(1)

I enlighet med artikel 75.1 i direktiv (EU) 2018/1972 ska kommissionen genom en delegerad akt fastställa en enda unionsomfattande högsta termineringstaxa för röstsamtal i mobila nät och en enda unionsomfattande högsta termineringstaxa för röstsamtal i fasta nät, för att på ett konsekvent sätt minska regleringsbördan vid åtgärdandet av konkurrensproblem i samband med terminering i hela unionen. De principer, kriterier och parametrar som kommissionen bör följa vid antagandet av den delegerade akten fastställs i bilaga III till det direktivet.

(2)

Denna förordning bör inte påverka de nationella regleringsmyndigheternas befogenheter att fastställa relevanta marknader utifrån nationella omständigheter, utföra trekriterietestet eller införa andra korrigeringsåtgärder än priskontroll i enlighet med artiklarna 64.3, 67 och 68 i kodexen. Därmed bör de icke-prisbaserade skyldigheter som de nationella regleringsmyndigheterna för närvarande ålägger operatörer av fasta eller mobila termineringstjänster vilka har betydande inflytande på marknaden inte påverkas av denna förordnings ikraftträdande och de kommer därför att fortsätta gälla till dess att de ses över i enlighet med unionsbestämmelser eller nationella bestämmelser.

(3)

Regleringspraxis visar att numret för termineringen av mobilsamtal eller fasta samtal har en avgörande betydelse för utbytbarheten på efterfrågesidan och konkurrensdynamiken när det gäller samtalsterminering, och därmed är det den viktigaste faktorn bakom termineringsmonopol som motiverar behovet av reglering. Därmed bör det huvudkriterium som används för definitionen av termineringstjänster vara nummerserien, alltså om samtalet levereras till ett mobilnummer, vid samtalsterminering i mobilnät, eller till andra typer av nummer, såsom geografiska nummer och vissa icke-geografiska nummer, vid samtalsterminering i fasta nät.

(4)

Termineringstjänsterna bör innefatta tjänster som tillhandahålls via varje teknik som termineringstillhandahållaren använder för terminering av röstsamtal, exempelvis via ett 2G-, 3G-, 4G- eller 5G-nät och/eller wifi, eller varje typ av fast nät, oavsett samtalets ursprung.

(5)

Varje termineringstjänst, mobil eller fast, innebär att termineringsoperatörens nät sammankopplas med minst ett annat nät än sitt eget. Tillhandahållare av samtalstermineringstjänster bör därför anses vara sådana som har teknisk kontroll och laglig rätt att använda det uppringda numret och att styra samtalet till mottagaren.

(6)

Termineringstjänsten bör inte omfatta tillhörande faciliteter som kan krävas av vissa operatörer eller i vissa medlemsstater för tillhandahållandet av termineringstjänster. Samtrafikpunkter, som i dagsläget regleras i många medlemsstater, är dock nödvändiga delar av termineringstjänster för alla operatörer, eftersom ökad kapacitet för samtrafik krävs när trafiken ökar, och därför bör dessa ingå i definitionen av termineringstjänsten. En tillhandahållare av samtalstermineringstjänster bör inte ta ut någon avgift för några andra kostnader än de relevanta taxor som anges i denna förordning för den fullständiga tjänsten att tillhandahålla terminering av ett samtal till en användare i sitt nät.

(7)

Samtalstermineringstjänster för samtal till vissa icke-geografiska nummer, såsom nummer som används för betalsamtalstjänster, avgiftsfria tjänster och tjänster med delade kostnader (även kallade mervärdestjänster) ser inte ut som ”traditionella” termineringstjänster där det finns ett monopol för de operatörer som tillhandahåller termineringen av samtalet. Tillhandahållare av sådana tjänster har viss förhandlingsstyrka och kan förhandla om termineringstaxan som ett led i avtalet om intäktsdelning. Detta innebär att termineringstillhandahållarna möter vissa begränsningar när de fastställer avgifterna för terminering av samtal till dessa icke-geografiska nummer, till skillnad från vid terminering av samtal till geografiska eller mobila nummer. Termineringen av samtal till sådana nummer bör därför uteslutas från denna förordnings tillämpningsområde. Nummerserier som är specifika för kommunikation maskin-till-maskin (M2M) används i de flesta fall inte för tillhandahållande av interpersonell kommunikation, då de utgör datatrafik och interöstsamtal, och bör därför inte omfattas av denna förordnings tillämpningsområde som är begränsat till röstkommunikation.

(8)

Samtalstermineringstjänster för samtal till andra typer av icke-geografiska nummer, såsom de som används för fasta nomadiska tjänster och för tillgång till larmtjänster, har termineringsmonopolets egenskaper och tillhandahålls via fast infrastruktur. De bör därför omfattas av denna förordnings tillämpningsområde och behandlas som samtalstermineringstjänster i fasta nät.

(9)

Vissa samtalstjänster som tillhandahålls av operatörer kan inte kategoriseras som rent mobila eller rent fasta tjänster utan är hybridtjänster. ”Hemzonstjänster” (Home zone services) är ett exempel på sådana hybridstjänster, där samtal typiskt sett levereras till ett fast nummer via ett mobilnät. I linje med definitionen av samtalstermineringstjänster, där det uppringda numret är det avgörande kriteriet, bör sådana hybridtjänster behandlas som mobila eller fasta termineringstjänster, beroende på det uppringda numret.

(10)

De reglerade taxorna för samtalstermineringstjänster bör tillämpas på samtal som utgår från eller termineras till ett nummer som ingår i nationella nummerplaner som motsvarar E.164-landskoder för geografiska områden som tillhör unionens territorium (unionsnummer). Tredjelandsnummer är alla andra nummer än unionsnummer. Om samtal som utgår från ett tredjelandsnummer och termineras till ett unionsnummer innefattas skulle det, i de fall då tredjelandsoperatörerna tar ut termineringstaxor som överstiger den unionsomfattande högsta termineringstaxan för röstsamtal i fasta nät eller sådana termineringstaxor inte är reglerade enligt kostnadseffektiva principer som är likvärdiga med de som anges i artikel 75 i och bilaga III till kodexen, riskera att underminera denna förordnings syften, i synnerhet säkerställandet av integrering av den inre marknaden.

(11)

Kombinationen av låga reglerade termineringstaxor för samtal som utgår från tredjelandsnummer och termineras till unionsnummer, och termineringstaxor som är höga och ej kostnadseffektiva för samtal till tredjelandsnummer, skulle sannolikt leda till högre termineringstaxor för samtal från unionsnummer som termineras till tredjelandsnummer, vilket skulle ha en negativ inverkan på taxorna i slutkundsledet i unionen och på kostnadsstrukturen för unionsoperatörer. Unionsoperatörernas olika grad av exponering för samtal som termineras av sådana tredjelandsoperatörer som tar ut höga och ej kostnadseffektiva termineringstaxor skulle leda till obalanser i kostnadsstrukturerna för unionsoperatörer, på grund av faktorer som ligger utanför operatörernas egen kontroll. Det skulle sannolikt förhindra framväxten av alleuropeiska slutkundserbjudanden som inkluderar samtal till vissa tredjelandsnummer, på grund av högre termineringstaxor för samtal till dessa länder, vilket skulle ha en negativ inverkan på konsumenterna och i synnerhet företagen i unionen. Det skulle också snedvrida konkurrensen eftersom de asymmetriska effekterna av exponeringen för höga termineringstaxor för samtal som termineras till tredjelandsnummer skulle ge upphov till olika konkurrensvillkor för olika unionsoperatörer, vilket i slutänden även skulle snedvrida investeringsförmågan och investeringsincitamenten i unionen (vad gäller både investering i operatörer och investeringar som görs av operatörer). Alla dessa effekter skulle helt klart strida mot denna förordnings mål, som är att främja integreringen av den inre marknaden genom att undanröja snedvridning mellan operatörer som beror på termineringstaxor som ligger långt över kostnaderna.

(12)

I syfte att tillämpa den enda unionsomfattande högsta termineringstaxan för röstsamtal på ett transparent och icke-diskriminerande sätt, och för att begränsa uteslutandet av samtal med ursprung i tredjelandsnummer till vad som är strikt nödvändigt för att säkerställa att inremarknadsmålen uppnås och proportionaliteten säkras, bör de taxor som fastställs i denna förordning tillämpas på samtal som utgår från tredjelandsnummer och termineras till unionsnummer om de termineringstaxor som tredjelandstillhandahållarna av samtalstermineringstjänster tillämpar på samtal som utgår från unionsnummer ligger på en nivå som motsvarar eller understiger de högsta termineringstaxor för röstsamtal som fastställs i denna förordning. Under övergångsperioden för termineringstaxorna för röstsamtal i fasta nät 2021, och inom ramen för den gradvisa nedsättningen för termineringstaxorna för röstsamtal i mobila nät (2021–2023), bör de berörda högsta termineringstaxor för röstsamtal som utlöser denna mekanism vara de som fastställs i artikel 4.2–4.5 i denna förordning. De berörda högsta termineringstaxorna i fasta nät som utlöser denna mekanism 2021 kommer att vara de som fastställs i artikel 5.2 i den delegerade förordningen. Tillhandahållare av samtalstermineringstjänster i unionen bör tillämpa dessa taxor baserat på de taxor som tillämpas eller föreslås av tillhandahållare av samtalstermineringstjänster i tredjeländer.

(13)

Eftersom unionstillhandahållarna av samtalstermineringstjänster inte alltid kan känna till vilken nivå av termineringstaxor som tillämpas av tredjelandsoperatörer bör det i normalfallet vara dessa tredjelandsleverantörer som tillhandahåller verifierbar information om nivån på de termineringstaxor som erbjuds. När transitleverantörer (eller andra mellanhänder) säljer vidare termineringstjänster till unionsoperatörer bör de termineringstaxor som tillämpas eller erbjuds av dessa transitleverantörer vara de som är relevanta för fastställandet av om termineringstaxan är lika med eller understiger de högsta termineringstaxor för röstsamtal som fastställs i denna förordning.

(14)

I de fall då tredjelandsoperatörer för samtal som utgår från unionsnummer och termineras till tredjelandsnummer tar ut termineringstaxor som är högre än de unionsomfattande termineringstaxorna, bör de taxor som fastställs i denna förordning också tillämpas på samtal som utgår från tredjelandsnummer och termineras till unionsnummer, om kommissionen, baserat på den information som den får från sådana tredjeländer, fastställer att regleringen av termineringstaxor i dessa länder baseras på principer som är likvärdiga med dem som fastställs i artikel 75 i och bilaga III till direktiv (EU) 2018/1972. Förteckningen över tredjeländer som uppfyller dessa krav bör sedan inkluderas i denna förordning och vederbörligen uppdateras.

(15)

Eftersom samtalets ursprung bör avgöra om de unionsomfattande termineringstaxorna tillämpas eller inte, är det viktigt för unionsoperatörer att kunna identifiera varifrån ett samtal kommer. I detta syfte bör operatörer få förlita sig på landskoden i nummerpresentationen (calling line identification, CLI). För att säkerställa en korrekt tillämpning av denna förordning bör unionsoperatörer erhålla en giltig CLI som tilldelas varje inkommande samtal. Därmed skulle unionsoperatörer inte vara bundna att tillämpa unionsomfattande termineringstaxor på terminering av samtal i de fall då CLI saknas, är ogiltig eller bedräglig.

(16)

För att beräkna de effektiva kostnaderna för terminering av ett röstsamtal i ett hypotetiskt mobilt eller fast nät i unionen, i enlighet med de principer som fastställs i artikel 75.1 i och bilaga III till direktiv (EU) 2018/1972, utvecklades två kostnadsmodeller för mobil respektive fast terminering med beaktande av kostnaderna i varje medlemsstat.

(17)

Baserat på den återkoppling om kostnaderna i varje medlemsstat som kom in under samrådsförfarandet fastställdes kostnadsmodellerna för både mobila och fasta nät. I enlighet med bilaga III till direktiv (EU) 2018/1972 resulterade kostnadsmodellerna i taxor som skulle täcka de kostnader som en effektiv operatör haft. Därför baseras taxorna endast på marginalkostnaderna för tillhandahållandet av samtalstermineringstjänsten i grossistledet, alltså endast de trafikrelaterade kostnader som hade kunnat undvikas i avsaknad av en samtalstermineringstjänst i grossistledet.

(18)

Den enda unionsomfattande högsta termineringstaxan för röstsamtal i mobila och fasta nät fastställdes med hänvisning till de effektiva kostnaderna i landet med högst kostnader enligt de kostnadsmodeller som beställts, vilket säkerställer principen om kostnadstäckning i hela unionen, med tillägg av en mindre säkerhetsmarginal för att ta hänsyn till eventuella brister i kostnadsmodellerna.

(19)

Den enda unionsomfattande högsta termineringstaxa för röstsamtal som fastställs i denna förordning bör börja tillämpas två månader efter förordningens ikraftträdande, för att säkerställa att operatörerna ges den tid de behöver för att anpassa sin information och sina fakturerings- och redovisningssystem och göra de nödvändiga ändringarna av sina samtrafikavtal.

(20)

I de fall då de nuvarande genomsnittliga termineringstaxorna i unionen är betydligt högre än de taxor som kan tas ut i framtiden, det vill säga de kostnadseffektiva enda unionsomfattande högsta termineringstaxorna för röstsamtal som fastställs i denna förordning, bör en gradvis nedsättning tillämpas, vilket är en vanlig regleringspraxis. I dessa fall bör den gradvisa nedsättningen fungera som ett effektivt verktyg för en smidigare övergång till lägre taxor i enlighet med proportionalitetsprincipen.

(21)

Mot bakgrund av det nuvarande genomsnittet av termineringstaxor för röstsamtal i mobila nät i medlemsstaterna, bör en gradvis nedsättning utformas för att nå den enda unionsomfattande högsta termineringstaxan för röstsamtal. För att hitta en avvägning mellan ett snabbt genomförande och behovet av att undvika mer omfattande störningar för operatörerna, bör den gradvisa nedsättningen börja på en nivå som ligger nära det nuvarande genomsnittet av termineringstaxor i mobila nät och sedan årligen sänkas under en treårsperiod för att 2024 nå nivån för den enda unionsomfattande högsta termineringstaxan för röstsamtal i mobila nät.

(22)

Därför fastställs i denna förordning en treårig gradvis nedsättning, där den kostnadseffektiva enda unionsomfattande högsta termineringstaxan för röstsamtal nås 2024. Ingen övergångsperiod bör vara nödvändig när det gäller tillhandahållare i medlemsstater som tillämpar taxor som ligger över den enda unionsomfattande högsta termineringstaxan för röstsamtal för 2021, eftersom den gradvisa nedsättningen tillgodoser syftet att jämna ut effekterna av införandet av den enda unionsomfattande högsta termineringstaxan för röstsamtal.

(23)

I vissa medlemsstater ligger de nuvarande reglerande högsta termineringstaxorna för röstsamtal i mobila nät under de termineringstaxor för röstsamtal i mobila nät som fastställs för 2021, 2022 och 2023, till följd av den gradvisa nedsättningen, och nära den enda unionsomfattande högsta termineringstaxan för röstsamtal. För att undvika potentiella ökningar av slutkundspriserna i dessa medlemsstater, till följd av en tillfällig ökning av de reglerade termineringstaxorna i mobila nät, bör det vara möjligt att i dessa medlemsstater fortsätta tillämpa de nuvarande reglerade termineringstaxorna för röstsamtal i mobila nät fram till det år då den högsta termineringstaxan i mobila nät som fastställs genom denna förordning för det året är på samma nivå som eller understiger dessa medlemsstaters aktuella termineringstaxan för det året.

(24)

Eftersom skillnaden mellan genomsnittet av de nuvarande fasta termineringstaxorna och den enda unionsomfattande högsta termineringstaxa för röstsamtal i fasta nät som fastställs i denna förordning är mindre än skillnaden för termineringstaxorna i mobila nät, bör någon gradvis nedsättning för termineringstaxorna för röstsamtal i fasta nät inte vara nödvändig. Det är dock lämpligt att bevilja en övergångsperiod för vissa medlemsstater för att säkerställa en smidig övergång till den enda unionsomfattande högsta termineringstaxan för röstsamtal i fasta nät och undvika alla onödiga dröjsmål för tillämpningen av denna.

(25)

Baserat på de nuvarande nivåerna för termineringstaxorna i fasta nät i vissa medlemsstater, och nivån för den enda unionsomfattande högsta termineringstaxa för röstsamtal i fasta nät som fastställs i denna förordning, är det motiverat att bevilja vissa medlemsstater en övergångsperiod. Övergångsperioden bör inledas den dag då denna förordning börjar tillämpas och löpa ut den 31 december 2021. Under övergångsperioden bör särskilda taxor som skiljer sig från den enda unionsomfattande högsta termineringstaxa för röstsamtal i fasta nät få tillämpas i de berörda medlemsstaterna.

(26)

I de medlemsstater där de nuvarande termineringstaxorna för röstsamtal i fasta nät är avsevärt högre än den enda unionsomfattande högsta termineringstaxa för röstsamtal är det motiverat att bevilja en övergångsperiod för att möjliggöra en gradvis anpassning av dessa taxor. I alla medlemsstater utom två, där den nuvarande termineringstaxan för röstsamtal i fasta nät överstiger 0,0875 eurocent (den enda unionsomfattande högsta termineringstaxan för röstsamtal i fasta nät plus 25 %), bör den högsta termineringstaxan för röstsamtal i fasta nät 2021 vara lika med den nuvarande taxan minus 20 %. I Polen och Finland, som hittills inte har följt de principer som anges i kommissionens rekommendation 2009/396/EG (2) och som i dagsläget har väldigt höga termineringstaxor i fasta nät, skulle en minskning med 20 % vara ett otillräckligt steg mot den enda unionsomfattande högsta termineringstaxan för röstsamtal i fasta nät. Därför bör deras taxa under övergångsperioden vara taxan i den medlemsstat som, när dessa två medlemsstater undantas, har högst taxa under övergångsperioden. För de återstående medlemsstaterna där de nuvarande termineringstaxorna i fasta nät understiger den enda unionsomfattande högsta termineringstaxa för röstsamtal i fasta nät, eller där en minskning på 20 % skulle innebära att de hamnade under eller på samma nivå som den enda unionsomfattande högsta termineringstaxa för röstsamtal i fasta nät, bör ingen övergångsperiod fastställas.

(27)

Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation har hörts i enlighet med artikel 75.1 i direktiv (EU) 2018/1972 och avgav ett yttrande den 15 oktober 2020.