EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32020Q0214(01)

Praktiska anvisningar till parternai mål vid domstolen

OJ L 42I , 14.2.2020, p. 1–14 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/proc_rules/2020/214/oj

14.2.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

LI 42/1


PRAKTISKA ANVISNINGAR TILL PARTERNAI MÅL VID DOMSTOLEN

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

(Siffrorna hänvisar till de relevanta punkterna)

I.

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER 1–9
De olika delarna av förfarandet vid domstolen samt vad som huvudsakligen kännetecknar dessa 1
Företrädande av parterna vid domstolen 2–3
Kostnader för förfarandet vid domstolen samt rättshjälp 4–6
Skydd av personuppgifter 7–9

II.

DEN SKRIFTLIGA DELEN AV FÖRFARANDET 10–50
Syftet med den skriftliga delen av förfarandet 10
Den skriftliga delen av förfarandet i mål om förhandsavgörande 11–12
Den skriftliga delen av förfarandet i mål om direkt talan 13–19
Ansökan 13–14
Svaromålet 15–16
Replik och duplik 17
Ansökan om skyndsam handläggning 18
Ansökningar om uppskov med verkställighet eller andra interimistiska åtgärder (Interimistiskt förfarande) 19
Den skriftliga delen av förfarandet i mål om överklagande 20–32
Överklagande 21–25
Svarsskrivelse 26
Anslutningsöverklagande 27
Svarsskrivelse med anledning av anslutningsöverklagandet 28
Replik och duplik 29–30
Överklagande enligt artikel 57 i stadgan 31
Konfidentialitet i mål om överklagande 32
Intervention i mål om direkt talan och i mål om överklagande 33–38
Interventionsansökan 33
Interventionsinlaga 34
Yttrande över interventionsinlagan 35
För sent ingivna interventionsansökningar 36
Intervention med anledning av en ansökan om interimistiska åtgärder eller ansökan om skyndsam handläggning 37
Ingen intervention i mål om förhandsavgörande 38
Inlagornas form och struktur 39–45
Ingivande och översändande av inlagor 46–50

III.

DEN MUNTLIGA DELEN AV FÖRFARANDET 51–69
Syftet med den muntliga förhandlingen 52
Begäran om muntlig förhandling 53
Kallelse till förhandling och behovet av ett snabbt svar på denna kallelse 54
Åtgärder att vidta inför förhandlingen 55–57
Den muntliga förhandlingens normala förlopp 58
Den första delen av förhandlingen: de muntliga anförandena 59–64
Syftet med de muntliga anförandena 59
Längden på de muntliga anförandena samt eventuell förlängning av talartiden 60
Antalet talare 61
Språkanvändning vid muntliga anföranden 62–64
Den andra delen av förhandlingen: frågor från domstolens ledamöter 65
Den tredje delen av förhandlingen: replikerna 66
De konsekvenser och krav som är en följd av simultantolkningen 67–68
Målets handläggning efter den muntliga förhandlingen 69

IV.

SLUTBESTÄMMELSER 70–71

DOMSTOLEN HAR,

med beaktande av rättegångsreglerna, särskilt artikel 208 däri, och

av följande skäl:

(1)

Domstolen antog den 25 november 2013, med stöd av artikel 208 i rättegångsreglerna, nya praktiska anvisningar till parterna i mål vid domstolen. (1) Syftet med de praktiska anvisningarna var att ge parterna och deras ombud konkreta anvisningar som byggde på de nya rättegångsreglerna, som hade antagits den 25 september 2012, (2) med beaktande bland annat av de erfarenheter som gjorts under det första år som de nya rättegångsreglerna tillämpats.

(2)

Sedan dessa anvisningar trädde i kraft, vilket skedde den 1 februari 2014, har emellertid en betydande utveckling ägt rum, både i tekniskt hänseende och vad gäller rättegångsreglerna.

(3)

För det första använder parterna nämligen i ökad utsträckning elektroniska kommunikationsmedel för att översända sina inlagor. Detta bidrar till en snabbare handläggning av målen, men förutsätter samtidigt att det närmare anges både hur ett sådant översändande ska ske och vilka åtgärder som ska vidtas för att underlätta behandling och översättning av ingivna inlagor samt i förekommande fall för att se till att uppgifterna i ingivna inlagor hålls konfidentiella.

(4)

För det andra har domstolens rättegångsregler ändrats flera gånger sedan 2012. Ändringarna har gjorts dels för att klargöra och precisera villkoren för att intervenera i mål vid domstolen, dels för att avspegla de förändringar som unionslagstiftaren har genomfört på olika områden, såsom området för skydd av personuppgifter eller området för handläggning av sådana överklaganden som avses i artikel 58a i protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol.

(5)

För att tillgodose intresset av en god rättskipning och för att öka läsbarheten, finns det således skäl att anta nya praktiska anvisningar, med beaktande av nyss nämnda utveckling.

(6)

Dessa nya anvisningar är tillämpliga på samtliga måltyper som domstolen har att avgöra, men ersätter inte tillämpliga bestämmelser i stadgan eller i rättegångsreglerna. Syftet med anvisningarna är att göra det möjligt för parterna och deras ombud att bättre förstå innebörden av dessa bestämmelser och att ge en mer exakt bild av förfarandet vid domstolen, särskilt i fråga om de krav som ställs med anledning av behandlingen och översättningen av inlagorna jämte simultantolkningen av de muntliga yttrandena vid förhandlingen. Den bästa garantin – såväl för parternas som för domstolens vidkommande – för att få till stånd en optimal handläggning av mål vid domstolen är att dessa anvisningar iakttas och beaktas.

ANTAGIT DESSA PRAKTISKA ANVISNINGAR:

I.   ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

De olika delarna av förfarandet vid domstolen samt vad som huvudsakligen kännetecknar dessa

1.

Förfarandet vid domstolen ska som huvudregel bestå av en skriftlig del och av en muntlig del, såvida inte annat föreskrivs i särskilda bestämmelser i protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol (nedan kallad stadgan) eller i rättegångsreglerna. Syftet med den skriftliga delen av förfarandet är att domstolen ska få kännedom om vilka anmärkningar, grunder och argument som åberopas av parterna. När det är fråga om ett mål om förhandsavgörande är syftet att domstolen ska få kännedom om de yttranden som avges av de berörda som avses i artikel 23 i stadgan angående de frågor som ställts av domstolarna i unionens medlemsstater. Den muntliga delen äger rum efter den skriftliga delen och syftar till att domstolen ska kunna få bättre kännedom om målet genom att parterna eller de berörda eventuellt yttrar sig vid en förhandling och, i förekommande fall, genom att domstolen tar del av generaladvokatens förslag till avgörande.

Företrädande av parterna vid domstolen

2.

Enligt bestämmelserna i artikel 19 i stadgan ska parterna i mål vid domstolen företrädas av vederbörligen behöriga personer. Med undantag för medlemsstaterna, övriga stater som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet), övervakningsmyndigheten vid Europeiska frihandelssammanslutningen (nedan kallad Efta) och unionens institutioner, vilka i allmänhet företräds av ett ombud som utses för varje mål, ska övriga parter i förfarandet företrädas av en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i EES-avtalet. En handling, av vilken framgår att advokaten är behörig att uppträda inför domstol, ska på begäran kunna uppvisas under hela förfarandet. Universitetslärare som är medborgare i en medlemsstat vars lagstiftning ger dem rätt att företräda part inför domstol ska enligt artikel 19 sjunde stycket i stadgan likställas med advokater.

3.

I mål om förhandsavgörande beaktar domstolen emellertid – när det gäller företrädande av parterna i målet vid den nationella domstolen – de processrättsliga regler som styr rättegången vid den nationella domstolen. Den som är behörig att företräda en part i målet vid den nationella domstolen får således göra detta även vid domstolen, och parterna i det nationella målet får själva avge skriftliga och muntliga yttranden, om de har rätt att göra detta enligt de nationella processrättsliga reglerna. För det fall det råder tvivel i denna fråga, får domstolen när som helst inhämta upplysningar från parterna, deras ombud eller den hänskjutande domstolen.

Kostnader för förfarandet vid domstolen samt rättshjälp

4.

Såvida inte annat föreskrivs i bestämmelserna i artikel 143 i rättegångsreglerna, är förfarandet inför domstolen kostnadsfritt. Ingen avgift tas ut för att väcka talan eller ge in någon inlaga. De kostnader som avses i artikel 137 och följande artiklar i rättegångsreglerna avser endast så kallade ”ersättningsgilla” kostnader, det vill säga eventuell ersättning till vittnen och sakkunniga jämte nödvändiga kostnader som parterna haft med anledning av rättegången, såsom arvode för ombud och kostnader för resa till och uppehälle i Luxemburg då en förhandling äger rum. Domstolen avgör vem som ska bära kostnaderna och beloppets storlek i den dom eller det beslut genom vilket målet avgörs slutligt. I mål om förhandsavgörande ankommer det emellertid på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

5.

Om en part eller, i mål om förhandsavgörande, en part i det nationella målet helt eller delvis saknar möjlighet att bära kostnaderna för förfarandet, får denne när som helst ansöka om rättshjälp enligt de villkor som anges i artiklarna 115–118 och 185–189 i rättegångsreglerna. För att domstolen ska kunna beakta en sådan ansökan, måste den emellertid åtföljas av upplysningar och bestyrkande handlingar som gör det möjligt för domstolen att bedöma sökandens faktiska ekonomiska situation. Eftersom domstolen meddelar sitt förhandsavgörande med anledning av en begäran från en domstol i en medlemsstat, ska parterna i det nationella målet i första hand ansöka om rättshjälp hos den nationella domstolen eller hos behöriga myndigheter i den aktuella medlemsstaten. Den rättshjälp som domstolen beviljar är nämligen endast subsidiär i förhållande till den rättshjälp som beviljas i det nationella målet.

6.

När domstolen bifaller en rättshjälpsansökan, ska endast sökandens kostnader för att biträdas eller företrädas vid domstolen betalas ur domstolens kassa, i förekommande fall inom de gränser som bestämts av den dömande sammansättningen. Enligt bestämmelserna i rättegångsreglerna kan dessa belopp senare krävas åter av domstolen i det avgörande genom vilket målet avslutas och beslut om rättegångskostnaderna fattas. Dessutom kan den dömande sammansättning som har prövat ansökan om rättshjälp när som helst besluta att rättshjälpen ska upphöra, om de omständigheter som låg till grund för beviljandet har ändrats under förfarandets gång.

Skydd av personuppgifter

7.

Domstolen är mån om att säkerställa ett optimalt skydd av personuppgifter, särskilt i samband med att den offentliggör handlingar som rör mål vid domstolen. Av detta skäl sker handläggningen av mål om förhandsavgörande som regel i anonymiserad form. Anonymiseringen innebär i praktiken att domstolen, om inte särskilda omständigheter föreligger, maskerar uppgifter om för- och efternamn på fysiska personer som nämns i begäran om förhandsavgörande och, i förekommande fall, andra uppgifter som gör att de kan identifieras, om inte detta har gjorts av den hänskjutande domstolen innan den framställer sin begäran om förhandsavgörande. Samtliga berörda som avses i artikel 23 i stadgan ombeds att i sina muntliga och skriftliga yttranden iaktta den sekretess som domstolen har beslutat ska gälla i målet.

8.

Det nyss sagda gäller även i mål om överklagande. Om inte särskilda omständigheter föreligger, iakttar domstolen nämligen den sekretess som tribunalen har beslutat ska gälla i målet, och parterna ombeds att iaktta denna sekretess även under förfarandet vid domstolen.

9.

Under alla omständigheter gäller att om en part i ett mål vid domstolen vill att dennes identitet eller vissa uppgifter som rör denne inte ska röjas i samband med handläggningen av ett mål vid domstolen – eller, omvänt, om parten vill att hans eller hennes identitet eller nämnda uppgifter ska lämnas ut –, har parten rätt att ansöka om att domstolen ska besluta huruvida handläggningen av målet helt eller delvis ska ske i anonymiserad form eller huruvida ett redan fattat beslut om sekretess ska kvarstå. För att verkan av en sådan ansökan inte ska gå förlorad, måste den emellertid ges in så snabbt som möjligt. Ny informations- och kommunikationsteknologi används i allt större utsträckning, vilket innebär att det blir mycket svårare att genomföra en anonymisering när ett meddelande om målet redan har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning eller, i mål om förhandsavgörande, när begäran om förhandsavgörande redan har delgetts de berörda som avses i artikel 23 i stadgan, ungefär en månad efter det datum då begäran inkom till domstolen.

II.   DEN SKRIFTLIGA DELEN AV FÖRFARANDET

Syftet med den skriftliga delen av förfarandet

10.

Den skriftliga delen av förfarandet är av grundläggande betydelse för att domstolen ska kunna bilda sig en uppfattning om målet. Genom att ta del av inlagor eller yttranden i målet, ska domstolen kunna få en klar bild av saken i målet och vilka konsekvenser som avgörandet i målet kan få. Detta gäller för alla mål som handläggs vid domstolen. Handläggningen under den skriftliga delen av förfarandet är emellertid inte densamma för alla måltyper, och förfarandets form kan skilja sig åt i denna del. I mål om direkt talan och i mål om överklagande bereds parterna tillfälle att redovisa sin inställning till de inlagor som getts in av de andra parterna i målet. I mål om förhandsavgörande kännetecknas den skriftliga delen av förfarandet emellertid av att det inte är fråga om något kontradiktoriskt förfarande. De berörda som avses i artikel 23 i stadgan bereds endast tillfälle att inkomma med yttranden angående de frågor som ställts av en nationell domstol, utan att få del av yttrandena från övriga berörda parter beträffande dessa frågor. Detta innebär att andra krav ställs på dessa yttrandens form och innehåll samt på hur målet fortsättningsvis ska handläggas. Här finns dock skäl att påpeka att de flesta inlagor och yttranden som ges in under den skriftliga delen av förfarandet måste översättas. Parterna bör därför alltid använda korta och enkla meningar i inlagor och yttranden och se till att deras argumentation i målet framgår av dessa, och inte av eventuella bilagor till dem, vilka i allmänhet inte översätts.

Den skriftliga delen av förfarandet i mål om förhandsavgörande

11.

Mål om förhandsavgörande är mål utan motstående parter. Det finns därför inte några särskilda formkrav för de berörda som avses i artikel 23 i stadgan för att ge in skriftliga yttranden. När domstolen delger dessa berörda en begäran om förhandsavgörande, får de således, om de så önskar, inkomma med ett yttrande och därvid redovisa sin inställning till begäran om förhandsavgörande. Detta yttrande ska ges in inom två månader från delgivningen av begäran om förhandsavgörande (med tio dagars förlängning med hänsyn till avstånd). Fristen kan inte förlängas. Syftet med yttrandet är att upplysa domstolen om innebörden av begäran, och särskilt om hur den nationella domstolens frågor bör besvaras.

12.

Redogörelsen härför ska vara fullständig och särskilt innefatta de argument som kan ligga till grund för domstolens svar på frågorna. Däremot är det inte nödvändigt att uttala sig om den faktiska eller rättsliga bakgrund som redovisas i begäran om förhandsavgörande, såvida inte det finns behov av kompletterande synpunkter. Om inte särskilda omständigheter föreligger eller annat följer av särskilda bestämmelser i rättegångsreglerna som begränsar inlagornas längd i brådskande mål, bör ett skriftligt yttrande i ett mål om förhandsavgörande inte vara längre än 20 sidor.

Den skriftliga delen av förfarandet i mål om direkt talan

Ansökan

13.

Mål om direkt talan är till sin natur mål mellan motstående parter. Därför är den skriftliga delen av förfarandet i sådana mål striktare reglerad. Bestämmelser därom återfinns i artikel 119 och följande artiklar (avdelning IV) i rättegångsreglerna, och de avser såväl skyldigheten att låta sig företrädas av ett ombud eller en advokat som formkrav avseende innehållet i inlagorna och ingivandet av dessa. Enligt artikel 120 i rättegångsreglerna ska en ansökan innehålla uppgift om sökandens namn och adress, uppgift om svaranden, uppgift om saken, de grunder och argument som åberopas jämte, i förekommande fall, bevis och bevisuppgift och sökandens yrkanden. Om ansökan inte uppfyller dessa krav, ska den avvisas. Om inte särskilda omständigheter föreligger, bör ansökan inte vara längre än 30 sidor.

14.

Såsom framgår av artikel 120 c i rättegångsreglerna ska ansökan innehålla en kortfattad framställning av de grunder som åberopas. Denna framställning får inte vara längre än två sidor. Syftet med framställningen är att göra det lättare att upprätta det tillkännagivande beträffande varje mål vid domstolen som ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 21.4 i rättegångsreglerna.

Svaromålet

15.

Bestämmelser om vad svaromålet ska innehålla återfinns i artikel 124 i rättegångsreglerna. I huvudsak gäller samma formkrav för svaromålet som för ansökan. Svaranden ska inkomma med svaromål inom två månader efter det att ansökan delgetts densamme. Denna frist kan förlängas med tio dagar med hänsyn till avstånd. Fristen kan därutöver förlängas endast undantagsvis, om vederbörligen motiverad ansökan därom ges in i god tid med angivande av skälen till varför fristen ska förlängas.

16.

Ramen för rättegången avgränsas genom ansökan. Argumentationen i svaromålet ska därför i den mån det är möjligt struktureras med hänsyn till de grunder eller anmärkningar som framförts i ansökan. Nya grunder får inte åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under rättegången. Den faktiska och den rättsliga bakgrunden ska redovisas i svaromålet endast om den i ansökan gjorda beskrivningen av denna bestrids eller behöver förtydligas. I likhet med ansökan bör svaromålet inte vara längre än 30 sidor, om inte särskilda omständigheter föreligger.

Replik och duplik

17.

Om så bedöms nödvändigt, får sökanden komplettera ansökan med en replik och svaranden komplettera svaromålet med en duplik. Repliken och dupliken omfattas av samma formella regler som ansökan och svaromålet. I och med att repliken och dupliken är fakultativa och endast ska komplettera ansökan respektive svaromålet, ska de dock vara mer kortfattade än ansökan och svaromålet. Ramen för rättegången, grunderna för talan och invändningarna redovisas ingående i ansökan och i svaromålet. Repliken och dupliken har därmed som enda funktion att göra det möjligt för sökanden och svaranden att klargöra sin inställning eller mer i detalj redovisa sina argument beträffande ett viktigt spörsmål. Med tillämpning av artikel 126 i rättegångsreglerna kan ordföranden dessutom ange vilka frågor som bör tas upp i repliken eller dupliken. Om inte särskilda omständigheter föreligger, bör repliken och dupliken således inte vara längre än ett tiotal sidor. Replik och duplik ska ges in till kansliet inom den frist som fastställts av domstolen. Ordföranden kan på vederbörligen motiverad ansökan undantagsvis förlänga denna frist.

Ansökan om skyndsam handläggning

18.

När målet är av sådan beskaffenhet att det måste avgöras utan dröjsmål, får sökanden eller svaranden ansöka om att domstolen ska handlägga målet skyndsamt och på ett sätt som avviker från rättegångsreglerna. Denna möjlighet stadgas i artikel 133 i rättegångsreglerna. Ansökan om skyndsam handläggning ska ges in genom separat handling i samband med att ansökan eller svaromålet ges in. Därvid ska en detaljerad redogörelse lämnas för varför målet ska handläggas skyndsamt. Om ansökan bifalls, innebär det att den skriftliga delen av förfarandet kommer att handläggas på ett sätt som avviker från vad som normalt är fallet. Ordinarie frister för att inkomma med inlagor förkortas, liksom inlagornas längd. Med tillämpning av artikel 134 i rättegångsreglerna får replik, duplik och interventionsinlaga endast ges in om ordföranden anser det nödvändigt.

Ansökningar om uppskov med verkställighet eller andra interimistiska åtgärder (Interimistiskt förfarande)

19.

I mål om direkt talan är det även möjligt att ansöka om uppskov med verkställighet av den angripna rättsakten eller om andra interimistiska åtgärder som avses i artiklarna 278 och 279 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat FEUF). Enligt artikel 160 i rättegångsreglerna kan en sådan ansökan emellertid endast prövas om den ges in av en sökande som har angripit rättsakten genom att väcka talan vid domstolen eller av en part i målet vid domstolen. Ansökan ska göras genom separat handling och den ska innehålla uppgifter om saken, de omständigheter som ställer krav på skyndsamhet och de grunder avseende faktiska och rättsliga omständigheter på vilka den begärda åtgärden omedelbart framstår som befogad. Som huvudregel ska ansökan delges den andra parten. Ordföranden ska därvid fastställa en kort frist, inom vilken den andra parten har rätt att yttra sig skriftligen eller muntligen. I särskilt brådskande fall får ordföranden bifalla ansökan även innan yttrande inkommit från den andra parten. I ett sådant fall får beslut som avslutar det interimistiska förfarandet emellertid antas först efter det att den andra parten har hörts.

Den skriftliga delen av förfarandet i mål om överklagande

20.

Den skriftliga delen av förfarandet i mål om överklagande liknar i många avseenden motsvarande del i mål om direkt talan. Tillämpliga bestämmelser återfinns i artikel 167 och följande artiklar i avdelning V i rättegångsreglerna. Däri anges vad överklagandet och svarsskrivelsen ska innehålla samt vad som får yrkas.

Överklagande

21.

Det framgår av artiklarna 168 och 169 i rättegångsreglerna – som i nu aktuellt avseende kompletterar artiklarna 56–58 i stadgan – att ett överklagande inte kan ges in mot en akt från en unionsinstitution, ett unionsorgan eller en unionsbyrå, utan ska ges in mot det avgörande från tribunalen genom vilket målet om talan mot nämnda akt avgjordes. Härav följer att yrkandena i ett överklagande ska avse upphävande, helt eller delvis, av tribunalens avgörande, såsom detta framgår av domslutet eller slutet i beslutet, däremot inte av den rättsakt som angripits vid tribunalen. Genom de grunder och argument som åberopas i överklagandet – vilket, om inte särskilda omständigheter föreligger, inte bör vara längre än 25 sidor – ska det i detalj anges på vilka punkter som klaganden anser att tribunalens avgörande är felaktigt och varför tribunalen ska anses ha gjort en felaktig rättstillämpning. Om detta inte anges, kan överklagandet komma att avvisas.

22.

För att göra det lättare att upprätta det tillkännagivande som ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 21.4 i rättegångsreglerna, ska klaganden dessutom till överklagandet bifoga en kortfattad framställning av de grunder som åberopas. Denna kortfattade framställning får inte vara längre än två sidor. Klaganden ska dessutom till kansliet ge in erforderliga handlingar som visar att kraven i artikel 19 i stadgan, vilka återkommer i artikel 119 i rättegångsreglerna, är uppfyllda.

23.

I de fall som avses i artikel 58a i stadgan ska klaganden dessutom till överklagandet bifoga en ansökan om prövningstillstånd, som inte får vara längre än sju sidor. Ansökan ska innehålla samtliga uppgifter som domstolen behöver för att kunna ta ställning till den och för att kunna avgöra – om prövningstillstånd meddelas för viss del av överklagandet – vilka grunder för överklagandet som ska behandlas i svarsskrivelsen.

24.

Klaganden måste i ansökan om prövningstillstånd under alla omständigheter på ett klart och tydligt sätt ange de grunder som åberopas till stöd för överklagandet och lika klart och tydligt ange vilken rättsfråga som varje grund aktualiserar samt specifikt ange skälen till att frågan är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten.

25.

Av artikel 170a.1 i rättegångsreglerna framgår att om en ansökan om prövningstillstånd inte ges in, ska överklagandet avvisas i sin helhet.

Svarsskrivelse

26.

Inom två månader – en frist som inte kan förlängas – från delgivningen av överklagandet (med tio dagars förlängning med hänsyn till avstånd) får alla rättegångsdeltagare i målet vid tribunalen inkomma med en svarsskrivelse. Vad denna svarsskrivelse ska innehålla framgår av artikel 173 i rättegångsreglerna. Enligt artikel 174 i rättegångsreglerna ska yrkandena i svarsskrivelsen avse att överklagandet helt eller delvis ska bifallas, avvisas eller ogillas. Den rättsliga argumentationen i svarsskrivelsen ska i den mån det är möjligt struktureras med hänsyn till de grunder som klaganden åberopat. Den faktiska och rättsliga bakgrunden behöver inte redovisas i svarsskrivelsen, såvida inte den i överklagandet gjorda beskrivningen av denna bestrids eller behöver förtydligas. Om det däremot görs gällande att överklagandet helt eller delvis ska avvisas, så ska detta anges i själva svarsskrivelsen. Den i artikel 151 i rättegångsreglerna föreskrivna möjligheten att i separat handling framställa en invändning om rättegångshinder är nämligen inte tillämplig i mål om överklagande. I likhet med överklagandet bör svarsskrivelsen inte vara längre än 25 sidor, om inte särskilda omständigheter föreligger.

Anslutningsöverklagande

27.

Om en rättegångsdeltagare i målet vid tribunalen – efter det att denne delgetts klagandens överklagande av tribunalens avgörande – har för avsikt att själv överklaga avgörandet i någon del som inte är föremål för överklagandet, ska rättegångsdeltagaren ge in ett anslutningsöverklagande av nämnda avgörande. Anslutningsöverklagandet ska ske genom att en separat handling ges in inom samma frist som föreskrivs för ingivande av svarsskrivelsen, och denna frist kan inte förlängas. Vad detta anslutningsöverklagande ska innehålla framgår av artiklarna 177 och 178 i rättegångsreglerna. De grunder och argument som anges i anslutningsöverklagandet får inte vara desamma som dem som åberopats i svarsskrivelsen.

Svarsskrivelse med anledning av anslutningsöverklagande

28.

När ett anslutningsöverklagande har skett, får klaganden och alla andra rättegångsdeltagare i det aktuella målet vid tribunalen som har ett intresse av att anslutningsöverklagandet bifalls, avvisas eller ogillas, inkomma med en svarsskrivelse. Svarsskrivelsen får endast avse de grunder som åberopats till stöd för anslutningsöverklagandet. Enligt artikel 179 i rättegångsreglerna ska svarsskrivelsen ges in inom två månader från delgivningen av anslutningsöverklagandet (med tio dagars förlängning med hänsyn till avstånd). Fristen kan inte förlängas.

Replik och duplik

29.

Oavsett om det är fråga om ett huvudöverklagande eller ett anslutningsöverklagande, får överklagandet kompletteras med en replik och svarsskrivelsen med en duplik. Syftet med detta är att möjliggöra för parterna att ta ställning till en invändning om rättegångshinder eller nya omständigheter som åberopats i svarsskrivelsen. Till skillnad från vad som gäller i mål om direkt talan, får emellertid replik och duplik ges in endast om domstolens ordförande uttryckligen tillåter detta. Klaganden (och anslutningsklaganden) ska därvid – inom sju dagar från delgivningen av svarsskrivelsen (eller svarsskrivelsen avseende anslutningsöverklagandet) med tio dagars förlängning med hänsyn till avstånd – ge in en vederbörligen motiverad ansökan, varvid klaganden ska ange varför det är nödvändigt att ge in en replik. Ansökan bör inte vara längre än tre sidor. Den ska vara begriplig i sig utan att man ska behöva hänföra sig till överklagandet eller svarsskrivelsen.

30.

Mål om överklagande är av särskild beskaffenhet, och domstolen får endast pröva rättsfrågor. Mot denna bakgrund får ordföranden – för det fall en ansökan om att få ge in en replik bifalls – begränsa de frågor som ska behandlas i repliken och i den påföljande dupliken samt även begränsa antalet sidor i dessa inlagor. Det är av grundläggande betydelse för målets handläggning att dessa begränsningar iakttas. För det fall det tillåtna antalet sidor överskrids eller andra frågor behandlas i repliken eller dupliken, kommer inlagan att skickas tillbaka till avsändaren.

Överklagande enligt artikel 57 i stadgan

31.

Bestämmelserna i punkterna 20–30 ovan är emellertid inte till fullo tillämpliga då någon överklagar avgöranden där tribunalen avslagit en interventionsansökan eller prövat interimistiska yrkanden som framställts enligt artikel 278 FEUF eller artikel 279 FEUF. Enligt artikel 57 tredje stycket i stadgan ska sådana överklaganden nämligen avgöras och prövas enligt samma förfarande som en ansökan om interimistiska åtgärder som ges in direkt till domstolen. Rättegångsdeltagarna ges därvid endast en kort frist för att inkomma med eventuella yttranden angående överklagandet. Domstolen avgör överklagandet utan ytterligare skriftväxling och utan muntligt förfarande.

Konfidentialitet i mål om överklagande

32.

Såsom framgår av de nyss angivna bestämmelserna delges överklagandet och därefter ingivna inlagor samtliga rättegångsdeltagare i det aktuella målet vid tribunalen, oberoende av vilken processuell ställning de hade vid tribunalen (part eller intervenient). Enligt artikel 58 i stadgan får ett överklagande endast avse rättsfrågor, och parterna bör därför i princip avhålla sig från att i sina inlagor hänvisa till hemliga eller konfidentiella uppgifter. Om så undantagsvis ändå skulle vara fallet, uppmanas den part som åberopar konfidentialitet för vissa uppgifter i sin inlaga att genom separat handling ge in en vederbörligen motiverad ansökan om konfidentiell behandling (och därvid ange exakt vilka uppgifter som ska omfattas av konfidentialitet och vilka parter som avses med ansökan) samt en icke-konfidentiell version av inlagan, som kan delges dessa andra parter. Om ansökan om konfidentiell behandling – vilken under alla omständigheter inte kan gå utöver den konfidentiella behandling som redan beviljats av tribunalen gentemot en intervenient – bifalls till viss del, uppmanas den som ansökt om konfidentiell behandling att genast ge in en ny icke-konfidentiell version av inlagan, som kan delges de andra parterna.

Intervention i mål om direkt talan och i mål om överklagande

Interventionsansökan

33.

Enligt artikel 40 i stadgan får medlemsstaterna och unionens institutioner samt – i enlighet med vad som föreskrivs i andra och tredje styckena i denna artikel – tredjeländer som är parter i EES-avtalet, Eftas övervakningsmyndighet, unionens organ och byråer jämte andra fysiska eller juridiska personer, intervenera i mål vid domstolen för att helt eller delvis stödja en parts yrkanden. För att domstolen ska kunna beakta en interventionsansökan måste den ges in inom den frist som anges i artikel 130.1 (direkt talan) eller i artikel 190.2 (överklagande) i rättegångsreglerna. Vidare ska interventionsansökan uppfylla de krav som uppställs i artikel 130.2–130.4 i rättegångsreglerna.

Interventionsinlaga

34.

Om interventionsansökan beviljas, ska intervenienten tillställas samtliga inlagor och beslut som delgetts parterna, med undantag av hemliga eller konfidentiella handlingar. Intervenienten får inkomma med interventionsinlaga inom en månad efter det att intervenienten tillställts nämnda inlagor och beslut. Interventionsinlagan ska uppfylla de krav som anges i artikel 132.2 i rättegångsreglerna, men ska vara mer koncist utformad än interventens inlaga. Interventionsinlagan bör inte vara längre än tio sidor. Interventionen är nämligen accessorisk i förhållande till huvudtvisten. Intervenienten får därför inte i sin interventionsinlaga upprepa de grunder eller argument som angetts i interventens inlagor, och intervenienten får endast åberopa grunder eller argument som ytterligare stödjer interventens inställning. Den faktiska och rättsliga bakgrunden behöver inte redovisas på nytt, om inte parternas beskrivning i inlagorna av den faktiska och rättsliga bakgrunden bestrids eller behöver förtydligas.

Yttrande över interventionsinlagan

35.

Efter det att interventionsinlagan getts in, ska ordföranden, om det anses nödvändigt, fastställa en frist inom vilken parterna får yttra sig kortfattat över inlagan. Yttrandet är fakultativt, och det bör inte vara längre än fem sidor. Det enda syftet med yttrandet är att parterna ska beredas tillfälle att bemöta vissa påståenden som gjorts av intervenienten eller att ta ställning till nya grunder eller argument som åberopats av denne. Om detta inte är aktuellt, är det tillrådligt att något yttrande inte ges in, så att det skriftliga förfarandet inte förlängs i onödan.

För sent ingivna interventionsansökningar

36.

En interventionsansökan ska uppfylla de krav som anges i artikel 130.2–130.4 i rättegångsreglerna. Även en interventionsansökan som getts in efter utgången av den frist som anges i artikel 130.1 eller artikel 190.2 i rättegångsreglerna får beaktas av domstolen, dock under förutsättning att den ges in före beslutet att inleda den muntliga delen av förfarandet enligt artikel 60.4 i rättegångsreglerna. I sådant fall får intervenienten yttra sig vid den muntliga förhandlingen, om sådan ska hållas.

Intervention med anledning av en ansökan om interimistiska åtgärder eller ansökan om skyndsam handläggning

37.

Samma sak gäller i princip när det är fråga om en ansökan om interimistiska åtgärder eller då målet handläggs skyndsamt. Om inte särskilda omständigheter föreligger som motiverar att skriftliga yttranden ges in, får den person eller enhet som fått tillstånd att intervenera i ett sådant förfarande endast yttra sig muntligen, om en muntlig förhandling ska hållas.

Ingen intervention i mål om förhandsavgörande

38.

Ovannämnda bestämmelser angående intervention är däremot inte tillämpliga i mål om förhandsavgörande. I och med att mål om förhandsavgörande inte är mål mellan motstående parter, och i och med att domstolen därvid har en särskild funktion då den uttalar sig om unionsrättens tolkning eller giltighet, är det endast berörda som avses i artikel 23 i stadgan – och unionens institutioner, organ eller byråer, om domstolen har begärt att de lämnar upplysningar enligt artikel 24 andra stycket i stadgan – som får yttra sig muntligen eller skriftligen angående de frågor som ställts av domstolarna i medlemsstaterna.

Inlagornas form och struktur

39.

Utöver det som angetts ovan, och utöver de bestämmelser om inlagornas innehåll som anges i stadgan och i rättegångsreglerna, finns det även vissa ytterligare krav som inlagor och skriftliga yttranden ska uppfylla. Syftet med dessa ytterligare krav är att det ska bli lättare för domstolen att ta del av och hantera inlagorna, särskilt genom elektronisk behandling. Dessa krav avser inlagornas form och det sätt på vilket de ges in, samt inlagornas struktur och längd.

40.

I formellt hänseende är det absolut nödvändigt att parternas inlagor eller yttranden framställs på ett sådant sätt att det blir möjligt för domstolen att hantera dokumenten elektroniskt. Mot denna bakgrund måste följande krav vara uppfyllda:

Pappret ska vara vitt, oräfflat och av A4-format. Texten ska bara finnas på en sida av bladet (enbart framsidan).

Texten ska vara skriven med en vanlig stilsort (exempelvis Times New Roman, Courrier eller Arial), ha en teckenstorlek av minst 12 punkter i texten och minst 10 punkter i fotnoter, med ett radavstånd på 1,5 samt toppen-, botten-, vänster- och högermarginaler på minst 2,5 cm.

Samtliga stycken i inlagan eller i yttrandet ska vara numrerade på ett kontinuerligt sätt i stigande ordning.

Inlagans eller yttrandets sidor, liksom samtliga sidor i de fogade handlingarna, ska vara paginerade, överst till höger, på ett kontinuerligt sätt i stigande ordning.

Inlagans eller yttrandets sidor får inte innehålla mer än 1 500 tecken per sida, exklusive mellanslag.

Om handlingarna inte skickas på elektronisk väg till domstolen, ska inlagans eller yttrandets blad vara sammanfogade med ett material som lätt kan avlägsnas (ingen inbindning eller annat fast sammanfogande, såsom lim, häftklamrar).

41.

Utöver dessa formella krav, ska inlagor och yttranden som ges in till domstolen vara utformade på ett sådant sätt att det är möjligt att förstå deras struktur och vad de avser redan efter de första sidorna. Den första sidan i en inlaga eller ett skriftligt yttrande ska innehålla uppgift om inlagans benämning, målnumret (om det redan har tillkännagetts av kansliet) och parternas namn eller de initialer som ersätter namnen (om målet handläggs i anonymiserad form). Vidare ska inlagan eller det skriftliga yttrandet inledas med en kortfattad redogörelse för dispositionen eller med en innehållsförteckning. Inlagan eller yttrandet ska avslutas med de yrkanden som framställs eller, i mål om förhandsavgörande, de svar som föreslås på den hänskjutande domstolens frågor.

42.

När det gäller innehållet är inlagor och yttranden inte föremål för några andra krav än de som framgår av stadgan eller rättegångsreglerna. Man ska dock ha i åtanke att inlagorna ligger till grund för domstolens prövning av målet och att de som huvudregel ska översättas av domstolen eller av den institution varifrån de kommer. För att tillgodose intresset av en ändamålsenlig handläggning av målet och parternas intresse ska inlagorna eller yttrandena vara avfattade på ett enkelt och klart språk, utan användning av tekniska termer som är specifika för den nationella rättsordningen. Upprepningar bör undvikas. Korta meningar bör användas i största möjliga utsträckning i stället för långa och komplexa meningar med inskjutna satser och bisatser.

43.

När parterna i inlagan eller yttrandet åberopar en lag eller annan författning eller särskilda bestämmelser, i nationell rätt eller unionsrätt, ska hänvisningen därtill vara precist angiven. Den dag då lagen eller författningen eller de särskilda bestämmelserna antogs eller (om möjligt) offentliggjordes ska anges. Vidare ska uppgift finnas om under vilken tid som dessa är eller var tillämpliga. Vid hänvisning till avsnitt i domar eller beslut eller i generaladvokaternas förslag till avgörande, uppmanas parterna att ange såväl målets namn och målnumret som ECLI-numret (”European Case Law Identifier”) för avgörandet eller förslaget till avgörande samt på vilken sida och i vilken punkt detta avsnitt återfinns.

44.

De rättsliga argument som framförs av parterna eller berörda som avses i artikel 23 i stadgan ska anges i inlagan eller i yttrandet, inte i eventuella bilagor, eftersom dessa normalt inte översätts. Endast handlingar som omnämns i en inlaga eller i ett yttrande och som är nödvändiga för att styrka eller klargöra innehållet däri får utgöra bilagor till inlagan eller yttrandet. Bilagor får endast ges in om de åtföljs av en bilageförteckning (artikel 57.4 i rättegångsreglerna). För varje bilagd handling ska i förteckningen anges bilagans nummer jämte en kort beskrivning av bilagan med uppgift om den sida eller det stycke i inlagan eller yttrandet där handlingen omnämns och som motiverar att den ges in.

45.

Om det är uppenbart att en inlaga avviker från de nyss angivna kraven, särskilt vad gäller inlagans längd, får justitiesekreteraren uppmana den som gett in inlagan att avhjälpa bristerna inom en kort frist.

Ingivande och översändande av inlagor

46.

Det är endast de handlingar som uttryckligen anges i bestämmelserna om förfarandet som får ges in till kansliet. Dessa handlingar ska ges in inom den fastställda fristen med iakttagande av de krav som anges i artikel 57 i rättegångsreglerna.

47.

Det av domstolen rekommenderade sättet att ge in en inlaga är att ge in den med hjälp av applikationen e-Curia. Denna applikation gör det möjligt att ge in och delge inlagor elektroniskt, och det är därvid inte nödvändigt att ge in några bestyrkta kopior av inlagan eller att skicka försändelsen en gång till med post. Detaljerade villkor för att få tillgång till och använda e-Curia anges i domstolens beslut av den 16 oktober 2018 om ingivande av inlagor och om delgivning av inlagor samt domar och beslut med hjälp av applikationen e-Curia samt i de användarvillkor för e-Curia som det hänvisas till i nämnda beslut. Dessa dokument finns tillgängliga på institutionens webbplats (https://curia.europa.eu/jcms/jcms/P_78957/sv).

48.

Om inlagan inte ges in till domstolen med hjälp av applikationen e-Curia, kan den ges in till domstolen med post. Försändelsen med inlagan ska ställas till domstolens kansli med följande adress: Rue du Fort Niedergrünewald – L-2925 Luxembourg. Det kan erinras om att enligt artikel 57.7 i rättegångsreglerna ska vid beräkningen av frister i förfarandet endast datum och klockslag för ingivande av originalet till kansliet gälla. För att undvika att inlagan kommer in för sent, är det därför tillrådligt att försändelsen skickas med rekommenderat brev eller som expressförsändelse flera dagar innan fristen löper ut. Ett ytterligare alternativ är att ge in inlagan direkt till domstolens kansli eller, efter kontorstid, till receptionen i domstolens lokaler, där tjänstgörande vaktmästare tar emot handlingen och antecknar datum och klockslag för ingivandet på den.

49.

För närvarande är det även möjligt att till kansliet översända kopian av det undertecknade originalet av en inlaga som bilaga till ett e-postmeddelande (ecj.registry@curia.europa.eu) eller per telefax (faxnummer +352 43 37 66). Förutom att dessa båda sätt att översända handlingar är förenade med tekniska begränsningar, ska det erinras om att vid bedömningen av om en tidsfrist följts, är ingivande av en inlaga per telefax eller e-postmeddelande endast giltigt om det undertecknade originalet, med de bilagor och kopior som avses i artikel 57.2 i rättegångsreglerna, inkommer till kansliet senast inom tio dagar efter det att kopian av det undertecknade originalet översändes med e-post eller telefax. Det undertecknade originalet ska således översändas eller överlämnas utan dröjsmål, genast efter översändandet av kopian, och får inte innehålla rättelser eller ändringar, inte ens mindre sådana. Om det förekommer olikheter mellan det undertecknade originalet och den tidigare översända kopian, kommer endast dagen då det undertecknade originalet gavs in att beaktas.

50.

För att underlätta domstolens behandling av ingivna inlagor eller yttranden och, i synnerhet, översättningen av dem till ett eller flera av unionens officiella språk, uppmanas parterna – förutom att inom föreskrivna frister översända originalet av inlagan eller yttrandet, som är den enda version som äger vitsord – att skicka en redigerbar version (skriven i ett ordbehandlingsprogram såsom ”Word”, ”OpenOffice” eller ”LibreOffice”) av inlagan till följande adress: editable-versions@curia.europa.eu.

III.   DEN MUNTLIGA DELEN AV FÖRFARANDET

51.

Såsom framgår av artikel 20 fjärde stycket i stadgan ska den muntliga delen av förfarandet bestå av två separata delar: hörande av parterna eller berörda som avses i artikel 23 i stadgan och uppläsning av generaladvokatens förslag till avgörande. Enligt artikel 20 femte stycket i stadgan kan domstolen emellertid, om den anser att målet inte omfattar någon ny rättsfråga, besluta att målet ska avgöras utan förslag till avgörande från generaladvokaten. Förhandling äger inte alltid rum.

Syftet med den muntliga förhandlingen

52.

Med beaktande av att den skriftliga delen av förfarandet tillmäts stor betydelse i mål vid domstolen, och med förbehåll för om artikel 76.3 i rättegångsreglerna tillämpas i mål om förhandsavgörande, så är det avgörande kriteriet för om muntlig förhandling ska äga rum inte att en uttrycklig begäran därom har framställts, utan domstolens egen bedömning av mervärdet av en förhandling och vad den kan bidra med för målets avgörande eller för domstolens svar på de frågor som ställts av en domstol i en medlemsstat. Domstolen håller således förhandling varje gång som en sådan kan bidra till en bättre förståelse av målet och de konsekvenser som avgörandet i målet kan få, oavsett om parterna eller berörda som avses i artikel 23 i stadgan har begärt att förhandling ska hållas.

Begäran om muntlig förhandling

53.

För det fall dessa parter eller berörda anser att en förhandling ska äga rum, ska de, då de delgetts underrättelsen om att den skriftliga delen av förfarandet är avslutad, skriftligen ange de exakta skälen till varför de önskar yttra sig muntligen. Motiveringen får inte anges i en inlaga eller ett skriftligt yttrande och får inte vara längre än tre sidor. Motiveringen ska grundas på en konkret bedömning av nyttan med en muntlig förhandling för parten i fråga och innefatta ett angivande av de uppgifter i akten i målet eller i argumenteringen som parten anser det vara nödvändigt att utförligare utveckla eller vederlägga vid en förhandling. En allmän motivering i vilken det till exempel hänvisas till målets vikt eller till betydelsen av de frågor som ska avgöras av domstolen är inte tillräcklig.

Kallelse till förhandling och behovet av ett snabbt svar på denna kallelse

54.

Då domstolen beslutar att muntlig förhandling ska äga rum i ett visst mål, fastställer den exakt datum och klockslag för förhandlingen. Parter och berörda som avses i artikel 23 i stadgan kallas omedelbart till förhandlingen av kansliet. Kansliet underrättar dem om hur den dömande sammansättningen i målet ser ut, vilka processledningsåtgärder som har beslutats av domstolen och, i förekommande fall, om målet ska avgöras utan förslag till avgörande från generaladvokaten. För att domstolen ska kunna organisera förhandlingen på bästa sätt, uppmanas parter och berörda som avses i artikel 23 i stadgan att besvara kansliets kallelse inom en kort frist, varvid de bland annat ska ange om de har för avsikt att delta i förhandlingen liksom namnet på den advokat eller det ombud som kommer att företräda dem under förhandlingen. Om kallelsen från kansliet besvaras sent, finns det en risk för att förhandlingen inte kan genomföras på bästa sätt, både vad gäller den talartid som parten tilldelas och med avseende på de organisatoriska krav som är förenade med tillhandahållandet av tolkning.

Åtgärder att vidta inför förhandlingen

55.

De som håller muntliga anföranden vid domstolen, oavsett ställning eller i vilken egenskap de uppträder inför domstolen, ska bära kappa. Ombud och advokater som deltar i en muntlig förhandling uppmanas därför att ta med sig sin egen kappa. Om parterna eller deras företrädare inte har någon kappa, har domstolen ett antal kappor till utlåning. Antalet kappor och tillgängliga storlekar är dock begränsat och berörda parter och företrädare uppmanas därför att i förväg upplysa domstolen om detta i svaret på kallelsen till den muntliga förhandlingen.

56.

För att domstolen ska kunna organisera förhandlingen på bästa sätt uppmanas parterna och deras företrädare att i svaret på kallelsen även upplysa domstolen om särskilda åtgärder som kan underlätta deras deltagande i förhandlingen, särskilt om någon av dem är funktionshindrad eller har nedsatt rörlighet.

57.

Både på grund av trafikförhållandena i Luxemburg och på grund av de säkerhetsåtgärder som tillämpas vid tillträde till domstolens lokaler är det tillrådligt att var och en vidtar de förberedelser som krävs för att kunna infinna sig i förhandlingssalen i god tid innan förhandlingen ska börja. Det är nämligen brukligt att ledamöterna i den dömande sammansättningen före förhandlingen har ett kort möte med parternas företrädare eller berörda som avses i artikel 23 i stadgan för att diskutera upplägget för den muntliga förhandlingen. Referenten och generaladvokaten kan vid detta tillfälle uppmana ombuden att under förhandlingen lämna kompletterande upplysningar om vissa frågor eller att ytterligare belysa en särskild aspekt av målet.

Den muntliga förhandlingens normala förlopp

58.

Förhandlingens förlopp kan variera beroende på omständigheterna i det enskilda målet. Förhandlingen består emellertid som huvudregel av tre separata delar: de muntliga anförandena, frågor från domstolens ledamöter och repliker.

Den första delen av förhandlingen: de muntliga anförandena

Syftet med de muntliga anförandena

59.

Om inte särskilda omständigheter föreligger, börjar förhandlingen vanligtvis med att parterna eller de berörda som avses i artikel 23 i stadgan håller sina muntliga anföranden. Med hänsyn till den kännedom som domstolen redan har om målet efter den skriftliga delen av förfarandet, är syftet med de muntliga anförandena inte att på nytt redogöra för innehållet i inlagor eller skriftliga yttranden. Syftet är att förhandlingsdeltagarna ska kunna efterkomma eventuella önskemål om att anförandena ska inriktas på vissa frågor samt svara på frågor som domstolen har ställt till dem före förhandlingen. De förhandlingsdeltagare som intar samma ståndpunkt eller har samma inställning ska dessutom så långt som möjligt samråda före förhandlingen för att undvika onödiga upprepningar.

Längden på de muntliga anförandena och eventuell förlängning av talartiden

60.

Det är ordföranden för den dömande sammansättningen som fastställer längden på de muntliga anförandena efter att ha samrått med referenten och, i förekommande fall, med generaladvokaten. Längden på de muntliga anförandena är som huvudregel begränsad till femton minuter, oavsett domstolens sammansättning i målet. Talartiden kan emellertid både förlängas eller förkortas beroende på målets beskaffenhet eller om det är fråga om ett särskilt komplicerat mål. Andra omständigheter som beaktas i detta avseende är hur många förhandlingsdeltagarna är samt vilken ställning de har i målet, liksom eventuella processledningsåtgärder som vidtagits. En förlängning av talartiden kan i undantagsfall beviljas av ordföranden för den dömande sammansättningen på vederbörligen motiverad begäran från en part eller berörd som avses i artikel 23 i stadgan. För att kunna beaktas ska en sådan begäran emellertid ha framställts i svaret på kallelsen till förhandlingen.

Antalet talare

61.

För att förhandlingen ska kunna genomföras på bästa sätt, får bara en person hålla muntligt anförande för var och en av de parter eller berörda som är närvarande vid förhandlingen. Undantagsvis kan ytterligare en person emellertid tillåtas att hålla muntligt anförande om det är befogat med hänsyn till målets beskaffenhet eller då det är fråga om ett särskilt komplicerat mål. En förutsättning för detta är dock att en vederbörligen motiverad begäran därom har framställts i svaret på kallelsen till förhandlingen. Om begäran beviljas innebär det emellertid inte att anförandet får vara längre tid, utan de båda får då dela på den tilldelade talartiden.

Språkanvändning vid muntliga anföranden

62.

Medlemsstaterna får använda sitt officiella språk när de deltar i en muntlig förhandling, och tredje stater får använda ett av de språk som anges i artikel 36 i rättegångsreglerna när de deltar i ett mål om förhandsavgörande eller intervenerar i ett mål vid domstolen. Övriga parter är dock skyldiga att hålla sina muntliga anföranden på rättegångsspråket, vilket bestäms i enlighet med artikel 37 i rättegångsreglerna.

63.

I mål om förhandsavgörande får parterna i det nationella målet undantagsvis ge in en begäran till domstolen om att under den muntliga delen av förfarandet få använda ett annat språk än det som den hänskjutande domstolen har använt i sin begäran om förhandsavgörande. En sådan begäran ska framställas i samband med att parten svarar på kallelsen till förhandlingen och ska vara vederbörligen motiverad med angivande av skälen till att parten vill använda ett annat språk och de skäl som talar för det språket, som ska vara ett av dem som anges i artikel 36 i rättegångsreglerna. Enligt artikel 37.4 i rättegångsreglerna ska beslut med avseende på en sådan begäran fattas antingen av ordföranden för den dömande sammansättning till vilken målet har hänskjutits eller av domstolen, beroende på omständigheterna. Innan beslutet fattas ska den andra parten eller de andra parterna i det nationella målet och generaladvokaten ges möjlighet att yttra sig över begäran. Om begäran bifalls, får det aktuella språket användas av samtliga berörda som avses i artikel 23 i stadgan.

64.

Det nyss nämnda undantaget är emellertid endast tillämpligt i mål om förhandsavgörande. Förutom i de fall som avses i punkt 62 ovan, är parterna i ett mål om direkt talan eller om överklagande skyldiga att använda rättegångsspråket när de håller sina muntliga anföranden, avger replik och svarar på eventuella frågor från domstolen. (3)

Den andra delen av förhandlingen: frågor från domstolens ledamöter

65.

Domstolens ledamöter har rätt att före eller under det muntliga anförandet ställa frågor. Därutöver kan en talare uppmanas att efter sitt muntliga anförande svara på ytterligare frågor från domstolens ledamöter. Syftet med dessa frågor är att ledamöterna ska få full kännedom om målet samt att göra det möjligt för talaren att klargöra eller utförligare behandla vissa punkter som i förekommande fall påkallar ytterligare preciseringar.

Den tredje delen av förhandlingen: replikerna

66.

Därefter har företrädarna för parterna eller berörda som avses i artikel 23 i stadgan möjlighet att, om de anser det nödvändigt, avge en kort replik. Replikerna får inte vara längre än fem minuter, och de är inte avsedda att vara en andra omgång muntliga anföranden. Det enda syftet med repliken är att bereda talaren tillfälle att kort bemöta yttranden eller besvara frågor som under förhandlingen framförts av övriga förhandlingsdeltagare eller av domstolens ledamöter. Om två talare har getts tillstånd att hålla muntligt anförande för en parts räkning, är det bara en av dem som får avge replik.

De konsekvenser och krav som är en följd av simultantolkningen

67.

Oavsett om det är fråga om muntliga anföranden, repliker eller svar på domstolens frågor, ska talaren ha i åtanke att ledamöterna i den dömande sammansättningen, generaladvokaten och berörda som avses i artikel 23 i stadgan ofta följer det som sägs genom simultantolkning. För att förhandlingen ska kunna äga rum på bästa sätt och för att tolkningen ska kunna hålla en god kvalitetsnivå, uppmanas företrädarna för parterna eller berörda som avses i artikel 23 i stadgan därför att så snart som möjligt – om de har förberett anteckningar (även kortfattade sådana) inför anförandet eller en disposition – skicka dessa dokument till domstolens tolkningsdirektorat med e-post (Interpretation@curia.europa.eu) eller telefax (+ 352 43 03 36 97). Dessa dokument är endast avsedda för tolkarna och de förstörs efter förhandlingen. Varken ledamöterna i den dömande sammansättningen eller generaladvokaten kommer att ta del av dem. Dokumenten kommer inte heller att tas in i akten i målet.

68.

För att underlätta tolkningen, och därmed att ledamöterna i den dömande sammansättningen och generaladvokaten samt övriga förhandlingsdeltagare förstår vad som sägs, är det mycket viktigt att talarna under förhandlingen talar långsamt, och på ett naturligt och okonstlat sätt, in i mikrofonen. Tolkningen underlättas om dispositionen för anförandet anges i förväg och om talaren använder korta och enkla meningar. Om talaren i sitt anförande hänvisar till ett avgörande från domstolen eller tribunalen, bör datumet för avgörandet anges, liksom målnumret och målets vedertagna namn.

Målets handläggning efter den muntliga förhandlingen

69.

I och med att förhandlingen avslutas, tar parterna eller de berörda som avses i artikel 23 i stadgan inte längre någon aktiv del i målets handläggning. Med förbehåll för det ovanliga fallet att den muntliga delen av förfarandet återupptas enligt artikel 83 i rättegångsreglerna, får parterna eller ovannämnda berörda inte längre yttra sig i målet (vare sig muntligen eller skriftligen) – exempelvis för att bemöta generaladvokatens förslag till avgörande – efter att ordföranden för den dömande sammansättningen har förklarat den muntliga förhandlingen avslutad.

IV.   SLUTBESTÄMMELSER

70.

Genom dessa praktiska anvisningar upphävs och ersätts de praktiska anvisningarna till parterna i mål vid domstolen av den 25 november 2013.

71.

Dessa praktiska anvisningar ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. De träder i kraft den första dagen i den första månaden efter det att de har offentliggjorts.

Utfärdat i Luxemburg den 10 december 2019.


(1)  EUT L 31 av den 31 januari 2014, s. 1.

(2)  EUT L 265 av den 29 september 2012, s. 1, senast ändrade den 26 november 2019 (EUT L 316 av den 6 december 2019, s. 103).

(3)  I mål om fördragsbrott har svarandemedlemsstaten rätt att under den muntliga delen av förfarandet använda ett annat språk än det som använts under den skriftliga delen av förfarandet. Detta gäller dock under förutsättning att detta andra språk är ett av de officiella språken i den medlemsstaten och att detta har begärts i god tid innan förhandlingen hålls, om möjligt i svaret på kallelsen till förhandlingen. Om en sådan begäran bifalls, får det aktuella språket användas av samtliga parter i målet.


Top