(1)

I artiklarna 10a.5, 10a.5a och 10a.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (2) föreskrivs en maximal årlig mängd utsläppsrätter som ligger till grund för beräkningen av gratistilldelningen till anläggningar som inte omfattas av artikel 10a.3 i det direktivet.

(2)

Den maximala mängden gratis tilldelade utsläppsrätter enligt artikel 10a.5 i direktiv 2003/87/EG minus den mängd som avses i artikel 10a.8 och vid behov med beaktande av tillgängliga ytterligare utsläppsrätter enligt artikel 10a.5a i det direktivet bör inte överskridas med tanke på att den auktioneringsandel som anges i artikel 10 i direktiv 2003/87/EG måste respekteras. För att säkerställa att den maximala årliga mängden utsläppsrätter inte överskrids bör en sektorsövergripande korrigeringsfaktor vid behov tillämpas för att på ett enhetligt sätt minska antalet gratis utsläppsrätter för varje anläggning som är berättigad till gratis tilldelning.

(3)

Enligt artikel 14.6 i delegerad förordning (EU) 2019/331 ska kommissionen fastställa den sektorsövergripande korrigeringsfaktorn för varje år under den relevanta tilldelningsperioden när de preliminära årliga mängderna gratis utsläppsrätter för den perioden har anmälts.

(4)

Den sektorsövergripande korrigeringsfaktor som ska tillämpas varje år under tilldelningsperioden 2021–2025 för anläggningar som inte identifierats som elproducenter och som inte är nya deltagare bör fastställas på grundval av den preliminära årskvantiteten utsläppsrätter som tilldelas gratis under tilldelningsperioden, med undantag för de gratis utsläppsrätter som tilldelats anläggningar som av medlemsstaterna uteslutits från systemet för handel med utsläppsrätter inom unionen (EU:s utsläppshandelssystem), i enlighet med artikel 27 eller 27a i direktiv 2003/87/EG, inklusive de gratis utsläppsrätter som tilldelats anläggningar som medlemsstaterna har inkluderat i enlighet med artikel 24 i det direktivet.

(5)

För 2021 uppgår den sammanlagda kvantitet utsläppsrätter i unionen som avses i artikel 9 i direktiv 2003/87/EG till 1 571 583 007, i enlighet med artikel 1 i kommissionens beslut (EU) 2020/1722 (3). I enlighet med artikel 10.1 första och andra styckena i direktiv 2003/87/EG beräknades det maximala (årliga) antal som föreskrivs i artikel 10a.5 till 43 % av 1 571 583 007, dvs. 675 780 693. Från dessa 675 780 693 utsläppsrätter bör 32 500 000 dras av årligen i enlighet med artikel 10a.8 i direktiv 2003/87/EG, vilket innebär maximalt 643 280 693 utsläppsrätter för 2021. I enlighet med artikel 10a.5a i direktiv 2003/87/EG skulle en ytterligare kvantitet på upp till 3 % av det totala antalet utsläppsrätter, som uppgår till 413 420 157 under tioårsperioden 2021–2030, användas för att öka den maximala tillgängliga mängden om de preliminära årskvantiteterna gratis utsläppsrätter per anläggning som lämnats in av medlemsstaterna och Eftastaterna i EES, med tillämpning av den relevanta faktor som fastställs i bilaga V till delegerad förordning (EU) 2019/331, översteg den högsta kvantitet som avses i artikel 10a.5 i direktivet. Det senare var emellertid inte fallet. Därför bör den årliga sektorsövergripande korrigeringsfaktorn vara 100 %.

(6)

Eventuella outnyttjade utsläppsrätter från den maximala mängden under 2021 bör göras tillgängliga under det följande året, dvs. under 2022. Denna logik bör fortsätta att gälla för efterföljande år under tilldelningsperioden 2021–2025 som avses i artikel 2.15 i delegerad förordning (EU) 2019/331.

(7)

Den maximala mängden enligt artikel 10a.5, 10a.5a och 10a.8 i direktiv 2003/87/EG, de harmoniserade tilldelningsbestämmelserna och den sektorsövergripande korrigeringsfaktorn kommer att tillämpas i Eftastaterna i EES (4). Det är därför nödvändigt att beakta de preliminära årliga utsläppsrätter som tilldelas gratis under perioden 2021–2025 på grundval av de uppgifter som godkänts av Eftas övervakningsmyndighet beträffande Island, Norge och Liechtenstein. De beräkningar som avses i skäl 5 återspeglar denna nödvändighet.