(1)

Målen för den gemensamma fiskeripolitiken och kraven vad gäller fiskerikontroll och verkställighet fastställs i artiklarna 2 och 36 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (3). Ett framgångsrikt genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken är beroende av ett ändamålsenligt, effektivt, modernt och öppet system för kontroll och verkställighet.

(2)

Genom rådets förordning (EG) nr 1224/2009 (4) fastställdes ett fiskerikontrollsystem i unionen med föreskrifter bland annat om centrum för fiskerikontroll, fartygsspårning, fångstrapporteringsskyldigheter, förhandsanmälningar, tillstånd för omlastning i tredjeländer, offentliggörande vid stängning av fiske, kontroll av fiskekapaciteten, nationella kontrollprogram, kontroll av fritidsfisket, kontroll av leveranskedjan för fiskeri- och vattenbruksprodukter, vägning av fiskeriprodukter, transportdokument, landningsdeklarationer, avräkningsnotor och deklarationer om övertagande, inspektioner och granskningar, sanktioner vid överträdelser och dataåtkomst.

(3)

Förordning (EG) nr 1224/2009 antogs emellertid före antagandet av förordning (EU) nr 1380/2013, för kontroll och verkställighet av de bestämmelser i den gemensamma fiskeripolitiken som var i kraft vid den tidpunkten. Den bör därför ändras för att bättre återspegla kraven när det gäller kontroll och verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken i enlighet med förordning (EU) nr 1380/2013, för att dra nytta av modern och mer kostnadseffektiv kontrollteknik och för att ta hänsyn till de senaste vetenskapliga rönen för att säkerställa att fiske- och vattenbruksverksamheten är miljömässigt hållbar på lång sikt. Ändringarna bör också vara förenliga med unionens internationella skyldigheter, inbegripet de som följer av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations avtal från 2009 om hamnstatsåtgärder för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, som godkänts av unionen genom rådets beslut 2011/443/EU (5).

(4)

Unionens system för fiskerikontroll bör dessutom främja rättvis konkurrens mellan aktörer i alla medlemsstater och samtidigt bidra till uppnåendet av den gemensamma fiskeripolitikens övriga mål.

(5)

Förordning (EG) nr 1224/2009 bör innehålla en hänvisning till definitionerna i förordning (EU) nr 1380/2013 och till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 (6). För ökad tydlighet och konsekvens bör vissa definitioner i förordning (EG) nr 1224/2009 strykas eller ändras och nya definitioner bör läggas till.

(6)

Definitionen av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken bör ändras för att förtydliga att politikens tillämpningsområde täcker all unionsrätt på områdena bevarande, förvaltning och nyttjande av marina biologiska resurser, vattenbruk samt beredning, transport och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter. Det inbegriper regler om tekniska åtgärder och bevarandeåtgärder för marina biologiska resurser, om förvaltning och kontroll av unionsflottor som nyttjar sådana resurser och om beredning, transport och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter samt unionens system för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske). Denna definition bör även omfatta internationella skyldigheter på de områdena som är bindande för unionen och medlemsstaterna, inbegripet, när det gäller aktörer, unionens internationella skyldigheter som är tillämpliga på dem.

(7)

Definitionen av uppgifter från det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg bör ersättas med termen fartygspositionsdata, som är mer exakt. Definitionen av fartygspositionsdata bör inte längre avse överföring från satellitföljare eftersom det nu finns annan teknik för att spåra fartyg och sända fartygspositionsdata.

(8)

Definitionen av parti bör anpassas till definitionen av parti i unionens livsmedelslagstiftning.

(9)

Definitionen av fleråriga planer bör uppdateras för att beakta relevanta bestämmelser i förordning (EU) nr 1380/2013.

(10)

I definitionerna av fiskelicens, område med fiskebegränsning och fritidsfiske bör termen levande akvatiska resurser ersättas med termen marina biologiska resurser för att anpassa dessa definitioner till den terminologi som används i förordning (EU) nr 1380/2013.

(11)

För att säkerställa överensstämmelse med bestämmelserna om tekniska åtgärder i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1241 (7) bör en definition av känslig art införas.

(12)

För att bättre förstå och förebygga fiskeverksamhetens negativa inverkan på känsliga arter, bland annat för att minska eller eliminera oavsiktliga fångster av de arter som hotas av utrotning, måste insamlingen av uppgifter om oavsiktliga fångster av känsliga arter förbättras. För detta ändamål bör ytterligare information om oavsiktliga fångster av känsliga arter registreras i fiskeloggboken.

(13)

De flesta av bestämmelserna i förordning (EG) nr 1224/2009 avser fångstfartyg, men ett effektivt system för fiskerikontroll i unionen förutsätter att andra fartyg, som används vid yrkesmässigt nyttjande av marina biologiska resurser, också omfattas i vissa fall. I detta syfte bör definitionen av fiskefartyg i den förordningen ersättas med en mer detaljerad definition som klargör att termen avser fångstfartyg och varje annat fartyg som används för yrkesmässigt nyttjande av marina biologiska resurser, inbegripet stödfartyg, fiskberedningsfartyg, fartyg som deltar i omlastning, bogserbåtar, hjälpfartyg samt transportfartyg som används för transport av fiskeriprodukter, med undantag av containerfartyg och fartyg som enbart används för vattenbruk. Dessutom bör en definition av fångstfartyg införas.

(14)

En definition av fiskeinsats bör införas för att klargöra begreppets innebörd och skilja det från termen fiskeverksamhet, som har ett bredare tillämpningsområde.

(15)

Slipping är en metod där fisk avsiktligt släpps tillbaka från fiskeredskap innan fångsten tas ombord, vilket skulle kunna utgöra en överträdelse av skyldigheten att ta ombord och behålla arter som omfattas av landningsskyldigheten. Därför bör en definition av slipping införas.

(16)

Bestämmelserna om fiskelicenser och fisketillstånd bör uppdateras och förtydligas. I syfte att säkerställa omfattande kontroll bör andra unionsfiskefartyg än fångstfartyg tillåtas bedriva fiskeverksamhet endast om de har fått tillstånd från sin flaggmedlemsstat. En ny bestämmelse om fisketillstånd för andra unionsfiskefartyg än fångstfartyg bör därför införas.

(17)

Övergivna, förlorade eller på annat sätt kasserade fiskeredskap, särskilt sådana som är gjorda av plast, utgör en av de skadligaste formerna av marint skräp och plastavfall till havs. För att minska de långsiktiga och betydande effekterna av övergivna, förlorade eller på annat sätt kasserade fiskeredskap på det marina livet och ekosystemen är det viktigt att se till att fiskeredskap i slutet av livscykeln återförs till land för behandling i mottagningsanordningar i hamn som inrättats för detta ändamål enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/883 (8). Detta skulle också göra det möjligt för medlemsstaterna att rapportera till kommissionen om uttjänta fiskeredskap, inklusive fiskeredskap i slutet av livscykeln, som de samlar in varje år enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/904 (9). I detta syfte bör det vara möjligt att anta förfaranden för att säkerställa att befälhavare på unionsfiskefartyg anmäler sina uttjänta fiskeredskap till de behöriga myndigheterna och överlämnar dem till mottagningsanordningar i hamn eller andra likvärdiga insamlingssystem.

(18)

För att säkerställa att fiskeverksamheten är miljömässigt hållbar på lång sikt och för att förhindra allvarlig risk för de marina ekosystemen, den biologiska mångfalden och människors hälsa på grund av olagligt bortskaffande till havs av fiskeredskap och andra redskap eller båtar som används vid fiske, särskilt plastredskap, bör sådant bortskaffande från fiskefartyg betraktas som en allvarlig överträdelse enligt förordning (EG) nr 1224/2009.

(19)

Det småskaliga fisket spelar en viktig roll i unionen, ur ett biologiskt, ekonomiskt och socialt perspektiv. Med beaktande av det småskaliga fiskets möjliga påverkan på bestånden, är det viktigt att säkerställa att mindre fartygs fiskeverksamhet och fiskeansträngning är förenlig med bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken. Därför bör medlemsstaterna kunna spåra alla fiskefartyg, inklusive fiskefartyg med en total längd på mindre än 12 meter, och få positionsdata från dem med jämna och tillräckligt korta mellanrum. För att ytterligare underlätta användningen av spårningssystem för småskaliga fartyg bör kommissionen, på begäran av en eller flera medlemsstater, utveckla ett spårningssystem för fartyg med en total längd på mindre än 12 meter. Medlemsstaterna bör dock kunna undanta vissa småskaliga fartyg från spårningsskyldigheten under en begränsad period, för att ge tillräckligt med tid för att förbereda sig för användningen av nya verktyg för dessa fartyg. Under alla omständigheter bör genomförandet av dessa åtgärder vara balanserat och stå i proportion till de mål som eftersträvas och inte medföra en orimlig börda för flottan, särskilt inte för den småskaliga flottan, som kan få stöd från Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1139 (10).

(20)

Enligt artiklarna 32.2 och 38.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2403 (11) ska ett tredjelands fiskefartyg som har rätt att fiska i unionens vatten följa de kontrollregler som gäller för unionsfartygs fiskeinsatser, inbegripet regler för kontrollsystemet för fartyg. För att säkerställa en heltäckande kontroll bör skyldigheten att ha en fullt fungerande övervakningsutrustning för fartyg installerad ombord som gör det möjligt att automatiskt lokalisera och identifiera ett fartyg genom ett kontrollsystem för fartyg, vilket är en del av dessa kontrollregler, gälla alla fiskefartyg från tredjeländer som har rätt att bedriva fiskeverksamhet i unionens vatten, även de som bedriver annan fiskeverksamhet än fiskeinsatser och som inte omfattas av förordning (EU) 2017/2403.

(21)

I syfte att förtydliga rollen för centrumen för fiskerikontroll, bör bestämmelserna om dessa centrum i förordning (EG) nr 1224/2009 flyttas till en separat artikel.

(22)

För att säkerställa en effektiv fiskerikontroll och fiskeriövervakning i unionen bör det krävas att centrumen för fiskerikontroll har tillräckligt med personal och utrustning och att de har åtminstone ett automatiskt varningssystem och/eller jourtjänstgöring under annan tid än arbetstid.

(23)

Det bör fastställas regler för användningen av automatiska identifieringssystem för unionsfiskefartyg. För att ta hänsyn till exceptionella omständigheter som rör säkerheten för ett fiskefartygs besättning bör det på vissa villkor föreskrivas ett undantag från skyldigheten att kontinuerligt upprätthålla det automatiska identifieringssystemet enligt artikel 6a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG (12).

(24)

Förordning (EG) nr 1224/2009 har ändrats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/812 (13) i syfte att anpassa vissa av dess bestämmelser till landningsskyldigheten i förordning (EU) nr 1380/2013. För att säkerställa effektiviteten i unionens system för fiskerikontroll, särskilt när det gäller övervakningen av efterlevnaden av landningsskyldigheten, är det nödvändigt att på grundval av en riskanalys utrusta vissa fångstfartyg med elektroniska fjärrövervakningssystem ombord. Dessa system bör omfatta övervakningskameror (CCTV). CCTV-data bör inte direktströmmas. För att skydda rätten till integritet och skydd av personuppgifter bör inspelning av videomaterial via övervakningskameror endast tillåtas med avseende på redskapen och de delar av fartygen där fiskeriprodukter tas ombord, hanteras och lagras eller där utkast kan förekomma. Registreringen bör begränsas till situationer där redskap används aktivt, såsom utsättning av redskap eller upptagning eller avlägsnande av redskap från vattnet, och där fångst tas ombord och hanteras av besättningen eller där utkast kan förekomma. Möjligheten att identifiera enskilda personer i det inspelade videomaterialet bör begränsas i möjligaste mån, och vid behov bör data anonymiseras. För att säkerställa tydlighet och konsekvens bör det fastställas regler för behöriga myndigheters tillgång till data från dessa elektroniska fjärrövervakningssystem. Bilder från övervakningskameror bör göras tillgängliga uteslutande för de kontroll- och inspektionsändamål som anges i förordning (EG) nr 1224/2009, för de myndigheter som anges i den förordningen.

(25)

För att underlätta användningen av elektroniska fjärrövervakningssystem på frivillig basis bör medlemsstaterna tillåtas att tillhandahålla incitament för detta ändamål.

(26)

För uppnåendet av den gemensamma fiskeripolitikens mål är tillförlitligheten hos och omfattande insamling av fångstdata av yttersta vikt.

(27)

Inlämning av fångstregistreringsdata i pappersformat har lett till ofullständig och otillförlitlig rapportering och i slutändan till felaktig fångstrapportering från aktörer till medlemsstater och från medlemsstater till kommissionen, vilket har försvårat informationsutbytet mellan medlemsstater. Det anses därför vara nödvändigt för befälhavare att registrera data rörande fångster digitalt och lämna in dem elektroniskt, framför allt fiskeloggböcker, omlastningsdeklarationer och landningsdeklarationer.

(28)

För att underlätta kontrollen av genomförandet av fleråriga planer bör fångster av bottenlevande bestånd som omfattas av sådana planer förvaras separat, så att de olika bestånd som fångas lätt kan identifieras ombord på fiskefartyget i samband med inspektion. Införandet av fler fleråriga planer har emellertid ökat antalet fall där det under vissa omständigheter kan vara svårt för befälhavare att uppfylla denna skyldighet på grund av exempelvis begränsat lagringsutrymme ombord, många arter i små mängder som behålls ombord, fångster ombord i kyltankar för havsvatten, antalet olika bestånd som fångas i ett visst fiske eller av hänsyn till besättningens säkerhet. I sådana fall bör det finnas en möjlighet att föreskriva undantag från skyldigheten att förvara fångster separat.

(29)

Avsaknaden av fångstrapporteringsskyldigheter för befälhavare på fartyg med en total längd på mindre än 10 meter har lett till ofullständiga och otillförlitliga fångstregistreringsdata för sådana fartyg, eftersom datainsamlingen för dessa fartyg huvudsakligen har baserats på provtagningsplaner. Därför är det viktigt att kräva fångstrapportering för alla fiskefartyg oavsett storlek. På detta sätt kommer reglerna också att förenklas och efterlevnaden och kontrollen kommer att förbättras.

(30)

För att kontrollen ska bli effektivare är det viktigt att informationen i fiskeloggboken är mer detaljerad och att den därför, när det gäller fångstfartyg med en total längd på 12 meter eller mer, innehåller data om fångsterna per fiskeinsats. När det gäller fångstfartyg med en total längd på mindre än 12 meter bör den elektroniska fiskeloggboken och överföringen av den information som ingår i den inte medföra en oproportionerlig börda för befälhavarna på dessa fartyg. När det gäller fångstfartyg med en total längd på mindre än 12 meter bör befälhavare endast vara skyldiga att lämna in informationen i fiskeloggboken efter det att den sista fiskeinsatsen har avslutats och innan landningen inleds.

(31)

Befälhavare på unionsfångstfartyg med en total längd på mindre än 12 meter bör ha möjlighet att fylla i och lämna in den elektroniska fiskeloggboken på ett förenklat sätt.

(32)

För att underlätta genomförandet och användningen av elektroniska fiskeloggböcker för alla fartyg bör kommissionen, på begäran av en eller flera medlemsstater, utveckla ett system för registrering och rapportering av fångster för fångstfartyg med en total längd på mindre än 12 meter, anpassat till de särskilda omständigheterna för mindre fartyg.

(33)

För att förbättra kontrollen av fångster av känsliga arter bör ytterligare information om utkast av sådana arter registreras i fiskeloggboken.

(34)

Bestämmelserna om toleransmarginalen i fiskeloggbokens uppskattningar av hur stora mängder fisk som behålls ombord bör ändras så att de tar hänsyn till utmaningarna med att korrekt uppskatta fångster per art ombord för mindre fångstmängder, och för osorterade landningar från fiske efter små pelagiska arter, industriellt fiske och snörpvadsfiske efter tropisk tonfisk. Samma ändringar bör göras i bestämmelserna om toleransmarginalen i omlastningsdeklarationen. När det gäller undantag som beviljas för osorterade landningar från fiske efter små pelagiska arter, industriellt fiske och snörpvadsfiske efter tropisk tonfisk bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att tillhandahålla närmare detaljer om enhetliga villkor för landning och vägning av fiskeriprodukter i förtecknade hamnar, såsom deltagande av ackrediterade oberoende tredje parter som kan garantera att fångstrapporteringen vid landning är korrekt eller krav för provtagning och vägning. Dessa villkor bör säkerställa tillräcklig kontroll över sådan verksamhet. Kommissionen bör genom genomförandeakter anta förteckningen över hamnar som uppfyller dessa enhetliga villkor. Detsamma skulle också kunna gälla för uppförande på förteckningen av hamnar i tredjeländer, inbegripet hamnar som utsetts inom ramen för regionala fiskeriförvaltningsorganisationer, förutsatt att nödvändig kontroll av och samarbete med relevanta behöriga myndigheter i det berörda tredjelandet säkerställs.

(35)

När ett fångstfartyg avgår bör det omedelbart starta en elektronisk fiskeloggbok och ett unikt identifieringsnummer bör tilldelas för den fiskeresan. I fiskeloggboken och omlastnings- och landningsdeklarationerna bör det finnas en hänvisning till den fiskeresans unika identifieringsnummer, för att medge förstärkt kontroll och förbättra medlemsstaternas validering av data samt öka spårbarheten för fiskeriprodukter i leveranskedjan.

(36)

För att förbättra och förenkla överföringen av information om förlorade fiskeredskap till medlemsstaternas behöriga myndigheter bör fiskeloggboken innehålla information om fiskeredskap och förlorade fiskeredskap. Kommissionen bör på sin webbplats årligen offentliggöra en sammanställning av information om förlorade fiskeredskap som tillhandahålls av medlemsstaterna.

(37)

I förordning (EU) 2017/2403 fastställs regler för tredjeländers fiskefartyg som bedriver fiskeinsatser i unionens vatten. Enligt artikel 38.1 i den förordningen ska tredjelands fiskefartyg som har rätt att fiska i unionens vatten följa de kontrollregler som gäller för unionsfartygs fiskeinsatser i det fiskeområde där de är verksamma. För att undvika upprepningar och säkerställa tydlighet bör vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 1224/2009 som särskilt fastställer regler för tredjelands fiskefartyg utgå.

(38)

Förhandsanmälningar av landningar gör det möjligt att bättre kontrollera att reglerna om fångstregistrering och fiskeverksamhet följs. För att förbättra efterlevnaden av reglerna om fångstregistrering, bör bestämmelserna om förhandsanmälan tillämpas på alla fartyg med en total längd på 12 meter eller mer och inte bara på fartyg som bedriver riktat fiske inom ramen för fleråriga planer. Kustmedlemsstater bör dock ha möjlighet att fastställa att förhandsanmälan kan lämnas in kortare tid i förväg för vissa kategorier av fartyg förutsatt att detta inte försämrar möjligheterna för deras behöriga myndigheter att inspektera fartygen vid ankomst.

(39)

Unionsfiskefartyg som landar fiskeriprodukter i tredjeländer bör lämna in en förhandsanmälan till sina flaggmedlemsstater. Unionsfiskefartyg som omlastar fiskeriprodukter i tredjeländers vatten eller på det fria havet bör erhålla tillstånd från sina flaggmedlemsstater. Sådana förhandsanmälningar eller tillstånd krävs med beaktande av flaggmedlemsstaternas ansvar när det gäller att hindra att fiskeriprodukter som härrör från IUU-fiske kommer in på de internationella marknaderna.

(40)

Bestämmelserna om medlemsstaternas registrering av fångstdata och fiskeansträngning bör ändras så att de även omfattar data som förekommer i vägningsjournaler, deklarationer om övertagande och transportdokument.

(41)

Reglerna om inlämning av aggregerade fångstdata och fiskeansträngningsdata till kommissionen bör förenklas genom att det fastställs ett enda datum för all inlämning.

(42)

För att säkerställa att kommissionen får de mest korrekta fångstuppgifterna bör medlemsstaterna korrigera aggregerade data som lämnats in till kommissionen om de först enbart har lämnat in uppskattningar, om de upptäcker motstridigheter efter att ha validerat uppgifterna eller om kommissionen upptäcker motstridigheter.

(43)

Det bör förtydligas att fångster av respektive kvoterad art, kvoterat bestånd eller kvoterad grupp av bestånd endast ska räknas av från de kvoter som tilldelats medlemsstaten i fråga när så krävs enligt artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(44)

Bestämmelser rörande kommissionens offentliggörande av ett beslut om fiskestängningar till följd av att en fiskekvot eller den maximala tillåtna fiskeansträngningen har uttömts bör förenklas så att det blir möjligt att offentliggöra sådana stängningar i god tid. Dessa bestämmelser bör även harmoniseras med de bestämmelser om landningsskyldighet som föreskrivs i förordning (EU) nr 1380/2013.

(45)

Bestämmelser om fiskekapacitet bör uppdateras med en hänvisning till förordning (EU) nr 1380/2013.

(46)

Om fångstfartyg drivs med en motor vars motorstyrka överstiger den certifierade motorstyrka som anges i fiskelicensen och som är registrerad i registret över unionens fiskeflotta är det omöjligt att säkerställa efterlevnaden av de kapacitetstak som fastställs i förordning (EU) nr 1380/2013. Därför bör bestämmelserna om verifiering av motorstyrka förtydligas. Dessutom är det viktigt att göra det möjligt att effektivt kontrollera motorstyrkan hos vissa fångstfartyg som utgör en hög risk för bristande efterlevnad av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken om motorstyrka eller som är verksamma i särskilda områden, till exempel genom anordningar som kontinuerligt övervakar motorstyrkan. Dessutom bör bestämmelserna om verifiering av fångstfartygs tonnage för kapacitetskontroll förenklas.

(47)

I syfte att säkerställa efterlevnad av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken bör varje medlemsstat vara skyldig att upprätta och regelbundet uppdatera ett årligt eller flerårigt nationellt kontrollprogram som omfattar alla bestämmelser i den gemensamma fiskeripolitiken. Medlemsstaterna bör se till att kontroll utförs på grundval av en analys av risken för bristande efterlevnad.

(48)

För att säkerställa insyn i fiskerikontroll och fiskeriinspektion bör varje medlemsstat på sin webbplats en gång om året offentliggöra en årsrapport som innehåller viss minimiinformation enligt förordning (EG) nr 1224/2009, såsom uppgifter om tillgängliga resurser för kontroll och inspektioner, utförd kontroll och utförda inspektioner, upptäckta och bekräftade överträdelser samt sanktioner. Varje år bör kommissionen offentliggöra en sammanställning av relevant information som rapporterats av medlemsstaterna.

(49)

För att skapa större klarhet är det lämpligt att ändra definitionen av område med fiskebegränsning. Denna definition bör omfatta specifika geografiskt definierade marina områden inom ett eller flera havsområden, inbegripet marina skyddade områden, där all eller viss fiskeverksamhet tillfälligt eller permanent begränsas eller förbjuds i syfte att förbättra bevarandet av de marina biologiska resurserna eller skyddet av marina ekosystem enligt bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, såsom de som avses i artiklarna 12, 17 och 21 i och bilaga II, del C i bilagorna V–VIII, del B i bilaga XI och delarna C och D i bilaga XII till förordning (EU) 2019/1241 och i förordning (EU) 2023/2124 (14) och liknande områden som fastställs i andra bestämmelser i den gemensamma fiskeripolitiken. Dessutom bör reglerna om kontroll i områden med fiskebegränsning förbättras, bland annat genom krav på att medlemsstaterna offentliggör förteckningen över områden med fiskebegränsning och motsvarande begränsningar på sina officiella webbplatser.

(50)

Verksamhet som består i yrkesmässigt nyttjande av marina biologiska resurser utan användning av fångstfartyg omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken. Sådan verksamhet skulle till exempel omfatta insamling av skaldjur, undervattensfiske, isfiske och strandfiske, inklusive fiske till fots. För att harmonisera kontrollen av sådan verksamhet i hela unionen bör därför en definition av fiske utan fartyg och särskilda kontrollåtgärder för sådan verksamhet införas i förordning (EG) nr 1224/2009, vid behov med beaktande av särdragen hos dessa fisken, inbegripet regionala särdrag.

(51)

Fritidsfisket spelar en viktig roll i unionen, ur ett biologiskt, ekonomiskt och socialt perspektiv. Med hänsyn till fritidsfiskets betydande påverkan på vissa bestånd är det nödvändigt att fastställa särskilda bestämmelser som gör det möjligt för medlemsstaterna att kontrollera fritidsfisket på ett ändamålsenligt sätt, inbegripet ett lämpligt sanktionssystem vid bristande efterlevnad. Det är nödvändigt att samla in tillförlitliga fångstdata från visst fritidsfiske för att förse medlemsstaterna och kommissionen med den information som krävs för en effektiv förvaltning och kontroll av de marina biologiska resurserna. För detta ändamål bör medlemsstaterna ha inrättat ett system för effektiv kontroll av fångsterna inom visst fritidsfiske, inbegripet icke-kommersiell verksamhet som bedrivs av enskilda personer med fiskefartyg eller verksamhet som organiseras av kommersiella aktörer inom turism- eller sportsektorn.

(52)

Ett antal särskilda bevarandeåtgärder som är tillämpliga på fritidsfiske har redan fastställts inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken, särskilt i rådets förordningar om fastställande av fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd eller grupper av fiskbestånd. De särskilda bevarandeåtgärder som redan tillämpas omfattar fångstbegränsningar, maximal fångst per dag och förbud mot fiske under vissa perioder, i vissa områden eller med vissa redskap. Bevarandet av vissa arter kan kräva att andra åtgärder än de som redan tillämpas används i framtiden. Genomförandet av bevarandeåtgärder som är tillämpliga på fritidsfiske kräver att lämpliga kontrollåtgärder införs.

(53)

Med undantag för förbudet mot saluföring eller försäljning av fångster från fritidsfiske, som bör tillämpas av alla medlemsstater, bör reglerna om kontroll av fritidsfiske endast gälla kustmedlemsstater.

(54)

Bestämmelserna om kontroll i leveranskedjan bör förtydligas så att medlemsstaterna kan utföra kontroll och inspektioner i alla stadier av saluföringen av fiskeri- och vattenbruksprodukter, från första försäljningen till detaljhandeln, inbegripet transport och catering.

(55)

För att förbättra kontrollen av saluföringen av fiskeri- och vattenbruksprodukter bör reglerna för att placera dessa produkter i partier och om sammanslagning och uppdelning av partier förtydligas och uppdateras.

(56)

I linje med spårbarhetskriterierna i artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (15) fastställs i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 931/2011 (16) vissa regler om spårbarhet för den särskilda sektorn för livsmedel av animaliskt ursprung, nämligen att en särskild uppsättning information måste registreras av aktörerna, göras tillgänglig för behöriga myndigheter på begäran och överföras till den aktör till vilken fiskeri- eller vattenbruksprodukten levereras. Spårbarheten är viktig inte bara av livsmedelssäkerhetsskäl men också för att möjliggöra kontroll och säkerställa skyddet av konsumenternas intressen, bekämpa IUU-fiske och bidra till att säkerställa rättvis konkurrens.

(57)

Det är därför lämpligt att bygga vidare på de redan befintliga reglerna om spårbarhet i artikel 18 i förordning (EG) nr 178/2002 och i genomförandeförordning (EU) nr 931/2011. En särskild uppsättning information om fiskeri- och vattenbruksprodukter bör registreras av aktörerna, göras tillgänglig för behöriga myndigheter på begäran och överföras till den aktör till vilken fiskeri- och vattenbruksprodukterna levereras. När det gäller fiskeriprodukter som inte har importerats bör spårbarhetsinformationen omfatta fiskeresans unika identifieringsnummer eftersom detta innebär att det särskilda partiet fiskeriprodukter kommer att kunna kopplas till en särskild landning som gjorts av ett unionsfiskefartyg eller flera unionsfiskefartyg i samma berörda geografiska område. Vid fiske utan fartyg bör fiskedagens unika identifieringsnummer anges.

(58)

I linje med genomförandeförordning (EU) nr 931/2011 bör den spårbarhetsinformation som är relevant för kontrollen av fiskeri- och vattenbruksprodukter vara tillgänglig från första försäljning och fram till detaljhandelsledet. Detta kommer särskilt att leda till att den information som lämnas till konsumenten rörande art och ursprung för fiskeri- eller vattenbruksprodukten är korrekt.

(59)

Samma regler bör tillämpas på fiskeri- och vattenbruksprodukter som importeras från tredjeländer som för fiskeri- och vattenbruksprodukter som härrör från unionen. När det gäller importerade produkter bör den obligatoriska spårbarhetsinformationen omfatta en hänvisning till numren för de fångstintyg som lämnats in i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1005/2008 (17).

(60)

För att säkerställa en effektiv och snabb överföring av spårbarhetsinformation rörande fiskeri- och vattenbruksprodukter bör aktörerna göra information om produkter som omfattas av kapitel 3 i Kombinerade nomenklaturen, inrättad genom rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (18), tillgänglig på ett digitalt sätt inom leveranskedjan och för behöriga myndigheter på deras begäran.

(61)

För att säkerställa effektiv spårbarhet för fiskeri- och vattenbruksprodukter som omfattas av nummer 1604 och 1605 i kapitel 16 i Kombinerade nomenklaturen bör kommissionen genomföra en studie med en analys av tillgängliga lösningar eller metoder för att möjliggöra effektiv spårbarhet för sådana produkter. På grundval av denna studie bör kommissionen genom delegerade akter anta närmare bestämmelser om spårbarhetskraven för partier av sådana fiskeri- och vattenbruksprodukter.

(62)

När det gäller fiskeriprodukter som säljs direkt från fiskefartyget till slutkonsumenterna bör inte regler om spårbarhet, registrerade köpare och avräkningsnotor gälla för mängder under vissa tröskelvärden. Dessa tröskelvärden bör harmoniseras och bör vara tillräckligt låga för att minimera utsläppandet på marknaden av fiskeriprodukter som inte kan spåras och därför inte kan kontrolleras och som skulle kunna bidra till olaglig handel.

(63)

För uppnåendet av den gemensamma fiskeripolitikens mål är tillförlitligheten hos och en omfattande insamling av fångstdata av yttersta vikt. Framför allt bör registreringen av fångster vid tidpunkten för landning ske på ett så tillförlitligt sätt som möjligt. I detta syfte är det nödvändigt att stärka de förfaranden som rör vägningen av fiskeriprodukter efter landning, utan att skapa oproportionerliga bördor för aktörerna.

(64)

Vägningen bör utföras med system som godkänts av de behöriga myndigheterna och av aktörer som av medlemsstaterna registrerats för att utföra denna uppgift. Alla produkter bör som en allmän regel vägas per art vid landning för att säkerställa en korrekt rapportering av fångsterna. Vidare bör vägningsjournalerna sparas under tre år.

(65)

Vägning av prover, vägning ombord eller vägning efter transport bör endast tillåtas på strikta villkor. När kommissionen har antagit provtagningsplaner, kontrollplaner och gemensamma kontrollprogram bör det vara möjligt för medlemsstaterna att tillåta att fiskeriprodukter vägs i enlighet med dessa provtagningsplaner, kontrollplaner eller gemensamma kontrollprogram.

(66)

I syfte att förbättra kontroll och möjliggöra snabb validering av fångstregistreringsdata och snabbt utbyte av information mellan medlemsstater, måste alla aktörer registrera data digitalt och lämna in dessa data elektroniskt till medlemsstaterna. Detta rör i synnerhet landningsdeklarationer, avräkningsnotor och deklarationer om övertagande.

(67)

Med anledning av tillgången till lämpliga tekniska verktyg bör kravet att registrera data digitalt och lämna in dem elektroniskt till medlemsstaterna tillämpas på alla registrerade köpare av fiskeriprodukter.

(68)

Överföringen av transportdokument till berörd medlemsstat bör förenklas och bör göras innan transporten påbörjas så att de behöriga myndigheterna får möjlighet att utföra kontroll och inspektioner.

(69)

Landningsdeklarationer, avräkningsnotor, deklarationer om övertagande och transportdokument bör innehålla en hänvisning till fiskeresans unika identifieringsnummer, i syfte att möjliggöra förstärkt kontroll och förbättra medlemsstaternas validering av data samt öka spårbarheten för fiskeriprodukter i leveranskedjan. När det gäller fiske utan fartyg bör avräkningsnotor, deklarationer om övertagande och transportdokument innehålla fiskedagens unika identifieringsnummer, och ett antal justeringar bör göras i andra bestämmelser för att ta hänsyn till inkluderandet av fiske utan fartyg.

(70)

Bestämmelserna i förordning (EG) nr 1224/2009 rörande övervakningen av producentorganisationer och övervakningen av prisregleringar och interventionsåtgärder är inte längre relevanta och bör utgå eftersom sådan övervakning nu föreskrivs i förordning (EU) nr 1379/2013.

(71)

Inspektioner med tjänstemän från både flaggmedlemsstaten och kustmedlemsstaten skulle underlätta samarbete och utbyte av information och sakkunskap. En kustmedlemsstat bör därför ha möjlighet att bjuda in tjänstemän från en flaggmedlemsstat att delta i inspektioner av fiskefartyg som för den medlemsstatens flagg när dessa fartyg är verksamma i kuststatens vatten eller landar i dess hamnar eller på dess landningsplatser.

(72)

För att säkerställa att aktörerna följer bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken bör det i förordning (EG) nr 1224/2009 fastställas hur tjänstemännen ska agera vid eventuella överträdelser av dessa bestämmelser. Detta bör inbegripa regler för hantering av upptäckta överträdelser där tjänstemän, på grundval av inspektioner eller relevanta data eller relevant information, har anledning att tro att en överträdelse av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken kan ha begåtts och innan en domstol eller behörig myndighet har fattat ett beslut som bekräftar huruvida en sådan överträdelse har begåtts eller inte.

(73)

För att förbättra den riskbedömning som görs av nationella myndigheter vid planeringen av kontrollverksamhet och inspektionernas ändamålsenlighet, bör kraven rörande nationella överträdelseregister förbättras.

(74)

Sanktioner och andra åtgärder som föreskrivs i förordningarna (EG) nr 1224/2009 och (EG) nr 1005/2008 bör tillämpas av medlemsstaterna på ett sätt som fullt ut respekterar de grundläggande rättigheterna, inbegripet en persons rätt att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott.

(75)

Regler och förfaranden för anmälan av relevant information om åtgärder som vidtagits och sanktioner som medlemsstaterna har ålagt medborgare i andra medlemsstater eller tredjeländer, eller fiskefartyg som för andra medlemsstaters eller tredjeländers flagg, inbegripet regler om fastställande av prickar för allvarliga överträdelser av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, bör skärpas för att förbättra fiskerikontrollen och verkställigheten inom och utanför unionens vatten.

(76)

I syfte att skapa lika villkor och konsekvent tillämpning i medlemsstaterna när det gäller den rättsliga och administrativa behandlingen av dem som bryter mot bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, bör bestämmelser rörande fastställandet av beteenden som utgör allvarliga överträdelser av dessa bestämmelser förtydligas och stärkas.

(77)

I syfte att säkerställa effektiva avskräckande åtgärder mot de mest skadliga beteendena, i linje med unionens internationella skyldigheter, är det nödvändigt att upprätta en uttömmande förteckning över överträdelser som är att betrakta som allvarliga under alla omständigheter. Dessutom finns det andra överträdelser av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken som bör betraktas som allvarliga om vissa villkor är uppfyllda. För att säkerställa en effektiv och proportionell verkställighet och ett harmoniserat tillvägagångssätt i hela unionen är det nödvändigt att upprätta en uttömmande förteckning över kriterier som ska användas av de behöriga nationella myndigheterna när de fastställer allvarlighetsgraden vad gäller sådana överträdelser.

(78)

Allvarliga överträdelser bör bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande administrativa eller straffrättsliga sanktioner.

(79)

Om det finns tydliga indikationer på att innehållet i något av kriterierna för att betrakta en överträdelse som allvarlig är otillräckligt för att säkerställa en effektiv och proportionell verkställighet av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken av och mellan medlemsstaterna, bör kommissionen ha möjlighet att anpassa dessa kriterier genom delegerade akter. När kommissionen utövar sina befogenheter att ändra dessa kriterier bör den särskilt beakta råden från den expertgrupp för efterlevnad som avses i artikel 37 i förordning (EU) nr 1380/2013 eller resultaten av den rapport som kommissionen utarbetar enligt artikel 118.2 i förordning (EG) nr 1224/2009. En sådan ändring bör inte lägga till några nya kriterier och bör endast upphäva kriterier i undantagsfall där det finns tydliga indikationer på att detta är nödvändigt för att säkerställa effektiv och proportionell verkställighet av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken av och mellan medlemsstaterna.

(80)

När det gäller allvarliga överträdelser bör medlemsstaterna föreskriva administrativa sanktionsavgifter, utan att det påverkar andra lämpliga sanktioner och kompletterande åtgärder, och miniminivåer för dessa administrativa sanktionsavgifter bör fastställas. Alternativt bör medlemsstaterna tillåtas att föreskriva standardsatser för administrativa sanktionsavgifter, och lämpliga nivåer för sådana standardsatser bör fastställas. Dessa miniminivåer och standardsatser bör inte påverka de behöriga myndigheternas rätt att, i enlighet med nationell rätt, avvika från dessa miniminivåer i enskilda fall för att ta hänsyn till de specifika individuella, ekonomiska och andra förmildrande omständigheterna i fallet, såsom samarbete med brottsbekämpande myndigheter, lagöverträdarens ålder eller lagöverträdarens minskade kapacitet. Medlemsstaterna bör också tillåtas att alternativt föreskriva effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga sanktioner och samtidigt säkerställa att dessa sanktioner har samma verkan som de administrativa sanktionsavgifterna. Detta bör inte påverka domstolarnas utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att, i enlighet med nationell rätt, fastställa straffrättsliga sanktioner i enskilda fall och att ta hänsyn till de specifika individuella, ekonomiska och andra förmildrande omständigheterna i fallet.

(81)

För att öka graden av efterlevnad och minska sannolikheten för allvarliga överträdelser bör medlemsstaterna tillämpa ett pricksystem och tilldela prickar till innehavare av fiskelicenser och befälhavare på berörda fångstfartyg vid bekräftade allvarliga överträdelser. Prickar bör inte tilldelas vid överträdelser med fartyg utan nationalitet, överträdelser som avser tillhandahållande på marknaden av fiskeri- eller vattenbruksprodukter och bedrivande av affärsverksamhet med direkt koppling till IUU-fiske samt överträdelser som rör fritidsfiske. Prickar bör inte heller tilldelas vid överträdelser som rör underlåtenhet att korrekt registrera, lagra och rapportera data om fiskeverksamhet, om den berörda överträdelsen inte är tillämplig på innehavaren av fiskelicensen eller befälhavaren.

(82)

För att säkerställa att pricksystemet fortsätter att ha en avskräckande effekt på innehavare av en fiskelicens bör tilldelade prickar överföras till den nya innehavaren av fiskelicensen om fartyget eller fiskelicensen säljs, överförs eller på annat sätt byter ägare efter dagen för överträdelsen, inbegripet till en aktör i en annan medlemsstat.

(83)

För att säkerställa lika villkor för befälhavare bör pricksystemet för befälhavare harmoniseras och anpassas till pricksystemet för licensinnehavare. Flaggmedlemsstater bör därför tilldela prickar till befälhavare på fångstfartyg som för deras flagg när de har begått en allvarlig överträdelse enligt förordning (EG) nr 1224/2009. Dessutom bör den medlemsstat i vilken befälhavaren är medborgare informeras om och registrera de prickar som tilldelats befälhavaren, om dessa prickar har tilldelats av en annan medlemsstat.

(84)

I syfte att uppnå lika villkor och en efterlevnadskultur inom och utanför unionen bör befälhavare för vilka tilldelningen av prickar har utlöst ett tillfälligt upphävande eller återkallande av rätten att föra befäl över ett fiskefartyg hindras från att bedriva verksamhet som befälhavare på ett unionsfiskefartyg, antingen permanent eller under den tid som avstängningen varar. Medlemsstaterna bör samarbeta med varandra i detta syfte.

(85)

Allvarliga överträdelser bör inbegripa användning av förbjudna fiskeredskap eller fiskemetoder som de som avses i artikel 7 i förordning (EU) 2019/1241 eller i andra likvärdiga bestämmelser i den gemensamma fiskeripolitiken som innehåller liknande allmänna förbud mot användning av vissa fiskeredskap eller fiskemetoder.

(86)

I syfte att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken om fiskekapacitet bör viss verksamhet som består i manipulering av fartygsmotorer i syfte att öka deras motorstyrka eller användning av en manipulerad motor betraktas som allvarliga överträdelser enligt de villkor som anges i förordning (EG) nr 1224/2009.

(87)

För att stärka efterlevnaden av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken och förbättra datainsamlingen bör allvarliga överträdelser som strider mot reglerna om toleransmarginaler för fiskeloggböcker och omlastningsdeklarationer i enlighet med förordning (EG) nr 1224/2009 skiljas från andra allvarliga överträdelser som består i underlåtenhet att fullgöra skyldigheten att korrekt registrera, lagra och rapportera data om fiskeverksamhet, på grundval av vissa villkor. I synnerhet bör underlåtenhet att registrera och rapportera fångster av en art som omfattas av landningsskyldigheten betraktas som allvarlig inom den senare kategorin beroende på hur allvarlig överträdelsen är, vilket ska fastställas av medlemsstaternas behöriga myndigheter med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall, såsom, i tillämpliga fall, de berörda fiskenas särdrag. I detta syfte bör särskild hänsyn tas till beteendets art och omfattning, inbegripet totala fångster, mängd, typ och andel orapporterade fångster, även mot bakgrund av den tillämpliga toleransmarginalen, och eventuella indikationer på avsikt att kringgå reglerna om ifyllande av fiskeloggböcker eller omlastningsdeklarationer.

(88)

Det är lämpligt att specificera vilken verksamhet som bedrivs av medlemsstaternas medborgare och unionsfiskefartyg vad gäller deltagande i eller stöd till IUU-fiske som bör utgöra en allvarlig överträdelse. Utöver sådant beteende som utgör en allvarlig överträdelse av bestämmelserna om fiskeverksamhet bör affärsverksamhet med direkt anknytning till IUU-fiske, inbegripet import av eller handel med fiskeriprodukter som härrör från IUU-fiske, såsom inköp av sådana produkter utan alla de handlingar som krävs enligt lag, också betraktas som en allvarlig överträdelse.

(89)

I artikel 5 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 4 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna föreskrivs att ingen får åläggas att utföra tvångsarbete eller obligatoriskt arbete. Dessutom är alla medlemsstater parter i Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 29 om tvångsarbete, enligt vilken olagligt krav på tvångsarbete eller obligatoriskt arbete ska vara straffbart och bli föremål för lagstadgade påföljder som verkligen är adekvata och tillämpas strikt. Att bedriva fiskeverksamhet med hjälp av tvångsarbete strider dessutom mot målen i den gemensamma fiskeripolitiken, särskilt att fiskeverksamheten ska förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen att uppnå sociala förmåner och anställningsförmåner och att bidra till en skälig levnadsstandard för dem som är beroende av fisket. Det undergräver också möjligheten till lika villkor för fiskeri- och vattenbruksprodukter som saluförs i unionen. Fiskeverksamhet som bedrivs med tvångsarbete bör därför betraktas som en allvarlig överträdelse, utan att det påverkar eventuella straffrättsliga påföljder för tvångsarbete i enlighet med medlemsstaternas skyldigheter enligt ILO:s konvention nr 29 om tvångsarbete.

(90)

Nationella enheter med ansvar för fiskerikontroll samt alla relevanta rättsliga myndigheter bör ha tillgång till det nationella överträdelseregistret. Ett helt öppet utbyte av information i nationella register, mellan medlemsstater, kommer också att öka effektiviteten och säkerställa lika villkor med avseende på kontrollverksamhet.

(91)

Enligt internationella avtal kan en medlemsstats överfiske leda till en minskning av unionens kvot enligt det internationella avtalet. I samband med en sådan minskning bör rådet, när det tilldelar fiskemöjligheterna för det beståndet eller den gruppen av bestånd enligt artikel 43.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artikel 16 i förordning (EU) nr 1380/2013, för det år för vilket minskningen görs och vid behov för det påföljande året, anpassa medlemsstaternas kvoter på ett sådant sätt att de medlemsstater som inte har överfiskat inte drabbas av minskningen av unionskvoten.

(92)

Validering är ett viktigt steg när det gäller att säkerställa att data som samlas in av medlemsstater enligt förordning (EG) nr 1224/2009 är tillförlitliga och fullständiga. Det bör förtydligas vilka datamängder som ska valideras och vilka skyldigheter medlemsstaterna har vid motstridigheter.

(93)

För att kunna uppfylla sina skyldigheter enligt bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken behöver kommissionen ha tillgång till en rad olika data som samlas in av medlemsstaterna. Det bör klargöras vilka data som bör vara tillgängliga för kommissionen och vilka uppgifter kommissionen kommer att utföra med hjälp av dessa data.

(94)

De data som samlas in av medlemsstaterna är också av stort värde för vetenskapliga ändamål. Det bör klargöras att oberoende vetenskapliga organ som är erkända på nationell nivå, unionsnivå eller internationell nivå kan ges åtkomst till data som samlas in i enlighet med förordning (EG) nr 1224/2009, i synnerhet fartygspositionsdata och fiskeverksamhetsdata. Innan medlemsstaterna överför sådana data bör de överväga om den vetenskapliga forskningen kan bedrivas på grundval av pseudonymiserade eller anonymiserade data och, om så är fallet, förse dessa vetenskapliga organ med data som har avidentifierats på detta sätt. De fiskeverksamhetsdata som samlas in av medlemsstaterna är också av värde för framställning av statistik, särskilt av Eurostat som kan använda dessa data för att framställa statistik om fisket.

(95)

I enlighet med det gemensamma uttalandet från Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om decentraliserade byråer av den 19 juli 2012 bör en utvärdering som beställts av kommissionen göras vart femte år för varje byrå. Med hänsyn till att ett antal fiske- och miljöutmaningar har starka kopplingar till varandra kommer kommissionen, i samband med nästa periodiska utvärdering av Europeiska miljöbyrån (EEA), att överväga hur samarbetet och det relevanta utbytet av data mellan Europeiska fiskerikontrollbyrån (byrån) och EEA kan förbättras och i vilken form ett sådant fördjupat samarbete skulle kunna formaliseras, vid behov även genom att lägga fram relevanta lagstiftningsförslag eller andra åtgärder i detta syfte.

(96)

Eftersom datautbytet mellan medlemsstater är av avgörande betydelse för kontroll- och verkställighetsskyldigheter enligt bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken bör de bestämmelser som gäller för sådant utbyte förtydligas.

(97)

För att kommissionen ska kunna validera de fångstdata som lämnats av medlemsstaterna och fullgöra sina skyldigheter inom ramen för internationella avtal bör medlemsstaterna genom elektroniskt direktutbyte ställa data om den verksamhet som utförs av de fiskefartyg som för deras flagg till kommissionens förfogande.

(98)

De datamängder som samlas in av medlemsstaterna och som kommissionen bör ha tillgång till, såsom fiskeverksamhetsdata, kontrolldata, och data om överträdelser, kan omfatta personuppgifter. Eftersom fiskeresans unika identifieringsnummer eller fiskefartygets namn, eller, när det gäller fiske utan fartyg, fiskedagens unika identifieringsnummer, kan leda till identifiering av fysiska personer, såsom ett fiskefartygs ägare eller befälhavare, kan information innehållande sådana data också, under vissa omständigheter, utgöra personuppgifter.

(99)

Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 (19) och (EU) 2018/1725 (20), och för viss behandling av personuppgifter, de nationella bestämmelser genom vilka Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (21) införlivas, är tillämpliga när personuppgifter behandlas inom ramen för förordningarna (EG) nr 1005/2008 och (EG) nr 1224/2009 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/473 (22), och det bör säkerställas att skyldigheterna i fråga om skydd av personuppgifter alltid uppfylls på alla nivåer.

(100)

Behandling av personuppgifter i information som samlas in enligt förordning (EG) nr 1224/2009 är nödvändig för att säkerställa ett effektivt genomförande och efterlevnad av den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser och mål. Med avseende på övervakningen av fiskemöjligheter, inbegripet kvotutnyttjande, säkerställande av efterlevnad av andra förvaltnings- och bevarandeåtgärder, övervakning av fiskeverksamhet eller utförande av bedömningar som möjliggör riskbaserad kontroll, måste medlemsstaterna i synnerhet behandla fartygspositionsdata, fiskeloggböcker, landningsdeklarationer, avräkningsnotor och andra fiskeverksamhetsdata för att kunna utföra validering och dubbelkontroller. Detta är nödvändigt för att säkerställa att de data som lämnas av aktörerna är fullständiga och korrekta och att aktörerna följer bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken. För att kunna kontrollera och utvärdera tillämpningen av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken genom kontroller, inspektioner eller granskningar och för att övervaka medlemsstaternas kontrollverksamhet bör kommissionen eller det av kommissionen utsedda organet, utöver fiskeverksamhetsdata, ha tillgång till och kunna behandla data som ingår i inspektions- och kontrollobservatörsrapporter och data som avser överträdelser. Inom ramen för utarbetandet och övervakningen av efterlevnaden av internationella avtal och bevarandeåtgärder, bör kommissionen dessutom kunna behandla data om unionsfiskefartygs fiskeverksamhet utanför unionens vatten, inbegripet fartygens identifieringsnummer samt fartygsägarens och befälhavarens namn. Behandlingen av fiskeverksamhetsdata kan också vara nödvändig för att bevisa, försvara eller fastställa enskilda fiskefartygs, medlemsstaters eller unionens fiskerättigheter.

(101)

Medlemsstaterna, kommissionen eller det av kommissionen utsedda organet bör inte lagra personuppgifter längre än vad som är nödvändigt för att uppnå de ändamål för vilka personuppgifterna behöver behandlas. För detta ändamål bör det fastställas maximala lagringsperioder för personuppgifter som behandlas inom ramen för förordning (EG) nr 1224/2009.

(102)

För att kunna utföra uppgifter som anges i förordning (EG) nr 1224/2009 bör kommissionen, det av kommissionen utsedda organet och medlemsstaterna, om det är nödvändigt för vissa ändamål, kunna lagra personuppgifter i information som samlats in enligt den förordningen i upp till fem år efter erhållandet av de relevanta uppgifterna. Medlemsstaterna validerar data från tidigare år för att kontrollera och korrigera data i syfte att säkerställa fullständiga och korrekta uppgifter. Medlemsstaterna bedömer också data från tidigare år för att utföra riskhantering. Kommissionen måste övervaka och utvärdera medlemsstaternas genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken och i detta syfte granska de data som samlats in enligt förordning (EG) nr 1224/2009 för flera tidigare år, till exempel vid granskningar och kontroller.

(103)

Vid uppföljning av överträdelser, inspektioner, kontroller, klagomål eller granskningar, eller vid pågående rättsliga eller administrativa förfaranden, bör medlemsstaterna och kommissionen dock kunna lagra vissa data fram till dess att de berörda administrativa eller rättsliga förfarandena har avslutats eller den tid som behövs för att tillämpa sanktioner eftersom dessa data behöver kunna användas under hela den period då förfarandena pågår och för att tillämpa sanktioner, såsom pricksystemet.

(104)

För att kunna styrka unionsfartygens fiskeverksamhet, till exempel när det är nödvändigt för att visa att unionen och medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter enligt internationella avtal eller för att stödja anspråk på historiska eller andra fiskerättigheter, bör medlemsstaterna dessutom kunna föra register över fiskeverksamhetsdata i upp till tio år.

(105)

Vissa data om tidigare fiskeverksamhet är nödvändiga för policyutvärderingar och konsekvensbedömningar samt vetenskaplig forskning och vetenskaplig rådgivning, som ligger till grund för förvaltningen av fiskeverksamheten och bevarandet av marina biologiska resurser inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. Tendenser och mönster i utvecklingen av marina biologiska resurser kräver vanligtvis ett mer långsiktigt perspektiv och en mer långsiktig analys av data under årtionden. Medlemsstaterna bör därför kunna lagra vissa personuppgifter i upp till 25 år för att möjliggöra en analys av fiskeverksamhetens inverkan på de marina biologiska resurserna och miljön under längre tidsperioder.

(106)

I enlighet med artikel 25 i förordning (EU) 2016/679 ska personuppgiftsansvariga genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder som säkerställer inbyggt dataskydd och dataskydd som standard. Dataskyddsprinciper bör följas vid fastställandet av närmare bestämmelser om krav, tekniska specifikationer, installation och drift av elektroniska fjärrövervakningssystem, inbegripet övervakningskameror. I synnerhet bör dessa system utformas och genomföras på ett sådant sätt att bilder och identifiering av fysiska personer på inspelat videomaterial som erhållits från elektroniska fjärrsystem i möjligaste mån utesluts, och skyddsåtgärder bör tillhandahållas om sådan identifiering undantagsvis upptäcks.

(107)

Medlemsstaternas och kommissionens skyldigheter när det gäller information som omfattas av tystnadsplikt och som utgör företagshemligheter och som samlas in, tas emot och överförs inom ramen för förordning (EG) nr 1224/2009 bör förtydligas. Sådan information bör endast överföras till andra personer än dem i medlemsstaterna, kommissionen eller det av kommissionen utsedda organet vars uppgifter kräver sådan tillgång, med samtycke från den medlemsstat eller institution som har tillhandahållit informationen. Vid vägran att ge sådant samtycke bör skälen för vägran anges.

(108)

Genom rådets förordning (EG) nr 1224/2009 ges kommissionen befogenheter att genomföra vissa bestämmelser i den förordningen.

(109)

Som en följd av Lissabonfördragets ikraftträdande behöver de befogenheter som tilldelas genom förordning (EG) nr 1224/2009 anpassas till artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget.

(110)

Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör delegeras till kommissionen med avseende på att komplettera förordning (EG) nr 1224/2009 med särskilda regler som styr kontroll, när det gäller

Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör också delegeras till kommissionen med avseende på att ändra förteckningen över kriterier i bilaga IV till förordning (EG) nr 1224/2009.

Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (23). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(111)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 1224/2009 bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på

Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (24).

(112)

Som en följd av Lissabonfördragets ikraftträdande behöver vissa bestämmelser som ger rådet befogenhet att ensamt fatta beslut anpassas så att de överensstämmer med de nya förfaranden som är tillämpliga på den gemensamma fiskeripolitiken. De bestämmelser i förordning (EG) nr 1224/2009 som rör följande element bör därför omarbetas: antagandet i varje flerårig plan av ett tröskelvärde för fångster över vilket en utsedd hamn eller landningsplats måste användas och hur ofta data ska överföras, och inrättandet av ett kontrollobservatörsprogram.

(113)

Förordning (EG) nr 1224/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

(114)

För att uppnå överensstämmelse med tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1224/2009 bör målen i förordning (EU) 2019/473 utvidgas. Byråns uppdrag bör omfatta harmonisering av tillämpningen av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken. Det bör omfatta forskning och utveckling på området kontroll- och inspektionsteknik, inbegripet, i samarbete med medlemsstaterna, utveckling av pilotprojekt och tillhandahållande av stöd till kommissionen på särskilda områden.

(115)

Det bör säkerställas att byrån fullgör de skyldigheter i fråga om skydd av personuppgifter som fastställs i förordning (EU) 2018/1725 inom ramen för databehandling och datautbyte.

(116)

Byråns styrelse bör ha möjlighet att bjuda in företrädare för relevanta unionsinstitutioner att delta i sina möten.

(117)

Bestämmelserna i förordning (EU) 2019/473 om sammansättningen av byråns styrelse bör ändras så att det blir möjligt att inkludera en företrädare för Europaparlamentet, i enlighet med den gemensamma strategi som bifogas Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande av den 19 juli 2012 om decentraliserade byråer. Detta bör inte påverka Europaparlamentets roll i fråga om ansvarsfrihet för genomförandet av byråns budget. Alla styrelseledamöter bör utses på grundval av relevant erfarenhet och sakkunskap inom fiskerikontroll och fiskeriinspektion, och bör inte ha några direkta eller indirekta intressekonflikter som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende. Endast företrädare för medlemsstaterna och kommissionen bör ha rösträtt.

(118)

Byrån bör bidra till genomförandet av unionens integrerade havspolitik. För detta ändamål bör byrån kunna ingå administrativa avtal med andra unionsorgan som också deltar i genomförandet av den politiken.

(119)

Det bör klargöras att det utkast till samlat programdokument som utarbetats av byråns verkställande direktör ska läggas fram för styrelsen.

(120)

För att säkerställa en konsekvent programplanering och anpassa förordning (EU) 2019/473 till kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 (25) bör byrån utarbeta ett samlat programdokument som innehåller den årliga och fleråriga programplaneringen.

(121)

Det bör klargöras att byrån också bör kunna få finansiering i form av delegeringsavtal eller ad hoc-bidrag utan att det påverkar andra typer av intäkter.

(122)

Bestämmelserna om kommissionens periodiska utvärdering av byrån bör förtydligas och anpassas till den gemensamma strategi som bifogas Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande av den 19 juli 2012 om decentraliserade organ. Medlemsstaterna och byrån bör förse kommissionen med den information som behövs för att göra denna utvärdering. För denna utvärdering bör kommissionen också inhämta synpunkter från alla berörda parter. När kommissionen fastställer mandatet för utvärderingen bör den samråda med byråns styrelse.

(123)

Förordning (EU) 2019/473 bör därför ändras i enlighet med detta.

(124)

För att säkerställa överensstämmelse mellan kontrollbestämmelserna bör rådets förordning (EG) nr 1967/2006 (26) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1139 (27) ändras. I synnerhet bör bestämmelserna om kontroll av fritidsfiske, registrering och rapportering av omlastningar och fångstregistrering i förordning (EG) nr 1967/2006 och bestämmelserna om fiskeloggböcker i förordning (EU) 2016/1139 utgå och de relevanta bestämmelserna i förordning (EG) nr 1224/2009 bör tillämpas i stället. Dessutom bör bestämmelserna om toleransmarginalen för de uppskattningar som registreras i fiskeloggboken i förordning (EU) 2016/1139 ändras.

(125)

Fångstcertifieringssystemet, som fastställs i kapitel III i förordning (EG) nr 1005/2008, är pappersbaserat och är därför inte effektivt och inte förenligt med ett digitaliserat spårbarhetssystem för fiskeriprodukter. I linje med internationella åtaganden och för att säkerställa ett ändamålsenligt genomförande av systemet, bör förordning (EG) nr 1005/2008 ändras i syfte att inrätta en databas för förvaltning av fångstintyg (Catch-databasen) och relaterade dokument baserade på Traces-systemet i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 (28) vilket möjliggör riskbaserad kontroll, minskade möjligheter till importbedrägeri och minskad administrativ börda för medlemsstaterna.

(126)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 1005/2008, i synnerhet för att möjliggöra integrerad hantering, lagring och integrerat utbyte av information och dokument som är relevanta för kontroll och verifikationer och annan officiell verksamhet i samband med import och export av fiskeriprodukter enligt vad som föreskrivs i förordning (EG) nr 1005/2008, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på funktion och utveckling när det gäller Catch-databasen, på grundval av Traces-systemet.

(127)

Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör delegeras till kommissionen med avseende på att komplettera förordning (EG) nr 1005/2008 genom att fastställa villkoren för eventuella undantag från tillämpningen av Catch-systemet.

(128)

I syfte att öka spårbarheten för fiskeriprodukter som är avsedda för unionsmarknaden bör särskilda krav för delade sändningar införas inom ramen för fångstcertifieringssystemet. Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör delegeras till kommissionen med avseende på att komplettera förordning (EG) nr 1005/2008 genom att utarbeta en mall för ett dokument som ska harmonisera kontrollen av sådana krav.

(129)

För att stärka åtgärderna mot icke-samarbetande tredjeländer när det gäller bekämpning av IUU-fiske bör ägande, inbegripet som verklig huvudman enligt definitionen i artikel 3.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (29), drift eller förvaltning av fiskefartyg som för sådana länders flagg vara förbjudet. Tillgång till hamntjänster och genomförande av landning eller omlastning i unionens hamnar för fiskefartyg som för sådana tredjeländers flagg bör dessutom vara förbjudet.

(130)

I syfte att säkerställa samstämmighet mellan unionens rättsliga instrument på området för fiskerikontroll bör bestämmelser om allvarliga överträdelser, omedelbara verkställighetsåtgärder, sanktioner och kompletterande sanktioner i förordning (EG) nr 1005/2008 utgå och, vid behov, flyttas till förordning (EG) nr 1224/2009, vilket är det huvudsakliga rättsliga instrumentet på området för fiskerikontroll. I förordning (EG) nr 1005/2008 bör det följaktligen hänvisas till bestämmelserna om allvarliga överträdelser, omedelbara verkställighetsåtgärder, sanktioner och kompletterande sanktioner i förordning (EG) nr 1224/2009.

(131)

Förordning (EG) nr 1005/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(132)

Eftersom regler om omlastning utanför unionen fastställs i förordning (EG) nr 1224/2009 har kapitel VI i avdelning II i förordning (EU) 2017/2403, som fastställer regler för omlastning på öppet hav och inom ramen för direkttillstånd, blivit överflödiga och bör utgå. Förordning (EU) 2017/2403 bör därför ändras i enlighet med detta.

(133)

De ändringar som införs genom denna förordning sträcker sig från mindre ändringar till större ändringar och olika perioder behövs för att förbereda tillämpningen av de nya reglerna. Tillämpningsdatumen för dessa ändringar bör därför differentieras och vara lämpliga för att tillämpningen av dessa regler ska kunna förberedas. Dessutom bör vissa övergångsbestämmelser införas som är nödvändiga för att säkerställa en smidig övergång till de nya reglerna.

(134)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i förordning (EU) 2018/1725 och avgav ett yttrande den 18 juli 2018.

1.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

2.

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

3.

Artiklarna 6 och 7 ska ersättas med följande:

4.

Följande artikel ska införas:

5.

Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

6.

Artikel 9 ska ersättas med följande:

(*6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2403 av den 12 december 2017 om hållbar förvaltning av externa fiskeflottor och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1006/2008 (EUT L 347, 28.12.2017, s. 81).” "

7.

Följande artikel ska införas:

9.

Artikel 12 ska ersättas med följande:

10.

Artikel 13 ska ersättas med följande:

11.

Artikel 14 ska ersättas med följande:

12.

Artikel 15 ska ersättas med följande:

13.

Följande artiklar ska införas:

14.

Artikel 16 ska utgå.

15.

Artikel 17 ska ändras på följande sätt:

16.

Artikel 18 ska utgå.

17.

Artikel 19 ska ersättas med följande:

18.

Följande artikel ska införas:

19.

Artikel 20 ska ändras på följande sätt:

20.

Artikel 21 ska ersättas med följande:

21.

Artiklarna 22, 23 och 24 ska ersättas med följande:

22.

Artikel 25 ska utgå.

23.

Artikel 26 ska ändras på följande sätt:

24.

I artikel 27.1 ska ordet ”fiskefartyg” ersättas med ordet ”unionsfångstfartyg” och ordet ”fiskefartyget” ersättas med ordet ”unionsfångstfartyget”.

25.

Artikel 28 ska utgå.

26.

Artikel 29 ska ändras på följande sätt:

27.

Artikel 30 ska ändras på följande sätt:

28.

Artikel 31 ska ersättas med följande:

29.

Artikel 32 ska utgå.

30.

Artikel 33 ska ersättas med följande:

(*8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1004 av den 17 maj 2017 om upprättande av en unionsram för insamling, förvaltning och användning av data inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskaplig rådgivning rörande den gemensamma fiskeripolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 199/2008 (EUT L 157, 20.6.2017, s. 1).” "

31.

Artikel 34 ska ersättas med följande:

32.

Artikel 35 ska ändras på följande sätt:

33.

Artikel 36.2 ska ersättas med följande:

34.

Artikel 37 ska ändras på följande sätt:

35.

I avdelning IV ska rubriken till kapitel II ersättas med följande:

” Kapitel II

Kontroll av fiskekapaciteten ”.

36.

Artikel 38 ska ersättas med följande:

37.

I avdelning IV kapitel II ska rubriken till avsnitt 2 ersättas med följande:

”AVSNITT 2

MOTORSTYRKA OCH TONNAGE”.

38.

Artikel 39 ska ändras på följande sätt:

39.

Följande artikel ska införas:

40.

Artikel 40 ska ändras på följande sätt:

41.

Artikel 41 ska ersättas med följande:

(*9)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (EUT L 131, 28.5.2009, s. 47).” "

42.

Följande artikel ska införas:

43.

Artikel 42 ska ändras på följande sätt:

44.

Artikel 43 ska ändras på följande sätt:

45.

Artikel 44 ska ersättas med följande:

46.

Artiklarna 45 och 46 ska utgå.

47.

Artikel 48 ska ändras på följande sätt:

48.

Artikel 49 ska ändras på följande sätt:

49.

Artikel 50 ska ersättas med följande:

50.

Följande kapitel ska införas efter artikel 54c:

” Kapitel IVa

Kontroll av fiske utan fartyg

51.

Artikel 55 ska ersättas med följande:

52.

Rubriken i avdelning V ska ersättas med följande:

” AVDELNING V

KONTROLL I LEVERANSKEDJAN ”

53.

I avdelning V ska kapitel I ersättas med följande:

” Kapitel I

Allmänna bestämmelser

(*10)  Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 7.9.1987, s. 1)"

(*11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).” "

54.

Artikel 59.2 och 59.3 ska ersättas med följande:

55.

Artikel 60 ska ersättas med följande:

56.

Följande artikel ska införas:

57.

Artikel 61 ska utgå.

58.

Artikel 62 ska ersättas med följande:

(*12)  Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1).” "

59.

Artikel 63 ska utgå.

60.

Artiklarna 64, 65 och 66 ska ersättas med följande:

61.

Artikel 67 ska utgå.

62.

Artikel 68 ska ersättas med följande:

63.

Kapitel III i avdelning V ska utgå.

64.

Artikel 71 ska ändras på följande sätt:

65.

Artikel 73 ska ändras på följande sätt:

66.

I avdelning VII ska kapitel I ersättas med följande:

” Kapitel I

Allmänna bestämmelser