(1)

Konventionen angående internationell civil luftfart (Chicagokonventionen), som har till syfte att reglera den internationella luftfarten, trädde i kraft den 4 april 1947. Genom den inrättades Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao).

(2)

Medlemsstaterna är fördragsslutande parter i Chicagokonventionen och medlemmar i Icao, medan unionen har observatörsstatus i vissa Icao-organ. Sju medlemsstater är representerade i Icao-rådet.

(3)

Enligt artikel 54 i Chicagokonventionen får Icao-rådet anta internationella standarder och rekommenderad praxis och beteckna dem som bilagor till Chicagokonventionen.

(4)

I enlighet med artikel 90 i Chicagokonventionen ska varje sådan bilaga eller varje ändring av en bilaga få verkan inom tre månader efter framläggandet för Icaos fördragsslutande stater, eller efter en längre tidsperiod som Icao-rådet får föreskriva, såvida inte en majoritet av Icaos fördragsslutande stater under tiden har låtit registrera sitt ogillande.

(5)

Enligt artikel 38 i Chicagokonventionen ska varje stat som finner det praktiskt omöjligt att i alla avseenden efterleva någon internationell standard eller något internationellt förfarande som avses i artikel 37 i den konventionen, eller att se till att dess egna föreskrifter eller praxis fullständigt överensstämmer med någon sådan internationell standard eller något sådant internationellt förfarande, eller som bedömer det nödvändigt att anta föreskrifter eller praxis som i något särskilt avseende avviker från vad som fastställts genom en internationell standard, utan dröjsmål underrätta Icao om avvikelserna mellan statens egen praxis och den som fastställts genom den internationella standarden.

(6)

Covid-19-pandemin har haft en negativ inverkan på luftfartygsoperatörer, luftfartygstillverkare och underordnade leverantörer till utrustningstillverkare, och har försenat utvecklingen av nya system. Luftfartygsoperatörer ställer in eller skjuter upp leveranser av luftfartyg, vilket innebär att leveransen av luftfartyg som är avsedda att levereras 2020 skjuts upp till 2021. Ett nytillverkat luftfartyg som konfigurerats för leverans 2020 och som har försenats till 2021 kräver omkonfigurering till de tillämpliga bestämmelserna efter den 1 januari 2021. Luftfartygsoperatörer och luftfartygstillverkare drabbas av en orimlig ekonomisk börda om dessa luftfartyg måste utrustas i efterhand. Kommissionen håller därför på att anta en senareläggning av detta datum på unionsnivå genom ändringar av förordning (EU) nr 965/2012. Ljudregistratorn används som stöd vid utredning av olyckor och tillbud. En försening i genomförandet av ljudregistratorns inspelningstid från två timmar till 25 timmar innebär ingen betydande säkerhetsrisk, men anpassar säkerhetsfördelarna med en ljudregistrering av längre varaktighet till de nuvarande realiteter som luftfartsindustrin står inför. Unionen är en stark anhängare av Icaos insatser för att förbättra flygsäkerheten. Med tanke på den aldrig tidigare skådade situation som orsakats av covid-19-pandemin och avsaknaden av en betydande säkerhetsrisk bör unionen därför stödja dessa ändringar.

(7)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vid Icao-rådets 221:a session vad gäller planerad ändring 46 av bilaga 6, del I, och ändring 39 av bilaga 6, del II. Den ståndpunkten bör vara att stödja dessa ändringar och ska uttryckas av de av unionens medlemsstater som är medlemmar i Icao-rådet och som agerar samfällt på unionens vägnar.

(8)

Unionens ståndpunkt efter Icao-rådets antagande utan väsentliga ändringar av ändring 46 av bilaga 6, del I, och ändring 39 av bilaga 6, del II, vilket ska tillkännages av Icaos generalsekreterare genom en skrivelse enligt Icaos förfarande, bör vara att inte registrera sitt ogillande och att anmäla överensstämmelse med dessa ändringar och ska uttryckas av samtliga av unionens medlemsstater.