(1)

Enligt direktiv 2009/125/EG ska kommissionen fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter som står för betydande försäljnings- och handelsvolymer, och vars miljöpåverkan kan minskas betydligt utan att det medför orimliga kostnader.

(2)

Enligt förslaget till ett reviderat energieffektivitetsdirektiv (2) ska medlemsstaterna vidareutveckla sina nationella energi- och klimatplaner, som avses i artikel 4.2, genom att inkludera åtgärder för att senast 2030 minska unionens energianvändning med minst 9 % totalt, jämfört med referensscenariot för år 2020. I detta sammanhang är ekodesign- och energimärkningsreglerna för produkter viktiga instrument för att unionen ska kunna uppnå sina energimål och mål för minskade koldioxidutsläpp.

(3)

I arbetsplanen för ekodesign och energimärkning 2022–2024 (3) finns rumsvärmare bland de produktgrupper för vilka ekodesign- och energimärkningskraven ska eller förväntas ses över före utgången av 2025.

(4)

Åtgärderna i arbetsplanen för ekodesign och energimärkning 2022–2024 har en uppskattad potential att senast 2030 ge totala slutliga energibesparingar per år på mer än 170 TWh. Detta motsvarar minskade utsläpp av växthusgaser senast 2030 på cirka 24 miljoner ton per år. Rumsvärmare har potential att senast 2030 ge elbesparingar på 11 TWh per år.

(5)

Kommissionen fastställde krav på ekodesign för rumsvärmare i förordning (EU) 2015/1188 (4). I enlighet med artikel 7 i den förordningen har kommissionen sett över förordningen och analyserat de tekniska, miljömässiga och ekonomiska aspekterna av rumsvärmare samt slutanvändarnas faktiska beteende. Resultaten av översynen offentliggjordes och presenterades för det samrådsforum som inrättats i enlighet med artikel 18 i direktiv 2009/125/EG.

(6)

Översynsstudien visar att ekodesignåtgärderna i förordning (EU) 2015/1188 i hög grad har bidragit till att minska energianvändningen och utsläppen av växthusgaser. Utan ytterligare lagstiftningsåtgärder kommer dock energibesparingarna att stagnera efter 2030. De miljöaspekter hos rumsvärmare som i översynsstudien har identifierats som relevanta för förordning (EU) 2015/1188 är energibehov i användningsfasen, avfall i form av uttjänta produkter samt utsläpp till luft och vatten under tillverkningsfasen (på grund av utvinning och bearbetning av råvaror).

(7)

Den årliga energianvändningen för rumsvärmare uppgick till 200 TWh/år 2020, vilket motsvarar 1,7 % av unionens totala slutliga energianvändning och 4 % av den slutliga energianvändning som rör hushåll och tjänster. Den beräknade energianvändningen för rumsvärmare i ett scenario med oförändrade förhållanden beräknas minska till 140 TWh/år 2030. Minskningen kan påskyndas om de befintliga kraven på ekodesign uppdateras.

(8)

Kommissionen har bedömt effekterna av olika politiska alternativ för att minska energianvändningen för rumsvärmare från och med 2025. Enligt konsekvensbedömningen skulle nya ekodesignåtgärder kunna leda till att energianvändningen per år minskar med 23 TWh senast 2030 och att utsläppen av växthusgaser per år minskar med 1,8 Mt koldioxidekvivalenter senast 2030.

(9)

Det är därför nödvändigt att förtydliga och utvidga tillämpningsområdet för förordning (EU) 2015/1188 för att undanröja tvetydigheter och täppa till befintliga kryphål i fråga om produkter som ger värmekomfort och därför bör betraktas som rumsvärmare. Med tanke på detta mål bör definitionen av undantagna produkter förbättras för att minska risken för feltolkningar. Dessutom bör tillverkarens, importörens eller representantens deklaration om den avsedda användningen av en undantagen produkt och dess konstruktion, vilken anges i den tekniska dokumentationen, överensstämma med beskrivningen och definitionen av de undantagna produkttyperna och inte motsägas av påståenden i samband med saluföring eller annan information som tillverkaren, importören eller representanten tillhandahåller tillsammans med produkten i fråga.

(10)

Förordningens tillämpningsområde bör omfatta rumsvärmare som släpps ut på marknaden utan temperaturreglerenhet, inbegripet självreglerande värmekablar och värmemattor. Detta bör leda till energibesparingar och, vilket är mycket viktigt, undanröja det rättsliga kryphål som gör det möjligt att kringgå tillämpningen av kraven på ekodesign genom att släppa ut rumsvärmare på marknaden som antingen saknar reglerenhet eller vars reglerenhet säljs separat.

(11)

För att omfatta de relevanta typerna av rumsvärmare som släpps ut på marknaden bör krav på ekodesign fastställas för följande kategorier av rumsvärmare för hushållsbruk: rumsvärmare med öppen front, rumsvärmare utan tätad skorstensanslutning, rumsvärmare med sluten front och öppen förbränning, rumsvärmare med balanserad rökgång, elektriska bärbara rumsvärmare, elektriska fasta rumsvärmare, elektriska värmelagrande rumsvärmare, elektriska golvintegrerade rumsvärmare, elektriska glödande rumsvärmare, elektriska bärbara glödande rumsvärmare, lysande rumsvärmare, rumsvärmare med strålningsrör, handdukstorkar och skorstenslösa rumsvärmare.

(12)

Fasta rumsvärmare och elektriska glödande rumsvärmare omfattar ett brett utbud av produkter med olika storlek och värmeeffekt. Strängare krav på ekodesign bör fastställas för de produkter inom en och samma produktkategori som avger större värmeeffekt och därmed kräver mer energi.

(13)

Elektriska glödande rumsvärmare har värmeelement med höga temperatur som kan nås från utsidan och därför oavsiktligt kan komma i kontakt med brandfarliga föremål. Av detta skäl bör elektriska bärbara glödande rumsvärmare, som kan flyttas från en plats till en annan, endast regleras manuellt och därmed inte omfattas av krav på energieffektivitetsnivåer som förutsätter montering av automatiska reglerenheter så att produkten kan aktivera sig själv och förbli aktiverad utan mänsklig inblandning.

(14)

För att öka representativiteten och relevansen hos kraven på ekodesign för rumsvärmare för kommersiellt bruk som finns tillgängliga på marknaden bör lysande rumsvärmare och rumsvärmare med strålningsrör på högst 300 kW omfattas av kraven i denna förordning.

(15)

Reglerenheter som släpps ut på marknaden separat från rumsvärmare bör omfattas av relevanta krav på ekodesign för att undvika att potentialen för minskad energianvändning genom ekodesign undergrävs.

(16)

Handdukstorkar är inte bara avsedda att värma upp eller torka handdukar. De kan också värma upp det utrymme där de är placerade och bidrar därmed till värmekomfort genom att fungera som rumsvärmare. För att skapa lika villkor för tillverkare, oberoende av om de släpper ut sina produkter på marknaden som rumsvärmare eller inte, bör alla sådana produkter omfattas av krav på ekodesign för att spara mer energi.

(17)

Den huvudsakliga användningen av en handdukstork beror på dess värmeeffekt. Handdukstorkar med medelhög till hög värmeeffekt kan bidra till värmekomfort, vilket innebär att uppvärmning eller torkning av handdukar endast är en sekundär användning, medan handdukstorkar med låg värmeeffekt främst används för att värma upp eller torka handdukar, med endast en liten mängd värme som bidrar till värmekomfort. Mer eller mindre strikta krav på ekodesign bör därför anpassas till produktens huvudsakliga användning, bestämd på grundval av dess värmeeffekt.

(18)

I kommissionens delegerad förordning (EU) 2023/807 (5) fastställs en primärenergifaktor för el på 1,9 (omvandlingskoefficient) som ska tillämpas när energibesparingar beräknas i primärenergitermer, baserat på slutlig energianvändning. Denna primärenergifaktor bör tillämpas vid beräkning av säsongsmedelverkningsgraden för rumsuppvärmning för elektriska rumsvärmare.

(19)

Alla lågeffektlägen som för närvarande används i rumsvärmare kräver ytterligare energi. Särskilda krav på ekodesign för lågeffektlägen, inklusive reglerfrånläge eller nätverksanslutet standbyläge, bör fastställas i denna förordning för både rumsvärmare och separata reglerenheter.

(20)

Det är lämpligt att de striktare kraven för lågeffektlägen för rumsvärmare och separata reglerenheter börjar tillämpas samtidigt som kraven för effektförbrukning i frånläge enligt kommissionens förordning (EU) 2023/826 (6).

(21)

Ekodesignåtgärder bör endast genomföras på unionsnivå eftersom de är direkt tillämpliga på den berörda produkten, vars enhetlighet måste säkerställas för att man ska undvika en situation där olika nationella regler undergräver den inre marknaden för produkten.

(22)

I kommissionens handlingsplan för den cirkulära ekonomin (7) och i arbetsplanen för ekodesign och energimärkning 2022–2024 understryks vikten av att använda ramen för ekodesign som stöd för fortsatt arbete i riktning mot en mer resurseffektiv och cirkulär ekonomi. I denna förordning bör det därför fastställas lämpliga krav i fråga om cirkulär ekonomi som säkerställer att produkter faktiskt repareras tack vare tillgången till ett sortiment av reservdelar, fastställer en maximal leveranstid för reservdelar och specificerar vilken reparations- och underhållsinformation som ska ges till professionella reparatörer och slutanvändare. Rumsvärmare bör också konstrueras på ett sätt som underlättar återvinning av material och komponenter.

(23)

Övergångsperioden för införandet av de nya kraven på ekodesign bör vara tillräcklig för att tillverkarna ska kunna anpassa sina rumsvärmare till dessa krav. Tidsperioden bör ta hänsyn till kostnadseffekterna för tillverkarna, särskilt för små och medelstora företag, samtidigt som den bör säkerställa att målen för denna förordning uppnås.

(24)

Väsentliga parametrar hos rumsvärmare i fråga om ekodesign bör mätas och beräknas med tillförlitliga, exakta och reproducerbara mät- och beräkningsmetoder, inklusive i förekommande fall harmoniserade standarder som antagits av de europeiska standardiseringsorganisationerna på begäran av kommissionen, i enlighet med de förfaranden som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 (8). I frånvaro av harmoniserade standarder bör de övergångsmetoder som fastställs i bilaga IV användas för att stödja verifieringen av att rumsvärmare överensstämmer med kraven i denna förordning. När harmoniserade standarder antas bör bilaga IV till denna förordning upphävas.

(25)

Beräkningen av rumsvärmarens energieffektivitet med hänsyn till värmeförluster och effektivitetsförbättrande reglerfunktioner bör vara representativ för en aktiverad rumsvärmares verkliga fysiska inverkan. Förlusterna och förbättringarna bör därför baseras på faktorer som multiplicerar den slutliga energin i stället för att subtraheras från primärenergin.

(26)

För att säkerställa förordningens ändamålsenlighet och skydda konsumenterna bör det inte vara tillåtet att ändra prestanda för rumsvärmare under provningsförhållanden för att förbättra de deklarerade värdena när det gäller ekodesign. Detta omfattar, men är inte begränsat till, rumsvärmare som är konstruerade för att känna av att de provas, genom att känna igen provningsförhållandena eller provningscykeln, och för att då automatiskt ändra beteende eller egenskaper, och rumsvärmare som är förinställda för att ändra beteende eller egenskaper vid tidpunkten för provningen. Det omfattar också instruktioner för att manuellt ändra en rumsvärmare som förberedelse för provning så att dess beteende eller egenskaper ändras jämfört med normal användning. Av samma skäl bör programvaruuppdateringar för rumsvärmare inte försämra de deklarerade egenskaperna.

(27)

För att säkerställa att produkterna verkligen kan repareras bör ett sortiment av reservdelar finnas tillgängligt för professionella reparatörer eller slutanvändare. Priset på reservdelar bör också vara rimligt och bör inte avskräcka från reparation. För att skapa transparens och ge incitament till att sätta rimliga priser bör det vägledande priset före skatt för reservdelar som tillhandahålls i enlighet med denna förordning finnas att tillgå på en fritt tillgänglig webbplats.

(28)

I enlighet med artikel 8.2 i direktiv 2009/125/EG bör det i denna förordning anges vilka förfaranden för bedömning av överensstämmelse som tillämpas.

(29)

För att underlätta kontroll av överensstämmelse bör tillverkarna lämna information i den tekniska dokumentation som avses i bilagorna IV och V till direktiv 2009/125/EG, om informationen rör kraven i denna förordning.

(30)

Utöver de rättsligt bindande kraven i denna förordning bör riktmärken för bästa tillgängliga teknik identifieras så att information om miljöprestanda under hela livscykeln för rumsvärmare görs allmänt tillgänglig och lättåtkomlig.

(31)

En översyn bör göras av denna förordning för att bedöma hur lämpliga och ändamålsenliga dess bestämmelser är för att uppnå dess mål. Vad gäller valet av tidpunkt för översynen bör hänsyn tas till att alla bestämmelser ska ha tillämpats och kunnat få en effekt på marknaden.

(32)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 19.1 i direktiv 2009/125/EG.

1.

rumsvärmare: en anordning som är utrustad med en eller flera värmegeneratorer för att omvandla el från elnätet eller gasformiga eller flytande bränslen direkt till avgiven värme som genom direkt värmeöverföring ger människor värmekomfort i det slutna utrymme där den är placerad, eventuellt i kombination med att värme avges till andra utrymmen eller överförs till en vätska.

2.

rumsvärmare för hushållsbruk: en rumsvärmare som inte är en rumsvärmare för kommersiellt bruk.

3.

nominell avgiven värmeeffekt (Pnom): avgiven värmeeffekt hos en rumsvärmare, omfattande både direkt värmeeffekt och indirekt värmeeffekt (i tillämpliga fall), under drift vid inställningen för den maximala värmeeffekt som kan behållas under en längre period, enligt uppgift från tillverkaren, uttryckt i kW.

4.

rumsvärmare för kommersiellt bruk: lysande rumsvärmare eller rumsvärmare med strålningsrör.

5.

lysande rumsvärmare: en rumsvärmare för gasbränsle eller en rumsvärmare för flytande bränsle, utrustad med en brännare som ska monteras över huvudhöjd och riktas mot användningsplatsen så att brännarens avgivna värme, främst infraröd strålning, direkt värmer de personer som ska värmas, och vars förbränningsprodukter evakueras i det utrymme där värmaren är placerad.

6.

rumsvärmare med strålningsrör: en rumsvärmare för gasbränsle eller flytande bränsle som är utrustad med en brännare och som ska monteras över huvudhöjd nära de personer som ska värmas, och som värmer utrymmet främst genom infraröd strålning från ett eller flera rör eller en eller flera lameller som värms av förbränningsprodukter som passerar genom värmaren och sedan evakueras genom en rökgång.

7.

rörsegment: del av en rumsvärmare med strålningsrör som omfattar alla de komponenter som behövs för självständig drift och som därför kan provas fristående från rörvärmarsystemets övriga delar.

8.

värmeeffekt från rörsegment: värmeeffekt från ett rörsegment som tillsammans med andra rörsegment utgör en del av ett rörvärmarsystem, uttryckt i kW.

9.

rörvärmarsystem: rumsvärmare med strålningsrör som har mer än ett rörsegment, där förbränningsprodukterna från ett rörsegment kan ledas in i nästa rörsegment och där förbränningsprodukterna från flera rörsegment evakueras med en enda rökgasfläkt.

10.

direkt värmeeffekt: produktens värmeeffekt genom värmestrålning och konvektion, avgiven från själva produkten till luft, med undantag för produktens värmeeffekt till en värmebärare i vätskeform, uttryckt i kW.

11.

indirekt värmeeffekt: produktens värmeeffekt till en värmebärare i vätskeform genom samma värmeproduktionsprocess som avger den direkta värmeeffekten, uttryckt i kW.

12.

produkt för ventilationsvärme: en produkt för ventilationsvärme enligt definitionen i artikel 2.1 i kommissionens förordning (EU) 2016/2281 (9).

13.

bastuaggregat: produkt för rumsuppvärmning som är konstruerad, provad, saluförd och deklarerad uteslutande för användning i torr- eller våtbastu eller liknande miljö.

14.

matlagningsanordning: en anordning eller en del av en anordning som innehåller en eller flera kaviteter och som med hjälp av elektricitet, gas eller båda används för att bereda livsmedel på konventionellt sätt eller i varmluftsläge.

15.

rumsvärmare för gasbränsle: en rumsvärmare som drivs med gasbränsle.

16.

rumsvärmare för flytande bränsle: rumsvärmare som drivs med flytande bränsle.

17.

likvärdig modell: en modell som släpps ut på marknaden med samma tekniska parametrar, enligt tabell 1, tabell 2, tabell 3, tabell 4, tabell 5 eller tabell 6 i bilaga II, som en annan modell som släpps ut på marknaden av samma tillverkare.

18.

reglerenhet: utrustning som tillhandahåller en eller flera reglerfunktioner och som har gränssnitt för slutanvändaren för att reglera värmeeffekten hos en rumsvärmare som omfattas av denna förordning.

19.

reglerfunktion: var och en av de olika reglerfunktionerna enligt tabellerna 10 och 11 i bilaga III för reglering av en rumsvärmare.

20.

separat tillhörande reglerenhet: en reglerenhet som släpps ut på marknaden separat och som är avsedd att användas tillsammans med rumsvärmare som omfattas av denna förordning.

21.

deklarerade värden: de beräknade, uppmätta eller på annat sätt fastställda värden som tillverkaren, importören eller representanten tillhandahåller för de tekniska parametrarna i enlighet med artikel 4, för myndigheternas verifiering av överensstämmelse i medlemsstaterna.

22.

modellbeteckning: kod, vanligtvis alfanumerisk, som särskiljer en viss produktmodell från andra modeller med samma varumärke eller samma tillverkares, importörs eller representants namn.

—

om det är lämpligt att fastställa strängare ekodesignkrav för energieffektivitet och för utsläpp av föroreningar,

—

om kontrolltoleranserna bör ändras,

—

giltigheten för de korrektionsfaktorer som används för att bedöma rumsvärmares säsongsmedelverkningsgrad för rumsuppvärmning,

—

om det är lämpligt att införa tredjepartscertifiering,

—

om det är lämpligt att i denna förordnings tillämpningsområde inkludera bastuaggregat, programvarustyrd reglering och rumsvärmare för enbart utomhusbruk,

—

om det är lämpligt att fastställa ytterligare krav på resurseffektivitet i enlighet med målen för den cirkulära ekonomin, inklusive om fler reservdelar bör finnas tillgängliga, om krav på råvaror av särskild betydelse bör fastställas och om ytterligare krav på tillgång till reservdelar bör fastställas,

—

om livslängden för rumsvärmare har minskat på grund av införandet av mer avancerad reglering och om det är lämpligt att revidera kraven på reglerenheter och hur de används, för att säkerställa så lång livslängd som möjligt,

—

om det är lämpligt att fastställa ytterligare krav för att reglerenheterna ska kunna uppgraderas.