1.   I detta direktiv fastställs luftkvalitetsbestämmelser som syftar till att uppnå ett nollföroreningsmål, så att luftkvaliteten inom unionen gradvis förbättras till nivåer som inte längre anses skadliga för människors hälsa, naturliga ekosystem och biologisk mångfald, fastställt genom bästa tillgängliga och mest aktuella vetenskapliga belägg, och därigenom bidrar till en giftfri miljö senast 2050.

2.   I detta direktiv fastställs gränsvärden, målvärden, skyldigheter för genomsnittlig exponeringsminskning, mål för genomsnittlig exponeringskoncentration, kritiska nivåer, tröskelvärden för larm, tröskelvärden för information och långsiktiga mål. Sådana luftkvalitetsnormer, som anges i bilaga I, ska regelbundet ses över i enlighet med artikel 3, i linje med WHO:s rekommendationer.

3.   Dessutom bidrar detta direktiv till att uppnå unionens mål för minskning av föroreningar, för biologisk mångfald och för ekosystem i enlighet med det åttonde miljöhandlingsprogrammet samt till ökade synergier mellan unionens luftkvalitetspolitik och annan relevant unionspolitik.

1.   Senast den 31 december 2030 och därefter vart femte år, och oftare om väsentliga nya vetenskapliga rön, såsom WHO:s reviderade riktlinjer för luftkvalitet, visar att det behövs, ska kommissionen se över de vetenskapliga belägg i fråga om luftföroreningar och deras effekter på människors hälsa och miljön som är relevanta för att uppnå målen i artikel 1 och lägga fram en rapport med de viktigaste resultaten för Europaparlamentet och rådet.

2.   Vid den översyn som avses i punkt 1 ska det bedömas om tillämpliga luftkvalitetsnormer fortsätter att vara lämpliga för att uppnå målet att undvika, förebygga eller minska skadliga effekter på människors hälsa och miljön och om ytterligare luftföroreningar bör omfattas.

För att uppnå de mål som anges i artikel 1 ska kommissionen vid översynen bedöma alternativ och tidsplaner för anpassningen av luftkvalitetsnormer till WHO:s senaste riktlinjer för luftkvalitet och de mest aktuella vetenskapliga beläggen.

Översynen ska också omfatta en bedömning av alla andra bestämmelser i detta direktiv, inbegripet de om förlängning av tidsfristerna för att uppfylla kraven och om gränsöverskridande luftföroreningar, och dessutom ska de mest aktuella vetenskapliga beläggen bedömas, inbegripet, i tillämpliga fall, om luftföroreningar som uppmätts vid de superstationer för övervakning som avses i artikel 10 men som för närvarande inte ingår i bilaga I.

Vid översynen ska kommissionen bland annat beakta följande:

3.   Europeiska miljöbyrån ska bistå kommissionen vid genomförandet av översynen.

4.   Om kommissionen till följd av översynen anser det nödvändigt ska den lägga fram ett förslag om att revidera luftkvalitetsnormerna eller om att inkludera andra luftföroreningar. Vidare ska kommissionen, om den anser det nödvändigt, lägga fram förslag om att införa eller se över relevant källbaserad lagstiftning för att bidra till att de föreslagna reviderade luftkvalitetsnormerna uppnås på unionsnivå.

5.   Om kommissionen vid översynen konstaterar att ytterligare åtgärder behövs för att uppnå tillämpliga luftkvalitetsnormer inom ett betydande område av unionens territorium, får kommissionen föreslå ytterligare åtgärder på unionsnivå.

1.   När det gäller svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar (PM10 och PM2,5), bensen, kolmonoxid, arsenik, kadmium, bly, nickel, bens(a)pyren och ozon i luft ska de utvärderingströsklar som anges i bilaga II tillämpas.

Varje zon ska klassificeras med avseende på dessa utvärderingströsklar.

2.   Medlemsstaterna ska se över den klassificering som avses i punkt 1 åtminstone vart femte år i enlighet med förfarandet i punkt 3. Klassificeringen ska emellertid ses över oftare vid väsentliga förändringar av verksamheter som påverkar koncentrationerna av svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar (PM10 och PM2,5), bensen, kolmonoxid, arsenik, kadmium, bly, nickel, bens(a)pyren eller ozon i luften.

3.   Överskridanden av de utvärderingströsklar som anges i bilaga II ska fastställas på grundval av koncentrationerna under de fem föregående åren, om tillräckliga data finns tillgängliga. En utvärderingströskel ska anses ha överskridits om den har överskridits under minst tre separata år av dessa fem föregående år.

Om uppgifter finns tillgängliga för mindre än fem år får medlemsstaterna kombinera resultat från korta mätperioder under året på platser som sannolikt är typiska för den högsta föroreningsnivån, med uppgifter i utsläppsinventeringar och resultat från modelleringstillämpningar för att fastställa om utvärderingströsklarna har överskridits.

1.   Medlemsstaterna ska utvärdera luftkvaliteten med avseende på de föroreningar som anges i artikel 7 i alla sina zoner, i enlighet med kriterierna i punkterna 2–6 i den här artikeln och i enlighet med bilaga IV.

2.   I alla zoner som klassificeras som över de utvärderingströsklar som fastställs för de föroreningar som avses i artikel 7 ska luftkvaliteten utvärderas genom fasta mätningar. För att utvärdera luftkvaliteten och för att tillräcklig information om den rumsliga fördelningen av luftföroreningar och om de fasta mätningarnas rumsliga representativitet ska erhållas får dessa fasta mätningar kompletteras med modelleringstillämpningar eller indikativa mätningar.

3.   Från och med två år efter antagandet av de genomförandeakter som avses i punkt 7 i denna artikel ska modelleringstillämpningar eller indikativa mätningar användas utöver fasta mätningar för att utvärdera luftkvaliteten i alla zoner där föroreningsnivån överskrider ett relevant gränsvärde eller målvärde som anges i bilaga I.

De modelleringstillämpningar eller indikativa mätningar som avses i första stycket ska ge information om föroreningarnas rumsliga fördelning. Om modelleringstillämpningar används ska de också ge information om de fasta mätningarnas rumsliga representativitet, och de ska genomföras så ofta som det är lämpligt men minst vart femte år.

4.   I alla zoner som klassificeras som under de utvärderingströsklar som fastställs för de föroreningar som avses i artikel 7 ska det vara tillåtet att enbart använda modelleringstillämpningar, indikativa mätningar, objektiva skattningar eller en kombination av dessa för att utvärdera luftkvaliteten.

5.   Resultaten från modelleringstillämpningar som används i enlighet med punkt 3 eller 4 i denna artikel eller artikel 9.3, eller från indikativa mätningar ska beaktas vid utvärdering av luftkvaliteten med avseende på gränsvärden och målvärden.

Om det finns fasta mätningar med ett område med rumslig representativitet som täcker området med överskridandet som beräknats genom modelleringstillämpningen, får en medlemsstat välja att inte rapportera det modellerade överskridandet som ett överskridande av de relevanta gränsvärdena och målvärdena.

6.   Om de modelleringstillämpningar som används i enlighet med punkt 3 eller 4 visar på ett överskridande av ett gränsvärde eller målvärde i en del av zonen som inte omfattas av fasta mätningar och det område som de är rumsligt representativa för får minst en ytterligare fast eller indikativ mätning användas på eventuella ytterligare högbelastade platser för luftföroreningar i zonen som identifieras av modelleringstillämpningen.

Om de modelleringstillämpningar som används i enlighet med artikel 9.3 visar på ett överskridande av ett gränsvärde eller målvärde i en del av zonen som inte omfattas av fasta mätningar och det område som de är rumsligt representativa för ska minst en ytterligare fast eller indikativ mätning användas på eventuella ytterligare högbelastade platser för luftföroreningar i zonen som identifieras av modelleringsapplikationen.

Om ytterligare fasta mätningar används ska dessa mätningar upprättas inom två kalenderår efter det att överskridandet modellerades. Om ytterligare indikativa mätningar används ska dessa mätningar upprättas inom ett kalenderår efter det att överskridandet modellerades. Mätningarna ska omfatta minst ett kalenderår i enlighet med de minimikrav på datatäckning som anges i punkt B i bilaga V, för att utvärdera koncentrationsnivån för den berörda föroreningen.

Om en medlemsstat väljer att inte genomföra några ytterligare fasta eller indikativa mätningar ska det överskridande som påvisas av modelleringstillämpningar användas för utvärdering av luftkvaliteten.

7.   Senast den 11 juni 2026 ska kommissionen genom genomförandeakter tillhandahålla ytterligare tekniska detaljer för

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 26.2.

8.   För utvärdering av regionala mönster när det gäller effekter på ekosystem, inbegripet i enlighet med den övervakning som görs enligt direktiv (EU) 2016/2284 ska användningen av bioindikatorer övervägas.

1.   Vid mätning av svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar (PM10 och PM2,5), bensen, kolmonoxid, arsenik, kadmium, bly, nickel, bens(a)pyren och ozon i luften ska provtagningspunkternas placering fastställas i enlighet med bilaga IV.

2.   I varje zon där nivån av föroreningar överskrider den utvärderingströskel som anges i bilaga II, får antalet provtagningspunkter för varje förorening inte understiga det minsta antal som anges i punkterna A och C i bilaga III.

3.   I zoner där nivån av föroreningar överskrider den tillämpliga utvärderingströskel som anges i bilaga II, men inte de respektive gränsvärden, målvärden och kritiska nivåer som anges i bilaga I, får emellertid det minsta antalet provtagningspunkter för fasta mätningar minskas med upp till 50 %, i enlighet med punkterna A och C i bilaga III, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

4.   En eller flera provtagningspunkter som är anpassade till det övervakningsmål som anges i avsnitt 3 punkt A i bilaga VII ska placeras på en medlemsstats territorium för att tillhandahålla uppgifter om koncentrationerna av de ozonbildande ämnen som förtecknas i punkt B i det avsnittet på platser som fastställts i enlighet med punkt C i det avsnittet.

5.   Kvävedioxid ska mätas vid minst 50 % av de ozonprovtagningspunkter som krävs enligt punkt A tabell 2 i bilaga III. Dessa mätningar ska vara kontinuerliga, utom på platser i regional bakgrund som avses i punkt B i bilaga IV, där andra mätmetoder får användas.

6.   Medlemsstaterna ska i enlighet med bilaga IV säkerställa att den spridning av provtagningspunkter som används för bestämningen av indikatorerna för genomsnittlig exponering för PM2,5 och kvävedioxid ger en adekvat uppfattning om allmänhetens exponering. Antalet provtagningspunkter får inte vara mindre än vad som fastställs vid tillämpning av punkt B i bilaga III.

7.   Provtagningspunkter där överskridanden av ett relevant gränsvärde eller målvärde som anges i avsnitt 1 i bilaga I har registrerats under de föregående tre åren får inte flyttas, såvida inte en flyttning är nödvändig på grund av särskilda omständigheter, inbegripet fysisk planering. Flyttning av sådana provtagningspunkter ska stödjas av modelleringstillämpningar eller indikativa mätningar och ska, när så är möjligt, säkerställa kontinuitet i mätningarna och ske inom det område som de är rumsligt representativa för. En detaljerad motivering av varje flyttning av sådana provtagningspunkter ska dokumenteras fullt ut i enlighet med kraven i punkt D i bilaga IV.

8.   För utvärdering av bidraget av bens(a)pyren i luften ska varje medlemsstat övervaka andra relevanta polycykliska aromatiska kolväten på ett begränsat antal provtagningspunkter. Dessa polycykliska aromatiska kolväten ska minst omfatta följande: bens(a)antracen, bens(b)fluoranten, bens(j)fluoranten, bens(k)fluoranten, inden(1,2,3-cd)pyren och dibens(a,h)antracen. Provtagningspunkterna för dessa polycykliska aromatiska kolväten ska samlokaliseras med provtagningspunkterna för bens(a)pyren och ska väljas så att geografiska variationer och långsiktiga trender kan fastställas.

9.   Utöver den övervakning som krävs enligt artikel 10 ska medlemsstaterna övervaka nivåer av ultrafina partiklar i enlighet med punkt D i bilaga III och avsnitt 4 i bilaga VII. Övervakning av sotkoncentrationer kan utföras på samma platser.

1.   Varje medlemsstat ska inrätta minst en superstation för övervakning per 10 miljoner invånare på platser i urban bakgrund. Medlemsstater med färre än 10 miljoner invånare ska inrätta minst en superstation för övervakning på platser i urban bakgrund.

Medlemsstater vars territorium är större än 10 000 km2 men inte större än 100 000 km2 ska inrätta minst en superstation för övervakning på en plats i regional bakgrund. Varje medlemsstat vars territorium är större än 100 000 km2 ska inrätta minst en superstation för övervakning per 100 000 km2 på en plats i regional bakgrund.

2.   Placeringen av superstationer för övervakning ska fastställas för platser i urban bakgrund och platser i regional bakgrund i enlighet med punkt B i bilaga IV.

3.   Alla provtagningspunkter som uppfyller kraven som fastställs i punkterna B och C i bilaga IV och som är placerade vid superstationer för övervakning får beaktas för att uppfylla de krav på minsta antal provtagningspunkter för berörda föroreningar som anges i bilaga III.

4.   En medlemsstat får med en eller flera angränsande medlemsstater inrätta en eller flera gemensamma superstationer för övervakning för att uppfylla kraven i punkt 1. Detta påverkar inte varje medlemsstats skyldighet att inrätta minst en superstation för övervakning på en plats i urban bakgrund och skyldigheten för varje medlemsstat vars territorium är större än 10 000 km2 att inrätta minst en superstation för övervakning på en plats i regional bakgrund.

5.   Mätningar vid superstationer för övervakning på platser i urban bakgrund och platser i regional bakgrund ska omfatta de föroreningar som förtecknats i avsnitt 1 tabellerna 1 och 2 i bilaga VII och får även omfatta de föroreningar som förtecknats i tabell 3 i det avsnittet.

6.   En medlemsstat får välja att inte mäta sot, ultrafina partiklar eller ammoniak vid hälften av sina superstationer för övervakning på platser i regional bakgrund om dess superstationer för övervakning på platser i regional bakgrund är mer än dubbelt så många som dess superstationer för övervakning på platser i urban bakgrund, förutsatt att urvalet av dess superstationer för övervakning är representativt för dessa föroreningar.

7.   Där så är lämpligt ska övervakningen samordnas med den övervakningsstrategi och det mätprogram som används inom EMEP, forskningsinfrastrukturen för aerosoler, moln och spårgaser (Actris) och den övervakning av luftföroreningseffekter som genomförs enligt direktiv (EU) 2016/2284.

1.   Medlemsstaterna ska tillämpa de referensmätmetoder som anges i punkterna A och C i bilaga VI.

Andra mätmetoder får dock användas under förutsättning att de uppfyller kraven i punkterna B, C och D i bilaga VI.

2.   Medlemsstaterna ska använda modelleringstillämpningar för luftkvalitet på de villkor som anges i punkt E i bilaga VI.

3.   Utvärderingsdata för luftkvalitet ska uppfylla de datakvalitetsmål som fastställs i bilaga V.

1.   I zoner där luftens föroreningsnivåer underskrider respektive gränsvärde enligt avsnitt 1 i bilaga I ska medlemsstaterna hålla nivåerna av dessa föroreningar under gränsvärdena.

2.   I zoner där luftens föroreningsnivåer ligger under de respektive målvärden som anges i avsnitten 1 och 2 i bilaga I ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder som inte medför oproportionerliga kostnader för att hålla dessa nivåer under målvärdena.

Medlemsstaterna ska eftersträva att uppnå de långsiktiga mål för ozon som anges i avsnitt 2 i bilaga I och ska, när dessa väl har uppnåtts, eftersträva att hålla ozonnivåerna under dessa långsiktiga mål i den utsträckning detta är möjligt med hänsyn till faktorer såsom ozonföroreningens gränsöverskridande karaktär, flyktiga organiska föreningar från biogena källor och de meteorologiska förhållandena, och under förutsättning att nödvändiga åtgärder inte medför oproportionerliga kostnader.

3.   I territoriella enheter för genomsnittlig exponering där indikatorerna för genomsnittlig exponering för PM2,5 och NO2 ligger under respektive värde för de mål för genomsnittlig exponeringskoncentration för dessa föroreningar som fastställs i avsnitt 5 i bilaga I, ska medlemsstaterna hålla nivåerna för dessa föroreningar under målen för genomsnittlig exponeringskoncentration.

4.   Medlemsstaterna ska eftersträva att uppnå och bevara den bästa luftkvaliteten och en hög miljö- och hälsoskyddsnivå, i syfte att uppnå det nollföroreningsmål som avses i artikel 1.1, i enlighet med WHO:s rekommendationer, och under de utvärderingströsklar som fastställs i bilaga II.

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att luftens föroreningsnivåer inte överskrider de respektive gränsvärden som fastställs i avsnitt 1 i bilaga I.

2.   Medlemsstaterna ska, genom att vidta alla nödvändiga åtgärder som inte medför oproportionerliga kostnader, säkerställa att föroreningsnivåerna i deras zoner inte överskrider de respektive målvärden som fastställs i avsnitt 1 och 2 i bilaga I.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att de skyldigheter för genomsnittlig exponeringsminskning för PM2,5 och NO2 som fastställs i avsnitt 5 punkt B i bilaga I, uppfylls i alla deras territoriella enheter för genomsnittlig exponering, där de överskrider de mål för genomsnittlig exponeringskoncentration som anges i avsnitt 5 punkt C i bilaga I.

4.   Efterlevnaden av punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel ska bedömas i enlighet med bilaga IV.

5.   Indikatorerna för genomsnittlig exponering ska utvärderas i enlighet med avsnitt 5 punkt A i bilaga I.

6.   Den tidsfrist för att uppnå gränsvärdena som fastställs i avsnitt 1 tabell 1 i bilaga I får förlängas i enlighet med artikel 18.

7.   Medlemsstaterna får behålla eller införa strängare skyddsåtgärder, inbegripet luftkvalitetsnormer som är strängare än dem som avses i denna artikel, i enlighet med artikel 193 i EUF-fördraget. Medlemsstaterna ska anmäla sådana åtgärder till kommissionen inom tre månader efter antagandet.

1.   Tröskelvärdena för larm för koncentrationer av svaveldioxid, kvävedioxid, partiklar (PM10 och PM2,5) och ozon i luften är de som fastställs i avsnitt 4 punkt A i bilaga I.

2.   Tröskelvärdena för information för koncentrationer av svaveldioxid, kvävedioxid, partiklar (PM10 och PM2,5) och ozon är de som fastställs i avsnitt 4 punkt B i bilaga I.

3.   Om något tröskelvärde för larm som fastställs i avsnitt 4 punkt A i bilaga I överskrids, eller – där så är lämpligt – om det på grundval av modelleringstillämpningar eller andra prognosverktyg förutses att det kommer att överskridas, ska medlemsstaterna i tillämpliga fall utan onödigt dröjsmål vidta de nödåtgärder som anges i de kortsiktiga handlingsplaner som upprättats enligt artikel 20.

4.   Om något tröskelvärde för larm eller tröskelvärde för information som fastställs i avsnitt 4 i bilaga I överskrids, eller – där så är lämpligt – om det på grundval av modelleringstillämpningar eller andra prognosverktyg förutses att det kommer att överskridas, ska medlemsstaterna vidta erforderliga åtgärder för att informera allmänheten så fort som möjligt och i möjligaste mån inom ett fåtal timmar i enlighet med punkterna 2 och 3 i bilaga X, genom användning av olika medier och kommunikationskanaler och med säkerställande av bred tillgänglighet för allmänheten.

5.   Medlemsstaterna får behålla eller införa strängare skyddsåtgärder, inbegripet tröskelvärden för larm eller tröskelvärden för information som är strängare än de som avses i denna artikel, i enlighet med artikel 193 i EUF-fördraget. Medlemsstaterna ska anmäla sådana åtgärder till kommissionen inom tre månader efter antagandet.

1.   Medlemsstaterna får för ett visst år identifiera

2.   Medlemsstaterna ska förse kommissionen med förteckningar över sådana zoner och territoriella enheter för genomsnittlig exponering som avses i punkt 1, tillsammans med uppgifter om koncentrationer och källor samt belägg för att överskridandena beror på naturliga källor.

3.   Om kommissionen har underrättats om ett överskridande som beror på naturliga källor i enlighet med punkt 2 ska detta överskridande inte betraktas som ett överskridande med avseende på detta direktiv. Om kommissionen anser att de belägg som en medlemsstat har lagt fram inte är tillräckliga, ska den informera den medlemsstaten om att överskridandet inte anses bero på naturliga källor förrän den medlemsstaten lämnar relevant kompletterande information.

4.   Senast den 31 december 2026 ska kommissionen genom genomförandeakter tillhandahålla tekniska uppgifter om påvisande och borträkning av överskridanden som beror på naturliga källor. Sådana tekniska uppgifter ska specificera innehållet i de belägg som medlemsstaterna ska lägga fram enligt punkt 2.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 26.2.

1.   Medlemsstaterna får för ett visst år identifiera zoner där överskridanden av gränsvärdena för PM10 i luften beror på resuspension av partiklar efter sandning eller saltning av vägar under vintern.

2.   Medlemsstaterna ska förse kommissionen med förteckningar över sådana zoner som avses i punkt 1 tillsammans med uppgifter om PM10-koncentrationer och PM10-källor i sådana zoner.

Medlemsstaterna ska också lägga fram belägg för att eventuella överskridanden beror på resuspenderade partiklar och att rimliga åtgärder har vidtagits för att sänka sådana koncentrationer.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 16 ska medlemsstaterna, i de zoner som avses i punkt 1 i den här artikeln, upprätta den luftkvalitetsplan som föreskrivs i artikel 19 endast om överskridandena beror på andra PM10-källor än sandning eller saltning av vägar under vintern.

4.   Senast den 31 december 2026 ska kommissionen genom genomförandeakter tillhandahålla tekniska uppgifter för metoden för bestämning av bidrag från resuspension av partiklar efter sandning eller saltning av vägar under vintern, samt den information som medlemsstaterna ska lämna enligt punkt 2, vilken i tillämpliga fall ska innehålla information om hur resuspension bidrar till de dagliga koncentrationsnivåerna.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 26.2.

1.   Om det i en viss zon inte är möjligt att klara gränsvärdena för partiklar (PM10 och PM2,5), kvävedioxid, bensen eller bens(a)pyren inom den tidsfrist som anges i avsnitt 1 tabell 1 i bilaga I, får medlemsstaterna förlänga den tidsfristen för den berörda zonen med en period som motiveras av en luftkvalitetsfärdplan och förutsatt att villkoren i punkt 2 i denna artikel är uppfyllda:

Om en tidsfrist för att uppfylla kraven har förlängts i enlighet med första stycket b i denna punkt, men kravuppfyllelsen inte kan ske inom den förlängda tidsfristen, får medlemsstaterna förlänga tidsfristen för den berörda zonen en andra och sista gång med en period på högst två år från utgången av den första förlängningsperioden och som är motiverad av en uppdaterad luftkvalitetsfärdplan, förutsatt att villkoren i punkt 2 är uppfyllda.

2.   Medlemsstaterna får förlänga en tidsfrist för att uppfylla kraven i enlighet med punkt 1 i denna artikel om följande villkor är uppfyllda:

3.   Under förlängningen av en tidsfrist för att uppfylla kraven i enlighet med punkt 1 i denna artikel ska medlemsstaten säkerställa att följande villkor är uppfyllda:

4.   Medlemsstaterna ska senast den 31 januari 2029 underrätta kommissionen om de anser att punkt 1 första stycket a eller b är tillämplig och ska överlämna den luftkvalitetsfärdplan som avses i punkt 1 och all information som kommissionen behöver för att kunna bedöma om det angivna skälet för förlängningen är giltigt och villkoren i den punkten är uppfyllda.

Medlemsstaterna ska senast den 31 januari 2034 underrätta kommissionen om de anser att kraven inte kan uppfyllas inom en tidsfrist som har förlängts i enlighet med punkt 1 andra stycket och ska överlämna den uppdaterade luftkvalitetsfärdplan som avses i punkt 1 och all information som kommissionen behöver för att kunna bedöma om det angivna skälet för en andra och sista förlängning är giltigt och villkoren i den punkten är uppfyllda.

När det gäller de prognoser som anförs som skäl för förlängningen ska medlemsstaterna motivera de metoder och data som har använts för att erhålla dessa prognoser.

I sin bedömning ska kommissionen beakta luftkvalitetsprognoser som inlämnats av den berörda medlemsstaten och beräknade effekter på luftkvaliteten i den medlemsstaten av åtgärder som har vidtagits av medlemsstaten och även beräknade effekter på luftkvaliteten av unionsåtgärder.

Om kommissionen inte framfört några invändningar inom nio månader efter det att denna underrättelse mottagits ska villkoren för tillämpning av punkt 1 anses vara uppfyllda.

Om invändningar framförs får kommissionen kräva att medlemsstaten ändrar eller lämnar in en ny luftkvalitetsfärdplan för att uppfylla kraven i punkt 1.

5.   Senast den 31 december 2026 ska kommissionen genom genomförandeakter lämna ytterligare tekniska uppgifter om kraven för prognoser som utförs för tillämpningen av punkt 1 i denna artikel i syfte att visa hur gränsvärdena i avsnitt 1 tabell 1 i bilaga I kommer att uppnås, med beaktande av rimliga och proportionella åtgärder. Dessutom ska det anges vilken information som ska ingå i genomföranderapporterna vid tillämpningen av punkt 3 i denna artikel.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 26.2.

1.   Om luftens föroreningsnivåer i vissa zoner överskrider något av de gränsvärden eller målvärden som fastställs i avsnitt 1 i bilaga I, ska medlemsstaterna upprätta luftkvalitetsplaner för dessa zoner där lämpliga åtgärder fastställs för att uppnå gränsvärdet eller målvärdet i fråga och för att hålla perioden av överskridande så kort som möjligt, och under inga omständigheter längre än fyra år från utgången av det kalenderår då det första överskridandet registrerades. Dessa luftkvalitetsplaner ska upprättas så snart som möjligt och senast två år efter det kalenderår under vilket överskridandet av ett gränsvärde eller målvärde registrerades.

Om ett överskridande av ett gränsvärde i en viss zon redan omfattas av en luftkvalitetsfärdplan ska medlemsstaterna säkerställa att de åtgärder som anges i den färdplanen är lämpliga för att hålla perioden av överskridande så kort som möjligt och, i förekommande fall, vidta ytterligare och effektivare åtgärder och följa förfarandet för uppdatering av en luftkvalitetsfärdplan enligt punkt 5.

2.   När luftföroreningsnivåerna i territoriella enheter som omfattar minst en zon överskrider ett målvärde för ozon enligt avsnitt 2 i bilaga I, ska medlemsstaterna upprätta luftkvalitetsplaner för dessa territoriella enheter där lämpliga åtgärder fastställs för att uppnå målvärdet för ozon och för att hålla perioden av överskridande så kort som möjligt. Dessa luftkvalitetsplaner ska upprättas så snart som möjligt och senast två år efter det kalenderår under vilket överskridandet av målvärdet för ozon registrerades.

Om ett överskridande av ett målvärde för ozon i en viss territoriell enhet redan omfattas av en luftkvalitetsfärdplan ska medlemsstaterna säkerställa att de åtgärder som anges i färdplanen är lämpliga för att hålla perioden av överskridande så kort som möjligt och, i förekommande fall, följa förfarandet för uppdatering av en luftkvalitetsfärdplan enligt punkt 5.

Medlemsstaterna får dock avstå från att upprätta sådana luftkvalitetsplaner eller luftkvalitetsfärdplaner för att ta itu med överskridandet av ozon om det inte finns några goda förutsättningar för att minska ozonkoncentrationerna, med beaktande av geografiska och meteorologiska förhållanden, och om åtgärderna skulle medföra oproportionerliga kostnader.

Om en luftkvalitetsplan eller luftkvalitetsfärdplan inte upprättas ska medlemsstaterna förse allmänheten och kommissionen med en detaljerad motivering till varför det inte finns några goda förutsättningar för att minska överskridandet, vilket har lett till ett beslut om att inte upprätta en luftkvalitetsplan eller luftkvalitetsfärdplan.

Minst vart femte år ska medlemsstaterna göra en ny bedömning av förutsättningarna för att minska ozonkoncentrationerna.

För territoriella enheter där målvärdet för ozon överskrids ska medlemsstaterna säkerställa att det relevanta nationella luftvårdsprogram som utarbetats enligt artikel 6 i direktiv (EU) 2016/2284 innehåller åtgärder mot ozonbildande ämnen som omfattas av det direktivet.

3.   När skyldigheten för genomsnittlig exponeringsminskning enligt avsnitt 5 i bilaga I inte uppfylls i en viss territoriell enhet för genomsnittlig exponering, ska medlemsstaterna upprätta luftkvalitetsplaner för dessa territoriella enheter för genomsnittlig exponering där lämpliga åtgärder fastställs för att uppnå skyldigheten för genomsnittlig exponeringsminskning och för att hålla perioden av överskridande så kort som möjligt. Dessa luftkvalitetsplaner ska upprättas så snart som möjligt och senast två år efter det kalenderår under vilket överskridandet av skyldigheten för genomsnittlig exponeringsminskning registrerades.

4.   Om föroreningsnivåerna från och med den 1 januari 2026 till och med den 31 december 2029 i en zon eller en territoriell enhet ligger över något gränsvärde eller målvärde som ska uppnås senast den 1 januari 2030 enligt avsnitt 1 tabell 1 i bilaga I och avsnitt 2 B i bilaga I, och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 tredje stycket i denna artikel, ska medlemsstaterna upprätta en luftkvalitetsfärdplan för den berörda föroreningen för att uppnå respektive gränsvärden eller målvärden innan tidsfristen löper ut. Dessa luftkvalitetsfärdplaner ska upprättas så snart som möjligt och senast två år efter det kalenderår under vilket överskridandet registrerades.

Medlemsstaterna får dock avstå från att upprätta sådana luftkvalitetsfärdplaner när referensscenariot enligt den information som krävs i punkt A.5 i bilaga VIII visar att gränsvärdet eller målvärdet kommer att uppnås med de åtgärder som redan är i kraft, inbegripet när överskridandet orsakas av tillfällig verksamhet som påverkar föroreningsnivåerna under ett enda år. Om en luftkvalitetsfärdplan inte upprättas enligt detta stycke ska medlemsstaterna förse allmänheten och kommissionen med en detaljerad motivering.

5.   Om överskridanden av ett gränsvärde, en skyldighet för genomsnittlig exponeringsminskning eller ett målvärde kvarstår under det tredje kalenderåret efter tidsfristen för upprättande av en luftkvalitetsplan eller luftkvalitetsfärdplan, och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 tredje stycket, ska medlemsstaterna uppdatera luftkvalitetsplanen eller luftkvalitetsfärdplanen och åtgärderna i dessa, inbegripet deras inverkan på beräknade utsläpp och koncentrationer, senast fem år efter tidsfristen för upprättandet av den föregående luftkvalitetsplanen eller luftkvalitetsfärdplanen och vidta ytterligare och effektivare åtgärder för att hålla perioden av överskridande så kort som möjligt.

6.   Luftkvalitetsplanerna och luftkvalitetsfärdplanerna ska innehålla minst följande information:

Medlemsstaterna ska när så är lämpligt inbegripa de åtgärder som avses i artikel 20.2 och särskilda åtgärder för att skydda känsliga och utsatta grupper, inbegripet barn, i sina luftkvalitetsplaner och luftkvalitetsfärdplaner.

Medlemsstaterna ska, när de utarbetar luftkvalitetsplaner eller luftkvalitetsfärdplaner, bedöma risken för att respektive tröskelvärden för larm överskrids för de berörda föroreningarna. Denna analys ska i tillämpliga fall användas för att upprätta kortsiktiga handlingsplaner.

Om luftkvalitetsplaner eller luftkvalitetsfärdplaner ska upprättas med avseende på flera föroreningar eller luftkvalitetsnormer, ska medlemsstaterna vid behov upprätta integrerade luftkvalitetsplaner eller luftkvalitetsfärdplaner som omfattar alla berörda föroreningar och luftkvalitetsnormer.

Medlemsstaterna ska, i den utsträckning det är möjligt, säkerställa att deras luftkvalitetsplaner och luftkvalitetsfärdplaner överensstämmer med andra planer som har en betydande påverkan på luftkvaliteten, inbegripet de planer som krävs enligt direktiv 2002/49/EG, 2010/75/EU and (EU) 2016/2284 samt enligt lagstiftningen om klimat, biologisk mångfald, energi, transport och jordbruk.

7.   Medlemsstaterna ska, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG (21), samråda med allmänheten och med de behöriga myndigheter som på grund av sitt ansvar i fråga om luftföroreningar och luftkvalitet sannolikt kommer att påverkas av genomförandet av luftkvalitetsplanerna och luftkvalitetsfärdplanerna, om utkast till luftkvalitetsplaner och utkast till luftkvalitetsfärdplaner och eventuella betydande uppdateringar av luftkvalitetsplaner och luftkvalitetsfärdplaner innan de färdigställs. Vid samråd med allmänheten ska medlemsstaterna säkerställa att allmänheten har tillgång till utkastet till luftkvalitetsplan eller utkastet till luftkvalitetsfärdplan som innehåller den minimiinformation som krävs enligt bilaga VIII till det här direktivet och, om möjligt, en icke-teknisk sammanfattning av den information som avses i detta stycke.

Medlemsstaterna ska uppmuntra aktiv medverkan från samtliga berörda parter i insatserna för att utarbeta, genomföra och uppdatera luftkvalitetsplanerna och luftkvalitetsfärdplanerna. När luftkvalitetsplaner och luftkvalitetsfärdplaner förbereds ska medlemsstaterna säkerställa att berörda parter vars verksamhet bidrar till överskridandet uppmuntras att föreslå åtgärder som de kan vidta för att få ett slut på överskridandena och att icke-statliga organisationer, såsom miljö- och hälsoorganisationer, konsumentorganisationer, organisationer som företräder känsliga och utsatta gruppers intressen, andra relevanta hälso- och sjukvårdsorgan, inbegripet organisationer som företräder hälso- och sjukvårdspersonal och berörda näringslivsorganisationer, uppmuntras att delta i dessa samråd.

8.   Luftkvalitetsplanerna och luftkvalitetsfärdplanerna ska överlämnas till kommissionen inom två månader efter det att de antagits.

1.   Om det i en viss zon finns risk för att föroreningsnivån kommer att överskrida ett eller flera av de tröskelvärden för larm som anges i avsnitt 4 i bilaga I, ska medlemsstaterna upprätta kortsiktiga handlingsplaner där det anges vilka nödåtgärder som ska vidtas på kort sikt för att minska risken för överskridanden eller deras varaktighet.

Om det finns risk för att tröskelvärdet för larm för ozon kommer att överskridas, får dock medlemsstaterna avstå från att upprätta sådana kortsiktiga handlingsplaner när det, med hänsyn till de geografiska, meteorologiska och ekonomiska förhållandena i landet, inte finns goda förutsättningar för att minska risken för, varaktigheten av eller graden av ett sådant överskridande.

Om förutsättningarna för att minska risken för ett sådant överskridande för partiklar (PM10 och PM2,5) är kraftigt begränsade, med hänsyn till de lokala geografiska och meteorologiska förhållandena och särdragen hos värmesystem för bostäder, får medlemsstaterna upprätta en kortsiktig handlingsplan som endast fokuserar på särskilda åtgärder som syftar till att skydda både allmänheten och känsliga och utsatta grupper, samt lättbegriplig information om rekommenderade försiktighetsåtgärder för att minska exponeringen för det uppmätta eller förväntade överskridandet.

2.   Vid upprättande av de kortsiktiga handlingsplaner som avses i punkt 1 i denna artikel får medlemsstaterna, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, ange effektiva åtgärder för att begränsa och vid behov tillfälligt avbryta verksamhet som bidrar till risken för att respektive gräns- eller målvärden eller tröskelvärde för larm kommer att överskridas. Medlemsstaterna ska också beakta den förteckning över åtgärder som anges i bilaga IX i sina kortsiktiga handlingsplaner, och beroende på hur mycket de huvudsakliga föroreningskällorna bidrar till de överskridanden som ska åtgärdas, ska de i förekommande fall överväga att i dessa kortsiktiga handlingsplaner inkludera åtgärder som avser verksamheter såsom transporter, byggnadsarbeten, industrianläggningar, jordbruk samt användning av produkter och uppvärmning av bostäder. Särskilda åtgärder för att skydda känsliga och utsatta grupper, däribland barn, ska även behandlas inom ramen för dessa planer.

3.   Medlemsstaterna ska samråda med allmänheten i enlighet med direktiv 2003/35/EG, och med de behöriga myndigheter som på grund av sitt ansvar i fråga om luftföroreningar och luftkvalitet sannolikt kommer att beröras av genomförandet av den kortsiktiga handlingsplanen, om utkast till kortsiktiga handlingsplaner och eventuella betydande uppdateringar av dessa innan de färdigställs.

4.   När medlemsstaterna har upprättat en kortsiktig handlingsplan ska de göra resultaten av sina genomförbarhetsstudier, innehållet i de särskilda kortsiktiga handlingsplanerna och information om dessa planers genomförande tillgängliga för allmänheten och för berörda organisationer, däribland miljö- och hälsoorganisationer, konsumentorganisationer och organisationer som företräder känsliga och utsatta gruppers samt hälso- och sjukvårdspersonals intressen, samt för andra berörda organ inom hälso- och sjukvård samt berörda näringslivsorganisationer.

5.   De kortsiktiga handlingsplanerna ska överlämnas till kommissionen inom ett år efter det att de antagits inom ramen för den årliga rapporteringen enligt artikel 23.

6.   Medlemsstaterna får, vid upprättandet av sina kortsiktiga handlingsplaner där det anges vilka nödåtgärder som ska vidtas, begära att kommissionen anordnar ett utbyte av bästa praxis för att göra det möjligt för de begärande medlemsstaterna att dra nytta av andra medlemsstaters erfarenheter.

1.   Om gränsöverskridande transport av luftföroreningar från en eller flera medlemsstater bidrar avsevärt till överskridandet av ett gränsvärde, ett målvärde för ozon, en skyldighet för genomsnittlig exponeringsminskning eller ett tröskelvärde för larm, i en annan medlemsstat, ska den senare underrätta de medlemsstater där luftföreningen har sitt ursprung och kommissionen om detta.

2.   De berörda medlemsstaterna ska samarbeta med varandra, inbegripet genom att inrätta gemensamma expertgrupper och med tekniskt stöd från kommissionen, för att identifiera källorna till luftföroreningar, dessa källors bidrag till överskridanden i en annan medlemsstat och de åtgärder som ska vidtas enskilt och i samordning med andra medlemsstater för att hantera dessa källor, samt utforma samordnade åtgärder, såsom samordning av luftkvalitetsplaner enligt artikel 19, där varje medlemsstat ska hantera föroreningskällor som är belägna på dess territorium, för att komma till rätta med sådana överskridanden.

Medlemsstaterna ska svara varandra i god tid, och informera kommissionen, senast tre månader efter det att de underrättats av en annan medlemsstat i enlighet med första stycket.

3.   Kommissionen ska informeras om och beredas möjlighet att närvara vid eller medverka i det samarbete som avses i punkt 2 i denna artikel. Kommissionen får begära att de berörda medlemsstaterna tillhandahåller en uppdatering om framstegen med genomförandet av de samordnade åtgärder som har fastställts enligt den punkten. Vid behov ska kommissionen, med beaktande av de rapporter som utarbetas enligt artikel 11 i direktiv (EU) 2016/2284, överväga om det är nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder på unionsnivå för att minska utsläppen av de ämnen som bidrar till bildandet av gränsöverskridande föroreningar.

4.   Medlemsstaterna ska vid behov enligt artikel 20 förbereda och genomföra samordnade kortsiktiga handlingsplaner som omfattar angränsande zoner i andra medlemsstater. Medlemsstaterna ska säkerställa att angränsande zoner i andra medlemsstater får all nödvändig information om dessa kortsiktiga handlingsplaner utan onödigt dröjsmål.

5.   Om tröskelvärdet för larm eller tröskelvärdet för information överskrids i zoner som ligger nära nationsgränser, ska de behöriga myndigheterna i de berörda angränsande medlemsstaterna informeras om dessa överskridanden så snart som möjligt. Denna information ska göras tillgänglig för allmänheten.

6.   I den underrättelse som avses i punkt 1 får medlemsstaterna för det berörda året identifiera

En medlemsstat får också förse de berörda medlemsstaterna och kommissionen med förteckningar över sådana zoner och territoriella enheter för genomsnittlig exponering tillsammans med information om koncentrationer och belägg för att luftföroreningar från gränsöverskridande källor, inbegripet från tredjeländer, som den medlemsstaten inte har någon direkt kontroll över, avsevärt bidrar till överskridandena. Kommissionen får i förekommande fall beakta denna information vid tillämpningen av artikel 18.

7.   När medlemsstaterna upprättar de planer som anges i punkterna 2 och 4 och när de informerar allmänheten enligt punkt 5 ska de när så är lämpligt sträva efter att samarbeta med tredjeländer, och i synnerhet med kandidatländer. Medlemsstaterna får när så är lämpligt begära tekniskt stöd från kommissionen.

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att allmänheten och berörda organisationer, däribland miljö- och hälsoorganisationer, konsumentorganisationer, organisationer som företräder känsliga och utsatta gruppers intressen, organisationer som företräder hälso- och sjukvårdspersonal, andra berörda hälso- och sjukvårdsorgan och berörda näringslivsorganisationer, i god tid får tillräcklig information om följande:

2.   Medlemsstaterna ska fastställa och genom en offentlig källa på ett lättbegripligt sätt tillgängliggöra ett luftkvalitetsindex som omfattar timvisa uppdateringar för åtminstone svaveldioxid, kvävedioxid, partiklar (PM10 och PM2,5) och ozon, förutsatt att det finns en skyldighet att övervaka dessa föroreningar enligt detta direktiv. Detta index kan, om så är relevant, omfatta ytterligare föroreningar. Luftkvalitetsindexet ska i möjligaste mån vara jämförbart mellan alla medlemsstater och följa WHO:s rekommendationer. Luftkvalitetsindexet ska bygga på de luftkvalitetsindex på europeisk nivå som tillhandahålls av Europeiska miljöbyrån och omfatta information om hälsoeffekterna, inbegripet information som är skräddarsydd för känsliga och utsatta grupper. Alternativt får medlemsstaterna använda det luftkvalitetsindex som tillhandahålls av Europeiska miljöbyrån för att uppfylla kraven i denna punkt. Om en medlemsstat beslutar att inte använda det index som tillhandahålls av Europeiska miljöbyrån ska en hänvisning till det indexet göras tillgänglig på nationell nivå.

3.   Medlemsstaterna ska offentliggöra information om symtom i samband med luftföroreningstoppar och om minskad exponering för luftföroreningar och skyddsbeteenden och ska uppmuntra att informationen tillgängliggörs för allmänheten på platser som besöks av känsliga och utsatta grupper, såsom hälso- och sjukvårdsinrättningar.

4.   Medlemsstaterna ska informera allmänheten om vilken behörig myndighet eller vilket behörigt organ som utsetts att utföra de uppgifter som anges i artikel 5.

5.   Den information som avses i denna artikel ska göras tillgänglig för allmänheten kostnadsfritt och på ett enhetligt och lättförståeligt sätt via lättillgängliga medier och kommunikationskanaler i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG och direktiv (EU) 2019/1024 (22) med säkerställande av bred tillgänglighet för allmänheten.

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att information om luftkvaliteten överlämnas till kommissionen inom begärd tidsfrist i enlighet med de genomförandeakter som avses i punkt 5 i denna artikel, och oberoende av överensstämmelsen med de datakvalitetsmål för datatäckning som fastställs i punkt B i bilaga V.

2.   För det särskilda ändamålet att bedöma om gränsvärdena, målvärdena, skyldigheterna för genomsnittlig exponeringsminskning och de kritiska nivåerna överskridits ska den information som avses i punkt 1 i denna artikel överlämnas till kommissionen senast nio månader efter utgången av varje år, och den ska omfatta

3.   Medlemsstaterna ska rapportera uppgifter till kommissionen i enlighet med punkt 1 om de nivåer som registrerats och om hur länge tröskelvärdet för larm eller tröskelvärdet för information överskridits.

4.   Medlemsstaterna ska lämna den information som avses i punkt D i bilaga IV till kommissionen inom tre månader efter det att de har anmodats att göra detta.

5.   Kommissionen ska genom genomförandeakter anta åtgärder för att

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 26.2.

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 24 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 10 december 2024. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 24 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

En delegerad akt som antas enligt artikel 24 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

1.   Kommissionen ska biträdas av kommittén för luftkvalitet. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

1.   Medlemsstaterna ska i enlighet med sin nationella lagstiftning säkerställa att medlemmar av den berörda allmänheten har möjlighet att få den materiella eller formella giltigheten av medlemsstaternas alla beslut, handlingar eller underlåtenheter när det gäller provtagningspunkternas antal och placering enligt artikel 9 i enlighet med de relevanta kriterierna i bilagorna III och IV, de luftkvalitetsplaner och luftkvalitetsfärdplaner som avses i artikel 19 och de kortsiktiga handlingsplaner som avses i artikel 20 prövade i domstol eller något annat oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag, om något av följande villkor är uppfyllt:

Medlemsstaterna ska fastställa vad som utgör ett tillräckligt intresse och kränkning av en rättighet i överensstämmelse med målet att ge den berörda allmänheten omfattande tillgång till rättslig prövning.

För detta ändamål ska intresset hos en icke-statlig folkhälso- eller miljöskyddsorganisation som uppfyller eventuella krav enligt nationell rätt, anses vara tillräckligt i den mening som avses i första stycket a. Sådana organisationer ska också anses ha rättigheter som kan kränkas i den mening som avses i första stycket b.

2.   Prövningsförfarandet ska vara objektivt, rättvist, snabbt och inte oöverkomligt kostsamt, och ska omfatta lämpliga och ändamålsenliga prövningsmekanismer som innefattar förelägganden där så är lämpligt.

3.   Medlemsstaterna ska fastställa i vilket skede beslut, handlingar eller underlåtenheter kan prövas, så att det inte blir omöjligt eller orimligt svårt att få tillgång till ett prövningsförfarande i domstol eller något annat oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag.

4.   Denna artikel hindrar inte medlemsstaterna från att kräva ett preliminärt prövningsförfarande inför en förvaltningsmyndighet och påverkar inte kravet att de administrativa prövningsförfarandena ska vara uttömda innan rättsliga prövningsförfaranden får användas, om detta krav finns enligt nationell rätt.

5.   Medlemsstaterna ska säkerställa att praktisk information om den tillgång till rättslig prövning i domstol och i administrativ ordning som avses i denna artikel görs tillgänglig för allmänheten.

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att fysiska personer som drabbas av hälsoskador till följd av en överträdelse av de nationella reglerna om införlivande av artiklarna 19.1–19.5 och 20.1–20.2 i detta direktiv som har begåtts uppsåtligen eller av vårdslöshet av de behöriga myndigheterna har rätt att göra anspråk på och erhålla ersättning för dessa skador.

2.   Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella regler och förfaranden för ersättningsanspråk utformas och tillämpas på ett sådant sätt att de inte gör det omöjligt eller orimligt svårt att utöva rätten till ersättning för skada som orsakats av en överträdelse enligt punkt 1.

3.   Medlemsstaterna får fastställa preskriptionstider för att väcka sådan talan för den ersättning som avses i punkt 1. Dessa preskriptionstider ska inte börja löpa förrän överträdelsen har upphört och personen som gör anspråk på ersättningen känner till eller rimligen kan förväntas känna till att han eller hon orsakats skada till följd av en överträdelse som avses i punkt 1.

1.   Utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG (23) ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för överträdelser av nationella bestämmelser som antagits enligt det här direktivet och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder utan onödigt dröjsmål samt utan onödigt dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.

2.   Medlemsstaterna ska säkerställa att det vid fastställandet av sanktioner enligt punkt 1 tas vederbörlig hänsyn till följande omständigheter, enligt vad som är tillämpligt:

1.   Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 1, 3, 4.2, 4.7, 4.9, 4.14, 4.15, 4.16, 4.18, 4.21–4.30, 4.33, 4.34, 4.41–4.45, 5–8, 9.1, 9.2, 9.3, 9.5–9.9, 10, 11, 12, 13.1, 13.2, 13.3, 13.5, 13.6, 13.7, 15, 16.1, 16.2, 16.4, 17.4, 18–21, 22.1, 22.2, 22.3, 22.5 och 23–29 samt bilagorna I–X senast den 11 december 2026. De ska genast underrätta kommissionen om texten till dessa bestämmelser.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävs genom det här direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

1.   Direktiven 2004/107/EG och 2008/50/EG, i deras lydelse enligt de akter som anges i del A i bilaga XI till det här direktivet, upphör att gälla med verkan från och med den 12 december 2026 utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter i fråga om tidsfristerna för införlivande i nationell lagstiftning av de direktiv som anges i del B i bilaga XI till det här direktivet.

2.   Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till det här direktivet och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga XII till det här direktivet.