EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32019O0007

Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2019/671 av den 9 april 2019 om de nationella centralbankernas förvaltningsåtgärder av inhemska tillgångar och skulder (omarbetning) (ECB/2019/7)

OJ L 113, 29.4.2019, p. 11–17 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/guideline/2019/671/oj

29.4.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 113/11


EUROPEISKA CENTRALBANKENS RIKTLINJE (EU) 2019/671

av den 9 april 2019

om de nationella centralbankernas förvaltningsåtgärder av inhemska tillgångar och skulder (omarbetning) (ECB/2019/7)

ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 127.2 första strecksatsen,

med beaktande av stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, särskilt artiklarna 12.1 och 14.3, och

av följande skäl:

(1)

Riktlinje ECB/2014/9 (1) har två gånger ändrats på viktiga punkter. Eftersom ytterligare ändringar måste göras bör den riktlinjen omarbetas så att den blir mer översiktlig.

(2)

För att framgångsrikt genomföra den gemensamma penningpolitiken måste Europeiska centralbanken (ECB) specificera de allmänna principer som de nationella centralbankerna ska följa när de utför åtgärder med tillgångar och skulder på eget initiativ; dessa åtgärder bör inte påverka den gemensamma penningpolitiken.

(3)

Begränsningar av förräntningen på inlåning från staten som de nationella centralbankerna innehar i egenskap av fiskalt ombud i enlighet med artikel 21.2 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken måste specificeras för att skydda den gemensamma penningpolitikens integritet, samt för att skapa incitament så att inlåning från staten placeras på marknaden vilket då underlättar Eurosystemets likviditetshantering och genomförandet av penningpolitiken. Genom att introducera en övre gräns för denna ränta och basera den på penningmarknadsräntorna underlättas den granskning som ECB utför i enlighet med artikel 271 d i fördraget för att säkerställa att de nationella centralbankerna iakttar förbudet mot monetär finansiering.

(4)

Med hänsyn till de specifika institutionella omständigheterna anser ECB-rådet att förräntningen på inlåning från staten som är relaterad till ett anpassningsprogram inte påverkar den gemensamma penningpolitiken i jämförbar utsträckning som förräntningen på annan inlåning från staten.

(5)

Förräntningen på annan inlåning än inlåning från staten som innehas av de nationella centralbankerna får inte omfattas av förbudet mot monetär finansiering och därutöver ska den också specificeras för att skydda den gemensamma penningpolitikens integritet. Mot bakgrund av dessa olika institutionella krav kan respektive övre förräntningsgränser variera, särskilt vad gäller inlåning från interna källor som kan anses vara likartade med icke-professionella användares konton eller också ha ett administrativt ändamål.

(6)

Transaktioner som nationella centralbanker genomför för tredje part, som inte bokförs i den nationella centralbankens balansräkning och som inte påverkar förutsättningarna för centralbankslikviditet omfattas inte av denna riktlinje. Med tanke på relaterade organisationsfrågor bör emellertid sådana transaktioner bli föremål för arrangemang som är jämförbara med arrangemangen i denna riktlinje.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

Denna riktlinje ska tillämpas på transaktioner som involverar nationella centralbanker och är i euro samt på annan inlåning än sådan som rör penningpolitisk verksamhet, förutsatt att dessa i varje enskilt fall bokförs i balansräkningen och inte är något av följande:

a)

Transaktioner som verkställs av de nationella centralbankerna i syfte att genomföra den gemensamma penningpolitiken i enlighet med ECB-rådets beslut.

b)

Transaktioner som regleras av riktlinjer som inrättats med stöd av artikel 31.3 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken.

c)

Transaktioner som verkställs och inlåning som tas emot i samband med Eurosystemets reservförvaltningstjänster enligt Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2018/797 (ECB/2018/14) (2).

d)

Transaktioner relaterade till tillhandahållandet av likviditetsstöd i nödlägen enligt definitionen i avtalet om likviditetsstöd i nödlägen.

Artikel 2

Definitioner

I denna riktlinje gäller följande definitioner:

1.    nationell centralbank : en nationell centralbank i en medlemsstat som har euron som valuta.

2.    ränta på inlåningsfaciliteten : den räntesats som tillämpas för Eurosystemets inlåningsfacilitet.

3.    inlåning : ett tillgodohavande i euro eller en annan valuta till följd av insättningar på ett konto hos en nationell centralbank eller ett tillfälligt led i samband med andra tjänster som tillhandahålls av en nationell centralbank, vilket ger upphov till en skuld som bokförs i den nationella centralbankens balansräkning och som den nationella centralbanken måste betala tillbaka enligt de lagliga och avtalsmässiga villkor som är tillämpliga, inklusive inlåning över natten och inlåning med fast löptid.

4.    staten : alla de offentliga enheter i en medlemsstat eller andra offentligrättsliga EU-organ som nämns i artikel 123 i fördraget, såsom dessa tolkas mot bakgrund av rådets förordning (EG) nr 3603/93 (3), med undantag för offentligt ägda kreditinstitut; de nationella centralbankerna och ECB ska behandla dessa på samma sätt som privata kreditinstitut vad gäller tillförseln av centralbanksreserver.

5.    inlåning från staten : icke-penningpolitisk inlåning som en nationell centralbank tar emot från staten.

6.    inlåning från staten som är relaterad till ett anpassningsprogram : inlåning av

a)

medel som utbetalats av Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM), EU-organ eller Internationella valutafonden (IMF) till regeringen i en medlemsstat som har euron som valuta och som omfattas av något av EU:s eller IMF:s finansiella stödprogram vars avtal eller andra rättsliga överenskommelser omfattar ett krav att regeringen i denna medlemsstat ska hålla dessa medel hos den nationella centralbanken i denna medlemsstat,

b)

medel motsvarande Eurosystemets ackumulerade överskott som uppstått till följd av innehavet av grekiska statsobligationer inom ramen för värdepappersprogrammet (SMP) och som regeringarna i euroområdet har överfört till ett särskilt ESM-konto, eller

c)

medel som regeringen i en medlemsstat som omfattas eller har omfattats av något av EU:s eller IMF:s finansiella stödprogram innehar hos den nationella centralbanken i denna medlemsstat och som enligt detta program är öronmärkta för återbetalning till långivarna inom detta program eller som krävs pga. avtal eller andra rättsliga överenskommelser i samband med ett pågående eller avslutat program och ska innehas hos den nationella centralbanken. För detta ändamål omfattar ”öronmärkt” de förebyggande kassareserver som finansministerier ska hålla enligt avtal eller andra rättsliga överenskommelser avseende övervakningen av ett avslutat program eller till följd av ett undantag som godtagits av en eller flera fordringsägare inom ett finansiellt stödprogram när en förtida återbetalning görs till en annan fordringsägare inom ett finansiellt stödprogram.

7.    bruttonationalprodukt (BNP) : värdet av en ekonomis samlade produktion av varor och tjänster, minus insatsförbrukning, plus nettoskatter på produkter och importer, under en viss tidsperiod.

8.    icke-penningpolitisk inlåning : inlåning som en nationell centralbank tar emot från staten och andra externa källor och som bokförs under andra balansräkningsposter än skuldposten L2 (”Skulder i euro till kreditinstitut hemmahörande i euroområdet som avser penningpolitiska transaktioner”) enligt definitionen inom ramen för Eurosystemets harmoniserade balansräkning. Icke-penningpolitisk inlåning från andra externa källor omfattar inte IMF-konton nr 1 och 2, i enlighet med ECB-rådets beslut, eller inlåning från interna källor, dvs. inlåning från nuvarande eller tidigare anställda, filialer eller dotterbolag till den berörda nationella centralbanken, utomeuropeiska monetära myndigheter kopplade till en relevant nationell centralbank belägna i de länder och territorier som avses i artikel 198 i fördraget.

9.    marknadsränta med säkerhet : a) avseende inlåning med fast löptid i euro, ett index i familjen STOXX EUR GC Pooling med jämförbar löptid, eller dess motsvarighet om detta upphör eller inte längre anses utgöra ett riktmärke, och b) avseende inlåning med fast löptid i andra valutor än euron, en jämförbar räntesats.

10.    marknadsränta över natten utan säkerhet : a) avseende inlåning över natten i euro, Eonia-räntan, eller efter upphörandet av Eonia den korta euroräntan (€STR) och b) avseende inlåning över natten i andra valutor än euron, en jämförbar räntesats.

11.    direkt köp/försäljning : köp, försäljning eller återinlösen av ett värdepapper som bokförs under en annan balansräkningspost än tillgångspost A7.1 (”Värdepapper som innehas i penningpolitiska syften”) enligt definitionen inom ramen för Eurosystemets harmoniserade balansräkning.

12.    värdepapper : följande slag av värdepapper: a) skuldebrev, b) noterade aktier och c) aktier/andelar i investeringsfonder.

13.    transaktion för värdepappersfinansiering : en transaktion enligt definitionen i artikel 3.11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 (4) med värdepapper som bokförs under en annan balansräkningspost än tillgångspost A7.1 (”Värdepapper som innehas i penningpolitiska syften”) enligt definitionen inom ramen för Eurosystemets harmoniserade balansräkning, och omfattar antingen

a)    utlåningstransaktioner : en transaktion för värdepappersfinansiering som genomförs av en nationell centralbank och resulterar i att värdepapper tillhandahålls, eller

b)    inlåningstransaktioner : en transaktion för värdepappersfinansiering som genomförs av en nationell centralbank och resulterar i att värdepapper tas emot.

14.    bilateralt likviditetsarrangemang : ett avtal som ingås mellan en nationell centralbank och en centralbank eller monetär myndighet utanför euroområdet i syfte att genomföra transaktioner för att byta kontanter i euro mot andra säkerheter än kontanter i euro.

Artikel 3

Organisationsfrågor

1.   De nationella centralbankerna ska vidta lämpliga åtgärder så att motparterna kan skilja mellan transaktioner som utförs enligt den här riktlinjen och transaktioner som de nationella centralbankerna utför när de genomför den gemensamma penningpolitiken.

2.   De nationella centralbankerna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att sekretessbelagd penningpolitisk information inte utnyttjas när transaktioner som omfattas av den här riktlinjen utförs.

3.   De nationella centralbankerna ska vidta liknande åtgärder som de som har upprättats i enlighet med punkterna 1 och 2 även för transaktioner som nationella centralbanker genomför för tredje part, som inte bokförs i den nationella centralbankens balansräkning och som inte påverkar förutsättningarna för centralbankslikviditet.

4.   De nationella centralbankerna ska årligen informera ECB om vilka åtgärder de vidtar för att uppfylla kraven enligt denna artikel.

Artikel 4

Begränsningar av förräntningen på icke-penningpolitisk inlåning

1.   Förräntningen på inlåning från staten får ej överstiga:

a)

För inlåning över natten, marknadsräntan över natten utan säkerhet; för inlåning med fast löptid, marknadsräntan med säkerhet med jämförbar löptid eller, om sådan saknas, marknadsräntan över natten utan säkerhet.

b)

Varje kalenderdag då summan av all annan inlåning från staten än inlåning från staten relaterad till ett anpassningsprogram, vilken innehas av en nationell centralbank, överstiger det högre beloppet av i) motsvarande 200 miljoner euro, eller ii) 0,04 procent av BNP i den medlemsstat där den nationella centralbanken är belägen ska förräntas upp till följande nivå:

1.

Om inlåningen är i euro:

i)

Om räntan för inlåningsfaciliteten är noll eller högre den relevanta kalenderdagen, med en ränta på 0 procent.

ii)

Om räntan för inlåningsfaciliteten är negativ den relevanta kalenderdagen, ska ingen ränta utgå som överstiger räntan för inlåningsfaciliteten.

2.

Om inlåningen är i andra valutor: För den berörda valutan ska en strategi tillämpas som är jämförbar med strategin för inlåning i euro enligt leden 1 i och 1 ii ovan.

Vid fastställande av det tröskelvärde som avses i detta led ska BNP baseras på den årliga ekonomiska höstprognos som offentliggörs av Europeiska kommissionen under det föregående året. Varje nationell centralbank ska besluta om fördelningen av olika inlåning från staten under och över tröskelvärdet.

c)

Varje kalenderdag ska all inlåning från staten förräntas till marknadsräntan om den tillämpliga räntan enligt led b överstiger den tillämpliga marknadsräntan enligt led a.

d)

Den inlåning från staten som är relaterad till ett anpassningsprogram ska förräntas med de räntesatser som avses i led a eller med noll procent, beroende på vilket som är högre, men ska inte tas med vid beräkningen av det tröskelvärde som avses i led b.

2.   Förräntningen på annan icke-penningpolitisk inlåning än inlåning från staten ska följa principerna om proportionalitet, marknadsneutralitet och likabehandling. Förräntningen på annan icke-penningpolitisk inlåning i euro än inlåning från staten får inte överstiga räntan på inlåningsfaciliteten.

3.   En negativ ränta ska innebära en betalningsförpliktelse för insättaren gentemot den berörda nationella centralbanken inklusive en rätt för denna nationella centralbank att debitera det berörda inlåningskontot i enlighet därmed.

Artikel 5

Förhandsskyldigheter

1.   De nationella centralbankerna ska på förhand rapportera till ECB om den samlade nettolikviditetseffekten av transaktioner som omfattas av denna riktlinje inom ramen för Eurosystemets allmänna likviditetshanteringsram. Därutöver ska de nationella centralbankerna med hjälp av lämpliga åtgärder säkerställa att dessa transaktioner inte medför oförutsebara likviditetseffekter.

2.   De nationella centralbankerna ska söka förhandsgodkännande från ECB om de på eget initiativ genomför transaktioner som omfattas av denna riktlinje och som resulterar i en nettolikviditetseffekt över 500 miljoner euro på avvecklingsdagen.

3.   De nationella centralbankerna ska söka förhandsgodkännande från ECB-rådet innan bilaterala likviditetsarrangemang ingås.

Artikel 6

Efterhandsrapportering

De nationella centralbankerna ska en gång per kalenderkvartal efterhandsrapportera information till ECB om

a)

direkta köp/försäljningar,

b)

transaktioner för värdepappersfinansiering,

c)

genomsnittliga utestående belopp relaterade till icke-penningpolitisk inlåning som har genomförts eller observerats under närmast föregående kalenderkvartal.

Artikel 7

Övervakning

1.   En gång per år ska ECB göra en bedömning av föregående års genomförande av denna riktlinje och överlämna denna bedömning till ECB-rådet.

2.   Utöver tröskelvärdet för de sammanlagda dagliga nettolikviditetseffekterna enligt artikel 5.2 får ECB under exceptionella omständigheter ange och tillämpa ytterligare tröskelvärden för de nationella centralbankernas transaktioner som omfattas av denna riktlinje under en viss tidsperiod.

3.   Om rapporteringen visar att transaktioner som omfattas av denna riktlinje inte är förenliga med kraven för den gemensamma penningpolitiken, får ECB ge specifika instruktioner om hur den berörda nationella centralbanken ska förvalta sina tillgångar och skulder.

Artikel 8

Sekretess

Alla uppgifter som lämnas i samband med den här riktlinjen ska omfattas av sekretess.

Artikel 9

Upphävande

1.   Riktlinje ECB/2014/9, ändrad genom de riktlinjer som anges i bilaga I, ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 oktober 2019.

2.   Hänvisningar till den upphävda riktlinjen ska anses som hänvisningar till den här riktlinjen och ska läsas i enlighet med tabellen i bilaga II.

Artikel 10

Verkan och genomförande

1.   Denna riktlinje får verkan samma dag som den delges de nationella centralbankerna.

2.   De nationella centralbankerna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa denna riktlinje och tillämpa dem från och med den 1 oktober 2019. De ska senast den 1 juli 2019 informera ECB om de texter och medel som avser de åtgärder som framgår av artiklarna 4.1, 4.2 och 5.2.

Artikel 11

Adressater

Denna riktlinje riktar sig till de nationella centralbankerna.

Utfärdad i Frankfurt am Main den 9 april 2019.

På ECB-rådets vägnar

Mario DRAGHI

ECB:s ordförande


(1)  Europeiska centralbankens riktlinje ECB/2014/9 av den 20 februari 2014 om de nationella centralbankernas inhemska förvaltningsåtgärder av tillgångar och skulder (EUT L 159, 28.5.2014, s. 56).

(2)  Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2018/797 av den 3 maj 2018 om Eurosystemets tillhandahållande av reservförvaltningstjänster i euro till centralbanker och länder utanför euroområdet och till internationella organisationer (ECB/2018/14) (EUT L 136, 1.6.2018, s. 81).

(3)  Rådets förordning (EG) nr 3603/93 av den 13 december 1993 om fastställande av definitioner för tillämpningen av de förbud som avses i artiklarna 104 och 104b.1 i fördraget (EGT L 332, 31.12.1993, s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 337, 23.12.2015, s. 1).


BILAGA I

Upphävd riktlinje och förteckning över ändringar av denna

(som avses i artikel 9)

Riktlinje ECB/2014/9

Riktlinje ECB/2014/22 (1)

Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2015/1575 (ECB/2015/28) (2)


(1)  Europeiska centralbankens riktlinje 2014/339/EU av den 5 juni 2014 om ändring av riktlinje ECB/2014/9 om de nationella centralbankernas inhemska förvaltningsåtgärder av tillgångar och skulder (ECB/2014/22) (EUT L 168, 7.6.2014, s. 118).

(2)  Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2015/1575 av den 4 september 2015 om ändring av riktlinje ECB/2014/9 om de nationella centralbankernas inhemska förvaltningsåtgärder av tillgångar och skulder (ECB/2015/28) (EUT L 245, 22.9.2015, s. 13).


BILAGA II

Jämförelsetabell

Riktlinje ECB/2014/9

Den här riktlinjen

Artikel 1.1

Artikel 1

Artikel 1.2

 

Artikel 1.3

 

Artikel 1.4

 

Artikel 2

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 4

 

Artikel 5.1 a och 5.1 b

Artikel 4.1 a

Artikel 5.2

Artikel 4.1 b och 4.3

Artikel 5.3

Artikel 4.1 d

Artikel 6.1

Artikel 5.1

Artikel 6.2

Artikel 6

Artikel 6.3

Artikel 7.3

Artikel 7.1

Artikel 5.2

Artikel 7.2

Artikel 7.2

Artikel 7.3

 

Artikel 8

 

Artikel 9.1

Artikel 7.1

Artikel 9.2

 

Artikel 10

Artikel 8

Artikel 11

 

Artikel 12

Artikel 10

Artikel 13

Artikel 11


Top