(1)

Sedan Lissabonfördragets ikraftträdande ingår utländska direktinvesteringar i förteckningen över områden som omfattas av den gemensamma handelspolitiken. Enligt artikel 3.1 e i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) har unionen exklusiv befogenhet vad gäller den gemensamma handelspolitiken.

(2)

I yttrande 2/15 av den 16 maj 2017 klargjorde Europeiska unionens domstol (domstolen) befogenhetsfördelningen mellan unionen och dess medlemsstater vad gäller frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Singapore (2) och fastställde att undandragande av tvister från medlemsstaternas jurisdiktion inte kan vara av ren stödkaraktär och således inte kan införas utan medlemsstaternas samtycke. Domstolen klargjorde förfarandet för ingåendet av blandade avtal i sitt yttrande 1/19 av den 6 oktober 2021 om Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen).

(3)

I enlighet med rådets beslut (EU) 2024/2118 (3) undertecknades Förenta nationernas konvention om öppenhet i avtalsbaserade skiljeförfaranden mellan investerare och stat (konventionen) på unionens vägnar den 7 juli 2024, med förbehåll för att den ingås vid en senare tidpunkt.

(4)

Det är önskvärt att i största möjliga utsträckning tillämpa Förenta nationernas kommission för internationell handelsrätts (Uncitral) öppenhetsregler vid tvistlösning mellan investerare och stat (reglerna). Beträffande unionen bör reglerna gälla för energistadgefördraget (4).

(5)

Det noteras att den andra fotnoten till artikel 1 i reglerna innebär att unionen, när den agerar som svarande, bör tillämpa artikel 7.5 i dessa regler, för att förhindra ett sådant utlämnande av information som unionen anser strida mot en medlemsstats väsentliga säkerhetsintressen.

(6)

Unionen bör inte tillämpa reglerna när den agerar som svarande i en tvist som har inletts enligt energistadgefördraget mot en medlemsstat som inte är part i konventionen, såvida inte annat överenskommits med den berörda medlemsstaten.

(7)

Konventionen bör godkännas på unionens vägnar.

8)

Kommissionen bör i enlighet med fördragen uttrycka unionens samtycke att bli bunden av konventionen.