52000IE0242

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Den sociala ekonomin och inre marknaden"

(2000/C 117/11)

Den 25 februari 1999 beslutade Ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 23.3 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande om "Den sociala ekonomin och inre marknade".

Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som ansvarat för det förberedande arbetet, antog sitt yttrande den 15 februari 2000. Föredragande var Jan Olsson.

Vid sin 370:e plenarsession den 1-2 mars 2000 (sammanträdet den 2 mars 2000) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 105 röster för, 3 röster emot och 16 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Detta initiativyttrande syftar till att synliggöra den sociala ekonomin på europeisk nivå samt till att komma med konkreta förslag riktade till EU:s institutioner, medlemsstater och sektorn själv för att förbättra dess möjligheter att bidra till välfärd, sysselsättning, hållbar tillväxt och social sammanhållning.

1.2. Kommittén har vid flera tillfällen avgivit yttranden som behandlar den sociala ekonomin(1). Och redan 1986 publicerade kommittén en omfattande europeisk kartläggning avseende kooperativ, föreningar och ömsesidiga bolag, som blev ett europeiskt standardverk(2).

2. Den sociala ekonomins samhälleliga roll

2.1. Den 12 oktober 1999 anordnades i samband med yttrandets utarbetande en hearing i Bryssel där den sociala ekonomins roll i samhället lyftes fram.

2.2. Verksamheterna inom den sociala ekonomin bildas för att tillgodose behov hos medlemmar och brukare som marknaden eller staten antingen försummar eller möter på ett otillräckligt sätt. Den sociala ekonomin erbjuder människor möjligheter att organisera sin produktion och konsumtion i självständiga och demokratiska samverkansformer. Genom att fokusera på de mänskliga behov som ännu inte tillgodosetts kan den sociala ekonomin komma med innovativa lösningar inför framtiden.

2.3. Den sociala ekonomin är en mycket skiftande sektor som finns inom alla ekonomiska områden. Den sociala ekonomins organisationer finns på en konkurrensutsatt marknad med både privata och offentliga aktörer. Åtskilliga av dem svarar emellertid för välfärdstjänster, social trygghet eller arbetsmarknadsåtgärder, ofta i samverkan med den offentliga sektorn.

2.4. Välfärdsstaten står inför en rad utmaningar. Arbetslösheten i Europa ligger kvar på en hög nivå och den sociala utslagningen ökar. Det sociala trygghetssystemet försvagas av fortsatt låg tillväxt och en åldrande befolkning. Det offentligas andel inom vissa delar av välfärdsproduktionen minskar. I alla händelser förmår inte den offentliga sektorn inte att möta den ökande efterfrågan, och utvecklingen går nu mot alltmer av privat organiserad produktion och finansiering av välfärdstjänster, samtidigt som man ser till att de grundläggande sociala rättviseaspekter som låg till grund för tjänsternas inrättande bibehålls.

2.5. I en del länder är den sociala ekonomin en betydelsefull producent av tjänster inom hälsovård, social bostadspolitik, omsorg, miljö, effektiv energianvändning och utbildning samt organiserar ibland också finansieringen av dessa tjänster. Den sociala ekonomin utgör således en komponent i den europeiska välfärdsmodellen och har betydelse för dess möjligheter att sina mål. Ett konkret stöd till utveckling av denna sektor bör därför ha som syfte att säkra tillgången på högkvalitativa tjänster för de europeiska medborgarna.

2.6. Den sociala ekonomin är närvarande på alla nivåer, både nationell och europeisk, men är samtidigt lokalt förankrad. Den spelar en viktig roll för den sociala sammanhållningen. Den lokala sociala ekonomin svarar vid sidan av det offentliga för den samhälleliga infrastrukturen. Samtidigt spelar den sociala ekonomins företag ofta en viktig roll i landsbygdens och städernas utveckling. Även om den sociala ekonomin har en lokal prägel är den ibland organiserad i större enheter med nationell eller till och med transnationell verksamhet. Genom att utveckla partnerskap med den offentliga sektorn, med privata företag och med fackliga organisationer kan den sociala ekonomin bidra till att stärka det lokala näringslivets konkurrenskraft i en global miljö. Exempelvis skulle väl utformade partnerskap mellan å ena sidan de organisationer inom den sociala ekonomin som ägnar sig åt återintegrering på arbetsmarknaden, och å andra sidan privata företag, kunna fungera som en utvecklingsmodell grundad på socialintegration genom näringslivets försorg för att bekämpa social utslagning och uppfylla arbetstagarnas behov.

2.7. Den sociala ekonomin kan vara en modell för ökad konkurrenskraft, som grundar sig på samverkan mellan människor och företag samt på dess förmåga att möta människors behov och utveckla mänskligt kapital. Eftersom den sätter relationer mellan människor i centrum kommer den sociala ekonomin att stimuleras av utvecklingen mot ett tjänstesamhälle och ett nytt arbetsliv.

2.8. Den sociala ekonomin kan exploatera framväxande sysselsättningsområden, särskilt vad avser det sociala området, kultur, fritid, utbildning och miljö, inte bara genom arbetsintensiv produktion utan också med hjälp av ny teknik. Den kan därigenom bidra till social integration av utsatta grupper.

3. Begreppet social ekonomi

3.1. Överallt förekommer verksamhet som har den sociala ekonomins särdrag, även om den inte kallas så i alla medlemsstater. Verksamheterna har under seklernas lopp antagit olika organisationsformer och gått under olika namn beroende på de nationella ekonomiska, sociala och rättsliga omständigheterna. Dessa skillnader förklarar varför det saknas och är så svårt att komma fram till en gemensam definition på EU-nivån.

3.2. Begreppet "social ekonomi" börjar emellertid få genomslag och nämns bland annat i sysselsättningsriktlinjerna(3) och i den nya förordningen för Europeiska socialfonden(4).

3.3. För att lösa definitionsproblemet beskrivs den sociala ekonomin ofta som bestående av fyra grupper, nämligen kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser, som ju är organisatoriska och/eller rättsliga former.

3.3.1. I linje med detta inrättade kommissionen 1998 en rådgivande kommitté för kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser (CMAF)(5).

3.3.2. Det är dock inte alla organisationer inom dessa fyra grupper som vill bli betraktade som delar av den sociala ekonomin. Samtidigt finns det andra aktörer som identifierar sig med den sociala ekonomin utan att uppfylla den specifika lagstiftning som gäller för dessa fyra grupper och som varierar från en medlemsstat till en annan.

3.4. Den oklarhet som råder kring begreppet "social ekonomi" beror inte bara på att man tolkar begreppet på olika sätt utan även på språkförbistring. Begreppet signalerar klart och tydligt att det rör sig om ekonomisk verksamhet. Adjektivet "social" skall förstås dels som ömsesidiga åtaganden från parternas sida, dels i betydelsen "samhällelig".

3.5. Under de senaste fem åren har den sociala och ekonomiska miljön förändrats. Nya företeelser och nya ekonomiska aktörer dyker upp för att möta nya krav och behov på ett flexibelt, nyskapande och effektivt sätt. Befintliga verksamheter måste anpassas.

3.6. Eftersom en verksamhet inom den sociala ekonomin kan innebära vissa rättigheter och fördelar, anser kommittén att kommissionen trots alla svårigheter måste föreslå en definition som är användbar, accepterad av och begriplig för allmänheten och medlemsstaterna.

3.7. Mot denna bakgrund frågar sig kommittén om en definition av social ekonomi som bygger på en rättslig och organisatorisk grund inte är föråldrad, även om de flesta av den sociala ekonomins verksamheter organiseras i någon av de ovan nämnda formerna.

3.8. Kommittén föreslår att man vid definitionen utgår från de väsentliga särdrag som skiljer den sociala ekonomin från det klassiska privata företagandet och från den offentliga sektorn. Mål och verksamheter där människan står i centrum bör fokuseras.

3.8.1. Detta betyder att den sociala ekonomins mål bör vara att arbeta för sina medlemmar, sina brukare och/eller för samhället i syfte att tillgodose klart och tydligt identifierade allmännyttiga behov.

3.8.2. Medlemskapet i en organisation som tillhör den sociala ekonomin bör vara öppet för alla dem som uppfyller kriterierna och accepterar villkoren.

3.8.3. Människors behov och åtaganden är centrala, liksom organisatoriska krav på demokratisk kontroll och oberoende förvaltning.

3.8.4. Företagen inom den sociala ekonomin är inga vinstinriktade organisationer - dvs vinsten är inte förstahandsmål - men de måste ändå uppvisa ekonomisk effektivitet, så att de kan använda sina ekonomiska överskott till att främja sina mål.

4. Den sociala ekonomins betydelse

4.1. Den sociala ekonomins företag och organisationer har flera miljoner medlemmar. Några är mycket stora, men merparten av dem är mycket små. Många av de stora organisationerna har funnits länge, men de flesta är nybildade. Antalet föreningar, mindre kooperativ och andra nya organisationer inom den sociala ekonomin ökar i snabb takt.

4.2. För att ytterligare tydliggöra den sociala ekonomins betydelse anser kommittén att såväl medlemsstater som EU-kommissionen bör tillhandahålla uttömmande och klart avgränsad statistik om denna sektor. Dessa statistiska uppgifter skall samlas in i enlighet med gemensamma standardiserade kriterier och modeller.

4.3. Enligt vissa undersökningar utgör den sociala ekonomin en betydande del av den totala sysselsättningen och ekonomin inom EU(6).

5. Den sociala ekonomin - ett företagandeinitiativ som gör skillnad

5.1. Den sociala ekonomins företagandeinitiativ skiljer sig från annan ekonomisk verksamhet genom sina kriterier. Den sociala ekonomin bidrar därmed till den nödvändiga mångfalden i näringslivet.

5.2. Nya former av organisationer och företag som anammar den sociala ekonomins principer växer fram. Det rör sig här bland annat om "blandkooperativ" (multi-stakeholder co-operatives), företag med sociala mål, "inslussningsföretag", arbetsmarknadsföretag, lokala utvecklingsorganisationer med flera.

5.2.1. Samtidigt blir företag inom den traditionella sociala ekonomin för att kunna konkurrera och/eller för att undvika lagstiftning som lägger hinder i vägen för fortsatt utveckling ibland tvungna att omvandla sig till konventionella juridiska former för privata företag, där vinsten är det primära målet.

5.3. Den sociala ekonomins företag måste kombinera social effektivitet med ekonomisk effektivitet utan att de förlorar sin särprägel eller förringar sin egenart och målsättning.

5.4. Kommittén har tidigare uttalat sitt stöd för att främja företagarkultur och ett positivt företagsklimat, som också innefattar den sociala ekonomins företag(7).

5.5. Det finns ett antal problem som försvårar den sociala ekonomins utveckling. Efterfrågan på de tjänster och varor som produceras är inte tillräckligt köpkraftig, kompetensen hos arbetstagare och företagsledning måste höjas och bristen på kapital är uppenbar i vissa sektorer. Till detta kommer att lagstiftningen inte alltid tar hänsyn till den sociala ekonomins särart.

5.6. Den sociala ekonomin är ett företagande som ofta appellerar till grupper som traditionellt inte skulle våga grunda ett företag. I det kollektiva företagandet kan de samordna resurser och dela risker. Det skapar trygghet och därigenom ökad riskbenägenhet.

5.7. I den sociala ekonomin kombineras frivilligt och betalt arbete. Det frivilliga arbetet har flera dimensioner. Det kan handla om den tid de förtroendevalda lägger ner för att driva en verksamhet. Det kan handla om allmänna arbetsinsatser som görs av frivilliga i en förening.

5.7.1. Kommittén anser att det frivilliga arbetet är ett uttryck för medborgarnas aktiva delaktighet i samhället och ökar på vissa områden. Det existerar ofta parallellt med lönearbete och kan skapa sysselsättningstillväxt, särskilt inom sektorer där den köpkraftiga efterfrågan är låg. Denna typ av arbete får dock enligt kommitténs mening inte ersätta det betalda arbetet. Det senare skall regleras i enlighet med de normala villkor som gäller på arbetsmarknaden.

5.8. Samtidigt är det nödvändigt att den sociala ekonomin utvecklar medarbetarnas kompetens för att kunna erbjuda tjänster med hög kvalitet så att man överlever i konkurrensen.

5.8.1. Mot bakgrund av den speciella och multifunktionella särart som präglar den sociala ekonomins företag borde möjligheterna för ledning och medarbetare att införa en "lärande" organisation vara goda. På så sätt kan man främja anpassningsförmåga genom flexibilitet och nya modeller för arbetsorganisation, samt finna lösningar för att kombinera arbetsliv och familjeliv.

6. Sysselsättningen

6.1. Den sociala ekonomin i sin helhet värjer sig mot att bli ett arbetsmarknadspolitiskt instrument. De flesta verksamheter inom den sociala ekonomin - liksom näringslivet i övrigt - har nämligen i första hand andra mål än sysselsättning. Som en viktig bieffekt av sektorns utveckling skapas emellertid nya arbetstillfällen.

6.2. Det finns emellertid ett stort antal aktörer inom den sociala ekonomin som har sysselsättning och/eller integration av arbetslösa, funktionshindrade och andra utsatta grupper på arbetsmarknaden som mål för sin verksamhet. Genom den sociala ekonomin kan man aktivera människor och ge dem den självkänsla de behöver för att starta eget eller hitta ett arbete på den traditionella arbetsmarknaden. Många aktörer inom den sociala ekonomin har också av solidaritetsskäl hörsammat vädjanden från politiker och samhälle att spela en roll i sysselsättningspolitiken.

6.3. Dessa organisationer, som ofta är nya företeelser inom den sociala ekonomin, spelar därmed en viktig roll för att överföra människor från den "andra" till den "första" arbetsmarknaden. De skiljer sig åt från land till land och har olika benämningar, skiftande form och organisation. Många arbetslöshetsprojekt som bedrivs av fackliga organisationer eller privata företag förlitar sig på aktörer inom den sociala ekonomin.

6.4. Man kan nämna några av de åtskilliga exempel på arbetsmarknadspolitiska åtgärder som bidragit till sysselsättning i den sociala ekonomin. Det franska sysselsättningsstödet CES (Contrat Emploi Solidarité) har inneburit 200000 arbetstillfällen i föreningslivet, som dessutom hittills rekryterat ca 250000 ungdomar via det särskilda programmet mot ungdomsarbetslöshet. I Italien sysselsätter de sociala kooperativen i dagsläget drygt 100000 personer I Belgien har ett program för att suga upp arbetslösa bidragit till över 40000 arbetstillfällen. På Irland har en åtgärd - Community Employment - skapat drygt 30000 nya arbetstillfällen i föreningslivet och lokala utvecklingsorganisationer. I Spanien har Mondragon-koncernen och Once åtagit sig att anställa 37000 personer.

6.5. Den sociala ekonomins positiva sysselsättningseffekter har fått genomslag i EU:s sysselsättningsriktlinjer. Den sociala ekonomins roll för att skapa nya arbetsplatser särskilt vad gäller den lokala nivån och att exploatera nya sysselsättningskällor understryks(8).

6.6. Kommittén konstaterar att sysselsättningsriktlinjerna innebär att den sociala ekonomins roll i allt högre grad integreras i de nationella handlingsplanerna för sysselsättningen. Bland annat Italien, Spanien, Frankrike, Irland och Belgien framstår som goda förebilder(9).

6.7. I syfte att få till stånd ett effektivt deltagande i den nationella arbetsmarknadspolitiken understryker kommittén nödvändigheten av att företrädare för den sociala ekonomin konsulteras vid utarbetandet av de nationella handlingsplanerna, samtidigt som den uppmanar den sociala ekonomins egna organisationer att presentera konkreta förslag till regeringarna inför handlingsplanen år 2000.

6.8. Eftersom ömsesidiga bolag i ett antal länder svarar för en viktig del av det sociala trygghetssystemet menar kommittén att de kan spela en viktig roll för att främja sysselsättning, nyföretagande och anställbarhet. Sådana exempel finns redan(10). Ömsesidiga bolag för social trygghet kan också engagera sig för att organisera tjänster för en åldrande befolkning och på så sätt skapa nya arbetstillfällen i ett samarbete med övriga delar av den sociala ekonomin.

6.9. För att nå framgång i att skapa nya sysselsättningsmöjligheter pekar kommittén på behovet av stödstrukturer, utrymme i den nationella närings- och arbetsmarknadspolitiken och stöd från EU:s strukturfonder(11).

7. Strukturfonderna

7.1. När det gäller genomförandet av EU:s nya strukturfondsprogram för åren 2000-2006 säger kommissionen i sina riktlinjer att den sociala ekonomins kapacitet inte har utnyttjats tillräckligt för att skapa nya arbetstillfällen. I förordningen för Europeiska socialfonden hänvisas uttryckligen till att stöd kan ges till verksamhet inom den sociala ekonomin.

7.2. Kommittén tar för givet att medlemsstaterna och kommissionen förverkligar dessa riktlinjer i de konkreta programmen. Den sociala ekonomins roll för lokal utveckling, integration av utsatta grupper och skapande av företagaranda bör lyftas fram bland de prioriterade verksamheter som skall genomföras. Samtidigt uppmanar kommittén medlemsstaterna att se till att den sociala ekonomin finns representerad i de partnerskap som skall etableras enligt förordningen för Europeiska socialfonden.

8. Inre marknaden

8.1. Finansiering

8.1.1. Vid sidan om konventionella kooperativa banker växer det nu fram en rad nya alternativa banker och kreditinstitut knutna till den sociala ekonomin som erbjuder kapital för nya initiativ. Mikrolån, kreditgarantier och särskilt riskkapital har visat sig vara effektiva sätt att utveckla nyföretagandet inom den sociala ekonomin(12). Finansieringskapitalet kommer ofta från personer som önskar investera i den sociala ekonomin.

8.1.2. Enligt kommitténs bedömning utgör emellertid finansieringen fortfarande ett av de största hindren för den sociala ekonomins aktörer, särskilt för mycket små företag.

8.1.3. Kommittén ser positivt på initiativ som möjliggör en utveckling av dessa nya finansieringsinstrument för den sociala ekonomin, så att de kan fullfölja sina viktiga funktioner. Kommissionen och medlemsstaterna bör undersöka detta och se om det kan tas andra initiativ för att skaffa fram kapital åt den framväxande sociala ekonomin.

8.2. Social trygghet

8.2.1. Ömsesidiga bolag svarar i ett antal länder för en viktig del av den sociala tryggheten. Deras verksamhet baseras på solidaritet mellan starka och svaga grupper och på att riskerna inte selekteras.

8.2.2. Kommittén menar att dessa ömsesidiga bolag för social trygghet spelar en viktig roll inom de nationella sociala trygghetssystemen och uppmanar kommissionen att bevaka att denna allmännyttiga roll inte undergrävs genom att dessa bolag utsätts för en konkurrens som inte sker på lika villkor. Och alla aktörer måste respektera de fastställda förpliktelser som tillhandahållandet av tjänster medför.

8.3. Konkurrensregler, offentlig upphandling och skatter

8.3.1. På grund av sin särart behöver den sociala ekonomin skräddarsydda lösningar när det gäller skatter, offentlig upphandling och konkurrensregler. Följande exempel kan nämnas:

- Organisationer inom den sociala ekonomin får bedriva verksamhet inom vissa branscher i en del medlemsstater (t.ex. bensindistribution i Spanien).

- Reglerna om offentlig upphandling är inte alltid förenliga med lokala sysselsättningsinitiativ och den sociala ekonomins produktion av välfärdstjänster.

- Offentlig upphandling innebär inte alltid att man sätter upp kvalitetskrav utan den begränsas ofta till att få fram lägsta möjliga anbud.

- Den sociala ekonomin skiljer sig från traditionella ekonomiska sektorer och har ibland skatteförmåner.

8.3.2. Av dessa skäl anser kommittén att tillämpningen av specifika lösningar möjliggör att likartade konkurrensvillkor mellan företag inom den sociala ekonomin och privata företag kan uppnås.

8.3.3. Kommittén föreslår att kommissionen undersöker frågan och lägger fram riktlinjer med kriterier för hur den sociala ekonomin skall stödjas. Nya företag inom den sociala ekonomin får inte ge upphov till negativa konsekvenser för de befintliga marknaderna genom att skapa illojal konkurrens i förhållande till företagen inom den privata sektorn eller genom att sätta priserna under marknadspriserna.

8.3.4. Kommittén anser att dessa kriterier bör vara tydliga, klara och baserade på den sociala ekonomins grundläggande särdrag. De får inte heller leda till socialt negativa konsekvenser för utsatta grupper.

8.3.5. Riktlinjerna bör utarbetas i samråd med den sociala ekonomins organisationer.

8.4. Europeiska samarbetsformer

8.4.1. Det finns ett allt större behov av europeiska nätverk för att kunna konkurrera på inre marknaden. Kommittén har tidigare uttalat sig för att kooperativa företag, ömsesidiga bolag och föreningar skall kunna bilda gränsöverskridande europeiska kooperativa företag, europeiska ömsesidiga bolag respektive europeiska föreningar(13). En europeisk stadga behövs på detta område. Europeiska verksamheter med sådana rättsliga organisationsformer bör också kunna grundas av fysiska personer liksom av småföretag, som vill delta i ett gränsöverskridande samarbete för att stärka sin konkurrenskraft.

8.4.2. Kommittén har tidigare uttalat att dessa organisationer och rättsliga organisationsformer bör behandlas separat från den europeiska aktiebolagsstadgan, så att ministerrådet snarast kan fatta beslut(14). En självklarhet är att direktivförslaget om arbetstagarinflytandet antas samtidigt.

8.4.3. Kommittén framför återigen detta krav, men vill understryka nödvändigheten av att de nya förordningarna blir tillräckligt flexibla för att möjliggöra samarbete mellan organisationer och företag som tillhör olika kategorier inom den sociala ekonomin. En sådan flexibilitet är nödvändig inte minst för att ta hänsyn till de skillnader som finns i nationell lagstiftning. Den franska lagstiftningen om Union d'Économie Sociale eller den italienska om konsortier kan vara förebilder.

8.5. EU-utvidgningen

8.5.1. Inför EU:s utvidgning uppmanar kommittén Europeiska kommissionen att i förhandlingarna beakta den sociala ekonomins roll i kandidatländerna, både vad gäller lagstiftning som berör den inre marknaden och andra möjligheter att fullt ut kunna delta i det europeiska samarbetet.

9. Kommissionens stödprogram

9.1. Kommittén noterar att det program för kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser som kommissionen föreslog år 1993 inte genomfördes. För beslut krävdes ett enhälligt stöd från medlemsländerna, vilket dock visade sig omöjligt att uppnå. Ett argument mot programmet var att de ekonomiska medlen är för knappa (5,6 miljoner euro/3 år).

9.2. Kommissionen förbereder nu ett program för att främja företagandet. Inom ramen för ett sådant program bör man också inkludera främjande av den sociala ekonomin, samtidigt som man avsätter särskilda resurser för sådana teman som är specifika för den sociala ekonomin, till exempel utbildning av medlemmar, spridning av goda förebilder och forskning.

9.3. Kommittén utgår ifrån att de resurser som avsätts till organisationerna och företagen inom den sociala ekonomin blir mer omfattande än i det tidigare programförslaget. I vilket fall som helst måste stödkriterierna vara tydliga och klara och hänföra sig till den sociala ekonomins särdrag i syfte att stödja nya och/eller nyskapande initiativ.

9.4. Kommittén ser dessutom positivt på kommissionsledamot Anna Diamantopoulous förslag om ett pilotprojekt för att föra samman organisationer inom den sociala ekonomin med övriga sociala aktörer så att bästa praxis kan etableras för sådana partnerskap.

9.5. Vad gäller övriga EU-program, till exempel det femte ramprogrammet för forskning och utveckling eller biståndsprogrammen, borde särskilda insatser genomföras för att underlätta för den sociala ekonomin att få del av detta stöd.

9.6. Kommittén anser att frivilligt och oavlönat arbete skall godkännas som medfinansiering i EU-projekt som bedrivs av den sociala ekonomin.

10. Vitböcker om kooperation och ömsesidiga bolag

10.1. Kommittén uttalar sin besvikelse över att kommissionen i enlighet med sitt arbetsprogram inte kommer att anta de två vitböcker, som förutsågs för detta år, dels en om kooperativa företag dels en om ömsesidiga bolag. Kommittén stöder varmt ett sådant initiativ, som emellertid måste ges nödvändiga resurser om det ska bli lyckosamt. Initiativet skulle göra det möjligt att klarlägga situationen inom dessa sektorer och komma med rekommendationer i syfte att stimulera utvecklingen av kooperativa företag och ömsesidiga bolag inom EU.

11. Kommissionens organisation

11.1. Den sociala ekonomins organisationer och företag har nära kontakter med i stort sett varje generaldirektorat. Generaldirektoratet för företagspolitik, som avses tilldelas ansvaret för kooperativa företag, ömsesidiga bolag och nya företagandeformer, och generaldirektoratet för sysselsättning och socialpolitik, som avses tilldelas ansvaret för social ekonomi och lokal utveckling, är i fokus för uppmärksamheten. Att särskilja mellan organisationerna på detta sätt skulle innebära att det enhetliga inom den sociala ekonomin bröts upp. Det är viktigt att skyndsamt finna ett tillfredsställande och samordnat svar vad gäller den övergripande organisationen till hjälp för den sociala ekonomins organisationer. Samtidigt ställer sig kommittén frågande inför vad kommissionen avser med "nya företagandeformer".

12. Vad kan den sociala ekonomin själv göra?

12.1. Vid hearingen i oktober presenterades flera exempel på god praxis. Kommittén anser att spridningen av god praxis är en viktig faktor när det gäller att flytta fram den sociala ekonomins positioner.

12.2. Det kan exempelvis ske genom att man

- skapar organ för samordning på nationell och europeisk nivå,

- skapar nätverk för information,

- samarbetar med näringslivet i övrigt och fackliga organisationer,

- ingår partnerskap med kommunala och regionala myndigheter,

- utvecklar och använder mätmetoder för att visa både ekonomisk och social effektivitet, exempelvis genom ändamålsenliga metoder för "sociala bokslut" och genom system för förbättrad styrning,

- skapar strategiska centra för utveckling,

- utvecklar system för benchmarking,

- går i spetsen för frivilliga åtaganden, till exempel genom att de större företagen och organisationerna inom den sociala ekonomin upprättar "managing change reports"(15),

- visar goda exempel när det gäller kompetensutveckling, arbetsorganisation och jämställdhet,

- använder sig av tillgängliga EU-program, inte minst inom kompetensutveckling.

13. Slutsatser

13.1. Den sociala ekonomin utgör en betydelsefull komponent i det ekonomiska livet, samtidigt som den även är en del av det organiserade civila samhället. Detta yttrande på eget initiativ är kommitténs bidrag till debatten om den sociala ekonomin på europeisk och nationell nivå, dess definition och dess roll både generellt och i förhållande till inre marknaden.

13.2. Kommittén rekommenderar att kommissionen, Europaparlamentet och medlemsstaterna följer upp detta yttrande genom att utveckla en strategi för att fullt ut integrera den sociala ekonomin i den process genom vilken välfärdsverksamhet skall skapas samt i stödprogrammen för nya företagsinitiativ i Europa.

Bryssel den 2 mars 2000.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Beatrice Rangoni Machiavelli

(1) "Businesses in the 'Economie Sociale' sector", EGT C 332, 31.12.1990, s. 81, yttrande över SEK(89) 2187, "Programme pluriannuel (1994-96) de travail en faveur des coopératives, mutualités, associations et fondations dans la commaunauté"EGT C 388, 31.12.1994, s. 22, yttrande över KOM(93) 650, "Föreningar och stiftelser i Europa" KOM(97) 241. EGT C 95, 30.03.1998, s. 99, yttrande över KOM(97) 241, "Samarbete med frivilligorganisationer på det sociala området", initiativyttrande, EGT C 73, 9.3.1998, s. 92.

(2) "The Co-operative, mutual and non-profit sector and its organisations in the European Community", utgiven av ESK.

(3) Punkt 12 i 1999 års sysselsättningsriktlinjer. Rådets resolution av den 22 februari 1999. Samma punkt återkommer i kommissionens förslag om sysselsättningsriktlinjer för år 2000.

(4) Artikel 3.1 d i förordningen om Europeiska socialfonden, EGT L 161, 26.6.1999.

(5) CMAF (Rådgivande kommittén för kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser) har nyligen publicerat dokumentet "Social Economy in the Development of the European Union" där CMAF:s inställning till gemensamma principer för den sociala ekonomin presenteras.

(6) Sysselsättningen inom den sociala ekonomin inom EU utgör mellan 6 och 7 procent av den totala arbetskraften (ca 9 miljoner arbetstillfällen enligt en studie genomförd av Ciriec, Liège 1999, "Les Entreprises et organisations du troisième système: Un enjeu strategique pour l'emploi"). Dessutom uppskattas det frivilliga arbetet, som är särskilt betydelsefullt inom föreningssektorn, motsvara ett antal miljoner arbetstillfällen.

(7) Se bland annat "Att uppmuntra företagandet i Europa: prioriteringar inför framtiden", yttrande över KOM(1998) 222, EGT C 235, 27.7.1998, s. 69.

(8) Punkt 12 i 1999 års sysselsättningsriktlinjer, rådets beslut av den 22 februari 1999. Samma punkt återkommer i kommissionens förslag om sysselsättningsriktlinjer för år 2000.

(9) Joint employment report 1999 Del 1 sid 59 och del 2 olika länderrapporter. Utgiven av EU-kommissionen.

(10) "The contribution of mutual and bilateral social protection to employment and employability", KOOPi Sweden 1998.

(11) KOM(1999) 167, "Gemenskapspolitik för att stödja sysselsättningen", punkt 2 - Regionalt och lokalt stöd.

(12) I "Financial Instruments of the Social Economy in Europe and their impact on job creation" (utgiven av Inaise) beskrivs en del av dessa instrument. Ett annat exempel är de italienska värdepappersfonderna för utveckling av nya kooperativa företag.

(13) EGT C 233, 31.8.1993, s. 42.

(14) "Information till och samråd med arbetstagare", EGT C 212, 22.7.1996, s. 36, yttrande avseende KOM(95) 547, 29.5.1996, punkt 14.

(15) EGT C 258, 10.9.1999, s. 1, - yttrande över "Att hantera förändringar" (Gyllenhammarrapporten).

BILAGA

till Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande

Följande ändringsförslag avslogs under debatten men fick mer än en fjärdedel av de avgivna rösterna:

Punkt 8.4.2.

Stryk den sista meningen.

Motivering

Förslaget till direktiv om information till och samråd med arbetstagarna kan inte godtas i befintligt skick av småföretag inom handeln. Det ger smäföretagen ytterligare skydigheter som är alltför betungande. Dessutom är de båda leden oberoende av varandra.