52000DC0036

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET DETALJISTBETALNINGAR PÅ DEN INRE MARKNADEN

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

DETALJISTBETALNINGAR PÅ DEN INRE MARKNADEN

SAMMANFATTNING

Europeiska unionen har nu inrättat den inre marknaden och euron. Den har dock ännu inte något "gemensamt betalningsområde". Större betalningar (institutionella betalningar) kan göras från land till land nästan lika snabbt och lätt som inom landet, men små detaljistbetalningar över gränserna är i allmänhet mindre pålitliga, tar längre tid och kostar betydligt mer än inom landet. Små betalningar över gränserna måste bli betydligt effektivare och de avgifter kunden betalar för sådana måste bli betydligt lägre före den 1 januari 2002.

I detta meddelande hävdas att eurons införande måste åtföljas av effektiva, säkra och billiga tjänster för detaljistbetalningar på den inre marknaden. Kommissionen är medveten om att detaljistbetalningarna och villkoren för dessa är en viktig faktor för att konsumenterna skall få förtroende för den elektroniska handeln. Vissa av de frågor som tas upp här är av betydelse i det sammanhanget. Betalningstjänsternas roll för den elektroniska handelns utveckling som helhet behandlas dock inte i detta meddelande utan kommer att tas upp särskilt.

Tonvikten måste läggas på mindre kreditöverföringar. Genomförandet av direktivet om gränsöverskridande betalningar är ett viktigt första steg. Gemensamma tekniska standarder behövs också, och bankerna bör åta sig att helt genomföra nuvarande standarder för internationell kontonumrering och betalningsinstruktioner före den 1 januari 2002. Kommissionen ämnar också föreslå en gemensam lägsta tröskel för anmälningsskyldigheten till betalningsbalansstatistiken, under vilken betalningar över gränserna inte behöver anmälas, och som bör träda i kraft senast den 1 januari 2002.

Förbättrad effektivitet i detaljistbetalningarna över gränserna är i sista hand beroende av att det skapas effektiva länkar för dessa. Banker och banksammanslutningar inbjuds att lämna förslag fram till utgången av september 2000. Kommissionen kommer att granska dem tillsammans med ECBS, och hösten 2000 kommer en rundabordskonferens att diskutera de olika alternativen. Kommissionen kan också tänka sig att ytterligare minska maximitiden för betalningar över gränserna för att den skall komma närmare den för inhemska betalningar.

Avgiftsskillnaden vid användning av betalkort över gränserna och inom landet är mycket mindre än för kreditöverföringar. Bankerna uppmanas dock kraftigt att gradvis minska de återstående skillnaderna. Bankerna bör också förbättra kundinformationen om allmänna villkor, avgifter och växlingskurser (för valutor utanför euroområdet). Kommissionen har för avsikt att utge ett tillkännagivande om konkurrens, där omfattningen av och gränserna för bankernas samarbete kring betalkort dras upp. Bankerna uppmanas också starkt att skapa kompatibilitet för elektroniska betalningsmedel och i synnerhet se till att elektroniska pengar kan användas över gränserna senast den 1 januari 2002.

Skillnaden i avgift vid inrikes och gränsöverskridande användning är större för checker än för något annat betalningsmedel. Bankerna uppmanas att diskutera hur man skall täcka allmänhetens behov av ett betalningsmedel över gränserna av det slag som eurochecksystemet idag utgör.

Kommissionen är fortfarande bekymrad över de höga avgifterna vid växling av sedlar från länder inom euroområdet och har uppmanat banker och växelkontor att sätta upp skyltar med information om sina avgifter. Kommissionen upprepar sin uppmaning till bankerna att granska sina avgiftsstrukturer på nytt, i synnerhet för transaktioner med små belopp. För att uppmuntra ett positivt gensvar ämnar kommissionen ge offentlighet åt exempel på för höga avgifter. Den kommer också att undersöka om det förekommer konkurrensbegränsningar.

Ett nytt meddelande om förebyggande av bedrägerier är på väg. Kommissionen tänker övervaka betalningsbranschens arbete för att skapa en säker miljö, och meddelandet kommer också att ta upp andra förebyggande åtgärder, särskilt utbyte av information, utbildningsprogram och utbildningsmaterial.

INLEDNING

Europeiska unionen har nu inrättat den inre marknaden och euron. Den har dock ännu inte något "gemensamt betalningsområde". Större betalningar (institutionella betalningar) kan göras från land till land nästan lika snabbt och lätt som inom landet, men små detaljistbetalningar över gränserna är i allmänhet mindre pålitliga, tar längre tid och kostar betydligt mer än inom landet.

I handlingsplanen för finansmarknaderna [1], som har antagits av rådet och Europaparlamentet, förespråkas integrerade system för detaljistbetalningar som gör mindre överföringar inom EU lika säkra och billiga som motsvarande betalningar inom ett enskilt land. Kommissionen bygger här på en marknadsledd metod med frivilligt samarbete från banksektorns sida och med investeringar som på lång sikt bör bli lönsamma. Dessa bör införas innan övergångsperioden för euron är avslutad (dvs. före början av år 2002).

[1] "Att genomföra handlingsramen för finansmarknaderna: en handlingsplan", KOM(1999)232, 11.5.1999.

Kommissionens målsättningar delas av Europeiska centralbanken, vilket framgår av dess uttalande [2], som dock är inriktat på kreditöverföringar över gränserna. Detta meddelande tar inte bara upp denna centrala fråga utan också andra elektroniska betalningsmedel, checker och kontanter. Dessutom behandlas problemen för Europeiska unionen som helhet, inte bara i euroområdet, och andra politiska frågor tas också upp: konkurrens, förebyggande av bedrägerier och utvidgningen. Kommissionen anser att det behövs gemensamma ansträngningar där också ECBS, de övriga EU-institutionerna och den privata sektorn deltar, för att målsättningarna i handlingsplanen skall kunna uppnås. I detta meddelande dras linjerna upp för hur det skall göras genom en rad klart formulerade åtgärder som bör utföras av olika berörda parter, både privata och offentliga.

[2] ECB gjorde ett uttalande den 13 september 1999: "Hur tjänsterna för detaljistbetalningar över gränserna i euroområdet kan förbättras: Eurosystems synpunkt".

1. MÅL

Små betalningar över gränserna måste bli betydligt effektivare och de avgifter kunden betalar för sådana måste bli betydligt lägre före den 1 januari 2002. För detta behövs en marknadsbaserad metod som kan ge snabba resultat. De offentliga myndigheterna bör göra sitt genom att ta bort administrativa hinder och se till att systemen är pålitliga och säkra. Sju mål bör ställas upp för arbetet [3]:

[3] Dessa mål är desamma som de i ECB:s uttalande, då de båda instutionerna har haft ett tätt samarbete.

1. Betalningar och särskilt då kreditöverföringar måste bli effektivare och billigare. Förbättringar i den grundläggande infrastrukturen för kreditöverföringarna kan också vara av central betydelse eftersom förbättringar där påverkar andra områden som direktbetalningar och andra debetöverföringar.

2. Avgifterna för betalningar över gränserna måste minskas kraftigt och bli jämförbara med avgifterna för likartade inhemska kreditöverföringar.

3. Avvecklingstiden för betalningar över gränserna bör om möjligt inte vara längre än för inrikes betalningar. En sådan transaktion bör inte ta mer än högst en dag längre tid från början till slut än en inrikes betalning.

4. Avgifter för gränsöverskridande betalningar inom ett system skall normalt betalas helt av avsändaren och inte påläggas mottagaren, på samma sätt som i de flesta inrikes betalningssystem i EU.

5. En ökning av antalet standarder bör undvikas. De standarder som finns bör genomföras så snabbt som möjligt.

6. De gränsöverskridande betalningssystemen skall vara öppna för alla.

7. Förbättringar av detta slag som leder till effektiva system bör finnas på plats den 1 januari 2002.

Att målen uppnås är också viktigt med tanke på EU:s utvidgning. En modern infrastruktur för detaljistbetalningar kan bli ett föredöme för kandidatländerna.

2. KREDITÖVERFÖRINGAR

Med kreditöverföringar överförs medel från avsändarens konto till mottagarens. Avgifterna för detaljistöverföringar över gränserna är fortfarande flera gånger högre än för inrikes överföringar. Även om de har tenderat att sjunka under de senaste fem åren är en typisk avgift [4] för överföringen av ett litet belopp som hundra euro för närvarande omkring tolv euro - det kan variera från fem till tjugo euro och i undantagsfall vara ännu högre. För en jämförbar detaljistöverföring inom landet är avgiften betydligt lägre än en euro i alla medlemsstater. Dessutom tas avgiften för inrikes överföringar ut per transaktion, oavsett beloppets storlek, medan avgiften för överföringar över gränserna vanligtvis tas ut som en procentsats av värdet eller som en kombination av fasta och beloppsbaserade avgifter.

[4] Beräkningar på grundval av partiella och preliminära uppgifter från några av bankföreningarna inom EU tillsammans med klagomål som inkommit till kommissionen de första månaderna 1999.

Priset och effektiviteten för kreditöverföringar över gränserna är en fråga som kommissionen har arbetat med i många år. Redan 1990 gjordes en djupgående analys av problemet i meddelandet Betalningar på EU:s inre marknad (KOM(90)447), som tryckte på att man under nittiotalet borde upprätta strukturer med vilka betalningar från en medlemsstat till en annan kunde göras lika billigt, snabbt och tillförlitligt som inom landet. År 1992 tog kommissionen fram arbetsprogrammet Enklare betalningar över gränserna: ta bort hindren (SEK(92)621), där man hävdade att betalningarna över gränserna behövde förbättras innan EMU genomfördes. Överföring av pengar inom EU: öppenhet, effektivitet och stabilitet (KOM(94)436) offentliggjordes 1994 och innehöll ett förslag till direktiv om gränsöverskridande betalningar. Direktivet antogs 1997.

Fyra målområden har utpekats som viktiga för kommissionens långsiktiga mål: genomförandet av direktivet om gränsöverskridande betalningar (97/5/EC) [5], tekniska standarder, anmälningsskyldigheten och framför allt infrastrukturen för betalningssystemen.

[5] EGT L 43, 14.2.1997, s. 25.

Genomförandet av direktivet om gränsöverskridande betalningar

Direktivet om gränsöverskridande betalningar, som omfattar betalningar upp till 50 000 euro, skall vara genomfört den 14 augusti 1999. Där stipuleras följande:

- Kunden skall i förväg få ett tydligt besked om avgiften för den betalning han ämnar göra.

- Betalningen skall krediteras mottagarens konto inom en klart utsagd tidsrymd.

- Som regel skall avsändaren betala samtliga kostnader för överföringen (OUR-principen). Om inte annat sägs får förmedlande eller mottagande banker alltså inte lägga på ytterligare avgifter, i synnerhet inte på mottagaren.

- Om en betalning kommer på villovägar finns en återbetalningsgaranti på upp till 12 500 euro.

När direktivet genomförs kommer det att förbättra effektiviteten för detaljistbetalningarna. OUR-principen innebär tillsammans med återbetalningsgarantin att bankerna måste vidta mer systematiska åtgärder för sina gränsöverskridande betalningar. Direktivets bestämmelser om öppenhet innebär att bankerna måste förbättra sin expediering av överföringar, så att de på ett effektivt sätt kan uppfylla de villkor som erbjuds kunderna och så att konkurrensen stimuleras genom att jämförelser av avgifter, tid och andra faktorer blir möjliga. Kunderna bör utnyttja den förbättrade öppenheten genom att jämföra olika bankers villkor, så att de kan få ett så förmånligt erbjudande som möjligt.

Åtgärder:

Direktivet måste nu genomföras i alla medlemsstater och införlivas på ett riktigt sätt, och alla banker måste följa det. Bankerna skall i förväg informera kunderna om avgifter, tidsåtgång och andra villkor. Det bör omedelbart leda till förbättringar i förfarandena för detaljistbetalningar över gränserna i många banker. Kommissionen kommer att övervaka framstegen.

Tekniska standarder

Tekniska standarder måste genomföras för att skapa bättre förutsättningar för ett gemensamt betalningsområde. Detta gäller i synnerhet bankernas identifieringskoder och system för kontonummer, där det är ytterligt svårt att direkt och automatiskt sända en betalning från avsändarens bank i ett land till mottagarens motsvarighet i ett annat land. Standarder har redan utvecklats av European Committee for Banking Standards - särskilt viktiga i detta sammanhang är IBAN (International Bank Account Number) [6] och IPI (International Payment Instruction) [7]. De bör genomföras så snabbt som möjligt av alla berörda parter.

[6] IBAN-systemet innebär att bankerna skall lägga till en landskod och två kontrollsiffror till de nuvarande numren. Därmed kan betalningar över gränserna utföras automatiskt.

[7] IPI är en standardblankett för betalningsorder. Med den kan IBAN-standarden få större praktisk användning.

Åtgärder:

Bankerna bör åta sig att helt och hållet genomföra IBAN och IPI så snart som möjligt och senast den 1 januari 2002 och bör alltså enas om en tidtabell på nationell nivå och EU-nivå. Bankkunderna bör upplysas om de vinster i fråga om snabbhet och pris standarderna medför och uppmuntras att använda dem så snart de har införts. Centralbankerna skulle genom ESCB kunna spela en samordnande roll genom att påskynda beslut om standarder och uppmuntra bankerna att genomföra dem.

Anmälningskrav

För betalningsbalansstatistikens skull är bankerna skyldiga att anmäla gränsöverskridande betalningar, såväl utgående som inkommande. Detta medför merarbete i form av bearbetning, vilket ökar både kostnaden och tidsåtgången. Rapporteringskraven och de statistiska metoderna skiljer sig åt från en medlemsstat till en annan. Arbete för att se över betalningsbalansstatistiken och göra den enhetlig har pågått mycket länge. [8] Anmälan av gränsöverskridande betalningar måste samordnas så att processen blir enklare och billigare för bankerna och därmed också för kunderna. Det är politiskt oacceptabelt att dröja med samordningen av anmälningskraven till efter år 2002.

[8] Idag finns det i några medlemsstater en tröskel under vilken ingen anmälan behövs, medan Storbritannien, Finland och Irland inte har någon avvecklingsbaserad anmälningsskyldighet alls (där är data grundade på stickprov). I de övriga medlemsstaterna råder avvecklingsbaserad anmälningsskyldighet med förenklingströsklar.

Åtgärder:

Tillsammans med ECB och andra behöriga myndigheter ämnar kommissionen fortsätta att arbeta för en överenskommelse om hur anmälningsskyldigheten skall samordnas och om en tidsplan för genomförandet. I väntan på en slutlig reform av anmälan för statistiska ändamål kommer kommissionen att föreslå att en gemensam minimitröskel, under vilken betalningar inom EU inte behöver anmälas för betalningsbalansstatistiken, införs senast den 1 januari 2002.

Utveckling av infrastrukturen för betalningar

Inte ens när alla sådana förbättringar är helt genomförda kommer de i sig själva att vara tillräckliga för att målsättningarna i detta meddelande skall uppnås. Huvudorsaken till att detaljistbetalningar över gränserna är dyrare och mindre effektiva än inom landet är att de gränsöverskridande betalningskanalerna har utvecklats betydligt långsammare än de elektroniska betalningssystemen i medlemsstaterna. Inom medlemsstaterna har detaljistbetalningarna automatiserats och effektiviserats, samtidigt som betalningar över gränserna fortfarande måste skötas manuellt i nästan varje steg i bankernas interna hantering. Idag finns det för övrigt inga heltäckande automatiska länkar mellan inrikes och gränsöverskridande betalningssystem.

För att den enskilda banken skall kunna erbjuda sina privatkunder lägre avgifter måste detaljistbetalningarna över gränserna effektiviseras. För det krävs dels att bankernas interna processer förbättras, dels att effektiva länkar utvecklas för överföringarna. Den interna processen kan förbättras med hjälp av interna system och överföringsformat som klarar STP (Straight-through-processing), till exempel SWIFT-systemets MT102/103. De viktigaste alternativen för effektivare länkar över gränserna kan indelas i två grupper, helhetslösningar och sammankoppling av nätverk.

Det framhävs redan i handlingsplanen för de finansiella tjänsterna att bristerna i infrastrukturen bara kan avhjälpas genom en gemensam strategi, som har stöd på högsta politiska nivå och där EU-institutionerna, European Committee for Banking Standards och den privata sektorn samarbetar för att lösa de tekniska och kommersiella problemen. En gemensam satsning för att skapa en tekniskt säker och fungerande lösning bör få högsta prioritet.

Helhetslösningar

Helhetslösningar är sådana som syftar till att binda samman det stora flertalet deltagare i betalningssystem över gränserna. Genom sådana lösningar sammanknyts nationella system som alla eller de flesta banker i ett land tillhör. Alternativt upprättas ett clearingsystem för betalningsöverföringar som omfattar hela EU och där de flesta banker i EU deltar.

Genom ECBS system Target [9] överförs belopp från sändande till mottagande bank med fullständig avveckling på några minuter. Target kan användas för betalningar av alla storlekar, men är i första hand utformat för stora överföringar. Därför är det kanske inte någon lämplig lösning för detaljistbetalningar, eftersom i) bankernas direkta och indirekta kostnader för hantering av enskilda betalningar i realtid eventuellt är för höga för att Target skall bli någon tillräckligt billig lösning för detaljistbetalningar, och ii) det potentiella antalet sådana betalningar kan komma att överstiga Targets kapacitet. Systemet kan kanske ändå ändå spela en kompletterande roll som avvecklingskanal för detaljistbetalningar (särskilt för brådskande sådana).

[9] Trans-European Automated Real-time Gross settlement Express Transfer system.

Genom de automatiserade clearingcentralerna (ACH) kan automatiserade överföringar och andra betalningar inom landet riktas, clearas och avvecklas i de flesta medlemsstater. De gränsöverskridande betalningarna skulle kunna bli avsevärt effektivare med hjälp av länkar mellan de olika ACH inom EU eller ett särskilt, nytt ACH. Drivkraften bakom sådana ACH-baserade lösningar måste i så fall bli bankväsendet inom EU med stöd från offentliga myndigheter, till exempel för standarder, rättsliga krav och anmälningskrav.

Kombinerade nätverkslösningar

Kombinerade nätverkslösningar är mindre allomfattande än helhetslösningar som Target eller ACH, men kan ändå utgöra lovande alternativ med tanke på de erfarenheter som branschen redan har vunnit genom de former av samarbete över gränserna som redan finns. Kombinerade nätverkslösningar kan också bli ett första steg på vägen mot en slutlig helhetslösning. Här är några av alternativen:

Genom Europeiska bankföreningen EBA:s system Euro 1 utförs idag medelstora till stora kreditöverföringar i euro. EBA föreslår att man nu fortsätter i två steg:

- Det första steget skulle vara att utvidga bruket av det nuvarande Euro 1 till detaljistbetalningar i euro. EBA anser att detta kan genomföras snabbt.

- Det andra steget skulle kunna bli att skapa en ACH.

De internationella kreditkortsystemen (VISA, Mastercard, Eurocard m.fl.) har fördelen att de är utformade specifikt för hela betalningsprocessen från betalare till mottagare och att de från första början har använt internationellt enhetliga tekniska standarder. Betalkort har ett unikt identifieringssystem som är igenkännligt och fungerar utan anpassningar i alla rättsskipningsområden. Om denna effektiva infrastruktur anpassades till kreditöverföringar, skulle var och en som har ett internationellt betalkort kunna skicka pengar till eller få pengar från varje annan person som också har det. Funktionssättet skulle behöva ändras avsevärt, men de grundläggande nätverken finns redan.

På senare år har flera bankgrupper (Eurogiro, Tipanet, Unico, S-Interpay med flera) redan intensifierat sina relationer som korrespondentbanker genom att införa mer systematiska arrangemang för överföringar till andra banker i andra länder. Även om de helhetslösningar som tas upp ovan skulle ge möjlighet till clearing över gränserna för alla kreditinstitut i gemenskapen, kan initiativ som är begränsade till en viss grupp institutioner också vara nyttiga om de fungerar effektivt och till lågt pris för kunden. En automatisering av betalningssättet och infrastrukturen måste emellertid kombineras med effektiva länkar (portaler) till andra nät.

Åtgärder:

Bankerna uppmanas att fram till slutet av september 2000 lägga fram specifika förslag för kommissionen och ECB om hur detaljistbetalningarna över gränserna skall bli effektivare, på ett sådant sätt att målen i detta meddelande uppnås och framför allt att kundernas avgifter kan sänkas kraftigt innan övergångstiden är slut (dvs. före den 1 januari 2002).

Kommissionen kommer i samarbete med Europeiska centralbankssystemet att överväga om bankernas förslag på hur sådana betalningar skall kunna effektiviseras tillgodoser målen i detta meddelande.

Kommissionen vill ha igång en bred diskussion, och hösten 2000 kommer de alternativ som läggs fram i detta meddelande och de som senare förs fram av branschen att diskuteras vid en rundabordskonferens.

Kommissionen kan komma att ompröva maximitiden för kredit- och debetöverföringar över gränserna i direktivet för gränsöverskridande betalningar (nu normalt 5+1 dagar) så att skillnaden i förhållande till inhemska betalningar blir mindre.

Kommissionen ämnar regelbundet pröva avgiftsnivån för betalningar över gränserna och genomförandet av standarder och offentliggöra resultaten i Resultattavlan för den inre marknaden.

3. ANDRA ELEKTRONISKA BETALNINGSMEDEL

Förutom kreditöverföringar finns det andra elektroniska betalningsmedel av olika slag. En del av dem utgörs av ett plastkort med en magnetremsa och/eller ett mikrochip. Skillnaderna i avgifter vid användning i utlandet och inom landet är mycket mindre än för kreditöverföringar (vid användning utomlands betalar kortets innehavare ungefär 2 % extra). Kommissionen välkomnar vissa bankers beslut att inte ta ut någon extra avgift för användning av kreditkort utomlands.

Inom landet är direktdebitering ett bekvämt och allt vanligare sätt att göra regelbundna betalningar (prenumerationer, försäkringsavgifter osv.), men den som betalar måste kunna lita på att den som tar emot betalningen inte debiterar fel. Vid betalningar över gränserna är det svårare att få en sådan garanti. Direktdebitering kräver samma grundläggande infrastruktur som kreditöverföringar, så det går kanske att arbeta på båda systemen och mekanismerna samtidigt. Eventuellt finns det också juridiska frågor att lösa.

Elektroniska pengar är nu under intensiv utveckling i en del medlemsstater. Eftersom det ännu inte finns gemensamma tekniska standarder och systemavtal, är kontantkort dock än så länge av mindre praktisk nytta än en utländsk sedel (som kan växlas till giltig valuta). De nyligen antagna Common Electronic Purse Specifications (CEPS) kan vara ett lovande sätt att utveckla gemensamma standarder.

I det föreslagna direktivet om e-penninginstitut [10] klargörs tillsynsreglerna för auktoriserade institut som tillhandahåller e-penningtjänster. Det ger alltså de rättsliga ramar som behövs för sådan verksamhet såväl inom varje land som över gränserna. Kommissionen uppmanar rådet och parlamentet att anta direktivet snabbt.

[10] KOM(1998) 461 slutlig, "Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om att starta och driva verksamhet i e-penninginstitut samt om tillsyn av sådan verksamhet".

Tre faktorer är avgörande för att ett gemensamt betalningsområde för alla elektroniska betalningsmedel skall kunna skapas: stor öppenhet, ny inställning till konkurrenspolitiken och höjd kompatibilitet.

Öppenhet - genomförandet av rekommendation 97/489/EG

Med kommissionens rekommendation från 1997 om elektroniska betalningsmedel [11] införs ökad insyn i villkoren och transaktionsavgifterna för betalkort. Där finns också regler för utgivarnas och innehavarnas ömsesidiga ansvar i fråga om sådana betalningsmedel. Det är tänkbart att rekommendationen har genomförts ojämnt, och en studie har inletts för att undersöka hur den har följts.

[11] EGT L 208, 2.8.1997, s. 52.

Konkurrenspolitiken

För transaktioner som utförs med betalkort krävs ofta samarbete mellan banker. Detta gäller särskilt när en utgivande bank har försett kunden med kortet och gör transaktioner till och från dennes konto, medan en "mottagande bank" å andra sidan utför betalningar som har gjorts med kortet, i typfallet på uppdrag av detaljhandlare som tar emot betalningarna. Avtal av detta slag måste följa konkurrensreglerna i EG-fördraget och i sekundärrätten. Kommissionen granskar just nu olika konkurrensfrågor, både prisförhållanden och andra frågor, i samband med några anmälda nationella och internationella betalkortssystem. När dessa ärenden är avslutade kommer kommissionen att kunna utarbeta ett allmänt tillkännagivande om konkurrensen i fråga om betalkort.

Kompatibilitet

Kompatibilitet äver gränserna bör vara allmän regel för alla elektroniska betalningsmedel, som betalkort. Det är nödvändigt för att det nya betalningssätt och den nya teknik som e-pengarna utgör skall kunna utvecklas.

Åtgärder:

Banker och andra tillhandahållare av betalningsmedel uppmanas kraftfullt att se över hur de nuvarande elektroniska betalningsmedlen fungerar nu när euron har införts, och se till att alla de funktioner som dessa har är kompatibla över gränserna. Man bör granska möjligheterna till samverkan med utvecklingen inom infrastrukturen för överföringar.

Banker och leverantörer inom industrin uppmanas bestämt att se till att e-pengar kan användas över gränserna så snart som möjligt, och senast den 1 januari 2002, särskilt genom att gemensamma standarder införs och genom att öppna och kompatibla clearings- och avvecklingssystem utvecklas.

Kommissionen ämnar utge ett konkurrensmeddelande där möjligheterna och gränserna för ett samarbete i fråga om betalkort kommer att diskuteras översiktligt.

Bankerna uppmuntras starkt att gradvis ta bort återstående skillnader mellan avgifterna för betalkort utom och inom landet. Kommissionen kommer att bevaka utvecklingen.

Bankerna bör förbättra kundinformationen om allmänna villkor, avgifter och växlingskurser (för valutor utanför euroområdet). Om det uppstår allvarliga problem med genomförandet av rekommendation 97/489/EG, ämnar kommissionen föreslå att den omvandlas till en bindande rättsakt.

4. CHECKER

Checkerna är den äldsta form av "bokpengar" som fortfarande är i bruk. Användningen varierar kraftigt medlemsstaterna emellan (30 % av alla detaljbetalningar i Storbritannien och 46 % i Frankrike, men i Tyskland och Belgien bara 5-10 %. Eftersom det är en pappersbaserad betalningsform strävar emellertid bankerna i alla EU-länder efter att ta bort den så snart det är genomförbart, eller åtminstone minska användningen.

Skillnaden i avgift vid inrikes och gränsöverskridande användning är mer markerad för checker än för något annat betalningssätt. Vid inlösen i utlandet av en inrikes check kan avgiften bli upp till 40 euro även om checkens belopp är lågt. Med eurochecksystemet är clearingavgifterna avsevärt mycket lägre än vid gränsöverskridande användning av inrikes checker. Om eurochecksystemet kommer att inskränkas kraftigt år 2001, som har meddelats (garantifunktionen kommer kanske inte att finnas kvar) [12], kommer det troligen att finnas behov av en ersättning.

[12] Kommissionen anser att fördelarna med det nuvarande eurochecksystemet bör bevaras, i synnerhet det standardiserade checkformatet och möjligheterna till clearing i alla europeiska länder.

Åtgärder:

Bankerna uppmanas att överväga hur de skall tillgodose allmänhetens behov av det slag av betalningsmedel över gränserna som eurochecken idag utgör. Kommissionen kommer att bevaka och bedöma i vilken mån allmänhetens behov av ett alternativ till eurochecksystemet fylls. Skulle det uppstå betydande problem kommer kommissionen att lägga fram förslag på hur de skall lösas.

5. KONTANTER

Avgifterna vid växling av nationella sedlar inom euroområdet kritiseras idag kraftigt av medborgarna i hela EU. Till helt nyligen var bankavgifterna helt eller delvis dolda i skillnaden mellan köpkurs och säljkurs vid växling. Sedan euron infördes har bankerna varit ålagda att använda en enda kurs vid växling mellan de deltagande valutorna, vilket innebär att alla avgifter måste anges klart och separat. I euroområdet kommer problemet att försvinna den 1 januari 2002, då de enskilda ländernas sedlar ersätts med eurosedlar. Just nu uppfattar allmänheten det emellertid som att avgifterna har stigit, när de borde ha minskat eftersom valutarisken har försvunnit. I synnerhet klagar man vid växling av små belopp, eftersom en fast avgift är en större andel av ett litet belopp än av ett stort.

Kommissionen har redan diskuterat med bankerna om medborgarnas kritik av de avgifter som tas ut vid växling av sedlar och transaktioner över gränserna. Bankerna har också uppmanats att informera allmänheten om hur avgifterna förändrades när euron infördes. Även om uppgifter från bankerna visar en tendens till sänkning av avgiftsnivåerna i samband med att växlingsrisken har försvunnit, har avgifterna vid mycket små transaktioner inte minskat utan i många fall tvärtom stigit. Kunderna bör förstås ta reda på vilken avgift som tas ut innan de växlar. Kommissionen upprepar dock sin uppmaning till bankerna att granska sina avgiftsstrukturer på nytt, i synnerhet för transaktioner med små belopp. Om bankerna inte hörsammar sådana uppmaningar kan det minska allmänhetens vilja att acceptera euron, och kommissionen ämnar bekämpa alla fall av missbruk den upptäcker.

Kommissionen har inlett en undersökning för att avgöra om banker och bankföreningar kan ha samarbetat för att fastställa antingen avgiftsform (fast avgift, procentuell avgift osv.) eller belopp för växlingsavgifter inom euroområdet.

Åtgärder:

Bankerna uppmanas kraftigt att på nytt granska sina avgiftsstrukturer och föra en öppen och kundvänlig prispolitik, särskilt med avseende på avgifterna för transaktioner av små belopp.

För att uppmuntra ett positivt gensvar ämnar kommissionen ge offentlighet åt exempel på för höga avgifter och fortsätta sina undersökningar av eventuella konkurrensbegränsningar.

6. BEDRÄGERIBEKÄMPNING

EU:s bedrägeribekämpning är idag till stor del inriktad på betalkort. Andelen kortbedrägerier är i genomsnitt omkring 50 % högre för gränsöverskridande transaktioner än för inrikes transaktioner. De totala förlusterna på grund av kortbedrägerier inom EU uppgick 1998 till ungefär 440 miljoner euro av en total transaktionsvolym på 1 100 miljarder. Om dessa förluster kan minskas bör kostnader och avgifter för korttransaktioner över gränserna kunna sjunka något (även om den andel av kostnaderna som bedrägerierna orsakar inte bör överdrivas). Kommissionen offentliggjorde 1998 ett meddelande med en preliminär värdering av dessa problem. Det var ett första steg i arbetet på att skapa en säker miljö för betalningsmedel. Ytterligare en åtgärd är redan på väg: ett förslag till rättsakt med syfte att harmonisera de straffrättsliga bestämmelserna i samtliga medlemsstater (ett "rambeslut") diskuteras just nu i rådet. Som ett komplement till detta åtar sig kommissionen att göra följande:

Åtgärder:

Ett nytt meddelande om förebyggande av bedrägerier förbereds. Kommissionen avser att övervaka betalningssektorns arbete för att skapa en säker miljö. I meddelandet ämnar man också rikta sökljuset mot andra förebyggande åtgärder, som utbyte av information (både inom betalningsbranschen och mellan branschen och de offentliga myndigheterna), utbildningsprogram (för banktjänstemän, detaljhandlare och polistjänstemän) och utbildningsmaterial.

Dessa initiativ är i linje med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Tammerfors nyligen, där man betonade vikten av förebyggande åtgärder, samarbete och utbyte av bra metoder i kampen mot finansiell brottslighet.

SLUTSATSER

Mindre betalningar över gränserna måste göras effektivare. Rådet och Europaparlamentet har antagit "Att genomföra handlingsramen för finansmarknaderna: en handlingsplan". I detta meddelande visar man på vilka åtgärder som behöver vidtas i fråga om detaljistbetalningar för att uppfylla medborgarnas och de små och medelstora företagens behov av och förväntningar på ett "gemensamt betalningsområde", där de kan göra små betalningar inom hela EU nästan lika billigt och lätt som i det egna landet. Både den privata och den offentliga sektorn har sin roll att spela. Kommissionen kommer att hålla parlamentet och rådet regelbundet informerade om vilka framsteg som görs i de frågor som tas upp i detta meddelande.