(1)

Unionens geopolitiska kontext har förändrats dramatiskt under det senaste årtiondet. Situationen i Europas grannregioner är instabil och unionen står inför en komplex och svårhanterad miljö där nya hot, såsom hybrid- och cyberangrepp, framträder samtidigt som mer konventionella utmaningar återkommer. I denna situation anser både de europeiska medborgarna och deras politiska ledare att fler gemensamma åtgärder måste vidtas på försvarsområdet.

(2)

Försvarssektorn präglas av ökande kostnader för försvarsmateriel och höga kostnader för forskning och utveckling (FoU), vilket begränsar inledandet av nya försvarsprogram och direkt påverkar den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens konkurrenskraft och innovationsförmåga. Mot bakgrund av den kostnadseskaleringen bör utvecklingen av en ny generation större försvarssystem och ny försvarsteknik stödjas på unionsnivå för att öka samarbetet mellan medlemsstaterna kring investeringar i försvarsmateriel.

(3)

I sitt meddelande av den 30 november 2016En europeisk försvarshandlingsplan åtog sig kommissionen att komplettera, stimulera och befästa medlemsstaternas samarbete för att utveckla försvarsteknisk och försvarsindustriell förmåga som svar på säkerhetsutmaningarna samt att främja en konkurrenskraftig, innovativ och effektiv europeisk försvarsindustri i och utanför unionen. Därutöver åtog sig kommissionen att stödja skapandet av en mer integrerad försvarsmarknad i unionen och främja spridningen av europeiska försvarsprodukter och europeisk försvarsteknik på den inre marknaden, så att beroendet av källor utanför unionen minskar. Kommissionen föreslog i synnerhet att en europeisk försvarsfond skulle inrättas för att stödja investeringar i gemensam forskning och gemensam utveckling i fråga om försvarsprodukter och teknik, och därmed främja synergieffekter och kostnadseffektivitet, och att medlemsstaternas gemensamma inköp och underhåll av försvarsmateriel skulle främjas. Den europeiska försvarsfonden bör komplettera den nationella finansiering som redan används för detta ändamål, fungera som incitament för medlemsstaterna att samarbeta och investera mer på försvarsområdet och stödja samarbete under hela livscykeln för försvarsprodukter och teknik.

(4)

Den europeiska försvarsfonden bör bidra till en stark, konkurrenskraftig och innovativ europeisk försvarsteknisk och försvarsindustriell bas och komplettera unionens initiativ för en mer integrerad europeisk försvarsmarknad, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG (3) och 2009/81/EG (4) om överföring och upphandling inom unionen inom försvarssektorn, som antogs 2009.

(5)

I syfte att bidra till ökad konkurrenskraft och innovationsförmåga hos unionens försvarsindustri bör en europeisk försvarsfond (fonden) inrättas för en period på sju år för att anpassa dess löptid till löptiden för den fleråriga budgetramen 2021–2027 (den fleråriga budgetramen 2021–2027), som fastställs i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (5) på grundval av ett integrerat tillvägagångssätt. Fondens syfte är att stärka konkurrenskraften, innovationen, effektiviteten och det tekniska oberoendet hos unionens försvarsindustri och därmed bidra till unionens strategiska oberoende genom stöd till gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstaterna och samarbete mellan företag, forskningscentrum, nationella förvaltningar, internationella organisationer och universitet i hela unionen, både i forsknings- och utvecklingsfaserna för försvarsprodukter och teknik. För att uppnå mer innovativa lösningar och främja en öppen inre marknad bör fonden stödja och underlätta ett utökat gränsöverskridande samarbete för små och medelstora företag och midcap-bolag inom försvarssektorn. Inom unionen kartläggs brister som rör gemensam försvarsförmåga inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, särskilt genom förmågeutvecklingsplanen, medan man i den överbryggande strategiska forskningsagendan även kartlägger gemensamma mål för försvarsforskningen.

Andra unionsprocesser, såsom den samordnade årliga försvarsöversikten och det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco), syftar till att stödja genomförandet av relevanta prioriteringar genom att identifiera och tillvarata möjligheter till fördjupat samarbete med sikte på att förverkliga unionens ambitioner på säkerhets- och försvarsområdet. När så är lämpligt bör även hänsyn tas till regionala och internationella prioriteringar, inklusive inom ramen för Nato, om de är förenliga med unionens prioriteringar och inte hindrar någon medlemsstat eller något associerat land från att delta, samtidigt som onödig överlappning bör undvikas.

(6)

Forskningsfasen kopplad till utveckling av försvarsförmågor är avgörande, eftersom den är grundläggande för den europeiska industrins kapacitet och oberoende när det gäller utveckling av försvarsprodukter och medlemsstaternas oberoende i egenskap av slutanvändare av sådana produkter. Forskningsfasen kan innebära betydande risker, särskilt risker som hänger samman med låg mognadsgrad och teknikers omvälvande natur. Utvecklingsfasen, som vanligtvis följer på forskningsfasen, medför också betydande risker och kostnader som hämmar det fortsatta utnyttjandet av forskningsresultaten och har en negativ inverkan på konkurrenskraften och innovationen inom unionens försvarsindustri. Fonden bör därför främja kopplingen mellan forsknings- och utvecklingsfasen.

(7)

Fonden stödjer inte grundforskning, som i stället bör stödjas genom andra stödprogram, men stödet från fonden får omfatta försvarsrelaterad grundforskning som kan antas komma att utgöra grunden för lösningen på erkända eller förväntade problem eller att skapa nya möjligheter.

(8)

Fonden skulle kunna stödja åtgärder som omfattar både nya försvarsprodukter och ny teknik samt uppgradering av befintliga produkter och befintlig teknik, inklusive interoperabilitet. Åtgärder för uppgradering av befintliga försvarsprodukter och befintlig försvarsteknik bör endast vara stödberättigande om befintlig information som behövs för att utföra åtgärden inte är föremål för någon restriktion av ett icke-associerat tredjeland eller en enhet från ett icke-associerat tredjeland på ett sådant sätt att åtgärden inte kan utföras. Vid ansökan om unionsfinansiering bör rättsliga enheter vara skyldiga att lämna relevant information som styrker avsaknaden av restriktioner. Om sådan information saknas bör unionsfinansiering inte tillhandahållas.

(9)

Fonden bör ge stöd till åtgärder som gynnar utvecklingen av omvälvande teknik för försvaret. Eftersom omvälvande teknik kan bygga på koncept eller idéer från icke-traditionella aktörer på försvarsområdet bör fonden medge tillräcklig flexibilitet när det gäller samråd med intressenter och utförandet av sådana åtgärder.

(10)

För att säkerställa att unionens och dess medlemsstaters internationella skyldigheter respekteras vid genomförandet av denna förordning bör åtgärder som rör försvarsprodukter eller försvarsteknik som det enligt internationell rätt är förbjudet att använda, utveckla eller framställa inte få stöd genom fonden. I detta hänseende bör frågan huruvida åtgärder avseende nya försvarsprodukter eller ny försvarsteknik ska vara stödberättigande även vara beroende av utvecklingen i internationell rätt. Vidare bör åtgärder för att utveckla dödliga autonoma vapen utan möjlighet till meningsfull mänsklig kontroll över beslut om urval och insatser mot människor inte berättiga till stöd från fonden, utan att detta påverkar möjligheten att tillhandahålla finansiering för åtgärder för utveckling av system för tidig varning och motåtgärder för försvarsändamål.

(11)

Det faktum att det är svårt att komma överens om harmoniserade försvarsförmågekrav och gemensamma tekniska specifikationer eller standarder hämmar det gränsöverskridande samarbetet mellan medlemsstaterna och mellan rättsliga enheter som är etablerade i olika medlemsstater. Avsaknaden av sådana krav, specifikationer och standarder har medfört ökad uppsplittring av försvarssektorn, teknisk komplexitet, fördröjningar, kostnadsökningar, onödig överlappning samt minskad interoperabilitet. En överenskommelse om gemensamma tekniska specifikationer bör vara en förutsättning för åtgärder som omfattar en högre grad av teknisk mognad. Verksamheter som utmynnar i harmoniserade försvarsförmågekrav och verksamheter som syftar till att stödja utarbetandet av en gemensam definition av tekniska specifikationer eller standarder bör också kunna få stöd genom fonden, i synnerhet om de främjar interoperabilitet.

(12)

Eftersom syftet med fonden är att främja konkurrenskraft, effektivitet och innovation inom unionens försvarsindustri genom att stödja och komplettera samarbetsinriktad försvarsforskning och försvarsteknisk verksamhet och minska riskerna i utvecklingsfasen av samarbetsprojekt, bör åtgärder kopplade till forsknings- och utvecklingsfaserna för en försvarsprodukt eller teknik kunna få stöd från fonden.

(13)

Eftersom syftet med fonden i synnerhet är att fördjupa samarbetet mellan rättsliga enheter och medlemsstater i hela unionen bör en åtgärd kunna finansieras enbart om den ska utföras av rättsliga enheter som samarbetar inom ett konsortium bestående av minst tre stödberättigade rättsliga enheter som är etablerade i minst tre olika medlemsstater eller associerade länder. Minst tre av dessa stödberättigade rättsliga enheter som är etablerade i minst två olika medlemsstater eller associerade länder bör inte, under hela åtgärdens utförande, direkt eller indirekt kontrolleras av samma rättsliga enhet och de bör inte kontrollera varandra. I detta sammanhang bör med kontroll förstås förmågan att utöva ett avgörande inflytande på en rättslig enhet, antingen direkt eller indirekt via en eller flera mellanliggande rättsliga enheter. Med hänsyn till särdragen hos omvälvande teknik för försvaret och studier skulle åtgärderna kunna utföras av en enda rättslig enhet. För ökat samarbete mellan medlemsstaterna bör det också vara möjligt för fonden att stödja gemensam förkommersiell upphandling.

(14)

Enligt rådets beslut 2013/755/EU (6) kan enheter som är etablerade i utomeuropeiska länder eller territorier få finansiering med förbehåll för fondens regler och mål och eventuella arrangemang som är tillämpliga på den medlemsstat till vilken det relevanta utomeuropeiska landet eller territoriet är kopplat.

(15)

Eftersom fonden syftar till att öka konkurrenskraften och effektiviteten hos unionens försvarsindustri bör, i princip, endast rättsliga enheter som är etablerade i unionen eller i associerade länder och som inte kontrolleras av icke-associerade tredjeländer eller icke-associerade enheter från tredjeländer vara stödberättigade. I det sammanhanget bör med kontroll förstås förmågan att utöva ett avgörande inflytande på en rättslig enhet, antingen direkt eller indirekt via en eller flera mellanliggande rättsliga enheter. För att säkerställa skyddet av unionens och dess medlemsstaters väsentliga säkerhets- och försvarsintressen bör dessutom infrastruktur, anläggningar, tillgångar och resurser som tillhör de mottagare och underleverantörer som deltar i en åtgärd som får stöd genom fonden vara belägna på en medlemsstats eller ett associerat lands territorium under hela den tid som åtgärden pågår, de mottagare och underleverantörer som deltar i en åtgärd bör ha sina strukturer för verkställande ledning i unionen eller i ett associerat land. I enlighet därmed bör en rättslig enhet som är etablerad i ett icke-associerat tredjeland eller en rättslig enhet som är etablerad i unionen eller i ett associerat land men har sina strukturer för verkställande ledning från ett icke-associerat tredjeland inte kunna vara en mottagare eller underleverantör som deltar i en åtgärd. För att slå vakt om unionens och dess medlemsstaters väsentliga säkerhets- och försvarsintressen bör dessa kriterier för stödberättigande också gälla för finansiering som tillhandahålls genom upphandling, genom undantag från artikel 176 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (7) (budgetförordningen).

(16)

Under vissa omständigheter bör det vara möjligt att medge undantag från principen att mottagare och underleverantörer som deltar i en åtgärd som får stöd genom fonden inte ska kontrolleras av icke-associerade tredjeländer eller icke-associerade enheter från tredjeländer. I detta sammanhang bör rättsliga enheter som är etablerade i unionen eller i ett associerat land och som kontrolleras av ett icke-associerat tredjeland eller en enhet från ett icke-associerat tredjeland kunna vara mottagare eller underleverantörer som deltar i en åtgärd förutsatt att stränga villkor som rör unionens och dess medlemsstaters säkerhets- och försvarsintressen är uppfyllda. Sådana rättsliga enheters deltagande bör inte stå i strid med fondens mål. Sökande bör tillhandahålla all relevant information om den infrastruktur och de anläggningar, tillgångar och resurser som ska användas i åtgärden. Medlemsstaternas betänkligheter avseende försörjningstrygghet bör också beaktas i detta avseende.

(17)

Inom ramen för unionens restriktiva åtgärder, som antas på grundval av artikel 29 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 215.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), får inga medel eller ekonomiska resurser, varken direkt eller indirekt, göras tillgängliga till eller till förmån för juridiska personer, enheter eller organ som är uppförda på en förteckning. Sådana på en förteckning uppförda enheter, och enheter som ägs eller kontrolleras av dem, kan därför inte få stöd genom fonden.

(18)

Unionsfinansiering bör beviljas efter konkurrensutsatta ansökningsomgångar som offentliggörs i enlighet med budgetförordningen. Under vissa vederbörligen motiverade och exceptionella omständigheter bör det dock också vara möjligt att bevilja unionsfinansiering utan något meddelande om ansökningsomgång i enlighet med artikel 195 första stycket e i budgetförordningen. Begreppet exceptionella omständigheter bör tolkas restriktivt eftersom tilldelning av finansiering i enlighet med artikel 195 första stycket e i budgetförordningen utgör ett undantag från den allmänna regeln om att finansiering ska beviljas efter konkurrensutsatta ansökningsomgångar. För att bidrag ska kunna tilldelas utan meddelande om ansökningsomgång bör i detta sammanhang kommissionen, biträdd av en kommitté med företrädare för medlemsstaterna (kommittén), göra en bedömning av i vilken utsträckning den föreslagna åtgärden överensstämmer med fondens mål i fråga om gränsöverskridande industriell samverkan och konkurrens längs hela leveranskedjan.

(19)

Om ett konsortium vill delta i en stödberättigande åtgärd och unionsstöd ska lämnas i form av ett bidrag bör konsortiet utse en av sina medlemmar till samordnare. Samordnaren bör vara den huvudsakliga kontaktpunkten i konsortiets förbindelser med kommissionen.

(20)

Om en åtgärd som får stöd genom fonden leds av en projektledare som utsetts av medlemsstaterna eller associerade länder, bör kommissionen samråda med projektledaren om framstegen med åtgärden innan den verkställer utbetalningen till mottagarna, så att projektledaren kan säkerställa att mottagarna håller tidsfristerna. Projektledaren bör lämna synpunkter till kommissionen om framstegen med åtgärden så att kommissionen kan fastställa huruvida villkoren för att verkställa utbetalningen är uppfyllda.

(21)

Fonden bör genomföras inom ramen för direkt förvaltning för att göra resultatet så ändamålsenligt och effektivt som möjligt och säkerställa fullständig överensstämmelse med andra unionsinitiativ. Därför bör kommissionen förbli ansvarig för urvals- och tilldelningsförfarandena, även när det gäller etisk granskning och bedömning. Kommissionen bör dock i motiverade fall kunna anförtro budgetgenomförandeuppgifter för särskilda åtgärder som får stöd genom fonden till de organ som anges i artikel 62.1 första stycket c i budgetförordningen, exempelvis när en projektledare har utsetts av medlemsstater som samfinansierar en åtgärd, förutsatt att kraven i budgetförordningen är uppfyllda. Ett sådant anförtroende av budgetgenomförandeuppgifter skulle bidra till att effektivisera förvaltningen av samfinansierade åtgärder och säkerställa en smidig samordning mellan finansieringsöverenskommelsen och det kontrakt som undertecknats av konsortiet och den projektledare som utsetts av de medlemsstater som samfinansierar åtgärden.

(22)

För att säkerställa att de finansierade utvecklingsåtgärderna är ekonomiskt bärkraftiga måste de sökande visa att de kostnader för åtgärden som inte täcks av unionsfinansiering täcks genom andra finansieringssätt.

(23)

Olika typer av finansiella arrangemang bör stå till medlemsstaternas förfogande för gemensam utveckling och anskaffning av försvarsförmågor. Kommissionen skulle kunna tillhandahålla olika typer av lösningar som medlemsstaterna på frivillig basis kan utnyttja för att möta de finansieringsutmaningar som gemensam utveckling och gemensam upphandling innebär. Utnyttjandet av sådana finansiella arrangemang skulle ytterligare kunna främja inledandet av gemensamma och gränsöverskridande försvarsprojekt och effektivisera försvarsutgifterna, inklusive för projekt som stöds genom fonden.

(24)

Med hänsyn till särdragen inom försvarsindustrin, där efterfrågan nästan enbart kommer från medlemsstater och associerade länder, vilka också kontrollerar all anskaffning av försvarsrelaterade produkter och försvarsrelaterad teknik, inklusive export, fungerar försvarssektorn inte i enlighet med de konventionella regler och affärsmodeller som styr mer traditionella marknader. Industrin kan därför inte bedriva några omfattande egenfinansierade FoU-projekt på försvarsområdet, och medlemsstaterna och de associerade länderna finansierar ofta alla FoU-kostnader. I syfte att uppnå målen med fonden, särskilt att främja samarbete mellan rättsliga enheter från olika medlemsstater och associerade länder, med beaktande av försvarssektorns särdrag, bör upp till 100 % av de stödberättigande kostnaderna täckas för åtgärder som äger rum före prototypskedet.

(25)

Prototypskedet är av avgörande betydelse i fall då medlemsstaterna eller de associerade länderna i regel fattar beslut om sin samlade investering och inleder anskaffningsprocessen för sina framtida försvarsprodukter eller sin framtida försvarsteknik. Detta är skälet till att medlemsstaterna och de associerade länderna i detta specifika skede kommer överens om de nödvändiga åtagandena, inklusive kostnadsdelning och äganderätt till projektet. För att säkerställa att deras åtaganden är trovärdiga bör stöd från fonden i normalfallet inte överstiga 20 % av de stödberättigande kostnaderna.

(26)

För åtgärder efter prototypskedet bör finansiering med högst 80 % föreskrivas. Sådana åtgärder, som ligger närmare den slutliga produkt- och teknikutformningen, kan fortfarande medföra betydande kostnader.

(27)

Intressenter inom försvarssektorn har specifika indirekta kostnader, t.ex. kostnader för säkerhet. Intressenter verkar dessutom på en specifik marknad där de – utan efterfrågan från några köpare – inte kan få tillbaka FoU-kostnader på samma sätt som inom den civila sektorn. Det är därför lämpligt att tillåta en schablonsats på 25 % av åtgärdens totala direkta stödberättigande kostnader samt en möjlighet att ta ut indirekta stödberättigande kostnader som fastställs i enlighet med mottagarnas normala praxis för kostnadsredovisning, om denna praxis godtas av deras nationella myndigheter för jämförbar verksamhet på försvarsområdet och har meddelats kommissionen av mottagaren.

(28)

Åtgärder som innefattar deltagande av gränsöverskridande små eller medelstora företag och midcap-bolag hjälper till att öppna leveranskedjor och bidrar till fondens mål. Sådana åtgärder bör därför vara berättigade till en högre finansieringssats som gynnar alla deltagande rättsliga enheter.

(29)

För att säkerställa att de finansierade åtgärderna kommer att bidra till den europeiska försvarsindustrins konkurrenskraft och effektivitet är det viktigt att medlemsstaterna har för avsikt att gemensamt upphandla den slutliga produkten eller använda tekniken, särskilt genom gemensam gränsöverskridande upphandling, varvid medlemsstaterna organiserar sina upphandlingsförfaranden gemensamt, i synnerhet genom en inköpscentral.

(30)

För att säkerställa att de åtgärder som får stöd genom fonden bidrar till den europeiska försvarsindustrins konkurrenskraft och effektivitet bör de vara marknadsorienterade, efterfrågestyrda och kommersiellt bärkraftiga på medellång till lång sikt. Kriterierna för stödberättigande för utvecklingsåtgärder bör därför beakta den omständigheten att medlemsstaterna har för avsikt, inbegripet genom ett samförståndsavtal eller en avsiktsförklaring, att upphandla den slutliga produkten eller använda tekniken på ett samordnat sätt. Tilldelningskriterierna för utvecklingsåtgärder bör dessutom beakta den omständigheten att medlemsstaterna politiskt eller rättsligt har åtagit sig att gemensamt använda, äga eller underhålla den slutliga produkten eller tekniken på ett samordnat sätt.

(31)

Innovation och teknisk utveckling inom unionens försvarsindustri bör främjas på ett sätt som är förenligt med unionens säkerhets- och försvarsintressen. Åtgärdernas bidrag till dessa intressen och till de forsknings- och förmågeprioriteringar på försvarsområdet som medlemsstaterna gemensamt enats om bör därför vara ett tilldelningskriterium.

(32)

Stödberättigande åtgärder som utvecklas inom ramen för Pesco-projekt inom unionens institutionella ramverk bör säkerställa ett fördjupat och fortlöpande samarbete mellan rättsliga enheter i olika medlemsstater och bör därigenom direkt bidra till fondens mål. Om sådana åtgärder väljs ut bör de därför vara berättigade till en högre finansieringssats.

(33)

Kommissionen kommer att beakta andra verksamheter som finansieras inom ramen för Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 (8) – i syfte att undvika onödig överlappning och säkerställa korsbefruktning och synergieffekter mellan civil forskning och forskning på försvarsområdet.

(34)

Cybersäkerhet och cyberförsvar blir allt större utmaningar, och kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik har framhållit behovet av att skapa synergieffekter mellan åtgärder som gäller cyberförsvar inom ramen för denna förordning och unionens initiativ på området för cybersäkerhet, t.ex. sådana som togs upp i kommissionens gemensamma meddelande av den 13 september 2017Resiliens, avskräckning och försvar: ett starkt cyberförsvar för EU. I synnerhet bör intressenterna sträva efter synergieffekter mellan cybersäkerhet på det civila området respektive försvarsområdet för att öka cyberresiliensen.

(35)

Ett integrerat tillvägagångssätt bör säkerställas genom sammanförande av verksamheter som omfattas av den förberedande åtgärd för försvarsrelaterad forskning som kommissionen inlett i enlighet med artikel 58.2 b i budgetförordningen och det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogram som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1092 (9) liksom genom harmonisering av villkoren för deltagande. Ett sådant integrerat tillvägagångssätt bör skapa en mer enhetlig uppsättning instrument och öka de innovativa, kollaborativa och ekonomiska effekterna av fonden, samtidigt som onödig överlappning och uppsplittring undviks. Det skulle också säkerställa att fonden bidrar till ett bättre utnyttjande av resultaten från forskning på försvarsområdet, så att gapet mellan forsknings- och utvecklingsfaserna överbryggas med beaktande av försvarssektorns särdrag och all form av innovation, inklusive omvälvande teknik för försvarsändamål, främjas. I tillämpliga fall kan dessutom positiva spridningseffekter på det civila området förväntas.

(36)

Där så är lämpligt med tanke på åtgärdens särdrag bör fondens mål också eftersträvas med hjälp av finansieringsinstrument och budgetgarantier inom ramen för InvestEU-fonden som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 (10).

(37)

Stöd från fonden bör användas för att hantera marknadsmisslyckanden eller icke-optimala investeringssituationer på ett proportionellt sätt, och åtgärderna bör inte överlappa eller tränga ut privat finansiering eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Åtgärderna bör ha ett tydligt mervärde för unionen.

(38)

Formerna för unionsfinansiering och genomförandemetoder för fonden bör väljas med hänsyn till i vilken utsträckning de kan förverkliga åtgärdernas specifika mål och åstadkomma resultat, särskilt med beaktande av kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta val bör inbegripa övervägande av användning av enhetsbelopp, schablonfinansiering och enhetskostnader samt finansiering som inte är kopplad till kostnader enligt vad som anges i artikel 125.1 i budgetförordningen.

(39)

Kommissionen bör genom genomförandeakter anta årliga arbetsprogram i linje med fondens mål och med beaktande av de första lärdomarna från det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet och den förberedande åtgärden för försvarsrelaterad forskning. Kommissionen bör vid upprättandet av arbetsprogrammen biträdas av kommittén. Kommissionen bör sträva efter att finna lösningar som vinner största möjliga stöd inom kommittén. I samband med detta bör kommittén kunna sammanträda i konstellationen med nationella försvars- och säkerhetsexperter i syfte att ge specifikt biträde till kommissionen, inbegripet råd avseende skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter inom ramen för åtgärderna. Det är medlemsstaternas sak att utse sina respektive företrädare i den kommittén. Kommittéledamöterna bör tidigt ges faktisk möjlighet att granska utkasten till genomförandeakter och framföra sina åsikter.

(40)

De kategorier som anges i arbetsprogrammen bör i lämpliga fall innehålla funktionskrav, i syfte att klargöra för industrin vilka funktioner och uppgifter som måste utföras av de förmågor som ska utvecklas. I sådana krav bör den förväntade prestationen tydligt anges, men de bör inte vara inriktade mot särskilda lösningar eller särskilda rättsliga enheter och inte förhindra konkurrens i samband med ansökningsomgångar.

(41)

Under utarbetandet av arbetsprogrammen bör kommissionen också, genom lämpligt samråd med kommittén, säkerställa att de föreslagna forsknings- eller utvecklingsåtgärderna inte leder till onödig överlappning. I detta sammanhang kan kommissionen göra en förhandsbedömning av eventuell överlappning med befintliga förmågor eller redan finansierade forsknings- eller utvecklingsprojekt inom unionen.

(42)

Kommissionen bör säkerställa arbetsprogrammens samstämmighet under försvarsprodukters och försvarstekniks hela industriella livscykel.

(43)

Arbetsprogrammen bör också säkerställa att en trovärdig andel av den övergripande budgeten gynnar åtgärder som möjliggör små och medelstora företags gränsöverskridande deltagande.

(44)

I syfte att dra nytta av Europeiska försvarsbyråns sakkunskap inom försvarssektorn bör den ha status som observatör i kommittén. Med hänsyn till särdragen på försvarsområdet bör även Europeiska utrikestjänsten biträda i kommittén.

(45)

I syfte att säkerställa denna förordnings ändamålsenlighet bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen i syfte att ändra bilagan till denna förordning vad gäller indikatorerna om så anses nödvändigt liksom i syfte att komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättande av en ram för övervakning och utvärdering. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (11). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(46)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på antagande av arbetsprogram och tilldelning av finansiering till utvalda forsknings- och utvecklingsåtgärder. Vid utförandet av forsknings- och utvecklingsåtgärder bör försvarssektorns särdrag beaktas, särskilt medlemsstaternas, de associerade ländernas eller bådaderas ansvar för planerings- och anskaffningsprocessen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (12).

(47)

Kommissionen bör upprätta en förteckning över oberoende experter. Dessa oberoende experters säkerhetsbehörighetsuppgifter bör valideras av de relevanta medlemsstaterna. Förteckningen bör inte offentliggöras. De oberoende experterna bör väljas på grundval av sin kompetens, sina erfarenheter och sina kunskaper med beaktande av de uppgifter som de ska tilldelas. När kommissionen utser de oberoende experterna bör den i möjligaste mån vidta lämpliga åtgärder för att sträva efter en balanserad sammansättning inom grupperna med oberoende experter och bedömningspanelerna i fråga om variationen av kompetens, erfarenhet, kunskaper, geografisk spridning och könsfördelning, samt med beaktande av situationen inom åtgärdens ämnesområde. En lämplig rotation av de oberoende experterna och en lämplig balans mellan privat och offentlig sektor bör också eftersträvas.

(48)

De oberoende experterna bör inte bedöma, ge råd om eller biträda i sakfrågor avseende vilka de har intressekonflikter, särskilt med avseende på den ställning de innehar vid tiden för bedömningen. Framför allt bör de inte inneha en ställning där de kan använda den erhållna informationen till skada för det konsortium som de bedömer.

(49)

Efter en bedömning av förslagen med hjälp av oberoende experter bör kommissionen välja ut de åtgärder som ska få stöd genom fonden. Medlemsstaterna bör underrättas om resultaten av bedömningen tillsammans med den rangordnade förteckningen över utvalda åtgärder och om framstegen med de finansierade åtgärderna.

(50)

När de sökande föreslår nya försvarsprodukter eller ny försvarsteknik eller uppgradering av befintliga försvarsprodukter eller befintlig teknik bör de åta sig att följa etiska principer, såsom de som rör människors välfärd och skydd av det mänskliga genomet, vilka också återspeglas i relevant unionsrätt, nationell rätt och internationell rätt, däribland Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och, i relevanta fall, dess protokoll. Kommissionen bör granska förslagen systematiskt för att identifiera sådana som väcker allvarliga etiska frågor. När så är lämpligt ska en etisk bedömning göras med avseende på sådana förslag.

(51)

I syfte att stödja en öppen inre marknad bör gränsöverskridande små och medelstora företag och midcap-bolag uppmuntras att delta som medlemmar i konsortier, underleverantörer eller andra rättsliga enheter i leveranskedjan.

(52)

Kommissionen bör sträva efter att upprätthålla en dialog med medlemsstaterna och industrin i syfte att säkerställa fondens framgång. I egenskap av medlagstiftare och nyckelaktör bör Europaparlamentet också engageras i detta avseende.

(53)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för fonden som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 18 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, rådet och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (13) (det interinstitutionella avtalet av den16 december 2020), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet. Kommissionen bör säkerställa att de administrativa förfarandena är så enkla som möjligt och medför minsta möjliga ytterligare kostnader.

(54)

Om inte annat anges är budgetförordningen tillämplig på fonden. I budgetförordningen fastställs regler för genomförande av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier och ekonomiskt stöd.

(55)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och anger särskilt bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, priser, upphandling och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget omfattar även en generell villkorlighetsordning för skydd av unionens budget.

(56)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (14) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (15), (Euratom, EG) nr 2185/96 (16) och (EU) 2017/1939 (17) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (18). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(57)

Tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får delta i unionens program inom ramen för det samarbete som inrättas genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (19), av vilket följer att programmen ska genomföras på grundval av ett beslut antaget inom ramen för det avtalet. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning som kräver att dessa tredjeländer beviljar de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Olaf och revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

(58)

Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning bör fonden utvärderas på grundval av information som samlats in i enlighet med särskilda övervakningskrav, samtidigt som en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna, och överreglering undviks. Dessa krav bör när så är lämpligt innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för utvärdering av fondens faktiska konsekvenser. Kommissionen bör göra en interimsutvärdering senast fyra år efter det att perioden för genomförandet av fonden inletts, bland annat i syfte att lägga fram förslag till lämpliga ändringsförslag till denna förordning. Kommissionen bör också göra en slutlig utvärdering vid slutet av perioden för genomförandet av fonden, och därvid granska den finansiella verksamheten med avseende på det ekonomiska utfallet och, i den mån det är möjligt vid den tidpunkten, resultat av genomförandet av fonden och dess genomslag. I detta sammanhang bör den slutliga utvärderingsrapporten också bidra till att identifiera var unionen är beroende av tredjeländer för utvecklingen av försvarsprodukter och teknik. Den slutliga rapporten bör också innehålla en analys av små och medelstora företags och midcap-bolags gränsöverskridande deltagande i projekt som får stöd genom fonden samt små och medelstora företags och midcap-bolags deltagande i den globala värdekedjan, samt av fondens bidrag till att avhjälpa de brister som identifierats i förmågeutvecklingsplanen och bör innehålla information om mottagarnas ursprungsländer, antalet medlemsstater och associerade länder som deltar i enskilda åtgärder och fördelningen av de immateriella rättigheter som genererats. Kommissionen kan även föreslå ändringar av denna förordning i syfte att vidta åtgärder som svar på eventuell utveckling under den tid då fonden genomförs.

(59)

Kommissionen bör regelbundet övervaka genomförandet av fonden och till Europaparlamentet och rådet lämna en årlig rapport om framsteg som gjorts, inbegripet om hur identifierade erfarenheter och tillvaratagna erfarenheter från det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet och den förberedande åtgärden för försvarsrelaterad forskning tas i beaktande när fonden genomförs. Kommissionen bör för detta ändamål vidta nödvändiga övervakningsåtgärder. Rapporten bör inte innehålla känsliga uppgifter.

(60)

För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringar i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet, som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (20) och Förenta nationernas mål för hållbar utveckling, bidrar fonden till integreringen av klimatåtgärder i unionens politik och uppnåendet av ett övergripande mål att 30 % av utgifterna i unionens budget ska stödja klimatmål. Relevanta åtgärder kommer att identifieras under fondens utarbetande och genomförande och bedömas på nytt i samband med interimsutvärderingen av fonden.

(61)

För att ge uttryck för vikten av att bekämpa den dramatiska förlusten av biologisk mångfald bidrar förordningen till integreringen av åtgärder för biologisk mångfald i unionens politik och till uppnåendet av det övergripande målet att anslå 7,5 % av de årliga utgifterna inom ramen för den fleråriga budgetramen 2021–2027 till målen för biologisk mångfald år 2024 och 10 % åren 2026 och 2027, med beaktande av de befintliga överlappningarna mellan klimatmålen och målen för biologisk mångfald i enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020.

(62)

Eftersom fonden enbart bör stödja forsknings- och utvecklingsfaserna när det gäller försvarsprodukter och teknik bör unionen i princip inte ha äganderätt eller immateriella rättigheter när det gäller de försvarsprodukter eller den försvarsteknik som de finansierade åtgärderna utmynnar i, såvida inte unionsstödet ges genom offentlig upphandling. När det gäller forskningsåtgärder bör intresserade medlemsstater och associerade länderna dock kunna utnyttja de finansierade åtgärdernas resultat för att delta i uppföljande gemensam utveckling.

(63)

Unionens stöd bör inte påverka överföringen av försvarsrelaterade produkter inom unionen, i enlighet med direktiv 2009/43/EG, eller exporten av produkter, utrustning eller teknik. Medlemsstaternas export av militär utrustning och teknik regleras i rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp (21).

(64)

Användning av känslig bakgrundsinformation, inbegripet data, sakkunskap eller uppgifter, som genererats före eller utanför fondens verksamhet, eller obehöriga personers tillgång till resultat som genererats i samband med åtgärder som får stöd genom fonden skulle kunna leda till negativa konsekvenser för unionens eller en eller flera medlemsstaters intressen. Hanteringen av känsliga uppgifter bör därför regleras av relevant unionsrätt och nationell rätt.

(65)

För att säkerställa säkerheten för säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter på erforderlig nivå bör minimistandarderna för industrisäkerhet iakttas när säkerhetsskyddsklassificerade finansieringsavtal och finansieringsöverenskommelser undertecknas. I detta syfte, och i enlighet med kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 (22) ska kommissionen förmedla säkerhetsanvisningarna för programmet, inbegripet handboken om säkerhetsklassificering, för rådgivning till de oberoende experter som utsetts av medlemsstaterna.

(66)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(67)

Kommissionen bör förvalta fonden med vederbörlig hänsyn till kraven på konfidentialitet och säkerhet, särskilt i fråga om känsliga uppgifter, inbegripet säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

(68)

För att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av stöd inom det relevanta politikområdet och göra det möjligt att påbörja genomförandet från och med början av den fleråriga budgetramen 2021–2027, bör denna förordning skyndsamt träda i kraft och bör tillämpas med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2021.

(69)

Förordning (EU) 2018/1092 bör därför upphävas.