(1)

Inrättandet av ett område där personer kan röra sig fritt utan inre gränser är en av unionens viktigaste landvinningar. Återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna bör därför förbli ett undantag och endast vara en sista utväg.

(2)

Enligt förordning (EU) 2016/399 ska medlemsstater som har utfört gränskontroll vid de inre gränserna inom fyra veckor från det att gränskontroll vid de inre gränserna har upphävts överlämna en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om återinförandet och, i tillämpliga fall, förlängningen av gränskontroll vid de inre gränserna.

(3)

Kommissionen ska anta en genomförandeakt för att fastställa en enhetlig mall för rapporten om återinförandet och, i tillämpliga fall, förlängningen av gränskontroll vid de inre gränserna.

(4)

Den enhetliga mallen bör omfatta alla element som medlemsstaterna är skyldiga att tillhandahålla enligt förordning (EU) 2016/399.

(5)

Kommissionen får avge ett yttrande om efterhandsbedömningen av det tillfälliga återinförandet av gränskontroll vid en eller flera inre gränser eller vid avsnitt av dessa.

(6)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltog Danmark inte i antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1717 (2) om ändring av förordning (EU) 2016/399 och den är inte bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom förordning (EU) 2024/1717 utgör en utveckling av Schengenregelverket anmälde Danmark emellertid den 19 november 2024 i enlighet med artikel 4 i det protokollet sitt beslut att genomföra förordning (EU) 2024/1717 i sin nationella lagstiftning. Danmark är därför enligt internationell rätt skyldigt att genomföra detta beslut.

(7)

Detta beslut utgör inte en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (3). Irland deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.

(8)

När det gäller Cypern utgör detta beslut en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt.

(9)

När det gäller Island och Norge utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (4), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG (5).

(10)

När det gäller Schweiz utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (6), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (7).

(11)

När det gäller Liechtenstein utgör detta beslut, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (8), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (9).

(12)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för kodexen om Schengengränserna.