EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32021R0378

Europeiska centralbankens förordning (EU) 2021/378 av den 22 januari 2021 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (omarbetning) (ECB/2021/1)

OJ L 73, 3.3.2021, p. 1–15 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2021/378/oj

3.3.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 73/1


EUROPEISKA CENTRALBANKENS FÖRORDNING (EU) 2021/378

av den 22 januari 2021

om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (omarbetning) (ECB/2021/1)

ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, särskilt artikel 19.1 i denna,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2531/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens tillämpning av minimireserver (1),

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2532/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner (2), och

av följande skäl:

(1)

Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9) (3) har flera gånger ändrats på viktiga punkter. Eftersom ytterligare ändringar måste göras bör den förordningen omarbetas så att den blir mer översiktlig.

(2)

Enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 2531/98 har Europeiska centralbanken rätt att från institut inhämta de uppgifter som behövs för tillämpningen av kraven på minimireserver samt att kontrollera korrektheten och kvaliteten på den information som instituten tillhandahåller för att visa att de uppfyller de krav som ställs. För att minska den sammanlagda rapporteringsbördan är det lämpligt att de statistiska uppgifterna avseende de månatliga balansräkningarna som samlas in enligt Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 2021/379 (ECB/2021/2) (4) används för den återkommande beräkningen av kassakravsbasen för kreditinstitut.

(3)

Det behövs tydligare och översiktligare regler avseende flera aspekter som berör tillämpningen av kassakraven, särskilt följande: a) villkoren som gäller för instituten vid tillämpning av kassakraven, b) det faktum att nationella centralbanker i en medlemsstat som har euron som valuta (nationella centralbanker i euroområdet) får besluta att stänga av eller utesluta institut från Eurosystemets öppna marknadsoperationer och stående faciliteter (Eurosystemets penningpolitiska transaktioner), c) när medel får klassas som reserver för att uppfylla kassakrav, d) kraven för att ansöka om tillstånd att hålla alla sina kassakravsmedel indirekt genom en mellanhand, samt e) villkoren för att återkalla tillstånd för att indirekt inneha kassakravsmedel genom en mellanhand.

(4)

För att Eurosystemets kassakravssystem ska fungera på ett effektivt sätt är det också nödvändigt att ytterligare specificera reglerna för hur kraven avseende minimireserver ska beräknas, meddelas, godkännas och uppfyllas, samt rapporteras och kontrolleras.

(5)

Den information som mellanhänder rapporterar om kassakravsbasen bör vara tillräckligt detaljerad så att rapportering kan ske enligt förordning (EU) nr 2021/379 (ECB/2021/2). I fall då moderinstitut beviljats tillstånd att rapportera kassakravsbasen i aggregerad form enligt denna förordning, är det också lämpligt att de rapporterar uppgifterna om kassakravsbasen i aggregerad form till den berörda nationella centralbanken i enlighet med förordning (EU) nr 2021/379 (ECB/2021/2).

(6)

För att säkerställa en lämplig balans mellan att uppgifterna om minimireserver är korrekta och ett väl fungerande regelverk, samt för att undvika att på nytt behöva bearbeta gällande och tillämpliga tillstånd, bör mellanhänder som har getts tillstånd att rapportera kassakravsbasen i aggregerad form enligt förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9) även fortsättningsvis tillåtas rapportera på detta sätt utan att behöva ansöka om ett nytt tillstånd.

(7)

Enligt artikel 19.1 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken får ECB kräva att kreditinstitut som är etablerade i deltagande medlemsstater som har euron som valuta (medlemsstater i euroområdet) innehar kassakravsmedel på konton hos ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet. Eftersom kreditinstituten har konton hos den nationella centralbanken i sin respektive jurisdiktion, är det lämpligt att reserverna uteslutande innehas på konton hos nationella centralbanker.

(8)

Genom förordning (EG) nr 2531/98 och förordning (EG) nr 2532/98 ges ECB befogenhet att förelägga sanktioner om krav i fråga om statistikrapportering åsidosätts, vilket inkluderar fall där de kassakrav som framgår av den här förordningen inte uppfylls.

(9)

För att garantera rättssäkerhet måste de bestämmelser i den här förordningen som samordnats med ändringen av definitionen ”kreditinstitut” i förordning Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (5) (enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 (6)) gälla samtidigt som den ändringen den 26 juni 2021. Av driftstekniska skäl är det dock nödvändigt att bestämmelserna om minimireserver gäller fr.o.m. den 28 juli 2021, den första dagen i den femte uppfyllandeperioden 2021.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

Denna förordning fastställer kraven på minimireserver för följande institut:

a)

kreditinstitut som antingen:

i)

har auktoriserats enligt artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (7), eller

ii)

är undantagna från en sådan auktorisation enligt artikel 2.5 i direktiv 2013/36/EU.

b)

filialer till kreditinstitut, inklusive filialer som är etablerade i medlemsstater som har euron som valuta (euroområdets medlemsstater) till kreditinstitut som varken har sitt säte eller sitt huvudkontor i en av euroområdets medlemsstater, men exklusive filialer, etablerade utanför euroområdets medlemsstater, till kreditinstitut som är etablerade i en av euroområdets medlemsstater.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1.

minimireserver: den summa medel som ett institut måste hålla som reserver på sina kassakravskonton hos den berörda nationella centralbanken.

2.

krav på minimireserver: alla krav som institut ska uppfylla enligt denna förordning avseende beräkning, anmälan, bekräftelse och uppfyllande av minimireserver, samt rapportering och kontroll.

3.

medlemsstat i euroområdet: en medlemsstat som har euron som valuta.

4.

kreditinstitut: ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i och vars verksamhet uppfyller definitionen av ett kreditinstitut i artikel 4.1.1 i förordning (EU) nr 575/2013.

5.

filial: en filial enligt definitionen i artikel 4.1.17 i förordning (EU) nr 575/2013.

6.

berörd nationell centralbank: den nationella centralbanken i den medlemsstat i euroområdet där institutet har sin hemvist.

7.

kassakravskonto: ett konto på vilket ett institut innehar sina reserver hos den berörda nationella centralbanken.

8.

kassakravsbas: summan av godtagbara skulder som används för att beräkna ett instituts minimireserver.

9.

kassakravsprocent: den procentsats som tillämpas på posterna som ingår i kassakravsbasen för att beräkna ett instituts minimireserver.

10.

uppfyllandeperiod: den period för vilken man granskar huruvida kraven på minimireserverna har uppfyllts.

11.

saldo vid dagens slut: innehavet av reserver vid den tidpunkt då avvecklingen av betalningar har slutförts och eventuella noteringar har gjorts för tillträde till Eurosystemets stående faciliteter.

12.

NCB-bankdag: varje dag då en viss nationell centralbank har öppet för att genomföra Eurosystemets penningpolitiska transaktioner.

13.

Target2-affärsdag: varje dag då Target2 är öppet för avveckling av betalningsuppdrag enligt definitionen i Europeiska centralbankens riktlinje ECB/2012/27 (8).

14.

med hemvist: en fysisk eller juridisk person som har sin hemvist i en av euroområdets medlemsstater i den mening som avses i artikel 1.4 i rådets förordning (EG) nr 2533/98 (9).

15.

fusion: ett förfarande varigenom ett eller flera kreditinstitut (fusionerande institut) upplöses utan att träda i likvidation och överför samtliga sina tillgångar och skulder till ett annat kreditinstitut (förvärvande institut), som kan vara ett nyligen inrättat kreditinstitut.

16.

uppdelning: ett förfarande varigenom ett kreditinstitut (det institut som delas) upplöses utan att träda i likvidation och överför samtliga sina tillgångar och skulder till två eller flera institut (övertagande institut), som kan vara nyligen etablerade kreditinstitut.

Artikel 3

Innehav av minimireserver

1.   Instituten som avses i artikel 1 ska inneha minimireserver som beräknas i enlighet med artikel 6, enligt följande:

a)

Det genomsnittliga saldot på ett eller flera kassakravskonton vid dagens slut under en uppfyllandeperiod ska motsvara eller överskrida det belopp som beräknas för perioden i enlighet med artikel 6.

b)

Minimireserver ska innehas på kassakravskonton, denominerade i euro, hos de berörda nationella centralbankerna i varje medlemsstat i euroområdet där de är etablerade.

c)

Avvecklingskonton hos de nationella centralbankerna får användas som kassakravskonto inom ramen för denna förordning.

d)

Medel som är föremål för rättsliga, kontraktsenliga, tillsynsmässiga eller andra begränsningar som hindrar institutet från att likvidera, överlåta, pantsätta eller avveckla sådana tillgångar under den relevanta uppfyllandeperioden ska exkluderas från minimireserverna.

I enlighet med punkt d ska institut utan dröjsmål informera den berörda nationella centralbanken om varje begränsning som avses här.

2.   Om ett institut har flera filialer i samma medlemsstat i euroområdet gäller nedanstående punkter:

a)

Det kontor där institutet har sitt säte eller huvudkontor, om detta är beläget i en av euroområdets medlemsstater, ska uppfylla kraven på minimireserverna som framgår av denna artikel för dessa filialer i den medlemsstaten.

b)

Institutet ska utse en av sina filialer i samma medlemsstat som ska uppfylla kraven på minimireserverna enligt denna artikel om det varken har sitt säte eller sitt huvudkontor i den medlemsstaten.

c)

Den berörda nationella centralbanken ska använda saldot på kassakravskontona vid dagens slut för det institutets filialer i den medlemsstaten för att verifiera om punkt 1 a i denna artikel uppfylls.

3.   Europeiska centralbanken (ECB) ska publicera följande förteckningar över institut på sin webbplats:

a)

Institut som omfattas av kraven på minimireserver enligt denna förordning.

b)

Institut som är undantagna från kraven på minimireserver enligt artikel 4, exklusive sådana institut som avses i punkterna a–c i artikel 4.2.

Artikel 4

Undantag från kraven på minimireserver

1.   Institut ska undantas från kraven på minimireserver enligt artikel 3 om antingen

a)

en auktorisation som avses i artikel 1 a i återkallas eller institutet avstår från den, eller

b)

ett institut är föremål för ett likvidationsförfarande enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG (10).

2.   På begäran av en nationell centralbank får ECB bevilja undantag från kraven på minimireserver enligt artikel 3 i alla nedanstående fall om:

a)

ett institut är föremål för en rekonstruktionsåtgärd enligt direktiv 2001/24/EG.

b)

ett institut omfattas av ett beslut om kvarstad från unionen eller en medlemsstat, eller omfattas av åtgärder som unionen vidtagit med stöd av artikel 75 i fördraget, och detta inskränker institutets möjligheter att förfoga över sina medel.

c)

institutet stängts av eller uteslutits från Eurosystemets öppna marknadsoperationer eller stående faciliteter av ECB och nationella centralbanker (Eurosystemet) enligt Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2015/510 (ECB/2014/60) (11).

d)

det inte är lämpligt att kräva minimireserver från det institutet.

Vad gäller punkt 2 c ovan ska, i sådana fall då ett instituts tillgång till Eurosystemets öppna marknadsoperationer eller till stående faciliteter återställs av ECB-rådet enligt artikel 158 i riktlinje (EU) 2015/510 (ECB/2014/60), undantaget upphöra att gälla från och med starten av nästa uppfyllandeperiod.

3.   När man beviljar undantag i enlighet med punkt 2 d ska de berörda nationella centralbankerna och ECB beakta alla nedanstående aspekter:

a)

Huruvida institutet endast är auktoriserat för att bedriva verksamhet för speciella ändamål.

b)

Institutet inte får utöva aktiv bankverksamhet i konkurrens med andra kreditinstitut.

c)

Institutet har en lagstadgad skyldighet att hålla all sin inlåning öronmärkt för regionalt och/eller internationellt utvecklingsbistånd.

Vid tillämpningen av punkt a, är ett institut auktoriserat för att endast bedriva verksamhet för speciella ändamål om det utövar specifika offentliga förvaltningsuppgifter eller om institutet enlig lag eller bolagsordning inte får bedriva verksamhet som kreditinstitut.

4.   De undantag som avses i denna artikel ska tillämpas fr.o.m. starten på den uppfyllandeperiod under vilken den relevanta händelsen inträffar.

Artikel 5

Kassakravsbas

1.   Institut ska beräkna sin kassakravsbas utifrån den statistiska informationen om följande skulder som rapporteras enligt förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2):

a)

inlåning,

b)

emitterade skuldförbindelser.

Om ett institut har skulder gentemot en filial inom samma enhet belägen utanför euroområdet, eller gentemot den enhetens huvudkontor eller säte som är beläget utanför euroområdet, ska dessa skulder inkluderas i kassakravsbasen.

2.   Instituten ska exkludera följande skulder från kassakravsbasen beräknad enligt punkt 1:

a)

skulder till ett annat institut om det institutet

i)

omfattas av krav på minimireserver enligt denna förordning, och

ii)

inte är undantaget, eller inte har beviljats något undantag, från kraven på minimireserver enligt artikel 4.

b)

skulder till ECB eller en nationell centralbank i en medlemsstat i euroområdet.

3.   Om skulder exkluderas från kassakravsbasen enligt punkt 2 ska institutet:

a)

utan onödigt dröjsmål informera den berörda nationella centralbanken om det exkluderade beloppet,

b)

styrka skulderna,

c)

dra av dessa skulder från kassakravsbasen efter det att man styrkt beloppet för den berörda nationella centralbanken i enlighet med punkt b.

Om ett institut inte kan styrka skulderna inom kategorin ”emitterade skuldförbindelser” för den berörda nationella centralbanken, ska institutet tillämpa det standardavdrag som publiceras på ECB:s webbplats på det utestående beloppet av skuldförbindelser som institutet emitterat och som har en ursprunglig löptid på högst två år.

4.   När ECB fastställer schablonavdraget avsett att tillämpas på skulder inom kategorin skuldförbindelser med löptid på högst två år som avses i punkt 3 ska den beakta makroförhållandet för hela euroområdet mellan stocken av relevanta instrument, emitterade av kreditinstitut, vilka innehas av andra kreditinstitut, ECB och berörda nationella centralbanker, och det totala beloppet av utelöpande sådana instrument, emitterade av kreditinstitut.

5.   Instituteten ska beräkna sin kassakravsbas för en viss uppfyllandeperiod på grundval av uppgifter avseende den månad som infaller två månader före den månad under vilken uppfyllandeperioden börjar.

6.   ”Tail”-klassificerade institut enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2) ska beräkna sin kassakravsbas för två på varandra följande uppfyllandeperioder med början från den tredje månaden efter ett kvartalsslut, på grundval av kvartalsslutsuppgifter som rapporteras i enlighet med förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2). Dessa institut ska informera den berörda nationella centralbanken om sina minimireserver i enlighet med artikel 7.

Artikel 6

Beräkning av minimireserver

1.   Minimireserver som innehas av institut enligt artikel 3 ska beräknas med hjälp av nedanstående procentsatser för varje skuld i kassakravsbasen som avses i artikel 5:

a)

en kassakravsprocent på 0 procent ska tillämpas på följande kategorier som avses i del 2 i bilaga II till förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2):

i)

Inlåning som uppfyller ett av nedanstående villkor:

har en överenskommen löptid på mer än två år,

har en uppsägningstid på mer än två år,

är återköpsavtal (repor),

ii)

skuldförbindelser som emitterats med en ursprunglig löptid på mer än två år.

b)

En kassakravsprocent på 1 procent ska tillämpas på alla andra skulder som ingår i kassakravsbasen.

2.   De nationella centralbankerna eller institutet ska göra ett generellt avdrag på 100 000 euro vid beräkningen av minimireserverna för varje institut, om inte annat följer av artiklarna 10–12.

3.   De nationella centralbankerna ska använda minimireserverna som beräknats i enlighet med artikel 6 för att

a)

förränta minimireserverna,

b)

bedöma huruvida artikel 3.1 a uppfylls.

Artikel 7

Underrättelser om minimireserver

1.   De nationella centralbankerna ska inrätta förfarandet för att underrätta om institutens individuella minimireserver. Förfarandet ska inkludera huruvida den berörda nationella centralbanken eller institutet beräknar minimireserverna i enlighet med artikel 6.

2.   Om en berörd nationell centralbank beräknar minimireserverna för ett institut enligt punkt 1, ska alla nedanstående regler iakttas:

a)

Den berörda nationella centralbanken ska underrätta institutet om dess minimireserver senast tre NCB-bankdagar före uppfyllandeperiodens start.

b)

Institutet ska bekräfta minimireserverna senast en NCB-bankdag före uppfyllandeperiodens start.

c)

Om ett institut inte svarar på den underrättelse som avses i punkt a) före slutet av den NCB-bankdag som föregår uppfyllandeperiodens start, ska den underrättelse som avses i punkt b) anses ha skett och de minimireserver som institutet underrättats om ska gälla för den uppfyllandeperioden.

3.   Om ett institut beräknar sina minimireserver enligt punkt 1, ska alla nedanstående regler iakttas:

a)

Institutet ska den berörda nationella centralbanken om sina minimireserver senast tre NCB-bankdagar före uppfyllandeperiodens start.

b)

Den berörda nationella centralbanken ska bekräfta institutets minimireserver senast den NCB-bankdag som föregår uppfyllandeperiodens start.

c)

Om den berörda nationella centralbanken inte svarar på den underrättelse som avses i punkt a) före slutet av den NCB-bankdag som föregår uppfyllandeperiodens start, ska den underrättelse som avses i punkt b) anses ha skett och de minimireserver som institutet underrättats om ska gälla för den uppfyllandeperioden.

4.   Avseende punkterna 2 och 3 får den berörda nationella centralbanken ange ett tidigare datum för underrättelsen om minimireserver.

5.   De nationella centralbankerna får ange villkoren och tidsfristerna inom vilka instituten får ändra kassakravsbasen och minimireserverna som underrättats i enlighet med denna artikel. Ändringar får inte ske efter det att minimireserverna bekräftats enligt punkterna 2 och 3.

6.   De berörda nationella centralbankerna ska offentliggöra tidsscheman som anger tidsfristerna för att bekräfta uppgifter med betydelse för beräkningen av minimireserver och genomförandet av de förfaranden som framgår av denna artikel.

7.   Om ett institut inte rapporterar de statistiska uppgifter som anges i förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2), ska den nationella centralbanken skatta institutets minimireserver för den relevanta uppfyllandeperioden utifrån tidigare uppgifter som institutet lämnat samt eventuellt andra relevanta uppgifter, och meddela institutet dessa minimireserver senast tre NCB-bankdagar före uppfyllandeperiodens start.

Artikel 8

Uppfyllandeperiod

1.   Om ECB-rådet inte beslutar om något annat, börjar en uppfyllandeperiod på dagen för avvecklingen av den huvudsakliga refinansieringstransaktion som följer på ECB-rådets möte där den månatliga utvärderingen av penningpolitiken avses ske, och slutar dagen innan nästa uppfyllandeperiod startar.

2.   ECB:s direktion ska publicera ett tidsschema för uppfyllandeperioderna på ECB:s webbplats. De nationella centralbankerna ska också publicera detta tidsschema på sina respektive webbplatser. Tidsschemat ska offentliggöras av ECB och de nationella centralbankerna minst tre månader före varje nytt kalenderår.

3.   ECB-rådet får ändra det tidsschema som avses i punkt 2. Det ändrade tidsschemat ska offentliggöras på ECB:s och de nationella centralbankerna webbplatser innan den uppfyllandeperiod som ändringen avser börjar.

Artikel 9

Förräntning

1.   På innehav av minimireserver på kassakravskonton ska den berörda nationella centralbanken betala ränta enligt genomsnittet (vägt med avseende på antalet kalenderdagar) av räntesatsen för Eurosystemets huvudsakliga refinansieringstransaktioner under uppfyllandeperioden, enligt formeln nedan (varvid resultatet avrundas till närmaste cent):

Image 1

Image 2

där:

Rt

=

ränta som utgår på innehav av minimireserver för uppfyllandeperioden t,

Ht

=

genomsnittligt dagligt innehav av minimireserver för uppfyllandeperioden t,

nt

=

antalet kalenderdagar i uppfyllandeperioden t,

rt

=

räntesats som utgår på innehav av minimireserver för uppfyllandeperioden t, normal avrundning av räntesatsen till två decimaler ska tillämpas,

i

=

kalenderdagen i under uppfyllandeperioden t,

MRi

=

marginalräntan för den senaste huvudsakliga refinansieringstransaktion som avvecklats på eller före kalenderdagen i.

2.   Den berörda nationella centralbanken ska betala ut den ränta som utgår på innehavet av minimireserver den andra Target2-affärsdagen efter utgången av den uppfyllandeperiod då räntan tjänats in.

Artikel 10

Indirekt innehav av kassakravsmedel genom en mellanhand

1.   Ett institut får ansöka hos den berörda nationella centralbanken om tillstånd att inneha alla sina kassakravsmedel indirekt genom ett institut som agerar som mellanhand om denna mellanhand

a)

har hemvist i samma medlemsstat,

b)

omfattas av krav på minimireserver,

c)

normalt utför vissa administrativa uppgifter (t.ex. likviditetsförvaltning) för det institutet, som går utöver att inneha minimireserver.

2.   Om ett institut inom ramen för punkt 1 ansöker om tillstånd att inneha alla sina minimireserver indirekt genom ett institut som agerar som mellanhand, ska institutet ingå ett avtal om detta med mellanhanden. Av avtalet ska det åtminstone framgå

a)

huruvida sökanden önskar ha tillgång till Eurosystemets stående faciliteter och öppna marknadstransaktioner,

b)

en uppsägningstid på minst tolv månader, utan att detta påverkar bestämmelserna i artikel 10.7 b.

Om ett institut säger upp ett avtal enligt punkt b ska det underrätta den berörda nationella centralbanken om detta utan onödigt dröjsmål.

3.   Om ett moderbolag i sin statistikrapportering konsoliderar verksamheten för dotterbolag med hemvist i samma medlemsstat i enlighet med artikel 6.1 förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2), får moderbolaget ansöka hos den berörda nationella centralbanken om att inneha gruppens minimireserver som mellanhand.

4.   Om ett moderbolag ansöker om tillstånd för att inneha gruppens minimireserver som mellanhand enligt punkt 3, ska moderbolaget sluta ett avtal med varje institut som ingår i gruppen om att det ska agera som mellanhand. Av alla dessa avtal ska det åtminstone framgå

a)

huruvida moderbolaget eller dotterbolagen önskar ha tillgång till Eurosystemets stående faciliteter och öppna marknadstransaktioner,

b)

en uppsägningstid på minst tolv månader.

5.   Den berörda nationella centralbanken får bevilja ett sökande institutet tillstånd att hålla kassakravsmedel genom en mellanhand, och ska underrätta både institutet samt institutet som agerar som mellanhand om detta utan onödigt dröjsmål. Ett sådant tillstånd ska gälla från och med starten av den första uppfyllandeperioden efter den dag då tillståndet beviljades, och ska fortsätta att gälla under den tid som det avtal som avses i punkterna 2 eller 4 löper, eller fram till dess att tillståndet dras in enligt punkterna 7 och 8.

Om ett kreditinstitut getts tillstånd att inneha kassakravsmedel genom en mellanhand i enlighet med artikel 10 i förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9) ska detta anses ha beviljats enligt denna punkt i enlighet med denna förordning.

6.   Om ett institut som agerar som mellanhand innehar minimireserver för ett annat institut enligt denna artikel, ska dessa reserver innehas på institutets egna kassakravskonto utöver de egna reserver som innehas där i enlighet med denna förordning.

7.   ECB eller den berörda nationella centralbanken får när som helst återkalla ett tillstånd som beviljats enligt punkt 5 om antingen:

a)

endera parten till det avtal som avses i punkterna 2 eller 4 inte uppfyller de krav som framgår av denna förordning,

b)

endera parten till det avtal som avses i punkterna 2 eller 4 begär att tillståndet återkallas enligt denna artikel,

c)

villkoren för det indirekta innehavet av minimireserver som framgår av punkt 1 inte längre är uppfyllda,

d)

det finns tillsynsskäl som rör mellanhanden.

8.   Den berörda nationella centralbanken eller ECB ska beakta följande när de överväger att återkalla ett tillstånd enligt punkt 7:

a)

huruvida parterna är eniga om att säga upp avtalet,

b)

huruvida det institut som innehar sina minimireserver indirekt genom en mellanhand själv kan fullgöra sina krav på minimireserver.

9.   Om en berörd nationell centralbank eller ECB återkallar ett tillstånd enligt punkt 7, ska nedanstående punkter iakttas:

a)

Återkallelsen av ett tillstånd får verkan vid uppfyllandeperiodens utgång utom i fall då tillståndet återkallas enligt punkt 7 d.

b)

Om tillståndet återkallats enligt punkt 7 d får återkallelsen omedelbar verkan och den minimiperiod som framgår av led c i denna punkt gäller ej.

c)

Den berörda nationella centralbanken eller ECB ska underrätta båda parterna till det avtal som avses i punkterna 2 eller 4 om återkallelsen minst fem NCB-arbetsdagar före utgången av den sista uppfyllandperioden då tillståndet gäller.

10.   Om ECB beslutar om sanktioner enligt förordning (EG) nr 2532/98, får dessa sanktioner rikta sig mot det institut som agerar som mellanhand och det institut för vilket mellanhanden innehar reserverna.

Artikel 11

Aggregerad rapportering av kassakravsbasen

1.   Om ett institut ansöker om tillstånd hos den berörda nationella centralbanken om att få inneha alla sina kassakravsmedel indirekt genom ett moderinstitut enligt artikel 10.3, får moderinstitutet ansöka hos den berörda nationella centralbanken om att få rapportera kassakravsbasen och kassakravsbasen för instituten i den gruppen i aggregerad form och i enlighet med förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2). De nationella centralbankerna får ge moderinstitut tillstånd att rapportera kassakravsbasen i aggregerad form och i enlighet med förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2).

2.   Om ett moderinstitut ansöker om tillstånd hos den berörda nationella centralbanken om att få rapportera kassakravsbasen i aggregerad form enligt punkt 1, ska den berörda nationella centralbanken säkerställa att det avtal som avses i artikel 10.4 innehåller en klausul som godtar att det generella avdrag som avses i artikel 6.2 kan gå förlorat på individuell nivå.

3.   Om den berörda nationella centralbanken beviljar moderinstitutet tillstånd att rapportera kassakravsbasen i aggregerad form enligt punkt 1, ska den under underrätta det berörda institutet om detta utan onödigt dröjsmål. Ett sådant tillstånd ska gälla från och med starten av den första uppfyllandeperioden efter den dag då tillståndet beviljades, och ska fortsätta att gälla under den tid som det avtal som avses i punkt 2 löper, eller fram till dess att tillståndet återkallas.

4.   Om den berörda nationella centralbanken beviljar ett moderinstitut tillstånd att rapportera kassakravsbasen i aggregerad form enligt punkt 1, ska ett generellt avdrag som avses i artikel 6.2 automatiskt dras av från de minimireserver som mellanhanden innehar.

5.   Om ett institut beviljats tillstånd av ECB att rapportera kassakravsbasen i aggregerad form enligt artikel 11 i förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9), ska detta vara giltigt och tillämpas inom ramen för den här förordningen fram tills dess att tillståndet återkallas.

Artikel 12

Fusioner och uppdelningar

1.   Om en fusion sker under en uppfyllandeperiod gäller följande:

a)

Det förvärvande institutet ska uppfylla kraven enligt denna förordning åt det institut som är föremål för förvärvet.

b)

Det förvärvande institutets minimireserver ska reduceras med alla generella avdrag som är tillämpliga enligt artikel 6.2.

c)

De nationella centralbankerna ska bedöma huruvida institut uppfyller kraven enligt artikel 3.1 a genom att beakta innehavet på kassakravskontona vid dagens slut för både det förvärvande institutet och det institut som är föremål för förvärvet.

2.   Nedanstående ska tillämpas under den uppfyllandeperiod som följer direkt efter den uppfyllandeperiod som avses i punkt 1:

a)

Minimireserverna för det förvärvande institutet ska i enlighet med artikel 6.2 endast minskas med generellt avdrag.

b)

Det förvärvande institutets minimireserver ska i enlighet med artikel 6 beräknas utifrån en kassakravsbas som aggregerar kassakravsbaserna för det förvärvande institutet och det institut som är föremål för förvärvet.

Enligt punkt b ska beräkningen ske utifrån varje instituts kassakravsbas under den berörda uppfyllandeperioden som om fusionen ej skett, och i enlighet med de regler som framgår av del 2 bilaga III till förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2).

Första stycket ska också gälla för senare uppfyllandeperioder om villkoren enligt del 2 bilaga III punkt 4 till förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2) är uppfyllda.

3.   Om en uppdelning sker under en uppfyllandeperiod gäller följande:

a)

De övertagande instituten som är kreditinstitut ska uppfylla kraven enligt denna förordning åt det institut som delas.

b)

Vart och ett av de övertagande kreditinstituten ska uppfylla kraven enligt denna förordning avseende den del av kassakravsbasen som de övertar från det institut som delas.

c)

Reserverna som innehas av det institut som delas ska fördelas proportionellt mellan de övertagande instituten.

d)

Det generella avdraget som avses i artikel 6.2 ska dras av från minimireserverna för vart och ett av de övertagande instituten.

4.   Följande gäller under den uppfyllandeperiod som följer omedelbart på den uppfyllandeperiod under vilken uppdelningen träder i kraft och fram tills dess att de övertagande instituten själva rapporterar sin respektive kassakravsbas i enlighet med förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2).

a)

Vart och ett av de övertagande instituten ska i förekommande fall uppfylla kraven enligt denna förordning avseende den del av kassakravsbasen som de övertar från det institut som delas.

b)

Det generella avdraget som avses i artikel 6.2 ska dras av från minimireserverna för vart och ett av de övertagande instituten.

Artikel 13

Delegering av befogenheter om euron införs

1.   För det fall att en medlemsstat inför euron i enlighet med fördraget, delegerar ECB-rådet härmed befogenheten till direktionen att fastställa, efter att ha hört ECBS kommitté för marknadsoperationer, följande:

a)

Datum för en övergångsvis uppfyllandeperiod för tillämpningen av krav på minimireserver enligt artikel 3 avseende institut etablerade i den medlemsstaten, där startdatumet är lika med den dag då euron införs i den medlemsstaten.

b)

Beräkningsmetoden för kassakravsbasen som avses i artikel 5 under den övergångsvisa uppfyllandeperioden som avses i punkt a.

c)

Tidsfristen för att beräkna och verifiera minimireserverna genom de institut som är etablerade i den medlemsstaten eller genom den berörda nationella centralbanken för den övergångsvisa uppfyllandeperioden.

ECB:s direktion ska anta och offentliggöra ett beslut enligt första stycket minst två månader före den dag då euron införs som valuta i den berörda medlemsstaten och informera ECB-rådet om detta.

2.   Därutöver delegerar ECB-rådet befogenheten till direktionen att bevilja institut som är etablerade i en annan medlemsstat i euroområdet att göra ett avdrag från kassakravsbasen för skulder till institut som är etablerade i den medlemsstat som inför euron för de berörda uppfyllandeperioderna under och direkt efter den övergångsvisa uppfyllandeperioden som avses i punkt 1 a.

Första stycket ska gälla när institut i medlemsstaten som inför euron inte finns med på förteckningen över institut som avses i artikel 3.3 a vid den tidpunkt då kassakraven beräknas. I sådana fall får de beslut som ECB:s direktion antar, som tillåter avdrag enligt denna punkt, innehålla ytterligare anvisningar om hur avdragen avseende sådana skulder ska beräknas.

Artikel 14

Kontroll

1.   De berörda nationella centralbankerna får kontrollera riktigheten och kvaliteten av den information som instituten lämnar för att visa att de uppfyller kassakraven, i enlighet med artikel 6.3 förordning (EG) nr 2531/98.

2.   Om ett institut meddelar sin beräkning av minimireserverna enligt artikel 7.3, ska den berörda nationella centralbanken kontrollera att beräkningen är riktig och granska huruvida informationen stämmer överens med den statistiska information som rapporteras enligt förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2).

Artikel 15

Upphävande

1.   Förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9) upphävs från och med den 26 juni 2021.

2.   Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 16

Slutbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den femte dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 26 juni 2021. Artikel 3 ska dock tillämpas från och med den 28 juli 2021, den första dagen i den femte uppfyllandeperioden 2021.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Frankfurt am Main den 22 januari 2021.

På ECB-rådets vägnar

Christine LAGARDE

ECB:s ordförande


(1)  EUT L 318, 27.11.1998, s. 1.

(2)  EUT L 318, 27.11.1998, s. 4.

(3)  Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 av den 12 september 2003 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (ECB/2003/9) (EUT L 250, 2.10.2003, s. 10).

(4)  Europeiska centralbankens förordning (EU) 2021/379 av den 22 januari 2021 om kreditinstitutens och MFI-sektorns balansräkningsposter (ECB/2021/2) (se sidan 16 i detta nummer av EUT).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 av den 27 november 2019 om tillsynskrav för värdepappersföretag och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 575/2013, (EU) nr 600/2014 och (EU) nr 806/2014 (EUT L 314, 5.12.2019, s. 1).

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG ((EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

(8)  Europeiska centralbankens riktlinje av den 5 december 2012 om ett transeuropeiskt automatiserat system för bruttoavveckling av betalningar i realtid (Target2) (ECB/2012/27) (EUT L 30, 30.1.2013, s. 1).

(9)  Rådets förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter (EGT L 318, 27.11.1998, s. 8).

(10)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut (EGT L 125, 5.5.2001, s. 15).

(11)  Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2015/510 av den 19 december 2014 om genomförandet av Eurosystemets penningpolitiska ramverk (ECB/2014/60) (EUT L 91, 2.4.2015, s. 3).


BILAGA I

Upphävd förordning och en förteckning över senare ändringar av den

Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9) (EUT L 250, 2.10.2003, s. 10)

Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1052/2008 (ECB/2008/10) (EUT L 282, 25.10.2008, s. 14)

Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1358/2011 (ECB/2011/26) (EUT L 338, 21.12.2011, s. 51)

Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1376/2014 (ECB/2014/52) (EUT L 366, 20.12.2014, s. 79)

Europeiska centralbankens förordning (EU) 2016/1705 (ECB/2016/26) (EUT L 257, 23.9.2016, s. 10)


BILAGA II

Jämförelsetabell

Förordning (EG) nr 1745/2003

Denna förordning

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 2.1

Artikel 1

Artikel 2.2 första stycket

Artikel 4.1

Artikel 2.2, andra stycket

Artikel 4.2, 4.3

Artikel 2.3

Artikel 3.3

Artikel 3.1 d och artikel 3.4

Artikel 3.1

Artikel 5.1

Artikel 3.2

Artikel 5.2

Artikel 3.2a, första stycket

Artikel 5.3

Artikel 3.2a, andra stycket

Artikel 5.4

Artikel 5.5

Artikel 3.3

Artikel 5.6

Artikel 3.4

Artikel 5.7

Artikel 4.1

Artikel 6.1 a

Artikel 4.2

Artikel 6.1 b

Artikel 5.1

Artiklarna 6.1, inledande meningen samt artikel 6.3

Artikel 5.2

Artikel 6.2

Artikel 5.3

Artikel 7.1–7.5

Artikel 5.4

Artikel 7.6

Artikel 5.5

Artikel 7.7

Artikel 6.1, första och andra meningen

Artikel 3.1 b

Artikel 6.1, tredje meningen

Artikel 3.1 c

Artikel 6.2

Artikel 3.1 a

Artikel 6.3

Artikel 3.2

Artikel 7

Artikel 8

Artikel 8

Artikel 9

Artikel 9

Artikel 14.1

Artikel 10.1 och 10.2

Artikel 10.1, 10.2 och 10.5

Artikel 10.3

Artikel 10.6 och 10.10

Artikel 10.4

Artikel 10.7, 10.9 a och 10.9 c

Artikel 10.5

Artikel 10.9 b

Artikel 10.4, 10.5 och 10.8

Artikel 10.6

Skäl 5, artikel 14.2

Artikel 11

Artikel 11

Artikel 12

Artikel 13

Artikel 12

Artikel 13a

Artikel 13

Artikel 14

Artikel 15

 

Artikel 15

Artikel 16

Bilaga I och II


Top