(1)

För att tillgodose behovet av information om genomförande och efterlevnad bör flera miljöanknutna unionsrättsakter ändras med beaktande av resultaten i kommissionens rapport av den 9 juni 2017 om åtgärder för effektivare miljörapportering och den därmed förbundna kontrollen av ändamålsenligheten Fitness Check of Reporting and Monitoring of EU Environment Policy (nedan tillsammans kallade kontrollen av rapporteringens ändamålsenlighet).

(2)

Syftet med denna förordning är att modernisera informationshanteringen och att säkerställa en mer konsekvent strategi för de rättsakter som omfattas av dess tillämpningsområde genom att minska den administrativa bördan med hjälp av förenklad rapportering, förbättra databasen för framtida utvärderingar och öka öppenheten till förmån för allmänheten, varvid omständigheterna alltid bör beaktas.

(3)

Tillgången till information bör säkerställa att den administrativa bördan för alla berörda enheter förblir så begränsad som möjligt, särskilt för enheter utanför den offentliga förvaltningen, såsom små och medelstora företag. Sådan tillgång kräver en aktiv spridning av information på nationell nivå i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG (3) och 2007/2/EG (4) och deras genomföranderegler för att säkerställa att det finns en lämplig infrastruktur för att ge allmänheten tillgång till information och för rapportering och datadelning mellan myndigheter.

(4)

De uppgifter som omfattas och de förfaranden som tillämpas av medlemsstaterna vid den unionsomfattande och regelbundna rapporteringen är väsentliga för att kommissionen ska kunna övervaka, se över och bedöma hur lagstiftningen fungerar med avseende på de eftersträvade målen och därmed ge underlag för en framtida utvärdering av lagstiftningen i enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (5). I flera lagstiftningsakter inom miljöområdet bör bestämmelser läggas till med tanke på den framtida utvärderingen av dessa akter på grundval av uppgifter som samlats in under genomförandet, eventuellt kompletterade med ytterligare vetenskapliga, analytiska data. Mot den bakgrunden behövs det relevanta data som gör det möjligt att bättre bedöma unionslagstiftningens effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, konsekvens och mervärde. Det är därför nödvändigt att säkerställa att det finns lämpliga rapporteringsmekanismer som också kan fungera som indikatorer i detta syfte, både för beslutsfattarna och för allmänheten.

(5)

Det är nödvändigt att ändra rapporteringsskyldigheterna i artiklarna 10 och 17 i rådets direktiv 86/278/EEG (6). Skyldigheten att rapportera till kommissionen behöver förenklas, och samtidigt bör medlemsstaterna vara skyldiga att säkerställa ökad insyn och därför kommer den erforderliga informationen att göras tillgänglig på elektronisk väg och på ett sådant sätt att den är lätt åtkomlig i enlighet med direktiven 2003/4/EG och 2007/2/EG, i synnerhet kraven på tillgång för allmänheten, datadelning och tjänster. Eftersom det är av allra största vikt att göra det möjligt för unionsmedborgare att snabbt få tillgång till miljöinformation är det avgörande att medlemsstaterna gör uppgifterna allmänt tillgängliga så snabbt som tekniskt är möjligt, med målsättningen att informationen ska finnas tillgänglig senast tre månader efter årsslutet.

(6)

I enlighet med utvärderingen av den 13 december 2016 av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG (7) finns det ett behov av att samordna tidsfristerna för rapportering av bullerkartor och handlingsplaner så att tillräcklig tid medges för ett offentligt samråd om handlingsplanerna. Därför bör tidsfristen för översynen eller ändringen av handlingsplanerna som en engångsåtgärd flyttas fram ett år så att tidsfristen för den fjärde omgången handlingsplaner inte bör vara den 18 juli 2023 utan den 18 juli 2024. Från och med den fjärde omgången kommer medlemsstater således att ha omkring två år på sig från det att bullerkartorna utarbetas tills översynen eller ändringen av handlingsplanerna måste vara slutförd, i stället för som nu ett år. För de därpå följande omgångarna handlingsplaner kommer den femåriga cykeln för översyn eller ändring sedan att återupptas. För att bättre uppfylla målen i direktiv 2002/49/EG och skapa en grund för utarbetande av åtgärder på unionsnivå bör medlemsstaternas rapportering dessutom ske på elektronisk väg. Det är också nödvändigt att öka allmänhetens deltagande genom att införa ett krav på att förståelig, exakt och jämförbar information ska göras tillgänglig för allmänheten och samtidigt bör denna skyldighet samordnas med andra unionsrättsakter som direktiv 2007/2/EG, utan att de praktiska kraven dubbleras.

(7)

Unionen har åtagit sig att stärka evidensbasen för Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG (8) på ett transparent sätt, såsom har gjorts av kommissionens expertgrupp för det direktivet. För att underlätta jämförandet av bevis bör kommissionen utarbeta riktlinjer för en gemensam förståelse av begreppet miljöskada enligt definitionen i artikel 2 i direktiv 2004/35/EG.

(8)

På grundval av kommissionens rapport av den 20 juli 2016 om genomförandet av direktiv 2007/2/EG och utvärderingen av den 10 augusti 2016 är det, för att förenkla genomförandet av det direktivet och minska medlemsstaternas administrativa börda i samband med övervakningen, lämpligt att inte längre kräva att medlemsstaterna ska sända rapporter till kommissionen vart tredje år och att kommissionen ska lägga fram en sammanfattande rapport till Europaparlamentet och rådet eftersom kontrollen av rapporteringens ändamålsenlighet bekräftade att sådana rapporter har begränsad användning. Kommissionen bör dock fortsätta med att vart femte år utvärdera direktiv 2007/2/EG och göra utvärderingen tillgänglig för allmänheten.

(9)

Vid kommissionens kontroll av ändamålsenligheten hos EU:s naturvårdslagstiftning av den 16 december 2016 (fågel- och habitatdirektiven), nämligen Europarlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (9) och rådets direktiv 92/43/EEG (10) konstaterades att en rapporteringscykel på tre år krävs enligt direktiv 2009/147/EG. I praktiken har redan en rapporteringscykel på sex år enligt direktiv 92/43/EEG tillämpats för direktiv 2009/147/EG, med ett liknande primärt fokus på tillhandahållandet av aktuell information om arters status och trender. Behovet av ett effektivare genomförande av direktiven 92/43/EEG och 2009/147/EG gör att det är nödvändigt att anpassa lagstiftningen till det samordnade tillvägagångssättet, genom att säkerställa att en statusbedömning äger rum vart sjätte år, samtidigt som det värdesätts att medlemsstaterna sköter den nödvändiga övervakningen avseende vissa sårbara arter. Ett sådant samordnat tillvägagångssätt torde också underlätta utarbetandet av de rapporter om direktivens genomförande som medlemsstaterna vart sjätte år ska överlämna till kommissionen. För att säkerställa att det görs en bedömning av de politiska framstegen bör medlemsstaterna vara skyldiga att lämna information, i synnerhet om vilda fågelarters status och trender, de hot och det tryck som de utsätts för, de bevarandeåtgärder som vidtagits och information om hur nätverket av särskilda skyddsområden har bidragit till målen för direktiv 2009/147/EG.

(10)

För att förbättra insynen och minska den administrativa bördan är det nödvändigt att ändra rapporteringsskyldigheterna i artiklarna 43, 54 och 57 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU (11). Det är nödvändigt att upprätta en sökbar central databas med öppen åtkomst för icke-tekniska projektsammanfattningar och tillhörande utvärderingar i efterhand och att tilldela kommissionen genomförandebefogenheter. Dessa genomförandebefogenheter omfattar fastställandet av ett gemensamt format för överlämnandet av icke-tekniska projektsammanfattningar och tillhörande utvärderingar i efterhand samt ett gemensamt format och information om genomförandet och statistisk information. Det är även nödvändigt att ersätta den statistiska rapport som kommissionen sammanställer vart tredje år med ett krav på att kommissionen upprättar och upprätthåller en dynamisk central databas och ett krav på att årligen göra statistisk information tillgänglig.

(11)

Enligt slutsatserna i kommissionens Refit-utvärdering av den 13 december 2017 av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 (12) är det nödvändigt att ändra eller avskaffa rapporteringsskyldigheterna i den förordningen. För att öka överensstämmelsen med rapporteringen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU (13) bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa typ, format och periodicitet för den information som ska göras tillgänglig enligt förordning (EG) nr 166/2006, samt för att avskaffa det nuvarande rapporteringsformatet enligt den förordningen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (14). Eftersom det är av avgörande betydelse att göra det möjligt för unionsmedborgare att snabbt få tillgång till miljöinformation är det väsentligt att medlemsstaterna och kommissionen gör uppgifterna allmänt tillgängliga så snabbt som tekniskt är möjligt, med målsättningen att informationen ska finnas tillgänglig senast tre månader efter årets slut, bland annat genom att gå vidare mot detta mål genom en genomförandeakt inom ramen för förordning (EG) nr 166/2006. Det är också nödvändigt att ändra artikel 11 i förordning (EG) nr 166/2006 om sekretess för att säkerställa en ökad insyn i rapporteringen till kommissionen. För att minska den administrativa bördan för medlemsstaterna och kommissionen är det dessutom nödvändigt att avskaffa rapporteringsskyldigheterna i artiklarna 16 och 17 i den förordningen, eftersom dessa skyldigheter gäller information som är av begränsat värde eller som inte svarar mot politiska behov.

(12)

För att förbättra och underlätta allmänhetens tillgång till information om genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 (15) bör kommissionen göra de uppgifter som medlemsstaterna lämnar om genomförandet av den förordningen tillgängliga för allmänheten i en unionsomfattande översikt. För att informationen ska bli mer samstämmig och för att underlätta övervakningen av den förordningens funktion bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa format och förfarande för medlemsstaternas tillgängliggörande av information. Vidare bör frekvensen och perioden för tillhandahållandet av information anpassas till dem i rådets förordning (EG) nr 2173/2005 (16). Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

(13)

För att förbättra och underlätta allmänhetens tillgång till information om genomförandet av förordning (EG) nr 2173/2005 bör kommissionen göra de uppgifter som medlemsstaterna lämnar om genomförandet av den förordningen tillgängliga för allmänheten i en unionsomfattande översikt. Bestämmelserna i förordning (EG) nr 2173/2005 om rapportering behöver uppdateras på grundval av kommissionens och medlemsstaternas erfarenheter från det första året med licenssystemet för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog. Vid utövandet av sina genomförandebefogenheter i syfte att fastställa formatet och förfarandet för medlemsstaternas tillgängliggörande av informationen bör kommissionen biträdas av den kommitté som inrättats enligt artikel 11 i den förordningen. Bestämmelserna om utvärdering av den förordningen behöver dessutom uppdateras.

(14)

Rapporteringen enligt rådets förordning (EG) nr 338/97 (17) behöver effektiviseras och anpassas till rapporteringskraven i konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) av den 3 mars 1973, i vilken unionen och samtliga medlemsstater är parter. Rapporteringskraven i Cites ändrades vid den sjuttonde Cites-konferensen 2016. Rapporteringsfrekvensen beträffande åtgärder för genomförandet av Cites justerades och en ny rapporteringsmekanism infördes för rapportering av olaglig handel med arter som förtecknas i Cites. Dessa ändringar måste återspeglas i förordning (EG) nr 338/97.

(15)

Europeiska miljöbyrån utför redan viktiga uppgifter i samband med övervakningen av och rapporteringen enligt unionens miljölagstiftning, och dessa uppgifter bör uttryckligen framgå av den berörda miljölagstiftningen. För andra rättsakter kommer Europeiska miljöbyråns roll och resurser när det gäller att stödja kommissionen i samband med miljörapporteringen att behandlas när den pågående utvärderingen har slutförts.

(16)

Förordningarna (EG) nr 166/2006, (EU) nr 995/2010, (EG) nr 338/97 och (EG) nr 2173/2005 samt direktiven 2002/49/EG, 2004/35/EG, 2007/2/EG, 2009/147/EG, 2010/63/EU och 86/278/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.