(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter denna anmälan, det vill säga från den 30 mars 2019, såvida inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket enhälligt beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

I avsaknad av ett avtal om utträde eller en förlängning av tvåårsperioden efter Förenade kungarikets anmälan om sin avsikt att utträda ur unionen kommer unionens regler om samordning av de sociala trygghetssystemen i förordningarna (EG) nr 883/2004 (2) och (EG) nr 987/2009 (3) att upphöra att vara tillämpliga på och i Förenade kungariket från och med den 30 mars 2019.

(3)

Till följd av detta kan personer som i egenskap av unionsmedborgare har utövat sin legitima rätt till fri rörlighet eller etableringsfrihet enligt artiklarna 45 och 49 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) före dagen för Förenade kungarikets utträde ur unionen, samt deras familjemedlemmar och efterlevande, inte längre kan åberopa unionsreglerna om samordning av de sociala trygghetssystemen när det gäller deras socialförsäkringsrättigheter på grundval av omständigheter och händelser som inträffade och försäkrings-, anställnings-, egenföretagande- eller bosättningsperioder som fullgjordes före utträdesdagen och som berör Förenade kungariket. Statslösa personer och flyktingar som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater och som är eller har varit i situationer som berör Förenade kungariket samt deras familjer och efterlevande kommer också att påverkas.

(4)

För att uppnå målet att trygga socialförsäkringsrättigheterna för de berörda personerna bör medlemsstaterna fortsätta att tillämpa unionens principer om likabehandling, likställande och sammanläggning enligt förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 samt bestämmelserna i dessa förordningar som är nödvändiga för att ge verkan åt de principerna, både vad gäller personer som omfattas, omständigheter eller händelser som inträffat och perioder som fullgjordes före Förenade kungarikets utträde ur unionen.

(5)

Denna förordning påverkar inte befintliga konventioner och avtal om social trygghet mellan Förenade kungariket och en eller flera medlemsstater som ingåtts i överensstämmelse med artikel 8 i förordning (EG) nr 883/2004 och artikel 9 i förordning (EG) nr 987/2009. Denna förordning påverkar inte heller unionens eller medlemsstaternas möjlighet att vidta åtgärder för att hantera det administrativa samarbetet och informationsutbytet med de behöriga institutionerna i Förenade kungariket i syfte att ge verkan åt principerna i denna förordning. Vidare påverkar denna förordning varken unionens eller medlemsstaternas eventuella behörighet att ingå konventioner och avtal om social trygghet med tredjeländer, eller med Förenade kungariket som omfattar perioden efter den dag då fördragen upphör att tillämpas på Förenade kungariket.

(6)

Denna förordning påverkar inte rättigheter som förvärvades eller var på väg att förvärvas i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat före den dag då denna förordning börjar tillämpas. Det krävs gott samarbete för att sådana rättigheter ska skyddas och upprätthållas. Det är viktigt att se till att de berörda personerna får tillgång till lämplig information i god tid.

(7)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att uppnå enhetlig ensidig tillämpning av principerna om likabehandling, likställande och sammanläggning inom den sociala tryggheten, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, med hänsyn till samordningen av deras insatser, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(8)

Med beaktande av att fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den 30 mars 2019 i avsaknad av ett avtal om utträde eller en förlängning av tvåårsperioden efter Förenade kungarikets anmälan av sin avsikt att utträda ur unionen, och med beaktande av behovet att skapa ett tydligt rättsläge, har det ansetts lämpligt att föreskriva ett undantag från den åttaveckorsperiod som avses i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till EU-fördraget, EUF-fördraget och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(9)

Denna förordning bör brådskande träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och tillämpas från och med den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket, såvida inte ett utträdesavtal med Förenade kungariket har trätt i kraft den dagen.