) aktualiserades frågeställningar med anknytning till Francovich-domen. Målet gällde underlåtenhet att införliva direktiv 89/48 [338], men domstolen gick inte närmare in på Francovich-domen, trots att sökanden åberopat statens skadeståndsansvar på grund av underlåtenhet att införliva direktivet och att Grekland fällts av EG-domstolen för detta fördragsbrott. [339] Symvoulio tis Epikrateias erkände visserligen att staten är skyldig att införliva direktivet, men fastslog att det ankommer på den lagstiftande och verkställande makten att välja det lämpligaste juridiska verktyget för att uppfylla denna skyldighet. Domstolen uteslöt att den dömande makten skulle vara behörig att ingripa i denna sfär, till exempel genom att fastslå att staten kan bli skadeståndsansvarig vid brott mot sina gemenskapsrättsliga skyldigheter.

[337] Symvoulio tis Epikrateias, Olomeleia, 26 februari 1999, 3497/1998, Deltio Forologikis Nomothesias, 1999, s. 1783-1787; EDDDD, 2000, s. 98-104; European Current Law, 2000, Part 6, nr 75 (referat på engelska).

[338] Rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier (EGT 1989, L 19, s. 16; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 192).

[339] Dom av den 23 mars 1995 i mål C-365/93, REG 1995, s. I-499.

Irland: Circuit Court tillämpade i en dom av den 29 oktober 1999 i målet Dublin Bus mot Motor Insurers' Bureau of Ireland (MIBI) [340] principerna från Francovich-domen på ett nyskapande sätt. Irland införlivade andra direktivet om ansvarsförsäkring för motorfordon 84/5 [341] genom en överenskommelse med svarandeparten, en privaträttslig organisation som företräder försäkringsföretag. Överenskommelsen innehåller ett undantag som är mer omfattande än vad som anges i direktivet. Det gäller täckning av skador från icke-identifierade fordon. Undantaget omfattar även fall där föraren inte kan identifieras. Dessutom har EG-domstolen funnit att direktivet införlivats på ett felaktigt sätt. Enligt Circuit Court har de irländska myndigheterna valt en metod för att införliva direktivet som innebär att MIBI i egenskap av statens samarbetspartner bör likställas med denna. Circuit Court kvalificerade således MIBI som ett statligt organ och i denna egenskap skadeståndsansvarigt för ett tillräckligt klart fall av felaktigt införlivande. Eftersom MIBI redan kände till problemet med undantaget i överenskommelsen och förklarat sig beredd att inte åberopa det i andra fall, ansåg Circuit Court att förutsättningarna i målen Francovich och British Telecom förelåg. MIBI dömdes att betala skadestånd för det felaktiga införlivandet av direktivet.

[340] McMahon J., ännu inte publicerad.

[341] Rådets andra direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT 1984 L 8, 15.2.1984, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 90).

Nederländerna: Hoge Raad avgjorde den 29 mars 2000 ett mervärdeskattemål. [342] Domstolen fann att skattemyndigheternas skattekrav i strid med en bestämmelse i mervärdeskattelagen - en bestämmelse som är överensstämmer med sjätte momsdirektivet 77/388 [343] - inte utgjorde en överträdelse av gemenskapsrätten och att den skattskyldige därför inte hade rätt till skadestånd. Hoge Raad framhöll att Nederländerna hade införlivat direktivet korrekt, men att återkravet inte grundades på skattepliktiga transaktioner i den berörda bestämmelsens mening och att mervärdeskatt inte behövdes betalas i det aktuella fallet. Den skattskyldige hade endast fått en schablonersättning enligt uppbördslagen och hade därför inför Hoge Raad yrkat ersättning för de verkliga kostnaderna för att driva processen mot skattemyndigheterna. Käromålet ogillades alltså.

[342] Hoge Raad, dom av den 29 mars 2000, Beslissingen in belastingzaken, 2000, 342.

[343] Se not nr 20.

Förenade kungariket: Tusentals kunder väckte talan mot Bank of England efter det att Bank of Credit and Commerce International SA (BCCI) försattes i likvidation. House of Lords [344] har nu uttalat sig om dels förutsättningarna för utomobligatoriskt skadeståndsansvar (tort) vid felaktig myndighetsutövning (misfeasance in public office), dels frågan huruvida direktiv 77/780 om kreditinstitut [345] kan åberopas av enskilda inför nationella domstolar och grunda statligt skadeståndsansvar. År 1980 fick BCCI tillstånd av Bank of England att ta emot insättningar (licensed deposit-taking institution). Bank of England var tillsynsmyndighet enligt Banking Act 1979 varigenom direktivet införlivades. På begäran av Bank of England utsåg High Court år 1991 provisoriska likvidatorer för BCCI. Detta beslut ledde till att BCCI lade ner verksamheten i Förenade kungariket. Tusentals kunder förlorade sina insättningar. Att BCCI gick omkull berodde främst på bedrägeri i stor skala som begåtts på hög nivå inom banken. Kunderna väckte talan mot Bank of England på två grunder. Dels felaktig myndighetsutövning - de hävdade att vissa höga tjänstemän handlat i ond tro när de beviljade BCCI tillstånd, trots att tillståndet var olagligt, att tjänstemännen blundade för vad som hände efter det att tillståndet beviljats och att dessa underlåtit att vidta åtgärder för att stänga banken -, dels direktiv 77/780.

[344] House of Lords, 18 maj 2000, Three Rivers District Council med flera mot The Governor and Company of the Bank of England, Common Market Law Reports 2000, Vol. 3, s. 205-269.

[345] Rådets första direktiv 77/780/EEG av den 12 december 1977 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EGT L 322, 17.12.1977, s. 30; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 210).

I fråga om talan på grundval av direktivet fann House of Lords att detta inte innehöll några skyldigheter för medlemsstaterna som kunde ge upphov till rättigheter för enskilda och grunda skadeståndskrav. Enligt House of Lords kan direktivets syfte uppnås utan att man ger sådana rättigheter till enskilda. Direktivet är ett första steg mot tillnärmnig av medlemsstaternas lagstiftning om kreditinstitut och syftet är att ta bort hinder för etableringsrätten, samtidigt som behovet av skydd för sparade medel tillgodoses. Tillnärmningsåtgärderna måste uppfylla två krav: skydda sparade medel och skapa likvärdiga konkurrensvillkor mellan kreditinstitut som bedriver verksamhet i flera medlemsstater. Enligt House of Lords innebär direktivet att myndigheterna är skyldiga att samarbeta när ett kreditinstitut bedriver verksamhet i en eller flera medlemsstater utöver den stat där institutet har sitt säte, men det sträcker sig inte så långt att det föreskriver tillsynsskyldighet för den behöriga myndigheten i respektive medlemsstat. House of Lords tillämpade läran om acte clair och begärde inget förhandsavgörande från EG-domstolen.

Top