(1)

Den 31 juli 2014 antog rådet förordning (EU) nr 833/2014 (2).

(2)

Rådets förordning (EU) nr 833/2014 ger verkan åt vissa åtgärder som föreskrivs i rådets beslut 2014/512/Gusp (3).

(3)

Den 1 mars 2022 antog rådet beslut (Gusp) 2022/351 om ändring av beslut 2014/512/Gusp och införde nya restriktiva åtgärder mot ryska mediekanaler som ägnar sig år propagandaåtgärder.

(4)

I sina slutsatser av den 24 februari 2022 fördömde Europeiska rådet i starkast möjliga ordalag Ryska federationens oprovocerade och oberättigade militära aggression mot Ukraina. Genom sina olagliga militära åtgärder bryter Ryssland grovt mot internationell rätt och principerna i Förenta nationernas stadga och undergräver den europeiska och globala säkerheten och stabiliteten. Europeiska rådet uppmanade till ett snabbt utarbetande och antagande av ytterligare ett paket med individuella och ekonomiska sanktioner. Europeiska rådet uppmanade Ryssland och de ryskstödda väpnade grupperingarna att upphöra med sin desinformationskampanj.

(5)

I sina slutsatser av den 10 maj 2021 underströk rådet behovet av att ytterligare stärka unionens och medlemsstaternas resiliens och deras förmåga att motverka hybridhot, inbegripet desinformation, säkerställa en samordnad och integrerad användning av befintliga och möjliga nya verktyg för att motverka hybridhot på EU-nivå och medlemsstatsnivå, och möjliga motåtgärder när det gäller hybridhot, bland annat för att motverka utländsk inblandning och påverkansoperationer, vilket kan innefatta att förebyggande åtgärder vidtas och att fientliga statliga och icke-statliga aktörer påförs kostnader.

(6)

Ryska federationen har ägnat sig åt en systematisk och internationell kampanj av mediemanipulation och förvrängning av fakta för att stärka sin strategi för destabilisering av sina grannländer och av unionen och dess medlemsstater. Propagandan har i synnerhet upprepat och konsekvent riktats mot europeiska politiska partier, särskilt vid val, samt riktats mot det civila samhället, asylsökande, ryska etniska minoriteter, könsminoriteter och funktionen hos demokratiska institutioner i unionen och dess medlemsstater.

(7)

Ryska federationen har i syfte att rättfärdiga och stödja sin aggression mot Ukraina ägnat sig åt fortlöpande och samordnad propaganda riktad mot det civila samhället i unionen och grannländerna, och därmed allvarligt förvrängt och manipulerat fakta.

(8)

Dessa propagandaåtgärder har kanaliserats genom ett antal medier som står under ständig direkt eller indirekt kontroll av Ryska federationens ledning. Sådana åtgärder utgör ett betydande och direkt hot mot unionens allmänna ordning och säkerhet.

(9)

Dessa medier är viktiga och avgörande för att föra fram och stödja aggressionen mot Ukraina och för destabiliseringen av dess grannländer.

(10)

Mot bakgrund av situationen, och som svar på Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina, är det nödvändigt att, i enlighet med de grundläggande fri- och rättigheter som erkänns i stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt med rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet som erkänns i artikel 11 däri, införa ytterligare restriktiva åtgärder för att skyndsamt avbryta sändningsverksamheten för sådana mediekanaler i unionen, eller som riktar sig mot unionen. Dessa åtgärder bör bibehållas tills aggressionen mot Ukraina har upphört, och tills Ryska federationen, och dess associerade mediekanaler, upphör att genomföra propagandaåtgärder mot unionens och dess medlemsstater.

(11)

I enlighet med de grundläggande fri- och rättigheter som erkänns i stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt med rätten till yttrandefrihet och informationsfriheten, näringsfriheten och rätten till egendom som erkänns i artiklarna 11, 16 och 17 däri, hindrar dessa åtgärder inte dessa mediekanaler och deras personal från att utgöra andra aktiviteter i unionen än sändning, såsom forskning och intervjuer. Dessa åtgärder påverkar i synnerhet inte skyldigheten att respektera de rättigheter, friheter och principer som avses i artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, inklusive stadgan om de grundläggande rättigheterna, samt i medlemsstaternas konstitutioner, inom deras respektive tillämpningsområden.

(12)

Dessa åtgärder omfattas av tillämpningsområdet för fördraget, och det är därför nödvändigt, särskilt för att säkerställa att åtgärderna tillämpas på ett enhetligt sätt i alla medlemsstater, med lagstiftningsåtgärder på unionsnivå.

(13)

Förordning (EU) nr 833/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.