EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32021R0888

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/888 av den 20 maj 2021 om inrättande av programmet för Europeiska solidaritetskåren och om upphävande av förordningarna (EU) 2018/1475 och (EU) nr 375/2014 (Text av betydelse för EES)

PE/30/2021/INIT

OJ L 202, 8.6.2021, p. 32–54 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2021/888/oj

8.6.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 202/32


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2021/888

av den 20 maj 2021

om inrättande av programmet för Europeiska solidaritetskåren och om upphävande av förordningarna (EU) 2018/1475 och (EU) nr 375/2014

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 165.4, 166.4 och 214.5,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Unionen bygger på solidaritet, både mellan invånarna och mellan medlemsstaterna. Detta universella och gemensamma värde vägleder unionens åtgärder och ger den enighet som krävs för att hantera nuvarande och framtida samhällsutmaningar – utmaningar som unga européer är beredda att anta genom att uttrycka sin solidaritet i praktiken. Artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) framhåller solidaritet som en av unionens centrala principer. Artikel 21.1 i EU-fördraget hänvisar också till solidaritetsprincipen som en av grunderna för unionens åtgärder i internationella sammanhang.

(2)

Med tanke på den betydande ökningen av globala humanitära behov och i syfte att på ett bättre sätt främja solidaritet och synliggöra humanitärt bistånd bland unionsmedborgarna finns det ett behov av att utveckla solidariteten mellan medlemsstaterna och med tredjeländer som drabbats av katastrofer orsakade av människan eller naturkatastrofer.

(3)

Volontärarbete vid humanitärt bistånd bör bidra till behovsbaserade humanitära insatser och vägledas av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd enligt den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen med titeln Europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd (4). Internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning bör främjas.

(4)

Där så är lämpligt bör den centrala och övergripande samordnande roll som innehas av Förenta nationernas (FN) kontor för samordning av humanitära frågor när det gäller främjandet av samstämmiga internationella insatser vid humanitära kriser beaktas.

(5)

Volontärarbete vid humanitärt bistånd bör bidra till adekvata humanitära insatser som stärker jämställdhetsperspektivet i unionens politik för humanitärt bistånd och främjar adekvata humanitära insatser för de specifika behoven hos kvinnor och män i alla åldrar. Volontärarbete vid humanitärt bistånd bör beakta behoven och kapaciteten hos personer i de mest utsatta situationerna, inbegripet kvinnor och barn, och personer som är mest riskutsatta.

(6)

Volontärarbete vid humanitärt bistånd bör ha som mål att unionens humanitära bistånd ska bli mer ändamålsenligt och effektivt, i enlighet med principerna om gott humanitärt givarskap.

(7)

I talet om tillståndet i unionen den 14 september 2016 underströks behovet av att investera i unga och det tillkännagavs att kommissionen skulle inrätta en europeisk solidaritetskår som ett sätt att ge unga i hela unionen möjlighet att på ett meningsfullt sätt bidra till samhället, visa solidaritet och utveckla sina färdigheter och därigenom ge dem möjlighet att erhålla inte bara arbetslivserfarenhet utan också ovärderlig livserfarenhet.

(8)

I sitt meddelande av den 7 december 2016 med titeln En europeisk solidaritetskår underströk kommissionen behovet av att stärka grunden för solidaritetsarbetet i Europa, ge unga fler och bättre möjligheter till solidaritetsverksamhet inom flera olika områden och stödja nationella, regionala och lokala aktörer i deras ansträngningar att hantera olika utmaningar och kriser. Med meddelandet inleddes Europeiska solidaritetskårens första fas där resurser inom olika unionsprogram mobiliserades för att erbjuda unga i hela unionen volontärarbete, praktik eller arbetstillfällen.

(9)

I denna förordning menas med solidaritet att alla människor känner ett individuellt och kollektivt ansvar för det allmänna bästa, som kommer till uttryck genom konkreta handlingar.

(10)

Att bidra med stöd till människor och samhällen utanför unionen som är i behov av humanitärt bistånd – på grundval av de grundläggande principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende – är ett viktigt uttryck för solidaritet.

(11)

Det finns ett behov av att vidareutveckla solidariteten med offren för kriser och katastrofer i tredjeländer och att öka medvetandegraden och synligheten för humanitärt bistånd, och volontärarbete i allmänhet, som en aktivitet under hela livet bland unionsmedborgarna.

(12)

Unionen och medlemsstaterna har åtagit sig att genomföra FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess mål för hållbar utveckling, både internt och genom yttre åtgärder.

(13)

I sina slutsatser av den 19 maj 2017 om operationalisering av kopplingen mellan humanitärt arbete och utvecklingsarbete konstaterade rådet att det finns ett behov av att stärka resiliensen genom att bättre sammankoppla humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete och av att ytterligare stärka de operativa kopplingarna mellan de kompletterande strategierna för humanitärt bistånd, utvecklingssamarbete och konfliktförebyggande.

(14)

Unga bör erbjudas lättillgängliga och inkluderande möjligheter att engagera sig i solidaritetsverksamhet, vilket skulle låta dem uttrycka sitt samhällsengagemang och samtidigt förvärva nyttiga erfarenheter, kunskaper, färdigheter och kompetenser som gagnar deras personliga, utbildningsmässiga, sociala, medborgerliga och yrkesmässiga utveckling, och därmed förbättra sin anställbarhet. Sådan solidaritetsverksamhet bör också stödja mobilitet för unga volontärer, interkulturell medvetenhet och interkulturell dialog.

(15)

Den solidaritetsverksamhet som erbjuds unga bör möjliggöra konkreta och värdefulla bidrag från unga. Solidaritetsverksamhet bör fylla icke tillgodosedda samhällsbehov och bidra till att stärka lokalsamhällen och medborgardeltagande. Solidaritetsverksamhet bör ge unga möjlighet att skaffa sig värdefulla kunskaper, färdigheter och kompetenser. Solidaritetsverksamhet bör vara ekonomiskt tillgänglig för unga och utföras under säkra och sunda förhållanden.

(16)

Programmet för Europeiska solidaritetskåren (programmet) tillhandahåller en gemensam inkörsport till solidaritetsverksamhet i och utanför unionen. För att maximera unionsfinansieringens ändamålsenlighet och programmets genomslag bör kommissionen sträva efter att uppnå synergier mellan alla relevanta program på ett enhetligt sätt, men utan att sådana synergier leder till att finansieringen används för att uppnå andra mål än de som anges i denna förordning. Samstämmighet och komplementaritet bör säkerställas med annan relevant unionspolitik, såsom Europeiska unionens ungdomsstrategi 2019–2027 (5), och andra relevanta unionsprogram, i synnerhet Erasmus+-programmet, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/817 (6). Programmet är byggt på styrkor och synergier hos tidigare och befintliga program, i synnerhet Europeiska volontärtjänsten, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 (7) och initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 375/2014 (8). Komplementaritet med befintliga nätverk på unionsnivå som är relevanta för programmets verksamhet, till exempel Eurodesk-nätverket, bör också säkerställas. Dessutom bör det säkerställas att befintliga relevanta program, särskilt nationella solidaritetsprogram, till exempel volontärarbete, medborgartjänst och utbytesprogram för unga, och programmet kompletterar varandra, för att ömsesidigt stärka och berika programmens genomslag och kvalitet och, när så är lämpligt, bygga vidare på god praxis. Programmet bör inte ersätta liknande nationella program. Det bör säkerställas att alla unga har lika tillträde till nationell solidaritetsverksamhet.

(17)

Programmet bör inrättas för en sjuårsperiod så att dess löptid anpassas till löptiden för den fleråriga budgetramen för perioden 1 januari 2021–31 december 2027 (den fleråriga budgetramen 2021–2027), vilken fastställs i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (9).

(18)

Vad gäller tolkningen av relaterade unionsrättsakter bör både gränsöverskridande volontärarbete och volontärarbete som fortsätter att få stöd enligt förordning (EU) nr 1288/2013 anses vara likvärdiga med volontärarbete som utförs inom Europeiska volontärtjänsten.

(19)

Programmet är utformat för att ge unga nya möjligheter till volontärarbete inom områden med anknytning till solidaritet och möjlighet att utforma och utveckla solidaritetsprojekt på eget initiativ. Dessa möjligheter bidrar till att förbättra ungas personliga, utbildningsmässiga, sociala, medborgerliga och yrkesmässiga utveckling. Programmet bör också stödja nätverksarbete för deltagare och deltagande organisationer samt åtgärder för att säkerställa kvaliteten på den understödda verksamheten och förbättra valideringen av deltagarnas läranderesultat. Programmet syftar därmed också till att bidra till europeiskt samarbete som är relevant för unga och till att öka insikten om dess positiva effekter. Den solidaritetsverksamhet som erbjuds bör följa ett tydligt och detaljerat förfarande riktat till deltagare och deltagande organisationer där alla etapper och faser i solidaritetsverksamheten fastställs.

(20)

Solidaritetsverksamheten bör ha ett potentiellt europeiskt mervärde och bör gynna lokalsamhällen och främja deltagarnas personliga, utbildningsmässiga, sociala, medborgerliga och yrkesmässiga utveckling. Solidaritetsverksamhet bör utvecklas inom olika områden, såsom: utbildning; ungdomsarbete; sysselsättning; jämställdhet; entreprenörskap, och särskilt socialt företagande; medborgarskap och demokratiskt deltagande; interkulturell medvetenhet och interkulturell dialog; social inkludering; inkludering av personer med funktionsnedsättning; miljö- och naturskydd; klimatåtgärder; katastrofförebyggande åtgärder, katastrofberedskap och återhämtning; jordbruk och landsbygdsutveckling; tillhandahållande av livsmedel och andra förnödenheter; hälsa och välbefinnande; kultur, inklusive kulturarv; kreativitet; gymnastik och idrott; socialt stöd och välfärd; mottagande och integration av tredjelandsmedborgare, med beaktande av de utmaningar som personer med migrantbakgrund står inför; territoriellt samarbete och sammanhållning; samt samarbete över gränserna. Solidaritetsverksamheten bör omfatta en gedigen aspekt av lärande och utbildning genom lämplig verksamhet som erbjuds deltagarna före, under och efter solidaritetsverksamheten.

(21)

Volontärarbete, både i och utanför unionen, är en värdefull erfarenhet i ett sammanhang av icke-formellt och informellt lärande och stärker ungas personliga, sociala, utbildningsmässiga och yrkesmässiga utveckling, aktiva medborgarskap, medborgardeltagande och anställbarhet. Volontärarbete bör inte inverka negativt på potentiell eller befintlig avlönad sysselsättning och bör inte ses som en ersättning för denna. Kommissionen och medlemsstaterna bör samarbeta om politiken för volontärarbete på ungdomsområdet genom den öppna samordningsmetoden.

(22)

Ungas initiativförmåga är en viktig tillgång för samhället och arbetsmarknaden. Programmet bidrar till att främja den initiativförmågan genom att ge unga möjlighet att utforma och genomföra egna solidaritetsprojekt för att tillgodose särskilda behov i sina lokalsamhällen. Solidaritetsprojekt är ett tillfälle att pröva nya idéer avseende, och innovativa lösningar på, gemensamma problem genom en nedifrån-och-upp-strategi, och de hjälper unga att själva genomföra solidaritetsåtgärder. Solidaritetsprojekt kan också fungera som en språngbräda för ytterligare engagemang i solidaritetsverksamhet och är ett första steg för att uppmuntra deltagare att bli egenföretagare och fortsätta vara aktiva medborgare som volontärer, praktikanter eller anställda i föreningar, icke-statliga organisationer eller andra organ som är aktiva inom sektorerna för solidaritet, icke-vinstdrivande verksamhet och ungdom.

(23)

Deltagare i volontärarbete (volontärer) kan bidra till att stärka unionens kapacitet att tillhandahålla behovs- och principbaserat humanitärt bistånd och kan bidra till att öka ändamålsenligheten i den humanitära sektorn under förutsättning att de väljs ut, utbildas och förbereds för sin utplacering på ett lämpligt sätt för att säkerställa att de har de färdigheter och den kompetens som de behöver för att på bästa möjliga sätt kunna hjälpa behövande och under förutsättning att de kan räkna med tillräckligt stöd och handledning på plats. Högkvalificerade, välutbildade och erfarna handledare, mentorer och experter spelar därför en viktig roll, då de bidrar till de humanitära insatsernas ändamålsenlighet på fältet och stöder volontärer som en del av volontärarbetet. Sådana handledare, mentorer och experter kan delta i volontärarbetet för att vägleda och följa volontärerna och bidra med stöd till de komponenter i volontärarbetet som avser utveckling och kapacitetsuppbyggnad, och därigenom stärka lokala nätverk och samhällen. Kapaciteten hos värdorganisationer i tredjeländer samt behovet av att integrera volontärarbetet i det lokala sammanhanget och underlätta volontärernas samverkan med lokala humanitära aktörer, värdsamhället och civilsamhället bör ägnas särskild uppmärksamhet.

(24)

Det är viktigt att deltagare och deltagande organisationer känner att de tillhör en gemenskap av personer och enheter som är engagerade i att främja solidaritet i hela Europa. Samtidigt behöver deltagande organisationer stöd för att stärka sin kapacitet att erbjuda solidaritetsverksamhet av hög kvalitet till ett ökande antal deltagare. Programmet bör stödja nätverksarbete som syftar till att stärka deltagarnas och de deltagande organisationernas engagemang i en sådan gemenskap, att främja en programanda och att uppmuntra utbytet av användbar praxis och användbara erfarenheter. Nätverksarbetet bör också bidra till att öka kunskapen om programmet bland offentliga och privata aktörer och till att samla in synpunkter från deltagare och deltagande organisationer på hur programmet genomförs.

(25)

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att säkerställa kvaliteten på den solidaritetsverksamhet och de möjligheter som erbjuds inom ramen för programmet, i synnerhet genom att erbjuda deltagarna utbildning online eller offline, språkstöd och administrativt stöd före, under och efter solidaritetsverksamheten i fråga samt försäkring, inbegripet skydd vid olycksfall, sjukdom och skadeståndsansvar. Valideringen av de kunskaper och färdigheter och den kompetens som deltagarna förvärvat genom sin erfarenhet från programmet bör säkerställas. Deltagarnas, de deltagande organisationernas och de avsedda mottagarnas säkerhet och trygghet är fortsatt av yttersta vikt. Sådan säkerhet och trygghet bör inbegripa lämpliga krav på godkännande för deltagare som arbetar med utsatta grupper i enlighet med tillämplig nationell rätt. All solidaritetsverksamhet bör följa principen om att inte vålla skada och bör genomföras med vederbörlig hänsyn till effekterna av oförutsedda omständigheter såsom miljökriser, konflikter eller pandemier. Volontärer bör inte skickas på uppdrag i områden där det pågår internationella eller inhemska väpnade konflikter, eller till anläggningar som strider mot internationella människorättsstandarder.

(26)

Programmet bör respektera principerna i EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter från 2017 och i artikel 9 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

(27)

För att säkerställa att programmets verksamhet bidrar till deltagarnas personliga, utbildningsmässiga, sociala, kulturella, medborgerliga och yrkesmässiga utveckling bör de kunskaper och färdigheter och den kompetens som den berörda verksamheten resulterar i kartläggas och dokumenteras ordentligt. För det ändamålet bör användningen av ändamålsenliga instrument på unionsnivå och nationell nivå för erkännande av icke-formellt och informellt lärande, såsom ungdomspasset och Europass, när så är lämpligt med hänsyn till nationella omständigheter och särdrag, i enlighet med rådets rekommendation av den 20 december 2012 (10), uppmuntras.

(28)

Kommissionen och de nationella programkontoren bör även uppmuntra tidigare deltagare att dela med sig av sina erfarenheter genom ungdomsnätverk, på utbildningsinstitutioner och i workshoppar, exempelvis som ambassadörer eller medlemmar av ett nätverk. Tidigare deltagare skulle också kunna bidra till utbildningen av deltagare.

(29)

En kvalitetsmärkning bör säkerställa att deltagande organisationer uppfyller programmets principer och krav vad gäller deras rättigheter och skyldigheter under alla skeden av solidaritetserfarenheten.

(30)

Varje enhet som vill delta i programmet bör erhålla en kvalitetsmärkning under förutsättning att den uppfyller lämpliga villkor. Programmets genomförandeorgan bör på fortlöpande basis genomföra den process som leder till att en kvalitetsmärkning tilldelas. Programmets genomförandeorgan bör regelbundet ompröva huruvida enheter fortfarande uppfyller de villkor som låg till grund för tilldelningen av deras kvalitetsmärkningar. En kvalitetsmärkning bör upphävas om det vid kontroller som utförs av programmets genomförandeorgan konstateras att enheten i fråga inte längre uppfyller de villkoren. Det administrativa förfarandet för tilldelningen av en kvalitetsmärkning bör minimeras så att mindre organisationer inte avskräcks.

(31)

En enhet som vill ansöka om finansiering för att erbjuda solidaritetsverksamhet inom ramen för programmet bör först erhålla en kvalitetsmärkning. Ett sådant villkor bör inte gälla fysiska personer som söker ekonomiskt stöd för sina solidaritetsprojekt för en informell grupp av deltagares räkning. Erhållandet av en kvalitetsmärkning bör dock inte automatiskt leda till finansiering inom ramen för programmet.

(32)

Bidragsansökningar bör som regel lämnas in till det nationella programkontoret i det land där den deltagande organisationen är baserad. Bidragsansökningar som rör solidaritetsverksamhet med en unionsomfattande eller internationell dimension, inbegripet solidaritetsverksamhet som utförs av volontärarbetsgrupper på prioriterade områden som fastställts på unionsnivå och solidaritetsverksamhet till stöd för humanitära biståndsåtgärder i tredjeländer, får administreras centralt om så är lämpligt.

(33)

De deltagande organisationerna får ha flera funktioner inom ramen för programmet. Som värdar bör deltagande organisationer bedriva verksamhet med avseende på att ta emot deltagare, inbegripet att anordna verksamhet och ge deltagarna vägledning och stöd under solidaritetsverksamheten, beroende på vad som är lämpligt. I en stödfunktion bör de bedriva verksamhet med avseende på att sända ut deltagare, samt att förbereda deltagare före och vägleda dem under och efter solidaritetsverksamheten, inbegripet att utbilda deltagare och leda dem vidare till lokala organisationer efter solidaritetsverksamheten i syfte att förbättra möjligheterna till ytterligare solidaritetserfarenheter. Kvalitetsmärkningen bör återspegla det faktum att de specifika kraven varierar beroende på typen av solidaritetsverksamhet, och certifiera att organisationen under alla skeden av solidaritetserfarenheten kan säkerställa solidaritetsverksamhetens kvalitet i enlighet med programmets principer och mål. Varje enhet som avsevärt förändrar sin verksamhet bör informera det behöriga genomförandeorganet för programmet, som kan ompröva huruvida den enheten fortfarande uppfyller de villkor som låg till grund för tilldelningen av kvalitetsmärkningen.

(34)

För att stödja solidaritetsverksamhet bland unga kan de deltagande organisationerna vara offentliga eller privata enheter eller internationella organisationer, icke-vinstdrivande eller vinstdrivande, och kan inbegripa ungdomsorganisationer, religiösa institutioner, välgörenhetsorganisationer, sekulära humanistiska organisationer, icke-statliga organisationer eller andra aktörer från civilsamhället.

(35)

Det bör bli lättare att driva programprojekt i större skala. Särskilda åtgärder bör inrättas för att hjälpa dem som ansvarar för programprojekt att söka bidrag eller skapa synergier genom stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna och unionsprogrammen för migration, säkerhet, rättvisa och medborgarskap, hälsa och kultur.

(36)

Europeiska solidaritetskårens resurscentrum bör bistå programmets genomförandeorgan, de deltagande organisationerna och deltagarna för att höja kvaliteten på genomförandet av programmets verksamhet och förbättra kartläggningen och valideringen av de färdigheter som förvärvats genom denna verksamhet, bland annat genom ungdomspass.

(37)

Portalen för Europeiska solidaritetskåren bör utvecklas fortlöpande för att säkerställa enkel tillgång till programmet i enlighet med de standarder som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 (11) och tillhandahålla en gemensam kontaktpunkt för både intresserade enskilda personer och organisationer vad gäller bland annat registrering, kartläggning och matchning av profiler och möjligheter, nätverksarbete och virtuella utbyten, onlineutbildning, språkstöd och stöd efter verksamheten samt andra användbara funktioner som kan uppkomma i framtiden.

(38)

Europeiska solidaritetskårens portal bör vidareutvecklas med beaktande av den europeiska interoperabilitetsramen, vilken fastställs i kommissionens meddelande av den 23 mars 2017 med titeln Europeiska interoperabilitetsramen – genomförandestrategi, som ger särskild vägledning om hur driftskompatibla digitala offentliga tjänster kan skapas och som genomförs i medlemsstaterna och andra medlemmar av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet genom nationella ramar för interoperabilitet. Den europeiska interoperabilitetsramen innehåller 47 konkreta rekommendationer om hur offentliga förvaltningar bättre kan förvalta sina initiativ för interoperabilitet, etablera kontakter över organisationsgränserna, rationalisera processer som stöder obrutna digitala tjänster och säkerställa att varken befintliga eller nya rättsakter äventyrar insatser för interoperabilitet.

(39)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (12) (budgetförordningen) är tillämplig på programmet. I budgetförordningen fastställs regler för genomförande av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter.

(40)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (13) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (14), (Euratom, EG) nr 2185/96 (15) och (EU) 2017/1939 (16) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (17). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(41)

Programmet vänder sig till unga mellan 18 och 30 år. För att få delta i programmets verksamhet bör det krävas att sådana unga först registrerar sig på Europeiska solidaritetskårens portal.

(42)

Med tanke på de särskilda utmaningarna vid humanitära insatser bör deltagare i volontärarbete till stöd för humanitära biståndsåtgärder vara minst 18 år och högst 35 år gamla.

(43)

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att se till att alla unga, särskilt de med begränsade möjligheter, har möjlighet att delta i solidaritetsverksamhet. Särskilda åtgärder bör införas för att främja social inkludering och i synnerhet deltagande av missgynnade unga, inbegripet tillhandahållande av skälig anpassning som gör det möjligt för personer med funktionsnedsättning att på ett effektivt sätt delta i solidaritetsverksamhet på lika villkor som andra i enlighet med artikel 27 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och med rådets direktiv 2000/78/EG (18). Sådana särskilda åtgärder bör ta hänsyn till begränsningar som beror på att vissa landsbygdsområden, unionens yttersta randområden och de utomeuropeiska länderna och territorierna är så avlägset belägna liksom begränsningar som beror på fattigdomen i vissa stadsnära områden. Medlemsstaterna, de utomeuropeiska länderna och territorierna och tredjeländer som är associerade till programmet bör på samma sätt sträva efter att anta alla lämpliga åtgärder för att undanröja rättsliga och administrativa hinder så att programmet fungerar väl. Dessa åtgärder bör, när så är möjligt och utan att det påverkar tillämpningen av Schengenregelverket och unionsrätten avseende inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare, lösa administrativa problem som gör det svårt att få visering och uppehållstillstånd och, när det gäller gränsöverskridande verksamhet inom unionen, ett europeiskt sjukförsäkringskort.

(44)

För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringar i linje med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och att uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling, syftar programmet till att bidra till integreringen av klimatåtgärder och uppnåendet av det övergripande målet att 30 % av utgifterna i unionens budget ska stödja klimatmål. I linje med den europeiska gröna given som en plan för hållbar tillväxt bör åtgärderna enligt denna förordning respektera principen om att inte vålla skada utan att programmets grundläggande karaktär ändras. Under genomförandet av programmet bör relevanta åtgärder identifieras och införas och omprövas i samband med relevanta utvärderingar och översyner. Det är också lämpligt att mäta relevanta åtgärder som bidrar till klimatmålen, inbegripet sådana som syftar till att minska programmets miljöpåverkan.

(45)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmet som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i punkt 18 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel, för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet (19).

(46)

De olika finansieringstyperna och genomförandemetoderna enligt denna förordning bör väljas på grundval av den förmåga de har att uppnå åtgärdernas specifika mål och åstadkomma resultat, med hänsyn till framför allt kostnader för kontroller, den administrativa bördan och förväntad risk för bristande regelefterlevnad. När det urvalet görs med avseende på bidrag ska hänsyn tas till användningen av enhetsbelopp, schablonsatser och skalor för enhetskostnader.

(47)

Tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får delta i unionens program inom ramen för det samarbete som inrättas genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (20), av vilket följer att programmen ska genomföras på grundval av ett beslut antaget inom ramen för det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning som kräver att tredjeländer beviljar de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Olaf och revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. Tredjeländers fulla deltagande i programmet bör omfattas av de villkor som föreskrivs i särskilda avtal som omfattar det berörda tredjelandets deltagande i programmet. Fullt deltagande innebär även en skyldighet att inrätta ett nationellt programkontor och förvaltning av vissa av åtgärderna inom programmet genom indirekt förvaltning. Rättsliga enheter från tredjeländer som inte är associerade till programmet bör kunna delta i vissa av åtgärderna inom programmet, i enlighet med arbetsprogrammen och de ansökningsomgångar som kommissionen utlyser. Vid genomförandet av programmet kan särskilda arrangemang tas i beaktande när det gäller deltagande av rättsliga enheter från Andorra, Liechtenstein, Monaco, San Marino och Heliga stolen.

(48)

För att maximera programmets genomslag bör det föreskrivas att medlemsstaterna och de tredjeländer som är associerade till programmet och andra unionsprogram får göra ytterligare finansiering tillgänglig i enlighet med reglerna för programmet.

(49)

I enlighet med rådets beslut 2013/755/EU (21) är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier berättigade till finansiering, med förbehåll för programmets regler och mål och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet.

(50)

I enlighet med artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och i linje med kommissionens meddelande av den 24 oktober 2017 med titeln Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden bör programmet ta hänsyn till den särskilda situationen i de yttersta randområden som avses i den artikeln. Åtgärder bör vidtas för att öka de yttersta randområdenas deltagande i alla åtgärder, inbegripet i förekommande fall genom ekonomiskt stöd för mobilitetsinsatser. Mobilitetsutbyten och samarbete mellan personer och organisationer från dessa områden och tredjeländer, framför allt deras grannländer, bör främjas. Sådana åtgärder bör övervakas och utvärderas regelbundet.

(51)

I enlighet med budgetförordningen bör kommissionen anta arbetsprogram och informera Europaparlamentet och rådet om detta. Arbetsprogrammen bör fastställa de åtgärder som behövs för att de ska kunna genomföras i enlighet med programmets allmänna och specifika mål, urvals- och tilldelningskriterier för bidrag samt alla övriga inslag som krävs. Arbetsprogram och eventuella ändringar av dessa bör antas genom genomförandeakter i enlighet med granskningsförfarandet.

(52)

Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (22) bör programmet utvärderas på grundval av information som samlats in i enlighet med särskilda övervakningskrav, samtidigt som en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna, och överreglering undviks. Dessa krav bör när så är lämpligt innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för utvärdering av programmets faktiska konsekvenser, inbegripet effekter på samhällsutmaningar och humanitära utmaningar.

(53)

Lämplig utåtriktad verksamhet, offentliggörande och spridning av de möjligheter och resultat som de åtgärder som stöds av programmet medför, bör säkerställas på lokal, nationell och europeisk nivå. Sociala företag bör ägnas särskild uppmärksamhet och uppmuntras att stödja programmets verksamhet. Den utåtriktade verksamheten, offentliggörandet och spridningen bör utgå från alla programmets genomförandeorgan och bör, i förekommande fall, få stöd av andra viktiga berörda parter. Dessutom bör kommissionen regelbundet under hela programmets livscykel samarbeta med ett brett spektrum av berörda parter, inbegripet deltagande organisationer, för att underlätta utbytet av god praxis och projektresultat och samla in återkoppling om programmet. De nationella programkontoren bör bjudas in att delta i den processen.

(54)

För att bättre uppnå programmets mål bör kommissionen, nationella myndigheter och nationella programkontor samarbeta nära och vid behov i partnerskap med icke-statliga organisationer, sociala företag, ungdomsorganisationer, organisationer som representerar personer med funktionsnedsättning och lokala berörda parter med sakkunskap om solidaritetsåtgärder.

(55)

För att säkerställa mer effektiv kommunikation med den breda allmänheten och starkare synergier mellan de kommunikationsinsatser som vidtas på kommissionens initiativ bör de finansiella medel som anslås för kommunikationsinsatser enligt denna förordning också bidra till att omfatta den gemensamma kommunikationen om unionens politiska prioriteringar i den mån dessa prioriteringar berör de allmänna målen för programmet.

(56)

För att säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt genomförande av denna förordning bör programmet i största möjliga mån använda sig av befintliga administrativa arrangemang. Det övergripande genomförandet av programmet bör därför överlåtas till befintliga strukturer, dvs. kommissionen och de nationella programkontor som utses för förvaltningen av de åtgärder som avses i kapitlet om ungdom i förordning (EU) 2021/817. Åtgärder inom programområdet ungas deltagande i solidaritetsverksamhet med anknytning till humanitärt bistånd bör dock främst förvaltas direkt. Kommissionen bör regelbundet samråda med viktiga berörda parter, inbegripet deltagande organisationer, om genomförandet av programmet.

(57)

I syfte att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning och rättssäkerhet i medlemsstaterna och tredjeländer som är associerade till programmet bör varje nationell myndighet utse ett oberoende revisionsorgan. När så är möjligt, och för att maximera effektiviteten, bör de oberoende revisionsorganen vara samma som de som utsetts för de åtgärder som avses i kapitlet om ungdom i förordning (EU) 2021/817.

(58)

Medlemsstaterna bör sträva efter att anta alla lämpliga åtgärder för att undanröja rättsliga och administrativa hinder för att programmet ska fungera väl. Detta inbegriper att, när så är möjligt och utan att det påverkar tillämpningen av unionsrätt om inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare, lösa problem som skapar svårigheter att få visering och uppehållstillstånd.

(59)

Systemet för prestationsrapportering bör säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och utvärdering samlas in effektivt, på ett ändamålsenligt sätt och i god tid samt på lämplig detaljnivå. Uppgifterna bör lämnas till kommissionen på ett sätt som är förenligt med relevanta regler för skydd av personuppgifter.

(60)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (23).

(61)

I syfte att förenkla kraven på bidragsmottagarna bör förenklade bidrag i form av enhetsbelopp, finansiering till en schablonsats och enhetskostnader användas i största möjliga utsträckning. De förenklade bidragen för att stödja mobilitetsinsatser inom ramen för programmet, som fastställts av kommissionen, bör beakta levnads- och försörjningskostnaderna i värdlandet. I enlighet med nationell rätt bör medlemsstaterna också uppmuntras att låta dessa bidrag vara befriade från skatter och sociala avgifter; bidrag som offentliga eller privata rättsliga enheter tilldelar enskilda personer bör behandlas på samma sätt.

(62)

I syfte att säkerställa en ändamålsenlig bedömning av programmets framsteg när det gäller att uppnå dess mål, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att ändra bilagan vad gäller programmets prestationsindikatorer. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(63)

Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan). Denna förordning syftar särskilt till att säkerställa full respekt för rätten till jämställdhet mellan kvinnor och män och rätten att inte utsättas för diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder, sexuell läggning eller socioekonomisk bakgrund, och att främja tillämpningen av artiklarna 21 och 23 i stadgan.

(64)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och anger särskilt förfarandet för budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av ansvaret hos aktörer i budgetförvaltningen. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget omfattar även en generell villkorlighetsordning för skydd av unionens budget.

(65)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att stärka ungas och organisationers deltagande i solidaritetsverksamhet som är tillgänglig och av hög kvalitet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(66)

I enlighet med budgetförordningen är det möjligt att tilldela bidrag för redan inledda åtgärder, om sökanden kan visa att det var nödvändigt att inleda åtgärden innan bidragsöverenskommelsen undertecknades. Kostnader som ådragits före den dag då bidragsansökan lämnades in är emellertid inte stödberättigande för unionsfinansiering, utom i vederbörligen motiverade undantagsfall. I syfte att undvika avbrott i unionsstödet som skulle kunna inverka negativt på unionens intressen bör det vara möjligt att i finansieringsbeslutet föreskriva – för en begränsad tidsperiod i början av den fleråriga budgetramen 2021–2027, och enbart i vederbörligen motiverade fall – att verksamheter och kostnader ska vara stödberättigande från och med den 1 januari 2021, även om dessa verksamheter genomfördes och dessa kostnader ådrogs innan bidragsansökan lämnades in.

(67)

Verksamheter eller initiativ som inte stöds enligt denna förordning får inte ingå i arbetsprogrammen.

(68)

För att optimera mervärdet av investeringar som finansieras helt eller delvis genom unionens budget bör synergier eftersträvas framför allt mellan programmet och andra unionsprogram, inklusive de fonder som genomförs inom ramen för delad förvaltning. För att maximera dessa synergier bör viktiga möjliggörande mekanismer säkerställas, inbegripet kumulativ finansiering inom en åtgärd från programmet och ett annat unionsprogram, förutsatt att den kumulativa finansieringen inte överstiger de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden. För detta ändamål bör det i denna förordning fastställas lämpliga regler, i synnerhet om möjligheten att deklarera samma kostnader eller utgifter proportionellt för programmet och ett annat unionsprogram.

(69)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1475 (24) bör upphävas med verkan från och med den 1 januari 2021.

(70)

För att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av stöd inom det relevanta politikområdet och göra det möjligt att påbörja genomförandet av programmet från och med början av den fleråriga budgetramen 2021–2027, bör denna förordning skyndsamt träda i kraft och bör tillämpas med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2021.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Innehåll

1.   Genom denna förordning inrättas programmet Europeiska solidaritetskåren (programmet) under löptiden för den fleråriga budgetramen 2021–2027.

2.   Genom programmet inrättas följande två programområden:

a)

Programområdet ungas deltagande i solidaritetsverksamhet.

b)

Programområdet ungas deltagande i solidaritetsverksamhet med anknytning till humanitärt bistånd (Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd).

3.   Genom denna förordning fastställs målen för programmet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.

solidaritetsverksamhet: en inkluderande verksamhet av hög kvalitet som fyller viktiga samhällsbehov, som bidrar till programmets mål, som bedrivs i form av volontärarbete, ett solidaritetsprojekt eller nätverksarbete på olika områden, inbegripet på området för humanitärt bistånd, som säkerställer ett europeiskt mervärde och som följer arbetsmiljöföreskrifter och relevanta säkerhetsregler.

2.

registrerad sökande: person mellan 17 och 30 år, eller, när det gäller volontärarbete inom Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd, mellan 17 och 35 år, som är lagligen bosatt i en medlemsstat, i ett tredjeland som är associerat till programmet eller i ett annat deltagande land enligt denna förordning och som har registrerat sig på Europeiska solidaritetskårens portal för att anmäla sitt intresse att delta i solidaritetsverksamhet, men som ännu inte deltar i sådan verksamhet.

3.

deltagare: person mellan 18 och 30 år, eller, när det gäller volontärarbete inom Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd, mellan 18 och 35 år, som är lagligen bosatt i en medlemsstat, i ett tredjeland som är associerat till programmet eller i ett annat deltagande land enligt denna förordning, som har registrerat sig på Europeiska solidaritetskårens portal och som deltar i en solidaritetsverksamhet.

4.

unga med begränsade möjligheter: unga som av ekonomiska, sociala, kulturella, geografiska eller hälsomässiga skäl, på grund av deras migrantbakgrund, eller av skäl såsom funktionsnedsättning eller inlärningssvårigheter eller av andra skäl, inbegripet ett skäl som kan leda till diskriminering enligt artikel 21 i stadgan, möter hinder som gör det svårt för dem att få faktisk tillgång till de möjligheter som erbjuds inom ramen för programmet.

5.

deltagande organisation: en lokal, regional, nationell eller internationell offentlig eller privat enhet, oavsett om den är icke-vinstdrivande eller vinstdrivande, som har tilldelats en kvalitetsmärkning.

6.

volontärarbete: solidaritetsverksamhet som under en period på upp till tolv månader utförs som en frivillig och obetald verksamhet som bidrar till att uppnå det allmänna bästa.

7.

solidaritetsprojekt: oavlönad solidaritetsverksamhet som äger rum under en period på upp till tolv månader och som utförs av grupper med minst fem deltagare för att ta itu med viktiga problem i deras lokalsamhällen och samtidigt tillföra ett tydligt europeiskt mervärde.

8.

kvalitetsmärkning: den certifiering som på grundval av olika specifika krav beroende på den typ av solidaritetsverksamhet som tillhandahålls tilldelas en deltagande organisation som vill erbjuda solidaritetsverksamhet inom ramen för programmet i rollen som värd, i en stödfunktion, eller båda dessa.

9.

Europeiska solidaritetskårens resurscentrum: de ytterligare funktioner som utförs av utsedda nationella programkontor för att stödja utveckling, genomförande och kvalitet i fråga om solidaritetsverksamhet inom ramen för programmet samt kartläggning av de färdigheter som deltagarna förvärvat genom sin solidaritetsverksamhet.

10.

Europeiska solidaritetskårens portal: ett interaktivt webbaserat verktyg, på unionens alla officiella språk, som förvaltas på kommissionens ansvar och som tillhandahåller relevanta onlinetjänster till stöd för ett kvalitativt genomförande av programmet, som kompletterar de deltagande organisationernas verksamhet, inbegripet med information om programmet, som registrerar deltagare, som söker efter deltagare, som gör reklam för och söker efter solidaritetsverksamhet, som söker efter potentiella projektpartner, som stödjer kontaktskapande och erbjudanden om solidaritetsverksamhet, utbildning och kommunikation och nätverksarbete, som informerar och underrättar användare om möjligheter, som tillhandahåller en återkopplingsmekanism avseende solidaritetsverksamhetens kvalitet och som möjliggör att andra funktioner läggs till som svar på relevant utveckling med anknytning till programmet.

11.

unionens verktyg för öppenhet och erkännande: ett instrument som hjälper berörda parter att förstå, uppskatta och i förekommande fall erkänna icke-formella och informella läranderesultat i hela unionen.

12.

humanitär biståndsverksamhet: verksamhet till stöd för humanitära biståndsåtgärder efter kriser och på lång sikt i tredjeländer, som syftar till att ge behovsbaserat bistånd i syfte att rädda liv, förebygga och lindra mänskligt lidande och slå vakt om människovärdet i samband med katastrofer orsakade av människor eller naturkatastrofer, vilket inbegriper bistånds-, hjälp- och skyddsinsatser under pågående humanitära kriser eller därefter, stödåtgärder för att ge tillträde till behövande och underlätta biståndsflödet, och åtgärder som syftar till förstärkt katastrofberedskap och katastrofriskreducering, som kopplar samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd och som bidrar till att stärka motståndskraften och förmågan till krishantering och återhämtning i sårbara eller katastrofdrabbade samhällen.

13.

tredjeland: ett land som inte är medlem i unionen.

Artikel 3

Programmets mål

1.   Programmets allmänna mål är att stärka ungas och organisationers engagemang i solidaritetsverksamhet som är tillgänglig och av hög kvalitet, främst volontärarbete, som ett sätt att stärka sammanhållningen, solidariteten, demokratin, den europeiska identiteten och ett aktivt medborgarskap i och utanför unionen och ta itu med samhällsutmaningar och humanitära utmaningar på fältet, med ett särskilt fokus på främjande av hållbar utveckling, social inkludering och lika möjligheter.

2.   Programmets specifika mål är att ge unga, inklusive unga med begränsade möjligheter, lättillgängliga möjligheter till engagemang i solidaritetsverksamhet som leder till positiva samhällsförändringar i och utanför unionen och samtidigt förbättra och validera deras färdigheter och underlätta deras kontinuerliga engagemang som aktiva medborgare.

3.   Programmets mål ska genomföras genom de programområden som anges i artikel 1.2.

KAPITEL II

Åtgärder inom programmet

Artikel 4

Åtgärder inom programmet

1.   Programmet ska stödja följande åtgärder:

a)

Volontärarbete enligt artiklarna 7 och 10.

b)

Solidaritetsprojekt enligt artikel 8.

c)

Nätverksarbete enligt artikel 5.1.

d)

Kvalitets- och stödåtgärder enligt artikel 5.2.

2.   Programmet ska stödja solidaritetsverksamhet som har ett tydligt europeiskt mervärde, till exempel genom

a)

sin gränsöverskridande karaktär, framför allt med avseende på mobilitet i utbildningssyfte och samarbete,

b)

sin förmåga att komplettera andra program och strategier på lokal, regional och nationell nivå samt på unionsnivå och internationell nivå,

c)

sin europeiska dimension avseende sina teman och mål, tillvägagångssätt, förväntat resultat och andra aspekter av denna solidaritetsverksamhet,

d)

sitt tillvägagångssätt för att involvera unga med olika bakgrund,

e)

sitt bidrag till en effektiv användning av unionens verktyg för öppenhet och erkännande.

3.   Solidaritetsverksamheten ska genomföras i enlighet med de särskilda krav för varje typ av verksamhet som utförs inom programmet som avses i artiklarna 5, 7, 8 och 10 samt med tillämpliga regelverk i medlemsstaterna och de tredjeländer som är associerade till programmet.

4.   Hänvisningar till Europeiska volontärtjänsten i unionsrättsakter ska anses omfatta hänvisningar till volontärarbete enligt både förordning (EU) nr 1288/2013 och den här förordningen.

Artikel 5

Åtgärder som är gemensamma för båda programområdena

1.   Nätverksarbete ska utföras inom landet eller över gränserna och ska syfta till att

a)

stärka de deltagande organisationernas kapacitet att erbjuda lättillgängliga projekt av hög kvalitet till ett ökande antal deltagare,

b)

locka nya deltagare och nya deltagande organisationer,

c)

ge deltagare och deltagande organisationer möjligheter att återkoppla om solidaritetsverksamhet och att marknadsföra programmet, och

d)

bidra till utbyte av erfarenheter och stärka känslan av samhörighet bland deltagare och deltagande organisationer och därmed bidra till ett bredare positivt genomslag för programmet, inbegripet genom verksamhet såsom utbyte av bästa praxis och skapande av nätverk.

2.   Kvalitets- och stödåtgärder ska omfatta

a)

lämpliga åtgärder för att fastställa krav på godkännande i enlighet med tillämplig nationell rätt,

b)

åtgärder som vidtas före, under eller efter solidaritetsverksamheten och som syftar till att säkerställa denna verksamhets kvalitet och tillgänglighet, inbegripet utbildning online och offline, i tillämpliga fall anpassad till solidaritetsverksamheten i fråga och dess sammanhang, språkstöd, försäkring, inbegripet olycksfallsförsäkring och sjukförsäkring, ytterligare användning av ungdomspasset som beskriver och dokumenterar de färdigheter som deltagarna förvärvat under solidaritetsverksamheten, kapacitetsuppbyggnad och administrativt stöd för deltagande organisationer,

c)

utveckling och upprätthållande av en kvalitetsmärkning,

d)

verksamhet vid Europeiska solidaritetskårens resurscentrum för att stödja och höja kvaliteten på genomförandet av åtgärder inom programmet och förbättra valideringen av deras resultat, och

e)

inrättande, underhåll och uppdatering av en lättillgänglig portal för Europeiska solidaritetskåren och andra relevanta onlinetjänster samt nödvändiga it-supportsystem och webbaserade verktyg.

KAPITEL III

Ungas deltagande I solidaritetsverksamhet

Artikel 6

Syfte och typer av åtgärder

1.   Åtgärder inom programområdet ungas deltagande i solidaritetsverksamhet ska särskilt bidra till att stärka sammanhållning, solidaritet, aktivt medborgarskap och demokrati i och utanför unionen och samtidigt ta itu med samhällsproblem med ett särskilt fokus på främjande av social inkludering och lika möjligheter.

2.   Programområdet ungas deltagande i solidaritetsverksamhet ska stödja följande åtgärder:

a)

Volontärarbete enligt artikel 7.

b)

Solidaritetsprojekt enligt artikel 8.

c)

Nätverksarbete för enskilda personer och organisationer som deltar i detta programområde enligt artikel 5.1.

d)

Kvalitets- och stödåtgärder enligt artikel 5.2.

Artikel 7

Volontärarbete inom programområdet ungas deltagande i solidaritetsverksamhet

1.   Volontärarbete

a)

ska ha ett inslag av lärande och utbildning,

b)

får inte ersätta praktikplatser eller arbetstillfällen,

c)

får inte jämställas med anställning, och

d)

ska baseras på ett skriftligt volontärarbetsavtal.

Det avtal som avses i första stycket d ska innehålla rättigheterna och skyldigheterna för parterna i avtalet, utplaceringens längd och plats samt en beskrivning av de uppgifter den innefattar. Ett sådant avtal ska hänvisa till villkoren för deltagarnas försäkringsskydd och där så är lämpligt till de relevanta kraven på godkännande, i enlighet med tillämplig nationell rätt.

2.   Volontärarbete får utföras i ett annat land än det där deltagaren är bosatt (gränsöverskridande volontärarbete) eller i det land där deltagaren är bosatt (volontärarbete inom landet). Volontärarbete inom landet ska vara öppet för alla unga, särskilt unga med begränsade möjligheter.

Artikel 8

Solidaritetsprojekt

Solidaritetsprojekt får inte ersätta praktikplatser eller arbetstillfällen.

KAPITEL IV

Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd

Artikel 9

Syfte, principer och typer av åtgärder

1.   Åtgärder inom Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd ska särskilt bidra till att ge behovsbaserat humanitärt bistånd i syfte att rädda liv, förebygga och lindra mänskligt lidande och slå vakt om människovärdet samt stärka kapaciteten och motståndskraften hos sårbara eller katastrofdrabbade samhällen.

2.   Åtgärder inom Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd ska

a)

följa de humanitära principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende samt principen om att inte vålla skada,

b)

möta de humanitära behov i lokalsamhällen som identifierats i samarbete med humanitära och andra relevanta partner i värdlandet eller värdregionen,

c)

planeras på grundval av riskbedömningar och utföras på ett sätt som säkerställer en hög säkerhets- och skyddsnivå för volontärerna,

d)

i förekommande fall underlätta övergången från de humanitära åtgärderna till en långsiktigt hållbar och inkluderande utveckling,

e)

underlätta det aktiva deltagandet av lokal personal och volontärer från de länder och samhällen där åtgärderna genomförs,

f)

i förekommande fall beakta kvinnors särskilda behov och sträva efter att involvera kvinnor och grupper och nätverk av kvinnor, och

g)

bidra till arbetet med att stärka den lokala beredskapen inför eller åtgärder vid humanitära kriser.

3.   Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd ska stödja följande åtgärder:

a)

Volontärarbete enligt artikel 10.

b)

Nätverksarbete för enskilda personer och organisationer som deltar i Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd enligt artikel 5.1.

c)

Kvalitets- och stödåtgärder enligt artikel 5.2, med särskilt fokus på åtgärder för att säkerställa deltagarnas skydd och säkerhet.

Artikel 10

Volontärarbete inom Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd

1.   Volontärarbete inom Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd

a)

ska ha ett inslag av lärande och utbildning, däribland om principerna i artikel 10.2, och där så är lämpligt inbegripa komponenter som avser utveckling och kapacitetsuppbyggnad, där högkvalificerade, välutbildade och erfarna handledare, mentorer och experter medverkar,

b)

får inte ersätta praktikplatser eller arbetstillfällen,

c)

får inte jämställas med anställning, och

d)

ska baseras på ett skriftligt volontärarbetsavtal.

Det avtal som avses i första stycket d ska innehålla rättigheterna och skyldigheterna för parterna i avtalet, utplaceringens längd och plats samt en beskrivning av de uppgifter den innefattar. Ett sådant avtal ska hänvisa till villkoren för deltagarnas försäkringsskydd och där så är lämpligt till de relevanta kraven på godkännande, i enlighet med tillämplig nationell rätt.

2.   Volontärarbete inom Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd får endast utföras i de regioner i tredjeländer där

a)

det bedrivs verksamhet och insatser för humanitärt bistånd, och

b)

det inte pågår några internationella eller icke-internationella väpnade konflikter.

KAPITEL V

Finansiella bestämmelser

Artikel 11

Budget

1.   Finansieringsramen för genomförandet av programmet för perioden 2021–2027 ska vara 1 009 000 000 EUR i löpande priser.

2.   Den preliminära fördelningen av det belopp som anges i punkt 1 för de åtgärder som avses i artikel 4.1 a, b och c ska, med högst 20 % för volontärarbete inom landet, vara

a)

94 % för volontärarbete enligt artikel 7 och solidaritetsprojekt,

b)

6 % för volontärarbete enligt artikel 10.

3.   Det belopp som anges i punkt 1 får användas för tekniskt och administrativt bistånd för genomförandet av programmet, såsom förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering, inklusive gemensamma it-system.

4.   Medel som tilldelas medlemsstaterna inom ramen för delad förvaltning får på den berörda medlemsstatens begäran överföras till programmet med förbehåll för de villkor som anges i artikel 26 i en Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning samt Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden, och om finansiella regler för dessa fonder och för Asyl-, migrations- och integrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik (förordningen om gemensamma bestämmelser 2021–2027). Kommissionen ska förvalta dessa medel direkt i enlighet med artikel 62.1 första stycket a i budgetförordningen eller indirekt i enlighet med led c i det stycket. Dessa medel ska användas till förmån för den berörda medlemsstaten.

Artikel 12

Former av unionsfinansiering och metoder för genomförande

1.   Programmet ska genomföras konsekvent och genom direkt förvaltning i enlighet med artikel 62.1 första stycket a i budgetförordningen eller genom indirekt förvaltning med organ som avses i artikel 62.1 första stycket c i den förordningen.

2.   Programmet får tillhandahålla finansiering i alla de former som anges i budgetförordningen, särskilt bidrag, priser och upphandling.

3.   Bidrag till en ömsesidig försäkringsmekanism får täcka den risk som är förknippad med återkrav av belopp från mottagare och ska anses utgöra en tillräcklig garanti enligt budgetförordningen. Artikel 37.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 (25) ska vara tillämplig.

4.   Vid urval inom ramen för både direkt och indirekt förvaltning får medlemmarna i utvärderingskommittén vara externa experter enligt vad som föreskrivs i artikel 150.3 tredje stycket i budgetförordningen.

KAPITEL VI

Deltagande I programmet

Artikel 13

Tredjeländer som är associerade till programmet

1.   Programmet ska vara öppet för deltagande för följande tredjeländer:

a)

Medlemmar av Europeiska frihandelssammanslutningen som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, i enlighet med villkoren i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

b)

Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer, i enlighet med de allmänna principer och allmänna villkor för dessa länders deltagande i unionsprogram som fastställs i respektive ramavtal och associeringsrådsbeslut eller i liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som föreskrivs i avtal mellan unionen och dessa länder.

c)

Länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, i enlighet med de allmänna principer och allmänna villkor för dessa länders deltagande i unionsprogram som fastställs i respektive ramavtal och associeringsrådsbeslut eller i liknande avtal, och i enlighet med de särskilda villkor som föreskrivs i avtal mellan unionen och dessa länder.

d)

Andra tredjeländer i enlighet med de villkor som föreskrivs i ett särskilt avtal som omfattar tredjelandets deltagande i unionsprogram, förutsatt att avtalet

i)

säkerställer en rättvis balans vad gäller bidrag från och förmåner till det tredjeland som deltar i unionsprogrammen,

ii)

föreskriver villkoren för deltagande i programmen, inbegripet beräkning av ekonomiska bidrag till enskilda program och deras administrativa kostnader,

iii)

inte ger tredjelandet någon beslutsbefogenhet i fråga om unionsprogrammet, och

iv)

garanterar unionens rätt att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning och att skydda sina ekonomiska intressen.

De bidrag som avses i första stycket d ii ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 21.5 i budgetförordningen.

2.   De länder som förtecknas i punkt 1 får endast delta i programmet i dess helhet och förutsatt att de uppfyller alla de skyldigheter som denna förordning ålägger medlemsstaterna.

Artikel 14

Andra deltagande länder

1.   Programmet ska vara öppet för deltagande för utomeuropeiska länder och territorier.

2.   I vederbörligen motiverade fall där det ligger i unionens intresse, får även de åtgärder som avses i artikel 5 och volontärarbete enligt artikel 7 vara öppna för deltagande av rättsliga enheter i tredjeländer som inte är associerade till programmet.

Artikel 15

Deltagande av enskilda personer

1.   Unga mellan 17 och 30 år, eller, när det gäller volontärarbete inom Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd enligt artikel 10, mellan 17 och 35 år, som vill delta i programmet ska registrera sig på Europeiska solidaritetskårens portal.

2.   När volontärarbetet eller ett solidaritetsprojekt påbörjas inom programområdet ungas deltagande i solidaritetsverksamhet ska en deltagare vara minst 18 år och högst 30 år. När volontärarbete påbörjas inom Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd enligt artikel 10 ska en deltagare vara minst 18 år och högst 35 år.

Artikel 16

Inkludering av unga med begränsade möjligheter

1.   Vid genomförandet av denna förordning ska kommissionen, medlemsstaterna och de tredjeländer som är associerade till programmet säkerställa att särskilda och effektiva åtgärder vidtas för att främja social inkludering och lika tillträdesvillkor, i synnerhet för deltagande av unga med begränsade möjligheter.

2.   Kommissionen ska senast den 9 december 2021 utarbeta en ram för inkluderingsåtgärder för att öka deltagandet bland personer med begränsade möjligheter samt en vägledning för genomförandet av sådana åtgärder. Vägledningen ska uppdateras vid behov under programmets löptid. På grundval av ramen för inkluderingsåtgärder ska handlingsplaner för inkludering utarbetas och ingå i de nationella programkontorens arbetsprogram, varvid de specifika utmaningar som rör tillgången till programmet i nationella sammanhang särskilt ska uppmärksammas. Kommissionen ska regelbundet övervaka genomförandet av dessa handlingsplaner för inkludering.

3.   Kommissionen ska, i förekommande fall, säkerställa att ekonomiska stödåtgärder, inbegripet förfinansiering, införs för att underlätta deltagande för unga med begränsade möjligheter i programmet, och samtidigt värna en sund ekonomisk förvaltning. Objektiva kriterier ska ligga till grund för stödnivån.

Artikel 17

Deltagande organisationer

1.   Programmet ska vara öppet för deltagande av offentliga eller privata enheter, oavsett om de är icke-vinstdrivande eller vinstdrivande, och internationella organisationer, under förutsättning att de har fått en kvalitetsmärkning.

2.   Det behöriga genomförandeorganet för programmet ska bedöma en ansökan från en enhet om att bli en deltagande organisation på grundval av principerna om

a)

likabehandling,

b)

lika möjligheter och icke-diskriminering,

c)

undvikande av att arbetstillfällen ersätts,

d)

undvikande av skadlig verksamhet,

e)

tillhandahållande av lättillgänglig och inkluderande verksamhet av hög kvalitet med ett inslag av lärande som har fokus på personlig, social, utbildningsmässig och yrkesmässig utveckling,

f)

lämpliga arrangemang för volontärarbete,

g)

säkra och drägliga förhållanden och villkor, med interna mekanismer för konfliktlösning för att skydda deltagaren, och

h)

principen om icke-vinst i enlighet med budgetförordningen.

Det behöriga genomförandeorganet för programmet ska använda de principer som avses i första stycket för att säkerställa att den verksamhet som utförs av den enhet som ansöker om att bli en deltagande organisation uppfyller programmets krav och mål.

3.   Som ett resultat av den bedömning som avses i punkt 2 får enheten tilldelas en kvalitetsmärkning. Det behöriga genomförandeorganet för programmet ska regelbundet ompröva huruvida enheten fortfarande uppfyller de villkor som låg till grund för tilldelningen av kvalitetsmärkningen. Om enheten inte längre uppfyller de villkoren ska det behöriga genomförandeorganet för programmet vidta korrigerande åtgärder tills dess att villkoren och kvalitetskraven är uppfyllda. Vid fortsatt underlåtelse att uppfylla dessa villkor och kvalitetskrav ska kvalitetsmärkningen återkallas.

4.   Varje enhet som har fått en kvalitetsmärkning ska få tillgång till Europeiska solidaritetskårens portal, i rollen som värd, i en stödfunktion, eller båda dessa, och ska kunna erbjuda registrerade sökande att delta i solidaritetsverksamhet.

5.   Kvalitetsmärkningen ska inte automatiskt leda till finansiering inom ramen för programmet.

6.   Den solidaritetsverksamhet och de därmed sammanhängande kvalitets- och stödåtgärder som en deltagande organisation erbjuder kan få finansiering inom ramen för programmet eller från andra finansieringskällor som inte är beroende av unionens budget.

7.   För deltagande organisationer inom Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd ska volontärernas säkerhet, på grundval av riskbedömningar, vara en prioriterad fråga.

8.   Efter solidaritetsverksamhetens avslutande och om det begärs av den deltagande ska den deltagande organisationen tillhandahålla deltagaren ett intyg på de läranderesultat och färdigheter som förvärvats under solidaritetsverksamheten, till exempel ett ungdomspass eller Europass.

Artikel 18

Tillgång till finansiering inom ramen för programmet

Varje offentlig eller privat enhet som är etablerad i en medlemsstat, ett utomeuropeiskt land eller territorium eller tredjeländer som är associerade till programmet samt internationella organisationer får ansöka om finansiering inom ramen för programmet. När det gäller volontärarbete som avses i artiklarna 7 och 10 ska en förutsättning för finansiering inom ramen för programmet vara att den deltagande organisationen har fått en kvalitetsmärkning. När det gäller solidaritetsprojekt som avses i artikel 8 får fysiska personer också ansöka om finansiering för informella grupper av deltagares räkning. Bidragsansökan ska som regel lämnas in till det nationella programkontoret i det land där enheten, organisationen eller den fysiska personen är baserad.

KAPITEL VII

Programplanering, övervakning och utvärdering

Artikel 19

Arbetsprogram

Programmet ska genomföras med hjälp av sådana arbetsprogram som avses i artikel 110 i budgetförordningen. Arbetsprogrammen ska ge en indikation om det belopp som ska anslås till varje åtgärd och om fördelningen av medel mellan medlemsstaterna och tredjeländer som är associerade till programmet för de åtgärder som ska förvaltas av det nationella programkontoret. Kommissionen ska anta arbetsprogrammen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 31.

Artikel 20

Övervakning och rapportering

1.   I bilagan fastställs indikatorer för rapportering om programmets framsteg när det gäller att uppnå de allmänna och specifika mål som fastställs i artikel 3.

2.   För att säkerställa en ändamålsenlig bedömning av programmets framsteg när det gäller att uppnå dess mål, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 i syfte att ändra bilagan för att se över eller komplettera indikatorerna där det anses nödvändigt och i syfte att komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättande av en ram för övervakning och utvärdering.

3.   Systemet för prestationsrapportering ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och utvärdering samlas in effektivt, på ett ändamålsenligt sätt och i god tid samt på lämplig detaljnivå.

För detta ändamål ska mottagare av unionsmedel, och när så är lämpligt medlemsstaterna, omfattas av proportionella rapporteringskrav.

Artikel 21

Utvärdering

1.   Utvärderingar ska utföras av kommissionen i god tid för att kunna användas i beslutsprocessen.

2.   Kommissionen ska göra en interimsutvärdering av programmet när det föreligger tillräcklig information om genomförandet av programmet, dock under alla omständigheter senast den 31 december 2024. Den interimsutvärderingen ska också åtföljas av en slutlig utvärdering av programmet Europeiska solidaritetskåren 2018–2020, vilken ska användas i interimsutvärderingen. Interimsutvärderingen av programmet ska innehålla en bedömning av programmets allmänna ändamålsenlighet och prestation samt av genomförandet av inkluderingsåtgärderna.

3.   Utan att det påverkar de krav som anges i kapitel IX och de skyldigheter för de nationella programkontoren som anges i artikel 24 ska medlemsstaterna senast den 31 maj 2024 överlämna en rapport till kommissionen om programmets genomförande och effekter på respektive territorium.

4.   Kommissionen ska, när så är lämpligt och på grundval av interimsutvärderingen, lägga fram ett lagstiftningsförslag om ändring av denna förordning.

5.   Efter den 31 december 2027, dock under alla omständigheter senast den 31 december 2031, ska kommissionen göra en slutlig utvärdering av programmets resultat och effekter.

6.   Kommissionen ska överlämna alla utvärderingar som görs enligt denna artikel, inklusive interimsutvärderingen, tillsammans med sina egna synpunkter, till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

KAPITEL VIII

Information, kommunikation och spridning

Artikel 22

Information, kommunikation och spridning

1.   Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla att finansieringen kommer från unionen och säkerställa unionsfinansieringens synlighet, i synnerhet när de främjar åtgärderna och deras resultat, genom att tillhandahålla enhetlig, ändamålsenlig och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten.

2.   Kommissionen ska genomföra informations- och kommunikationsåtgärder avseende programmet, åtgärder som vidtagits inom ramen för programmet och uppnådda resultat. Finansiella medel som tilldelas programmet ska också bidra till den gemensamma kommunikationen om unionens politiska prioriteringar, i den mån dessa prioriteringar har anknytning till de mål som anges i artikel 3.

3.   De nationella programkontoren ska, i samarbete med kommissionen, utveckla en konsekvent strategi för ändamålsenlig utåtriktad verksamhet och för spridning och utnyttjande av resultaten från den verksamhet som stöds genom de åtgärder som de förvaltar inom ramen för programmet. De nationella programkontoren ska bistå kommissionen i den allmänna uppgiften att sprida information om programmet, inklusive information om åtgärder och verksamhet som förvaltas på nationell nivå och unionsnivå, och dess resultat. Nationella programkontor ska informera relevanta målgrupper om de åtgärder och den verksamhet som har genomförts i deras respektive länder.

4.   Deltagande organisationer ska använda namnet Europeiska solidaritetskåren vid kommunikation och spridning av information som rör programmet.

KAPITEL IX

Förvaltnings- och revisionssystem

Artikel 23

Nationell myndighet

I varje medlemsstat och varje tredjeland som är associerat till programmet ska de nationella myndigheter som utsetts att förvalta åtgärder som avses i kapitel III i förordning (EU) 2021/817 också fungera som nationella myndigheter inom ramen för programmet. Artikel 26.1, 26.2, 26.6, 26.7, 26.9, 26.10, 26.11, 26.12, 26.13 och 26.14 i förordning (EU) 2021/817 ska gälla i tillämpliga delar för nationella myndigheter inom ramen för programmet.

Artikel 24

Nationellt programkontor

1.   I varje medlemsstat och varje tredjeland som är associerat till programmet ska de nationella programkontor som har utsetts att förvalta åtgärder som avses i kapitel III i förordning (EU) 2021/817 i sina respektive länder också fungera som nationella programkontor inom ramen för programmet. Artikel 27.1, 27.2 och 27.4–27.8 i förordning (EU) 2021/817 ska gälla i tillämpliga delar för nationella programkontor inom ramen för programmet.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 27.2 i förordning (EU) 2021/817 ska det nationella programkontoret också vara ansvarigt för att förvalta alla faser av projektets livscykel för de åtgärder inom programmet som förtecknas i de genomförandeakter som avses i artikel 19 i den här förordningen, i enlighet med artikel 62.1 första stycket c i budgetförordningen.

3.   Om ett nationellt programkontor inte har utsetts för ett tredjeland som avses i artikel 13.1 i denna förordning, ska ett sådant fastställas i enlighet med artikel 27 i förordning (EU) 2021/817.

Artikel 25

Europeiska kommissionen

1.   Reglerna för förhållandet mellan kommissionen och ett nationellt programkontor ska, i enlighet med artikel 27 i förordning (EU) 2021/817 fastställas i en skriftlig handling som ska

a)

fastställa interna kontrollstandarder för det berörda nationella programkontoret och reglerna för de nationella programkontorens förvaltning av unionens medel för bidragsstöd,

b)

inkludera det nationella programkontorets arbetsprogram, som ska innehålla förvaltningsuppgifterna för det nationella programkontor som tar emot unionsstöd, och

c)

ange rapporteringskraven för det nationella programkontoret.

2.   Kommissionen ska varje år ställa följande medel till det nationella programkontorets förfogande:

a)

Medel för bidragsstöd i den berörda medlemsstaten eller det berörda tredjeland som är associerat till programmet för de åtgärder inom programmet som det nationella programkontoret fått i uppdrag att förvalta.

b)

Ett finansiellt bidrag till stöd för det nationella programkontorets förvaltningsuppgifter, fastställt i enlighet med artikel 28.3 b i förordning (EU) 2021/817.

3.   Kommissionen ska fastställa kraven för det nationella programkontorets arbetsprogram. Kommissionen får inte ställa några programmedel till det nationella programkontorets förfogande innan kommissionen formellt har godkänt det nationella programkontorets arbetsprogram.

4.   På grundval av de efterlevnadskrav för nationella programkontor som avses i artikel 26.3 i förordning (EU) 2021/817 ska kommissionen granska de nationella förvaltnings- och kontrollsystemen, det nationella programkontorets årliga förvaltningsförklaring och uttalandet från det oberoende revisionsorganet om denna, med vederbörlig hänsyn till den nationella myndighetens information om dess övervakning och tillsyn avseende programmet.

5.   Efter utvärdering av den årliga förvaltningsförklaringen och uttalandet från det oberoende revisionsorganet om denna, ska kommissionen lämna sitt yttrande och sina synpunkter till det nationella programkontoret och den nationella myndigheten.

6.   Om kommissionen inte kan godta den årliga förvaltningsförklaringen eller uttalandet från det oberoende revisionsorganet om denna, eller om det nationella programkontorets genomförande av kommissionens synpunkter är otillfredsställande, får kommissionen genomföra de försiktighetsåtgärder och korrigerande åtgärder som krävs för att skydda unionens ekonomiska intressen i enlighet med artikel 131.3 första stycket c i budgetförordningen.

Artikel 26

Oberoende revisionsorgan

1.   Det oberoende revisionsorganet ska avge ett revisionsuttalande om den årliga förvaltningsförklaring som avses i artikel 155.1 c i budgetförordningen. Det ska ligga till grund för den övergripande försäkran enligt artikel 127 i budgetförordningen.

2.   Det oberoende revisionsorganet ska

a)

besitta den nödvändiga yrkesmässiga kompetensen för att genomföra revisioner inom offentlig sektor,

b)

säkerställa att dess revisioner beaktar internationellt accepterade revisionsstandarder, och

c)

inte befinna sig i en intressekonflikt vad gäller den rättsliga enhet som det nationella programkontoret utgör en del av och vara oberoende avseende sina funktioner från den rättsliga enhet som det nationella programkontoret utgör en del av.

3.   Det oberoende revisionsorganet ska ge kommissionen och dess företrädare samt revisionsrätten fullständig tillgång till alla handlingar och rapporter till stöd för det revisionsuttalande det avger om det nationella programkontorets årliga förvaltningsförklaring.

KAPITEL X

Kontrollsystem

Artikel 27

Kontrollsystemets principer

1.   Kommissionen ska ha ansvar för tillsynskontroller med avseende på åtgärder inom programmet som förvaltas av de nationella programkontoren. Den ska fastställa minimikrav för det nationella programkontorets och det oberoende revisionsorganets kontroller.

2.   De nationella programkontoren ska ha ansvar för de primära kontrollerna av bidragsmottagarna för de av åtgärderna inom programmet som anförtros dem. Dessa kontroller ska erbjuda en rimlig säkerhet för att de tilldelade bidragen används på det sätt som avsetts och i enlighet med gällande unionsregler.

3.   Vad gäller programmedel som överförs till de nationella programkontoren ska kommissionen säkerställa en korrekt samordning av sina kontroller med de nationella myndigheterna och de nationella programkontoren på grundval av principen om samordnad granskning och efter en riskbaserad utvärdering. Denna punkt gäller inte undersökningar som utförs av Olaf.

Artikel 28

Skydd av unionens ekonomiska intressen

När ett tredjeland deltar i programmet genom ett beslut antaget enligt ett internationellt avtal eller på grundval av något annat rättsligt instrument ska tredjelandet bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Olaf och revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. När det gäller Olaf ska dessa rättigheter innefatta rätten att göra utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013.

KAPITEL XI

Komplementaritet

Artikel 29

Komplementaritet med unionens åtgärder

1.   Åtgärderna inom programmet ska vara förenliga med och komplettera relevant politik samt relevanta instrument och program på unionsnivå, särskilt Erasmus+-programmet, samt befintliga nätverk på unionsnivå som är relevanta för programmets verksamhet.

2.   Dessutom ska åtgärderna inom programmet vara förenliga med och komplettera relevant politik samt relevanta program och instrument på nationell nivå i medlemsstaterna och tredjeländer som är associerade till programmet. För detta ändamål ska kommissionen, de nationella myndigheterna och de nationella programkontoren utbyta information om å ena sidan befintliga nationella program och prioriteringar som rör solidaritet och unga, och å andra sidan åtgärder inom ramen för programmet, i syfte att bygga på relevant god praxis och uppnå större effektivitet och ändamålsenlighet.

3.   Volontärarbete enligt artikel 10 ska särskilt vara förenligt med och komplettera andra delar av unionens yttre åtgärder, särskilt politiken för humanitärt bistånd, utvecklingssamarbete, utvidgning, grannskapspolitik och unionens civilskyddsmekanism.

4.   En åtgärd som har fått bidrag genom programmet får också erhålla bidrag från ett annat unionsprogram, förutsatt att bidragen inte täcker samma kostnader. Reglerna för det relevanta unionsprogrammet ska tillämpas för det motsvarande bidraget till åtgärden. Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden. Stödet från de olika unionsprogrammen får beräknas proportionellt i enlighet med de dokument som anger villkoren för stödet.

5.   Projektförslag får ta emot stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden eller Europeiska socialfonden+, i enlighet med artikel 73.4 i förordningen om gemensamma bestämmelser 2021–2027 om de har tilldelats en spetskompetensstämpel inom ramen för programmet eftersom de uppfyller följande kumulativa villkor:

a)

De har bedömts i en ansökningsomgång inom ramen för programmet.

b)

De uppfyller minimikvalitetskraven i den ansökningsomgången.

c)

De kan inte finansieras inom ramen för den ansökningsomgången på grund av budgetbegränsningar.

KAPITEL XII

Övergångs- och slutbestämmelser

Artikel 30

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 20 ges till kommissionen för hela programmets löptid.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 20 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artikel 20 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 31

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 32

Upphävande

Förordningarna (EU) 2018/1475 och (EU) nr 375/2014 upphör att gälla med verkan från och med den 1 januari 2021.

Artikel 33

Övergångsbestämmelser

1.   Denna förordning påverkar inte fortsatt genomförande eller ändringar av åtgärder som inletts enligt förordning (EU) 2018/1475 eller (EU) nr 375/2014, som ska fortsätta att tillämpas på dessa åtgärder fram till dess att de avslutas.

2.   Finansieringsramen för programmet får också omfatta de utgifter för tekniskt och administrativt bistånd som är nödvändiga för att säkerställa övergången mellan programmet och de åtgärder som antagits enligt förordning (EU) 2018/1475 eller (EU) nr 375/2014.

3.   I enlighet med artikel 193.2 andra stycket a i budgetförordningen, genom undantag från artikel 193.4 i den förordningen och i vederbörligen motiverade fall som anges i finansieringsbeslutet, får verksamheter som stöds genom den här förordningen och de underliggande kostnader som uppkommit under 2021 anses vara stödberättigande från och med den 1 januari 2021, även om dessa verksamheter genomfördes och dessa kostnader ådrogs före den dag då bidragsansökan lämnades in.

4.   Vid behov får anslag föras in i unionens budget efter 2027 för att täcka de utgifter som föreskrivs i artikel 11.3, i syfte att möjliggöra förvaltning av åtgärder och verksamhet som inte slutförts senast den 31 december 2027.

5.   Medlemsstaterna ska på nationell nivå säkerställa en obehindrad övergång mellan de åtgärder som genomfördes inom programmet Europeiska solidaritetskåren 2018–2020 och de åtgärder som ska genomföras inom ramen för programmet.

Artikel 34

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 20 maj 2021.

På Europaparlamentets vägnar

D.M. SASSOLI

Ordförande

På rådets vägnar

A.P. ZACARIAS

Ordförande


(1)  EUT C 62, 15.2.2019, s. 201.

(2)  EUT C 86, 7.3.2019, s. 282.

(3)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 mars 2019 (EUT C 23, 21.1.2021, s. 218) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den 20 april 2021 (ännu inte offentliggjord i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 18 maj 2021 (ännu inte offentliggjord i EUT).

(4)  EUT C 25, 30.1.2008, s. 1.

(5)  EUT C 456, 18.12.2018, s. 1.

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/817 av den 20 maj 2021 om inrättande av Erasmus+: Unionens program för utbildning, ungdom och idrott samt om upphävande av förordning (EU) nr 1288/2013 (EUT L 189, 28.5.2021, s. 1).

(7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av ”Erasmus+”: Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott och om upphävande av besluten nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 50).

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 375/2014 av den 3 april 2014 om inrättande av en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd (initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete) (EUT L 122, 24.4.2014, s. 1).

(9)  Rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 av den 17 december 2020 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 (EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 11).

(10)  Rådets rekommendation av den 20 december 2012 om valideringen av icke formellt och informellt lärande (EUT C 398, 22.12.2012, s. 1).

(11)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den 26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (EUT L 327, 2.12.2016, s. 1).

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(14)  Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).

(15)  Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

(16)  Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

(17)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).

(18)  Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (EUT L 303, 2.12.2000, s. 16).

(19)  EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 28.

(20)  EGT L 1, 3.1.1994, s. 3.

(21)  Rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (EUT L 344, 19.12.2013, s. 1).

(22)  EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(23)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(24)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1475 av den 2 oktober 2018 om fastställande av den rättsliga ramen för den europeiska solidaritetskåren och om ändring av förordning (EU) nr 1288/2013, förordning (EU) nr 1293/2013 och beslut nr 1313/2013/EU (EUT L 250, 4.10.2018, s. 1).

(25)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 av den 28 april 2021 om inrättande av Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation, och om fastställande av dess regler för deltagande och spridning och samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1290/2013 och (EU) nr 1291/2013 (EUT L 170, 12.5.2021, s. 1).


BILAGA

Mätningarna av kvantitativa indikatorer ska delas upp, där så är lämpligt, efter land, yrkesbakgrund, utbildningsnivå, kön och typ av åtgärd och verksamhet.

Följande områden ska övervakas:

a)

Antalet deltagare i solidaritetsverksamhet.

b)

Andelen deltagare med begränsade möjligheter.

c)

Antalet organisationer som innehar en kvalitetsmärkning.

d)

Antalet deltagare som är unga med begränsade möjligheter.

e)

Andelen deltagare som rapporterar positiva läranderesultat.

f)

Andelen deltagare vars läranderesultat har dokumenterats genom ett unionsverktyg för öppenhet och erkännande såsom ungdomspasset, Europass eller ett nationellt verktyg.

g)

Hur nöjda deltagarna generellt är med verksamhetens kvalitet.

h)

Andel av verksamheterna som arbetar med klimatmål.

i)

Grad av tillfredsställelse hos volontärer som skickas på uppdrag inom området humanitärt bistånd och hos deltagande organisationer avseende verksamheternas faktiska humanitära bidrag på fältet.

j)

Antalet verksamheter i tredjeländer som bidrar till att stärka lokala aktörer och samhällen och kompletterar volontärarbetet inom Europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd.


Top