51998AG0326(03)

GEMENSAM STÅNDPUNKT (EG) nr 15/98 antagen av rådet den 12 februari 1998 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/.../EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror (98/C 91/03)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 57.2, 66 och 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 189b i fördraget (3), och

med beaktande av följande:

(1) Det föreligger vissa skillnader mellan medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror. Denna reklam och denna sponsring sprids över medlemsstaternas gränser och dessa skillnader kan lägga hinder i vägen för den fria rörligheten av de varor, som förmedlar dessa aktiviteter och för det fria tillhandahållandet av tjänster samt medföra en snedvridning av konkurrensen och på så sätt hindra den inre marknadens funktion.

(2) Dessa hinder bör undanröjas och en tillnärmning bör därför ske av bestämmelserna om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror, samtidigt som medlemsstaterna behåller rätten att på vissa villkor fastslå de krav som de anser vara nödvändiga för att säkerställa skyddet av människors hälsa.

(3) I enlighet med artikel 100a.3 i fördraget skall kommissionen i sina förslag enligt punkt 1 när det gäller hälsa, säkerhet samt miljö- och konsumentskydd utgå från en hög skyddsnivå.

(4) Följaktligen bör i detta direktiv hänsyn tas till skyddet av människors, och särskilt ungdomars, hälsa. För ungdomar spelar reklam en viktig roll när det gäller att främja tobak.

(5) På grundval av artikel 100a har rådet antagit direktiven 89/622/EEG (4) och 90/239/EEG (5) om märkning av tobaksvaror och högsta tillåtna tjärhalt i cigaretter för att säkerställa att den inre marknaden fungerar tillfredsställande.

(6) Marknadsföring av humanläkemedel omfattas av direktiv 92/28/EEG (6). Reklam för produkter som är avsedda för tobaksavvänjning omfattas inte av det här direktivet.

(7) Det åligger medlemsstaterna att i förekommande fall vidta lämpliga åtgärder avseende meddelanden som uteslutande riktar sig till fackfolk inom tobaksbranschen, presentation av tobaksvaror som försäljs och anslag om deras pris, liksom då försäljningsstrukturerna så tillåter, reklam riktad till köparen vid försäljningsställena och försäljning av publikationer från tredje land som inte motsvarar villkoren i detta direktiv, men på villkor att de respekterar gemenskapsrätten och gemenskapens åtaganden på internationell nivå.

(8) Med hänsyn till det ömsesidiga beroende som råder mellan varje form av muntlig, skriftlig, tryckt eller radiosänd reklam samt TV- och filmreklam och för att undvika varje risk för snedvridning av konkurrensen och kringgående av bestämmelserna, bör detta direktiv omfatta varje form av och medel för reklam förutom TV-reklam som redan omfattas av rådets direktiv 89/552/EEG av den 30 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (7).

(9) Alla former av indirekt reklam och sponsring, liksom gratisutdelning, har samma verkan som direkt reklam och därför finns det anledning att, utan att det inkräktar på den grundläggande principen om yttrandefrihet, införa bestämmelser om dessa, inbegripet indirekt reklam som, fastän den inte direkt omnämner tobaksvaran, använder ett namn, ett varumärke, en symbol eller något annat utmärkande kännetecken som används för tobaksvaror. Emellertid kan tillämpningen av dessa bestämmelser skjutas upp av medlemsstaterna för att tillåta en anpassning av handelspraxis, och att sponsring till förmån för tobaksvaror ersätts med andra former av lämpliga stöd.

(10) Utan att det påverkar bestämmelserna om reklam för tobaksvaror får medlemsstaterna under vissa villkor fortsätta att tillåta användningen i reklamsyfte av ett namn för varor eller tjänster som inte gäller tobak som har använts i god tro innan detta direktiv träder i kraft både för dessa varor eller tjänster och för tobaksvaror.

(11) Den sponsring av evenemang eller verksamheter som nu förekommer och som medlemsstaterna får fortsätta att tillåta under en period av åtta år efter ikraftträdandet av detta direktiv kommer att upphöra senast den 1 oktober 2006 och skall bli föremål för frivilliga begränsningar samt minskningar av utgifter under övergångsperioden bör innefatta alla sätt att uppnå syftena med sponsring enligt definition i detta direktiv.

(12) För att effektivt kontrollera tillämpningen av de nationella bestämmelser som antagits inom ramen för detta direktiv, bör medlemsstaterna fastställa lämpliga metoder i överensstämmelse med den nationella lagstiftningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Detta direktiv syftar till tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror.

Artikel 2

I detta direktiv avses med

1. tobaksvaror: alla varor som är avsedda att rökas, snusas, sugas på eller tuggas om de är tillverkade, även delvis, av tobak,

2. reklam: varje form av kommersiellt meddelande vars syfte, eller direkta eller indirekta verkan, är att främja en tobaksvara, däri inbegripen den reklam som utan att direkt nämna tobaksvaran, försöker att kringgå reklamförbudet genom att använda namn, varumärken, symboler eller andra utmärkande kännetecken för tobaksvaror,

3. sponsring: varje bidrag, allmänt eller privat, till ett evenemang eller en verksamhet vars syfte, eller direkta eller indirekta verkan, är att främja en tobaksvara,

4. tobaksförsäljningsställen: varje plats där tobaksvaror försäljs.

Artikel 3

1. Utan att det påverkar direktiv 89/552/EEG, skall varje form av reklam eller sponsring vara förbjuden i gemenskapen.

2. Punkt 1 hindrar inte att en medlemsstat kan tillåta att ett namn som redan har använts i god tro samtidigt för tobaksvaror och andra varor eller tjänster, och som har saluförts eller erbjudits av ett och samma företag eller av olika företag, före den . . . (8*) kan användas för reklam för de andra varorna eller tjänsterna.

Emellertid kan detta namn bara användas under ett helt annat utseende som tydligt skiljer sig från det som används för tobaksvaran, med undantag av alla andra utmärkande kännetecken som redan har använts för en tobaksvara.

3. a) Medlemsstaterna skall se till att inga tobaksvaror bär någon annan varas eller tjänsts namn, varumärke, symbol eller något annat utmärkande kännetecken om inte dessa tobaksvaror redan har saluförts under detta namn, varumärke, symbol eller något annat utmärkande kännetecken den dag som anges i artikel 6.1.

b) Förbudet som avses i punkt 1 får inte kringgås för någon vara eller tjänst som släpps ut eller tillhandahålls på marknaden från och med den tidpunkt som avses i artikel 6.1 genom användning av namn, varumärken, symboler och andra utmärkande kännetecken som redan används för en tobaksvara.

I detta syfte skall namn, varumärken, symboler och något annat utmärkande kännetecken för varan eller tjänsten exponeras så att deras utseende tydligt skiljer sig från det som används för tobaksvaran.

4. All gratis utdelning vars syfte eller direkta eller indirekta verkan är att främja en tobaksvara är förbjuden.

5. Detta direktiv skall inte gälla

- meddelanden som uteslutande riktar sig till fackfolk inom tobaksbranschen,

- presentation av tobaksvaror som försäljs och anslag om deras pris vid tobaksförsäljningsstället,

- reklam som riktar sig till köparen på försäljningsställen som är specialiserade på tobaksvaror och i deras skyltning eller, om det gäller försäljningsställen för olika typer av artiklar eller tjänster, på platser reserverade för försäljning av tobaksvaror samt sådana försäljningsställen i Grekland (s.k. periptera) för vilka särskilt tillstånd beviljas av sociala skäl,

- försäljning av publikationer som innehåller reklam för tobaksvaror och som är utgivna och tryckta i tredje land om dessa publikationer inte främst är avsedda för den gemensamma marknaden.

Artikel 4

Medlemsstaterna skall se till att det finns adekvata och effektiva metoder för att garantera och kontrollera tillämpningen av de nationella bestämmelser som antas inom ramen för detta direktiv. Dessa metoder kan inbegripa bestämmelser som gör det möjligt för personer eller organisationer som, i enlighet med den nationella lagstiftningen, har ett legitimt intresse av att avskaffa reklam som är oförenlig med detta direktiv, att väcka talan mot sådan reklam eller överlämna ärendet till en behörig förvaltningsmyndighet så att denna kan fatta beslut i saken eller inleda ett lämpligt rättsligt förfarande.

Artikel 5

Detta direktiv utgör inget hinder för medlemsstaternas möjlighet att, med beaktande av fördraget, föreskriva strängare krav som de anser nödvändiga för att säkerställa skyddet för människors hälsa när det gäller reklam för eller sponsring till förmån för tobaksvaror.

Artikel 6

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den . . . (9*). De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

3. Medlemsstaterna får skjuta upp tillämpningen av artikel 3.1

- med ett år när det gäller den skrivna pressen,

- med två år när det gäller sponsring.

I undantagsfall och av vederbörligen motiverade skäl får medlemsstaterna fortsätta att tillåta befintlig sponsring av evenemang eller verksamheter som organiseras på en världsomspännande nivå för en ytterligare period av tre år, dock senast fram till och med den 1 oktober 2006, på villkor att

- beloppen för denna sponsring minskar under övergångsperioden,

- åtgärder för frivillig begränsning införs för att minska reklamens synlighet under evenemangen i fråga.

Artikel 7

Senast den . . . (10*) och därefter vartannat år skall kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén överlämna en rapport om tillämpningen av detta direktiv, och särskilt om genomförandet och effekten av artikel 3.2 och 3.3 och av artikel 6.3, vid behov åtföljd av förslag om anpassning av detta direktiv till den utveckling som konstateras i rapporten. En sådan anpassning skall inte påverka den tidsfrist som anges i artikel 6.3.

Artikel 8

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 9

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den . . .

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EGT C 129, 21.5.1992, s. 5.

(2) EGT C 313, 30.11.1992, s. 27.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 11 februari 1992 (EGT C 67, 16.3.1992, s. 35) bekräftat i sak den 3 december 1993 enligt förfarandet i artikel 189b, rådets gemensamma ståndpunkt av den 12 februari 1998 och Europaparlamentets beslut av den . . . (ännu ej offentliggjord i EGT).

(4) EGT L 359, 8.12.1989, s. 1. Direktivet ändrat genom direktiv 92/41/EEG (EGT L 158, 11.6.1992, s. 30).

(5) EGT L 137, 30.5.1990, s. 36.

(6) EGT L 113, 30.4.1992, s. 13.

(7) EGT L 298, 17.10.1989, s. 23. Direktivet ändrat genom direktiv 97/36/EG (EGT L 202, 30.7.1997, s. 1).

(8*) Tidpunkt för detta direktivs ikraftträdande.

(9*) Tre år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

(10*) Tre år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

RÅDETS MOTIVERING

I. INLEDNING

1. Kommissionen lade den 15 maj 1991, på grundval av artikel 100a i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, fram ett ändrat förslag till rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam för tobaksvaror (1), vilket ersätter ett tidigare första förslag inom detta område (2), som lades fram 1989.

2. Europaparlamentet avgav sitt yttrande den 11 februari 1992 (3) och bekräftade detta den 3 december 1993 i enlighet med medbeslutandeförfarandet i artikel 189b i fördraget.

Ekonomiska och sociala kommittén avgav sitt yttrande den 23 september 1992 (4).

Kommissionen lade mot bakgrund av Europaparlamentets yttrande fram ett nytt ändrat förslag den 30 april 1992 (5).

3. I enlighet med artikel 189b i fördraget antog rådet sin gemensamma ståndpunkt den 12 februari 1998.

II. SYFTET MED FÖRSLAGET

Förslaget syftar till en tillnärmning av de skilda nationella bestämmelserna om reklam för tobaksvaror, med utgångspunkt i att hälsoskyddet skall ligga på en hög nivå.

Kommissionens ändrade förslag, som tar hänsyn till de diskussioner som har förts i rådet och Europaparlamentet om det ursprungliga förslaget - i vilket föreskrevs begränsningar av reklam för tobaksvaror i tidningar och på affischer - samt till status när det gäller den nationella lagstiftningen på detta område och dess troliga utveckling, syftade till en fullständig harmonisering genom förbud mot sådan reklam oavsett på vilket sätt den framförs och/eller stöds (6).

Det enda undantaget (möjlighet till undantag) från detta förbud gällde reklam på tobaksförsäljningsställen med ett slutet utrymme inomhus för betjäning av kunden.

Den enda begränsning som införts efter Europaparlamentets yttrande avsåg, under vissa villkor, räckvidden av förbudet mot indirekt reklam när det gäller andra produkter än tobaksvaror som saluförs under samma namn som tobaksvaror.

III. ANALYS AV DEN GEMENSAMMA STÅNDPUNKTEN

1. Allmän översikt

Inom ramen för det föreslagna målet har i den text som rådet har antagit endast införts ändringar som framför allt avser att klargöra och avgränsa tillämpningsområdet och räckvidden och/eller som svarar mot farhågor i samband med tillämpningen.

Väsentligen avser dessa ändringar

a) sponsring, vilken tas upp explicit,

b) uppgifterna om räckvidden av förbudet mot indirekt reklam genom användning av varumärken (och andra särskiljande kännetecken),c) angivandet av vissa områden eller aspekter - däribland frågan om försäljningsställen - där direktivet inte skall gälla och som kan regleras på nationell nivå,

d) de särskilda villkoren för tillämpningen och uppföljningen av vissa bestämmelser, särskilt avseende indirekt reklam och sponsring.

2. Den normativa delen

Den normative delen, vars struktur och innehåll inte har genomgått någon mer grundläggande förändring jämfört med förslaget, innehåller följande ändringar (den nya artikel 1 utgör endast en formell justering):

i) Till artikel 2 (f.d. artikel 1) - definitioner:

- Definitionen av reklam har inte ändrats vad gäller dess räckvidd. Den mer generella formulering som har antagits ("varje form av meddelande") omfattar ett vidare område och bestämningen "kommersiellt" avser endast att ange att meddelanden inom ramen för rent konstnärlig eller journalistisk verksamhet, inte är att anse som reklam.

- En definition av sponsring, formulerad i analogi med definitionen av reklam, har infogats för tillämpning enligt direktivet och dess bestämmelser.

- Med hänsyn till de undantag som anges i artikel 2.5 andra och tredje strecksatserna har tobaksförsäljningsställen givits en mer allmänt omfattande definition än i förslaget.

ii) Till artikel 3 (f.d. artikel 2) - grundbestämmelser:

a) Det allmänna förbudet mot varje form av reklam i punkt 1 har utsträckts till att omfatta sponsring.

b) De bestämmelser i punkterna 2 och 3 (f.d. punkterna 2, 2a och 3) som rör räckvidden för förbudet mot indirekt reklam genom användning av varumärken (och andra särskiljande kännetecken) har ändrats enligt följande:

- Möjligheten att i enlighet med punkt 2 i särskilda fall begränsa förbudets räckvidd när det gäller användning av namn för reklam för andra varor (eller tjänster) än tobaksvaror ligger helt i linje med det mål som avses i bestämmelsen i punkt 2a i förslaget.

- Bestämmelsen i punkt 3 a svarar på ett mer påtagligt och tillämpbart sätt mot målet för bestämmelsen i punkt 3 i förslaget rörande användning för tobaksvaror av namn, varumärken (eller andra särskiljande kännetecken) som redan har använts för andra varor (eller tjänster).

- Bestämmelsen i punkt 3 b rörande varje användning, för varje vara (eller tjänst), av namn, varumärken (eller andra särskiljande kännetecken) som förknippas med tobaksvaror på ett sätt som gör att reklamförbudet kan kringgås, avser att utöka räckvidden för målet för bestämmelsen i punkt 2 i förslaget, vilken inte har antagits som sådan, eftersom denna bestämmelses lydelse gör att bestämmelsen har ansetts vara täckt av det förbud som anges i punkt 1 genom hänvisning till definitionen av reklam i artikel 2.

c) Förbudet mot gratis utdelning i punkt 4 har, i analogi med definitionen av reklam, formulerats om så att det målinriktas på ett bättre sätt.

d) I punkt 5 (ny) anges de områden som inte omfattas, och som det i förekommande fall tillkommer medlemsstaterna att reglera.

Denna punkt ersätter, med ett större tillämpningsområde, artikel 3 i förslaget, vilken utgår.

Dessa undantag omfattar

- sådana meddelanden mellan fackfolk inom tobaksbranschen som uteslutande riktar sig till dessa och inte till allmänheten i stort (första strecksatsen) och alltså inte omfattas av direktivets definition av reklam,

- när det gäller bestämmelserna om försäljningsställen,

- allmänna undantag rörande presentationen av varorna och anslag om deras pris (andra strecksatsen),

- mer avgränsade undantag rörande reklam som riktar sig till köparen, vilka går i riktning mot kommissionens förslag och samtidigt tar större hänsyn till skillnader i försäljningens struktur mellan de olika medlemsstaterna (tredje strecksatsen),

- under villkor som avser att undvika snedvridning, försäljning av publikationer med ursprung i tredje land (fjärde strecksatsen), vilket är ett undantag som avser att göra det möjligt att säkerställa att den rätt till tillgång till uppgifter som omfattas av yttrandefriheten respekteras.

iii) De föreslagna bestämmelserna rörande metoder för att kontrollera tillämpningen (artikel 4) och möjligheten att på det nationella planet föreskriva strängare krav (artikel 5) har inte varit föremål för några ändringar av större vikt.

iv) Bestämmelserna i artikel 6 rörande omsättningen till nationell lagstiftning och tillämpningen i medlemsstaterna av bestämmelserna har utformats så att de tillåter nödvändiga justeringar och anpassningar av kommersiell praxis och hänsyn till de ekonomiska kraven.

Medan den allmänna tidsfristen för överföring är tre år (punkt 1), föreskrivs i bestämmelserna i punkt 3 möjligheten att skjuta upp tillämpningen

- med ett år när det gäller pressen,

- med två år när det gäller sponsring i allmänhet och, på vissa villkor och med särskilda begränsningar för befintlig sponsring av evenemang eller verksamheter som organiseras på en världsomspännande nivå, med en ytterligare period av tre år, som skall vara avslutad senast den 1 oktober 2006, vid vilket datum samtliga bestämmelser i direktivet skall tillämpas.

v) Bestämmelser införs (ny artikel 7) för lämplig uppföljning (genom rapporter och eventuella förslag till anpassning från kommissionen) av genomförandet och verkningarna av direktivet, närmare bestämt när det gäller reglerna för indirekt reklam och tillämpliga villkor för sponsring.

IV. ÄNDRINGAR FÖRESLAGNA AV EUROPAPARLAMENTET

1. Ändringsförslag 10, godkänt av kommissionen

Detta ändringsförslag - för övrigt ett av de mest betydande - där det, på vissa villkor, införs en begränsning av det förbud som anges i artikel 2.2 i förslaget, är det enda som godtagits av kommissionen i dess förslag (artikel 2.2a).

Detta ändringsförslag beaktas i rådets text när det gäller målet (artikel 3.2), med en annan utformning och andra medel (jfr. punkt III.2ii b ovan).

Med dessa medel tas det, bland annat, hänsyn till svårigheterna i genomförandet av de föreskrivna villkoren, som bland annat hänger samman med sättet att bestämma ett företags årliga omsättning av tobaksvaror (svårigheter som, efter en fördjupad granskning, framstår som oöverstigliga).

Den bestämmelse som godtagits av rådet har för övrigt inte karaktären av en tvingande regel, utan utgör en valmöjlighet för medlemsstaterna som förblir fria att införa strängare krav.

2. Övriga ändringsförslag, som inte godkänts av kommissionen

a) Ändringsförslag som rådet godtagit, helt eller delvis

- Ändringsförslag 4 (artikel 1 första strecksatsen) när det gäller omnämnandet av sponsring som upptas som en särskild definition i artikel 2.3.

- Ändringsförslag 8 (artikel 5).

- Ändringsförslag 9 (artikel 6 ny punkt 2a), med en mer detaljerad och utförlig utformning, i artikel 7 i rådets text.

b) Ändringsförslag som inte godtagits av rådet

Rådet, som i stort sett följde kommissionen, godtog inte övriga ändringsförslag, av angivna skäl.

V. SAMMANFATTNING

Texten till den gemensamma ståndpunkten, som är resultatet av en granskning och av fördjupade och svåra diskussioner inom rådet, motsvarar till stora delar målet med förslaget, genom justeringar som framför allt är ämnade att klargöra och precisera tillämpningsområdet och den operativa räckvidden med beaktande av både att den inre marknaden skall fungera, denna sektors mycket specifika särdrag och hälsoskyddskraven på ett område där den utgör en betydande del.

(1) Förslag till direktiv om reklam för tobaksvaror i press och på affischer (EGT C 124, 19. 5. 1989, s. 5).

(2) EGT C 167, 27.6.1991, s. 3.

(3) EGT C 67, 16.3.1992, s. 35.

(4) EGT C 313, 30.11.1992, s. 27.

(5) EGT C 129, 21.5.1992, s. 5.

(6) Med hänsyn till att reklam i radio och television, när det gäller tillhandahållandet av tjänster mellan medlemsstaterna, under tiden har täckts av rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 (EGT L 298, 17.10.1989, s. 23) - ändrat genom direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997 (EGT L 202, 30.7.1997, s. 60) - i vilket artikel 13 förbjuder varje form av reklam (och köp-TV) för cigaretter och andra tobaksvaror.