(1)

Genom förordning (EG) nr 2320/97 (2) införde rådet antidumpningstullar på import av vissa sömlösa rör av järn eller olegerat stål med ursprung i bl.a. Ryska federationen (nedan kallad Ryssland). Genom kommissionens beslut 2000/70/EG (3) godtogs åtaganden från en exportör i Ryssland. Genom förordning (EG) nr 348/2000 (4) införde rådet antidumpningstullar på import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Republiken Kroatien (nedan kallad Kroatien) och Ukraina. Genom rådets förordning (EG) nr 1322/2004 (5) beslöt man av försiktighetsskäl att inte längre tillämpa de gällande åtgärderna beträffande import från bl.a. Ryssland på grund av att vissa unionstillverkare tidigare hade varit inblandade i konkurrenshämmande verksamhet (se skäl 9 i den förordningen).

(2)

Efter en översyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen ändrade rådet genom förordning (EG) nr 258/2005 (6) de slutgiltiga åtgärder som införts genom rådets förordning (EG) nr 348/2000, upphävde möjligheten till befrielse från tullarna som föreskrivs i artikel 2 i samma förordning samt införde en antidumpningstull på 38,8 % på import av produkter från Kroatien och en antidumpningstull på 64,1 % på import av produkter från Ukraina, med undantag av import från Dnepropetrovsk Tube Works som pålades en antidumpningstull på 51,9 %.

(3)

Genom beslut 2005/133/EG (7) upphävde kommissionen partiellt och tillfälligt de slutgiltiga åtgärderna för Kroatien och Ukraina under en period av nio månader med verkan från och med den 18 februari 2005. Det partiella tillfälliga upphävandet förlängdes med ytterligare ett år genom rådets förordning (EG) nr 1866/2005 (8).

(4)

Genom förordning (EG) nr 954/2006 (9) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa sömlösa rör med ursprung i bl.a. Kroatien, Ryssland och Ukraina, upphävde förordning (EG) nr 2320/97 och rådets förordning (EG) nr 348/2000 samt avslutade dels interimsöversynen och översynen vid giltighetens utgång av antidumpningstullarna på import av vissa sömlösa rör av järn eller olegerat stål med ursprung i bl.a. Ryssland, dels interimsöversynen av antidumpningstullarna på import av vissa sömlösa rör av järn eller olegerat stål med ursprung i bland annat Kroatien, Ryssland och Ukraina.

(5)

Genom sin dom av den 16 februari 2012 i de förenade målen C-191/09 och C-200/09 P, Rådet och kommissionen mot Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP, ogillade domstolen rådets överklagan (10) av förstainstansrättens dom av den 10 mars 2009 och ogiltigförklarade artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 954/2006 vad gäller den del av en antidumpningstull på produkter som tillverkats av Interpipe Nikopolsky Seamless Tubes Plant Niko Tube ZAT och Interpipe Nizhnedneprovsky Tube Rolling Plant VAT (tillsammans kallade Interpipe-koncernen) som överskred den antidumpningstull som skulle ha varit tillämplig om det inte hade gjorts en justering av exportpriset med hänsyn till en provision som utgick när försäljningen ägde rum genom den närstående handlaren Sepco SA (11). I enlighet med artikel 266 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt vidtog kommissionen nödvändiga åtgärder för att följa domarna och räknade om antidumpningstullsatsen för Interpipe-koncernen i enlighet med instruktionerna från förstainstansrätten och domstolen. Genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 540/2012 (12) korrigerades de delar av förordning (EG) nr 954/2006 som befunnits vara oförenliga med grundförordningen och som således lett till att delar av den förordningen ogiltigförklarats. Förordningen innebar att alla andra slutsatser i förordning (EG) nr 954/2006 förblir giltiga. Efter omräkning fastställdes därmed den gällande antidumpningstullen för Interpipe-koncernen för den berörda produkten till 17,7 %.

(6)

Genom genomförandeförordning (EU) nr 585/2012 (13) införde rådet, efter en översyn vid giltighetstidens utgång, slutgiltiga antidumpningstullar på import av vissa sömlösa rör med ursprung i Ryssland och Ukraina och avslutade antidumpningsåtgärderna mot import av vissa sömlösa rör av järn eller olegerat stål med ursprung i Kroatien (nedan kallad den föregående översynen vid giltighetstidens utgång).

(7)

Efter partiella interimsöversyner i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen ändrade rådet, genom genomförandeförordning (EU) nr 795/2012 (14) och genomförandeförordning (EU) nr 1269/2012 (15), de slutgiltiga åtgärder som infördes genom genomförandeförordning (EU) nr 585/2012 i fråga om ett antal ryska och ukrainska exporterande tillverkare.

(8)

Gällande antidumpningstullar är 35,8 % för import med ursprung i Ryssland, med undantag för Joint Stock Company Chelyabinsk Tube Rolling Plant och Joint Stock Company Pervouralsky Novotrubny Works (24,1 %), OAO Volzhsky Pipe Plant, OAO Taganrog Metallurgical Works, OAO Sinarsky Pipe Plant och OAO Seversky Tube Works (28,7 %) samt 25,7 % för import med ursprung i Ukraina, med undantag för OJSC Dnepropetrovsk Tube Works (12,3 %), LLC Interpipe Niko Tube och OJSC Nizhnedneprovsky Tube Rolling Plant (13,8 %).

(9)

Den 4 juli 2017 tillkännagav kommissionen genom ett meddelande (nedan kallat tillkännagivande om inledande) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (16) att en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen skulle inledas beträffande de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av vissa sömlösa rör med ursprung i Ryssland och Ukraina.

(10)

Översynen inleddes efter en välgrundad begäran som inlämnades den 30 mars 2017 av Defence Committee of the Seamless Steel Tubes Industry of the European Union (nedan kallad sökanden) som företrädare för unionstillverkare som svarar för mer än 25 %, av unionens samlade produktion av vissa sömlösa rör. Begäran grundades på påståendet att det är sannolikt att dumpningen fortsätter i Ukraina och återkommer i Ryssland, och att skadan för unionsindustrin återkommer om åtgärderna upphör att gälla.

(11)

Den 7 maj 2018 inledde kommissionen en partiell interimsöversyn av import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i bl.a. Ukraina, i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen (17). Den partiella interimsöversynen hade begärts av en grupp av exporterande tillverkare i Ukraina, Interpipe-koncernen, och den är begränsad i omfattning till undersökningen av dumpning när det gäller sökanden.

(12)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada omfattade perioden 1 juli 2016–30 juni 2017 (nedan kallad översynsperioden eller i tabeller ÖP). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2014 till och med översynsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(13)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkarna, importörerna, kända användare, företrädarna för exportländerna, sökanden och de unionstillverkare som nämndes i begäran om att en översyn skulle inledas. Berörda parter gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna sina synpunkter och begära att bli hörda.

(14)

Med tanke på det stora antalet exporterande tillverkare i Ryssland och Ukraina och det stora antalet importörer, angavs inledningsvis i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande kunde komma att tillämpas i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads de parter som nämns ovan att inom 15 dagar efter inledandet av förfarandet ge sig till känna och tillhandahålla kommissionen de upplysningar som begärdes i tillkännagivandet om inledande.

(15)

Bara två ryska exporterande tillverkare (TMK-koncernen och ChTPZ-koncernen, nedan kallade de två koncernerna med ryska exporterande tillverkare) och en ukrainsk exporterande tillverkare (Interpipe-koncernen) gav sig till känna inom tidsfristen. Därför beslutades det att stickprov inte skulle tillämpas för exporterande tillverkare.

(16)

Ingen importör lämnade de upplysningar som begärdes i tillkännagivandet om inledande och var villig att samarbeta med kommissionen. Fyra importörer skickade dock in bidrag vid inledningen av förfarandet. Därför beslutade kommissionen att inte tillämpa något stickprovsförfarande.

(17)

I tillkännagivandet om inledande hade kommissionen även uppgett att den provisoriskt hade valt ut ett urval av unionstillverkare, i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen. Före inledandet hade tolv unionstillverkare lämnat de upplysningar som begärdes för urvalet och var villiga att samarbeta med kommissionen. På grundval av detta hade kommissionen gjort ett provisoriskt urval av tre tillverkare som befanns vara representativa för unionsindustrin med avseende på produktionsvolym och försäljning av den likadana produkten i unionen.

(18)

Efter otillräckligt samarbete från en av unionstillverkarna i urvalet och tillämpning av bestämmelsen i artikel 18 i grundförordningen på detta företag, ersatte kommissionen den provisoriskt utvalda tillverkaren i fråga med två andra unionstillverkare. Därför består det slutgiltiga urvalet av unionstillverkare av Arcelor Mittal Tubular Products, Benteler Steel Tube GmbH, Dalmine SpA och Zeleziarne Podbrezova a.s.

(19)

Frågeformulär skickades därför till de fem utvalda unionstillverkarna (totalt av det ursprungliga och slutgiltiga urvalet), till fyra importörer, till de två koncernerna med ryska exporterande tillverkare och till Interpipe-koncernen.

(20)

Ingen av de två koncernerna med ryska exporterande tillverkare svarade på frågeformuläret. De ryska myndigheterna informerades om den bristande samarbetsviljan och kommissionens avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen.

(21)

Båda tillverkarna skickade dock synpunkter där de ifrågasatte korrektheten i begäran och motsatte sig en fortsättning av åtgärderna.

(22)

De fem unionstillverkarna och den enda samarbetande ukrainska exporterande tillverkaren inkom med svar på frågeformuläret. De fyra unionsimportörerna svarade inte på frågeformuläret.

(23)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för fastställandet av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och därav följande skada och för fastställandet av unionens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag:

(24)

Den 13 juli 2018 meddelade kommissionen de viktigaste omständigheter och överväganden som skulle utgöra grunden för att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa sömlösa rör av järn eller olegerat stål med ursprung i Ryssland och Ukraina.

(25)

Synpunkter togs emot från de två koncernerna med ryska exporterande tillverkare, från Interpipe-koncernen, från Ukrainas beskickning vid Europeiska unionen och från Rysslands ständiga beskickning vid Europeiska unionen. Den 8 augusti 2018 hölls ett hörande mellan de två koncernerna med ryska exporterande tillverkare och Rysslands ständiga beskickning vid Europeiska unionen och kommissionens avdelningar. Samma dag hölls ett hörande mellan Interpipe-koncernen och kommissionens avdelningar. Mot bakgrund av de synpunkter som lämnats av Interpipe-koncernen tillhandahölls företaget ytterligare två meddelanden om analysen av Ukraina och vissa företagsspecifika problem.

(26)

Synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(27)

Den berörda produkten är densamma som i den senaste undersökningen som ledde till att de gällande åtgärderna infördes, dvs. vissa sömlösa rör av järn eller stål med runt tvärsnitt, med en ytterdiameter som inte överstiger 406,4 mm med ett motsvarande kolvärde (CEV) på högst 0,86 enligt formeln från International Institute of Welding (IIW) och kemiska analyser (18) med ursprung i Ryssland och Ukraina (nedan kallad den berörda produkten), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7304 11 00, ex 7304 19 10, ex 7304 19 30, ex 7304 22 00, ex 7304 23 00, ex 7304 24 00, ex 7304 29 10, ex 7304 29 30, ex 7304 31 80, ex 7304 39 58, ex 7304 39 92, ex 7304 39 93, ex 7304 51 89, ex 7304 59 92 och ex 7304 59 93 (19) (Taric-nummer 7304110010, 7304191020, 7304193020, 7304220020, 7304230020, 7304240020, 7304291020, 7304293020, 7304318030, 7304395830, 7304399230, 7304399320, 7304518930, 7304599230 och 7304599320).

(28)

Den berörda produkten har en mängd olika tillämpningsområden, t.ex. i linjerör för att transportera vätskor, inom byggnadsindustrin, i mekaniska föremål, i gasrör och rör i värmepannor samt i s.k. oil and country tubular goods (OCTG-rör) för borrning och ledningar för oljeindustrin.

(29)

Sömlösa rör av järn eller stål levereras till användarna i många olika former. De kan t.ex. vara galvaniserade, gängade, levereras som gröna rör (dvs. utan föregående värmebehandling), ha särskilda ändar, olika tvärsnitt och vara måttanpassade eller inte. Det finns inga standardmått för rören, vilket är förklaringen till att de flesta sömlösa rör av järn eller stål tillverkas efter kundens önskemål. Rören sammanfogas normalt sett genom svetsning. I särskilda fall kan de emellertid sammanfogas genom gängning eller användas ensamma, även om de fortfarande är svetsbara. Undersökningen visade att alla sömlösa rör av järn eller stål har samma fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden.

(30)

I likhet med vad som fastställdes i den senaste undersökningen bekräftades det vid denna översyn vid giltighetens utgång att den produkt som exporteras till unionen från Ryssland och Ukraina har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma användningsområden som den produkt som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i Ryssland och Ukraina och den produkt som tillverkas och säljs i unionen av unionstillverkarna, och de anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(31)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta eller återkomma om de gällande åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(32)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först om upphörandet av de gällande åtgärderna sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning från Ryssland.

(33)

Eftersom ingen rysk exporterande tillverkare var samarbetsvillig, såsom nämns i skäl 20, grundade kommissionen sin övergripande analys, inklusive beräkningen av dumpning, på tillgängliga uppgifter enligt artikel 18 i grundförordningen.

(34)

Därmed bedömde man sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning genom att använda information i begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång, tillsammans med andra informationskällor såsom information som inhämtats på grundval av artikel 14.6 i grundförordningen, information från de skriftliga bidrag som mottagits, däribland rysk exportstatistik från den ryska federala tullförvaltningen (20) och statistiska uppgifter från specialistwebbplatsen Metal Expert (21).

(35)

Det ryska bristande samarbetet gjorde att det blev omöjligt för kommissionen att jämföra normalvärdet med exportpriset utefter produkttyp. Därför fastställdes både normalvärdet och exportpriset genom användning av genomsnittliga värden, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(36)

För att fastställa ett normalvärde använde kommissionen samma metod som den som använts av sökanden i begäran. Denna metod baseras på de ryska inhemska prisuppgifter som finns tillgängliga på Metal Experts webbplats. Kommissionen använde därmed genomsnittliga inhemska priser från fabrik i Ryssland, enligt Metal Expert, för 12 månader från juli 2016 till juni 2017.

(37)

Exportpris till unionen fastställdes enligt kommissionens 14.6-databas.

(38)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes på nivån från fabrik. Normalvärdet justerades upp enligt den metod som tillhandahållits av sökanden (22) och på basis av den information som fanns tillgänglig på Metal Experts webbplats. Exportpriset justerades ner till nivån från fabrik. I detta syfte drogs leveranskostnader, försäkring och provision av på grundval av information som fanns tillgänglig i begäran.

(39)

På grundval av ovanstående beräknade kommissionen en dumpningsmarginal för rysk export till unionen på omkring 33 %. Importnivåerna under översynsperioden var dock relativt begränsade och stod för 0,6 % av unionens förbrukning.

(40)

Efter meddelandet av uppgifter inkom de två koncernerna med ryska exporterande tillverkare tillsammans med synpunkter till kommissionens allmänna informationsdokument.

(41)

Båda företagen ifrågasatte de befintliga åtgärdernas laglighet. För det första påstod de att de ursprungliga åtgärderna var olagliga eftersom kommissionen hade tillämpat en kostnadsjustering av normalvärdet baserat på artikel 2.5 i grundförordningen, vilket man påstod skulle vara olagligt enligt WTO:s överprövningsorgans rättspraxis (23). För det andra påstod de att kommissionens sätt att arbeta med översyner vid giltighetstidens utgång, varigenom kommissionen inte får några företagsspecifika undersökningsresultat (24), strider mot syftet med grundförordningen och WTO:s antidumpningsavtal.

(42)

Det första påståendet avvisades eftersom det avser beräkningen av den ursprungliga tullsatsen, som faller utanför det aktuella förfarandets omfattning. I avsaknad av samarbete från de ryska exporterande tillverkarna behövde man använda bestämmelserna i artikel 18 vid denna översyn vid giltighetens utgång. Vad gäller det andra påståendet underlät de två koncernerna med ryska exporterande tillverkare att styrka skälen till att landsomfattande avgöranden skulle vara olagliga i fråga om översyner vid giltighetstidens utgång. Även detta påstående avvisades därför.

(43)

Vad gäller specifika delar av undersökningen ifrågasatte de två koncernerna med ryska exporterande tillverkare först kommissionens tillämpning av artikel 18 i grundförordningen och påstod att kommissionen hade förbisett information som skickats in av dem under undersökningens gång.

(44)

Vad gäller tillämpningen av artikel 18 i grundförordningen uppmuntrades alla kända ryska exporterande tillverkare att fylla i det frågeformulär som var avsett för exporterande tillverkare efter inledandet (25). Rysslands ständiga beskickning vid Europeiska unionen mottog dessutom de blanka frågeformulären och uppmanades att kontakta (eller informera kommissionen om) andra ryska tillverkare som kommissionen eventuellt inte kände till på dagen för inledandet, så att de skulle få möjlighet att delta i undersökningen.

(45)

De två koncernerna med ryska exporterande tillverkare som gav sig till känna informerade kommissionen den 21 augusti 2017 om att de hade beslutat att inte fullt ut samarbeta i undersökningen och angav att de hade beslutat att inte svara på frågeformuläret och frivilligt begränsa sitt deltagande till att endast lämna in viss information (såsom tillverkning och kapacitet samt exportpriser till tredje marknader) och synpunkter kring vissa aspekter av undersökningen. De två koncernerna med ryska exporterande tillverkare fick ändå ett frågeformulär och inbjöds att fylla i det. I brevet som medföljde denna inbjudan gavs de ryska exporterande tillverkarna otvetydig information om att kommissionen skulle tillämpa artikel 18 i grundförordningen vid avsaknad av svar på frågeformuläret. Inga svar på frågeformuläret togs emot från någon av dem.

(46)

Mot denna bakgrund informerade kommissionen de ryska myndigheterna om sin avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen den 22 mars 2018.

(47)

Kommissionen betonade dock, vid hörandet den 8 augusti 2018, att den inte hade förbisett den information som skickats in av de två koncernerna med ryska exporterande tillverkare, vilket dessa felaktigt påstod. Kommissionen förklarade att den hade dubbelkontrollerat de uppgifter som tillhandahållits av de två koncernerna med ryska exporterande tillverkare i fråga om kapacitet och tillverkning mot offentligt tillgängliga uppgifter, nämligen Metal Expert. Kommissionen använde uppgifterna från den ryska exportstatistik som mottagits från de exporterande tillverkarna, såsom förklaras i skäl 34. Därför avvisades påståendet att kommissionen skulle ha förbisett den information som inlämnades av de två koncernerna med ryska exporterande tillverkare.

(48)

De två koncernerna med ryska exporterande tillverkare noterade också att de hade bjudit in kommissionen att utföra kontrollbesök för de begränsade uppgifter som de hade tillhandahållit och att inget kontrollbesök hade gjorts.

(49)

Enligt artikel 16 i grundförordningen ska kontrollbesök utföras där kommissionen finner det lämpligt och i avsaknad av ett lämpligt svar i tid kan kommissionen välja att inte utföra något sådant kontrollbesök. På grundval av detta och med tanke på att det saknades ett riktigt svar på frågeformuläret, ansåg kommissionen att inget kontrollbesök skulle göras.

(50)

Såsom fastställts ovan upptäcktes det att Ryssland fortsatte med dumpningen under översynsperioden, men importen under denna period var relativt begränsad. Därför analyserade kommissionen sannolikheten för att dumpningen skulle fortsätta eller återkomma om de nuvarande antidumpningsåtgärderna skulle tillåtas löpa ut. När man gjorde detta tittade man på tillverkning och outnyttjad kapacitet i Ryssland, unionsmarknadens attraktionskraft och ryska exportörers beteende på andra marknader.

(51)

Efter det slutliga meddelandet ifrågasatte de två koncernerna med ryska exporterande tillverkare kommissionens undersökningsresultat vad gäller outnyttjad kapacitet i Ryssland. I synnerhet påstod koncernerna att kommissionen hade överskattat den outnyttjade kapaciteten i Ryssland. Denna outnyttjade kapacitet baserades på marknadsinformation (Metal Expert) och beräknades vara mer än 550 000 ton.

(52)

Vid hörandet den 8 augusti 2018 förklarade kommissionen de uppgifter den hade använt för att räkna fram den siffra som rapporterades i det allmänna informationsdokumentet, dvs. allmänt tillgängliga uppgifter (såsom inkluderats i filen) vid tiden för framtagningen av det allmänna informationsdokumentet. Efter de synpunkter som mottagits och de diskussioner som förts vid hörandet inbjöd kommissionen de två koncernerna med ryska exporterande tillverkare att inkomma med de mest uppdaterade och detaljerade uppgifter om tillverkning och kapacitet som de hade tillgängliga. De två koncernerna med ryska exporterande tillverkare inkom med denna information (hämtad från Metal Expert) till kommissionen den 10 augusti 2018. För att beräkna tillverkningskapaciteten använde därför kommissionen de uppdaterade uppgifterna från Metal Expert som tillhandahållits av de två koncernerna med ryska exporterande tillverkare i bidraget från den 10 augusti 2018.

(53)

De uppdaterade siffrorna om outnyttjad kapacitet som inhämtats på detta sätt visade på en outnyttjad kapacitet i Ryssland, under översynsperioden, på 350 000–380 000 ton. Denna betydande överkapacitet står för mer än 25 % av unionens förbrukning.

(54)

Undersökningen har bekräftat att unionsmarknaden är attraktiv för ryska tillverkare av följande skäl:

(55)

För det första är unionsmarknaden stor nog (med en förbrukning på över 1,3 miljoner ton under översynsperioden och 1,5 miljoner ton under 2014) att betraktas som en av världens största marknader för sömlösa rör av järn och stål.

(56)

För det andra har Amerikas förenta stater (nedan kallade Förenta staterna) infört åtgärder genom avsnitt 232 i Trade Expansion Act från 1962 i form av 25 % tull på stålprodukter (26), som även omfattar den berörda produkten och som kan medföra att rysk export till en av landets största exportmarknader åtminstone delvis begränsas. Detta skulle i sin tur göra unionsmarknaden mer attraktiv, vilket skapar risken att viss omläggning av handeln sker till EU.

(57)

I fråga om priser visar prisunderskridandet under översynsperioden (se skäl 137 nedan) att den genomsnittliga prisnivån på ryska importer till unionsmarknaden ligger under prisnivån för unionstillverkare, och därför är det sannolikt att exporterna kommer att fortsätta att öka om åtgärderna skulle upphävas.

(58)

Med tanke på de relativt låga importnivåerna till unionen under översynsperioden (8 663 ton) analyserade kommissionen även exportpriserna från Ryssland till andra tredje marknader under översynsperioden, enligt officiell rysk exportstatistik från den ryska federala tullförvaltningen, och jämförde dessa prisnivåer med importpriserna till unionen. Analysen visade att Ryssland sålde på flera av sina främsta exportmarknader till priser som liknade eller till och med var lägre än priserna på exporter som dumpats på unionsmarknaden.

(59)

Mot bakgrund av de undersökningsresultat som fastställts i skälen 50–58 drog kommissionen slutsatsen att det finns en stor sannolikhet för att dumpade importer från Ryssland skulle återkomma i betydande volymer om åtgärderna tilläts löpa ut.

(60)

Efter det slutliga meddelandet uppgav koncernerna med ryska exporterande tillverkare att det inte är sannolikt att dumpning skulle fortsätta om åtgärderna skulle upphävas. De lyfte fram den inhemska ryska marknaden för sömlösa rör av järn och stål och situationen på andra exportmarknader som huvudskälen till sitt bestridande av kommissionens resultat. De ryska exporterande tillverkarna påstod även att kommissionen hade förbisett den (offentligt tillgängliga) information som de tillhandahållit vad gäller prisnivåer till tredjelandsmarknader.

(61)

Detta påstående är sakligt felaktigt. Kommissionen informerade de ryska exporterande tillverkarna vid hörandet den 8 augusti 2018 om att den i sin analys hade beaktat den offentligt tillgängliga informationen från den ryska exportstatistiken som lämnats in av de två koncernerna med ryska exporterande tillverkare (27). Baserat på dessa uppgifter bekräftade kommissionen att prisnivåerna på flera av Rysslands huvudsakliga exportmarknader, som utgjorde en relevant andel av Rysslands totala export av sömlösa rör av järn och stål, låg under landets exportpriser till unionen under översynsperioden (28). Påståendet avvisades därför.

(62)

De två koncernerna med ryska exporterande tillverkare påstod att kommissionens slutsats om unionsmarknadens storlek, såsom nämns i skäl 55 ovan, var i hög grad överskattad. De påstod även att det finns andra marknader som är mer attraktiva än unionsmarknaden.

(63)

För det första togs unionsmarknadens betydelse särskilt upp vid hörandet den 8 augusti 2018, där representanter för den största ryska tillverkaren erkände att unionsmarknaden verkligen var en av de största marknaderna för den berörda produkten. Det bör understrykas att kommissionen inte tog ställning i fråga om huruvida det kunde finnas mer attraktiva marknader än unionsmarknaden. Kommissionen fastställde snarare att unionsmarknaden var attraktiv för ryska exporterande tillverkare av de anledningar som fastställs i skälen 55–58.

(64)

Kommissionen konstaterade även inkonsekvenser mellan den berättande delen av de bidrag som mottagits från ryska exporterande tillverkare och de faktiska sifferuppgifter som finns i dessa bidrag. I synnerhet betonade de ryska exporterande tillverkarna att priserna till vissa länder, såsom Indien, Turkiet och Förenade Arabemiraten fastställs till priser som överstiger exportpriserna till unionen (29). Detta påstående är sakligt felaktigt och motsäger de faktiska siffror som lämnats in av samma parter (30), vilka tydligt visar att priserna till unionen faktiskt var högre under översynsperioden (31). Påståendet avvisades därför.

(65)

De två koncernerna med ryska exporterande tillverkare ifrågasatte även kommissionens slutsats att det skulle finnas en risk för omläggning av handeln efter tillämpning av Förenta staternas åtgärder enligt avsnitt 232 i Trade Expansion Act och hänvisade även till kommissionens preliminära resultat från den pågående undersökningen om skyddsåtgärder inom EU för vissa stålprodukter, varigenom sömlösa rör av järn och stål provisoriskt uteslöts från tillämpningen av åtgärderna (32).

(66)

Vad gäller undersökningen om skyddsåtgärder inom EU pågår förfarandet fortfarande och sömlösa rör av järn och stål uteslöts provisoriskt från tillämpningen av åtgärderna. Denna provisoriska uteslutning av sömlösa rör av järn och stål från de provisoriska skyddsåtgärderna baserades inte på brist på handelsomläggning (såsom felaktigt påstods av de ryska exporterande tillverkarna), utan baserades på en brist på ökning av importerna (33).

(67)

Vad gäller den potentiella effekten av Förenta staternas åtgärder enligt sektion 232 i Trade Expansion Act står kommissionen fast vid att risken för handelsomläggning inte kan uteslutas och att en sådan risk definitivt skulle bli större om åtgärderna som finns på plats skulle tillåtas löpa ut. Det bör noteras att en tull på 25 % i Förenta staterna jämfört med 0 % i unionen, om åtgärderna löpte ut, tydligt skulle göra unionen mer attraktiv för ryska exporterande tillverkare än under nuvarande omständigheter, dvs. tull på plats på båda marknaderna. Därför är importtrenderna till Förenta staterna hittills inte indikativa, med tanke på att unionsåtgärderna fortsatt gäller och att incitamentet att byta marknad kanske inte är så relevant som det skulle vara i avsaknad av åtgärder inom unionen.

(68)

Det två koncernerna med ryska exporterande tillverkare påstod även att det var mycket sannolikt att vissa ryska exporterande tillverkare skulle få vissa undantag från Förenta staternas åtgärder enligt sektion 232. Kommissionen noterade att av den bevisning (34) som gjorts tillgänglig för den i fråga om detta kunde ingen slutsats dras om sannolikheten för att en viss rysk tillverkare skulle undantas från åtgärderna. I avsaknad av tydlig bevisning i denna fråga avvisade kommissionen därför påståendet.

(69)

Slutligen påstod de två koncernerna med ryska exporterande tillverkare att det, med tanke på de begränsade mängder som exporterats under översynsperioden, inte var sannolikt att ett upphävande av åtgärderna skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning.

(70)

Kommissionen hänvisade till sina resultat kring sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning som fastställs i skälen 50–68 och betonade att analysen av sannolikhet för fortsatt eller återkommande dumpning är framåtblickande till sin natur. Detta påstående avvisades således.

(71)

Det finns tre kända tillverkare av sömlösa rör av järn och stål i Ukraina. En av dem, Interpipe-koncernen, visade samarbetsvilja i samband med undersökningen. Interpipe-koncernen är den absolut största tillverkaren i Ukraina. Enligt handelsstatistik stod koncernens export av sömlösa rör av järn och stål till unionen under översynsperioden för 87 % av den totala importen från Ukraina under perioden (35) och uppgick till 80 711 ton eller 6 % av unionens förbrukning under översynsperioden. De uppgifter som lämnats av Interpipe-koncernen bekräftades på plats i Ukraina samt vid anläggningen för deras närstående handlare i Schweiz och dennes närstående importör i Tyskland. Efter kontrollbesöken korrigerade kommissionen vissa uppgifter som Interpipe-koncernen ursprungligen tillhandahållit, främst i fråga om försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt cif-värden.

(72)

Interpipe-koncernen har två helägda exporterande tillverkare som den helt kontrollerar, LLC Interpipe Niko Tube (nedan kallat Niko Tube) och OJSC Interpipe NTRP (nedan kallat NTRP). I överensstämmelse med kommissionens normala praxis beräknades en gemensam dumpningsmarginal för dessa båda exporterande tillverkare. Dumpningsbeloppet beräknades först för varje enskild exporterande tillverkare och sedan fastställdes ett vägt genomsnitt av de enskilda dumpningsmarginalerna på nivån för Interpipe-koncernen.

(73)

Mot bakgrund av Interpipes betydande exporter till unionen under översynsperioden baserades analysen av om dumpningen skulle fortsätta under perioden främst på de bekräftade uppgifter som tillhandahållits av Interpipe-koncernen.

(74)

Kommissionen undersökte först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för varje samarbetsvillig exporterande tillverkare var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande tillverkare motsvarar minst 5 % av det berörda företagets totala exportvolym av den berörda produkten till unionen under översynsperioden. På grundval av detta fastställdes i undersökningen att försäljningen av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ för båda exporterande tillverkare.

(75)

Därefter identifierade kommissionen produkttyper som sålts på hemmamarknaden och som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export av Interpipe-koncernen.

(76)

Kommissionen undersökte därefter om Interpipe-koncernens försäljning på hemmamarknaden av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som såldes på export var representativ i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den sammanlagda försäljningsvolymen av produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden under översynsperioden motsvarade minst 5 % av den totala exportvolymen av den identiska eller jämförbara produkttypen. Kommissionen fastställde att försäljningen på hemmamarknaden av de flesta av produkttyperna skedde i representativa mängder.

(77)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under översynsperioden, för att avgöra om man kunde använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(78)

Normalvärdet grundades på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen i fråga under översynsperioden.

(79)

Normalvärdet grundade sig på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp av enbart den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under översynsperioden, om

(80)

Om ingen försäljning av en typ av den likadana produkten förekommit vid normal handel eller om en produkttyp inte sålts i representativa volymer på hemmamarknaden, använde kommissionen ett konstruerat normalvärde i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(81)

Normalvärdet konstruerades genom att till den genomsnittliga tillverkningskostnaden för varje samarbetsvillig exporterande tillverkares likadana produkt under översynsperioden addera

(82)

Efter det slutliga meddelandet ifrågasatte Interpipe-koncernen några av de delar som användes av kommissionen vid beräkningen av normalvärdet. Påståendena handlade om problem med i) beräkning av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader mellan närstående företag, ii) användning av finansiella kostnader från [konfidentiellt] (36), iii) vinster/förluster på valutakurser från [konfidentiellt], iv) att vissa kreditkostnader bör tas med i beräkningen.

(83)

Vad gäller den första delen informerade kommissionen Interpipe-koncernen i sitt andra ytterligare meddelande av uppgifter om vad konsekvenserna skulle bli för dumpningsmarginalen och efterföljande undersökningsresultat om påståendet accepterades. Kommissionen tillhandahöll även en provisorisk beräkning av detta, med samma arbetssätt som i föregående översyn vid giltighetstidens utgång. Efter att ha analyserat alla delarna accepterade kommissionen påståendet från Interpipe-koncernen vad gäller denna punkt och dumpningsmarginalen minskades därför i enlighet därmed (se skäl90 nedan). Kommissionen avvisade argument ii och iii. På grund av att de uppgifter som ingick i analysen är konfidentiella gav kommissionen Interpipe en enskild förklaring på dagen för offentliggörandet av denna förordning.

(84)

Vad gäller påståendet att kreditkostnader borde ha tagits med i beräkningen av dumpningsmarginalen står kommissionen fast vid (såsom förklarats i det specifika meddelandet av uppgifter från den 13 juli 2018) att företaget hade underlåtit att tillhandahålla kommissionen den bevisning som efterfrågats till stöd för deras påstående. Detta påstående avvisades därför.

(85)

De exporterande tillverkarna exporterade den berörda produkten till oberoende kunder i unionen genom ett antal närstående företag som fungerade som handlare och/eller importörer.

(86)

Om de exporterande tillverkarna exporterade den berörda produkten till oberoende kunder i unionen via ett närstående företag som fungerade som handlare (Interpipe Europe SA) fastställdes exportpriset på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(87)

Om de exporterande tillverkarna exporterade den berörda produkten till unionen genom ett närstående företag som fungerade som importör (Interpipe Central Trade GmbH) konstruerades exportpriset på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. Justeringar av exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen gjordes för de transaktioner som avsåg den närstående importören i Tyskland. Försäljningspriset för den närstående importören till icke-närstående kunder justerades tillbaka till ett pris från fabrik genom avdrag av den närstående importörens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, en skälig vinstmarginal och andra ersättningar, där så är tillämpligt.

(88)

Efter det slutliga meddelandet påstod Interpipe-koncernen att Interpipe Europes cif-pris behövde ses över på grund bristande överensstämmelse mellan beräkningen och den berättande förklaringen i det företagsspecifika slutliga meddelandet.

Kommissionen observerade också att den berättande delen av det specifika meddelandet inte på rätt sätt avspeglade hur cif-beräkningen faktiskt hade utförts. Kommissionen korrigerade därför den berättande delen i det specifika meddelandet och bekräftade att beräkningen hade gjorts på grundval av undersökningsresultaten såsom diskuterats med företaget under kontrollbesöket.

(89)

Interpipe-koncernens exportpriser till unionen jämfördes med normalvärdet av koncernens inhemska försäljning till nivån från fabrik. För att jämförelsen skulle bli rättvis togs hänsyn till skillnader som påverkar prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. I detta avseende drogs kostnader av för transport och provision som påverkar normalvärdet och exportvärdet.

(90)

På grundval av ovanstående uppgick den dumpningsmarginal som konstaterades för Interpipe-koncernen under översynsperioden till 21,6 %. Med tanke på att Interpipe-koncernen är den största ukrainska tillverkaren och att koncernen stod för det mesta av importen från Ukraina under översynsperioden, såsom förklaras i skäl 71, drog kommissionen slutsatsen att den dumpning som konstaterades för Interpipe-koncernen var representativ för Ukraina på landsomfattande nivå.

(91)

Kommissionen fastställde därmed att dumpning från Ukraina hade fortsatt under översynsperioden.

(92)

Såsom fastställts ovan konstaterades det att Ukraina fortsatte med sin dumpning under översynsperioden. Importer från Ukraina nådde 80 711 ton under översynsperioden, vilket motsvarade en marknadsandel av unionsmarknaden på 6 % (37). Vad gäller dessa undersökningsresultat analyserade kommissionen om det var sannolikt att dumpning från Ukraina skulle fortsätta om de nuvarande antidumpningsåtgärderna tilläts upphöra att gälla. När man gjorde detta tittade man på tillverkning och outnyttjad kapacitet i Ukraina, unionsmarknadens attraktionskraft och ukrainska exportörers beteende på andra marknader.

(93)

Outnyttjad kapacitet beräknades enligt följande. Vad gäller Interpipe-koncernen kunde outnyttjad kapacitet fastställas på basis av rapporterade och bekräftade uppgifter. De andra två tillverkarna av den berörda produkten i Ukraina besvarade inte frågeformuläret. De gav endast viss information om sin tillverkning och tillverkningskapacitet i skriftliga bidrag. Denna information analyserades och jämfördes med marknadsinformation, i synnerhet från Metal Expert. På detta sätt beräknades den outnyttjade kapaciteten för Ukraina vara minst omkring 500 000 ton, vilket motsvarar omkring 40 % av unionens förbrukning (38).

(94)

Efter det slutliga meddelandet ifrågasatte Interpipe-koncernen kommissionens siffra för outnyttjad kapacitet ovan och påstod först att den borde uppgå till [80 000–100 000 ton]. Efter de mottagna synpunkterna tillhandahöll kommissionen detaljerade förklaringar och förtydliganden i sitt första ytterligare meddelande av uppgifter till Interpipe-koncernen, vid hörandet med företaget och även i det andra ytterligare meddelandet av uppgifter till Interpipe-koncernen. I sina synpunkter på det första ytterligare meddelandet och vid hörandet bekräftade Interpipe-koncernen att den höll med om den outnyttjade kapacitet som kommissionen räknat ut vad gäller Interpipe-koncernen, vilket var en betydligt högre siffra än den som nämndes i koncernens synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter. Interpipe-koncernen fortsatte ändå att ifrågasätta kapacitetsuträkningen vad gäller de andra två ukrainska tillverkarna.

(95)

I fråga om detta påminde kommissionen Interpipe-koncernen om att ingen av de två företagen hade samarbetat fullt ut med kommissionen eftersom de bara inkom med viss information om tillverkning och/eller tillverkningskapacitet. Det erinrades även om att den information som dessa parter ändå tillhandahöll, och i strid med vad Interpipe-koncernen hävdade, togs med i beräkningen av kommissionen i dess analys. Kommissionen dubbelkontrollerade den information som tillhandahållits i dessa bidrag med offentligt tillgängliga uppgifter från Metal Expert.

(96)

För en av dessa parter kunde uppgifter från Metal Expert stämmas av mot företagets påstående att tillverkningskapaciteten hade minskat betydligt under skadeundersökningsperioden. För att beräkna den outnyttjade kapaciteten förlitade sig kommissionen därmed på den minskade tillverkningskapaciteten som rapporterats i Metal Expert. Efter detta ytterligare meddelande fortsatte dock Interpipe-koncernen att ifrågasätta den siffra för outnyttjad kapacitet som fastställts på detta sätt. Kommissionen avvisade detta påstående av följande skäl:

(97)

Det berörda företaget tillhandahöll inte någon siffra i sitt eget bidrag vad gäller tillverkningskapacitet. Det noterade bara att antalet anställda minskade (med mellan 60 % och 75 %) och att produktionen uppgick till [4 000–10 000] ton per år. I sina synpunkter efter det ytterligare meddelandet av uppgifter tillhandahöll Interpipe-koncernen inte någon beräkning alls av tillverkningskapacitet för det berörda företaget.

(98)

Därför följer det av Interpipe-koncernens bidrag samt av det berörda företagets bidrag att kommissionen inte ens gavs en utgångspunkt för att utvärdera tillverkningen och den outnyttjade kapaciteten för detta företag. Kommissionen drog dock ändå slutsatsen att det berörda företagets påstående bekräftats av offentligt tillgängliga uppgifter eftersom den minskade tillverkningskapaciteten avspeglades i Metal Experts siffra för dess produktionskapacitet. Kommissionen beslutade därför att beräkna dess outnyttjade kapacitet på grundval av de tillverkningsuppgifter som tillhandahållits av det berörda företaget och de uppgifter om tillverkningskapacitet som rapporterats i Metal Expert.

(99)

Därför accepterade kommissionen påståendet att företaget hade gjort en betydande minskning av sin tillverkningskapacitet. Interpipe-koncernens påstående är därför grundlöst.

(100)

Vad gäller den tredje tillverkaren observerade kommissionen väsentliga skillnader mellan de uppgifter som tillhandahållits av tillverkaren och offentligt tillgängliga uppgifter. Kommissionen förlitade sig därför på den tillverkningskapacitet som rapporterades i Metal Expert för beräkning av tillverkarens outnyttjade kapacitet. Interpipe-koncernen påstod att kommissionen borde göra antaganden baserat på en påstådd kontroll av företaget som utförts inom ramen för en annan antidumpningsundersökning som utfördes för mer än 10 år sedan. Kommissionen anser att användning av aktuella siffror utgör ett mer lämpligt och tillförlitligt sätt att erhålla information om tillverkning och outnyttjad kapacitet inom ramen för denna undersökning.

(101)

I fråga om detta noterar kommissionen att den aktuella tillverkaren i flera bidrag till kommissionen (39) bekräftade att antalet produktionslinjer inte hade ändrats under de senaste åren (även om man påstod att några av dem inte var i bruk). Därför, och i avsaknad av svar på frågeformuläret, kunde inte kommissionen bekräfta om påståendet från företaget skulle ha varit tillräckligt för att acceptera dess påstående om minskad tillverkningskapacitet.

(102)

Efter det specifika ytterligare meddelandet av uppgifter inkom Interpipe-koncernen med ett dokument som, när det beaktades, gjorde denna beräkning ogiltig för de två andra ukrainska tillverkarna. Dokumentet motsade dock marknadsinformation som fanns tillgänglig för kommissionen, som faktiskt bekräftade kommissionens beräkning. Denna marknadsinformation visade att tillverkningskapaciteten för de andra två ukrainska exporterande tillverkarna var betydligt högre än uppgifterna i de dokument som tillhandahållits av Interpipe-koncernen.

(103)

Därför bekräftar kommissionen sitt fastställande i fråga om outnyttjad kapacitet i Ukraina, vilket anges i skäl 93.

(104)

Undersökningen har bekräftat att unionsmarknaden även är attraktiv för ukrainska exporterande tillverkare av följande skäl:

(105)

För det första är unionsmarknaden stor nog (med en förbrukning på över 1,3 miljoner ton under översynsperioden och 1,5 miljoner ton under 2014) att betraktas som en av världens största marknader för sömlösa rör av järn och stål.

(106)

För det andra, i fråga om priser, visar prisunderskridandet under översynsperioden (se skäl 136 nedan) att den genomsnittliga prisnivån på ukrainska importer till unionsmarknaden ligger under prisnivån för unionstillverkare, och därför är det sannolikt att exporterna kommer att fortsätta att öka om åtgärderna skulle upphävas.

(107)

För det tredje har Ukraina, trots den gällande antidumpningstullen, stadigt ökat sin importnivå under de senaste åren (från mindre än 2 % marknadsandel 2012 till 6 % under översynsperioden), vilket bekräftar att unionsmarknaden fortfarande är en attraktiv marknad trots tullarna.

(108)

För det fjärde kan ukrainsk export till en av landets största exportmarknader åtminstone delvis begränsas efter införandet av åtgärder enligt Förenta staternas avsnitt 232 i Trade Expansion Act från 1962 i form av 25 % tull på stålprodukter (40), som även omfattar den berörda produkten. Detta skulle i sin tur göra unionsmarknaden mer attraktiv, vilket skapar risken att viss omläggning av handeln sker till EU. Detta ska ses utöver andra befintliga handelshinder på tredje marknader (se skäl 116 nedan).

(109)

Efter det slutliga meddelandet ifrågasatte Interpipe-koncernen kommissionens undersökningsresultat vad gäller unionsmarknadens attraktionskraft.

(110)

I synnerhet bestred Interpipe-koncernen kommissionens bedömning av den potentiella effekten av Förenta staternas åtgärder enligt sektion 232 i Trade Expansion Act och de ökande importerna från Ukraina under skadeundersökningsperioden.

(111)

Vad gäller den första punkten ifrågasatte Interpipe-koncernen kommissionens analys av den potentiella effekten av Förenta staternas åtgärder enligt avsnitt 232 på marknaden. I synnerhet ansåg Interpipe-koncernen att det inte fanns någon risk för handelsomläggning till unionsmarknaden. Interpipe-koncernen pekade ut kommissionens provisoriska åtgärder inom ramen för undersökningen om skyddsåtgärder för stålprodukter vad gäller sömlösa rör av järn och stål.

(112)

För det första, såsom anges i skäl 66 i de provisoriska åtgärderna som infördes inom ramen för undersökningen om skyddsåtgärder, beslutades det att sömlösa rör av järn och stål skulle uteslutas från de provisoriska åtgärderna. Denna provisoriska uteslutning gjordes dock inte på grundval av en brist på risk för handelsomläggning, utan snarare på grundval av att importnivåerna för denna produkt i stort inte hade visat någon ökning under den relevanta perioden.

(113)

För det andra erkände Interpipe-koncernen att en del av dess export till Förenta staterna avser OCTG-rör, men även linjerör för allmänt bruk, vilket är den produkttyp som koncernen främst exporterar till unionen. Interpipe-koncernen påstod även att exportnivåerna till Förenta staterna hade ökat fram till och med maj 2018.

(114)

Kommissionen står fast vid att det finns en risk för att åtminstone en del av de kvantiteter som för närvarande exporteras till Förenta staterna från Ukraina skulle kunna läggas om till unionen om åtgärderna tilläts upphöra att gälla. Risken gäller särskilt sömlösa rör av järn och stål av standardtyp. Det bör noteras att en tull på 25 % i Förenta staterna på sömlösa rör av järn och stål av standardtyp jämfört med 0 % i unionen, om åtgärderna löpte ut, tydligt skulle göra unionsmarknaden mer attraktiv för ukrainska exporterande tillverkare än under nuvarande omständigheter, dvs. tull på plats på båda marknaderna. Därför är trenderna hittills inte indikativa, med tanke på att unionsåtgärderna fortsatt gäller och att incitamentet att byta marknad kanske inte är så relevant i avsaknad av åtgärder inom unionen. Det faktum att vissa länder och/eller specifika företag redan omfattas av undantag från Förenta staternas åtgärder enligt sektion 232 i Trade Expansion Act skulle dessutom göra det svårare för ukrainska tillverkare att konkurrera på den amerikanska marknaden (41).

(115)

Vidare står kommissionen fast vid att risken för handelsomläggning inte kan uteslutas och att en sådan risk definitivt skulle bli större om de åtgärder som finns på plats skulle tillåtas löpa ut.

(116)

Slutligen bör Förenta staternas åtgärder enligt sektion 232 i Trade Expansion Act också ses i ett större sammanhang vad gäller Ukraina, nämligen det stora antal handelshinder som ukrainska tillverkare av sömlösa rör av järn och stål för närvarande omfattas av på vissa tredjemarknader, nämligen antidumpningsåtgärder i Brasilien, Kanada, Mexiko och Ryssland.

(117)

Mot bakgrund av allt ovanstående står kommissionen därför fast vid att unionsmarknaden skulle bli ännu mer attraktiv utan en antidumpningstull och skulle därför sannolikt få en ökning av dumpade importer från Ukraina.

(118)

Interpipe-koncernen gjorde flera påståenden kopplade till utvecklingen av förbrukningen på den ukrainska marknaden och diversifieringen av dess exportmarknad. För det första påstod Interpipe-koncernen att utvecklingen av dess exportnivå och marknadsandel följde eller på annat sätt var i linje med utvecklingen av förbrukningen i unionen, och att utvecklingen av importer och deras marknadsandel inte kan skapa någon risk för unionsindustrin. För det andra påstod Interpipe-koncernen att den inte kunde öka försäljningen av sömlösa rör av järn och stål till unionen, på grund av den ojämförligt stora tillväxten på den ukrainska marknaden. Interpipe-koncernen drog slutsatsen att ökningen av den inhemska efterfrågan skulle kunna absorbera all överskottsproduktion i Ukraina. Enligt samma linje pekade Interpipe-koncernen även på en mer diversifierad exportportfölj för att ifrågasätta kommissionens undersökningsresultat om sannolikheten för fortsatt dumpning. Kommissionen tog upp dessa påståenden i sitt andra ytterligare meddelande av uppgifter till Interpipe-koncernen.

(119)

Kommissionen beaktade dessa påståenden men bestred dem. Den första delen av detta påstående är sakligt felaktigt och den andra delen strider mot de fakta som fastställts i denna undersökning.

(120)

Vad gäller den första delen ökade till exempel Ukraina sin export med 20 % under 2015, medan förbrukningen i unionen minskade med 9 %. Under skadeundersökningsperioden i stort ökade Ukraina dessutom sin marknadsandel i unionen med 27 % (landets marknadsandel ökade med 1,3 procentenheter) medan förbrukningen i unionen under samma period minskade med 10 %.

(121)

Därför bekräftade kommissionen att Ukraina väsentligt ökade sin importvolym till unionen under skadeundersökningsperioden (och nådde en marknadsandel på 6 %) inom ramen för en minskad förbrukning och trots de gällande åtgärderna. Såsom fastställts i analysen ovan om sannolikheten för fortsatt dumpning är det sannolikt att andelen dumpade importer från Ukraina kommer att öka ytterligare i avsaknad av åtgärder. Interpipe-koncernens påstående avvisades därför.

(122)

Vad gäller den andra delen i skäl 118 höll kommissionen fast vid att fakta otvetydigt visade en annan utveckling av exportbeteendet för ukrainska exporterande tillverkare på unionsmarknaden, jämfört med de prognoser som gjorts av Interpipe-koncernen. Kommissionen bestred inte trenderna för inhemsk förbrukning och andra exportdestinationer som beskrivs av Interpipe-koncernen. Kommissionen pekade snarare ut att de slutsatser/prognoser som Interpipe-koncernen dragit från sådana trender (om hur de skulle påverka de ukrainska tillverkarnas inställning till unionsmarknaden) stred mot fakta, dvs. en ökning av importer till unionen även med en gällande antidumpningstull. Slutligen, vad gäller påståendet om exportdiversifiering, hänvisar kommissionen till skäl 116 ovan, varigenom det visades att det fanns flera gällande handelsrestriktioner mot Ukraina på vissa berörda tredjemarknader. Därför bör den påstådda ökningen av exportdestinationer ses tillsammans med ovannämnda handelsrestriktioner på andra marknader.

(123)

Mot bakgrund av de undersökningsresultat som fastställts gällande unionsmarknadens attraktionskraft, outnyttjad kapacitet och vissa handelsrestriktioner på vissa tredjemarknader avvisades därmed detta påstående.

(124)

Interpipe-koncernen ifrågasatte slutligen kommissionens analys vad gäller ett kommande avtal om ett samriskföretag med en av de centrala EU-tillverkarna. Kommissionen förklarade sin bedömning av denna fråga i det andra ytterligare meddelande av uppgifter till företaget. För det första har det kommande samriskföretaget inte godkänts av alla berörda konkurrensmyndigheter, enligt den information som är tillgänglig för kommissionen. Därför kan det inte dras någon slutsats i detta stadium om hur detta samriskföretag eventuellt skulle påverka exporten av sömlösa rör av järn och stål från Interpipe-koncernen till unionen. För det andra bekräftade Interpipe att samriskföretaget ännu inte har upprättats. För det tredje hänvisar kommissionen till sin bedömning i det andra ytterligare meddelandet till företaget, där kommissionen även lyfter fram att den, trots flera begäranden, nekades tillgång till uppgifter om samriskföretaget i fråga, vilket gjorde det omöjligt att bedöma vilken inverkan t.ex. framtida potentiell produktion skulle ha. På samma sätt kunde inte heller några slutsatser ännu dras vad gäller inverkan av samriskföretaget i nuläget. Kommissionen anger dock även att påståendena vad gäller potentiell inverkan av samriskföretaget på unionsmarknaden och Interpipe-koncernens påståenden om sannolikheten för fortsatt dumpning står i stark kontrast mot varandra vad gäller Interpipes förmåga (eller bristande förmåga) att öka sina exporter till unionen (42).

(125)

Mot bakgrund av i) båda ländernas fortsatta dumpning under översynsperioden, ii) de stora outnyttjade kapaciteterna (tillsammans över 800 000 ton) och iii) unionsmarknadens attraktivitet, drog kommissionen slutsatsen att det finns stor sannolikhet att dumpade importer från Ukraina och Ryssland skulle fortsätta att öka och återkomma i betydande volymer om åtgärderna tilläts löpa ut.

(126)

Under skadeundersökningsperioden tillverkades den likadana produkten av 18 tillverkare i unionen. Dessa anses utgöra unionsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kommer hädanefter att kallas ”unionsindustrin”.

(127)

All tillgänglig information om unionsindustrin, såsom information som lämnats i begäran, uppgifter som inhämtats från unionstillverkarna och sökanden före och efter inledandet av förfarandet samt svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet, användes för att fastställa unionens sammanlagda tillverkning under översynsperioden.

(128)

På grundval av detta beräknades unionens totala produktion till omkring 2,25 miljoner ton under översynsperioden. I denna uppgift ingår produktionen från samtliga unionstillverkare, oavsett om de ingick i urvalet eller ej, beräknat på grundval av kontrollerade uppgifter som tillhandahållits av sökanden.

(129)

Såsom anges i skälen 17 och 18 valdes ett slutgiltigt urval ut som bestod av 4 av 12 unionstillverkare, vilka inkommit med den begärda informationen inför urvalet i stadiet innan inledningsskedet.

(130)

De fyra unionstillverkarna i urvalet stod för 30 % av den totala beräknade unionstillverkningen under översynsperioden och 37 % av den totala unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden. Därför anses det slutgiltiga urvalet vara representativt för hela unionsindustrin.

(131)

Förbrukningen i unionen fastställdes på grundval av unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden och den totala importen. Förbrukningen i unionen sjönk totalt med 10 % under skadeundersökningsperioden. Den lägsta punkten nåddes 2016 med en minskning på 14 % jämfört med 2014. Under översynsperioden (ÖP) noterades en måttlig ökning av förbrukningen.

(132)

Under skadeundersökningsperioden hade importen till unionen från Ryssland och Ukraina utvecklats enligt följande i fråga om volym och marknadsandel:

(133)

Importvolymer från båda berörda länder ökade med 11 % under skadeundersökningsperioden trots gällande antidumpningsåtgärder. Ökningen utgjordes helt av importer från Ukraina som ökade med 14 % under skadeundersökningsperioden, medan importer från Ryssland minskade med 14 %. Under samma period ökade deras gemensamma marknadsandel med 23 % igen på grund av ökade importer från Ukraina, vars marknadsandel ökade med 27 % under skadeundersökningsperioden för att nå 6 % av unionens förbrukning under översynsperioden, medan Rysslands marknadsandel minskade med 4 % och utgjorde 0,6 % av unionens förbrukning under översynsperioden. Detta måste ses mot bakgrund av en minskad förbrukning.

(134)

Tabellen nedan visar det genomsnittliga priset för importen från Ryssland och Ukraina. Det bör understrykas att försäljningspriset för importer från båda berörda länder inte bara var under försäljningspriset för unionsindustrin under hela skadeundersökningsperioden, utan också visade en starkt nedåtgående trend under denna period.

(135)

Eftersom de ryska exporterande tillverkarna inte samarbetade var man tvungen att fastställa prisunderskridandet för import från Ryssland på grundval av importstatistik på Taric-nivå, med hjälp av upplysningar som inhämtats på grundval av artikel 14.6 i grundförordningen. Prisunderskridandet för import från Ukraina fastställdes med hjälp av den samarbetsvilliga ukrainska tillverkarens exportpriser, utan antidumpningstull. Cif-priser för importen justerades uppåt för kostnader efter import. Justeringen uppgick till 2 euro per ton efter undersökningsresultaten i den föregående översynen vid giltighetstidens utgång. På grund av brist på samarbete med icke-närstående importörer i det nuvarande förfarandet fanns det ingen grund för att omvärdera nivån på denna justering. Unionsindustrins försäljningspris var det pris som de företag som ingick i urvalet sålde för till sina oberoende kunder, justerat nedåt för leveranskostnad, rabatter och provisioner till en nivå från fabrik.

(136)

Under översynsperioden stod marginalen för prisunderskridandet för importer av sömlösa rör av järn och stål för den enda samarbetande ukrainska exporterande tillverkaren (som motsvarade omkring 90 % av den ukrainska exportvolymen till unionen) för 28,9 %.

(137)

För Ryssland fastställdes en marginal för prisunderskridande på 20,3 % på grundval av en jämförelse med genomsnittspriser. Analysen av ryska exportpriser till tredje marknader visade dessutom att Ryssland sålde på några av sina största exportmarknader till priser som liknade eller ibland till och med var lägre än de till unionen, vilket förstärkte slutsatsen att den nuvarande nivån för ryska priser skulle underskrida unionsindustrins försäljningspriser på unionsmarknaden.

(138)

Efter det slutliga meddelandet påstod de två ryska exporterande tillverkarna att denna prisunderskridandemarginal inte var representativ eftersom deras exporter till unionen enligt dem bestod av produkter ur ett lägre kvalitets- och prissegment, medan unionsindustrins inhemska försäljning hade en väsentlig andel produkter ur ett högre kvalitets- och prissegment, nämligen OCTG-rör. Enligt företagen skulle beräkningen av prisunderskridandet ha resulterat i en helt annan marginal om man hade jämfört priserna för liknande produkttyper.

(139)

Vad gäller detta noteras det att kommissionen inte kunde göra någon prisjämförelse utefter produkttyp, eftersom de ryska exporterande tillverkarna beslutade sig för att inte samarbeta i undersökningen och inte svarade på frågeformuläret, vilket skulle ha gjort det möjligt för kommissionen att utföra beräkningar av prisunderskridandet med beaktande av de påstådda skillnaderna i produktmix för den ryska exporten och unionsindustrins inhemska försäljning.

(140)

Importvolymen av sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina, enligt definitionen i artikel 1.1 i rådets förordning (EG) nr 926/2009 (43) minskade enligt uppgifter från Eurostat med 34 % under skadeundersökningsperioden.

(141)

Marknadsandelen för kinesisk import minskade från 5,7 % 2014 till 4,2 % under översynsperioden.

(142)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för unionsindustrins tillstånd.

(143)

Som nämnts i skäl 129 användes ett urvalsförfarande för undersökningen av den eventuella skada som unionsindustrin lidit.

(144)

För skadeanalysen skiljde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. I detta avseende bedömdes unionsindustrins ekonomiska situation på grundval av a) makroekonomiska indikatorer, dvs. indikatorer som tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel och tillväxt, sysselsättning, produktivitet, den faktiska dumpningsmarginalens storlek och återhämtningen från tidigare dumpning, för vilka uppgifter inhämtades för hela unionsindustrin, och på grundval av b) mikroekonomiska indikatorer som genomsnittliga priser per enhet, kostnad per enhet, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga, lager- och arbetskraftskostnader, för vilka uppgifter inhämtades för unionstillverkare som ingick i urvalet.

(145)

All tillgänglig information om unionsindustrin, inbegripet information som lämnats i begäran, uppgifter som inhämtats från unionstillverkarna före och efter inledandet av undersökningen samt svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet, användes för att fastställa de makroekonomiska indikatorerna och, i synnerhet, uppgifterna gällande de unionstillverkare som inte ingick i urvalet.

(146)

De mikroekonomiska indikatorerna fastställdes på grundval av information som unionstillverkare i urvalet lämnat i sina svar på frågeformuläret.

(147)

Trenderna för unionens tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

(148)

Totalt sett minskade produktionsvolymen i unionen med 23 % under skadeundersökningsperioden. Med tanke på att produktionskapaciteten förblev nästan konstant (liten minskning med 3 %) under perioden resulterade produktionsminskningen i en betydande minskning av kapacitetsutnyttjandet med 14 procentenheter från 63 % under 2014 till 49 % under översynsperioden. Kapacitetsutnyttjandet nådde en rekordlåg nivå 2015 och 2016 (46 % respektive 42 %). Under översynsperioden ökade produktionen och därmed även kapacitetsutnyttjandet, men det senare är fortfarande under 50 %.

(149)

Unionstillverkarnas försäljning inkluderade försäljning via närstående handelsföretag. Försäljningen via närstående företag utgjorde under hela skadeundersökningsperioden omkring 17 % av förbrukningen i unionen. I den omfattning som dessa försäljningsvolymer senare säljs vidare till oberoende kunder på unionsmarknaden anses de dock utgöra en del av försäljningen för syftet att fastställa trender i försäljningsvolym, marknadsandel och tillväxt inom unionsindustrin.

(150)

Trenderna när det gäller försäljningsvolym, marknadsandel och tillväxt utvecklades enligt följande under skadeundersökningsperioden:

(151)

Unionsindustrins försäljningsvolym minskade med 10 % under skadeundersökningsperioden. Denna trend följde förbrukningstrenden, så unionsindustrin lyckades behålla sin marknadsandel på omkring 81 % under hela skadeundersökningsperioden. Det uppnåddes dock genom en betydande minskning av försäljningspriset och ledde till en försämring av de finansiella indikatorerna såsom förklaras nedan.

(152)

Som en konsekvens av sjunkande produktion och försäljning kunde sjunkande sysselsättningsnivåer med 18 % konstateras inom unionsindustrin mellan 2014 och översynsperioden. Denna sysselsättningsminskning ledde dock inte till ökad produktivitet, mätt som produktion per anställd och år, eftersom förlusten av produktionsvolym var mer uttalad än sysselsättningsminskningen under skadeundersökningsperioden. Produktivitetsindikatorn förbättrades endast under översynsperioden, vilket kopplades till en ökad produktion jämfört med 2016, medan sysselsättningsnivån var fortsatt stabil efter nedgången från 2015.

(153)

Den dumpningsmarginal som konstaterades för importer från Ukraina är betydande (se skäl 90 ovan). Med hänsyn till volymen, marknadsandelen och priserna när det gäller den dumpade import från Ukraina som diskuteras ovan kan verkningarna för unionsindustrin av den faktiska dumpningsmarginalen inte anses vara försumbara. Kontinuerlig orättvis prissättning av ukrainska exportörer gjorde det också omöjligt för unionsindustrin att återhämta sig från den senaste dumpningen.

(154)

De genomsnittliga försäljningspriserna för de unionstillverkare som ingick i urvalet till icke-närstående kunder i unionen minskade med 19 % från 2014 till översynsperioden. Prisminskningen avspeglar en allmän trend av kostnadsminskning för de huvudsakliga råmaterialen samt försök till en omfördelning av kostnaderna, vilket leder till en kostnadsminskning från unionstillverkarna. På grund av den ytterligare prissänkningen under skadeundersökningsperioden genom att ryska och ukrainska exportörer ständigt underskred unionsindustrin priser, kunde unionstillverkarna inte dra nytta av kostnadsminskningen, eftersom de behövde sänka försäljningspriset i en större omfattning än vad kostnadsminskningen tillät för att behålla sin marknadsandel.

(155)

Under skadeundersökningsperioden minskade kostnaderna för unionsindustrin med 9 %, vilket var mycket mindre än prisnedgången. Under skadeundersökningsperioden minskade därför unionsindustrins lönsamhet väsentligt.

(156)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades unionstillverkarnas kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga på följande sätt:

(157)

Lönsamheten för unionstillverkarna i urvalet uttrycks som nettovinst före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen, som försäljningens procentandel av omsättningen. Såsom förklaras i skäl 155 var de unionstillverkare som ingår i urvalet lönsamma under 2014, men gjorde förlust från 2015 och framåt. Under hela skadeundersökningsperioden sjönk lönsamheten för de unionstillverkare som ingår i urvalet från 6 % lönsamhet till 6 % förlust.

(158)

Kassaflödet, vilket är industrins möjlighet att självfinansiera sin verksamhet, var positivt under åren 2014–2015, men följde därefter den nedåtgående trenden i lönsamhet och blev negativt år 2016 och under översynsperioden.

(159)

Unionstillverkarna kunde fortfarande genomföra investeringar under hela skadeundersökningsperioden, men lönsamhetens och kassaflödets utveckling påverkade också investeringsnivån, som minskade med 64 % under skadeundersökningsperioden. Också räntabiliteten var negativ från och med 2015, helt i enlighet med den negativa lönsamhetstendensen.

(160)

Mot denna bakgrund kan man dra slutsatsen att det ekonomiska resultatet för unionstillverkarna i urvalet var negativt under översynsperioden.

(161)

Lagernivåerna för unionstillverkarna i urvalet sjönk med 21 % under skadeundersökningsperioden. Lagernivåns andel i förhållande till produktionsvolymen är dock fortsatt stabil under skadeundersökningsperioden (omkring 3 %). Trenden inom lagernivåer följer trenden i produktionen. I detta fall anses dock inte denna indikator ha någon stor betydelse för att bedöma den ekonomiska situationen för unionstillverkarna, eftersom sömlösa rör av järn och stål oftast tillverkas på beställning.

(162)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden hos de unionstillverkare som ingår i urvalet minskade något under skadeundersökningsperioden, vilket ingår i unionsindustrins försök att omfördela sina kostnader. Denna indikator är särskilt viktig eftersom arbetskraftskostnader står för mer än 25 % av kostnaderna för produktion av sömlösa rör av järn och stål.

(163)

Mot bakgrund av skälen 131–162 dras slutsatsen att unionstillverkarna var i en mindre gynnsam situation under översynsperioden jämfört med 2014 och att unionsindustrin drabbades av väsentlig skada enligt betydelsen i artikel 3.5 i grundförordningen.

(164)

Undersökningen visade att de flesta skadeindikatorer försämrades under skadeundersökningsperioden. Försäljningsvolymen minskade med 10 %, produktionsvolymen med 23 % och kapacitetsutnyttjandet sjönk från 63 % till 49 %. Även om unionsindustrin lyckades bibehålla sin marknadsandel på omkring 81 % var detta på bekostnad av lönsamheten, eftersom försäljningspriset inom unionen minskade väsentligt (– 19 %). Trots ansträngningar för att minska produktionskostnaderna (9 % minskning) gick unionsindustrin med förlust från och med 2015. Mellan 2014 (6,2 % vinst) och översynsperioden (6,0 % förlust) sjönk lönsamheten med 12,2 procentenheter. De finansiella indikatorerna såsom kassaflöde och räntabilitet gick från att vara positiva under 2014 till negativa de påföljande åren och under översynsperioden. Under samma period sjönk investeringarna med 64 %.

(165)

Den fortsatta skadan beror på flera faktorer, såsom minskningen av unionens förbrukning och den minskade exporten. Förutom detta sjönk unionspriserna genom dumpade importer. Ukraina ökade sin exportvolym till EU med 14 %, till låga och dumpade priser, och ökade sin marknadsandel under skadeundersökningsperioden med 27 %. Den enda ukrainska exportören underskred unionspriserna med nästan 30 %. I denna mycket kapitalintensiva industri hade en minskad produktionsvolym kombinerat med sjunkande priser en negativ inverkan på lönsamheten.

(166)

Efter det slutliga meddelandet angav Ukrainas regering och två ryska exporterande tillverkare flera faktorer som borde ha tagits med i beräkningen som andra faktorer i analysen av orsakssambandet mellan den skadevållande situationen för unionsindustrin och importerna från de berörda länderna. Sådana faktorer påstods vara den minskande förbrukningen i unionen, inhemsk konkurrens bland unionstillverkare, otillfredsställande exportprestanda för unionstillverkarna, överkapacitet och höga fasta kostnader för unionsföretagen samt importer från Vitryssland.

(167)

Såsom tagits upp i skäl 165 beror den fortsatta skadan på flera faktorer. Förutom den minskade förbrukningen, nedgången i exportförsäljning och de dumpade importerna, spelade andra faktorer inte någon större roll. Den låga graden av kapacitetsutnyttjande avspeglar snarare en minskning av produktionen än en situation med överkapacitet, och importer från andra tredjeländer minskade i stort. Unionsindustrins marknadsandel förblev också relativt stabil under översynsperioden. Påståendet om konkurrens mellan unionstillverkare underbyggdes inte. Det grundar sig bara på att urvalet av unionstillverkare stod för endast 30 % av EU:s produktion och att konkurrensen mellan de tillverkare som ingick i urvalet och de som inte gjorde det därför borde granskas. Detta påstående bör avvisas eftersom det motsäger den logiska grunden för användningen av ett stickprovsförfarande. Kommissionen granskade situationen för alla unionstillverkare men, med tanke på det stora antalet tillverkare, begränsade sin granskning av vissa faktorer till ett urval som är representativt för unionsindustrin som helhet. Därför finns det inget behov av att undersöka inverkan av de tillverkare som inte ingick i urvalet på de företag som ingick i urvalet.

(168)

I alla händelser fokuserar slutsatsen om skada i detta fall särskilt på den sannolika situationen för unionsindustrin om åtgärderna skulle upphävas, såsom förklaras nedan.

(169)

Efter det slutliga meddelandet framhävde Ukrainas regering och en av de ukrainska exporterande tillverkarna att marknadsandelen för ukrainska exporter för unionsförbrukningen uppgick till endast 6 % och sannolikt inte kommer att öka i framtiden på grund av inhemsk konsumtion i Ukraina och väsentlig diversifiering av ukrainska exporter som tagit sig in på nya marknader.

(170)

Som svar på detta bör understrykas att den nuvarande marknadsandelen på 6 % redan orsakar skada för unionsindustrin, särskilt med tanke på det betydande prisunderskridandet. Det bör också noteras att volymökningen av ukrainska importer under skadeundersökningsperioden skedde trots de gällande antidumpningstullarna.

(171)

En av de ukrainska exporterande tillverkarna, som även delvis gavs stöd i bidraget från Ukrainas regering, påstod vidare att kommissionen i sin analys av återkommande skada borde ha tagit med avtalet om ett samriskföretag som undertecknats mellan den aktuella ukrainska exporterande tillverkaren och en av de största unionstillverkarna av den berörda produkten. Enligt den ukrainska tillverkaren kommer villkoren i detta avtal om ett samriskföretag att ha betydande inverkan på volymen av framtida exporter från företaget till EU, distributionskanaler och prissättning.

(172)

Kommissionen hänvisar till sin motbevisning i skäl 124 ovan.

(173)

Ryssland exporterade endast en liten volym till EU, men landets priser konstaterades också underskrida unionspriserna. En framåtblickande analys gjordes av de troliga exportvolymerna från detta land, om åtgärderna skulle upphävas, enligt beskrivningen i skälen 50–68. Den avslöjade att importer från Ryssland troligen skulle öka till betydligt högre nivåer än de som nåddes under översynsperioden.

(174)

Enligt skälen 53 och 93 ovan har båda länderna en betydande outnyttjad kapacitet och kommer troligen öka lågprisimporten om åtgärderna skulle upphävas, med tanke på unionsmarknadens attraktivitet i fråga om volymer och priser. Unionsmarknadens attraktivitet kommer troligen att öka, såsom förklaras i skälen 56 och 108, på grund av den tull på 25 % som infördes av Förenta staterna i mars 2018 på importer av stålprodukter, inklusive sömlösa rör av järn och stål. Förenta staterna är en av de främsta exportmarknaderna för Ryssland och Ukraina och unionsmarknaden är ett troligt mål för åtminstone delar av de kvantiteter som inte längre kan säljas i Förenta staterna.

(175)

Unionsindustrin befinner sig fortfarande i en sårbar position och situationen skulle bli ännu svårare om åtgärderna skulle upphävas. Dumpade lågprisimporter från Ukraina skulle fortsätta att öka och dumpade importer från Ryssland skulle troligen återkomma i betydande mängder, vilket skulle innebära ytterligare prisnedgångar och förlorad försäljning på unionsmarknaden.

(176)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersöktes det om ett bibehållande av de gällande antidumpningsåtgärderna mot Ryssland och Ukraina skulle strida mot unionens intresse som helhet. Unionens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla berörda intressen. Det bör erinras om att det i de tidigare undersökningarna inte ansågs strida mot unionens intresse att vidta åtgärder. Eftersom den aktuella undersökningen är en översyn, och därmed består av en analys av en situation där antidumpningsåtgärder redan har varit i kraft, är det möjligt att bedöma de gällande antidumpningsåtgärdernas eventuella negativa, oönskade effekter för de berörda parterna.

(177)

Mot den bakgrunden undersöktes om det, trots slutsatserna i fråga om sannolikheten för fortsatt eller återkommande skadevållande dumpning, fanns tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att bibehålla åtgärderna mot import från Ryssland och Ukraina i detta särskilda fall.

(178)

Vad gäller unionens intresse står det klart att den redan bräckliga ekonomiska situationen för unionsindustrin, som för närvarande tillhandahåller 13 000 arbetstillfällen inom stålsektorn relaterat till den berörda produkten, skulle försämras ytterligare om åtgärderna upphävdes.

(179)

Importörer och användare visade ingen samarbetsvilja, trots att alla kända importörer och användare (över 70 företag) informerades om inledningen av förfarandet och möjligheten att samarbeta som berörd part.

(180)

Enligt undersökningsresultaten från föregående översyn vid giltighetstidens utgång köper importörerna in från olika leverantörer i många olika länder, och därför skulle effekterna av en fortsättning av åtgärderna på import från Ryssland och Ukraina bli begränsade. Det konstaterades också vid det tillfället att importörerna lyckades fortsätta att vara lönsamma, trots att åtgärderna hade varit i kraft i flera år.

(181)

Vad gäller användarna verkar det som att sömlösa rör av järn eller stål utgör en ganska liten del av deras produktionskostnad, baserat på undersökningsresultaten från föregående översyn vid giltighetstidens utgång och tillgängliga uppgifter. Sömlösa rör av järn eller stål används i allmänhet i större projekt (värmepannor, pipelines, byggarbeten) där de ingår som en mindre del. Den möjliga påverkan på användare vid en fortsättning av åtgärderna förväntas därför inte bli stor.

(182)

På grund av bristande samarbetsvilja från de aktuella företagens sida finns det inga uppgifter som kan bekräftas som visar hur den övergripande situationen har förändrats.

(183)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte bibehålla de nuvarande antidumpningsåtgärderna.

(184)

Efter det slutliga meddelandet påstod två ryska exporterande tillverkare att en fortsatt tillämpning av åtgärder skulle påverka ett antal unionskonsumenter (användare) negativt och begränsa konkurrensen inom unionen. Därför uppmanade de berörda parterna i fråga kommissionen att överväga att endast förlänga åtgärderna i högst två år.

(185)

Kommissionen undersökte förslaget till begränsad förlängning av åtgärderna i unionens intresse. Vad gäller detta erinras det om att undersökningen av unionens intresse i samband med antidumpningsundersökningar utgör ett strikt förfarande som kräver att man balanserar berörda intressen, inklusive unionsindustrins, användares och konsumenters intresse, och gör en bedömning av komplexa rättsliga, ekonomiska och politiska faktorer (44). Kommissionen erinrade om att bedömningar av unionens intresse vad gäller unionsindustrin visade att om åtgärderna skulle upphävas skulle den redan bräckliga ekonomiska situationen för unionsindustrin försämras ytterligare. Det erinras också om att det inte förekom något samarbete från importörer och användare som angav att de skulle påverkas negativt av en förlängning av de nuvarande åtgärderna. Det finns därför ingen dokumenterad bevisning som skulle kunna visa att en begränsning av tillämpningen av åtgärderna till två år skulle vara i unionens intresse i större grad än tillämpningen av åtgärderna i alla de fem år som anges i artikel 11.2 i grundförordningen. På grundval av detta avvisade kommissionen det argument som lagts fram av de två ryska exporterande tillverkarna.

(186)

Av ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Ryssland och Ukraina bör bibehållas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(187)

Berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att införa de aktuella antidumpningsåtgärderna och gavs tillfälle att lämna synpunkter. De synpunkter som inkom ändrade inte de slutsatser som beskrivs ovan.

(188)

Den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036 har inte avgett något yttrande.